Malix.se

Sökresultat för: ”ångest”

  • Att gå till tandläkaren- en kamp med ångest och mod.

    Inledning

    Det är måndag och ett tandläkarbesök väntar. Jag vill egentligen att klockan ska vara efter besöket, men det är några timmar kvar. Ångesten har redan börjat röra på sig, den liksom vibrerar i kroppen. Men jag går ändå. För jag är en människa som utmanar mina rädslor – även de som skriker högst.

    Rädslan som kommer redan med tiden

    Så fort jag får en tid hos tandläkaren sätter rädslan igång. Det är inte bara borren, det är lukterna, ljuden och känslan av att inte ha kontroll. Jag har gått till tandläkaren i många år, och ändå – varje gång känns det som om jag gör det för första gången.

    Jag föredrar morgontider. Då hinner inte rädslan få så stort fäste. Men idag blir det ett besök kring lunchtid. Och tiden fram tills dess går långsamt, väldigt långsamt.

    Ångesttrappan – och att hålla ut

    Min tidigare KBT-terapeut berättade om ångesttrappan. Det där med att ångesten når en topp, en spettspets, innan den planar ut. Om man kan stå ut där en stund, andas djupt och inte fly – då sjunker den igen.

    Just nu försöker jag hålla mig där. Sitta still i obehaget, skriva, få ner tankarna i ord. Det här – att skriva – är min egen lilla terapi. Och ibland hjälper det faktiskt.
    Vill du läsa mer om hur jag brukar hantera min ångest? Jag har tidigare skrivit om det här: Att minska ångesten

    Den där lilla rösten på axeln

    Tandläkaren vet om att det här är en kamp för mig. Han bemöter mig fint, med respekt. Ändå kommer den där rösten:

    ”Det var så länge sedan du hade hål. Idag är det dags. Idag hittar han något.”

    Och även om det är den rösten som just nu viskar högst, så vet jag att det också finns en annan sanning. En sanning som jag fått höra nästan varje gång:

    ”Det ser fint ut. Inga hål. Skulle du få ont – hör av dig.”

    När jag tänker på den möjligheten mjuknar kroppen, andetagen blir lättare och jag känner: jag kommer att fixa det här.

    En stund i växthuset, en annan vid tvättmaskinen

    För att distrahera tankarna gick jag ut till växthuset. Plantorna klarade nattens kyla – sex grader inne, tre ute – och såg ändå pigga ut.

    Nu tänker jag tvätta sängkläder. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner nyduschad i soltorkade, frasiga lakan som doftar tvättmedel och sommar. Så där vill jag vara i tanken – i sängkläder och växthus – inte i väntrummet hos tandläkaren.

    Slutord

    Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror. Jag skriver för att hålla mig kvar, för att förstå mig själv. För att orka härda ut. Och ibland, bara ibland, hjälper det.

    Ta hand om dig – och glöm inte: ibland är modet inte att vara orädd. Det är att vara rädd, men gå ändå.
    / Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ångest #tandläkarskräck #egenvård #kbt #vardagsmod #reflektioner #malixblogg #växthusliv #soltorkadelakan

  • Kyliga Morgonbad och Reflektioner om Ångesthantering i Vardagen

    Morgonbad och Frusna Tår: En Kylig Start på Dagen

    Det blåste riktigt kallt vid sjön i morse, och mina trogna badsystrar började prata om att justera våra badtider. Jag har älskat att vi badar tidigt; jag hinner med ett dopp även om jag börjar jobbet vid tio. Men jag förstår också att det är något magiskt med att bada när solen har hunnit stiga över trädtopparna. Jag hoppas bara att de inte flyttar badtiden alltför mycket – en halvtimmes förskjutning kan jag leva med, men om vi börjar halv nio, ja, då hinner jag inte alls.

    Att bada i värme – eller kyla?

    Idag när jag gick ner i vattnet, överraskades jag av hur mycket varmare det var än uppe på land. Med sina 18,1 grader kändes vattnet nästan ljummet, vilket var en liten tröst i den kalla morgonluften. Men, som vanligt, hade jag glömt farmorstvålen i väskan. När jag väl simmat minst 100 meter var jag tvungen att kliva upp i den isande vinden för att hämta den. Men att sjunka ner i vattnet igen, ja, det var som att återvända till en härlig dröm.

