Resa till Norrland med husbil har vi pratat om hela dagen. Just nu sitter jag under markisen vid husbilen i Töreboda och skriver. En ny ryggsäck, en marknad och en lugn camping blev starten på tankar om något mycket större – längtan tillbaka till Norrland.
En lugn stund under markisen
Just nu sitter jag under vår markis och skriver. Maken sitter mitt emot mig med ett korsord framför sig, och jag har datorn i knät.
Då och då kör en bil förbi utanför campingen och jag hör hur människor rumsterar i sina husvagnar och husbilar. Det är ett lugnt sorl som hör campinglivet till.
Jag och maken tog en sväng in till stan. Vi skulle se om det fanns någon kinesrestaurang i området, vilket vi också hittade. Men när vi kom in till centrum upptäckte vi att det var marknad på torget.
Marknaden i Töreboda och en ny ryggsäck
Ni vet sådana där små stånd där de säljer grönsaker, kläder och lite annat.
Där hittade jag en ryggsäck där min dator faktiskt får plats. Den är brun och blå, i något som liknar sämskskinn, och om du frågar mig är den riktigt snygg. Priset gjorde inte saken sämre – 300 kronor kostade den.
Töreboda är en fin gammal stad. Här finns massvis med gamla hus och en gemytlig känsla som jag verkligen tycker om. Dessutom har Törebodaborna varit väldigt trevliga mot oss.
En norrländsk lunch och en växande längtan
Idag blir det norrländsk lunch hos oss. Vi hittade inte den där parisarkorven vi letade efter, så vi får göra parisare av vanlig falukorv i stället.
Vi har också funderat på om vi ska åka upp till Norrland. Väderprognosen verkar tyvärr inte vara den bästa, så kanske blir det ingen sådan resa den här gången.
Men det hade varit roligt om vi fick med oss Alfred.
Tänk om han sedan fick berätta i skolan att han varit i Norrland, sett fjäll med snö mitt i sommaren och kanske till och med renar. Jag tror att sådana upplevelser stannar kvar länge hos ett barn.
Ju mer vi pratar om det, desto större blir längtan.
En resa till Norrland med husbil är något vi ofta pratar om när sommaren kommer.
Fatmomakke – en plats jag gärna visar barnen
Jag tror faktiskt att Alfred skulle tycka att det var otroligt spännande att få åka till samebyn i Fatmomakke. Där skulle jag vilja visa honom hur samerna levde och möttes förr. Runt omkring finns dessutom fantastiska fiskevatten, och bara naturen i sig är värd resan.
Vi var ju i Norrland förra året också, men då hade vi otur med vädret. Det var kallt och regnigt nästan hela tiden. Tyvärr verkar prognosen inte vara mycket bättre i år, men drömmen finns ändå kvar.
Det hade varit så roligt att få visa både Alfred och lillkillen den delen av Sverige. Att få berätta om Fatmomakke, om konstapeln som bor där och om samerna – Sveriges urfolk – och vilken viktig del de är av vårt lands historia och kultur.
Resa till Norrland med husbil – mer än bara en semester
Jag tror att sådana upplevelser stannar kvar. Kanske inte för att man minns varje detalj, utan för att man får se att Sverige är så mycket större än den plats där man själv bor.
Fjäll med snö mitt i sommaren, renar som betar och berättelser om människor som levt i samklang med naturen generation efter generation. Det är sådant som väcker nyfikenhet och blir till minnen för livet.
Samtidigt är det en lång resa. Nästan 90 mil enkel väg. Det är många timmar bakom ratten och man funderar både en och två gånger innan man bestämmer sig.
Men vi har gjort den resan nästan varje år, just för att vi tycker att det är så vackert där uppe.
Alla barn som bott hemma hos oss har någon gång fått följa med till Norrland.
Det har aldrig bara handlat om att åka på semester. För oss har det handlat om att ge barnen en möjlighet att upptäcka sitt eget land, dess historia och den storslagna natur som finns där uppe.
