Scones, Tea och levande ljus.

det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

Saknar dem alla!

Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….

Tidsuppfattning, känsla för tid.

Vintertiden = Trädgårdsmöblerna in = en timma tillbaka. Så tänker jag fast varje gång blir det ändå snurr, treatment Här är maken bra han har alltid koll på allt sånt. Inte jag nej sånt är inte viktigt för mig. Kanske för att jag själv inte har så bra tidsuppfattning.

Jag kommer hellre en timma tidigare än försent. Inser att det är något jag kan träna mig i. Min stora son har samma problem och här ser jag att vi lite kan träna tillsammans.  Redan nu har han börjat oroa sig för trean på gymnasiet. “Mamma, sovaldi sale Hur kommer det gå nästa år när inte syrran ska till skolan. 

Fick idén igår på Vuxen träffen.  Vi får ta tiden på morgonrutinerna. Samt strukturera upp ett schema.

Hela mig skriker av det jag just skrev.

JAG VILL INTE, JAG VILL INTE INRUTA MITT LIV I TID.

TID ÄR DET ENDA SOM FINNS DET ENDA VI EGENTLIGEN HAR HELT GRATIS OCH VÅRA PRIOTITERINGAR BETSÄMMER OM TIDEN ÄR DYRBAR.

TROTTS ATT DEN EGENTLIGEN ÄR HELT GRATIS!

Men det är onödigt att sitta och vänta en timma på ett möte där är massor av tid som jag skulle kunna gjort annat än att vänta! å åter vänta. Det är egentligen tid som jag slösar bort, fast ändå ser jag det som en vinst vinsten är här utebliven stress över att komma försent. Även slipper jag inmatningen om att jag är respektlös, för jag kommer alltid i tid. Fast oftast har jag möte med sånt som istället inte är så noga med tid.  Bokade besök hos läkare mm  är ju ofta sådant som inte är i tid. Här pratar vi inte om respektlöshet utan ursäkten är oftast  tog lite längre tid än det skulle ursäkt.

Jag tycker det är konstigt. När jag kommer försent då är jag respektlös, när tandläkarbesökstiden är en kvart försent då hade de för mycket att göra.  Min geniala tanke här blir att De gånger som jag innan blivit bemött med att vara respektlös och tagit till mig den bedömningen med hull och hår, det var ju bara som just läkaren eller tandläkaren jag fick för mycket att göra det drog ut på tiden.

Vad är det som gör att jag i försening skall räkna med bilköer, punka mm. är respektlös. När tandläkare och andra sådana instanser som faktiskt är mera inrutat och schemalagt än mig inte är respektlösa. Borde inte de också lägga in räkna med saker???

Dagen har förflutit i Uddevalla

Idag var jag i U-valla. Attenstion hade en vuxenträff där en tjej pratade ADHD Coachning, for sale det var spännande och tankar att ta med hem. Som om man inte har tillräckligt med tankar, ask fast dessa var ju mera tankar om att vissa saker fungerar.  Hon pratade även om att det inte finns universallösningar utan att man hittar lite strategier själv, sovaldi sale visst vissa gör si eller så.

Själv vet jag inte riktigt vilka strategier jag har mera än att jag efter min diagnos mera tänker att ja ja det var lite adhd i det. Idag har jag kartan på ett annorlunda sätt och hittat att jag behöver vara mera förlåtande emot mig. Låta vissa saker rinna av mig. Ni vet hälla vatten på en gås. 

Låta mina bra sidor i mig finnas oftare än förut, visa hela mig har även det hjälpt mig. Sen vet jag inte riktigt vad mina svårigheter är mera än att balansera på tiden.

För där finns det en del att göra. Att riktigt lära mig att hantera tiden utan att bli stressad in för möten mm. 
Mina snurrande tankar, mina frågor och alla andra egenheter och avbrytningar har jag inte så ont av längre utan ser dem som nödvändigheter för att jag skall samla kunskaper så att jag förstår dem. 

För jag frågar inte för att vara otrevlig eller jobbig, nej det är av intresse för mig så att jag förstår det som sägs. Mina mindre bra sidor är ju sidor som jag skulle kunna få hjälp med om jag har problem med dem.  Har jag bara min lilla dator med mig där min kalender är så har jag inte så stora problem. ´För där har jag verkligen koll på sånt som är viktigt.

Tankar från dagen blir, fast nu vet jag att om vissa just läser detta inlägg  ler lite, kan även nämna att min kära make svarade “ Ja det är klart att du ska det”.

Här blir min reflektion, Jag skulle vilja utbilda mig till Jo jag inser att ni redan fattarskulle vart intressant och lärorikt, spännande och en utmaning som jag skulle kunna tänka mig att ta mig an.  Så e det ju med mig nytt och oj då det skulle jag vilja bli eller plugga lite extra. 

Spännande var det i alla fall och mmm ska klura lite extra på det nu. Min stakars make vilken tur att han har sånt tålamod fast han vet ju hur det slutar om en vecka är jag någon helt annanstans i mina tankar eller redan på väg.

Technorati-taggar: ,,

Diagnos=självkänslodödare……..

Lördag morgon, då har vanliga människor sovmorgon. Det har inte jag, sovmorgon asså. Fast det är ändå något speciellt med Lördag morgon för mig. Katten får sin mat i lugn, kaffet perkuleras i tysthet, doften av det färska kaffet doftar mera på lördagen för mig.

Det handlar inte om kaffet utan om att jag slipper stressa, slipper väcka barn och kan njuta av kaffet i lugn och ro.

Halv sju katten matad, kaffet i min kopp den enda kopp kaffe jag dricker underdagen. Mera begär inte jag, jag behöver inte mera.

Mina barn börjar eller sitter nu inte ens halv tio och äter frukost deras sov morgon slutar vid halvnio. Miljöskadade av sin mamma som inte fattar bättre. Även min stakars make är vaken och uppe.

Om bara några dagar får jag hålla i min bok, rädslan över att veta om att andra människor läser om adhd i mig är borta visst, några felstavningar eller konstigheter finns säkert men jag är skyldig mig själv det, jag är skyldig mina barn det. Finns det någon där ute som jag kan påverka eller att någon känner igen sig, kanske förlåter sig själv, eller inser att alla krav som vi med adhd sällan når upp till är för höga och orimliga krav som vi ställer på oss själva. Vi behöver ge oss själva mera omtanke, inte ställa alla dessa krav på våra barn, utan ge dem en känsla av att de duger som de är med eller utan adhd, så duger de ändå för att de finns lever och är sådana som de är.

Detta är extra viktigt för barn med diagnos, eftersom diagnosen i sig är en självkänslodödare.

Ps Q gruppen ADHD den 11 nov, 17.30 Göteborg

Technorati-taggar: ,

Tror jag löste fel jag gjorde igår.

Jag gillar ju att prova gör saker som jag egentligen inte har en aning om hur man gör eller vad som händer. Så gör jag även i min bloggning.  Jag har ju webbhotell som jag betalar 1000 kronor i månaden för. Loopia det gör ju att jag får större möjligheter och finesser i min blogg design.  Eller hm skulle kunna göra det i alla fall för det finns ett litet problem. Ett ynka litet smått problem som ibland gör att jag får ont i magen, see sitta här i flera timmar och börja om, help ringa telesamtal till mitt webbhotell med mera och lite till. 

JAG VILL ÄVEN PASSA PÅ ATT SÄGA ATT LOOPIA DÄR JAG HAR MIN DOMÄN DÄR HAR DE DUKTIGA TÅLIGA OCH HELT UNDERBAR PERSONAL.  Som i flera timmar om det behövs finns till hjälp alltid, case misstänker även att de har ganska roligt på sina kaffe raster. Eller är det Coca Cola raster?  För jag ringer ibland och de har säkert massor att garva åt efter mina samtal. Ibland vet jag inte ens själv vad det är jag frågar om.

Jag misstänker att det är en del av mitt funktionshinder, för jag orkar inte läsa instruktioner, utan kollar runt lite  och sen rätt in i php filerna som inte funkar som jag vill men ändå provar jag till datorn nästan brinner upp. I går var det en sådan dag. Datorn och min databas fick ett litet spel och började prata konstigt med mig, skickades meddelanden om att databasen inte finns mm, mitt huvud skickade meddelanden om tokigheter raseriutbrott och gud hjälp.

Nu så här i efterhand så inser jag att oj då hur blev det. Vad va det jag gjorde, som gjorde att det funkade, hur gjorde jag???

Jag inser att jag inte vet vad jag gör, ändå gör jag och av någon konstig anledning så funkar det även denna gången hur blev det så???

 

I alla fall börjar jag närma mig hur jag vill ha min blogg för ett tag eller så möblerar jag om igen och igen. Min Make tror på det sista.

 

Självkänslodödare

idag är det en ledig dag.  Från nacken kommer huvudvärken som ett brev på posten just för att det är första lediga dagen. Vilken tur att det idag är tre dagar kvar på ledigheten efter idag.  Förhoppningsvis har jag tre lediga dagar utan huvudvärk.  Mina jobb pass tar på mina krafter energi tar slut. sista arbetspasset och timmarna efter det är timmar i dimma. Tröttheten är den dagen ett faktum, sickness sova hjälper inte.

Vi är trötta, barnen behöver det nu kommande Höst lovet. Det märks på morgonen, svårare att komma upp ur sängen, svårare att få de saker gjort som de ska få gjort. 

Jag har egentligen full förståelse för det även om det kryper i mig, Jag vill att det ska funka. Jag vill att de ska komma i tid, jag vill att de ska fixa skolan. Men jag ser att de inte orkar hålla ut.

Min egen skoltid kommer tillbaka, min egen skoltrötthet blir återspeglad i mina barn.  Jag skulle vilja skydda och låta dem vila sig men det är två dagar kvar. Deras trötthet som bor i dem har även för länge sen bott i mig.  Jag kan inte skydda dem hjälpa dem att samla krafter mera än att säga två dagar kvar.

 

Jag vet inte om det är själva skolan som gör tröttheten, eller om det är alla nitiska försök att verkligen försöka, gång på gång själv märka att de det funkade inte denna gången heller. Alla de där fel som blir alla dessa prov som de vill lyckas med alla läxor som de från början har ambitionen att klara av och hinna med.  För att sedan vid dagen då läxan ska in upptäcka att nej inte idag heller.

 

Jag vet inte heller hur jag själv ska kunna hjälpa dem, det gör ont i mig när jag ser att de inte fattar inte orkar. Jag var ju där en gång för länge sen själv.

Skolan att lära för livet….. Barn med adhd AS lär för livet att de ofta misslyckas att de krav som ställs är alldeles för höga på dem, eller som ibland kan vara tvärt om är alldeles för låga krav.

 Jenny Ström pratar om det i sina föreläsningar. Där hon visar på liknelser med  ett pussel på fyra biter eller 50 000 tusen bitar.  De ämnen som mina barn skulle klara 50 000 bitar är inte där de får inte möjligheten att briljera i de som de skulle kunna briljera i, men de får ofta misslyckas, så ofta. De duger inte, de är inge bra. Det är det som gör mest ont i mig. Att de till sist får uppfattningen om sig själva som  skolan gång på gång trycker i dem.

Nio år skolgång gav mig som femtonåring en uppfattning om att jag inte dög, jag var inget bra. Misstänkte i många år att jag dolde en idiotstämpel av att vara en komplett idiot, som borde låsas in på dårhus. Idag vet jag bättre, men jag lyckas inte skydda mina barn från att ta till sig skolans uppfattningar om sig själva.

Nu är det endast  5 dagar kvar tills min bok “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” skickas till mig.  Hur och vad är det för känsla som kommer att flytta in till mig då?

Ps. glöm inte Q gruppen

Utmaning 292 – 19 oktober Skriv om att växa.

Förr för länge sen, doctor du vet då du ständigt och jämnt vart tvungen att berätta alla bra saker med mig. Minns du det? Då växte jag av dina ord, riktigt sträckte på mig, ansträngde mig till den yttersta graden för att göra mitt allra allra bästa. Allt jag gjorde var för att höra att du tyckte jag var bra. Visst är det sorgligt, nästan vackert vansinnigt.  Jag var så liten, så liten och skör, i mig fanns det inga duktigheter från mig. Det duktiga och vackra i mig var ett blindfällt av minor, som inte visade sig i mig.  När jag tittade mig i spegeln så såg jag inte mig. Jag såg mig men med dina ögon.

Dina ögon var ofta granskande i mig.

Sorgligheternas sorglighet är sorger av gömda glömda glänsanden av mig. Inget fanns där som var bra i mig. Dina ord växte och blev stora i mig. Dina ord, gjorde min kärlek till mig obetydlig och till intet gjord.  Idag har jag stängt och slängt alla gamla sanningar om mig, i dag är dessa sanningar lögner. 

Idag spelar det ingen roll om du avgudar eller förkastar. I dag är det viktigare när jag avgudar eller förkastar. Min känsla och kunskap om mig är idag mera värt än all den kärlek jag får av dig. Kärleken och tryggheten bor i mig, den hjälper mig att växa….

Tankar i kvällen

Idag fyller våran stora tjej 18 år. Tårta är intaget min lillebror och hans fru var här. Idag fick hon bestämma om sången. Hon fyller 18 år och idag blev det ingen sång innan tårtan.  En trevlig tillställning, inte så avancerat som det kanske borde varit men det får duga för idag. I morgon kommer svärmor och hennes man hit.  Tyvärr så jobbar jag.

Det har varit några dagar nu som varit speed jag har varit upp i nivå 180, det känns i kroppen. Jag är trött, tom på något sätt orkar inte. Boken och all uppståndelse som varit de senaste veckorna har tagit ut sin rätt nu, kroppen måste vila, jag och tankarna måste sakta ner. Vet bara inte hur, i tankarna är jag fortfarande i boken. Den kantstötta självkänslan gör sig påmind. Tänk om alla tycker att min bok är värdelös om den är så dålig att människor skrattar åt mig. Här måste jag stoppa tankarna, här måste jag vända på spiralen, göra nått så att jag inte tömmer mig helt.

Jag tycker min bok är bra, jag inser att jag är modig klok och finns det någon där ute som just råkar känna igen sig, kanske till och med hitta tillgångar som för tillfället just nu är otillgångar så har jag lyckats. För mig räcker det att det kanske endast finns en enda där ute som känner igen sig och hittar en tanke som kan vara till nytta.

En enda människa räcker för mig, om sen alla andra skrattar och ser det som dåligt så är det inte så att jag har skrivit de för dem. Nej utan för den enda  människa som kanske kan ha nytta av den. Hon eller han som tillsammans med min bok kanske hittar att han eller hon duger som de e.  Jag vet att den är bra, men så här i efterhand med ännu mera tankar som inte kom med i boken inser jag att jag har ännu en bok att skriva, kanske till och med lägga till det i en andra upplaga. Eller en helt ny bok det är inga svar som jag har nu. För nu känns det mera viktigt att vila upp mig vila i känslan som jag i grunden är så stolt över, Jag har skrivit en bok. En hel djä…bok. Det är fantastiskt enormt och stort för mig.

Finns även en massa tacksamhetstankar i det som bor inom mig.

Tack för att jag denna gång faktiskt slutförde och förverkligade en dröm som föddes för så länge länge sen.

Lev idag just nu så finner du många nu………..

©µ malix

Lönen betalades nu i bokstäver:)

Nu  och  här  vid detta tillfället  har jag  just  upplevt en euforisk stund  allt mitt slit  under hösten all jobb som jag la på mina studier  har  gjort att jag har  fått betalt  detta tack vara mig själv  och min familj som stötta mig

Tacksamhet….

Tack för att jag  är  född och att jag är  född med  en enorm vilja och uthållighet.  För att jag  är så envis vilket gör att jag  lyckas med det jag  bestämmer mig för att göra.

Tack för att jag lyckades med min studie  förra terminen jag lyckades kamma hem  det högsta betyget för denna kurs vilket var VG tänka sig att lilla Jag lyckades med

VG!!!  Jag är bra precis som jag är med och utan särskrivning  med och  utan stavfel  så  duger jag   och jag är helt enkelt bäst på att vara Jag!

Detta till trots att jag inte kan fuska 🙂

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: