Dyra handdukar jag inte ens valde damp ner i brevlådan idag. Jag har sedan länge varit en sådan där dumstrut som köper lotter från postkodlotteriet. Jo, jag vet det är dumt. Jätte dumt men den ligger där i varje månad. Nu hade jag vunnit, på två lotter och jag valde gråa servetter två gånger om till och med. Första gången skrev dom att dom skulle skicka servetterna, efter ett tag skrev dom ett sms att jag inte gjort något val. Då gick jag in och valde igen. Denna gången valde jag samma. Grå servetter, fick igen en bekräftelse på. Nu när jag öppnar paketet ligger det gråa handdukar istället. För några år sedan vann jag med då hade jag fyra lotter och hade valt fyra olika saker. Då fick jag handdukar grå och vita av något som han Ernst vad han heter hade sitt namn på. Väldigt dyra handdukar och något som jag egentligen inte valt. Har dom andra vinster eller är det ett lager dom får och skickar till alla fast man tror att man väljer. Tog servetterna slut innan dom hann packa till mig.
Nej nu tänker jag säga upp det där lotteriet, jag vill inte vara delaktig i det längre. Dom pratar om solidaritet och att man bidrar. Jag tror nog det finns någon som tjänar storkovan på det och köper in skit saker och delar ut.

Jag kan skänka pengar till annat än att ge de företaget pengar. Säger dom att man ska välja så får man annat de få gånger man valt. Det är något restlager dom köper billigt och skickar ut som vinster. Nej tack det där lotteriet vill jag inte delta i längre. Jag vill inte delta i den solidariteten för det är inget solidariskt att köpa lotter. Sur tanten i mig är här känner jag.

Igår var det en trevlig eftermiddagen med ADHD snack. ADHD snack och skola, vilken hjälp man kan få i samhället och vad som kan göras. Det är synd tycker jag att all den där hjälpen som finns att få, den är inget som serveras till den som behöver hjälpen. Den får man leta efter själv. Jag tipsade om Habiliteringen. Där finns hjälp att få, även om det är man själv som gör jobbet så har dom många lösningar på saker som kan behövas. Jag tipsade om att man behöver stå på sig, när det är hjälp i skolan man behöver. Berättade om att energi kan vara slut redan på torsdag och då kan det vara så att ungdomen faktiskt behöver fredagen ibland redan på onsdagen kan energin vara slut. Jag berättade om att betyg är skolans mätning på hur bra dom skött sitt jobb. Jag berättade om familjestödsenheten och intresseföreningar. Att det kan vara bra att träffa andra som är i samma situation. Jag berättade om lägerverksamhet och att det är så viktigt att ta hand om sig själv för att orka med alla möten med skola. Att möten i skolan inte ska kännas som krigszoner utan är möten där man hittar lösningar, där skolan hittar till lösningar för att jag som förälder har fullt upp med att vara just förälder. Skolans jobb får vara skolans jobb. Jag berättade om kamratskap och utanförskap, att det är så ofta som de som inte har rätta knycken på att hitta kamrater. Det blir att dom söker sig till skapet utanför, där är kamraterna inte alltid snälla. Dessutom är det där man gör saker, för att vara tuff. Tuff på ett mindre bra sätt. Där bor så mycket tråkigheter som en liten kille eller tjej med diagnos kan ramla in i. Helt i onödan bara för att få tillhöra något sammanhang.

Ja nu känner jag att jag brinner igen. Brinner upp i huvudet, Har haft ett jobbpass idag och mera ADHD finns att läsa i gårdagens inlägg. Jag skrev det men glömde helt av att dela det där jag brukar dela mina saker.

Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Det blåser i altantaket idag, men det är härligt. Det blev en bra morgon som började med träning hos sjukgymnasten. Idag fick jag ta tyngre tyngder, för att känna att jag tränade. Sådant är alltid kul. Efter träningen blev det besök hos tandläkaren, nu var det inte jag som var hos tandläkaren. Utan mera att jag var där som gäst. Efter det landade jag i soffan ute på altanen, landade hade svårt att ta mig ner till duschen. Men när jag väl bestämde mig för att det inte går att springa runt i träningskläder, så blev den av den där duschen. Nu sitter jag då här och skriver, två knäckemackor till frukost med ost och gurka på. Kaffe för att skölja ner mackorna. Solen letar sig fram mellan varven av vindar och ibland riktigt hårda vindar. En härligt ledig dag är det. En härligt välbehövlig ledig dag. Jag börjar så smått inse att jag inte längre är den jag var, för några veckor sedan, är tröttare, sömnstörningen är konstant. Behöver sömnmedicin för att få till riktig sömn. Men jag gillar inte tabletter, det gör jag tar dom bara när det är jobb dagen efter. I natt sov jag kanske men, sömnen var nätt. Jag tror mera det var som en stund mellan vakenhet och somna, hela natten.

Är det depression eller bara utmattning? Eller är det samma? Jag är lägre, den gråa tonen är gråare, än den varit men, ännu så länge är tankarna med mig. Tankarna som nej tack, stå på mig så ingen annan står på mig. Fuck it don’t care, Jag är jag, oavsett vad som händer. Jag vägrar att hamna där igen! Been there- done that. Dit ska jag inte igen. Här gäller det att göra rätt saker, inte lägga mig och glo. Så jag går upp, låtsas vara glad och gör saker. Do things…. Gör även om det känns motigt. Maken har tänk att bjuda på grill idag. Då ska vi sitta här i vår oas av mys. Jag får njuta av en ledig kväll, här på altanen. Nästa helg tänk jag att oavsett vad som händer, blir det husbilshelg. Vart vi ska, vet jag inte vi har inte pratat om det ännu. Men jag är nöjd bara det är hav, så jag kan bada. Behöver den där känslan av frihet och känslan i att bara vara. Bokade in ett besök hos sjukgymnasten nästa vecka. Är ont om tid för träning. Men bokade två besök veckan efter så jag inte tappar det. Det gör gott för kroppen och ryggen, även om jag har ont. Jag vill till havet men att åka nu i den här blåsten och alla gråa moln som i mellan åt döljer solen känns lite meningslöst. Då är det bättre att springa ut i trädgården när solen är framme.

