När vi inte är överens – men ändå kan prata med varandra

Igår var det Harvens dag här i Färgelanda. En sådan där dag som återkommer och som på något sätt räknas i vår lilla kommun. För mig blev dagen också en påminnelse om hur mycket politik i vardagen faktiskt handlar om.

🇬🇧 English-> When We Disagree – But Can Still Talk to Each Other

Människor samlas på torget nere i byn. Man träffas, pratar, handlar närproducerat från stånden och stannar till hos människor man kanske inte sett på ett tag. Det finns hästar och aktiviteter och mitt bland allt detta står de politiska partierna på rad och berättar vad de vill göra med Färgelanda framåt.

I år stod jag på andra sidan.

Jag var en av dem som gick omkring med papper i handen och representerade det parti där jag känner mig hemma.

Vad bidrog jag egentligen med?

Inte särskilt mycket, skulle man kunna säga. Jag delade ut vårt partiprogram, frågade människor om de tänkte rösta och om de redan hade bestämt sig.

Men det visade sig ibland bli betydligt mer spännande än så. Och någonstans under den här dagen blev det också väldigt tydligt för mig vad politik i vardagen faktiskt betyder

När människor blir arga på politiken

Några blev arga.

De berättade om sådant de tyckte blivit fel och påpekade att mitt parti varit stort och haft möjlighet att påverka.

Och där stod jag med mina papper och hade definitivt inte svar på allt.

Så jag gjorde ungefär det enda jag kunde göra.

Jag frågade.

Om det nu har blivit fel tidigare – skulle det kunna vara så att man har sett det och försöker göra annorlunda framåt?

Vid ett annat samtal frågade jag:

Tror du att politiker fattar beslut för att vara dumma mot människor, eller tror du att de fattar beslut därför att de faktiskt tror att det de gör ska leda till något bättre?

Det betyder förstås inte att besluten blir rätt.

Det betyder inte heller att människor inte har rätt att vara arga när politiken får konsekvenser som de tycker är dåliga.

Men kanske finns det ändå en skillnad mellan att säga ”det där tycker jag blev fel” och att utgå från att den som tycker annorlunda än jag måste vara en dålig människa.

Det märkliga var att flera av samtalen som började ganska hårt slutade på ett helt annat sätt.

Vi blev inte överens.

Men vi kunde konstatera just det.

Du tycker så. Jag tycker så här.

Tack för samtalet.

Ha en fin dag.

Och sedan gick vi vidare.

Jag tyckte faktiskt väldigt mycket om det.

När partierna stod bredvid varandra

Skillnaderna mellan partierna blev också väldigt synliga när alla stod där på samma torg.

Ett parti som jag särskilt reagerade på var Sverigedemokraterna. De hade ett stort tält, många människor på plats och mängder av saker att dela ut. Godis i små dosor, energidrycker, kepsar och annat med partiets logga.

Jag stod och tittade på alltihop och tänkte på vad en sådan satsning måste kosta.

Men energidryckerna fastnade särskilt hos mig.

Kanske därför att de blev en bild av något större.

De är färgglada, lockande och enkla att räcka över. Man får någonting direkt.

Och någonstans där började jag tänka på politik.

För mig handlar politik inte i första hand om vad jag kan få i handen idag. Det handlar om vilket samhälle som finns kvar imorgon.

Vilken skola har barnen?

Finns det människor som tar hand om mig när jag blir gammal?

Vad händer med den som inte klarar sig själv?

Hur behandlar vi den som är ny i Sverige?

Hur pratar vi om människor som tror på en annan religion än vi själva?

Och vad händer med ett samhälle när vi allt oftare delar upp människor i ett vi och ett dom?

Det är där en stor del av min invändning mot Sverigedemokraternas politik finns.

Jag delar inte deras bild av Sverige och jag delar inte deras sätt att beskriva migration, islam och svenskhet. Jag tror mer på ett samhälle där människor får möjlighet att känna att de hör till än på ett samhälle där gränsen mellan vi och de andra blir allt viktigare.

Någon annan på torget kan förstås tänka precis tvärtom.

Det är också demokrati.

Men dieseln då, farmor?

Till och med mitt femåriga barnbarn hade snappat upp något från politiken.

Han försökte förklara för mig att det kanske inte var så bra att tillhöra mitt parti.

För då skulle dieseln bli dyrare.

Jag vet faktiskt inte exakt vad som styr dieselpriset eller hur mycket olika politiska beslut påverkar det. Det finns många saker som spelar in.

Men det var egentligen inte dieselpriset som fastnade hos mig.

Det var att en femåring redan hade fångat upp ett politiskt budskap och gjort det väldigt enkelt:

Det här partiet betyder dyrare diesel.

Och kanske är det inte så konstigt.

Vi vuxna gör också ofta politik enkel.

Vad kostar dieseln?

Hur mycket skatt får jag betala?

Hur mycket får jag själv kvar?

Så jag gjorde så gott jag kunde med min lilla väljare, som faktiskt har ganska många år kvar innan han får lägga sin första röst.

En tablettask kunde han få av mig.

Och dieseln?

Ja du, sa jag. Den kanske blir dyrare. Men jag vill att du ska kunna bada i en ren sjö när du blir stor. Och jag vill att dina barn ska kunna göra det en dag.

Det var ungefär så långt vi kom i vår politiska diskussion.

Och kanske räckte det.

Mellan raderna

Ibland undrar jag hur tidigt våra politiska föreställningar börjar formas.

