En dag fylld av familjetid och fotbollsglädje började med barnbarnens fotbollscup. Dagen avslutades med ett varmt välkomnande av vår nya familjemedlem.

Ett lite senare inlägg idag, även om det inte är sent i den bemärkelsen. På morgonen tog vi tillfället i akt att se de små barnbarnen spela fotbollscup. Vi hann bara se en match var för dem. Det var riktigt roligt att se de små barnen ta sina första steg. De kanske påbörjar en eventuell fotbollskarriär. Fast kanske blir det bara en fas under preteen-åren, det vet vi inget om just nu.

Instruktioner om hur man beter sig på en fotbollscup

I alla fall fick jag tydliga instruktioner från sonen. Mormor och farmor behöver heja och klappa händerna. Detta ska ske när båda lagen gör mål. Här är det inte någon tävling. ”Det skulle vara skamligt, mamma, om du blir utslängd av domaren för att du är så engagerad.”
Men det var svårt att inte låta ett glädjetjut slippa ut när yngsta barnbarnet gjorde sitt första mål! Båda två var väldigt duktiga, men vårt lilla E var lite bollrädd. Det kanske man inte ska vara när man spelar fotboll, men det blir säkert bättre till nästa match. Under tiden får Farmor/mormor träna på att inte vara lika engagerad och tävlingsinriktad som jag var idag.

---

Bilden är skapad med hjälp av AI-verktyget DALL·E via ChatGPT

Vår nya familjemedlem

Idag har vi träffat vår nya familjemedlem för första gången i verkligheten. Ett härligt trevligt barn som kommer att passa så bra in hos oss. Vi var ute och åt tillsammans och hade en riktigt trevlig stund. Samtalet flöt på och var intressant. Jag ser verkligen fram emot att hen kommer och bor hos oss.

Innan vi gick fick både jag och maken en kram. Hen och maken hittade direkt gemensamma intressen – de pratade datorer och grafikkort. Jag tog på mig det jag är bäst på, nämligen att berätta om rutiner och regler hemma hos oss. Vi har inte många regler, men de vi har är viktiga.

Datorer behöver uppdateras.

Till veckan kommer hen för första gången och ser sitt rum. Hen verkade glad över att det redan står en dator där, även om den behöver uppdateras snart. Inte för att det var hens ord – snarare makens.
Vi älskar datorer i vår familj, och alla ska ha en egen. Dessa datorer ska vara bra! Maken nämnde att han ska vara tydlig med att den nya datorn inte får öppnas och pillas med.

På vägen hem pratade vi med vår yngsta familjemedlem som flyttade i höstas, om hans dator som står i källaren. Vi undrade om vi kunde ha den som ett litet pill-projekt. Det var okej, sa han. Nu finns det en som fungerar för spel. Det finns en annan som man kan försöka fixa och bygga om man vill.

Ja, nu sitter jag här med hela kroppen full av känslor och tänker framåt. Så spännande och roligt att få välkomna någon som behöver ett hem och en plats att känna tillhörighet till.

Slutord:
Dagar som denna påminner mig om hur viktigt det är att ta vara på de små stunderna. Det kan vara att heja fram barnbarnen på fotbollsplanen. Eller det kan vara att välkomna någon ny till familjen. Livet är fullt av små äventyr som tillsammans skapar något stort. Jag ser fram emot vad som väntar runt hörnet och känner tacksamhet över allt vi redan har.

Hur ser din dag ut? Har du något särskilt som ger dig den där varma känslan inombords?

#familjetid #fotbollsglädje #nyafamiljemedlemmen #vardagsäventyr #datorintresse #hemkänsla #tillhörighet

Dagens fotbollscup

Här finns mera att läsa på Malix.se

Idag blev det ett sent inlägg, men det har varit en händelserik dag! På morgonen gjorde jag något riktigt modigt – något jag knappt vågar i vanliga fall. Men jag gjorde det ändå!

Blodprov och hälsokontroll

Innan själva besöket på vårdcentralen gick jag förbi apoteket och köpte två Emla-plåster. Ett på varje armveck, en timme innan provtagningen. När det väl var dags tog de tre rör med blod, och till min förvåning kändes det knappt. Jag märkte knappt ens när nålen stacks in i armen!

Efter blodprovet var det dags för den vanliga rutinen – vikt, längd och midjemått. En positiv överraskning var att vågen på vårdcentralen visade ett kilo mindre än vad min våg hemma gör, trots att jag hade kläder på mig! Däremot verkar jag ha krympt en centimeter på längden. Men det är väl bara en del av att bli äldre! Tänka sig att all ångest jag känt sedan igår försvann spårlöst bort när jag traskade ut ut provtagningen. Stegen gick lätta om än lite haltande och långsamma men så lätta. Så modigt gjort av mig hurra för att jag verkligen gjorde det.

Nu gäller det bara att lägga in en påminnelse i kalendern, för det här ska tydligen göras varje år. På vägen till provtagningen träffade jag på grannen mitt över gatan. Hon hade med sig sin lilla flicka som är någon eller några månader gammal dom skulle till bvc. Hon är så otroligt söt den lilla prinsessan. Tänka sig allt under ett hus. bvc ,vc,mvc

Hur känner du inför hälsokontroller? Tycker du att det är obehagligt att ta blodprov, eller går det bra?

Lek och skratt med Hugo

Senare under dagen träffade jag Hugo. Han börjar äntligen återhämta sig efter att ha varit sjuk och var lika vild som vanligt. Vi lekte kurra gömma, och han gömde sig på samma ställe om och om igen. För att göra det mer spännande ställde jag mig på olika platser, vilket gjorde att han hade svårt att hitta mig – om jag inte stod där jag varit förra gången. Det blev många skratt och bus!

Har du lekt några roliga lekar med barnbarn eller barn nyligen? Vilken lek var deras favorit?

En ny person flyttar in

Här hemma börjar det hända saker. Snart flyttar en ny person in, och jag känner mig både förväntansfull och lite nervös. Allt är redo, förutom garderoben som ska städas. Rummet har varit klart i flera veckor, och nu börjar vi om från början igen med en ny möjlighet att lära känna någon.

Jag kommer att vara tjänstledig i ett halvår för att skapa de bästa förutsättningarna för vår nya inneboende. Det känns viktigt att ge hen en ärlig chans att trivas och känna sig trygg här.

Har du någon gång tagit emot en ny person i ditt hem? Hur gjorde du för att få dem att känna sig välkomna?

En dag att vara tacksam för

Det har varit en bra dag, även om ryggen gjort lite extra ont. Jag har haft mitt stödjande bälte på mig och tagit mina värktabletter, så det har varit hanterbart. Vissa dagar är bättre än andra, men idag har det ändå funnits många ljusglimtar. Mod ibland handlar om att ta små steg. När man har tagit stegen och visat på sitt mod, är tacksamheten där. Detta gör att du växer i din egen modig-het och styrka.

Vad har varit din ljuspunkt idag? Något litet eller stort som gjort dig glad?

#vardagsliv #hälsa #kurraochgömma #familjetid #förändring #nyttkapitel #livetsresa

Dagen har långsamt övergått i kväll. Det har varit en segdragen dag, men solen har ändå visat sig. Jag tog en kort promenad, mest för att röra på ryggen, men också för att njuta av vårens försiktiga närvaro. Med en påse papper i handen begav jag mig mot återvinningen. Stegen kändes mer meningsfulla när jag hade ett mål – att bara gå för gåendets skull är ingenting för mig.

Våren på väg.

På vägen dit mötte jag en gammal bekant, en av de hyresgäster jag jobbade med för många år sedan. Även han var på väg mot återvinningen. Kanske behövde han, precis som jag, ett syfte för att ge sig ut? Vi bytte några ord innan vi fortsatte åt varsitt håll. Våren hängde kvar i luften, fåglarna sjöng i träden, och jag lät altandörren stå öppen en stund när jag kom hem. Ville släppa in den friska doften, låta huset andas vår.

Marianne Faithfull

I högtalaren sjunger Marianne Faithfull om kvinnan som var 37 år. En kvinna som insåg att hon aldrig skulle nå sina drömmar. En låt som gjorde ont då, när jag hade hela livet framför mig. Och den gör ont nu, fast på ett annat sätt. Som om livet skulle ta slut bara för att vi når en viss ålder. Var det så förr? Att en kvinna närmare 40 skulle se sina drömmar tyna bort?

Saker vi vill uppnå.

Men vi har väl alltid mål i livet? Jag har det, trots att jag fyllt 60. Jag vill se mina barnbarn växa upp, ta sina första stora steg ut i världen. Jag vill vara där när mina barn uppnår sina mål och följa deras resa. Jag vill leva livet med min make, dela framtiden med honom. Bli gammal tillsammans.