Idag ska det bli ADHD snack, här hemma på altanen. Jag bad maken att vara med, han har så många mycket bättre tankar, än vad jag har. Han vet alla dom där varför, dom som för mig är det bara blev så. Dom där det bara blev så, som alltid blir för att nej, jag tänkte inte på det. Jag tänker sömnstörning, depp-tankar är något som jag vill få med. Skolan och läxor ska med. Styrkorna, kreativiteten men även de där med att dö en smula mellan varven. För oavsett vad folk säger så är det inte bara bra saker med diagnoser, det är bra saker när hyperfokus inträffar, men det där fokuset är inte alltid där, Det kan ta lång tid för att återhämta sig, till energi som infinner sig. Det tär på självkänslan och det är kroppsligt. Det tär på mitt göra som ibland inte ens blir gjort. Jag brukar säga att jag går hem och dör en smula. För dör gör jag, i alla fall i sinnet och kroppen. Kanske är det just det som är skillnaden, på dom som säger att ja men jag har nog också ADHD. Dom har även dom speed-tider när saker händer hela tiden, Men dom dör inte mellan varven av uppåt tiderna, då när man orkar allt.

Dom kan hushålla med energierna, på ett annat sätt. Dom kan planera och återhämtar sig fortare än jag gör. Dom behöver inte stänga av allt och alla i perioder, för att sedan orka närma sig igen. Dom köper det dom ska köpa och gör det när det är slut. Jag köper massor för jag vet att det finns dagar jag inte orkar gå in och handla i affären. Nu handlar jag inte så mycket för det gör maken. Han gillar att handla. Jag gillar att slippa handla. Men när jag är ute och handlar så köper jag minst två gärna fem av det jag ska handla. Jag älskar när allt är påfyllt det ger mig trygghet. Är kylskåpet fullt av mat, duschen full hårschampon och duschkrämer i överflöd då blir jag trygg. Då vet jag, jag har när down perioderna kommer. Förr handlade jag för tusentals kronor schampon varje månad, bara för att det gav mig trygghet. Idag handlar jag kanske för en 1000 lapp, även det är mycket men för lite för att jag ska känna mig trygg. Jag har bestämt mig för att nej inte shopaholic handla. Tryggheten i allt det där är bara en falsk trygghet och skulle något ta slut så är det inte livets ende.

Nej nu tog orken slut nu ska jag lägga mig på soffan här ute och sova en stund.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller

Reflektioner från föregående inlägg.

Oj det blev mycket text i förra inlägget, men skummande igenom den, så här efter att jag skrev den. Enkelt kan det mera förklaras med att om jag jobbar med något, om jag äntligen kommit på ett sätt att lösa det, äntligen fått det fokus jag behöver och äntligen kommit igång med det. Om jag då blir störd. Kan det hända att jag blir lite mera än arg, impulsiviteten ställer till det. Jag blir arg och glömmer av att tänka efter. Personen ifråga som stört mig, blir överraskad och ställd. Kanske själv blir arg, över att jag betedde mig som jag gjorde. Eller går där ifrån och skakar på huvudet. Det kommer ta lång tid innan personen igen stör mig, eller ens pratar med mig. Det kan bli att det blir smutsigt prat och vi har svårt att samarbeta igen. Jag har svårt att avsluta saker, veta om när det är tillräckligt och klart. Något som ni ser i detta inlägg. Tid att planera in tid, jobb tid, åk tider, se till att få gröna små lediga tider i livet är svårt. Hur lång tid ska man göra vissa saker och när vilar man. Massvis med frågor där som jag på senare år lite lärt mig genom Kbt. Jag vet att det var jag som gjorde fel, jag skäms, känner mig dum, ledsen och jag ber om ursäkt. Men det är många gånger jag bett om ursäkt. Det är många gånger jag mött på dessa situationer, de tär på min självkänsla och min syn på mig själv. Impulsivitet kan även vara att jag glömmer av att pengarna, ska räcka hela månaden. Någon sak eller många saker kan det vara, jag köper, kommer på i efterhand att oj då det där va dumt. Nu är det kanske inte så längre men, det har varit så innan jag äntligen kom på att det är dumt att köpa dyra saker, på en halvtimma efter att tanken kommit. Åka iväg över 40 mil bara för att köpa en husvagn till en bil som inte ens har en dragkrok är något jag gjort under mitt liv. Att sedan några dagar efter köpa en dragkrok på samma ort 40 mil bort igen blev också till under den tiden. Att bli trygg i att köpa massvis, då menar jag massvis med hårschampo, duschkrämer, tvålar, så att pengarna tar slut fortare, Jo jag tror jag har problem där ännu. Men för 10 år sedan handlade jag för 1000 tals kronor för att jag aldrig skulle bli utan. Idag gör jag det kanske var tredje månade och jag har ändå alltid schampo. Ett mini Ica i bastun har funnits. Ibland mellan gångerna lyckas det bli till även nu. Men inte så ofta. För varorna jag har i mina förråd brukar tendera att bli för gamla. Men det ger mig trygghet att ha mycket av allt. Struktur är svårt att få ihop, det är mycket som är nödvändigt som kan glömmas på vägen. Vissa saker måste finnas på rätt plats och den rätta platsen måste vara en plats, jag fått till. Rätt plats kan handla om nycklar. Pennor, tider, kläder, saker i övrigt. När måste jag vara klar här hemma för att åka iväg? Hur lång tid tar det innan jag är framme, vad behövs förberedas? Nu är jag gift med en make som kan klockan och aldrig kommit försent så jag fixar det bättre nu än innan. Innan gav jag mig av flera timmar innan jag behövde bara för att vara säker på att jag kom i rätt tid. Att städa kan vara ett problem. Man börjar oftast på ett ställe behöver hämta något, ser men oj så där kan det inte se. Börjar där och flyttar saker till sin rätta plats men, där ser man att man måste göra om. Ibland kan det hända att dammsugaren är på i ett rum och fönsterskrapan står i ett annat rum med påbörjad fönster putsning, samtidigt ligger det en tvätt i maskinen och en våt tvätt i korgen. Men jag behöver först plocka undan kläderna som hänger på sträcket. Då ser jag att jag behöver stryka och men där fanns det även lakan som behövdes manglas. Då ringer telefonen och ett trevligt samtal. När samtalet är slut hör jag kanske dammsugaren och går upp till övervåningen för att dammsuga. Kommer på att jag skulle kunna flytta soffa…… Man blir aldrig klar! Skulle jag sitta still och vara tvungen att sitta still, så har jag något för mig, skakar på ett ben, rör axlar, rullar ett papper knäpper på en penna mm. Måste efter en stund röra på mig för att stå ut. Ha tråkigt är inte min grej. Skulle det vara ett föredrag och det var någon som bara stod och malde på. Då hade mina tankar snabbt vandrat ut i att vara någon annanstans. Jag hade inte haft någon nytta med föredraget. Inte lärt mig något alls. Samsjukligheten. Hos mig är det först och främst sömnen, Min Dyslexi , lite tvång som jag jobbat med i massor. Min oförmåga att hushålla med min energi. Min energi som när den är tom är borta och förbi. Det är då nära snöret att ramla in i depression.

När jag gör saker gör jag det inte med måtta, stickar jag så stickar jag gärna flera olika saker samtidigt och inget blir helt klart. Just nu håller jag på med ett par strumpor, en tröja och en annan tröja. Ett år fick jag för mig att odla chili det blev ett helt rum fullt med chilisar. En blog blev till Chili in heter den. Tror vi hade ett femtiotal olika chilisar. När chilin blommor i alla fall vissa sorter luktar det kattpiss. I någon vecka gick jag och skällde på vår gamla katt att han kissat inne, tills jag luktade på chiliblommor och insåg att dom nog behöver flytta utomhus. Målar jag tavlor så gör jag bara det. Skriver jag så är det skriver jag gör, Just nu har jag skrivit fyra olika inlägg, dom kommer att postas de dagar jag är på jobbet. Ja, jag går al in i allt som är roligt och viktigt för mig. Och vet ni, när jag är där i al in då älskar jag verkligen älskar livet jag lever. Lev idag just nu, just nu när jag är i flödet. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Fortsätting på föregående inlägg om ADHD. Nu kommer det mera medicinska förklaringen. I alla fall det jag läst om. Jag vet att tankarna är olika och vissa säger så och vissa så. Men det går inte att undkomma att det finns någon form att genetik i ämnet . Jag har ärvt min gen från min farmor och min pappa. Min farmor städade sig igenom sitt liv. Hon var noga med att aldrig göra fel. Allt skulle skina vara perfekt.

Min pappa hade mycket ångest mellan varven. Mellan de varven han inte lagade tekniska apparater och bilar. Det fanns inte något han inte kunde laga. I mamma trädgård stod det ett femtiotal gräsklippare som pappa fixade och lagade till. När mamma skulle flytta från huset dom bodde i, fanns det säkerligen verktyg för tusentals kronor. Min pappa satt i soffan och tittade på tv, samtidigt som han kunde sitta och kolla om borrmaskinen klarade vissa motstånd. När jag var liten satt jag och åt frukost med en bilmotor eller om det var en båt motor. Mamma berättade även att det var inte bara frukost jag fick äta med den där motorn, utan vi firade till och med jul tillsammans med en stor motor ute i det lilla köket på Tomtegatan i Göteborg.

När ångesten knackade på hos pappa. Det var då han dövade den med alkohol och tabletter. Det var en sorgsen tid, det var en sorglig pappa de stunderna. Så dumt att försöka bota ångest med droger, för det tenderar att ge mera ångest när människan nyktrar till. Min lilla pappa var så ynklig, de tiderna. Till trotts det så var min pappa den finaste pappan. Då när han blev nykter för alltid, då var han den snällaste pappan man kunde ha. Hjälpsam, fast det var han även då han brukade alkohol. Han var en givare, han gav av sin tid, hjälpte alla när han kunde. Ni ska veta att det var många i kyrkan då han begravdes. Många vänner han hade som han hjälpt. Han var nykter fri från både alkohol och tabletter de sista tio åren i hans liv. Tyvärr blev han inte så gammal. Endast 59 år. Han dog i lungcancer. En vidrig sjukdom som jag inte önskar någon få genomlida. Jag har nog kanske ärvt han gener i alkohol. Men varit så fasligt rädd för vad det gör med människan, vilket gjort att jag är väldigt måttlig i mitt drickande. Att köpa en flaska vin till mig är dumt. Jag dricker ett glas kanske två och resten blir vaskat då det blir för gammalt. Det beror på historian, det beror på min uppväxt där jag tog beslut om att aldrig göra så som pappa gjorde med alkohol.. Men som sagt eller skrivits, Det finns så mycket man kan missbruka. Samlande, nässpray, träning, äta nyttigt, Ja finns hur mycket som helst. Men här kommer då det genetiska skriften

Genetiska kombinationer

Genetiska kombinationer är en term som beskriver hur generna som finns i en persons DNA kombineras från sina biologiska föräldrar. En persons gener bestämmer egenskaper som hårfärg, ögonfärg, längd och risk för vissa sjukdomar eller tillstånd.

Varje person har två kopior av varje gen, en från varje förälder. Vissa gener är recessiva, vilket betyder att de bara påverkar en persons utseende eller hälsa om de är närvarande i båda kopior av genen. Andra gener är dominanta, vilket innebär att de påverkar en persons utseende eller hälsa även om de bara är närvarande i en av de två kopior av genen.

Genetiska kombinationer bestämmer vilken genvariant som en person har, och därmed hur de utvecklar sig och hur deras kropp fungerar. Genetiska kombinationer kan variera från person till person, vilket förklarar varför människor har olika egenskaper och predispositioner för sjukdomar.

För vissa sjukdomar eller tillstånd, som exempelvis vissa former av cancer eller vissa neuropsykiatriska sjukdomar som ADHD och autism, kan det finnas en genetisk komponent som ökar risken för att utveckla tillståndet. I dessa fall kan forskare undersöka genetiska kombinationer och mutationer för att bättre förstå sjukdomen och utveckla behandlingsmetoder.

Neurologiska

är en term som hänvisar till något som rör nervsystemet. Nervsystemet är det komplexa nätverket av nervceller och nerver som styr alla funktioner i kroppen, från rörelse och känsla till tänkande och beteende.

Neurologiska sjukdomar och tillstånd påverkar nervsystemet och kan ha en rad olika symtom och effekter på kroppen och hjärnan. Exempel på neurologiska sjukdomar inkluderar Parkinsons sjukdom, Alzheimers sjukdom, multipel skleros, epilepsi, migrän och neuropsykiatriska störningar som ADHD och autism.

När det gäller diagnostisering och behandling av neurologiska sjukdomar kan en läkare utföra en grundlig medicinsk undersökning och använda olika tester och bildtekniker för att bedöma funktionen och hälsan i nervsystemet. Baserat på resultaten av dessa tester kan läkaren rekommendera lämplig behandling, som kan inkludera medicinering, terapi och livsstilsförändringar.

Forskning på området neurologi fortsätter att avancera, med nya upptäckter om hur nervsystemet fungerar och utvecklar sig. Detta gör det möjligt att bättre förstå och behandla neurologiska sjukdomar, vilket i sin tur kan förbättra livskvaliteten för personer som lider av dessa sjukdomar.

Miljömässiga faktorer

avser de omständigheter, händelser eller exponeringar som en person möter i sin omgivning och som kan påverka deras hälsa och utveckling. Miljömässiga faktorer kan vara fysiska, kemiska, biologiska eller sociala och kan påverka människors hälsa på olika sätt.

Några exempel på miljömässiga faktorer som kan påverka hälsan inkluderar:

• Exponering för giftiga ämnen såsom luftföroreningar, kemikalier och tungmetaller som kan orsaka luftvägsproblem, cancer eller neurologiska sjukdomar.
• Tillgång till utbildning, arbete, mat och hälso- och sjukvårdstjänster som kan påverka hälsa och livskvalitet.
• Sociala faktorer såsom fattigdom, segregation och diskriminering som kan påverka den fysiska och mentala hälsan.
• Uppväxtförhållanden såsom brist på kärlek och uppmärksamhet från vårdnadshavare eller utsättning för våld eller missbruk som kan påverka den psykiska hälsan och utvecklingen.

Miljömässiga faktorer kan spela en viktig roll i utvecklingen av sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som ADHD och autism. Forskning har visat att exponering för miljögifter och brist på näring under graviditet och tidig barndom kan öka risken.

Att minska miljöhot och främja hälsosamma livsstilar kan hjälpa till att förebygga och främja god hälsa. Det kan också vara viktigt att identifiera och hantera miljömässiga faktorer som kan påverka hälsan, såsom att minska exponering för farliga ämnen och förbättra tillgången till viktig hälsosamhetsfrämjande resurser. Det miljömässiga faktorerna kan påvisa symtom som liknar ADHD. Med en tryggmiljö, struktur och lugna miljöer kan symtomen sedan vara något som individen inte upplever. I alla fall ställer det inte till så stora problem som det innan gjorde.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och kan inte göras något åt. Just nu gäller just nu.

Från början var detta inlägg flera sidor långt, Jag inser att det är min ADHD, mitt fokus som gjorde att det blev så långt. Jag fastnade i tiden och stunden. Inget annat existerade. Men för att bli mera human emot dig som läser har jag kortat ner inlägget för att det ska orkas läsas. Tema ADHD, det var där allt började en gång då för länge sedan. Då när jag fick min diagnos. Det var då jag skrev min bok, det var då jag gick i olika gruppkonselationer. Det var då jag träffade andra som hade liknade till och otillgångar. Jag lärde mig massor trodde att all den kunskapen som fanns där skulle vara lätt att få ut i samhället. Idag ser jag att vi fortfarande inte vet. Fast vi kanske vet en tiondel mera. Kanske jag hoppas det i alla fall. Hur som helst håll utkik efter Tema ADHD, här finns att läsa. Först lite helt vanlig text, vad det handlar om och vad det beror på. Senare mera reflektioner och situationer.

ADHD står för Attention Deficit Hyperaktivitet Disorder, det är en neuroutveckling som påverkar en persons förmåga att reglera sin uppmärksamhet och beteende. ADHD kan orsaka en rad symtom, inklusive:

1. Uppmärksamhet Svårigheter att lägga märke till detaljer, lätt distraherad, glömsk, oorganiserad och har svårt att följa instruktioner. Uppmärksamhetsstörning är en term som används för att beskriva en försämring, av förmågan att upprätthålla och fokusera uppmärksamheten på en aktivitet eller uppgift under en längre tid. Detta kan leda till svårigheter att utföra dagliga aktiviteter och kan påverka en persons prestationer i skolan, arbete eller sociala situationer. Personer med ADHD kan ha svårt att upprätthålla uppmärksamhet på en uppgift, kan lätt bli distraherade av yttre stimuli. De kan också ha svårt att organisera och planera aktiviteter eller uppgifter, och kan ofta glömma eller tappa bort saker. Det gör att man lätt blir störd när man jobbar med krävande uppgifter.
2. Hyperaktivitet: Överdriven rastlöshet, oro, springande eller klättrande i situationer, svårigheter att sitta stilla. Hyperaktivitet är en term som används för att beskriva en överdriven nivå av rörelse, aktivitet eller rastlöshet. Det är ett vanligt symtom vid neuropsykiatriska störningar såsom ADHD. Personer med hyperaktivitet kan ha svårt att sitta stilla och kan upplevas som impulsiva eller otåliga. De kan också ha svårt att vänta på sin tur eller att leka tyst, vilket kan leda till problem i skolan, sociala situationer eller på arbetsplatsen. Hyperaktivitet kan också förekomma vid andra hälsoproblem, såsom ångest, depression eller sömnstörningar. Det kan också vara en normal del av barndomen och ungdomen, men om det stör dagliga aktiviteter och sociala relationer kan det vara ett tecken på en underliggande sjukdom. Det är viktigt att söka hjälp om man upplever hyperaktivitet eftersom det kan påverka ens hälsa, välbefinnande och prestationer i skolan eller på arbetsplatsen. En tidig diagnos och lämplig behandling kan hjälpa till att förbättra symtomen och livskvaliteten. Hyperaktiviteten kan vara att då man sitter och ska vara still. Kan skaka på ett ben, knäppa på en bläckpenna, sitta och rulla på ett papper mm.
3. Impulsivitet: Agera utan att tänka, avbryta andra, ta risker utan att överväga konsekvenserna. Impulsivitet är ett beteendemönster som kännetecknas av att man handlar, utan att tänka efter först eller utan att fundera över konsekvenserna av ens handlingar. Det kan innebära att man agerar snabbt, utan att överväga alternativ eller att man tar risker, utan att tänka på möjliga negativa resultat. Impulsivitet är vanligt förekommande vid vissa neuropsykiatriska störningar som ADHD, men det kan också förekomma hos personer utan någon diagnos. Impulsivt beteende kan orsaka problem i vardagen, såsom att orsaka konflikter, misslyckanden eller skada ens egen hälsa eller säkerhet. Personer som lider av impulsivitet kan ha svårt att hålla känslor under kontroll och kan ibland utveckla missbruk av droger eller alkohol. För att behandla impulsivitet kan terapi vara till hjälp för att lära sig hantera impulser och känslor, samt utveckla strategier för att bättre planera och organisera ens liv. Det finns också vissa läkemedel som kan hjälpa till att minska impulsivt beteende, men det är viktigt att diskutera alla behandlingsalternativ med en läkare. Om impulsivitet påverkar ens liv negativt eller orsakar problem i relationer eller arbete är det viktigt att söka hjälp. En tidig diagnos och behandling kan hjälpa till att hantera impulser och förbättra ens livskvalitet.

Exakt orsaken till ADHD är inte känd, men forskning tyder på att en kombination av genetiska, neurologiska och miljömässiga faktorer kan spela en roll. Det diagnostiseras vanligtvis under barndomen och kan fortsätta in i vuxen ålder.

ADHD kan hanteras genom en kombination av medicinering, terapi och livsstilsförändringar. Mediciner kan hjälpa till att förbättra koncentrationen och minska impulsivitet, medan terapi som beteendeterapi kan hjälpa individer att lära sig hanteringsstrategier och förbättra relationer med andra. Förändringar i kost och motion, samt användning av medvetenhetstekniker och skapande av struktur i den dagliga livet, kan också vara gynnsamt.

Att träffa andra med samma tillgångar och otillgångar kan göra underverk. Det kan vara den första gången personen i fråga känner sig normal, inte konstig och accepterad. Kosten gör underverk för vissa. Uteslut socker, snabbmat, var noga med att du äter oprossesad mat utan massa tillsatser. Motion, och åter motion gör underverk. Att vara här och nu, gör underverk. Att vara här och nu kan vara vinterbad. Det var i alla fall där jag lärde mig vad här och nu var för något.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller! Just precis nu är det som gäller.

Idag får min ADHD tavla vara en bild för dagen. ADHD tavlan är tavlan som är första sidan på min bok jag en gång i tiden skrev.

God morgon, i morse när jag vaknade fanns det ett mail till mig. Det var någon som undrade om vi kunde fika, prata diagnos och sjukvård. Eftersom jag själv har ADHD och vet lite om ämnet, sa jag självklart ja. Jag erbjöd mig att vi istället för att fika på stan, kunde sitta här hemma och fika. Man kan prata mera ostört. Ibland när ADHD bor i kroppen, kan det göra nytta att prata med någon som förstår på ett annat plan, än den som inte har. Jag kommer så väl ihåg, hur det var när jag träffade andra människor igenom Compassen, där alla hade någon form av knutpunkt till ADHD. Jag kommer ihåg känslan… ja ha tänker du samma sak. Ja ha har du haft liknade när du ska….. men va bra är det så man fixar till det…… Ni vet alla dom där oskrivna regler, titta i ögonen, komma ihåg saker, vet när man ska prata eller nej, inte veta när… Utan ha möjligheten att prata och slippa känna att nej nu sa jag för mycket. Nu sa jag….. i sådana sammanhang säger man inte för mycket. Där pratas det och det är okej.

Hur får man i ordning på sitt liv? Det har jag inte ett enda rätt på men, jag har rätt på hur jag får ordning på mitt liv. Jag har fått ordning på hur jag får ordning på min energi, eller så är det det att jag nu äntligen accepterat, att ibland har jag riktiga Dampryck och gå all in. Där perioderna sedan, blir vila, för att orka med mera vila. Dom där riktiga damprycken, när dagarna går åt till att göra fixa och få saker gjort, är dagar jag älskar.

De där dagarna när inget alls blir gjort, mera än segern över att få på sig kläderna. De där nätterna, när jag ligger i sängen och inte kan sova. Då när hela huvudet mal på med tankar som inte ens är värda en tanke. Det är dagar och nätter när jag mår skit. Dagar jag skulle vilja vara utan.

Fast egentligen är det ju just de där dagarna tillsammans med alla dom där andra dagarna, det är ju det som är ADHD. ADHD vill inte jag vara utan, för jag har äntligen blivit tillfreds med alla mina o till och tillgångar. Jag gillar mina egenheter, gillar att jag kan ha hyperfokus på saker. Gillar när jag kan sitta i timmar och bara rita, sticka, skriva och allt som jag gör. Visst jag har svårigheter med koncentrationen vissa eller ganska så ofta om dagarna. Men det är ett givande och tagande. Det ena är Yes, japp nu flyter allt på och jag är! Det gör att jag då, får jag ta att det finns andra mindre bra saker. Jag behöver inte gilla läget men jag får acceptera och ta hand om mig själv, när det är mera down läge. Nu har jag levt i ganska så många år, kanske borde jag lärt mig att hushålla och ha ett mera slentrian läge. Men no, no det är inte jag. Slentrian läge är inte för mig. Här är det kullar, berg och fjäll. Det gör att jag får uppleva och vara i mera känslor. När du träffar mig är det svårt att missa, vilken dag som är. När du känner mig, är du fullt medveten om att jag kan behöva lite hjälp med tider, vad jag ska ha med mig och när jag behöver göra saker för att tiden ska hållas.

När du känner mig vet du när jag är glad och har energi, när jag är mera nere och ledsen. När jag gråter är det gråt från urberget och när jag är glad skrattar jag. När jag är arg vilket jag just nu för tiden, inte är så ofta. Men när jag är det, då syns och hörs det. Oftast är jag arg när jag inte fått bilden helt klar, när jag känner att det här är en orättvisa som är mera än orättvist.

Jag brukar berätta för pojkarna på jobbet, att det är bara att acceptera att livet är fan inte rättvist. Men ibland är livet mera orättvist, än det behöver vara. Riktigt så orättvist behöver det inte vara, hur reder vi då i saker. Vad kan man göra själv och vad kan man faktiskt be om hjälp med.

Kullar, berg och fjäll gör att jag ser bortanför träden. Men kanske glömmer jag av att innan träden, finns det en karta som jag behöver ha. Oftast så har jag inte kartan. Lite som Pippi Långström som säger. Det där har jag aldrig gjort, det klarar jag säkert. Sedan är det saker som jag aldrig klarar. Då är det oftast för att jag inte ser syftet med det. Jag vet inte hur man gör, när folk förklarar så förklarar dom så som dom tänker, det är definitivt inte så som jag tänker. Vissa saker tycker jag är helt onödiga och struntar blankt i medans vissa saker är mera än viktigt för mig. Viktigt för mig är att människor runt omkring mig mår bra, får känna känslan av att duga precis så som dom är. Att oavsett vem du är, vad du gör så är du en helt unik härlig människa. Kanske är det viktigt för mig, för att jag själv har så svårt att nå upp till den känslan själv. För det finns dalar, berg och fjäll att ta sig upp till ibland, för att få känslan. För vissa av oss är det svårt och det är nog min största svårighet som jag allt som oftast trilskas med.

Det här inlägget började med ett mail. Självklart om jag kan hjälpa till så gör jag. Jag skulle själv behöva en sådan som bara lyssnar. Någon som jag kan prata med utan att känna dömande….

Nog för idag.

Tacksamhet:

1. tack för att jag vaknade idag.
2. tack för mailet, det gjorde mig varm
3. tack för att jag är jag och äntligen kommit till en punkt att det duger precis
4. tack till livet och allt som mitt liv innehåller upp och nergångar ner och uppgångar.
5. tack för allt vackert i mitt liv. Jag gillar vackert.
6. Tack för att ovackert ibland blir vackert.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ny dag nya möjligheter, samtidigt som jag känner hur vi fick ett slag i ansiktet igår. Jag kastades tillbaka till historian. Nu pratar jag ADHD.

När man ska bli militär, får man inte bli det, om man som liten har fått diagnosen ADHD. Detta till trotts att man är grym på, att vända o-tillgångarna till tillgångar. Fast man har högsta betyg, i skolan. Sköter jobb exemplariskt och gör allt det som förväntas av mig. Lyckas man med testerna på högsta nivå, 8% från högsta.

Har du ADHD, då blir du utesluten. Nu är det militären, försvarsmakten som är den största förloraren, i detta! Inte han som sökte, inte han som sett framemot det. Han tog det med en klackspark. Sa va bra, då kan jag fokusera framåt igen. Nu kör vi. Men jag blev ledsen över alla dom där tonåringarna, som haft det lite trassligt i småskolan och jobbat sig fram till ung vuxenhet. Jag förstår att dom kanske behöver göra mera tester, men inte ska man behöva göra och bekosta allt det själv. Är man grym vid intagningen, då borde, ska måste, intagningen se till att ta vara på de tillgångar som finns i den individen, dom är framför dom. På min tid då när mina kamrater var tvungna att göra värnplikten, då fanns inte ens ordet ADHD. Då var alla runt 18 års ålder skyldiga att göra värnplikt. ADHD när den är som bäst, då är det en tillgång. När man använder sina förmågor som glimmar, det är då det sker underverk. Men det bortser försvarsmakten ifrån. Dom utesluter människor, som skulle kunna göra storverk. Fast det är klart, försvarsmakten kanske inte behöver göra storverk. Nej jag blev ledsen, ledsen över situationen. Ledsen över alla dom unga vuxna, som kommer att bli uteslutna. Så synd om de som sett framemot att få vara en del i att försvara vårt land. Nåja, det kanske bara är att säga okej, det gick inte. Nu fokuserar jag på framtiden, det jag satt som mål. Klokt är det, det är så klokt att jag känner stolthet, över ställningstagandet. Fokusera på framtiden. Sätts ett hinder upp, ja då gör vi på ett annat sätt men, går framåt.

När jag söker på Polisyrket så har även där individer med ADHD varit uteslutna.

Där ska det till en prövning av plikt och prövningsverket för människor med ADHD. Självklart är det bra att man provar och utreder lite extra. Men dessa instanser, borde se till att göra prövningarna själva och inte låta individen göra dom him self. Det behöver visas ett intresse, av instansen. Dom behöver säga vi ser dig, du är intressant för oss och vi har möjligheter vill gå vidare med dig, men vi måste göra en del uppföljningar. Du ska inte bli visad på porten och höra att vi är inte intresserad du har ADHD. Se till att få bort stämpeln, så kan vi kanske vara intresserade. Nej nog om detta, Det gäller att fokusera på framtiden, hoppa över hindret och gå vidare. En klok ung man sa det. Jag ska ta det till mig. Det ska bli mitt mantra. Idag blir det äntligen röntgen av min rygg. Sjukgymnasten ringde här i veckan och frågade hur jag mår och hur livet fungerar just nu. Just då kände jag mig bättre och var glad över bättrandet. Men efter några timmar så slog värken till igen och har suttit i några dagar, trotts mediciner. Men jag står upp och jag klarar att gå. I veckan kommer även mitt skrivbord, som gör att jag kan stå upp och skriva. Tror att det dyker upp till i morgon.

Så sant och så sant för dagen idag, Ibland tror vi att vi hittat kartan och väljer en väg. Men situationen visar på att det var inte helt rätt väg att gå. Det är då man fokuserar på framtiden och börjar om där avstickaren var.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Historian behöver inte upprepa sig utan vara en del av kartan, en del av det som man inte behöver längre.

Idag har jag bestämt mig för att inte bada. Istället blir det en promenad och greja här hemma. Har en del att göra innan min kollega kommer hit. Kräftorna är inköpta och även lite god ost. Det ska till med liter druvor, päron om en liten fin paprika. Eftersom jag tänker miljö, tar jag apostlahästarna till hjälp. Ett par fotriktiga skor och sedan en ryggsäck på ryggen. Återvinningen kan jag hinna med på vägen. Tänker inte använda bilen för en sådan kort sträcka. Här samlar vi miljöpoäng i det lilla.

Min kollega ska komma på besök. Det ska bli så roligt att träffa henne. Igår när jag tänkte på det. Kom jag på att det kanske vart dum att skänka bort vår bäddsoffa. Nu får hon sova på en helt vanlig soffa med dynor. Det är inte så bekvämt. Men en natt ska väl gå. Funderar på om jag ska lura ut henne till sjön. Kanske en promenad för att hitta trattisar. Men det återstå att se hur det blir med det.

Maken läste i morse Aftonbladet på webben. Han reagerade på en rubrik, det brukar stå, så ser du om din partner är otrogen. Till rubriken en dramatiskt bild som ska göra det intressant. Idag läste han Så ser du om din partner har ADHD. Därtill några utmanande dramatiska bilder på någon som är arg. Nu när jag letar hittar jag inte artikeln, kanske var det en gammal som visades i sambandet han kollade in sporten. När maken sa det så berättade han, att han hade varit tvungen att köpa artikeln, för att se om han kunde utröna om jag hade ADHD. Jag sa då, att han inte behövde utröna det, för jag visste ju och han visste ju, att jag hade det. Fast du är inte så arg som dom visade på bilden.

När jag gjorde min ADHD utredning för en herrans massa år sedan, var det en gedigen utredning. där Flertalet dagar som jag fick träffa psykolog, arbetsterapeut och lite annat löst folk. Tror det om jag slår i hop alla träffarna, så varade dom, i minst två veckor. Det var dagar som var tröttande, där det gjordes olika tester med och utan kamera på huvudet. Man fick inte trycka på x man skulle göra labyrinter, logiktester och massa annat. Man intervjuade min mamma om hur jag var som barn mm. I och med den erfarenheten, är det nog inte så enkelt som att köpa en artikel för några 20 or, för att utröna ADHD´s vara eller icke vara. Det krävdes allt mera än så. Därtill så är ju inte alla med ADHD stöpta i samma form. Vi är olika men, kan ha likheter i vissa situationer. Jag har i och för sig träffat många människor, som har diagnosen. Många, då jag var mera aktiv och ville veta mera. Oftast så har vi enklare att prata med varandra än människor, utan diagnos har. Vi hänger ofta med i svängningarna och tycker inte det är så konstigt att prata om bil och ekorrar i samma mening. Vi tycker inte det är ögonhöjande, att trådarna i samtalet är lösa trådar om allt mellan himmel och jord.

När man pratar om ADHD och nämner tröttheten som ramlar in i raketfart, brukas det nickas och då vilar det ett samförstånd i ADHD sammanhang. Något som är svårt att förstå, för någon utan ADHD. För tröttheten som slår till är himmelsk trötthet, där det inte går att skärpa upp sig. Det går bara inte att göra det där lilla enkla som för andra, är något man bara gör.

Min dotter som även hon har ADHD, hon pratar mycket om det just nu. Hon är inne i en sådan period, där man endast skulle vilja ligga på soffan, stänga ute allt som har med livet att göra. Bara få vara. Det just det är ett problem med ADHD. Nu finns det flera saker som kan ställa till det. Men tröttheten är förödande, det gör så ont. Det bor så mycket skam, just den tröttheten och i det bemötande som oftast bor i omgivningarna. Men det fixar du, du kunde ju i igår. Här är det lite si och så och det spelar ingen roll, om jag kunde i går. För idag går det inte.

Den där lilla flickan som går i skolan som är så förgjordast trött, när hon kommer hem. Hon som låser in sig på sitt rum. Hon orkar inte, har inte förmågan att plocka upp läxor och göra. All hennes energi har gått åt till skolan. Hennes rum kan se ut som kaos, vilket även det blir tröttande för henne. Tröttande för när rummet är som kaos, vet hon inte vilken ordning hon ska få ordning på kaoset. Hennes framförhållning, ligger i bakförhållning och då är det försent. En klar tydlig struktur behövs och en massa en himla massa förståelse. Inga dömande, dom finns redan så många, från hennes historia.

När jag läser det dottern skriver, skulle jag vilja ta hem henne och låta hon bo på soffan. Ta bort alla måsten och bara ta hand om henne. Jag vet och kan hennes trötthet. Jag skulle vilja slå in hennes ork i silkespapper och slå knut på den, en stund. Säga åt henne att vila på riktigt. Vill lyfta bort henne från vardagen och sjunga vaggvisor. Men det går inte , hon är vuxen.

Jag måste i stället stålsätta mig, låta hon ta hand om sitt liv. Bara hoppas att hon inte kräver mera av sig själv, än hon mäktar med. Då ramlar hon, kanske orkar hon inte då ta sig upp och bli stark igen. Jag är mäktigt glad över att hon har så mycket kunskaper om sin diagnos. Att hon kan så mycket om ångest, depressioner och har så mycket kunskaper. Det hade inte jag, då när det begav sig. Det fick jag erfara, i formen av att må riktigt dåligt. Jag hade en farmor som tog hand om mig, hjälpte mig att sätta gränser, tillåta mig att vila. Min dotter har bara en mamma. Hon har ingen farmor som omhuldar och stöttar.

Nu finns det mera än bara tröttheten i ADHD, men just tröttheten gör så ont. Där bor inga superkrafter för dom har tagit slut. Disktrasan är urvriden och uttorkad, när superkraften tar slut. Då är inget roligt, bara massa måsten som man inte orkar göra något åt. Lika mycket som jag verkligen hatar tröttheten, lika mycket älskar jag den där energin, som hittar fram, mellan tröttheten. Då kan man flytta på berg. Då finns all kraft i världen, för att orka dom sista tio milen. Dom sista tio milen som människor utan ADHD, inte ens har tanken på att göra. Dom kan man göra av bara farten, när ADHD bor inom en. Dom där sista 10 milen, är dom som man ska hoppa över och inte göra. Men man gör dom av bara farten, för att sedan komma på att aj då, nu vart jag där igen. Nu orkar jag inte längre….

Nu ser jag, att jag flutit in i att skriva, inser att ingen orkar läsa allt detta. Ursäkta för detta långa inlägg. Inser medans jag skriver att ni inte orkar läsa ursäkten. Men det är sådan jag är, ibland blir det lite längre inlägg. Ha en härligt fin dag, Gör en härligt fin dag. Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, Just nu.

Nu sitter jag i vår husbil lvl^och bloggar. Lunchen blev tidig idag. Jag brukar inte äta frukost på jobbet, när jag sover jour. Innan vi loggade in på Campingen som är Stenröset. Handlade vi på Citygross. Man kan nästan säga att just Stenrösets Camping, är vår hemmaplan. Som att vi just nu, spelar på hemmaplan. Vi brukar landa här då och då. Traditionen är även att det är här firar vi vår midsommar med våra barn och barnbarn. Stenröset är en bra camping om man vill ta promenader, bada i pool och bara njuta av det stillsamma livet på en camping.

Ojdå det blev en helt annan tanke i orden innan. ”Lite ADHD-tänk” Precis när vi loggat in, gjorde jag lite lunch till mig och maken. Rullader med flödeost med lite vild ris. Det gick alldeles utmärkt att äta, även om man som jag är WWare. Poängen blev bara 9 stycken. Jag har sparat in en del poäng under veckan, jag kan till och med äta lite kräftor till kvällen.

Jag skulle jobba med mina tankar under veckan. Tankar som bara är tankar, inte någon verklighet. Hm, som jag jobbat med detta under morgonen här. Jag kämpar på men, just nu kommer de där katastroftankarna. Dom bara ploppar upp, gör sig påminda. Efter jourpassen gör sig Dampen mera påmind, tankarna blir ofta dömande av mig, mitt handlande och min o-tänksamhet. Det är i sådana stunder jag har mest ont av min ADHD, det är här min ADHD gör ont. Ont på riktigt och gör sönder mig del för del. Men jag kämpar på. Jag ska vara här och nu, vara i stunden just nu. Precis som just nu. När jag nu sitter här i lvl^och skriver, radion är bakgrundsljudet och maken sitter just nu och chattar med Comviq. Även här gör den ADHDn sig påmind, för radion och makens ord då och då gör att jag tappar koncentrationen.

Jag skaffade för en månad sedan ett abonnemang hos Comviq Senior. Det billigaste abonnemanget, visar mig att det är ett dyrköpt köp, när det är det gäller mig. Man fick bara ringa i 200 minuter, dom har jag redan gjort slut på tyvärr. Den nya potten ringminuter kommer först den 19 september. Ett nerköp känner jag, även om det var billigt. Jag kommer antagligen få betala närmare 200 koronor extra. Jag lär få leta upp ett annat abonnemang, men vet inte vad jag ska välja, Halebop har jag provat och dom använder jag aldrig mera. Vimla var okej men dålig teckning. Comviq har jag alltid gillat men, lite dyrt. Eller är jag kanske dum snål. Kanske är det att bara höja upp det och vara tyst. Ojdå , idag flyttar tankarna i hit och dit känner jag. Här blev det ord, och tankar som hoppar från ö till ö utan ett uns av sammanhang. F-låt men efter jourpassen är dagen som är ADHD i kubik. Det är bara att gillla läget. Eller så handlar det om att bara acceptera läget.

Nåja, nog om detta! Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Det är i just nu just i den här stunden, som jag och du kan göra val som kan vara bra val i till framtiden.

Att campa är ett bra val för mig, det är verkligen avkopplande.

Just nu, gäller.