Dagen högtidsstund är ett minne blott.

Det är en grå ton på himlen idag, men jag känner mig full av färger. Åkte hemifrån, redan innan halv åtta. Då hade jag samlat tillräckligt med mod för att ta mig till badplatsen. Iförd morgonrock, badskor och min lilla badväska, satte jag mig i bilen för att köra den lilla milen till badet. På vägen till badet lät högtalarna med musik, från Kim Wild och Tom Jones. HM… en konstig kombination men har Spotify bestämt låtarna så blev det så. Färgerna på träden, blev uppmärksammade idag av mig. Vilka sprakande färger som bor i naturen nu, Riktigt vackert, bland skogens alla träd.

Vid badplatsen var den grå tonen en lager över alla trädens olika kombinationer av gult, rött och orange. Så vackert att det gjorde ont inom mig. Skulle vilja kunna samla en ögonblicksbild, av färgerna och känslorna som bodde inom mig just i den stunden. Då när jag klev ur bilen. En enkel vanlig miljö säkerligen, men för mig just då blev det en stor upplevelse.

Jag och mina andra jag, hon som vill och hon som inte vill, fanns inte, då i den stunden. Då var dom tysta och jag kunde uppleva. In i badstugan, la jag fram mina saker på den plats, jag tänkt bli min för dagen. Tog på mina badvantar, ställde klockan på simning. Tog de där innan badet stegen och kom ner till vattenytan.

Usch va kallt sa hon som inte vill…. samtidigt som i kano sa hon som ville bada ta ett steg till, bara ett. Jag lyssnade på hon som ville. Ett steg vattnet kylde mina vader. Nu tar du ett ynka steg till, fortsatte hon. Jag tog ett steg till, lyssnade på skvalpandet av steget, ta ett andetag och se dig omkring fortsatte rösten. Så har hon som vill inte pratat innan, den där inre rösten. Jag gjorde även detta.

Kylan var nu behaglig, jag och sjön, omgivningen och allt just i den stunden blev något vackert. Jag var en ynka del, i den här stora stunden, när jag och vattnet möttes. Kunde nästa höra hur sjön välkomnade mig och mina steg. När vattnet nådde mig till midjan så var det bara att andas in, andas ut. Nu gör du det, sa rösten inom mig. Nu, just nu doppar du kroppen i vattnet. Kylan omslöt mig och jag började ta mina simtag. Kände hur kroppen gav efter för kylan och lät min kropp och sjön sjunga tillsammans.

Simtag för simtag, blev känslorna i kroppen ännu mera behagliga. Den där stickande känslan började avta och värmen kom inifrån. Simmade idag 325 meter, badade i en kvart.

Det var många badsystrar idag som badade. En helt ny kvinna för mig, men gammal veteranbadare för dom andra. Hon visste precis hur man skulle göra. En dag ska jag bli som henne, men ännu är jag bara den där nybörjaren. Den där som tränar på, att bli en vinterbadare. Frågan är hur länge jag ska kalla mig för nybörjare? Frågan är när jag på riktigt kan känna att jag kan det här.

En morgon kan inte börja bättre än det här. Känner mig så hel, lugn ostressad. Hela kroppen ordentligt nerkyld full av känslor och värme på en och samma gång. Jag mår så gott av de här baden. Att börja dagen med en koppkaffe, samla mod, njuta och göra förberedelserna till dagens morgonbad. Jag längtar redan tills i morgon.

Tack, mina fina badsystrar som alltid hälsar så glatt och morgonpiggt. Ni har blivit så värdefulla med er vänlighet och erat snatter. Inte något av det vill jag vara utan.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar. Morgondagen är här först imorgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook