Här på campingen har det varit studentföreningsfest. Studenterna kommer från Karlstad. Dom kan verkligen festa till det, på riktigt. Det har dunkat musik, hela dagarna. Dom har gjort lekar, spelat spel. Det har låtit om dom som att dom haft hur kul som helst. I går efter lunch hade vi ett skådespel, från första parkett. Då dom precis utanför vår husbil spelade såp-brännboll. Dom var riktigt många och det var nollorna som skulle spela.
Asså jag måste säga att jag är grymt imponerad, av dessa ungdomar. Dom var så himla trevliga. Fast de var några som hade fått för mycket under västen, visste dom på hur man uppför sig. Tydligen hade dom inte en back med öl, utan dom hade beställt en hel pall med öl. Vilket ägaren till Campingen hade berättat för maken redan när vi checkade in.
Campingägaren var helt säker på att vi skulle kunna höra dom hela nätterna. Det var nog vi alla andra på campingen som gjorde, kanske hade några ont av till och med. Men vi tyckte bara det var kul. Är man ung ska man ha kul. Viket jag sa till en herre, vi pratade med igår kväll, han tyckte att dom nog lät lite mycket.
När brännbollen var slut, var det en tjej som tyckte det såg så mysigt ut där vi satt. Hon tyckte vi skulle adoptera henne, så att hon kunde hänga med oss på helgerna. Det hade nog våra hemmavarande pojkar tyckt varit en ypperlig idé. Men så roligt ska man inte ha. Jag tror de var killar och tjejer från något teknikprogram, för dom var inte så jätte bra på brännboll. De har inte helgrymma på brännboll. Fast det kanske man inte är, när man festat sig igenom en natt heller för den delen.
En tjej tog en lyra och blev så glad, att det hördes. Hon var grym på att springa. Det var en pojke som ställde sig lite åt sidan som antagligen hade tanken om att, här kan jag nog stå, då slipper jag fånga bollar, för det kommer jag inte lyckas med ändå. Det var en mindre bra plats att stå på, för bollarna blev många åt hans plats och fångades inte så ofta. Men han va med, han kämpade på. Vilket jag tyckte va roligt.
Innan skådespelet av brännboll tog jag och maken en promenad runt campingen. Vilken camping, här är verkligen jättefint. Här skulle man vara året om. Är det här vi ska bo när vi bor i husbilen för alltid kanske? Skulle passa mig perfekt då skulle jag nog bli den där vinterbadare jag vill bli. Med bara några meter till vattnet.
Jo just det efter brännbollen, när de städat upp och försvunnit upp till stugbyn igen. Då samlade jag lite mod och tog mig ner till sjön igen. Det fick allt bli ett bad till. Fortfarande 15 grader i vattnet så det funkade.
Sitter just nu när jag skriver och funderar på, om det inte får bli ett sådant där sista bad idag. Himlen är grå, sjön ligger stilla och ser inbjudande ut. Vi får se, vi får se hur det blir.
Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen är här först imorgon. Det är just nu här i denna stund vi lever och andas.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.