Det har varit viktigt för mig och maken. Vi har velat ge dem möjligheten att uppleva en annan del av Sverige än den de ser till vardags.
Norrland är så annorlunda jämfört med västkusten. Landskapet förändras, avstånden blir större, fjällen reser sig mot himlen och naturen känns nästan oändlig. Där uppe finns en historia som fortfarande går att känna om man stannar upp en stund, tittar sig omkring och är nyfiken.
Jag har sagt samma sak till flera av mina tidigare kollegor som flyttat hit från andra länder.
För mig handlar en resa till Norrland med husbil om mycket mer än att komma fram.
Minst en gång i livet tycker jag att man ska resa genom Norrland. Inte bara köra igenom, utan stanna, titta, lyssna och försöka förstå historien och människorna som levt där. För mig känns det nästan som att man inte har upplevt hela Sverige förrän man har upplevt Norrland.
Resan är lika viktig som målet
Kanske är det därför jag så gärna vill ta med Alfred och lillkillen dit. Inte för att de ska kunna säga att de varit där, utan för att de ska få känna det jag själv känner varje gång vi kommer norrut – att Sverige är större, vildare och rikare än man först kan tro.
Sedan är det inte bara målet som gör resan värd att köra.
Det finns så många stopp längs vägen som både är vackra och lärorika. Bara att färdas genom Dalarna är en upplevelse i sig. Där finns gamla gårdar som berättar om en annan tid, och något jag alltid tittar lite extra på är skorstenarna. Har man aldrig lagt märke till dem kanske det låter märkligt, men nästa gång du kör genom Dalarna – titta upp. Många av skorstenarna är fantastiskt vackra och byggda med ett hantverk som är värt att stanna upp för.
Visst är det många mil. Väldigt många mil. Men jag tror att den som en gång upplevt den delen av Sverige ofta längtar tillbaka.
Platser jag gärna återvänder till
För mig är platser som Marsfjällen, Stekenjokk, Blåsjön, Jorm och den lilla byn Gäddede något alldeles särskilt. Och så Strömsund förstås – en plats som jag alltid tycker är lika fin att komma tillbaka till.
Det är svårt att förklara för någon som aldrig varit där. Den storslagna naturen, tystnaden, ljuset och känslan av att himlen blir lite större. Det är något man behöver uppleva med egna ögon.
Vilhelmina, Dorotea, Storuman och Östersund. Det finns så många platser i vårt land som är värda ett besök.
Varje ort har sin egen historia, sina människor och sin egen känsla. Ibland är det inte de stora sevärdheterna man minns bäst, utan den lilla lanthandeln, ett café, en sjö där man stannar för att dricka kaffe eller ett oväntat samtal med någon man aldrig träffat tidigare.
En resa till Norrland med husbil tar oss genom några av Sveriges vackraste landskap.
Sverige är större än vi ibland tror
Jag tror att vi ibland har för bråttom till slutmålet. Men om vi saktar ner, stannar lite oftare och är nyfikna på de platser vi passerar, då upptäcker vi att Sverige är fullt av berättelser.
Kanske är det därför jag tycker så mycket om att resa med husbil. Man behöver inte bara ta sig från punkt A till punkt B. Man får möjlighet att upptäcka allt det där som finns däremellan.
Jag hoppas att Alfred och lillkillen också får bära med sig den känslan. Att resor inte bara handlar om att komma fram, utan om att upptäcka världen – och ibland sitt eget land – lite långsammare.
Det är därför jag tycker att en resa till Norrland med husbil borde finnas på många människors önskelista.
Tänk om vi skulle åka…
Men som sagt, vi har ännu inte bestämt oss. Än så länge är det bara en tanke som vi pratat om.
Fast det är ofta så våra resor börjar.
