Morgon igen. Kaffet står bredvid mig, och de två lamporna som en gång var min farmors lyser varmt i mörkret. Katten är ute, huset sover och morgonen är stilla. Idag ska jag slå in julklapparna som jag och dottern köpte i Ullared – en dag fylld av fynd, skratt och reflektion.
Samtidigt finns tankar om Oskar serien, bemötande och vuxenansvar – om hur vi vuxna kan möta barn med förståelse och låta dem växa i sin förmåga.
Det här inlägget är en personlig reflektion, inspirerad av erfarenheter och tankar kring vuxenansvar och bemötande. Det handlar inte om en specifik händelse, utan om den inre process som ibland väcks när man vill skydda – och sedan inser hur viktigt det är att möta med lugn och förståelse.
En dag i Ullared
Ullaredsresan blev mer än bara shopping. Vi hittade skor, kläder, kängor och julklappar – nästan allt klart inför december. Jag gjorde dessutom ett riktigt fynd: ett par Sketchers-kängor som brukar kosta runt 1 500 kronor, men där – 800. De var så sköna att det inte gick att låta bli.
Lillkillen fick nya pyjamasbyxor, kläder och en keps han blev lycklig över. Lilltjejen fick några små julklappar och ett par fräcka kängor. Det blev en lång dag – vi åkte hem sju på morgonen och kom inte hem förrän nio på kvällen. Men nu är nästan alla julklappar klara, och känslan av att vara förberedd sprider ett lugn.
Har du också känt den där blandningen av trötthet och tacksamhet efter en lång dag?
När tigern i mig vaknade – en tanke om Oskar serien och vuxenansvar
Mitt i vardagsglädjen kom något oväntat. Ett mejl, inte särskilt trevligt, fick något i mig att vakna – tigern. Plötsligt stod alla barn jag någonsin mött framför mig. Inte bara mina egna, utan också de unga jag haft förmånen att arbeta med genom åren.
Det handlade om bemötande och vuxenansvar. Om hur vuxna ibland lägger skulden på barn – som om de bar hela ansvaret för det som gått fel. Jag kände hur hela mitt inre reste sig. För mig är det självklart att när vi arbetar med barn bär vi vuxna alltid det största ansvaret. Vi är de som måste se, lyssna och förstå.
Barn beter sig inte för att djävlas. De beter sig som de kan – utifrån sina erfarenheter, sina förmågor och den trygghet eller otrygghet som vuxenvärlden skapat omkring dem. Känner du igen dig i den känslan, när oron för ett barn väcker lejonet inom dig?
Efteråt, Oskar serien bemötande och vuxenansvar
Men i efterhand ångrar jag mitt eget beteende. Jag lät tigern ta över och glömde för en stund mitt ansvar som vuxen. Jag borde ha stått stadigare i mig själv och sagt saker som handlade om just det – vuxenansvaret. Att skapa förutsättningar för barnen att växa i sin förmåga, inte påminna dem om allt det de ännu inte kan.
I min reflektion ser jag hur jag istället hade velat möta situationen med en lugn, mjuk röst. Jag hade velat säga:
“Jag vill att vi hittar lösningar. Hur kan vi tillsammans hjälpa, se och låta barnet växa? Vad kan jag göra för att underlätta? Vad är mitt ansvar?”
Jag hade velat erbjuda mig att komma, att förklara vad som fungerar och vad som inte fungerar. Jag hade velat säga:
“Vi gör det här tillsammans. Jag är i mitt uppdrag och du i ditt – finns det något vi kan göra för att vägen ska bli enklare?”
Att vara vuxen innebär att bära det yttersta ansvaret: att möta barn med respekt, tålamod och tillit till deras möjligheter.
Samtidigt tänker jag att reflektion är något vi alla behöver – även den andra vuxna i situationen. För ibland är vi så upptagna av att försvara vårt eget perspektiv att vi glömmer att stanna upp, andas och se barnet tillsammans. Jag borde ha bjudit in den andra till dansen av reflektion – den där stilla rörelsen där man vågar mötas i nyfikenhet istället för försvar. Men jag gjorde det inte. Kanske beror det på att jag ännu inte lärt mig att dansa, och att jag behöver träna på just det.
