En ny dröm

men inte hel ny. Jag misstänker att jag nu bygger en ny dröm. Jag vill ut och träffa människor, viagra idag när jag vaknade tänkte jag på en kvinna som jag träffade för ett tag sen. Den tanken gav mig en saknad av en lista som jag väntat på. En kvinna som berörde och som finns i tankarna ibland. Hur mår hon vad tänker hon. Hur känner hon?  Jag skulle vilja veta mera. Min nyfikenhet och min impulsivitet ger mig funderingar på hur jag ska få veta.

Samtidigt som jag nu är väldigt trött, health väldigt off. Min bok har tagit kraft ifrån mig, inte i stunden då, men nu. Inte heller går tankarna i motorvägsfart att stoppa, rädslan över att blir ratade och sparkad på finns där. Rädd för omdömen av andra. Rädslan för att andra ska tycka att boken är helt fel, tokig och intesägande.  Samtidigt som jag faktiskt inte kommer att ta till mig ratningar.

Jag är stolt, jag gillar mig och min bok,  de läsare som inte tycker om den eller inte hittar något som berör dem. Kan jag bara säga: Förlåt men då skrev jag inte den till er.  Då var det inte till dig som jag skrev den.

Jag skrev den för att jag är så innerligt trött på orespekten, och den skeva attityden som jag, mina barn blivit bemött med i livet.   Jag skrev den för att vi behöver förändra, bli mera medvetna få mera acceptans  för det som inte är fyrkantigt.

Jag kommer aldrig att acceptera kränkningar och Den tillåtna mobbingen som vi idag rycker på axlarna åt, Aldrig. Vi är alla människor, vi är alla människor med känslor och vi är alla värda att få vara som vi är, jag kräver inte av dig att du ska förändra dig och bli mig,  men jag kräver av dig att låt mig vara som jag är, jag trivs med mig

Jag till och med gillar mig,  min impulsivitet, mina tokiga ibland lite roliga konstigheter. Jag likt dig avgudar mina barn, i mina barn finns tillgångar som andra vill skala bort förstöra och robotisera.  I mina tankar inbillar jag mig att människor med neorupsykiatiska tillgångar inte går att robotisera. Vi är mera levande i tanken, känslan.  Vi reagerar, exploderar i sammanhang där vi inte får vara de underverk vi är.

När jag mött de andra underverk utanför min dörr som har liknade diagnoser som jag själv har.

Blir jag salig, helig och utan att ens reagera eller reflektera känner jag kärlek.

Kärlek den första gången jag gjorde det var men min nyfunna tvilling, hon min tvilling som bara finns. När jag möter likasinnade så behöver jag inte förklara inte heller försvara för vi har i alla fall lite lika tänk,  i alla fall lika snabba tänk,

Ojdå, Vart tog drömmen vägen ännu en gång seglade jag ut på ett annat farvatten men sånt e det sån är jag, Livet  är sånt ibland flyger tankarna åt ett annat håll

I alla fall i mig……..

Har även i dag gjort en ny skrivpuff´s utmaning, den finns på min skrivpuffarblogg, Prova du med  det är inspirerade och utvecklande i massor. Här är dagens utmaning på skrivpuff.

Boken kan du Beställa här: klicka på boken så kommer du till Liten upplagaImpulsivIkonen

/Malix.se

Tankar i morgonen

En morgon, see en kopp med kaffe.

Igår var en stor dag, recipe en dag som jag alltid kommer att minnas. Då höll jag för första gången min bok i handen, patient just vi paket utlämningen höll det på att bli problem.  Skulle tydligen inte hämtat det från klockan fem enligt ett sms. Nu vart det så att jag redan dagen innan kollat upp var paketet var, min make hade varit där redan i går morse för att fråga när det skulle komma in lämnat telefonnummer så de kunde ringa när paketet kom in.  så när jag kom dit fanns hade jag inte smset som skulle verifiera att jag var ägare till detta paket.

Kände i stundens hetta att nu brinner jag upp men sansade mig gick ut och hämtade min make som satt i bilen.  När jag kom in igen så var  berättade de att de kunde fixa det ändå genom körkorts-nummer.  Jag hade uppskattat att de sagt det med en gång för just då när de innan berättade om sms eller papper de måste ha. Då blev de krig i mig. Nu gjorde de inte fel men för mig som reagerar ibland utan att jag ens fattar det själv. Min strategi att gå ut till min man så att jag slapp tappa mitt ansikte.