Uttryck som gjorde intryck.

Idag stötte jag på ett uttryck som fastnade i mig:

”Du kan alltid hitta en människa i världen, men ibland, väldigt sällan, hittar du hela världen i en människa.”

Stora ord. De skapade en virvel av tankar. Vad betyder de egentligen? Jag har ännu inte helt klurat ut det, men en sak vet jag – min make är min värld. På gott och ont, genom livets cirklar och rörelser. Tillsammans delar vi allt, och våra barn är en del av den enhet vi byggt.

Jag låter tankarna vila där, för ibland blir orden för stora och kaotiska. Men visst är det fascinerande hur ord kan skapa bilder inom oss?

Du kan alltid hitta en människa i världen” – för mig betyder att det finns miljarder människor där ute. Vi möter och interagerar med många under livet, men de flesta blir bara flyktiga bekantskaper.

Det andra ledet – ”men ibland, väldigt sällan, hittar du hela världen i en människa” – handlar om den sällsynta och djupa koppling vi kan känna till vissa personer. Det kan vara en livspartner, en nära vän, eller en familjemedlem som blir allt för oss. Någon vars närvaro ger mening, trygghet och en känsla av helhet.

En vecka av stillhet och vila

Den här veckan har jag gjort så lite som möjligt. Bara tagit hand om mig själv och min rygg. Jag har läst ut min bok, och som alltid när sista sidan vänds känns det som en liten sorg. Något tar slut, en värld jag levt i försvinner. Nu måste jag hitta en ny bok att förlora mig i. Kanske tar jag en tur till biblioteket.

När jag inte har haft näsan i en bok har jag lyssnat på en annan i mina hörlurar. Det har varit många ord i mig den här veckan. Därutöver har skivspelaren fått jobba. Just nu snurrar Pink Floyds toner i rummet.

Jag vet inte om min rygg blivit bättre. Medicinen dämpar smärtan, men när den går ur kroppen gör det ont igen. Smärtan tröttar ut mig, får hopplösheten att smyga sig på. Men för stunden njuter jag av att vara utan den. Bara för en liten stund.

#Vårkänslor #Reflektioner #LivetEfter60 #Promenader #TankarOmLivet #Böcker #MusikOchMinnen #PinkFloyd #MarianneFaithfull #VårensAnkomst

Yes! Äntligen har jag fått värkmedicin som faktiskt hjälper mot smärtan i ryggen. Läkaren var dock tydlig: ta det lugnt! Undvik lyft och hastiga rörelser – var mjuk och snäll mot mig själv. Men tabletterna gör mig trött, lite mer än vad som egentligen känns bra. Idag har jag sovit middag två gånger – en gång innan lunch och en gång efter. Kanske skulle jag behöva en tupplur till, men jag försöker hålla mig vaken. Somna jag nu vaknar jag ändå vid två i natt.

Just nu handlar livet om att göra så lite som möjligt. Jag försökte sätta in saker i diskmaskinen men gav upp. Rak rygg, inga lyft – då går det att hantera.

Ett samtal som förändrade dagen

Idag fick jag det bästa samtalet man kan få. Ett samtal som ledde till glädjetjut och en kedja av fler samtal. Jag fick höra att det som är på gång nu faktiskt blir verklighet. Att det jag gör på jobbet är bra och uppskattat.

Den känslan – den simmar fortfarande runt i mig. Glädje, stolthet, lättnad. Det gör hela kroppen mjuk och hjärtat varmt. Just nu sjunger Ulf Lundell Ola la jag vill ha dig. Han hade kunnat sjunga precis vad som helst. Känslan hade funnits där ändå. Till och med begravningsmusik hade känts upplyftande just nu. För nu kör vi!

Lilla Hugo och kampen mot mykoplasma

Mitt i all glädje finns där också en oroande händelse som handlar om mitt lilla barnbarn. Lilla Hugo, mitt älskade barnbarn som bara är 3 år, har fått mykoplasma i lungorna. Han har fått medicin, och nu hoppas vi att de hemska bakterierna snabbt lämnar hans lilla kropp.

Jag är så tacksam att min svärdotter lyssnade på mitt råd och tog kontakt med sjukvården. Hon hade säkert gjort det ändå, men hon ringde och frågade vad jag tyckte. Hugo hade för många andetag per minut och var helt orkeslös – inte alls lik sig själv. Han som annars är fart och fläkt från morgon till kväll satt nu stilla i soffan med feber.

De åkte till vårdcentralen och blev direkt skickade till NÄL. Där tog de prover som visade att det var en tillväxande bakterie av mykoplasma. När jag fick höra det blev jag riktigt orolig. Rent av rädd. Men idag verkar han redan lite piggare än när han åkte in – och det är det viktigaste just nu.

Tacksamhet och vila

Det är märkligt hur livet kan vara så blandat. Smärta och trötthet, men också glädje och tacksamhet. Oro och rädsla, men också hopp. Idag landar jag i det som är – och just nu är det helt okej. Helt okej i alla fall i mina känslor. Vad beträffar ryggen så är den okej när medicinen är i kroppen.

#ryggont #smärtlindring #glädjebesked #jobbglädje #barnbarn #mykoplasma #tacksamhet #vila #livetjustnu

Lite info om mykoplasma

Mykoplasma är en typ av bakterie som kan orsaka luftvägsinfektioner, särskilt hos barn och unga. Den vanligaste formen är mykoplasmapneumoni, som kan ge långvarig hosta, feber, trötthet och ibland lunginflammation.

Smittan sprids genom nära kontakt och droppsmitta, ungefär som en förkylning, men inkubationstiden är längre – oftast 2–3 veckor. Behandlingen består oftast av vila och ibland antibiotika om infektionen är allvarlig.

Barn med mykoplasma kan vara trötta. De kan också vara febriga och ha svårt att andas. Därför är det viktigt att söka vård om symptomen blir svåra.

En norsk liten julesång i högtalaren ger mig en känsla av gårdagens trevliga dag hemma hos sonen. Tomten hade så mycket att göra, så han kom tidigt hem till oss. Det var inte så konstigt – han har ju så många att besöka. Jag måste säga att det ändå, eller kanske just för att det blev så tidigt, blev en härligt trevlig dag.

Julklappar före maten – en lugnare jul

Barnen fick sina julklappar redan innan maten, och efter det tog vi oss mer tid tillsammans. Stressen fanns inte där på samma sätt som tidigare år. Tidigare har det alltid varit viktigt att hinna med maten innan tomten kommer. Nu hade han redan varit på besök, och barnen kunde sitta avslappnade och äta. När de var klara med maten kunde vi vuxna fortfarande sitta kvar och njuta.

Glädjen i små klappar

Den här julen har verkligen varit fin. De små barnen tyckte mycket om sina presenter. Av oss fick de spel, tofflor och små vantar med djurmotiv. Emilia tyckte om sina vantar så mycket att hon hade dem på sig hela tiden – till och med när hon spelade sitt fiolspel.

Alla tre barnen blev glada för sina tofflor, och till och med lilla Hugo tog på sig sina direkt.

Hugo fick även en pruttkudde, och det var nog den bästa presenten för honom. Oj, vad han hade roligt med den! Han lade den på golvet och nästan slängde sig på den pruttande kudden. I flera timmar höll han på med denna lek.

Familjetid med spel och skratt

När maten var uppäten spelade vi Fia med knuff och umgicks. Här måste jag erkänna att jag är en värdelös förlorare. Min sämsta sida visade sig, och jag fick avbryta mitt spel för att låta de andra spela klart. Men trots det var det en härlig stund av gemenskap och skratt.

Tankar från midnattsmässan

När vi ätit och umgåtts var det dags för färden hem, och senare traskade jag upp till kyrkan för midnattsmässan. Prästens budskap i år berörde mig på ett särskilt sätt.

Han pratade om ljuset – det ljus som föds när vi ser ett nyfött barn. Han påminde oss om att allt inte alltid är skimrande och perfekt. Inte ens julsångerna är bara glädje; han nämnde låtar som Last Christmas och Det är inte snön som faller. Musiken kan ibland bära smärta.

Men han pratade också om det ljus som uppstår när vi ger med våra hjärtan. Han nämnde julgranen i centrum där barn kan skriva önskningar, och hur vi anonymt kan bidra så att dessa barn får en julklapp. Det är det ljuset, den hjälpsamma handen, som han ville lyfta fram.

Värdighet och gemenskap

Prästen talade även om nattvarden. Han sa att oavsett om du är fattig eller rik, om du känner dig ovärdig, så är du välkommen. Det är inte vi själva som avgör vår värdighet – det är något större än oss. De orden gav mig mycket att tänka på.

På vägen hem delade maken och lillflickan sina tankar om att mässan var lite segdragen. Det får stå för dem. För mig blev budskapet en källa till eftertanke, och orden gav mig en känsla av hopp.

