Förändringsbehov och kreativitet – hör de ihop, eller förändrar vi saker omkring oss när något egentligen skaver på insidan? Efter nattens dröm började jag fundera. Först på bloggen, sedan på alla lådor, rum och projekt jag genom åren har hunnit flytta runt, sortera och göra om.
🇸🇪 Svenska
🇬🇧 English – Am I Sorting the Drawer – or My Life?
Här satt jag och funderade efter nattens dröm.
Egentligen började nog funderingarna redan där, i nattens drömmar. Men sedan fortsatte de i huvudet och plötsligt tänkte jag:
Kanske ska jag förändra bloggens utseende?
Jag började titta på den.
Och så kom jag fram till att nej.
Den känns lugn. Det finns luft. Jag tycker om den.
Den är bra.
Den duger.
Men då dök nästa tanke upp.
Hmm.
Varför vill jag förändra när inget är fel?
Är det något som skaver i mig?
Något där inne som inte riktigt känns rätt?
För om allt var bra, varför skulle jag då behöva möblera om, förändra och skapa nytt?
Eller är det kanske inte alls det det handlar om?
Är det mina skapande gener som bara vill göra något annorlunda?
Det där ska jag klura på.
För när jag tänker efter har jag nog hållit på så här väldigt länge.
Förr flyttade jag möbler – nu flyttar jag annat
Förr, innan datorn fanns, möblerade jag om hemma.
Det gör jag kanske fortfarande, men inte lika mycket.
Om det beror på att jag redan har flyttat runt alla möbler åt alla möjliga håll eller om det beror på att jag blivit äldre vet jag inte.
Men förändrandet finns kvar.
På datorn.
I rum.
I små skåp och lådor.
Jag sorterar, flyttar, provar ett annat sätt, kommer på ett nytt projekt och börjar någon annanstans.
Det är lite som när jag började med KonMari i garderoben. Det handlade förstås om kläder och ordning, men det händer också något med mig när jag får plocka, sortera och bestämma vad som ska få vara kvar.
Och då börjar jag undra:
Vad står det egentligen för?
Förändringsbehov och kreativitet – vad säger psykologin?
Jag blev förstås nyfiken och började läsa lite.
Och det intressanta är att psykologin inte ger något enkelt svar som säger att den som ofta vill förändra saker gör det därför att något är fel.
Det finns forskning om nyfikenhet, öppenhet för nya erfarenheter och kreativitet. Vi människor kan söka nya möjligheter helt enkelt därför att det finns något nytt att upptäcka.
Nyfikenheten behöver alltså inte börja i ett problem.
Den kan börja i:
Undrar vad som händer om jag gör så här istället?
Och där kände jag igen mig.
För det var ju precis det som hände med bloggen.
Jag tänkte:
Kanske ska jag ändra utseendet.
Sedan tittade jag ordentligt.
Nej.
Den är lugn.
Det finns luft.
Den är bra.
Och då kunde jag faktiskt lämna den som den var.
Jag behövde alltså inte nödvändigtvis förändringen.
Kanske behövde jag bara få undersöka möjligheten till förändring.
Kanske skapar jag för att jag tycker om att skapa
Det blev en annan tanke än den första.
Min första tanke var nästan:
Något måste skava i mig eftersom jag hela tiden vill förändra.
Men tänk om det inte behöver vara så?
Tänk om skapandet, förändrandet och utforskandet faktiskt är en del av hur jag fungerar.
Jag skriver.
Jag bygger saker.
Jag förändrar bloggen.
Jag utvecklar idéer.
Jag sorterar lådor.
Jag flyttar saker.
Jag hittar nya projekt.
Och väldigt ofta börjar det med samma lilla tanke:
Tänk om man skulle…
Den där meningen känner jag igen.
Och kanske behöver jag inte alltid göra klart det som kommer efter.
Ibland räcker det kanske att undersöka tanken och sedan komma fram till:
Nej. Det här var faktiskt bra redan från början.
Det gäller kanske fler saker än bloggen.
Men ibland kanske lådan faktiskt hjälper
Sedan finns den andra sidan också.
För våra miljöer påverkar oss.
Det finns forskning inom miljöpsykologi om hur våra hem, våra rum och sådant vi omger oss med kan hänga samman med bland annat återhämtning, känslor och upplevelsen av kontroll.
Det betyder inte att jag kan säga:
Jag sorterar lådan därför att jag försöker sortera mina känslor.
Så enkelt är det knappast.
Men jag tycker ändå att tanken är spännande.
För visst kan det vara tillfredsställande att öppna en rörig låda, ta ut allt och börja sortera?
Den ska dit.
Den behöver jag inte.
De här hör ihop.
Och plötsligt finns det en liten avgränsad del av världen där allt har fått sin plats.
Kanske finns det dagar då jag skapar ordning runt mig därför att jag behöver lite mer ordning inom mig.
Andra dagar kanske jag gör exakt samma sak därför att jag är nyfiken och tycker om att skapa.
Och ibland kanske det är både och.
På Malix skriver jag ofta om just sådant här – vardagen som först verkar ganska vanlig men som börjar säga något mer när jag stannar upp och tittar på den. Du kan läsa mer under Vardag, ADHD och närvaro och bland mina texter om att hitta tillbaka till sig själv.
Mellan raderna
Det började med en tanke om att byta utseende på bloggen.
Det slutade med en fråga om mig själv.
Och kanske är det precis därför de där små vardagliga sakerna är värda att stanna vid ibland.
Jag behöver inte omedelbart bestämma om mitt förändringsbehov betyder att något skaver eller om det handlar om kreativitet.
Jag kan vara nyfiken på det istället.
För kanske finns det ingen enda förklaring.
Ibland kanske jag sorterar för att skapa lugn.
Ibland för att skapa något nytt.
Ibland bara därför att jag såg en låda och tänkte:
Den där skulle man kunna göra något med…
Och det får faktiskt också vara ett svar.
Frågor till dig som läser
- Har du också ett behov av att förändra, möblera om eller sortera?
- Vad händer i dig när du skapar ordning omkring dig?
- Börjar du ofta nya projekt även när det egentligen inte är något fel på det gamla?
- Är förändring för dig ett sätt att skapa lugn eller ett sätt att få utlopp för kreativitet?
- Finns det något du förändrar om och om igen?
- Och om du tänker efter – är det lådan du sorterar, eller är det livet?
Du kan också läsa Vem är du som läser? – en annan text där jag funderar över vilka vi är som möts här genom orden.
Vill du följa med?
Jag skriver vidare om vardag, ADHD, relationer, närvaro, skapande och allt det där som händer medan livet pågår.
👉 Prenumerera på Malix.se och få nya texter i din inkorg
”Lev idag, just nu – igår har redan varit och morgondagen vet du inget om.”
Carina Ikonen Nilsson – Malix.se
Lämna ett svar