Lördag en vilans dag. Idag är det en ny dag och lördag betyder vila för mig. Vila från nya ord och vila i de ord som redan är skrivna.
Lördag en vilans dag
Vila i de ord som redan är skrivna och som behöver få landa, både hos mig och hos dig som läser.
Istället för att fylla på med något nytt vill jag därför hänvisa till biblioteket, precis som jag gjorde i onsdags.
Texterna finns redan där. De väntar inte på uppmärksamhet, men de finns tillgängliga för dig som vill läsa i lugn takt under helgen.
📚 Här hittar du biblioteket:
👉 Onsdagens bibliotek
För mig är Lördag en vilans dag där skrivandet får vila och läsandet får ta plats.
Samtidigt vill jag också stanna upp vid gårdagens inlägg.
Inte för att det var högljutt.
Inte för att det var perfekt.
Utan för att det var viktigt för mig att skriva.
När jag började texten kändes den nästan politisk.
Men som så ofta när jag skriver landade den någon annanstans.
Den landade i barnet.
I det oskyldiga barnet och i vad det barnet hade behövt då.
Och kanske handlar det inte om politik i slutändan, utan om förståelse.
Om hur barn formas av det de möter.
Om hur ett barn kan växa upp och fortfarande bära sina strategier, sina skydd och sina sår in i vuxenlivet.
Inte för att barnet vill.
Utan för att det var det barnet lärde sig att göra för att överleva, bli sedd eller bara orka finnas.
📝 Gårdagens inlägg hittar du här:
👉 Mobbning Hat och mänskliga möten.
Så idag låter jag orden vila.
Men om du vill läsa finns de där – i biblioteket och i gårdagens text.
Kanske är Lördag en vilans dag just det som behövs för att orden ska få landa.
Och kanske räcker det så.
🇬🇧 English
Today is a new day and it is Saturday.
And Saturday, to me, means rest.
Rest from new words.
Rest in the words already written – words that need time to settle, both in me and in you as a reader.
Instead of adding something new, I want to gently guide you to the library, just like I did on Wednesday.
The texts are already there. They are not waiting for attention, but they are available if you wish to read slowly during the weekend.
📚 You can find the library here:
👉 Wednesday Library
At the same time, I want to pause at yesterday’s post.
Not because it was loud.
Not because it was perfect.
But because it mattered for me to write it.
When I began, it almost felt political.
But as so often happens when I write, it landed somewhere else.
It landed in the child.
In the innocent child and what that child needed back then.
And perhaps it is not about politics in the end, but about understanding.
About how children are shaped by what they meet.
About how a child can grow up and still carry their strategies, protections and wounds into adulthood.
Not because the child wants to.
But because it was what the child learned in order to survive, to be seen, or simply to exist.
📝 You can read yesterday’s post here:
👉 Bullying, Hate and Human Encounters
So today I let the words rest.
But if you wish to read, they are there – in the library and in yesterday’s text.
And perhaps that is enough.
🌿 Reflektion / Reflection
Ibland är vila inte tystnad utan efterklang.
Orden finns kvar, men de behöver inte fler meningar just nu. De får sjunka, landa och kanske öppna något hos den som läser – eller hos mig själv.
Sometimes rest is not silence but resonance.
The words remain, yet they do not need more sentences right now. They simply need time to settle and unfold.
📩 Prenumerera / Subscribe
Vill du följa bloggen och få nya inlägg direkt när de publiceras kan du prenumerera här:
👉 Prenumerera
If you would like to follow the blog and receive new posts when they are published, you can subscribe here:
👉 Subscribe
💛 Stöd mitt skrivande / Support my writing
Om du vill stötta mitt skrivande och bloggen Malix kan du göra det här:
👉 PayPal Me
If you would like to support my writing and the Malix blog, you can do so here:
👉PayPal Me
✨
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta.
Men just nu, i stillheten, får orden vila och livet bara vara.
Lämna ett svar