I Dag fick jag ringa polisen.

Idag gick jag upp en halvtimma tidigare, än jag behövde för att komma till jobbet. Sprang runt här i morgonrock och packade väskan för bad. Åt min gröt med äpple och kanel, utan mjölk. Det passar perfekt för poängen i WW. Innan halv åtta gav jag mig iväg till sjön. Var där tio i åtta. Packade upp mina kläder, la dom i ordningen som jag skulle ta på dom. Gick ner till sjön och badade. Idag blev det som de andra kvinnorna utan kläder på. Förutom mina badskor och handskar. Simmade några få simtag, låg i sjön och njöt i kanske tio minuter. Sedan snabbt på med kläder och iväg till jobbet. En lång dag där det var mötes dag.

På vägen hem från jobbet, stannade jag till för att sola. Så härligt att ligga där i solariet, bli varm. Fast det bara var tio minuter jag solade, hann jag att somna. När jag sedan skulle gå till bilen, så låg det en man och sov vid en tobaksaffär på trottoaren. Jo, till och med jag såg att han hade fått många, glas eller annat med för den delen, för mycket. Men jag tyckte synd om honom. Han ska inte ligga där och sova. Hur skulle han må när han vaknade. Människor gick bara förbi,lät honom ligga där. Jag hade inte hjärta till det men, hade bråttom hem. Men jag hann att ringa polisen. Samtalet bröt när jag ringde, men kände att dom hade fått tillräckligt med information, för att göra en insatts. För en liten stund sedan ringde polisen och frågade om närmare plats. Jag gav dom beskrivningen och de hittade mannen.

Är det i Sverige jag bor. Ska vi ha det så att folk bara går förbi på gatan, utan att göra något? Vill vi ha det så? tänk om det är du eller jag som skulle bli sjuk och ramla till marken, smutsa ner våra kläder i fallet så vi blev smutsiga. Skulle inte någon göra något då? Skulle inte någon hjälpa oss? Eller i alla fall ringa ambulans eller polis?

Vad har vi blivit för land. Vart är den där medkänslan, empatin och omtanken i samhället? Oavsett om jag har problem med Alkohol eller inte så går vi väl inte bara förbli? Vänersborg som för mig är en vacker stad, har förlorade lite av sin glans i denna händelse. Det gör mig ont, att människor vänder huvudet för att inte se, låta någon ligga i nöd på marken. Det gör ont på riktigt. Sådant samhälle vill inte jag ha. Jag vill att vi ska vara hjälpsamma, ha omtanke om andra och visa empati, även till den som är utslagen och utanför.

Han valde inte från början, att han som bli någon som sov på trottoarer. Även han har för länge sedan varit, någons son. Någon som hade drömmar om kärlek och lycka. Någon som drömde om en framtid som var ljus. Nu låg han där i smutsiga kläder. Folk tittade bort, brydde sig inte. Under bilfärden hem tänkte jag på mannen jag ringde till polisen om.

Vad är det han upplevt som gjorde att han behövde bedöva sig så till den graden. Vilka färger har han, i sitt liv upplevt. Vad i honom hade blivit så illa där ann, att det bara gick att döva med att fly verkligheten. Vad hade han varit om? Hade han haft andra förutsättningar och framtid. Livet är inte rättvist. Vissa har allt och andra har en trottoar att sova på. Det gör ont i mig att livet är så orättvist, att inte alla får den hjälp de behöver. För hade han fått det då han behövde den, då hade han inte sovit på marken idag.

Nej nu ska jag sluta tänka på denna man, vara nöjd med att polisen tog hand om honom. Hoppas att han får den hjälp han behöver.

Nu ska jag ta helg. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller alltid.

Ha en fin kväll.