Minnen av de som saknas

Det var en fin julafton, men mitt i glädjen önskade jag att min mamma och farmor hade fått vara med och uppleva den. Jag tror att de var med oss i hjärtat och att de tittade ner på oss. Min farmor hade varit så stolt över min son, som stod för matförberedelserna och gjorde ett fantastiskt jobb i köket.

God fortsättning

Så, mina ord tar slut för idag. Jag vill önska dig en god fortsättning och tacka för att du läser min blogg. Det betyder mycket för mig.

Hur firade du jul? Går du till midnattsmässan? Dela gärna dina tankar i en kommentar!

Idag bjuder jag på en Jul bild. Försökte puta så där med munnen som alla gör men det är inte en förmåga jag behärskar.

#Julafton #Familjeliv #Midnattsmässa #Julglädje #LjusIMörkret

Julen närmar sig med stormsteg, och medan förberedelserna är i full gång försöker jag hitta små stunder av lugn. En tidig morgon med musik och reflektion påminner mig om vad julen verkligen handlar om – gemenskap, traditioner och kärlek.

Vakna tidigt och hitta lugnet i julstressen

Vaknade väldigt tidigt idag. Men insåg att om jag skulle orka med dagen blev det att i alla fall försöka sova en stund till. Vilket jag gjorde. Just nu sitter jag med en filt omkring mig och skriver nere i källaren. I högtalaren hörs Frida sjunga om att hon har en tro. Hon frågar sig om hon har det inom sig. Kommer fram till att hon har det.

Musiken som sätter stämningen

Nu är det i alla fall några år sedan skivan släpptes. Men just nu passar den mina öron när jag sitter här och skriver. Musik har verkligen förmågan att skapa lugn i stunden och förstärka den känsla man befinner sig i.

Förberedelser och gemenskap – julens hjärta

Julafton. Då är vi äntligen här! Presenterna har varit klara länge, maten gjordes igår och nu är det bara dusch, kläder och åka milen hem till sonen. Fira julaftonen, gå till kyrkan i natt och sedan är den över igen – över för denna gång.

Den där dagen, som vi i månader förbereder oss för, är för mig så mycket mer än bara presenter. Även om det är roligt att handla och ge gåvor handlar julen om gemenskap. Att träffas, äta och umgås. Det ska bli så kul att fira julen hemma hos sonen. Kul att träffa alla barn och barnbarn.

I år visade det sig att tomten hade så mycket att göra att han skulle komma tidigt till oss. Så kan det vara ibland! Då får det bli så, och det är i alla fall tur att han kommer. Ska bli roligt att se barnbarnen få sina julklappar av tomten. Kanske är det lika bra att få presenterna överstökade – åtminstone för barnbarnens skull!

Traditionen som förenar oss i julnatten

I natt ska jag, maken, lillgrabben och lillfia gå till kyrkan efter vårt firande. Det har verkligen blivit en tradition här hemma. Detta med att traska upp för backen och njuta av den fina stunden inne i kyrkan.

Alla ljusen, människorna och sångerna skapar en magisk stämning. Det är något vi pratar om innan och något vi sedan njuter av när vi är där. Det är den där känslan av stillhet och frid som gör julnatten så speciell.

God Jul!

Jag vill önska dig en härligt fin jul. Önskar att allt blir precis så som du vill att den ska vara. Vill även tacka dig för att du läser min blogg. Det betyder så mycket för mig!

”Med ljus och sång och barnens skratt, blir julaftonen både varm och glatt. Traditioner och kärlek vi tillsammans bär, en jul som skänker glädje här och där.”

Ha nu en riktigt GOD JUL! Ta hand om dig och de dina.

#JulTraditioner #Familjetid #Gemenskap #GodJul #Julstämning #FamiljOchVänner #JulFörberedelser #KyrkanPåJulnatten #Tacksamhet

Lite länkar från malix.se för den som har tid.

Nu är det jul igen

Barn som är 14 men 10 i vissa områden.

En kultur som dör.

Kulturen dör sakta här i Färgelanda. Är det endast dansen som är kvar? Kulturen är så mycket mer än en aktivitet – den är en plats där liten och stor kan mötas, känna sig värdefulla och växa i sin identitet. Att kunna säga:
Jag är någon som spelar… Jag är någon som skapar…

Men här i Färgelanda handlar det mest om att ”jag är någon som gillar att dansa”. Det väcker frågan: Vad gör vi för alla barn som vill lära sig spela ett instrument, utforska teater eller måla? Ska dessa möjligheter endast finnas för dem som har föräldrar med råd att betala? Är det verkligen så vi vill ha det i vår kommun?