Mitt femåriga barnbarn vet förstås väldigt lite om skatter, statsbudgetar eller hur priset på diesel bestäms. Ändå hade ett budskap redan nått fram till honom: ett visst parti betyder dyrare diesel.

Det fick mig att fundera på vilka delar av våra politiska samtal som fastnar – hos barn, men kanske också hos oss vuxna.

Är det de enkla budskapen vi minns bäst?

Politik i vardagen – det är i det lilla den syns

För mig är politik nämligen så mycket större än priset på en liter diesel.

Det är hur många barn en lärare ska kunna undervisa och hur många andra uppgifter hon samtidigt ska hinna med.

Ska hon behöva titta ut över klassrummet och fundera på vilka barn hon hinner hjälpa idag?

Ska bristen på tid och resurser i praktiken göra att hon måste välja vem som får det stöd som behövs för att lyckas i skolan?

Politik finns också i hemtjänsten.

Ska den som arbetar där behöva välja mellan att hjälpa en människa med duschen och att hinna sätta sig ner en stund och fråga:

Hur mår du egentligen?

Politik finns hos den som vaknar sjuk på morgonen och inte bara funderar på hur kroppen mår.

Har jag råd att vara hemma idag? Klarar jag hyran och lånen om inkomsten blir mindre? Eller tar jag Alvedon och Ipren och går till jobbet ändå?

Och politik finns hos den ensamstående föräldern när pengarna inte räcker till allt.

Ska pengarna gå till medicinen eller till de nya skorna som femåringen behöver?

Det är sådana frågor som gör politik i vardagen viktig för mig.

Självklart måste det finnas budgetar, prioriteringar och siffror som går ihop. Pengarna är inte oändliga och allt kan inte göras samtidigt.

Men det är först när de stora besluten landar i människors vardag som vi ser vad de faktiskt betyder.

Mellan raderna

Kanske är det här också ett sätt att förstå stora politiska beslut.

Inte bara genom att fråga vad de kostar eller sparar i en budget, utan genom att följa dem hela vägen ut i vardagen.

Vem märker beslutet?

Vad förändras för den människan?

Och vem märker nästan ingenting alls?

Vad blir billigast för mig?

Visst kan jag tjäna en krona eller två på billigare diesel.

Det kanske betyder att jag har råd att gå ut och äta lunch med mina barn eller vänner någon extra gång.

Trevligt? Absolut.

Men det är inte det viktigaste för mig.

För någon annan kan några hundralappar vara skillnaden mellan att köpa ett par nya skor till ett barn och att försöka få de gamla att hålla en månad till.

Det kan vara skillnaden mellan bensinen som behövs för att komma till jobbet och en oväntad veterinärräkning när katten blir sjuk.

Och barn ska inte behöva komma hungriga till skolan därför att pengarna tog slut hemma.

Därför kan jag inte rösta enbart utifrån frågan:

Vad blir billigast för mig?

Jag behöver också fråga:

Vad händer med den som har mindre än jag?

Vem får bära kostnaden för våra beslut?

Det betyder inte att alla alltid kan få allt de vill ha. Vi måste prioritera.

Skolmaten behöver exempelvis inte innehålla kött varje dag för min skull. Ibland är pannkakor riktigt gott. Risgrynsgröt också.

Det viktiga för mig är inte att varje måltid innehåller det dyraste alternativet.

Det viktiga är att barnen får bra mat, blir mätta och orkar med skoldagen.

Det är sådant jag menar med prioriteringar.

Kanske var det därför jag stod där

När jag tänker tillbaka på gårdagen tror jag att jag förstår lite bättre vad jag faktiskt gjorde där på torget.

Jag stod inte där därför att jag kan alla budgetar.

Jag stod inte där därför att jag har svar på varje fråga.

Det har jag definitivt inte.

Jag stod där därför att jag bryr mig om vad besluten gör med människor när de lämnar sammanträdesrummen och hamnar ute i vardagen. För mig är det just där politik i vardagen blir verklig.

I klassrummet.

Vid köksbordet.

Hemma hos den äldre som väntar på hemtjänsten.

Hos den som vaknar sjuk och ändå går till jobbet.

I matkassen.

I ett barns trasiga skor.

Och kanske också i den rena sjön där mitt femåriga barnbarn förhoppningsvis en dag badar tillsammans med sina egna barn.

Det stora finns i budgetarna och besluten.

Men det är i det lilla vi ser vad politiken faktiskt blev värd.

Och kanske var det ändå mitt lilla bidrag igår.

Att stå där.

Lyssna.

Fråga.

Inte alltid veta.

Och kunna säga till någon som tycker helt annorlunda än jag:

Tack för samtalet. Ha en fin dag.

Hur tänker du?

Vad är politik för dig?

Är det de stora frågorna om ekonomi, skatter och samhällsutveckling – eller märker du politiken tydligast i de små sakerna i vardagen?

Och finns det någon fråga där du är beredd att själv få lite mindre, om det innebär att någon som har mindre får det lite bättre?

Berätta gärna hur du tänker. Vi behöver inte vara överens för att kunna prata med varandra.

Läs gärna vidare

Jag behövde lyssna för att veta vad jag säger nej till

Medmänsklighet och samhällsklimat – tankar om ansvar

Samhällsansvar och generationshistoria – från folkhem till nu

Vill du fortsätta följa mina tankar om vardagen, människan och samhället? Prenumerera gärna på Malix.se så får du veta när ett nytt inlägg kommer.

”Jag kan inte rösta enbart utifrån frågan: Vad blir billigast för mig? Jag behöver också fråga: Vad händer med den som har mindre än jag?”