När jag läste mejlet såg jag plötsligt hela raden av barn jag mött – alla de som kämpat, alla de som burit något tungt. Jag kände hur de stod där bakom mig, som om de ville säga: Glöm oss inte. Fortsätt tala för oss. Det är just det Oskar serien, bemötande och vuxenansvar handlar om – att våga se barnet bakom varje reaktion och förstå att vi alla har något att lära. Jag kände hur de stod där bakom mig, som om de ville säga: Glöm oss inte. Fortsätt tala för oss.
Oskar knackar på igen! Oskar serien bemötande och vuxenansvar i vardagen
Oj, alla dessa ord – egentligen handlar de ju om lilla Oskar. Ni vet, Oskar från serien NPF & Skola som just nu vilar. Är det han som knackar på igen? Kanske är det dags att skriva vidare – om viktigheten att det är vi vuxna, vi behöver ta vårt ansvar, vågar se barnet bakom beteendet och stannar kvar i mötet.
Hur ofta knackar dina egna “Oskar-ögonblick” på? De där stunderna när hjärtat säger: Se barnet bakom orden.
Ibland väcks våra starkaste reaktioner inte av ilska, utan av kärlek där viljan av att skydda. Men vägen tillbaka till lugnet visar oss något ännu viktigare. Det påminner mig om att även vuxna, precis som i Oskar serien bemötande och vuxenansvar, behöver öva på att växa.
Mellan raderna
När lugnet återvänder och tigern i mig vilar ser jag att det inte handlar om att vinna ett krig, utan om att förstå varför vi reagerar som vi gör – och vad det säger om det vi vill värna. Det påminner mig också om att min egen reaktion behöver vara lugn. För alla de barn som en gång stått framför mig och önskat att jag skulle fortsätta kämpa för dem, behöver jag just det – mitt lugn. Det är i lugnet som arbetet kan göras, det är där förändringen kan börja.
Reflektion
Nu står kaffekoppen bredvid mig igen. Ljuset från farmors lampor faller mjukt över bordet. Dagen ligger orörd framför mig, med julklappspapper och snören som väntar. Utanför börjar himlen ljusna.
Kanske är det Oskar som viskar: Se mig, förstå mig – jag försöker bara orka en dag till. Och jag viskar tillbaka: Jag ska öva på att vara vuxen – den vuxna som låter dig växa. Det är en del av Oskar serien, bemötande och vuxenansvar – en vardaglig träning i att se, förstå och växa tillsammans.
Vad jag lärde mig av det här
Det här mötet – mellan känsla och ansvar – blev en påminnelse om att lugnet inte alltid finns där från början, men att det alltid går att hitta tillbaka till. Jag lärde mig att även vuxna behöver träna på att växa, att våga möta sina egna reaktioner och välja närvaro framför försvar. Kanske är det just där, i stillheten efter stormen, som det verkliga lärandet sker – både för barnen och för oss vuxna.
Lev idag, just nu. I förrgår var det tigern, vilket igår blev reflektionen, idag aktionen, därefter blir imorgon vilan. Kanske har jag redan lärt mig något, till och med just nu. -Carina Ikonen Nilsson
Texten är en personlig reflektion och handlar inte om någon specifik person, plats eller händelse. Syftet är att väcka tankar om vuxenansvar och bemötande.
Morning again, and with my coffee beside me come thoughts of the Oskar Series understanding – how we meet, learn, and grow as adults. The two lamps that once belonged to my grandmother cast a warm light in the darkness. The cat is outside, the house still asleep, and the morning is calm.
Today I will wrap the Christmas gifts my daughter and I bought in Ullared – a day filled with laughter, bargains, and reflection. At the same time, my thoughts wander to the Oskar Series understanding and adult responsibility – how we, as adults, can meet children with empathy and help them grow in their abilities.
This post is a personal reflection, inspired by experiences and thoughts about adult responsibility and the way we meet others. It is not about a specific event, but about the inner process that awakens when we want to protect – and then realize how important it is to meet with calm and understanding.
A Day in Ullared
The trip to Ullared became more than just shopping. We found shoes, clothes, boots, and gifts – almost everything ready for December. I even made a real find: a pair of Sketchers boots that usually cost around 1,500 SEK, but there – only 800. They were so comfortable that it was impossible not to buy them.
My little boy got new pajamas, clothes, and a cap that made him happy. My little girl received a few small Christmas gifts and a pair of cool boots. It was a long day – we left home at seven in the morning and didn’t return until nine in the evening. But now almost all the gifts are wrapped, and the feeling of being prepared brings a quiet peace.
Have you ever felt that mix of exhaustion and gratitude after a long, good day?
