Det är torsdag och egentligen dags att titta på bloggstatistiken. Men den här veckan fastnade jag för en helt annan fråga: vem läser min blogg? Bakom varje visning finns någon som har öppnat en text. Men läser du hela mina långa inlägg, skummar du eller stannar du vid några rader? Plötsligt blev människorna bakom statistiken mycket mer intressanta än själva siffrorna.
🇸🇪 Svenska – du läser den svenska versionen nu.
🇬🇧 English – Who Reads My Blog?
En kommentar från min man fick mig att fundera
I går sa min man något som fick mig att börja tänka.
Han läser nästan aldrig min blogg.
Men den här gången hade han läst min text ”Vad är det som gör att människor röstar på SD?”
”Det var en riktigt bra text”, sa han.
Sedan kom fortsättningen:
”Men jag orkar knappt läsa allt. Hur orkar du skriva allt det där?”
Och ja.
Det är faktiskt en ganska bra fråga.
Hur orkar jag skriva allt det där?
Men nästan ännu mer började jag fundera på er som läser.
Hur orkar ni läsa allt det där?
Vem läser min blogg?
Varje torsdag brukar jag titta på statistiken för veckan som gått.
Jag ser vilka texter som har öppnats.
Den här veckan läses bland annat texter om vardag och ADHD, Färgelandas skolor, politik, Pippi Långstrump och vinterbad.
Det är egentligen en ganska märklig blandning.
Men kanske är det också precis så Malix ser ut.
Här finns vardagen bredvid de stora frågorna. ADHD bredvid politik. Ett vinterbad kan följas av funderingar om skolan och samhället.
På sidan Vardag, ADHD och närvaro har jag försökt beskriva varför bloggen ser ut så. Jag skriver om livet som det faktiskt känns och om sådant som får mig att stanna upp och tänka.
Men statistiken berättar bara att någon har öppnat en sida.
Den berättar inte vem du är.
Och framför allt berättar den inte vad som händer när du väl kommer hit.
Läser du verkligen hela texten?
Det här började jag fundera på efter min mans kommentar.
För tänk om han inte alls är ensam.
Tänk om du klickar på ett av mina inlägg och börjar läsa.
Sedan kommer det några stycken till.
Och några till.
Och kanske tänker du:
Carina, nu får du faktiskt ge dig.
Kanske läser du bara rubrikerna.
Kanske skummar du.
Kanske hoppar du fram till Mellan raderna.
Eller så tillhör du dem som faktiskt läser från första raden ända ner till mitt avslutande citat.
Jag har ingen aning.
Och egentligen behöver inget av sätten vara fel.
Vi läser olika. Vi har olika mycket tid, ork och intresse.
En text som någon sträckläser kan kännas alldeles för lång för någon annan.
Varför skriver jag så långt då?
Jag tror inte att jag någonsin sätter mig framför datorn och tänker:
Nu ska jag skriva ett riktigt långt blogginlägg.
Det bara blir så.
Jag börjar med någonting jag har sett, hört eller funderat över.
Sedan kommer en fråga.
Och den frågan leder till en annan.
Ibland börjar jag undersöka.
Det var precis det som hände när jag skrev ”Jag trodde en sak om Färgelandas skolor – sedan började jag undersöka.”
Jag började med en uppfattning.
Sedan började jag läsa och undersöka.
Och frågan blev svårare i stället för enklare.
Jag kom inte fram till det där enkla svaret som jag kanske trodde fanns från början.
Men jag förstod mer.
Och kanske är det en del av svaret på varför mina texter ibland blir långa.
Jag skriver inte alltid för att berätta vad jag redan vet.
Ibland skriver jag för att ta reda på vad jag tänker.
Måste jag då börja skriva kortare?
Det var faktiskt en av mina första tankar efter det min man sa.
Är mina texter för långa?
Borde jag skriva kortare?
Men jag vet inte om det är rätt fråga.
Jag vill inte börja kapa bort resonemang bara för att en text ska gå fort att konsumera.
Vissa tankar behöver få ta lite plats.
Samtidigt vill jag förstås inte gömma det viktigaste längst ner i en text som läsaren måste kämpa sig igenom.
Kanske finns det en annan fråga:
Kan jag fortsätta skriva på mitt sätt och samtidigt göra det lättare för dig som läser att hitta det som är viktigt för just dig?
Den frågan vill jag bära med mig.
Det här blev ett konstigt statistikinlägg
Oj.
