För mig kan det vara svårt att sluta när jag väl har kommit igång, särskilt när drivkraften har vaknat.
🇬🇧 Read in English ADHD and the Art of Stopping Once I Have Finally Got Started
I går började jag återgå till vardagen här hemma. Först åkte jag till sjön och badade. När maken hade åkt till jobbet tog jag sedan tag i dagens projekt: att städa köket.
Jag har delat upp husets rum mellan veckans dagar. Ett rum i taget – för att jag ska orka leva även om jag städar.
Under semestern har det varit lite si och så med rutinerna, men nu är det dags att försiktigt hitta tillbaka till dem. Därför blev det en liten fyrkantstädning av köket.
Ett rum i taget ger mig mer kraft
Min fyrkantstädning ser ungefär ut som arbetsmaterialet jag har skapat. Jag tar ett rum i taget och väljer dessutom en liten sak som får bli extra noggrant gjord varje vecka.
Så behöver det förstås inte se ut för alla andra. Men det här är planen som fungerar för mig.
Städningen ska inte heller ta flera timmar. Två timmar är det längsta jag vill lägga på den, men blir jag klar på en halvtimme är det väldigt bra. Livet går trots allt ut på mycket mer än att städa.
När köket var färdigt i går ville jag ändå fortsätta.
Det var en liten glimt av hur det fungerade förr. Då städade jag hela huset när jag väl städade. Jag fortsatte tills allt var klart, även om kroppen och huvudet sedan var helt tömda på energi.
Visst kan jag kanske fortfarande pressa kroppen igenom en sådan städdag. Men då orkar jag inte leva efteråt. Det finns ingen kraft kvar till något roligt, ingen energi till familjen och ingen ork att känna glädje över resten av dagen.
Sådana dagar vill jag inte längre ha.
I våras var trädgården indelad i fyrkanter
Fyrkantstänkandet använder jag inte bara när jag städar huset. I våras gjorde jag likadant ute i trädgården.
Jag kunde bestämma mig för:
I dag tar jag bara den här pallkragen. Inte mer.
Eller:
I dag arbetar jag bara med den här sidan av trädgården. Resten får vänta.
Det behöver inte ens vara en riktig fyrkant. Det viktiga är att uppgiften får en tydlig gräns.
Samma sak gäller inomhus. Jag kanske planterar om alla blommorna i sovrummet och köket, men låter blommorna i resten av huset vänta till en annan dag.
De får vänta för att jag ska ha energi kvar till att leva livet – inte bara till att göra en massa saker.
Det hänger också ihop med det jag kallar grön tid – återhämtningen som behöver få plats mellan uppgifterna.
När det är svårt att sluta
När tankarna säger: Bara lite till
Tankarna började ändå försöka övertala mig:
Du har slarvat under semestern. Du behöver faktiskt göra lite till.
Lite mer orkar du.
Tänk så skönt det skulle kännas om du fortsatte.
Och visst hade jag kunnat fortsätta. Det fanns fler saker att städa och fler rum som inte såg ut som jag önskade.
Men den här gången stoppade jag tankarna och sa högt till mig själv:
Nej, det räcker. Det finns en dag i morgon också. Då är det sovrummets tur.
Jag valde att sluta.
Inte för att jag var lat. Inte för att jag inte såg allt det andra. Jag slutade därför att jag har skapat en rutin som ger mig mer livskraft i kroppen.
Jag bryr mig inte längre om att bara ett rum är rent. I dag blir ett annat rum rent och nästa dag tar jag ett tredje. Till slut har jag gått igenom hela huset utan att själv gå sönder på vägen.
För mig hänger det här ihop med min ADHD. Det svåra är inte alltid att göra själva uppgiften. Ibland är det svårt att börja, men när jag väl har kommit igång kan det vara minst lika svårt att sluta. Då behöver jag en bestämd gräns som inte styrs av hur mycket som finns kvar att göra.
Allt som tar tid tar inte min energi
Nu fungerar jag förstås inte så här med allt.
Om jag får för mig att måla med mina oljefärger kan det vara mycket svårare att sluta. När jag väl är inne i målandet vill jag gärna stanna kvar där.
Samma sak händer när jag arbetar med bloggen eller skriver en text. Då kan timmarna flyga iväg utan att jag märker det.
Men för mig finns det en viktig skillnad.