    Badet blev av, till slut

    Det var inte självklart att jag skulle bada alls idag när jag vaknade. Men jag gjorde det. Och jag gjorde det för både kroppens och själens skull. Något jag verkligen behövde.

    Jobbdagen och Kampen med Ryggen

    Tillbaka till jobbet – en glädje och utmaning
    Idag står jobbet på schemat, trots att jag bara jobbar halvtid så känns passet långt. Men jag har bestämt mig – det ska gå. Igår var min första dag tillbaka och det var så otroligt roligt att vara där igen. Jag njöt av att träffa kollegorna och av alla samtalen som uppstod spontant. Nu har jag några timmar kvar innan jag ska iväg, och de ska jag spendera på att vara vänlig mot min rygg, så att den håller hela dagen.

    Källarens kalla ångest och att möta den

    Om ni har läst mina tidigare inlägg, vet ni att vår son har flyttat ut, vilket betyder att vi nu har ett stort rum som ska bli förråd och verkstad för mina kreativa arbeten. Men just nu är det bara ett rum fyllt med saker som inte ska vara där, och vi har flera andra förråd i källaren som behöver organiseras om och ställas i ordning. Därför smyger den där lite otrevliga ångesten in, eftersom jag inte kan göra ett dyft åt det. Min rygg tillåter inte att jag bär eller lyfter något just nu, vilket gör att jag känner mig fast.

    Att fly eller möta ångesten?

    Apropå ångest – jag undviker att gå ner i källaren just nu. Är det för att jag inte vågar känna på ångesten som jag vet bor där nere, bland sakerna jag inte kan hantera just nu? Eller handlar det om att jag låter den vara, eftersom jag inte kan göra något åt den i detta ögonblick? Det slår mig att jag kanske arbetar med ångesten precis nu, när jag sitter här och skriver om den. Och ja, jag tror faktiskt att jag gör det.

    Jag vet ju att ångesten inte är farlig, något jag lärde mig genom KBT för länge sedan. Just nu, i detta ögonblick, låter jag ångesten segla in – och sedan segla tillbaka ut igen. Jag stannar i den, för jag vet att jag inte kan göra något åt vad som bor i källaren just nu. Det får vänta, och det är okej.

    Återigen tack för att du kom på besök. Att du orkade läsa hela inlägget. Vad ska din dag innehålla idag? Hur gör du när ångesten seglar in i kroppen?

    Carina Ikonen Nilsson

    Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!

    #Morgonbad #Kallbad #Självreflektion #Ångesthantering #KBT #MentalHälsa #Vardagsbalans #Ryggsmärta #JobbOchHälsa #PersonligUtveckling #KallaDopp #Självinsikt #Vattenterapi #HälsosamLivsstil #Mindfulness

    Sonens flytt till sitt vuxna liv.

    Hantera din ångest

  • Att Hantera Hypokondri och Ångest

    Igår var en lång dag på jobbet. Vi hade en heldagsutbildning i etik, ett ämne jag verkligen älskar eftersom det väcker så många viktiga känslor. Trots min passion för etik hade jag svårt att hålla fokus under utbildningen. Plötsligt fick jag ont i handleden, den svullnade upp och ett blåmärke, eller något som liknade ett blåmärke, visade sig under huden. Det gjorde ont och området blev varmt.

    Att det här lilla kan skapa så många tankar…..

    Uppkomsten av Hypokondri

    Min hypokondri slog till omedelbart. Jag har nyligen börjat ta blodtrycksmedicin och tidigare använt betablockerare för hjärtklappning. Nu äter jag endast blodtrycksmedicin, men tankarna började rusa: ”Tänk om jag har fått en blodpropp?” Tänk om jag ramlar ihop här bland alla dessa kolleger! Jag kunde inte släppa tanken och oron förvärrades.

    Söka Hjälp

    Dessutom, på rasten kunde jag inte låta bli att googla symptomen, vilket självklart inte hjälpte. På nätet hittade jag ännu mer skrämmande information som förstärkte min rädsla. Jag delade min oro med en kollega och vi skrattade åt det, vilket gav en viss lättnad. Trots detta, på vägen hem, efter jobbet vid 22, kom tankarna tillbaka.

