Trygga cirklar livet
Vi bygger skåp genom livet.
Vissa faller isär, andra håller.
Och någonstans rör vi oss genom trygga cirklar i livet – mellan lugn, görande och stress – tills vi hittar hem igen.
Read this post in English ->Safe Circles in Life
För här blir i alla fall jag lugn.
Skåpen vi bygger i trygga cirklar livet
Ny morgon.
En morgon där huset sover och jag sitter här i soffan med mitt kaffe och datorn i knät.
Arbetsställningen är väl inte den bästa, men det är så jag skriver på morgonen.
Det där skåpet jag pratade om igår har följt med mig i tankarna.
Frågan om vad bygger jag för skåp har inte riktigt landat.
Och om jag bygger skåp – vad är det jag förvarar där?
Jag tror att ett av de mentala skåpen är bloggen.
Det är mitt arbetsskåp.
Det är här mina tankar får plats och det är här orden landar mellan dagarna.
Kanske kommer frågan inte få några svar, utan bara vara något att fundera över.
Kanske finns det skåp i livet som behöver dammas av och göras i ordning.
Kaosskåp – ni vet, de där skåpen och lådorna där allt mellan himmel och jord ligger.
Eller är det skåp som ska vara alltmellanhimmelochjord?
Alla har vi väl sådana skåp där det som inte får plats någon annanstans bor.
Skåp som håller – trygga cirklar livet
Men nu är det inte de skåpen jag menar.
Utan de skåp vi skapar genom livet.
De som inte faller isär.
Skåp av gediget trä, där limmet får torka i fred för att hålla ihop.
Har jag sådana skåp?
Finns det skåp som krymper eller växer genom livet?
Jag tror det.
För vissa av livets viktigheter försvinner med åren, och andra stannar kvar.
Vissa vilar mellan varven, dammas av – och får skina igen.
Måste-skåpet och att duga i trygga cirklar
Jag tror att måste-skåpet är ett skåp som håller på att försvinna hos mig.
Jag har inga måsten som gör ont längre.
De måsten jag har nu gör jag för att jag vill – eller för att jag behöver.
De andra måstena, de jag bar för att andra skulle se att här finns en människa som duger,
dem har jag gjort mig av med.
Jag behöver inte duga i andras ögon.
Men jag behöver duga för mig själv.
Det är också en del av trygga cirklar i livet – att veta var ens värde bor.
Trygga cirklar livet – grönt, blått och rött
Igår studerade jag anknytningen och cirklarna inom compassion.
Jag börjar få lite koll.
När jag skriver om cirklarna menar jag de tre tillstånd vi människor rör oss mellan genom livet.
Den gröna cirkeln – trygghet och återhämtning
Den gröna cirkeln är den trygga.
Där vi känner oss lugna nog att tänka, känna och vara oss själva.
Där det finns plats för både misstag och återhämtning.
Det är här trygga cirklar i livet känns som hem.
Den blå cirkeln – görande och ansvar
Den blå cirkeln är den som driver oss framåt.
Den handlar om att göra, lösa, prestera och ta ansvar.
Den är inte farlig – den behövs.
Men den behöver få vila.
Den röda cirkeln – stress och hot
Den röda cirkeln är stressens och hotets plats.
Där kroppen går i försvar, där tankarna snurrar fort och självkritiken lätt tar över.
Vi fastnar alla i den röda cirkeln ibland.
Det är mänskligt.
Men stannar vi där för länge börjar den göra oss illa – i kroppen, i tankarna och i bilden av oss själva.
Det viktiga är inte att aldrig hamna där,
utan att hitta vägar tillbaka till det gröna.
Till lugnet där vi kan andas igen, tänka nytt och minnas att vi duger även när det blev fel.
Det är kärnan i trygga cirklar livet.
Att hitta tillbaka i trygga cirklar livet
Vissa saker gjorde ont att läsa.
Men när jag skalade ner det och förstod, såg jag att något faktiskt har arbetat i mig.
Jag ser att jag genom livet oftare befinner mig i de trygga gröna cirklarna –
eller åtminstone hittar tillbaka dit,
efter att ha varit ute och rört mig i det blå tillsammans med det röda.
När jag hamnar i den röda cirkeln, den som handlar om stress,
kommer jag oftare på idag:
Jag blir inte värdelös bara för att det jag gjorde inte fungerade.
Jag behöver tillbaka till det gröna för att våga tänka nytt.
För att kanske be om hjälp.
Eller bara göra en sak i taget.
Stressen gör mig inget väl.
Men om jag får vara i mig själv en stund, i mitt lugna bo,
då kan något röra sig.
Då kan en lösning visa sig.exakt som vi redan satte den – ingen ändring.)
🧭 Mellan raderna – min röst
Det här är en text om att inte längre leva i skåp byggda för andras blickar.
Om att långsamt plocka ur det som inte längre bär och se vad som faktiskt håller.
Det handlar inte om att vara färdig, utan om att veta var lugnet finns när livet skaver.
💡 AHA – mellan raderna
Jag märker att det gröna inte är ett mål jag ska nå.
Det är en plats jag kan återvända till.
Och att stress inte gör mig värdelös – den berättar bara att jag behöver byta cirkel.
🌱 Reflektion – till dig som läser
- Vilka skåp bär du med dig genom livet just nu?
- Finns det något måste-skåp som inte längre behöver finnas kvar?
- När var du senast i din gröna cirkel – och vad hjälpte dig dit?
🔗 Läs vidare
- Anknytning, säkerhetsbeteenden och compassion
- Inte hel – men helare
- Barn, gränser och frågor – texter som håller i kroppen
☕ Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina texter betyder något för dig och du vill bidra till att de fortsätter bli skrivna,
kan du göra det här:
👉 PayPal:
https://www.paypal.com/paypalme/malixse971?country.x=SE&locale.x=sv_SE
📩 Prenumerera
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
Prenumerera här:
👉 https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
✨ Avslutande ord
Lev idag, just nu.
Igår kanske vi byggde ett skåp –
ett skåp vi lever i idag,
och som stilla håller för framtiden.
Lämna ett svar