En kvinna som jag träffat några gånger som redan i våras fick veta om min dröm kom i affären, hon två personal från Preem, min make var med och delade min upplevelse att se mitt manus som förvandlats till böcker.

Kvinnan köpte självklart en bok, som jag signerade hmm hur gör man sådant, inte en aning skrev hennes namn och mitt plus datum.  Får nog gå en kurs i alla fall ta reda på hur man gör. För jag skulle vilja göra det i alla mina böcker. He he he vet ju inte en vem som köpt dem så det kan ju bli svårt.

Efter det gick jag till posten och inhandlade kuvert frimärken,  lämnade en bok till min Favorit- pojke som fick vidarebefordra den till sin mamma som inte var hemma. Åkte till mitt jobb där en av mina arbetskamrater fick de ex som hon ville ha.

Hem skrev adresser på två av kuverten en till kvinnan i Stockholm som korrekturläst mitt manus, en till min Inspirationskälla som redan för två år sen inspirerade mig utan att hon ens visste det själv.  Idag är hon en ny vunnen vän, Jenny Ström  Hon föreläser och har en fatastiskt förmåga att vara lika distanslös som jag.  Dessutom så har hon  varit mig till hjälp nu i Min bokdebut hon ska även visa min bok ute bland människor ut på sina föreläsningar. Jag tror inte jag skulle kunna få bättre reklam än så.

De finns en kvinna som jag saknar i just detta ögonblick, en kvinna som alltid i hela min uppväxt från och till funnits i min värld. Min Barndomskamrat henne jag delade allt med sen 13 årsåldern, en Konstig och fruktansvärd situation för några år sen gjorde att jag inte hade någon kontakt med henne. Är rädd att denna relation aldrig kommer att repareras, jag svek i situationen, just då trodde jag att jag inte hade något annat val.  Idag vet jag inte och idag önskar jag att situationen hade sett annorlunda ut. Jag skulle vilja ge henne min bok. Men saknar mod till det.  Förlåt vännen jag skulle vilja sitta hemma hos din mamma och dricka te i mörkret te´t smaker aldrig så bra som det gjorde hemma hos din mamma. Jag inbillar mig att det var sällskapet som gjorde smaken.

Idag ska även min Gamla farmor och mamma få boken, Eller få hmm nej de ska få köpa den. Om jag inte blir av med alla böcker lär jag gå i förlust. Har inte obegränsat med pengar. Men tårta till farmor ska jag ta med Jag är innerligt tacksam för att denna stund blev till. Min farmor är snart 85 år gammal hon har väntat på min bok och har frågat om jag trodde hon skulle få uppleva denna stund. Herre gud tårarna bränner innanför ögonlocken nu tårar av lycka men även av sorg för jag är innerligt medveten om att min gamla farmor nu lever på lånad tid.

Lev nu just idag, det ger mig upplevelser i stunden just nu .

Tack.

skrivpuffen finns här

Frölunda! Frölunda

Idag är det en Frölunda dag, for sale bilens hjul snurrar till GBG.  Jag hade tänkt att lägga lite böcker där men får inte tag i de människor som ska ha böckerna så det får sedan bli en resa till gbg endast i ett bokärende. Lite kul det med. Göteborg kan man ju inte få förmycket av så det e oki.

Jag har ännu inte fått hålla i min bok men vid tre tiden kommer jag att hämta mitt paket med böcker. En högtidsstund för mig en högtidlig stund där jag äntligen nått mitt mål.  Livet är fantastiskt och ibland helt underbart.

Vinner dessutom Frölunda  matchen är dagen komplett fast det är den ändå……

En dag att fira

Tänk att min bok som var i hundra exemplar nu är bara några få som inte har en relation med någon läsare. Tre dagar har jag kunnat se försäljningsstatestiken och inser att den kommer att ta slut ganska fort. Ska jag trycka upp flera böcker? 100 böcker som  trycktes och under tre dagar har jag sett hur antalet sjunker. Jag tror att det nu finns kanske 20 stycken kvar.  borde kanske trycka 100 böcker till?   Jag som innan tänkte att ja ja mamma köpte ju alla jultidningarna när jag var liten hon får köpa alla böcker som inte blir sålda.

Här lär det bli att jag får  sälja en av de böcker som jag tänkt ta med mig om jag skall föreläsa annars lär inte min mamma få någon bok.

Så kan jag inte ha det mammor är ju alltid stolta över vad deras barn gjort så mamma bör ju ha en bok eller två.