Kulturskolan – En grund för kreativitet och gemenskap

Kulturskolan är mer än en plats där man lär sig spela instrument. Det är en mötesplats som fostrar nya talanger, skapar glädje och ger unga en möjlighet att utveckla sin musikalitet och kreativitet. Här får de prova, våga misslyckas och utvecklas.

En studie från Göteborgs universitet visar att ungdomar som engagerar sig i kulturaktiviteter inte bara utvecklar kreativa färdigheter utan också stärker sitt självförtroende och bygger sociala nätverk. Många av dessa ungdomar fortsätter dessutom att vara aktiva i föreningslivet eller inom kulturen som vuxna.

Utan musik, teater och andra kreativa uttryck förlorar samhället något värdefullt. Det är genom dessa aktiviteter som skönheten och solidariteten i en kommun lever vidare. Modet att våga skapa och tänka fritt föds här.

Minns den enkla blockflöjten… För många var den en första stapplande början mot något större. Men i vår kommun finns inte ens den möjligheten längre. Här är dansen det enda alternativet – och det bara för en termin till. Är det rättvist att bara vissa får chansen att säga:
Jag är någon som kan…

Ett personligt exempel: Stolthet och glädje

Mitt lilla barnbarn är ett exempel på vad kulturskolan kan skapa. Den här hösten fick hon möjlighet att prova på att spela fiol. En dag spelade hon för mig, stolt och glad, med glittrande ögon. Hennes fiol glänste i takt med melodierna, och hon stampade takten med foten.

Det var en sådan dag som skapar minnen – inte bara för henne utan också för mig. Den stolthet hon visade när hon spelade var ovärderlig.

Men nu har jag fått veta att möjligheten att spela fiol eller något annat instrument är borta i vår kommun. Det gör mig mörkrädd. Vad händer med alla barn som kanske ser sin fiol eller gitarr som bästa vän? Vart ska de vända sig nu?

Lärdomar från andra kommuner

Färgelanda är inte ensam om att kämpa med kulturskolans finansiering, men det finns lösningar:

1. Ansök om statligt stöd
   • Kommuner som Borås och Malmö har lyckats rädda delar av sina kulturskolor genom stöd från Kulturrådets projekt ”Kreativa platser”. Dessa medel syftar till att stärka kulturens roll i lokalsamhället.
2. Samarbete med företag och föreningar
   • I Växjö kommun har samarbete med lokala företag lett till sponsring av kulturskolans verksamheter, vilket breddat utbudet av aktiviteter.
3. Crowdfunding och lokala initiativ
   • Ett framgångsrikt exempel är Östersunds Kulturskola, där föräldrar och engagerade invånare skapade en crowdfunding-kampanj för att rädda verksamheten. Det resulterade i finansiering för ytterligare ett års verksamhet.

Fritidens avgörande betydelse

I mitt arbete möter jag ungdomar som aldrig haft en meningsfull fritid. De har fått skapa sina egna gemenskaper, ofta i destruktiva miljöer. Jag tänker på en specifik ungdom som hade en fantastisk teaterförmåga men aldrig fick chansen att utveckla den.

Forskning från Rädda Barnen visar att barn och ungdomar med tillgång till organiserade fritidsaktiviteter löper mindre risk att hamna i socialt utanförskap eller destruktiva beteenden. Dessa aktiviteter ger en känsla av sammanhang och stärker deras möjlighet att lyckas i skolan och i livet.

Vad kan vi göra tillsammans?

Färgelanda har en chans att visa solidaritet och skapa möjligheter för alla barn, oavsett bakgrund. Här är några förslag:

• Utforska nya finansieringskällor: Ansök om medel från statliga kulturprojekt.
• Starta lokala initiativ: Föreningar kan arrangera prova-på-dagar för att engagera fler.
• Engagera invånarna: Skapa en plattform där invånare kan bidra ekonomiskt eller med tid för att stötta kulturskolan.

Barn och ungdomar förtjänar att kunna säga:
Jag är någon som skapar. Jag är någon som vågar drömma. Jag är någon som kan…

Knyter ihop säcken.

Ja här blev det många ord, men ord som är viktiga. Idag när jag såg mitt barnbarn ha uppvisning på en stor scen om vad hon lärt sig under hösten. Hon har deltagit i dansskola och var en av dom som stod längsfram och dansade. Hennes mod stod att se i hennes steg och rörelser. Henne stolhet gick att ta på när dansen var slut och jag fick krama om henne. Jag vill ge alla barn och ungdomar den möjligheten att få känna på hennes känslor i det som skapades idag men det gör vi inte här i Färgelanda kommun. Nej här har vi tagit bort den möjligheten för den som inte har råd. Det är med sorg, ledesenhet och vanmakt jag skriver dessa ord. Vi måste våga sattsa på våra ungdomar för det är småpengar i mot vad det sedan kostar när jag i mitt jobb möter dessa ungdomar som haft en allt för stor känsla av utanförskap och skapat gemenskap med andra i utanförskapet.

Låt oss välja en annan väg…

Låt oss välja en annan väg! Låt oss ge varje barn och ungdom i denna kommun möjligheten att kunna säga jag är någon som kan, jag är någon som skapar och är en del i…..

#kultur för alla #Färgelanda #BarnsRättigheter #KreativitetOchGemenskap #Utanförskap #Dansskola #Kulturskola #StödUngdomar #investeraIFramtiden #Solidaritet

Vet inte vad som föll in i mig i morse. Strax efter sju satt jag redan i bilen, redo att möta dagen vid sjön. En liten avstickare till barnbarnen hann jag med på vägen – de hade försovit sig och stressen låg som ett moln i luften. Min svärdotter kämpade med att få iväg dem till skolan, och jag påminde henne om att andas, även om jag vet hur svårt det är när klockan tickar på.

Ringarna på vattnet.

När jag väl kom fram till sjön satt jag kvar i bilen en stund och bara såg morgonen vakna. Ringarna på vattnet lockade mig ut, trots att det var -1,5 grader i luften. Fingrarna värkte utan vantar, men det var värt det för att få känna den stillhet som naturen bjuder på. Jag gjorde en TikTok – såklart – och väntade på mina badsystrar.

@carinaikonennilsson

#varjedagbad #vinterbad

♬ originalljud – carina

Badsystrarnas gemenskap och ett snabbt dopp

Dagens dopp blev kortare än vanligt. Jag har ett tidigt arbetspass och ville inte riskera att fastna i den där fryskänslan som ibland hänger kvar efter kalla bad. I alla fall så, Vattnet låg på 7,8 grader – riktigt kyligt. När kroppen möter kylan bränner det nästan, men ändå lyckades jag stå ut i tre minuter.
Efteråt stannade badsystrarna kvar för att njuta av utsikten och värma sig med en kopp glögg. Själv tackade jag för mig och åkte hem. Även om det blev ett kort dopp, så gav det mig den där energin och stillheten jag behövde för att möta dagen.

Värme efter kylan: Frukost och en het dusch

Hemma möttes jag av en något piggare make. Två koppar te med honung hade gjort susen för honom. Själv fixade jag frukost och gick ner i duschen. Varmt vatten mot kall hud kan göra ont, men snart mjuknade kroppen och värmen spred sig. Med nytvättat hår och jobbkläderna på kände jag mig redo för dagens möten, även om jag inte vet vad som förväntades av mig.

Familjemiddag med en twist

Igår bjöd min dotter och hennes son in sig på middag. Jag hade hittat ett recept på TikTok – lasagne i en gryta. Gott, men det var något helt annat än vanlig lasagne. Alfred, mitt barnbarn, var inte överförtjust men åt lite ändå. Äppelkakan med vaniljsås var inte heller en hit för honom, men han åt vaniljsåsen!

Konstverk skapade och inpackade.

Vi hann också titta på tavlan vi gjort tillsammans förra gången han var här. han hade duttat dit gräset och frågade vart huset var som jag målat dit då när han var här. Det ledde till att jag berättade för honom om hur bra det är med att måla i olja då kan man ta bort det där som man inte vill ha. Där av var huset borta och blivit en sjö. Sedan packade vi in hans tavla. Det är en himmel med stjärnor och en dinosaurie som fiskar från månen. Den hade Alfred själv målat. En härligt stund så där på en lat söndag är det när barn och barnbarn kommer på besök. Det är sådana stunder som gör vardagen lite extra magisk.

