Att ha husdjur innebär både glädje och ansvar, men ibland hamnar man i situationer där man verkligen prövas. Igår fick vi äntligen hämta hem Findus efter en tuff tid hos veterinären. Klockan halv fem på eftermiddagen fick vi ta med honom hem, tillsammans med ett recept på medicin som han ska ta i tio dagar.

En skonsam diet och medicinering

Medicinen vi fick utskriven ska stimulera Findus aptit och ges genom att smörjas i ett av hans öron varje kväll, med växling mellan öronen varje dag. Veterinären rekommenderade även en skonsam kost för hans mage och tarmar. Hans nya diet består av:

• Blötfoder: En halv påse morgon och kväll
• Torrfoder: Små portioner, några få gram, sex gånger om dagen
• Vattenuppblött torrfoder (som han dock inte vill äta)

Till en början ville han varken ha blöt- eller torrfoder, men i morse var skålen med blötmat tom – en lättnad! Däremot rör han fortfarande inte torrfodret, trots att vi blötlagt det enligt veterinärens råd.

Vila och återhämtning

Den gråa skopan där uppe har en inbyggd våg som gör det lättare att väga upp maten. Kostade kanske 250 eller 300 kronor så värt det.

Det är inte mycket mat han ska äta varje gång utan väldigt lite. Ser tomt ut i skålarna när jag lagt upp hans mat.

Findus har sovit nära oss hela natten, först hos min man och sedan på min axel fram till halv fem på morgonen. När jag gick upp gav jag honom mat och mig själv en kopp kaffe. Natten var bättre än tidigare, men de senaste dagarnas oro och dåliga sömn har satt sina spår. Jag försökte vila en stund till, men Findus ville ha uppmärksamhet – vilket jag såklart gav honom.

Kontakt med Veterinären här i Färgelanda.

Jag har även varit i kontakt med veterinären i Färgelanda för att boka ett återbesök. De ska ta prover och se vad som behövs för fortsatt vård. Vi hoppas att han snart börjar gå upp i vikt, för just nu väger han bara 3,2 kg. Vår gamla katt vägde nästan 11 kg i sina glansdagar och tackade aldrig nej till mat – detta är en helt ny erfarenhet för oss.

Kostnaden av veterinärvård – en viktig lärdom

Något vi verkligen lärt oss av denna upplevelse är vikten av en bra djurförsäkring. Hela Findus behandling kostade 35 000 kronor, varav vi själva fick betala 10 000 kronor efter försäkringsersättningen. Och det slutar nog inte där – återbesöket kommer också att kosta. Men vi ångrar oss inte en sekund. Findus är en vanlig bondkatt, men han är vår älskade familjemedlem och det var värt varenda krona att få hem honom igen.

Framtiden ser ljusare ut

Idag får Findus inte gå ut, något jag rådfrågat veterinären om. Med tanke på att snön ligger tjock ute tror jag inte att han misstycker alltför mycket, även om han har gett oss några tydliga signaler om att han gärna skulle vilja ut en sväng.

Nu hoppas vi bara på att han fortsätter återhämta sig och får tillbaka sin energi. Det känns skönt att det värsta är över. Vår ”tiotusen-kronors-bondkatt” är hemma igen, och vi ser fram emot att se honom bli piggare för varje dag.

Har du erfarenheter av sjuka husdjur?

Har du varit med om att ditt husdjur blivit sjukt och behövt veterinärvård? Hur hanterade du situationen? Lämna gärna en kommentar och dela med dig av dina erfarenheter.

Nu önskar jag er alla en fin dag – och glöm inte att ta hand om era älskade djur! ❤️

Tack för att ni besöker min blogg. malix.se

#Kattvård #Veterinärbesök #Djurförsäkring #Husdjurskärlek #FindusResa

Väntan på Findus – En Morgon av Tankar och Beslut

God morgon!
Det känns som en riktigt god morgon idag. Snart ringer veterinären och berättar om vi kan hämta hem vår lilla katt. Jag har haft så många konstiga tankar om honom – tänk om han tror att vi har övergivit honom? Kanske är han arg på oss när han kommer hem? Han känner sig säkert ensam och övergiven nu när ingen klappar honom eller busar med honom.