    Diskussion och Stöd

    Väl här hemma delade jag min oro med min make som försökte lugna mig. Vilket han gjorde ypperligt. Det gjorde att vi kunde avsluta dagen genom vårt dagliga samtal om hur vår dag hade varit.
    Jag somnade efter vår konversation, vaknade nästa morgon kollade armen. Vilket ledde till samma ångestfyllda tankar. Det gjorde att jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick prata med en kvinna efter en lång väntetid. Hon trodde att det var ett brustet blodkärl och rådde mig att vänta och se, men söka vård om det blev värre. Jag frågade hur länge jag skulle vänta och vad skulle jag se vad kunde bli värre? Hon hade inte några svar.

    Hantering av Tankarna

    Slutligen insåg jag att jag behövde arbeta med mina tankar och försöka slappna av. Än har jag inte dött! Det är lugnt tänker jag. Dessutom fyller maken år idag och jag och maken firar även bröllopsdag idag. Fast han firar på sitt jobb nu på dagen och jag firar den på jobbet i kväll. Det finns många sätt att fira bröllops dagar på, i år blir det inte ett besök på bröllopsrestaurangen utan det får bli ett annat år.

    Har du hamnat i Hypkondri någon gång? Hur brukar du göra?

    Själv vilar jag mig i tankarna just nu, om att det var just tankarna som ställde till det. Gör en fin dag härligt härlig.

    Carina Ikonen Nilsson
    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
    Här trodde jag att det var hypokondri men visade sig att jag varit dum som inte tog mina känslor på allvar. Det blev ett sjukhusbesök Vilket visade sig vara livsviktigt.

    Länktips

    Sjukvårdsupplysningen: Kontakta sjukvårdsupplysningen

    Hypokondri: Vad är hypokondri?

    Blodtrycksmedicin: Information om blodtrycksmedicin

    Betablockerare: Vad är betablockerare?

    Blodpropp: Symptom på blodpropp

  • Ångest Podden gav mig tankar.

    dottern behövde mamma tid fick jag till mig för ett tag sedan. Igår på morgonen frågade dottern om jag kunde lyssna på poddar i min mobil. Det kan jag blev mitt svar. Blev allt en del poddar inom ämnet.  Intressant och lärorik. Även om jag nu redan vet om det där med Ångest och dålighetsmående. Det är ju av den anledningen det här med blogg en gång startade.  Då hade jag just fått min diagnos, diagnosis då trodde jag livet skulle förändras i stort och jag skulle bli som alla andra. Ganska så många år sedan nu.  Då bodde barnen fortfarande hemma. Då som nu vart det att prata med skolan och ha alla dessa möten. När barnen sedan slutade skolan och livet blev mera mötesfritt så inbillade jag mig att nu har det förändrats det där med skolan.  Hade även små segerfirande känslor av att vi fixade det. Jag såg hur barnen på något sätt blev mera hela.

    Nu så här mitt i natten ställer jag mig frågan blev dom det? Blev dom helare? Klarade vi det? Ångestpodden, check jo Dottern gav mig tips och jag lyssnade, Varannan kvinna i västvärlden drabbas någon gång i livet av Depression! Var 4:de man lika så. Varannan kvinna och ändå pratar vi så lite om det.  Visst nu pratar vi kanske mera idag än vi gjorde då jag började skriva på bloggen här. Men vi pratar inte tillräckligt och är det nu så att vi pratar tillräckligt om det, så gör vi definitivt inte tillräckligt.

    För hade vi gjort det så hade inte varannan drabbats av det.  Vår psykiska hälsa gör mera skada än ett brutet ben. För just det där med vårt känsloliv och våra egna spöken inom oss ställer till det från och till. Har man en gång drabbats av depression så är du inte vad du va innan. Ärren i själen sitter kvar och ibland blommar dom upp och gör att marken svajar lite mera än vanligt. Folksjukdom? Jo visst, men så mycket lidande som inte syns, så mycket tystnade som tystats ner och gömmer sig i oss själva.