Förväntan inför dagen

Badet är avklarat, solen lyser och dagen ligger framför mig som ett tomt blad fyllt av möjligheter. Jag ser fram emot att gå till jobbet – och ännu mer att få gå hem två timmar tidigare än planerat. En härlig dag är till för att börja känner jag i magen. Dessutom har jag förväntningar på i morgon. Morgondagens lediga dag ska jag ägna åt ett besök hos fysioterapeuten för nålar i ryggen. Smärtan i benen går inte att åtgärda, men att få ryggen bättre är en vinst i sig.

Tack för att du läser här på bloggen. Jag hoppas att din dag blir lika fin som min började!

#Morgondopp #Vinterbad #Kallbad #Gemenskap #Vardagsliv #Familjestunder #Sjönärhet #EnkelMatlagning #VärmeEfterKylan #malixse

• En simpel vinterbadare
• Om författaren: Läs mer om dig själv och din bakgrund. Malix

Från andra webbplatser:

• Fördelar med kallbad: En artikel som beskriver hälsofördelarna med kallbad.
• Enkel lasagne i gryta: Ett recept på lasagne tillagad i gryta,

Den här helgen har varit en blandning av kyliga morgnar, lite kaos i vardagen och mysiga små stunder. Ibland är det just sådana helger som sätter guldkant på livet – trots brist på sömn och en sjuk make.

Morgondopp som bedövar och värmer

Dagen började med ett dopp i sjön. Temperaturen låg runt 8 grader, och ute visade termometern på 5,5 grader. Kylan bedövade kroppen, men samtidigt var det något magiskt med att stå där i vattnet medan solen knappt nådde över trädtopparna. Efteråt satt jag hemma i ullkläder med en kopp varmt kaffe och lät värmen sakta återvända. Det är något speciellt med de här stunderna – de ger en känsla av lugn och styrka, som om jag kan ta mig an vad som helst efteråt.

En natt med dålig sömn och sjukstuga

Natten var tuff. Maken är sjuk och hade svårt att sova. Hosta, vändningar och hissande av sängen gjorde det svårt för oss båda att få ro. Det är klart att det inte är hans fel, men två dåliga nätter i rad börjar kännas. Jag hoppas han snart mår bättre, både för hans skull och för min.

Shoppingtur med Alfred – och den godaste maten

Igår tog jag och dottern en tur till Överby i Trollhättan. Hon behövde förnya sitt abonnemang och köpa en ny telefon, medan Alfred hade egna pengar att handla leksaker för. Självklart hittade han också något som mormor – alltså jag – skulle köpa. Vad gör man inte för sitt barnbarn?

Efter shoppingen åt vi Thaimat och sushi. Alfred var överlycklig och kallade det den godaste maten han någonsin ätit. Han åt allt från friterad kyckling till sushi, även om han bara smakade frityren på räkan. Glass med syltsås och räkchips fullbordade måltiden. Att se honom så nöjd värmde verkligen hjärtat.

Beslutsångest och små irritationer

Vi avslutade med en snabb tur till en klädaffär i ett industriområde. Där hittade jag några fina tröjor till småbarnen, men jag blev snabbt avskräckt av en kund som diskuterade om en kofta för 140 kronor var för dyr eller inte. Tio minuter av dividerande blev för mycket för mitt tålamod, så jag hängde tillbaka tröjorna och gick. Vissa dagar orkar man bara inte med små irritationsmoment.

Hemfärd och en värmande brasa

På väg hem ringde jag maken för att höra om han ville ha pizza. Han beställde, och jag hämtade upp dem innan jag kom hem. Alfred var för trött för att följa med in, så vi sa hejdå vid dörren. Väl inne tände jag en brasa i kaminen och njöt av lugnet efter en lång dag.

Lördagsgodiset som inte blev av

Jag har länge varit sugen på lördagsgodis men orkar sällan köpa något. Igår hade jag bestämt mig, men efter shoppingen var energin slut. Tur att maken tänkte på mig – han hade köpt hem julgodis, inklusive mina favoriter, spritfyllda praliner. Vi tjuvstartade på dem redan igår, och jag misstänker att de kommer vara slut långt innan advent.

Hur gör du med julförberedelser?

Har du börjat handla inför julen ännu? Är du den som väntar till sista minuten, eller smygstartar du som jag?

Tack för att du läser min blogg! Jag hoppas din söndag blir fin och fylld av små glädjeämnen, precis som min helg har varit.

Morgondopp #Vardagsblogg #JulGodis #Familjetid #ShoppingTur #malixse

Vill du läsa mer om min vardag? Välkommen till malix.se.