I morse hann jag tänka att jag kanske skulle hoppa över dagens blogginlägg.
Tiden var knapp. Jag hade ett möte att komma till, ett samtal från dottern hade redan tagit en stund och frukosten blev snabb men ändå nyttig.
Och då kom tanken:
Jag är inte bloggen. Bloggen är inte ett måste. Bloggen är en del av mig – men den är inte hela jag.
Det där kan låta självklart, men för mig blev det ändå en liten påminnelse.
Jag tycker om att skriva. Jag tycker om rutinen. Jag tycker om att se bloggen leva vidare dag efter dag.
Men om tiden är knapp måste jag också kunna välja mig själv.
Att hinna sitta ner en stund före ett möte. Att inte stressa bara för att ett inlägg “ska” ut. Att låta en morgon få vara just en morgon, utan att allt måste bli prestation.
Kanske är det också en del av det jag försöker leva mer efter:
att göra en sak i taget.
Idag kanske bloggen får plats. Kanske inte.
Och båda delarna är faktiskt okej.
Mellan raderna
Ibland handlar frihet inte om att hinna mer.
Ibland handlar den om att kunna säga:
Det här behöver jag inte göra just nu.
Frågor till dig
Har du något i ditt liv som du tycker om, men som ibland nästan blir ett måste?
Hur märker du skillnaden mellan en vana som hjälper dig och en vana som börjar styra dig?
Lev idag, just nu – morgondagen kommer ändå.
Lämna ett svar