Någon av oss säger:
– Tänk om vi skulle åka…
Sedan pratar vi lite till. Vi tittar på vädret, funderar på avståndet och vrider och vänder på idén några gånger.
Plötsligt står husbilen packad och vi är på väg.
Vi får se hur det blir den här gången. Kanske stannar vi här i södra Sverige. Kanske styr vi norrut igen.
Oavsett vilket är det en härlig känsla att fortfarande kunna drömma om nästa resa.
Ibland börjar de bästa äventyren långt innan motorn har startat.
Mellan raderna – min röst
När jag läser det jag själv har skrivit ser jag att det egentligen inte handlar om att åka till Norrland.
Det handlar om att få visa.
Att få visa Alfred och lillkillen fjällen, renarna, den samiska kulturen och de små platserna som många bara kör förbi. Att få stanna till och berätta om historien, om människorna och om varför en plats ser ut som den gör.
Jag märker också att jag tycker om själva vägen. De gamla gårdarna i Dalarna, de vackra skorstenarna, de små samhällena och känslan av att Sverige förändras mil för mil.
Kanske är det därför jag och maken har tagit med alla barn som bott hemma hos oss till Norrland. Inte för att de ska kunna säga att de varit där, utan för att de ska få se hur stort, vackert och varierat vårt land faktiskt är.
Och kanske börjar en resa långt innan man vrider om nyckeln. Kanske börjar den redan när man sitter under en markis, dricker kaffe och säger:
– Tänk om vi skulle åka…
Frågor till dig som läser
- Finns det någon plats i Sverige som alltid får dig att längta tillbaka?
- Har du besökt Norrland? Vilken plats gjorde störst intryck på dig?
- Finns det någon plats du gärna skulle vilja visa dina barn eller barnbarn – och varför?
Läs gärna också
👉 Det här har livet lärt mig – om frågor, svar och livet
👉 Problem, sorg och att fortfarande se himlen
👉 Tillbaka på Kolgårdens Camping – som att komma hem
💙 Tycker du om det jag skriver?
Om mina texter betyder något för dig och du vill hjälpa mig att fortsätta skriva om vardagsliv, relationer, husbilsliv, ADHD och livet här i Dalsland får du gärna stötta bloggen.
PayPal:
PayPal Me
Stort tack för ditt stöd! ❤️
📬 Prenumerera på bloggen
Vill du inte missa kommande inlägg?
Prenumerera här:
Då får du ett mejl varje gång ett nytt inlägg publiceras.
Slutord
Om vi styr norrut eller inte vet vi inte ännu.
Kanske stannar vi här. Kanske blir det 90 mil genom skogar, fjäll och små samhällen där historien fortfarande lever kvar.
Men ibland är det nog precis så livet fungerar. Först kommer tanken. Sedan drömmen. Och ibland, när man minst anar det, blir drömmen till en resa.
Blir det en resa till Norrland med husbil i år? Det vet vi inte ännu.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. ❤️
A trip to Northern Sweden – why we always long to return
Just now I’m sitting under the awning of our motorhome in Töreboda, writing. My husband is sitting opposite me with a crossword puzzle, while I have my laptop on my knees.
Every now and then a car passes by the campsite, and I can hear people moving around in their caravans and motorhomes. It is one of those peaceful summer sounds that somehow become part of the silence.
Earlier today we drove into town. We were looking for a Chinese restaurant, which we eventually found, but before lunch we wandered through the local market. You know the kind of market where people sell vegetables, clothes and all sorts of little things.
I found a backpack that finally fits my laptop. It is brown and blue, made of something that looks like suede, and I think it is really beautiful. The best part? It only cost 300 Swedish kronor.
Töreboda is a charming old town with beautiful historic houses and friendly people. It is one of those places where you immediately feel welcome.
A northern lunch and growing dreams
Today’s lunch will be inspired by northern Sweden. We could not find the traditional sausage we were looking for, so we will make our sandwiches with ordinary falukorv instead.