When the Tiger in Me Awoke – a Thought on the Oskar Series and Adult Responsibility
In the middle of everyday joy, something unexpected happened. An email, not particularly kind, awakened something inside me – the tiger. Suddenly, all the children I’ve ever met stood before me. Not only my own, but also the young people I’ve had the privilege to work with over the years.
It was about understanding and adult responsibility. About how adults sometimes put the blame on children – as if they alone carried the weight of what went wrong. I felt my whole being rise up. For me, it’s clear that when we work with children, we adults always carry the greatest responsibility. We are the ones who must see, listen, and understand.
Children don’t misbehave out of malice. They act in the only way they can – based on their experiences, their capacities, and the safety or uncertainty that adults have created around them. Do you recognize that feeling, when your concern for a child wakes the lion within you?
Afterward – Oskar Series, Understanding, and Adult Responsibility
In hindsight, I regret my own behavior. I let the tiger take over and, for a moment, forgot my responsibility as an adult. I should have stood firmer in myself and spoken about what really matters – the adult responsibility. To create conditions for children to grow in their ability, not to remind them of what they cannot yet do.
In reflection, I see how I would rather have met the situation with a calm, soft voice. I wish I had said:
“I want us to find solutions. How can we, together, help, see, and allow the child to grow? What can I do to make things easier? What is my responsibility?”
I wish I had offered to come, to explain what works and what doesn’t. I wish I had said:
“We’re doing this together. I am in my role and you in yours – is there something we can do to make the path easier?”
Being an adult means carrying the ultimate responsibility: to meet children with respect, patience, and belief in their potential.
At the same time, I believe reflection is something we all need – even the other adult in that situation. Sometimes we are so busy defending our own perspective that we forget to pause, breathe, and see the child together. I should have invited the other person into the dance of reflection – that quiet movement where curiosity replaces defense. But I didn’t. Perhaps it’s because I haven’t yet learned to dance, and that’s exactly what I need to practice.
When I read that email, I suddenly saw all the children I’ve met – those who struggled, those who carried heavy things. I could almost feel them standing behind me, whispering: Don’t forget us. Keep speaking for us. That’s what the Oskar Series, understanding, and adult responsibility is really about – seeing the child behind each reaction and realizing that we all have something to learn.
Oskar Knocks Again! Oskar Series, Understanding, and Adult Responsibility in Everyday Life
All these words – they’re really about little Oskar. You know, Oskar from the NPF & School series, now resting for a while. Maybe it’s him knocking again? Perhaps it’s time to continue writing – about how important it is that we adults take our responsibility, dare to see the child behind the behavior, and stay present in the meeting.
How often do your own “Oskar moments” knock at the door? Those moments when your heart says: See the child behind the words.
Sometimes our strongest reactions don’t come from anger but from love – from the wish to protect. Yet the way back to calm reminds me of something even more important: even adults, just like in the Oskar Series, understanding, and adult responsibility, must keep practicing how to grow.
Between the Lines
When calm returns and the tiger within me rests, I see that it’s not about winning a war, but about understanding why we react as we do – and what that reveals about what we care to protect. It also reminds me that my own reaction must remain calm. For all the children who once stood before me, hoping I would keep fighting for them – I need that calm. Because it’s in calmness that the real work can be done, it’s there that change begins.
Reflection
Now the coffee stands beside me again. The soft glow from my grandmother’s lamps fills the room. The day lies untouched before me, with wrapping paper and ribbons waiting. Outside, the sky begins to brighten.
Maybe it’s Oskar whispering: See me, understand me – I’m just trying to make it through another day. And I whisper back: I’ll keep practicing being the adult – the one who helps you grow. That’s part of the Oskar Series, understanding, and adult responsibility – a daily exercise in seeing, understanding, and growing together.
What This Taught Me
This meeting – between emotion and responsibility – became a reminder that calm isn’t always there from the start, but it can always be found again. I learned that adults, too, need to keep practicing how to grow, to face their own reactions, and to choose presence instead of defense. Perhaps it’s right there, in the stillness after the storm, that real learning happens – for both the children and for us adults.
Live today, right now. The day before yesterday was the tiger, yesterday the reflection, today the action, and tomorrow will be the rest. Maybe I’ve already learned something – perhaps even right now.
This text is a personal reflection, not a description of any specific person, place, or situation. Its purpose is to inspire understanding and shared responsibility in how we meet children.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
