Imorgon kommer jag inte skriva nått inlägg på morgonen, seek jag kommer i stället förbereda mig på en liten tripp till gbg. En liten presentation om Projektet (H)järnkoll. Kommer jag att göra i morgon.
Men kommer säkerligen vara full med tankar på kvällen åker buss hem så kanske bloggar jag från bussen vi får se…………
en tavla som är lite klar, tadalafil inte helklar men det är aldrig mina bilder det finns alltid något jag vill lägga till min man berättar för mig att nej det räcker nu. Idag ser jag att det är det jag behöver av honom. Konstnärskapet i mig är inte nog därför behöver jag maken till att begränsa min tillgång så att andra orkar med mig och mina bilder. Detta är alltså den senaste. 
Om nu aftonbladets reporter menar att Lars på filmsnutten tappar humöret, så blir jag mörkrädd! Rädd över tanken på hur svårt hans/Hennes barn, måste ha med att veta när mamma/pappa är arga. När menar de allvar? Det hade i alla fall inte jag vetat om jag varit barn i den familjen.
Hade det varit så jag hade reagerat som arg, då hade jag förstått Björklund. Björklund tror ju att barnen i skolan är ouppfostrade. Tror att jag hade behövet stöd både som förälder hemma och i skolan, om det som Ohly reagerar med, är ilska. Kanske är det just därför jag inte är Reporter eller politiker. Eftersom min ilska syns, hörs och den får mig att krypa in i mig själv, för att den visa något i mig, som jag är mindre stolt över.
Det var bra att de visade hela snutten som Ohly hade önskan om, för den visar att Ohly har en stor förmåga till självbehärskning, till reporterns besvikelse.