    Jag skämdes när det grep tag om mig första gången, skämdes och kände så mycket skam. Vågade inte yppa för någon att jag åt medicin för att mina sorgsna tankar skulle bli mindre sorgsna. Idag går jag hand i hand med min sorgsenhet hon har på något sätt blivit min bästa oväns vän. kanske är hon till och med min vän som ser till att jag inte faller längre i alla fall inte faller så långt.  För hon bor där inom mig, och pratar jag inte klar språk med henne när hon hälsar på så vet jag att jag faller. När vi faller faller vi hårt sjöng Gessle en gång. Jo när vi faller, faller vi hårt. När vi har fallit hårt en gång så finns risken att vi faller igen. Om vi inte lär oss knepen för att ramla mjukare. Jag faller ibland, men idag landar jag mjukare, Inser tidigare än innan att nu är det extra viktigt att ta hand om mig själv och mitt. Då skalar jag av veckan och alla krav. Tar bort måsten och gör sådant som jag vill mera.

    11891145_10200582134193889_1537696338008390550_n

    Ångestpodden, jo spöken flyttade in inte av podden kanske men av mina tankar och känslor i just nu efterstunden. Min lilla flicka mår dåligt. Kunde jag gjort annorlunda? Har jag varit en tillräckligt bra mamma? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre? Finns säkerligen massvis jag kunde gjort annorlunda då? Men det hjälper inte idag.  Gav jag henne det hon behövde?  Kanske ibland och kanske inte ibland.  Min dotter gråter inte, de gånger hon har gråtit kan jag räkna på min ena hand. När hon gråter så är det gråt som är verklig synlig då är hon så ledsen att det inte kan bli mera ledsenhet än så…. Jo Det är hjärnspöken i mig tankar som far runt, runt tankar som måste sluta för jag inser att jag gjorde så gott jag kunde när jag gjorde. Jag var en tillräckligt bra mamma, jag var någon som brydde sig, någon som fanns till när det behövdes och lite till.

    Är jag en tillräckligt bra mamma idag? Jo, jag tror det, jag vill vara det.  Men just nu gör det ont och jag är rädd för det som känns inom mig. Min lilla söta flicka som gör allt för alla och glömmer sig själv. Hon mår dåligt, hon som jag vill ska ha det så bra, må som bäst och alltid ha det bästa.  Vad kan jag göra mera än bara finnas om hon behöver mig.

    Jag inser just i nu i stunden att det där äpplet det faller inte långt från päronträdet. Vi är lite lika jag och hon i alla fall hur vi hanterar det där med vårt känsloliv, våra tankar och våra måsten.  Även jag trodde på att jag bara dög när jag gjorde bra saker. Jag var någon när jag hjälpte till alltid va snäll och alltid ställde upp. Tror inte det helt försvunnit tyvärr även om jag nu vid femito kommit fram till mera humana tankar om mig själv. Så vart dom inte här då, inte från jag blev helt vuxen så insåg jag att jag duger minsann även om jag inte gör allt för alla. Det är en rättighet att säga nej ibland. Visst alla människor kanske inte gillar mina nej, men det får stå för dom. Jag har tillräckligt på mig som det är och behöver ta hand om min insida och träna upp mina tankar och känslor i mig för att duga så som jag är.  Jag önskar jag kunde ge den kunskapen till min lilla söta tös, jag önskar jag kunde ta hennes smärta och bara ge henne bomull och lull lull för att linda in sig. Men jag inser att hennes smärta är hennes. Jag kan vara finnas till om hon behöver mig. Jag kan bara vara här när hon behöver mig.

    Jag tror det är där vi inte får säga nej, om vi inte måste. Just det där med att finnas till när någon behöver oss. När någon behöver oss för att orka stå ut, då bör vi välja mera ja än nej.

    Nej nu är det dags att göra annat,  kom ju till ro en stund i natten och somnade om.  Kände när jag vaknade att detta inlägg vill jag posta och skriva klart. Nu får det vara klart.  För idag.

    Mitt aktivitetsarmband visar mig att jag sovit 3 timmar bra, två timmar mindre bra och haft ett uppehåll i sömnen på två timmar i natten. Det där med aktivitetsarmband ska jag prata mera om en annan gång. För det funkar och har en lugnande effekt på mig och mina tankar om stress, sömn, mm.

    Ny fin dag, ta hand om dig och lev just nu, Igår finns inte längre här utan är mera en historia som gör att vi är här idag. Morgondagen den kommer först i morgon.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson

  • MINDSYNC® Oro, ångest, add, adhd – hypnos mp3 download – svenska – swedish | Audio Books | Self-help

    Download: MINDSYNC® Oro, see ångest, order add, adhd – hypnos mp3 download – svenska – swedish by Mindsync

    Källa: MINDSYNC® Oro, ångest, add, adhd – hypnos mp3 download – svenska – swedish | Audio Books | Self-help

  • MINDSYNC® Oro och ångest, ADD, ADHD – svenska – swedish | Audio Books | Self-help

    MINDSYNC® Oro och ångest, shop ADD, ADHD – svenska – swedish | Audio Books | Self-help.

    1035399_detail

    Det här kan jag varmt rekommendera,  har haft den här och provade under tre veckors tid. Varje dag en stund på eftermiddagen.  Det hjälpte faktiskt emot min ångest och min oro.

    Nu har jag varit vän med Matthew Sword på fb i många år.  Han har ett varmt hjärta och  vart ett stöd på flera sätt för mig. Hans produkter är verkligen värda att prova på. Lyssna i tre veckor varje dag, redan efter första dagen kommer du efter du lyssnat, känna dig lugnare,  ha mer energi. Kändes i alla fall så för mig när jag tagit min timma. Tyvärr så gick min mobil sönder så jag tappade bort filen som jag hade. Blev så glad när jag hittade igen just den här.   Prova vet ja, det är verkligen värt att prova.

    För några år sedan åkte jag och sonen till Strömstad  i två veckor,  två gånger om året.  Där fick han Tomatis behandling under den tiden,  efter de första två veckorna var det som om han mera kom i kontakt med sina känslor,  valde oftare att visa  sin rädsla eller sorg, vilket gjorde att han oftare berättade och  kunde sätta ord på sina känslor i stället för att bli arg och slå.  Under första tillfället  Tomatis behandlingen fick även jag lyssna  med hörlurarna,  jag lovar dig att  tre timmar Tomatis gjorde oss trötta men även mera lugna och klara i tankarna då vi fick behandlingen. Lite som om ett steg i taget blev lättare att göra.

    Nu säger jag inte att  just dessa ljudfiler är Tomatis men  jag har ju lyssnat till båda och de är lika varandra, även om  Mindsynk inte har munk musik klassisk musik. Men de där  ljuden som pratar till vårt innersta de finns även i Mindsynkprogrammen.

    Kan varmt rekommendera dessa program som Matthew Sword  säljer.

    Lev idag just nu,  Igår är ett minne och morgondagen är framtiden….

    Carina Ikonen Nilsson

     

  • okunskap blir ångest kunskapsforskning av stora mått.

    En grå dag

    vaknade lite senare i dag än jag brukar, view har ont i kroppen mest tror jag att jag har ont i mina tankar. Det onda i tankarna är de tankar som skapar oro i mig, pharm idag vet jag att oros tankarna flyttar ut om jag skaffar mig kunskaper i stället för att ägna mig åt mina egna fantasier, mina fantasier handlar idag  och har gjort under några veckor om vårt hus, jag är ju inte målare, inte heller är jag snickare eller något sådan.  I mina tankar är det bara skräckscenarion  med bilder om de som haft otur med sina hus som jag har som referens.  Det är inte referenser som är bra för min oro,  för jag hade hellre önskat mig en lite coolare hållning, när jag ser något konstigt med vårat hus,  en spricka i karmen eller vad det nu e jag hittar så  blir jag orolig och ska byta ut hela panelen på den sida,  min okunskap gör mig orolig så idag ska jag leta fram  kunskaper om hus renoveringar .dsc00055.JPG

     

    carporten fick sig  ett lyft och skillnad.

     

    dsc00056.JPG

    Technorati-taggar: ,

     

    ©µ malix.se

    2009-09-09 08:43

  • När modet skaver- en förmiddag med bad, bok och dyslexitankar.

    När modet skaver- en förmiddag med bad, bok och dyslexitankar.

    Det blev inte riktigt som jag tänkt mig i morse. Planen var frukost ute med ungdomarna, men deras intresse var minst sagt svalt. Så jag satt här hemma, med en tallrik müsli och lät tankarna vandra vidare till boken jag skriver på. Vinghästen i skymningen – ett sagoprojekt som just nu fyller mina kvällar, mitt hjärta och mitt mod.

    Skriva med dyslexi – när orden vill något men fingrarna gör annat

    Att leva med dyslexi innebär inte att man saknar ord – tvärtom. Orden finns ofta i överflöd, men vägen från tanke till text är krokig. För mig handlar det om att hela tiden brottas med stavning, meningsbyggnad, och ett språk som inte alltid vill samarbeta.

    Det kan vara frustrerande. Tröttsamt. Ibland får jag läsa om en mening tio gånger innan jag vet om den blev rätt. Eller så vet jag vad jag vill säga – men vet inte hur det stavas, hur orden ska sitta ihop. Bokstäverna byter plats. Orden hoppar. Tankarna springer före.

    Jag har aldrig låtit det hindra mig från att skriva, men jag har behövt mycket stöd. Första gången jag gav ut en bok hade jag hjälp av en vän i Stockholm och en granne här i byn – de hjälpte mig rätta. Idag hjälper AI mig. Det är inte samma känsla, men det fungerar. Och viktigast av allt: det gör det möjligt för mig att fortsätta skapa.

    Att skriva med dyslexi är som att springa ett maraton i gummistövlar – men jag springer ändå.

    Skrivkvällar och bokdrömmar

    Kvällarna ser helt annorlunda ut numera. När andra kanske slår på en serie eller lägger sig tidigt, sitter jag framför datorn och jobbar med sagan. Vinghästen i skymningen har blivit en följeslagare. En historia som handlar om mod, känslor och att våga möta sig själv – även när det känns svårt.

    AI hjälper mig att sätta ordning på texten – lägger till punkter, rättar stavningen och skapar bilder utifrån mina beskrivningar. Det är ett verktyg, men berättelsen är min. Min röst, mina ord, min känsla.

    Ett bad före lunch – med kalla tår och glada simtag

    Igår blev det ett bad – inte ett kvällsbad utan ett innan lunch. Jag och lillgrabben åkte iväg. Eller, det var mest jag som badade. Han doppade fötterna, men tyckte vattnet var kallt. Jag simmade 500 meter och flöt en stund i stillheten. Det var ljuvligt.

    Morgonbaden med badsystrarna är satta på paus just nu – tiden räcker inte. Men saknaden finns där. Det där stilla, tysta, kloka vid bryggan. En dag kanske det blir morgondopp igen.

    Att våga – trots ångest och tvivel

    Nu när boken nästan är färdig, kommer den där gamla ångesten krypande. Vem är jag att ge ut en bok? Är den ens tillräckligt bra? Vad ska folk tycka? Precis som förra gången när jag publicerade Jag föredrar att kalla mig impulsiv, känns det som om världen kliver in i mitt vardagsrum. Den känslan av att bli granskad är inte lätt.

    Men det är också något vackert i att dela en berättelse. Och även om Vinghästen inte är min livshistoria, så bär den mitt hjärta. Den är för barn – kanske i åldern 6–10 år – men jag tror också att den talar till den vuxna som behöver lite sagokraft.

    Så trots skavet, tänker jag: Jag ska publicera. Jag vågar.

    Avslutning:

    Tack för att du läser. Tack för att du följer med i både de modiga och de mer skälvande stegen. Och du – om du själv bär på en berättelse, men tänker att du inte kan skriva ”på riktigt” – gör det ändå. Vi har alla olika vägar. Och ibland hittar man orden, även med dyslexi.

    Ta hand om dig och ha en riktigt fin dag!

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller

    Du har väl inte missat min nya sida där jag publicerar E-böcker just nu finns där bara en liten kort en men det kommer att komma flera i framtiden. E-Böcker för livets stunder och känslor.

    #VinghästenISkymningen #DyslexiOchMod #Författarliv #SkrivaBarnbok #VågaSkapa #Förmiddagstankar #MalixBlogg #MinaOrdMinRöst

  • Multifunk, självkärlek och KBT.

    När känslorna tar över

    Igår blev det inget blogginlägg. Inte för att jag hade för mycket att göra, utan för att känslorna behövde ta plats. Jag jobbade med att stoppa tanken, observera, acceptera och låta den flyga iväg – precis som jag lärt mig genom KBT (Kognitiv Beteendeterapi).

    Tänk vad tankar och känslor kan spela spratt med ens jag och själv. Ibland gör livet ont – på riktigt. Så ont att man går sönder en bit, en stund. Igår tillät jag mig själv att gråta, vara i ångesten och känna alla känslor på en och samma gång.

    Men jag satte timern på 15 minuter. Under den tiden skrev jag ett brev till mig själv, som om jag var min allra bästa vän. Efteråt bjöd jag mig själv på en kopp te. Inte för att allt försvann, men för att visa mig själv omsorg. Resten av dagen gick i ultrarapid, men saker blev gjorda – även om det tog tid.

    Jag ville mest gömma mig under täcket tills solen gick upp igen. Men jag vet att det inte går – livet fortsätter. Familjen måste fungera, och när de kommer hem hungriga så behöver det finnas mat. Enkel mat tog mig timmar att laga igår. Men det blev gjort.

    Det här handlar inte om att tycka synd om mig själv. Det handlar om att våga möta det som är svårt, utan att förminska det – men heller inte drunkna i det. Att erkänna att det gör ont, och ändå fortsätta. Jag tror inte på att kliva in i någon offerroll, men jag tror på att tillåta sig att vara människa – också när det är stökigt inuti. Det är där läkningen börjar.

    Multifunk – struktur i vardagen

    För många år sedan arbetade jag med behandlingsprogrammet Multifunk – ett strukturerat program som bygger på mål, delmål och ett poängsystem. Nu använder vi delar av det här hemma, för att skapa vardagsstruktur och motivation.

    Det handlar om att sätta tydliga mål:

    • Morgonen ska fungera
    • Skoldagen ska fungera
    • Eftermiddagen och kvällen ska fungera

    Man behöver inte klara allt själv – hjälp är en del av planen. Målen skrivs in i en manual, och varje dag gör vi en snabb genomgång (ca 15 minuter) där vi ser vad som fungerat, vad som inte fungerat, och hur vi kan förbättra.

    Poängsystemet – motivation och bonus

    I vår version räknar vi 75 % som utmärkt resultat för veckan. Då blir det extra veckopeng och en bonus (just nu en låda med dricka). Bonusen kan bytas ut efter önskemål. Har man till exempel bara klarat morgonrutinerna, får man lite mer i veckopeng – men ingen bonus.

    Det viktiga är att vi gör det tillsammans. I början är jag aktiv i processen:
    ”Har du kollat dina mål idag? Ska vi gå igenom dem ihop? Vill du ha hjälp eller ska du prova själv?”

    När målen klaras regelbundet, utmanar vi med nya. Motivation och delaktighet är grunden – det är inte ett straffsystem, utan ett sätt att bygga självförtroende och självständighet.

    Vardag, storm och stickning

    Idag blåser det och stormar. Det blir en inomhusdag med matlagning och stickning. Jag håller på med en tröja till lilla Hugo i 100 % ull. Den blir varm och skön till hösten – bara ärmarna kvar nu. Jag stickar dem samtidigt för att inte tappa fart.

    Vi storhandlade också igår, innan lönehelgen, så det var lite lugnare i affären. Jag hittade äntligen min regntunna till växthuset och stora fina krukor till dahliorna jag ska plantera.

    Självkärlek – 15 minuter i taget

    Mitt mål idag är att ge mig själv 15 minuter med självomsorg och självkärlek. Det behöver inte vara stort. Det kan vara en kopp te, en stund i stillhet, några djupa andetag. Men det gör skillnad.

    Jag vet att alla dagar inte kommer bli ”utmärkta”. Men just idag nu på morgonen känns det som om allt föll på plats – nästan som en tävling med sig själv.

    Om Multifunk och KBT

    Multifunk är ett behandlingsprogram för barn och ungdomar med beteendesvårigheter, och bygger på beteendeanalys, positiv förstärkning och tydlig struktur. Programmet har använts inom institutionsvård, familjebehandling och särskilda boenden, men kan med anpassning användas i hemmiljö – precis som vi gör nu.

    KBT (Kognitiv Beteendeterapi) lär oss att identifiera tankar, känslor och beteenden – och påverka dem. Genom övningar som ”stopp, observera, acceptera” kan vi skapa medveten närvaro och minska impulsiva eller ångestdrivna reaktioner.

    Reflektion och avslut

    Vi får se hur det utvecklas framåt. Idag är jag tacksam över att det blev en bra Morgon . Tack för att du följer mig på den här resan – både i de tunga stunderna och i vardagens små segrar.

    Glöm inte att ge dig själv lite omsorg idag – det gör skillnad.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre kar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu kan vi göra val som ger oss svar i morgon. Där borta i framtiden.

    Läs gärna också:

  • Växthus och värme

    Här har det tvättats idag. Nu är tvättkorgarna tomma igen och ute på framsidan hänger den sista tvätten på tork. Jag har fått klart för mig att man inte ska hänga ut alla kläder på tork. Det visar sig att vissa människor inte hänger ut underkläder och strumpor. Jag kan förstå det för man behöver inte skylta med sina underkläder. Men jag hänger ut allt fast jag brukar hänga det längst in på vår torkvinda och ha annat som skymmer. Jag hänger inte upp kläder på tork för att andra människor ska se vilka kläder jag har. Jag gör det för att kläderna ska torka. Dessutom njuter jag av den härliga känsla de ger när de hänger ute och torkar i solen. Hänger andra ut sin tvätt på tork bryr jag mig inte om vad som hänger där. Har andra saker att titta på. Till exempel min trädgård.

    Växthuset och värmen

    Ja, nu hamnade jag där igen. I min trädgård och även i växthuset. Dörren står öppen, takfönstret likaså – ändå är det lite för varmt där inne. I kväll blir det att vattna.

    Jag har börjat fundera på hur jag ska kunna samla upp regnvatten. Det finns rännor på växthustaket, och där sitter små runda kopplingar – sådana som man kan leda vatten genom ner i en tunna.

    Men var hittar man tunnor?

    Jag vill gärna bidra till att minska min vattenförbrukning, särskilt nu när det är så torrt i markerna. Helst skulle jag vilja ha allt klart redan idag – det sägs ju att regnet kommer i morgon. Men jag misstänker att det inte hinns med.

    Kompostjord och lavendelsticklingar

    Trädgården ja… under förmiddagen, mellan tvättlaster, grävde jag i komposten. Jag lade kompostjorden i odlingslådorna på framsidan. Två skottkärror fick jag ihop – tänk vad mycket jord det blir om man låter tiden arbeta.

    Jag kan inte skryta med att jag sköter komposten enligt boken, men ändå blir det jord. Bra jord, att fylla ut med.

    En skottkärra gick också till rabatten jag rensade igår. De små lavendelknopparna där fick en skopa kompost som näring.

    En gren med gröna blad hade gått av – jag satte ner den i jorden. Jag tror det är så min faster lärde mig att man gör sticklingar. Vad jag önskar att jag hade lyssnat mer på henne, på farmor och på mamma när det gällde trädgård. Då kanske jag hade vetat hur man gör ”rätt”.

    Men nu gör jag som jag tror. Och kanske vissnar det.
    Men jag gör det i alla fall.
    Kanske är det just det som är det viktiga.

    Under paviljongen – med tankar som får vandra

    Just nu sitter jag under vår paviljong och skriver. Vinden svalkar och det är rätt behagligt här under taket. Att låta tankarna fara runt, är även de behagligt. Tycker om när tankarna hoppar från tuva till tuva. Tänk ibland är dom inte ens i samma sjö när dom hoppar dom där tankarna.

    Men orden börjar sina. Det här får räcka för idag.

    Att försköna eller bara dela det lilla?

    Självklart vill jag tacka dig som läser min blogg – det betyder mycket för mig.

    Jag skriver om vardagliga, ibland ganska triviala saker. Mitt liv har både uppgångar och nergångar. Ibland mår jag bra, ibland mindre bra. Men jag försöker ändå stanna upp och hitta det vackra i det lilla. Vara här och nu – även när det känns tungt.

    Det känns viktigt för mig att du som läser förstår att livet här i vår lilla by inte alltid är rosaskimrande. Det glimmar inte alltid heller. Här finns regniga dagar, diskussioner och ganska tråkiga stunder också. Men jag tror inte att någon mår bättre av att veta att andra har det sämre. Det är inte så jag vill skriva.

    Och ändå, mitt i allt det vardagliga – eller kanske just därför – finns det små stunder som bär. Små glimtar av något gott, även när livet skaver.

    Kanske har jag inte skrivit så mycket om nergångarna på sistone – men de finns där. Jag vill bara visa att även jag har toppar och dalar.

    Jag lever inte på något rosa moln. Jag försöker bara hitta ljuspunkterna i det liv som är mitt.

    Tack för att du läser min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthus, #kompost, #lavendel, #sticklingar, #regnvatten, #trädgård, #reflektioner, #malix.se

    Ångest här finns att läsa.

Fler inlägg