While eating, we started talking about something much bigger.
What if we drove all the way north again?
The weather forecast is not looking very promising, so perhaps it will not happen this year. Still, the idea refuses to leave my mind.
I would love to bring Alfred with us.
Imagine him returning to school after the summer holidays, telling his classmates that he had seen snow-covered mountains in the middle of summer and maybe even reindeer roaming freely. Those are the kinds of memories that stay with a child for a lifetime.
The more we talk about it, the stronger the longing becomes.
Fatmomakke – a place I would love to share
I think Alfred would be fascinated by visiting the Sami village of Fatmomakke. I would love to show him how the Sami people gathered there in the past and tell him about their history and traditions.
The area is surrounded by wonderful fishing lakes, and the scenery alone makes the journey worthwhile.
We travelled to northern Sweden last year as well, but unfortunately the weather was cold and rainy almost the entire time. This year does not look much better, but the dream is still there.
I would love to show both Alfred and our young boy that part of Sweden. To tell them about Fatmomakke, the local police officer who lives there, and about the Sami people – Sweden’s Indigenous people – whose history is such an important part of our country’s story.
Why northern Sweden means so much to me
Experiences like these stay with you.
Not because you remember every single detail, but because they make you realise how incredibly diverse Sweden really is.
Snow-covered mountains in summer, reindeer grazing freely and stories about people who have lived in harmony with nature for generations.
That is what creates curiosity.
That is what becomes lifelong memories.
The journey is long – almost 900 kilometres one way – and it takes many hours behind the wheel.
Still, we have made this journey almost every year because we simply love it.
Every child who has lived with us has travelled to northern Sweden at least once.
For us, it has never been just another holiday. It has been about giving children the chance to experience another part of their own country and discover its history, culture and magnificent nature.
Northern Sweden feels completely different from the west coast where we live. The distances are greater, the mountains rise towards the sky and the landscape feels endless.
I often tell friends and former colleagues who have moved to Sweden from other countries the same thing:
At least once in your life, you should travel through northern Sweden.
Not just drive through it, but stop, look around, listen and learn about the places and the people who have lived there.
To me, you have not truly experienced Sweden until you have experienced the north.
The journey is part of the adventure
It is not only the destination that matters.
Travelling through Dalarna is an experience in itself. There are beautiful old farms, and I always admire the old chimneys. It may sound like a strange thing to notice, but if you ever drive through Dalarna, look up. Many of them are wonderful examples of traditional craftsmanship.
Then come places like the Marsfjällen mountains, Stekenjokk, Blåsjön, Jorm, Gäddede, Vilhelmina, Dorotea, Storuman and Östersund.
Each place has its own history, its own people and its own atmosphere.
Sometimes the memories you treasure most are not the famous attractions, but a small café, a quiet lake or a conversation with someone you happened to meet along the way.
I believe we are often in too much of a hurry to reach our destination.
If we slow down and become curious about the places we pass, we discover that Sweden is filled with stories waiting to be found.
Perhaps that is why I love travelling by motorhome.
The road itself becomes part of the journey.
What I read between the lines
When I read what I have written, I realise that this is not really about travelling north.
It is about sharing something I love.
Showing children the mountains, the reindeer, the Sami culture and the small villages that many people simply drive past.
Helping them discover that Sweden is far bigger, richer and more beautiful than they may have imagined.
Perhaps every great journey begins the same way.
Someone simply says:
”What if we went…”
And suddenly, the adventure has already begun.
Final thoughts
We still have not decided whether we will go.
Perhaps we will stay here in southern Sweden.
Perhaps we will head north once again.
Either way, it is a wonderful feeling to still be able to dream about the next adventure.
Sometimes the greatest journeys begin long before you turn the key in the ignition.
Yesterday has already become history. Tomorrow is still waiting ahead. But right now – this is where life happens. ❤️
Lämna ett svar