Findus och Beslutet om Bästa Maten

Om han nu kommer hem… Här har vi bestämt att endast det bästa är gott nog för katten. Inga fler portionspåsar där han bara äter upp gelén och lämnar resten. Veterinären ska få avgöra vilken mat som är bäst för Findus framöver.

Men vågar vi släppa ut honom igen? Tänk om han blir sjuk en gång till? Vår försäkring täcker upp till 60 000 kronor per år, men dessa två dagar har redan kostat oss 35 000 kronor. Det är dyrt när djur blir sjuka, men jag är så tacksam över att vi tecknade en försäkring. Grannen berättade för min man att de nu också ska skaffa en försäkring för sin katt, efter att ha hört vad som hänt vår lille vän.

Grannens katt kommer ofta på besök för att leta efter sin kompis. Han ser lika besviken ut varje gång. Han förstår ju inte varför Findus inte är hemma.

En Dag Full av Möten

Utöver väntan på besked från veterinären är det en dag fylld av möten här hemma. Det känns som att det blir många sådana idag, men sånt är livet – det får gå det med.

Lillflickan ska till tandläkaren, och det passade perfekt eftersom hon har studiedag idag.

Bojkott och Konsumentmakt

Har ni hört om bojkotten av Amazon i USA? Jag handlar inte där särskilt ofta, men nu tänker jag inte handla alls, av solidaritet med dem som valt att protestera. Kanske märks inte mina icke-köp i det stora hela, men jag tror vi behöver göra mer sådant för att påverka företag.

Jag har under många år bojkottat Espresso House på grund av deras personalpolitik och gjorde en gång samma sak med en amerikansk leksaksaffär – även om jag nu inte ens minns namnet. Jag har också hört att Lidl borde bojkottas av samma anledning.

Bankerna är ett annat exempel. Kunderna borde sätta press på dem genom att välja andra alternativ. De måste förstå att det är vi kunder de behöver ta hand om!

Sista Snön?

Nåja, nog tjatat för idag. Ha en fin dag, även om snön skulle falla. Jag väljer att tänka att detta ändå är den sista snön för säsongen.

Har du erfarenhet av att bojkotta företag? Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet!

#Kattliv #Veterinärbesök #Husdjur #Kattförsäkring #Bojkott #Konsumentmakt #Ekonomi #Djurälskare #SistaSnön #Vårkänslor

Här öser regnet ner, morgonen är tidig. Jag sitter inomhus och dricker mitt kaffe. Väntar på tiden som ska bli sjukgymnastik. Dynorna som var i soffan på utsidan, är intagna redan igår. Min lilla oas på utsidan. Är nu något som är fullt av regn. En dag ledig, en ynka dag som jag ska förvalta som ett guldkorn. I helgen blir det äntligen en ledig helg i husbilen. Maken har laddat upp med Smala Sussie, Idiocracy om det skulle bli dåligt väder när vi är ute.

Jag längtar, längtar tills vi är där ute i vår lilla bil och bara har just det och är just där. Men idag är en ledig dag, där jag ska ta hand om kroppen och försöka få till lite grönare tid inombords. Den gråa tunga färgen som bor på utsidan ska inte få nå in till min insida inom mig idag. Nej här ska motas genom att göra saker som ger lugn och ro. En kycklinggryta ska till idag en varm god kycklinggryta. Ett paket ska anlända idag, Det nya batteriet till husbilen. Nu är det dags att börja fricampa på riktigt. Stanna precis där som vi vill stanna och bo där just på det där stället som man annars bara åker förbi för att få ström i bilen. Nu hade det säkert gått att fricampa redan innan det nya batteriet men maken vill vara mera säker.

I söndags fyllde lille Katt 1 år. En stor dag för en innan, liten katt. Inte riktigt lika stor dag för maken. För nu är katten stor, även om inte maken vill att hans lilla Lillekatt ska vara stor. Igår var stygg-katten ute på gatan vilket är en Katt som ofta bråkade med vår gamla katt, Pölsa. När maken såg stygg-katten fick inte vår lille-katt gå ut för maken. Lille katt fick egentligen namnet Findus, jag tror maken gjort om namnet till lille katt. Vår lilla katt kommer nog aldrig heta Findus för maken, utan det är alltid Lille Katt. Säger maken namnet Lillekatt, kommer Findus springande så fort han hör orden. Men bara om ett stor OM, om han vill. Annars går han runt och väntar på att maken ska ta fram godiset till honom.

Lille katt, är makens lilla baby. Katten, har maken till favorit. Jag är mest någon som gör ordning i kattlådan, ger honom mat och får klappa honom när maken inte har tid. Klappar jag honom när han inte vill, visar han mig att han inte vill genom att rivas. Katten är själaglad när jag inte ligger i min säng och han får hela min säng, för sig själv. Ligger han där när jag ska sova, ligger han kvar till sista stunden av strävan av att ha täcket för själv. Just nu ligger han på makens plats i soffan, en och en halv meter ifrån mig och bara väntar på att maken ska vakna.

Nej nu ska jag göra mig i ordning för sjukgymnastiken. Idag ska jag ge järnet och cykla mig trött, lägga på mera vikt när jag lyfter, har jag bestämt. Här ska tränas och göra nyttigt för rygg och höft. I går innan jag åkte hem efter jobbet sprang jag in på solariet för att stjäla lite fake sol. Behövde lite lugn och ro innan jag kom hem. Oftast så är dom där 15 minuterna en stund i sömn. jag somnar så fort lamporna tänds. Så avkopplande och så härliga minuter. Kanske är det ljusterapi jag skulle behöva. Fast där sover man kanske inte.

Nej nog för nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ha en härligt fin dag.

Nu handlar detta inlägg inte om krig utan om en Katt som heter Findus.

Lille katt har fått en krigsskada, säger maken. Vi andra tror han varit för nära rosenbusken, vi planterade i veckan. Krigsskada säger maken…. Var är artilleriet frågar han sig efter denna hemska upptäckt. Jag börjar genast fundera ut snubbeltrådar, vapen så att jag kan vakta min rosenbuske. Frågar en vän och får slangbella som förslag. Mäl-tillverkning får bli till för att rusta upp för rosornas krig. Eller så dagdrömmer jag om mina försvarsstrategier.

Men krigsskadan är ett faktum, enligt maken. Jag säger att katten inte längre är en liten kattunge. Maken blir stött över min lättja över detta sår, katten visar upp på sin nos. Denna katt, den här katten vid namn Findus av övriga familjen, men hos maken fått namnet Lillekatt. Denna Lilla katt har gått maken över huvudet, hans lilla baby. Denna lilla katt som inte ens får vara ute, om vi inte är hemma. Denna lilla katt som blir in-lockad och inlåst, när vi ska gå och lägga oss. Maken vet inte om att kattdjuren är nattdjur. Han brukar säga att katten är trött och behöver gå och lägga sig, när vi kryper ner i sängen. Jo denna lilla katt har tagit över makens omvårdnads-gen, får all uppmärksamhet och omvårdnad någon ens skulle behöva.

Går krigsskadan att se? Jo kanske lite, det är dom små revorna som gör ont, säger maken.

Vår lilla baby, säger maken. Inte vår, hans! Jag brukar säga att det är en katt…. Men han är så liten, säger maken. Han fyller 1 år snart säger jag. Ja, utropar maken och säger med ens vi måste ställa till med kalas. Jag pustar och lämnar ämnet låter han hållas, med sin kärlek till vår Findus. Men katten den här lilla katten har tagit över makens liv. Mitt jobb med katten är att ge mat och göra rent i kattlådorna. Jo då katten har två lådor, Har haft 2 lådor sedan start. Nu äntligen har katten likt oss andra fått lådorna på samma våningsplan. De står just nu bredvid varandra och ska till sist bli en låda. Om jag får bestämma, vi får se vad maken och katten bestämmer.

Låter det som jag är svartsjuk? Nä eller jo lite svartsjuk kanske över att katten endast behöver mig för mat och rengöring av lådorna. När jag ska klappa eller bära honom så säger han med bestämdhet till att min uppgift är mat och rengöring, detta genom att smita iväg, rivas eller bitas. Jo inte så konstigt han är en katt!

Redan nu sitter vi i Lvl^2 och är på väg emot Varberg. 60 års kalas ska bli till. Jag vill stjäla lite sol innan själva kalaset. Frågan är om det blir så som jag vill eller om maken bestämt annat. Vi får se.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Läs och begrunda är Ibland.

Ny dag nya möjligheter. Jo jag brukar tänka så. Jag ska försöka ha tanken med mig idag. Vi har den lilla Katten Findus här hemma. Han är snart en vuxen katt om bara några dagar är han nio månader. Ännu så länge är han en inne katt. Han vågar sig bara ut på altanen här hemma, när han vågar sig ut måste maken vara med honom och skydda honom. Jag är mat vännen till honom, När klockan närmar sig fem på morgonen brukar han säga till mig att det är dags. Dags för att vakna och för att ge honom mat. Ibland försöker jag låta bli att höra hans signaler. Då brukar han lägga sig vid mina fötter, funkar inte det läggar han sig på magen. Skulle inte det funka, lägger han sig på mitt bröst och pillar med tassen på mitt ansikte. Då har både jag och katten tröttnat och vi går upp. Kaffemaskinen sätts på, stegen till matkorgen görs och skölja hans skål sedan tillbaka till matkorgen. Öppna kylskåpet för att hämta mjölken till mitt kaffe. Göra en stor kopp Lattekaffe. Maskinen låter så att hela huset borde vakna, men alla sover bara jag som störs av ljudet. När jag köpte maskinen var jag förundrad över hur tyst den var, när den gjorde kaffet. Idag funderar jag på hur mycket den andra maskinen lät, eftersom jag då jag bytte, var så förundrad över tystheten. Man vänjer sig, så är det ju.

Idag känner jag mig hoppfull, ingen feber känns i kroppen, Jag känner mig lite piggare än jag har varit. Kanske är det önskan men det känns som om jag mår lite bättre. Jag vill må lite bättre. Jag vill bli av med det som ställer till det i magen. Nu vill jag vara som vanligt. Var pigg, kunna äta vad jag vill och känna kraften i kroppen. Två dagar kvar med soppätning. Två dagar sedan mjuk bra mat, för magen igen. Det är lite svårt på jobbet när vi har pedagogiska måltider. Men jag får ha med mig påsar med soppa som jag äter, istället när det är ful-mat för magen. Det ska gå, jag längtar efter mina kolleger och mina boende.

Eftersom jag legat, suttit och legat igen denna veckan så har ryggen blivit värre igen. Kanske inte värre men den gör sig påmind mera nu, än när jag går och står mera. Jag har minskat mitt tablettintag av ryggmedicin. Nervsmärtan känns men, det jag känner är något jag kan lära mig leva med. Jag tänker fasa ut den helt, men det får ta tid. Har ätit 6 tabletter om dagen, nu är jag nere på fyra. En på morgonen en på middagstiden och två på kvällen, för att få sömnen ostörd av smärtan i benen. Jag tänker att jag ska prova en till natten och då är medicinen halverad. Det här halvåret har inte varit roligt, jag som inte äter medicin har varit tvungen. Jag som för ganska så många år sedan, slutade med ADHD medicinen för att den gjorde mera skada på kroppen än vad den tillförde. Visst tankarna saktade ner, jag blev lugnare i kroppen och jag hann att tänka klart mina tankar, utan att hoppa från tuva till tuva. Men den ställde till det med rusningar och hög puls. Det sa mig att medicinen inte var bra. Jag hade levt hela mitt liv utan ADHD medicin innan, skulle kunna göra igen.

Där är jag ju i dag. Jag lever som jag gjorde då innan diagnosmedicinen. Visst det sliter. När jag hade utbildningen på jobbet sist. Hittade den där gamla sorgen fram. Den där sorgen och vetskapen om att det sliter, det sliter på själen det här med o-medicin. Det sliter på kroppen att behöva anstränga sig så mycket, ändå känna misslyckanden genom att glömma, genom att missa saker. Men nej, det är inte värt alla turer till doktorn och alla mätningar av blodtryck och puls. Sitta där och få samma frågor om varför pulsen är så hög. Bli rädd för att sjukvårdspersonalen reagerar, över den ökande pulsen och blodtrycket. Då är det bättre att ha osorterade tankar och svårt att hushålla med kroppsenergin och vara lite mera impulsiv än vad som är bra. Ha livsglädje, få dampryck, vara impulsiv, vara kreativ i olika perioder. Få de där svackorna som ibland blir när det är döläge. Då när jag gör det yttersnödvändiga och låter annat vara till sedan. Jag vet, jag vet att det vänder och när det vänder så älskar jag livet mera än andra. Då är allt möjligt, då hittar jag till mina pennor, garner och allt det där andra. Ibland gillar jag även min impulsiva sida, då händer det saker och visst ibland tänkte jag inte på det, men ibland blir det riktigt bra för att jag inte tänkte på det….. Ibland är det riktigt bra att inte ha efter-tänket. Även om andra tycker man ska ha det.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna till en ny morgon.
2. Tack för att jag känner mig bättre idag.
3. Tack för att jag är som jag är det impulsiva i mig är ibland inte alltid men ibland en bra sak.
4. Tack för att jag kan leva mitt liv, att jag har så nära till mina känslor på gott och på ont.

Nej nog för nu, lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Den där sista dagen för reflektion, en sista dag på året, då brukar i alla fall mina tankar vandra till vad som hänt. Vad som är bättre och vad som jag skulle kunnat vara utan.

Den första tanken är Ukraina, det krig som bor i deras tid. Det hade dom och vi, kunnat vara utan. Det är något som aldrig, borde skett. Att Kina bad ryssarna att vänta, tills efter OS. Det är både smutsigt och vidrigt. Att ryssarna vinkar till Kina och Kina vinkar tillbaka. Det gör mig rädd.

Men Ukraina, dessa arma människor som bor där. Jag kan inte med ord beskriva eller själv förstå, vad dom upplever. Vi klagar på bensin och matpriser. Har dom tak över huvudet. Fick dom något att äta igår. Kan mammorna ge sina barn mat, hur känns det som mamma, att inte veta efter en måltid, att nästa måltid inte finns ännu. Hur känns det som mamma, att se sina barn vara hungriga, frysa inte kunna ta bort rädslan, som måste bo i deras barn? Det mest onödiga kriget någonsin! Onödigt, omodernt och helt meningslöst. Putin, borde avsättas av folket där. Vad säger de mor och far föräldrar när deras söner kommer hem i lådor. Vad var den sista tanken hos deras söner när dom dog? Vad var deras sista ord till varandra? En sådan som Putin, borde inte få hålla i taktpinnen.

Jag sänder en tanke till dessa människor, till alla där borta i Ukraina, alla mödrar fäder, fruar och barn. Sänder en tanke till alla dessa mödrar och fäder, söner, döttrar, barn och fruar i Ryssland, dom som har förlorat sin son, pappa och make. Jag tror ingen av dom, ville ha detta år. Ingen ville bli manipulerad av den man, vars namn är Putin. Ingen ville ha sitt hem, sin stad eller sitt liv söndrigt och trasigt. Vi, alla här hemma i vårt land, ville inte sitta och se på. VI ville inte men, var tvungna att lämna vår neutralitet. Vi ville inte gå med i NATO men vi är tvungna att söka medlemskap. Vi är nu ett folk som inte längre, kan säga att vi är neutrala. Vi har tagit ställning, varit tvungna att ta ställning. Vår världsbild har förändrats och vi med den.

Här hemma är vi faktiskt bara drabbade genom fördyrade omkostnader. Visst vi tittar på prislappar, vi har elräkningar som vi nu, är rädda för. Vi handlar kanske mindre och vi får vända på våra kronor. Vi får vara mera omtänksamma, om våra kronor. Vi får byta ut maten, till billigare mat. Men vi har ändå varandra, jag behöver inte fundera på, om mina barn lever eller om deras hus blivit sönder bombat. Nu kan död drabba var och en av oss. Men inte av bomber. Inte ännu i alla fall. Vi har det varmt och skönt, våra affärer har det vi vill handla och vi kan tanka våra bilar. Är inte det lite bra, att vi får tänka på om det verkligen är nödvändigt att ta den där bilturen? I alla fall för vår miljö skull.

Nu till min lilla värld, här har det varit både för och nackdelar. Mycket har hänt, här är taket bytt och bergvärme installerad, Kamin i källaren. Men det är egentligen bara världsliga saker, som Karlsson på taket hade sagt.

Min son har varit inlagd på sjukhus flertalet gånger. Det har skapat oro hos oss alla. Vår hemma varande son har vuxit till sig. Har visat att han klarar saker som jag aldrig trodde, han skulle klara av. Han har blivit vuxen man. Min lilla mamma lämnade denna jord, i slutet av vår semester. Det gjorde så ont, sorgen över henne är inte över men, jag börjar förlika mig med tanken. Hon börjar flytta ut och bli bra minnen. Mellan grabben, lyser och skimrar det om. Han är så grym på att staka ut, sitt liv till vuxen liv. Vår lilla tösabit har skänkt så mycket glädje. Så roligt att hon finns hos oss.

Det har varit si och så, det här året. Jag har lärt mig i alla fall lite, vad jag vill ha mera och mindre av i mitt liv. Det visade sig när mamma dog. Vissa människor är inte ens värda, en tanke. Andra värda mera än flera tankar, där är det mera ord och handling. Vår lilla Katte-fnatt, där bor det mycket kärlek. Lilla söta Findus här är det så mycket kärlek. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mycket Kärlek, för ett husdjur.

Det har varit otroligt skönt att vara tjänstledig från jobbet. Det har blivit så enkelt att välja tankar och känslor. När kroppen och själen är utvilad. Samtidigt så har jag sänt många tankar om jobbet, pojkarna och kolleger. Men det har varit skönt att vara helt ledig.

Det har varit spännande roligt och se, hur mycket jag kan förändra i det vi förbrukar här hemma. Pappersservetter ett minne blott. Nu bor det servetter av tyg i vårt hem. Dom kan man återbruka, om och om igen. Plasten runt all mat i kylskåpet, ett minne blott. Nu är det Bivaxdukar som gör jobbet. Även dom används om och om igen. Här har vi slutat slänga mat.

För utom en Oxfilé som vi glömda av i kylen, nyligen. Den hade vi tänkt ha till idag. Det får i stället bli Kalkon på vår nyårsmiddag. När vi skulle ta hand om oxfilén, luktade den som att den istället skulle bo i soppåsen. Hm det där gjorde ont, säkerligen så vart det en 400 vi låtit bli noll och ingenting. Men vi har lärt oss av det, lärt oss att kolla datum, frysa in. Inte låta mat ligga i kylen och invänta Frysning! Utan frys med en gång principer, har blivit mottot. Oxfilé en petitess i verkliga livet, Det finns dom som hade varit glada för en skål med soppa. Den där oxfilén, hade blivit många skålar soppa. Fy skäms på mig som var så oansvarig om mat. Folk till och med i vårt land, har inte mat för dagen. Men här hemma, har vi lärt oss.

Jag säger att 2022 har varit ett skit år. Men allt har inte varit ett skit år, bara vissa delar. Min rygg har blivit nervskada som gör att jag får ta mediciner flera gånger om dagen. Mediciner gillar inte jag men, jag har fått lära mig att ta dom. Inte gilla dom men acceptera dom. Just det är det där skitåret listan.

Jag har haft ett helt år tillsammans med mina badsystrar. De finaste härligaste kvinnorna att börja en morgonen med. Tack till er alla för att ni finns. blir bra listan. Konserterna jag varit på är bra listan. Den lilla presenten som låg i min brevlåda från en kollega, Bra listan så klart den värmde så.

Det har bott kärlek här i vår familj. Vi har umgåtts, vi har gjort saker tillsammans och vi har blivit flera. Jag, vi befinner oss i sammanhang där vi tycker om varandra, stöttar och gör saker för varandra. Vi har klarat ut stormar, sjukdomar och funnits där för varandra. Det är listan, för bra saker. Det är listan som är viktig. Den viktigaste listan!

Nog för nu. Jag önskar dig och de dina ett riktigt gott slut, på det här skitåret. Ett gott slut på 2022 och ett riktigt Gott Nytt År!

2023 Låt oss få ett bra år.

Stor Panda ´´,sa Liten Drake.” Jag tycker om hur du lyssnar på mig och pratar med mig och färdas med mig, men mest av allt tycker jag om hur du får mig att må. ´´

Just i det bor det kärlek för mig, Just här i lyssnandet, pratandet och färden tillsamman det gör ju att man vill välja måendet. Kärlek jo, där bor det kärlek.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.