När jag målar, skriver eller arbetar kreativt befinner jag mig i ett flöde. Kreativiteten ger mig ofta energi i stället för att bara ta den ifrån mig. Jag kan bli trött även efter en kreativ stund, men det är inte samma tomma trötthet som efter att jag har pressat mig igenom hela huset.
Därför handlar det inte bara om hur länge jag gör något. Jag behöver också känna efter vad aktiviteten gör med mig.
Tar den all min kraft?
Eller ger den mig något tillbaka?
Jag har blivit klokare med åren
Förr hade jag svårt att sluta när jag väl hade kommit igång. Kanske handlade det om att jag inte visste när nästa städtillfälle skulle komma. Kanske ville jag utnyttja energin när den äntligen fanns.
Men priset blev ofta för högt.
När jag hade städat hela huset kunde jag sedan bli irriterad när någon sölade ner. Där stod jag utan energi och tyckte att de andra borde förstå hur mycket jag hade gjort.
Nu inser jag att det inte är värt det.
Köket blev rent i går. I dag blir sovrummet städat. Det andra får vänta på sin tur.
Jag har inte slutat städa. Jag har bara slutat använda all min kraft på en gång.
Det är kanske också en form av självmedkänsla: att inte bara fråga vad jag klarar av att göra, utan vad jag behöver lämna kvar av mig själv när arbetet är färdigt.
Prova din egen fyrkant
Välj en tydligt avgränsad uppgift innan du börjar:
- ett rum, en pallkrage eller en del av ett rum
- en sak som får göras lite extra noggrant
- en ungefärlig sluttid
- något du vill ha energi kvar till efteråt
När tanken säger bara lite till, stanna upp och fråga:
Behöver detta verkligen göras nu, eller kan det vänta till sin egen dag?
Det är ur det här sättet att arbeta som mitt arbetsmaterial Städa i fyrkanter – när hemmet känns för stort har vuxit fram. Det är inte skapat för att vi ska hinna städa mer, utan för att städningen inte ska få ta hela vår kraft.
När det är svårt att sluta kan den bestämda fyrkanten bli en tydlig stoppunkt.
👉 Läs mer om arbetsmaterialet Städa i fyrkanter – när hemmet känns för stort
Fyrkanten visar inte bara var jag ska börja. Den hjälper mig också att veta när det räcker.
Mina material är inte skapade för att vi ska prestera mer. De är skapade för att hjälpa oss att förstå oss själva, hushålla med vår kraft och få vardagen att fungera lite bättre.
En reflektion för oss – svårt att sluta
Ibland behöver vi inte fråga oss hur mycket mer vi kan hinna. Vi kan i stället stanna upp och fundera över vad vi vill ha kraft kvar till när uppgiften är färdig.
Vi kan välja en liten del och låta den vara tillräcklig för i dag. Ett rum, en pallkrage, några blomkrukor eller en enda yta.
När tankarna säger bara lite till kan vi fråga oss:
- Vad har vi redan gjort?
- Vad händer med vår energi om vi fortsätter?
- Vad vill vi orka göra efteråt?
- Kan resten få vänta till sin egen dag?
Vi behöver inte göra färdigt allt för att det vi har gjort ska räknas. När vi sätter en gräns ger vi inte upp. Vi sparar en del av vår kraft till livet som fortsätter efteråt.
Mellan raderna
Att sluta i tid betyder inte att jag har gett upp. Det betyder att jag väljer att spara kraft till resten av livet.
För livet ska inte börja när hela huset är rent eller när hela trädgården är färdig. Livet pågår redan nu.
Har du också svårt att sluta när du äntligen har kommit igång? Och märker du någon skillnad mellan det som tar din energi och det som faktiskt ger dig kraft?
Läs också
- Städa i fyrkanter – när hemmet känns för stort
- Grön tid – varför återhämtning mellan uppgifterna är så viktig
- Fler texter om ADHD i vardagen
Prenumerera på Malix.se
Vill du följa mina texter om ADHD, compassion och en mer hållbar vardag? Prenumerera på Malix.se och få nya inlägg direkt till din inkorg.
Vill du bjuda mig på en fika?
Jag har nu bytt betalsystem från PayPal till Stripe, för att det ska vara enklare och tryggare att betala här på Malix.se.
Om du uppskattar mina texter och vill bidra till att bloggen kan fortsätta växa får du gärna bjuda mig på en fika. ☕
Betalningen sker tryggt via Stripe med kort och, där det erbjuds, Klarna.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar