Kay Pollak & välja tankar-arkiv

Dreams and self-reflection by the lake – a wooden pier glowing in the morning light.

i Kay Pollak & välja tankar, Malix – personligt & bloggen, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning, Skapande & kreativitet, Utbildning & samtalsterapi

När kokboken blir livets manual och varje blad en ny förståelse

Drömmar och självreflektion vävs ibland samman på de mest oväntade sätt. I natt mindes jag mina drömmar – två bilder som kändes så nära det jag lever just nu. Det handlar om utveckling, om lärande, om att vända blad både i böcker och i livet. Och kanske mest av allt: att hitta tilliten i den process där kunskap och erfarenhet blir till trygghet.

Read this post in English ->Dreams and Self-Reflection – When Everyday Life Speaks and Learning Comes Alive

Drömmar om böcker och blad

Först drömde jag om lilla Emilia, mitt barnbarn. Vi satt tillsammans med en kokbok, rev ut blad och ordnade om bland recepten. Det låter kanske tokigt, men det kändes symboliskt – som att vi tillsammans skapade nya ordningar, nya smaker i livet.

Sedan kom nästa dröm: en bok, och jag vände blad, ett efter ett. En enkel handling, men fylld av mening.
Jag tänker att de två drömmarna hör ihop – en påminnelse om hur drömmar och självreflektion kan visa vägen i förändring

Drömmar och självreflektion i naturens stillhet – dimma över sjön i morgonljus. — Mellan bergen och himlen – där tankar och drömmar möts i tystnad.

Drömmar och självreflektion – drömmarnas språk

När jag tänker efter kanske drömmarna inte var så konstiga ändå.
Kokboken jag och Emilia höll på med kändes som en bild av det jag gör just nu – jag river inte bort kunskapen jag haft, jag bara ordnar om den.
Jag byter plats på recept, provar nya vägar och låter gammal kunskap få nya smaker.
Precis så känns det i studierna – som en levande form av drömmar och självreflektion i rörelse. Jag använder allt jag lärt mig genom åren, men jag gör det på mitt sätt nu – med min röst, min erfarenhet, mitt hjärta.

Och den andra drömmen – den där jag vände blad i en bok – den handlar nog om tillit till processen.
Att låta livet visa sida för sida utan att rusa fram till slutet.
Det är samma känsla jag bär i utbildningen: att allt inte behöver förstås på en gång.
Det viktiga är att jag är i rörelsen, i lärandet, i växandet.

Drömmarna känns som en bekräftelse.
Jag håller på att skapa min egen kokbok – inte med recept på mat, utan med recept på möten.
Samtal, empati, närvaro.
Det jag lär mig nu är inte nytt i sig – men sättet jag lär det på förankrar kunskapen djupt i kroppen.

Drömmar och självreflektion- När kunskap får kropp

Jag har alltid haft mycket av det praktiska i ryggraden – tryggt, intuitivt, självklart. Men nu, under utbildningen till samtalsterapeut, får jag något som tidigare saknats: möjligheten att väva samman den erfarenheten med teori.

Jag märker det i varje moment. Jag får full pott på uppgifterna, inte för att jag är bättre än någon annan, utan för att jag redan burit den här kunskapen i mig länge. Skillnaden nu är att jag förstår varför jag gör som jag gör.
Det är som om kunskapen går från att vara inlärd till att bli integrerad i kroppen – den landar, mognar och får tyngd.

Men det är mer än så. Det känns som om kunskapen nu har satt sitt bo i mig, tryggt och stabilt, på en grund som blivit förstärkt.
Som om jag dränerat bort det ytliga – den utanpåkunskap som byggt på andras tolkningar – och istället börjat läsa mellan raderna i mig själv.

Jag läser inte längre bara baksidan på en bok eller någon annans förklaring.
Nu bygger jag min förståelse inifrån mig själv, utifrån alla de samtal jag haft under åren i behandlingsarbetet.
Det är därifrån min grund växer – ur verkliga möten, verkliga människor, verkliga känslor.

Tidigare kurser gav mig verktyg.
Den här utbildningen ger mig djup, förankring och en trygghet i det jag redan vet – men nu med ett språk, en teori och en medvetenhet som gör helheten levande.

Jag känner mig nu mer ett med kunskapen – som om den blivit en del av min andning, ett sätt att se, lyssna och förstå.
Det är som om jag inte längre står bredvid och betraktar, utan är i själva samtalet.
Kunskapen är inte längre något jag bär – den bär mig.

Läs också: Positiv psykologi i vardagen – att leva med närvaro och glädje

Ett kallt bad och ett varmt hjärta

Det blev bad idag, förstås. Jag och mina badsystrar trotsade regn och blåst – vattnet måste ha varit under tio grader, för det bet rejält i skinnet.
Men just det där är poängen. Att andas, känna, vara här och nu.
När man kliver upp, möter endorfinerna kroppens försvar, och allt blir varmt och stilla inuti.

Badet blir, precis som studierna, en påminnelse om att allt växande sker i kontrast.
Det kalla som väcker det varma, det obekväma som leder till styrka, stillheten som bär lärandet.

Morgondopp och vardagsglädje – om att möta dagen i sjön

Drömmar och självreflektion, Möblering – på insidan och utsidan

När jag kom hem dök lillkillen upp, snuvig men glad. Han snyter sig i tid och otid, men mellan snytningarna hjälpte han mig att möblera om i vardagsrummet – igen.

Maken kommer säkert att skaka på huvudet och säga att ”det man inte kan göra om i sig själv, gör man på utsidan.”
Kanske har han rätt. Men jag tror nog att det är jag som planterat just den tanken från början – även om han aldrig skulle erkänna det idag.

Och kanske är det just så: att varje gång jag möblerar om, flyttar något litet inom mig också på plats.

Reflektion

Kanske är det så att både drömmarna, badet, utbildningen och möbleringen hänger ihop.
Allt handlar om rörelse, förändring och att låta saker få byta plats – både i tanken och i rummet.
I natt vände jag blad. Idag möblerade jag om.
Och någonstans däremellan växer en djupare förståelse, ett lugn i att jag är på rätt väg.
Allt handlar om rörelse, förändring och drömmar och självreflektion i vardagen.

Självreflekterande stillhet – dimma, vatten och mjukt ljus som speglar drömmar. — I varje lager av dimma bor en tanke som vill bli förstådd.

AHA – Mellan raderna

Det jag känner starkast just nu är att jag är med i min egen utveckling – mitt i det som alltid intresserat mig mest: samtalets kraft.
Samtal är helande.
De bär, de lyfter och de läker – både den som lyssnar och den som talar.

Jag börjar förstå på riktigt att det handlar om att lita på processens gång, att inte forcera, inte veta allt, utan våga vila i att det sker ändå.
Kunskapen har fått kropp, men också själ.
Och någonstans där, mellan teori och känsla, blir samtalet till en levande plats där människor kan mötas på riktigt.

Lämna offerrollen – när historien får vila och jag väljer att leva nu

”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson

Vill du läsa fler reflekterande texter?

Prenumerera här: Prenumerera på malix.se

Stöd mitt skrivande:
PayPal – malix.se

Höstfärger vid sjön och en tom brygga som väntar på nästa bad – en stilla morgon vid vattnet nära Morkulla, där tankarna om Kay Pollak workshop Morkulla får vila.

Kay Pollak workshop Morkulla – en dröm om att växa

Av Carina Ikonen Nilsson

den 7 oktober 2025

i Kay Pollak & välja tankar, Kay Pollak - att välja glädje, Malix – personligt & bloggen, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning, Utbildning & samtalsterapi

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu är den bästa dagen på resten av mitt liv.
Den började med glädjen över att få full pott på min första inlämningsuppgift – och slutade i reflektioner om en dröm: att någon gång delta i en Kay Pollak workshop på Morkulla.

Read this post in English. ->Kay Pollak Workshop Morkulla – A Dream About Growing

Ett bad blir till.

Innan jag satte mig för att skriva det här inlägget kom jag faktiskt iväg på ett morgonbad.
Jag har så många omtänksamma badsystrar, och idag pratade vi lite om badtider.
Ännu är inget ändrat – det är ju fortfarande ljust ute, men för mig hade det passat bättre att bada lite senare.
Det får bli när det mörknar på morgonen.

Badet var härligt. Det var nästan lika varmt i luften som i vattnet, någon grad varmare i badet faktiskt. 11 grader på land och 12 i vattnet.
Det var härligt sprudlande och så mjukt att vakna till.
Höstens färger har börjat bosätta sig i omgivningen, och det gjorde sjötavlan så vacker i morgonljuset.

@carinaikonennilsson
#blog #malix #Motivation #vinterbad
♬ originalljud – carina

Min första inlämningsuppgift.

Jag fick tillbaka min första inlämningsuppgift från utbildningen jag just nu studerar till samtalsterapeut.
Man kunde få tio poäng – och jag fick full pott.

Det gjorde mig så glad att jag var tvungen att ringa maken med en gång. Första uppgiften klar.
Nu var den kanske inte så svår, så det är möjligt att fler också fick full pott.
Men ändå – vilken glädje det gav! Dessutom blev som ett kvitto på att jag valt rätt väg.

Laptop och kaffekopp i vardagsrummet där bloggen malix.se är öppen på skärmen – en stund av reflektion och skrivande om Kay Pollak workshop Morkulla. — En stilla morgon i vardagsrummet. Kaffet, orden och bloggen – allt på en gång, precis där dagen börjar.

En Kay Pollak workshop på Morkulla jag gärna hade gått

Det var inte egentligen det jag tänkte skriva om idag.
Det jag fastnade för var en workshop som Kay Pollak ska hålla på Morkulla.

Jag har ju precis lagt ut mycket pengar på utbildningen jag går nu, vilket gör att jag inte har möjligheten att delta i den här workshoppen.
Men åh, vad lockande det hade varit.

Tänk att få tillbringa en hel helg tillsammans med andra som, liksom jag, försöker leva mer närvarande, ärligare och mera i sitt autentiska jag.
Jag tror det hade varit både spännande och lärorikt – att möta människor som lägger bort sina masker och vågar vara helt sig själva.

Kay Pollak workshop Morkulla

Jag har aldrig tidigare deltagit i något liknande event, men tanken på det väcker något i mig.
Tänk att få leva ihop med Kays ord en hel helg.
Att öppna upp kanaler för nya tankar, där jag påminns om att tankar bara är tankar – och att de går att byta ut.

Dessutom tränar jag mig ofta i att ifrågasätta mina egna tankar:
är de sanna, vad skulle någon annan tänka, och har jag egentligen bevis för att det jag tänker är sant?

Det är en övning som förändrar mycket, och kanske är det just det som är kärnan i Kays filosofi – att våga välja tankar som gynnar en själv.

Tidigare har jag skrivit om hur tacksamhet i vardagen kan förändra hela dagen.
Därför känns den här reflektionen som en naturlig fortsättning på det – att se hur tankar och tacksamhet hör ihop.

Kay Pollak och tanken om att välja sina tankar

För många år sedan var jag på en föreläsning där Kay pratade i tre eller fyra timmar.
Vilka timmar det var.

Jag minns hur jag skrattade åt mig själv, åt mina egna små begränsningar – och samtidigt växte jag.
De där timmarna fick mig att växa som människa, som kollega och som mig i mig.

Redan då hade jag läst hans böcker och sett hans filmer, men att se honom live, i det ögonblick där orden verkligen händer, var något helt annat.
Det var inspirerande, varmt och lärorikt på ett sätt som stannat kvar.

Att längta till en Kay Pollak workshop

Jag önskar att jag haft några tusenlappar över just nu – för då hade jag åkt.
Men kanske kommer ett nytt tillfälle.

För en dag vill jag sitta där, i stillheten mellan orden, och träna mig ännu mer i att välja de tankar som ger energi.
Tills dess fortsätter jag min resa här – i mina studier, i vardagen och i orden som hjälper mig att växa.

“Jag tränar mig i att byta ut tankar som inte tjänar mig, mot de som får mig att växa.”

AHA – mellan raderna

Det är lätt att tänka att utveckling kräver stora steg eller resor till nya platser.
Men ofta börjar växandet i det lilla – i en tanke som byts ut, i ett nytt sätt att se på sig själv.
Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre liv. Det är där förändringen börjar.

Mellan raderna – min röst

När jag skrev det här kände jag både tacksamhet och längtan.
Tacksamhet över att ha kommit hit, att få studera något som känns rätt i magen.
Men också längtan – efter djupare samtal, fler möten och att fortsätta växa i det sanna, det autentiska.
Det är kanske där jag är just nu – mitt i en rörelse mot något större.

Prenumerera på bloggen

Vill du få mina inlägg direkt i din inkorg?
Klicka här för att prenumerera på malix.se

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mitt fortsatta skapande:
Stöd mig via PayPal

Fråga till dig som läser

Har du någon gång varit på en workshop eller föreläsning som verkligen förändrade något i dig?
Eller har du, precis som jag, längtat efter att delta i något men fått välja att vänta?
Dela gärna dina tankar i en kommentar.

Lev idag, just nu.
Igår finns inte längre här mer än i spår av gårdagen.
Jag kan inte göra om något i gårdagen – men idag, just nu, har jag möjligheter att påverka morgondagen.
Det är i alla de nu som är – där jag lever och andas. – Carina Ikonen Nilsson

Autumn colors by the lake and an empty pier waiting for the next swim – a quiet morning near Morkulla, reflecting on the Kay Pollak workshop Morkulla.

Kay Pollak Workshop Morkulla – A Dream About Growing

Av Carina Ikonen Nilsson

den 7 oktober 2025

i Kay Pollak & välja tankar, Malix – personligt & bloggen, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning, Utbildning & samtalsterapi

Today is the first day of the rest of my life. Right now is the best day of the rest of my life.
The joy of getting full marks on my first assignment was the beginning. It ended in reflections about a dream. I dream to one day take part in a Kay Pollak workshop at Morkulla.

Läs det här på Svenska ->Kay Pollak workshop Morkulla – en dröm om att växa

A morning swim.

Before I sat down to write this post, I actually made it out for a morning swim.
I have such thoughtful swimming sisters, and today we talked about swim times.
Nothing has changed yet – it’s still light outside – but I think it would suit me better to swim a little later in the mornings.
That will have to wait until it gets darker at dawn.

The swim was wonderful. The air and the water were almost the same temperature, maybe a degree warmer in the lake. 11 degrees Celsius at land and 12 in the water.
It was bubbly, soft, and such a gentle way to wake up.
Autumn colors have started to settle around the lake, painting the scene in warm, quiet beauty.

@carinaikonennilsson
#blog #malix #Motivation #vinterbad
♬ originalljud – carina

My first assignment i my therapist training program

I just received the results for my first assignment in my therapist training program.
The maximum score was ten points – and I got them all.

I was so happy that I had to call my husband right away. The first assignment, done and passed.
It might not have been the most difficult task, so maybe others got full marks too.
But still – what joy it brought! It also became proof that I have chosen the right path.

Laptop and coffee cup in the living room where the blog malix.se is open on the screen – a moment of reflection and writing about the Kay Pollak workshop Morkulla.

A quiet morning in my living room. Coffee, words, and the blog – all at once, right where the day begins.

A Kay Pollak Workshop at Morkulla I Would Have Loved to Attend

That wasn’t really what I had planned to write about today.
What caught my attention was a workshop that Kay Pollak will be holding at Morkulla.

I’ve just spent quite a bit of money on the education I’m taking right now, which means I can’t afford to attend this workshop.
But oh, how tempting it would have been.

To spend an entire weekend with others who, like me, strive to live more consciously, honestly, and authentically.
I believe it would have been both exciting and deeply meaningful – to meet people who dare to take off their masks and be completely themselves.

Kay Pollak Workshop Morkulla

I’ve never attended anything quite like that before, but the thought of it stirs something within me.
To live with Kay’s words for an entire weekend – to open channels for new thoughts, to be reminded that thoughts are just thoughts, and that they can be replaced.

Moreover, I often practice questioning my own thoughts:
Are they true? How might someone else see this? What proof do I really have that what I think is true?

It’s an exercise that changes a lot, and perhaps that is the essence of Kay’s philosophy – to dare to choose thoughts that serve you.

Earlier, I wrote about how gratitude in everyday life can transform an entire day.
This reflection feels like a natural continuation of that – seeing how thoughts and gratitude are connected.

Kay Pollak and the Idea of Choosing Thoughts

Many years ago, I attended a lecture where Kay spoke for three or four hours.
What hours they were.

I remember laughing at myself, at my own small limitations – and at the same time, I grew.
Those hours made me grow as a person, as a colleague, and as myself within myself.

By then, I had already read his books and watched his films, but seeing him live, in that very moment when the words happen, was something else entirely.
It was inspiring, warm, and deeply insightful in a way that has stayed with me.

Longing for a Kay Pollak Workshop

I wish I had a few extra thousand kronor right now – I would have gone.
But perhaps another opportunity will come.

One day, I want to sit there in the stillness between words, practicing even more to choose the thoughts that give me energy.
Until then, I continue my journey here – in my studies, in everyday life, and in the words that help me grow.

“I practice replacing the thoughts that don’t serve me with those that help me grow.”

AHA – Between the Lines

It’s easy to think that personal growth requires big steps or trips to new places.
But often, growth begins in the small things – in a thought that changes, in a new way of seeing yourself.
Choosing your thoughts is taking responsibility for your inner life. That’s where transformation begins.

Between the Lines – My Voice

When I wrote this, I felt both gratitude and longing.
Gratitude for having come this far, for studying something that feels right in my heart.
But also longing – for deeper conversations, more genuine meetings, and to keep growing in authenticity.
Maybe that’s where I am right now – in the middle of a movement toward something larger.

Subscribe to the Blog

Would you like to get my posts straight to your inbox?
Click here to subscribe to malix.se

Support My Writing

If you enjoy what I write and want to support my continued work:
Support me via PayPal

Question for You

Have you ever attended a workshop or lecture that truly changed something in you?
Or, like me, have you longed to take part in something but had to wait?
I’d love to hear your thoughts in the comments.

Live today, right now.
Yesterday no longer exists, except in traces of what was.
I can’t redo anything from yesterday – but today, right now, I have the chance to influence tomorrow.
It’s in all the “nows” that I live and breathe.

– Carina Ikonen Nilsson