Jag rider fortfarande på den vinden att jag valde lyckliga tankar idag. Jag skulle ha kunnat välja andra tankar med den korta kommentaren.
Till ex skulle jag kunna valt, here ja ja , viagra klart hon skriver nått hon vill bara att jag ska kolla in hennes sida, patient ( här har jag skapat min verklighet). Eller så skulle jag kunna tänka klart att hon skriver så hon vill bara att jag ska skriva lika positivt tillbaka, (även detta min verklighet).
Min utveckling är inte kommentaren i sig. Utan hur jag valde att tolka den. För jag gjorde mitt val, genom att tänka klart att hon har rätt, jag är en bra skribent. Hon menar det på riktigt.
Hade jag nu inte jobbat med mig själv, så frenetiskt som jag faktiskt gjort, eller om detta hade hänt för några år sen. Så hade mina tankar inte blivit valda så naturligt positivt. Då hade jag trott att kommentaren som skrev, gjordes i en baktanke.
Vad jag menar är att kommentaren i sig, var inte det som jag rider på. Utan min vilja att faktiskt helt av sig självt, välja att ta den till mig.
Inte kränka mig, genom att välja baktanke tankar eller förminskande tankar. Utan jag valde en verklighet som var sann för mig, jag var ärlig emot mig själv.
Jag tog emot berömmet med min värdighet. Värdigheten att ärligt säga tack, vad härligt att du tycker så, jag blir glad för uppskattningen. Jag vågade ärligt säga tack. Inte någon efterhängsen tanke eller förminsknings tanke som, Jaha, det här inlägget skulle vem som helst kunna skriva. Eller ja, tack, men såg du alla stav fel.
Det är den vinden som lyfter mig, vinden att inte gömma mig själv. Den vinden visar mitt rätta jag, den jag är. Jag dolde inte mig, utan sträckte på mig, reste mig över alla falska tankar, som jag så lätt hade kunnat välja istället. Jag bejakade mig själv. Jag blev så stor, som jag faktiskt är.
Tacksamheten här blir, att jag har vuxit, jag har blivit en liten del av den underbara människa som jag egentligen är. Jag valde min egen storhet, eller gudomlighet. Jag gömde mig inte bakom falska murar, som jag satt upp för att ingen skall kunna säga, vem tror hon att hon är. Utan jag kunde i min ärliga kärlek till mig själv, ta emot beröm.
Jag stod upp för mig, sa tack så mycket, det är jag och ingen annan som skrivit just det inlägget.
Det gör mig lycklig, det gör mig hel. Jag har en vind att rida på.
Min personliga utveckling har i dag, givit mig ett tydligt resultat, på att det var värt besväret.