Ibland behöver man bli påmind om sådant man en gång visste om sig själv. Att våga ta plats igen med det man kan och längtar efter är inte alltid självklart.

I helgen hittade någon fram till ett gammalt klipp från en föreläsning jag höll. Där pratade jag om ADHD, om vardagen, om skrattet och om det som inte alltid är roligt. Jag minns hur människor kunde komma fram efteråt och säga:

”Nu förstår jag äntligen.”

Nu sitter jag här många år senare och har skapat en drömdagbok med compassion. Det är inte samma sak som en föreläsning. Men kanske kommer det ur samma längtan: att dela sådant som kan hjälpa någon att förstå sig själv med lite mjukare ögon.

Kanske handlar det också om att våga ta plats igen med sådant man har erfarenhet av och vill dela med andra.

En ny morgon

Här sitter jag i samma soffa som alltid och skriver. Himlen har blivit blå igen och kaffet smakar som vanligt. En ny morgon och en ny dag som jag fått äran att vakna upp till.

Jag tycker att det har varit behagligt att leva i helgen, fast regnet har gjort sig påmint. Eller kanske är det just regnet som har gjort det så härligt.

Bad, glass och en lugn Söndags

I Söndags åkte jag till sjön och badade, lite senare än tiden för mina vanliga morgonbad. Det var tolv grader i luften och vattnet kändes som om jag gick ner i ett badkar. Jag simmade mina meter och åkte sedan hem.

Hemma gjorde jag lite müsli och förberedde glassmet i fyra skålar som nu står i frysen och väntar på att få smakas när vi blir sugna på glass.

Jag gillar inte så fet glass. Min bas är mest vanlig mellanmjölk, en liten skvätt grädde och en burk kondenserad mjölk. När det sedan ska bli glass lägger vi i bär. Färska jordgubbar är den glass som uppskattas mest här hemma. Men glass med lite espresso fungerar också, både för barn och barnbarn.

Drömmarna som förändrats

I helgen blev min Drömdagbok med compassion klar. Jag har redan publicerat den och känner mig nöjd med resultatet.

Jag har arbetat med drömmar under ganska lång tid. De senaste månaderna har jag upptäckt hur drömmarna har förändrats. De är inte alltid mjuka, men de gör inte lika ont längre.

Skammen som tidigare funnits där är inte lika påtaglig. Ofta vaknar jag med en känsla av lättnad, som om jag löste något eller kom fram till någonting.

Jag har också sett att jag ofta hittar lösningar i drömmarna. Och när jag inte hittar dem behöver jag ibland bara titta åt ett annat håll. Då slipper känslan av misslyckande eller rädslan för förlust att ta över.

Det är spännande att arbeta med mina drömmar. Även när de känns långt borta från verkligheten kan det finnas små korn av insikter och aha-upplevelser när jag vaknar.

Arbetet med drömmarna har också blivit ett sätt för mig att våga ta plats igen i mitt eget liv, med både det svåra och det som ger hopp.

Soffhäng hos dottern

I går blev jag bjuden hem till min dotter för soffhäng. Jag köpte med thaimat och vi åt tillsammans medan vi tittade på film.

Det var som att kastas tillbaka ungefär femton år i tiden. När hon var liten satt vi ofta tillsammans och såg på film.

I går satt vi där igen, fast i hennes soffa. Tiden går, rollerna förändras och barnen blir vuxna. Men vissa stunder får finnas kvar i en annan form.

Att våga ta plats igen

Kanske är det också så med sådant vi en gång kunde, vågade eller tyckte om att göra. Det försvinner inte alltid. Ibland ligger det bara stilla en stund, tills något påminner oss om det igen.

Ett gammalt föreläsningsklipp. Några visningar. En drömdagbok som blivit klar.

Små saker kanske. Men för mig blev de en påminnelse om att det jag har erfarenhet av och längtar efter att dela fortfarande har en plats. 🌿

Mellan raderna

Ibland behöver vi inte göra stora förändringar för att märka att något har hänt i oss. Det kan räcka med en dröm som inte längre gör lika ont, ett gammalt filmklipp som väcker ett minne eller en stilla kväll i soffan med någon vi älskar.

Det vi har lärt oss, det vi längtar efter och det vi bär med oss kan få vila en stund. Men för mig blev de en påminnelse om att det jag har erfarenhet av och längtar efter att dela fortfarande har en plats – och att jag får våga ta plats igen.

Ibland kan ett litet steg vara att våga ta plats igen, precis där man är.🌿

Frågor till dig som läser

Finns det något du en gång tyckte om eller var bra på, som du har börjat längta efter igen?
Har du märkt att något svårt i ditt liv inte längre har samma grepp om dig?
Vilken liten stund från helgen skulle du vilja bära med dig in i veckan?

Dagens tanke

Det som har varit viktigt för dig kan få finnas kvar – och kanske få ta plats på nytt. 🌿

Läs vidare på Malix.se

Vill du följa med?

Du kan prenumerera på Malix.se och få nya texter direkt till din e-post när de publiceras.

🌿 Prenumerera på bloggen här

Vill du bjuda mig på en fika?

Jag har nu bytt betalsystem från PayPal till Stripe, för att det ska vara enklare och tryggare att betala här på Malix.se.

Om du uppskattar mina texter och vill bidra till att bloggen kan fortsätta växa får du gärna bjuda mig på en fika. ☕

Betalningen sker tryggt via Stripe med kort och, där det erbjuds, Klarna.

Carina Ikonen Nilsson

Lev idag. Igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. Just nu – det är här livet händer.

When Life Reminds Me of What I Once Knew

Sometimes we need to be reminded of things we once knew about ourselves.

This weekend, someone found an old video clip from a lecture I gave. I spoke about ADHD, everyday life, laughter, and the things that are not always easy. I remember people coming up to me afterwards and saying:

“Now I finally understand.”

Many years later, I am sitting here with a completed dream journal with compassion. It is not the same as giving a lecture. But perhaps it comes from the same longing: to share something that can help someone understand themselves with a little more kindness.

A New Morning

Here I am, sitting in the same sofa as always, writing. The sky has turned blue again, and my coffee tastes just as it usually does. A new morning and a new day that I have been given the chance to wake up to.

I have found it pleasant to live this weekend, even though the rain has made itself known. Or perhaps it is the rain that has made it feel so lovely.

A Swim, Ice Cream and a Quiet Saturday

On Saturday, I went to the lake for a swim, a little later than my usual morning-swim time. It was twelve degrees in the air, and the water felt as if I was stepping into a bathtub. I swam my metres and then went home.

At home, I made some muesli and prepared ice-cream mixture in four bowls. They are now waiting in the freezer for the next time we feel like having ice cream.

I do not like ice cream that is too rich. My base is mostly regular semi-skimmed milk, a small splash of cream and a tin of condensed milk. When it is time to make the ice cream, we add berries. Fresh strawberries are the flavour most appreciated here at home. But ice cream with a little espresso works well too, for both children and grandchildren.

Dreams That Have Changed

This weekend, my Dream Journal with Compassion was completed. I have already published it, and I feel happy with the result.

I have worked with dreams for quite a long time. During the past few months, I have noticed how my dreams have changed. They are not always gentle, but they do not hurt in the same way anymore.

The shame that used to be there is no longer as present. I often wake up with a feeling of relief, as if I solved something or arrived at something important.

I have also noticed that I often find solutions in my dreams. And when I do not find them, sometimes I only need to look in another direction. Then the feeling of failure, or the fear of loss, does not take over.

Working with my dreams is fascinating. Even when they feel far away from waking reality, there can be small pieces of insight and moments of recognition when I wake up.

Sofa Time with My Daughter

Yesterday, my daughter invited me over for some sofa time. I brought Thai food, and we ate together while watching a film.

It felt as if I had been taken back around fifteen years in time. When she was little, we often sat together and watched films.

Yesterday, we were sitting together again, but this time in her sofa. Time passes, roles change and children become adults. But some moments can remain, just in a different form.

What Still Has a Place

Perhaps it is the same with things we once knew how to do, dared to do or enjoyed doing. They do not always disappear. Sometimes they simply rest for a while, until something reminds us of them again.

An old lecture clip. A few views. A dream journal that has been completed.

Small things, perhaps. But for me, they became a reminder that what I have experience of, and what I long to share, still has a place. 🌿

Between the Lines

Sometimes we do not need to make big changes to notice that something has shifted within us. A dream that no longer hurts in the same way, an old video clip that brings back a memory, or a quiet evening on the sofa with someone we love can be enough.

What we have learned, what we long for and what we carry within us can rest for a while. But that does not mean it is gone. Perhaps it is simply waiting to take up space again.

Questions for You

Is there something you once enjoyed or were good at that you have started longing for again?

Have you noticed that something difficult in your life no longer has the same hold on you?

What small moment from the weekend would you like to carry with you into the week ahead?

Today’s Thought

What has been important to you can remain – and perhaps take up space again. 🌿

Would You Like to Follow Along?

You can subscribe to Malix.se and receive new posts directly in your inbox when they are published.

🌿 Subscribe to the blog here