Det här skulle ju vara mitt statistikinlägg.
Jag skulle titta på veckan som gått, vilka texter som blivit lästa och vad som hänt på bloggen.
I stället sitter jag här och funderar över vem som läser min blogg och varför just de här texterna lockar någon att klicka.
Det blev inte särskilt mycket statistik alls.
Men kanske säger det ändå mer om bloggen än vad siffrorna hade gjort.
För jag kan skriva att en text haft si eller så många visningar.
Nästa vecka är siffrorna några andra.
Det är förstås roligt att se vad som blir läst, men egentligen är det inte siffran jag är mest nyfiken på.
Jag är nyfiken på varför.
Varför valde du just den texten?
Vad fick dig att fortsätta?
Och om du slutade läsa halvvägs – varför gjorde du det?
Kanske är det egentligen det jag vill använda mina torsdagsinlägg om statistiken till framöver.
Inte bara räkna människor som kommer till bloggen, utan försöka förstå vad som händer på Malix.
Vad vill ni läsa?
Vad hittar ni tillbaka till?
Vad väcker något?
Och vad passerar bara förbi?
Så nej.
Det här blev inget vidare statistikinlägg.
Eller också blev det precis det statistikinlägg jag behövde skriva.
Kanske är frågan ”vem läser min blogg?” egentligen mer intressant för mig än hur många visningar bloggen fått den här veckan.
Mellan raderna
När jag började skriva det här tänkte jag på statistik.
När jag kom hit tänker jag på människor.
Det är kanske lätt att glömma när man sitter framför en skärm och ser staplar, visningar och besökare.
Bakom någon av dessa siffror kan det finnas en människa som läste hela texten.
Bakom en annan finns någon som läste tre stycken.
Någon kanske höll med mig.
Någon annan kanske blev irriterad.
Och någon kanske läste en enda mening som följde med vidare under dagen.
Jag kan välja orden.
Jag kan skriva, ändra, fundera och till slut trycka på publicera.
Sedan kan jag inte bestämma vad som händer.
Då är texten hos dig.
Och kanske är det faktiskt det fina med att skriva.
Frågor till dig som läser
Nu vill jag verkligen veta.
Hur läser du Malix?
Läser du oftast hela mina texter eller delar av dem?
Skummar du ibland och stannar vid det som fångar dig?
Finns det något som gör att du fortsätter läsa – eller något som får dig att lämna en text?
Vad tycker du mest om att läsa här: vardagen, ADHD, personliga reflektioner, samhällsfrågor eller något helt annat?
Och den fråga jag är allra mest nyfiken på:
Har någon text på Malix någon gång fått dig att fortsätta tänka efter att du lämnat bloggen?
Berätta gärna i en kommentar. Jag är faktiskt väldigt nyfiken.
Läs gärna vidare
🌿 Vardag, ADHD och närvaro
Här berättar jag mer om bloggen och varför jag skriver som jag gör:
https://malix.se/vardag-adhd-och-narvaro-malix-se/
🌿 Vad är det som gör att människor röstar på SD?
Den text som min man läste och som satte igång funderingarna bakom dagens inlägg.
Du hittar den bland de senaste inläggen på Malix:
https://malix.se/
🌿 Jag trodde en sak om Färgelandas skolor – sedan började jag undersöka
En text om vad som kan hända när man börjar undersöka sin egen uppfattning och upptäcker att frågan är mer komplicerad än man först trodde.
Du hittar även den bland de senaste inläggen:
https://malix.se/
Prenumerera på Malix
Vill du fortsätta följa mina vardagsreflektioner om livet, ADHD, relationer, samhälle och allt det där som ryms mellan raderna?
Prenumerera gärna på Malix.se så får du nya inlägg direkt till din e-post.
👉 https://malix.se/10/manniskan-bakom-beteendet-bloggarkiv/04/43/42/
Lev idag – just nu.
Igår är historia, morgondagen vet vi ingenting om.
Det enda vi verkligen har är detta ögonblick.
– Carina Ikonen Nilsson
Vill du bjuda mig på en fika?
Jag har nu bytt betalsystem från PayPal till Stripe, för att det ska vara enklare och tryggare att betala här på Malix.se.
Om du uppskattar mina texter och vill bidra till att bloggen kan fortsätta växa får du gärna bjuda mig på en fika. ☕
Betalningen sker tryggt via Stripe med kort och, där det erbjuds, Klarna.
Lämna ett svar