Förord
Det här är en text om att skriva, trots hinder. Om att inte låta stavfel eller oro för vad som är ”rätt” stoppa orden från att få plats. Jag har alltid haft något att säga – men inte alltid haft ett språk som andra kunde läsa. Nu, med teknikens hjälp, skriver jag ändå. Och kanske är det viktigare än någonsin att vi vanliga människor berättar våra egna historier, mitt i en värld som gungar.
Stavfel och allt annat.
När jag gick i skolan tyckte jag faktiskt om att skriva berättelser. Jag kunde fantisera ihop långa äventyr, men eftersom jag stavade så tokigt var det ingen som riktigt kunde läsa mina texter. Lärarna log lite snett och sa att det var svårt att förstå. Jag tror till och med att någon gång blev min text bortviftad med ett: ”Du får försöka bättre nästa gång.”
Men idag – med datorer, stavningsprogram och inte minst AI som senaste tillskott i utvecklingen – har det blivit så mycket enklare att få ner tankarna. Så mycket lättare att göra orden läsbara, även för oss som inte riktigt fick med oss alla skrivregler hem från skolan. Punkter, komman och stavningsformer har aldrig varit mina bästa vänner, men med hjälpmedel och teknik har jag börjat skriva igen. Skriva på riktigt. Skriva för att jag vill – för att jag faktiskt kan.
Rätten att uttrycka sig – även om man inte stavar rätt
Jag skriver först och främst för min egen skull. Det är mitt sätt att tänka, känna och andas. Orden ger mig kraft. Jag skriver också för att det finns hjälpmedel idag som gör att jag inte längre behöver skämmas över hur orden kommer ut. Och jag skriver för att vi faktiskt har rätt att uttrycka oss. Vi har yttrandefrihet i det här landet. Jag behöver inte viska eller gömma undan mina tankar för att någon annan kan tycka att de är fel.
Och det är inte bara jag som kämpar med stavning. Cirka 5–8 % av Sveriges befolkning har dyslexi, vilket innebär att väldigt många människor har svårt att läsa och skriva. Men tack vare digitala hjälpmedel som rättstavningsprogram, talsyntes, appar och AI-assistenter har möjligheterna blivit större. Idag finns det ingen regel som säger att bara de som stavar rätt får säga något viktigt.
Vad hände med världen?
Men ibland undrar jag hur länge det där kommer att vara sant. Den värld vi lever i just nu känns så skör. Först kom pandemin – covid som väl ingen riktigt kunde värja sig emot. Sen kriget i Ukraina, Ryssland som kliver in i ett grannland som om det vore deras eget. Sedan Gaza, en konflikt så gammal att den borde ha hittat en lösning för längesen. Och nu Iran, USA, Israel – ett nytt kapitel av oro som får hela världen att hålla andan.
Det är som om galenskapen spridit sig, och den har fått eget rum i maktens hus.
Makt utan ansvar – en farlig kombination
Min man sa något tänkvärt häromdagen. Han hade hört någon säga att det är farligt att låta äldre män styra världen. Varför? Jo, för att de inte längre har något att förlora. De har gjort sina karriärer, levt sina liv – och nu vill de kanske lämna efter sig ett avtryck. En sista storm. En sista maktdemonstration innan de går bort.
Tyvärr verkar det ibland som att det inte är klokskap de lämnar efter sig, utan kaos.
Ta Trump till exempel. För honom spelar det inte längre någon roll vad han lämnar efter sig – bara att det finns något att prata om när han är borta. Som ett stort egoistiskt bokslut. Jag är så trött på hans spel. Trött på alla lögner, all drama, allt den där mannen ställer till med – och alla som följer honom.
Att skriva är också ett motstånd
Men mitt i all denna oro så sitter jag här – och skriver. För kanske är det så att just skrivandet är ett motstånd. En liten handling av hopp. För varje ord jag skriver påminner jag mig själv om att vi fortfarande får tänka fritt. Vi får känna. Vi får drömma. Och så länge jag kan använda mina ord – med hjälp av teknik, AI, stavningsprogram och en dos envishet – så kommer jag att fortsätta.
För det är kanske precis det världen behöver mer av just nu.
Vanliga människor som skriver.
Som pratar.
Som delar.
Som inte ger upp.
Men nu tog orden slut för denna gång. Jag tackar för att du läser min blogg och önskar dig en fin kväll. Ta hand om dig och det som är viktigt för dig.
Skriver igen om min sida där jag kommer att släppa E-böcker. Sagan om vinghästen är under arbete ännu men den kommer att publiceras. Kanske i en kortare form än hela boken det vet jag inget om ännu.
#DyslexiOchStyrka
#Yttrandefrihet
#Skrivglädje
#OrdSomMotstånd
#AttVågaSkriva
#AIHjälperMig
#MalixSkriver
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.