Själv ska jag rama in min och hänga upp bland mina tavlor.  Som jag under en period målade.  Min Adhd är kreativitets skapande i små perioder då gör jag sånt som jag gillar för stunden, search för några årsen var det just  oljemålningar som nu finns överallt här i huset.

Bokens fram och baksida är ju just en tavla sen målar perioden.  Den tavlan som jag tog fram och målade på när jag inte  vill måla det är en sådan där tavla som liksom är  Jag målar en stund  varje dag för att bara måla.  Min make säger att den är ADHD i mig kanske är det så eller så är det bara det den är  10 minuter om dagen tavla för bara måla trams.

Jag är stolt, pharmacy och jag känner mig nästan som en författare inte för jag vet hur dessa känner sig.  Men jag känner mig som den författare som jag inbillar mig att jag skulle känna mig som.  Jag är som jag är och nu har jag gjort något som jag länge drömt om vilket är att skriva en bok.  Nu lär nya mål  hittas fast jag har redan smyg börjat lite.

Har en liten berättelse på datorn om en kvinna som kämpar med sitt missbruk av alkohol och kampen om att få tillbaka sin heder i sig själv.  Men ännu är det bara en massa ord och tankar,  helt ostrukturerade och endast fantasi. Kanske ännu ett dokument som till sist bara samlar damm.

Idag får jag förhoppningsvis min bok Min egenhändigt skrivna bok som heter Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

Då har jag koll igen

Det är ju det som lite är problemet i min ADHDgen, link kontroll att ha kontrollerad kontroll på läget.

Det har jag nu, salve Är lite förvånad över att jag sovit överhuvudtaget. Det har jag sovit gott till och med.

Då jag läste artikeln i Bohuslänningen, känner jag hmm Hur farligt va det.

Inte alls inte överhuvdtaget faktiskt.

Jag är till och med rätt nöjd med artikeln, men dyslexin är egentligen en del av min adhd och inte tvärt om.

Fast en bok har ju blivit till fast jag har dyslexi, eller hur skriver man?

I dag har det varit spännande och lite kul

Men det bodde även lite nervösitet  i dagen.  Jag har ju aldrig gett ut någon bok innan inte heller haft någon Journalist hemma. Visste inte hur man skulle bete sig eller nått sånt.  Det var tur att kille var så mänsklig och så enkel och hjälpte mig slippa ångesten mm. En två timmar intervju där jag faktiskt efter de första minuterna kände att ha ha det var ju inget farligt. Det var riktigt trevligt och lärde mig massor av denna herre.  Sen vart det ju de med det där sista som jag kanske inte tyckte var så jätte kul. Hmm det hade jag inte haft en tanke på det fanns liksom inte i min värld. Det där ni vet, illness Bilder hmmm jag skulle vara med på bild, cialis jag tror inte ens min svärmor har foto på mig. Men Bohuslänningens Journalist har nu en del foton. I morgon kommer även det finnas bilder på mig i tidningen.  Det är konstig bilderna visade en kvinna som jag inte kände igen hon såg gammal ut.  Kanske var kameran gammal, check därför såg jag så gammal ut.  Fast sånt e livet ibland vägrar vi inse att den ålder som finns på insidan inte visas på utsidan.

Ojdå  en viktig sak som jag glömt att skriva om  vem i hela världen är just nu så lycklig som jag är som faktiskt  har en fantastiskt underbar  biljett på sitt skrivbord??
Japp igår lyckades jag och sonen få biljett till Thåström him self.  Den 4 feb, lär jag segla ner till GBG  och andaktigt invänta min ikons uppenbarelse.  Tillsammans kommer vi att sjunga  “DET ÄR NI SOM E DET KONSTIGA OCH JAG SOM ÄR NORMAL…..”  Nedräkningen har börjat igen.  Om 99 dagar skall jag återse min stora ikon Thåström, Thåström, Thåström.

Skulle vilja ge honom min bok men han kanske inte läser böcker……… Undrar.

Bohuslänningen

idag ska Bohuslänningen komma hem till mig för intervjua mig, Hjälp är jag nervös? Nej inte särskilt, men jag skulle vilja komma ihåg allt som jag tänker emellan varven av tankar. Det är så mycket som jag vill få med,  som kanske inte finns där just då när det ska vara där. I alla fall ska jag göra mitt bästa mer kan jag inte göra.

måste ju vara enklare än då jag står och pratar fritt ut till en massa människor,  jag ska ju svara på frågor inte  prata ut till en massa som sitter och lyssnar dessutom är det ju bara en, inte 75 personer.

lev idag just nu

Scones, Tea och levande ljus.

det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

Saknar dem alla!

Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: