Grupper som är rädda, visar sitt hat

Sitter nere i källaren och skriver. Klockan är snart 8, huset sover och vanligtvis brukar jag vid den här tiden sitta i soffan och dricka mitt kaffe. Men på grund av nattgäst så blir mitt kaffe intaget här nere i källaren. Det senaste året har det inte blivit så mycket sittande här. Sitter mest uppe på övervåningen och ner i källaren tränar jag mest. Igår var jag , maken och vår dotter med sin lille pojk till Eds marknad. Där träffade jag en av de jag jobbade med innan jag började jobba med ungdomar igen. Tänker att de flesta hörde att vi träffades för när vi sågs så hördes det. Hej Carina, lite efter det heja Frölunda nu.

På marknaden hade ett litet skrämmande gäng,träff och delade ut sitt hat och sin rädsla på små papper. Väl kammade om de hade hår. Stod de militäriskt på en kulle vid sidan om i slutet av Marknaden. Många tog emot pappret de delade ut. Nordiska motståndsrörelsen var det som stod där.

Mitt hat alltså min rädsla bolmande upp. Det var tur att jag hade maken och dottern med för annars hade jag gått fram och berättat ett och annat för gruppen. Min rädsla blir hat precis som deras rädsla är ett hat. Mitt hat är inte lika farligt som deras rädsla och hat.Det har historien påvisa redan tidigt 30-40 tal. När jag gick förbi gruppen en andra gång så var det inte hatet som bodde i mig,mera kunskapen som trillar ner när jag låter mig vänta och tänka en stund. Det var unga människor som inte hittat någon gemenskap utanför sin grupp. Det är unga människor som blivit skrämda av att vi tagit emot människor som har lämnat sina länder för att undvika krig och förföljelse.

Det är unga människor som vägrar tror på att Hitler fanns eller i alla fall att denne dåre gjort illdåd och förföljelse. Det är unga människor utan kunskap, som drivs och bildar uppfattningar av sina rädslor och hat. De är människor som lägger skulden på andra och inte inser att vi alla är en del av en helhet. Det är människor som är rädda för sådant som är okänt som de inte känner till. De är människor som blir stora, starka, farliga,hatiska i grupp. Det är människor som jag är rädd för. Inte för människorna i sig utan för deras hat, inskränkthet och okunskap, som jag till och med kallar dumhet.

Jag är rädd för vad dessa hatiska grupper kan ställa till med, Jag är rädd för den gemenskap som kan locka unga människor till att skada och göra samhället till ett kyligt hatiskt land.

Fast mest är jag rädd för alla dessa medelålders samt äldre människor som tog emot deras lappar och la i sina påsar. Jag hoppas verkligen att de förstod,att det endast var skräp som de tog till sig. Sånt som inte här hemma i en demokrati, som inte passar sig i vårt land. Fast Nordiska motståndsrörelsen en liten skrämd grupp kanske jag inte är så rädd för, är nog mera rädd för den tysta massan som tog hem papperna och kanske höll med om deras farliga åsikter.

Lev idag just nu, igår är historia och inte här just nu gäller, morgondagen den kommer först i morgon.

Just nu gäller! Passa på och sprid kärlek det gör vi genom handling och ord.

Carina Ikonen Nilsson

Mäbe och hans gäng.

Tidigt i morse bestämde jag mig för att åka till havet, Jag ringde min bror och frågade om hans lilla dotter ville följa med och bada. Det ville hon, bada det gjorde hon. När jag sa att nu får vi nog gå upp för annars blir du för kall. Så skulle hon sitta i solen och värma sig. Tror det tog tre sekunder, sedan hade hon tråkigt. Hon började plocka stenar som sedan blev tråkigt och sedan ville hon ringa pappa. Hon ville däremellan åka hem för hon var hungrig sa hon. Hon ringde sin pappa och efter det ville hon bada igen. Den lilla loppan rörde på sig, det var inte en sekund i att sitta och bara njuta av solen inte. Det var en trevlig dag på stranden. Jag har blev ju introducerad för ett år sedan av denna fina badplats. Visst inte är det Lerkil eller badplatserna neråt landen men den påminner lite grann om det i alla fall, den duger liksom.

Nu på kvällen åkte vi till Uddevalla Kalaset. Mäbe spelade på stora scenen. Innan han och bandet skulle upp så var det sådan där breakdancetävling. Ungdomar som dansade emot varandra till sådan där vet inte vad det heter musik, men bra vart det. De va helt grymma ungdomarna som dansade.

Kolla in hur han står på sina händer, och kolla de som är domare deras miner.

De två som vann den stora prissumman asså grymma är bara ett förnamn. Om de fortsätter kommer det vara något man pratar om i framtiden. Visste inte att man ens kunde röra kroppen så som dessa grabbar rörde sig.

Dessa två var vinnarna

Efter dansarna kom då Mäbe. Så bra, blir aldrig besviken, Dom levererar som alltid.

Sedan var dom där dom där som spelar så det gör nästan ont i kroppen av takten och ljuden. Mäbe och hans gäng. Asså han är värd att ses då är han som bäst Mäbe. Men det funkar allt att bara lyssna på också. Texterna är grymma. Värda att läsa som poesi. Dom har alltid en mening, de har ett eget språk som säger saker till mig när jag lyssnar. Mäbe är en bra till och med Grym textförfattare.

Det är Nya band medlemmar Kent och gänget va bra dom med, men de här nya killarna är nog snäppet bättre i alla fall Gitarristen han vet hur en gitarr kan låta.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar inget att göra med. Morgondagen kommer först i morgon den påverkar vi idag. Just nu gäller….

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

5 4 3 2 1

Just nu sitter jag och skriver medans jag och maken åker vår lilla Buster. Vi ska ut och ställ-plats-campa ute på Orust. Jag vet egentligen inte om jag ska tipsa om boken jag läser just nu. För min impulsiva sida säger kanske dumt då Impulsiva människor kanske mera behöver eftertänkstankarna för att inte rusa ut och göra för att man kan. Samtidigt så känner jag ju mera jag lyssnar på min bok att ja, men det här känns rätt i magen. Nu har jag inte de problem som de pratar om i boken. För jag kan gå upp ur sängen. Jag gör oftare det jag tänker än många. Men även jag nu på senare år har fått de där mera hindrande tankarna, som gör att jag inte gör.

Nåja, jag vill tipsa om boken för när jag tänker tillbaka på stunder där jag utan att veta använt mig av 5 4 3 2 1 så har det för det mesta kanske inte blivit bra men någon form av resultat har jag fått. 5 4 3 2 1 handlar om att man ska göra något åt sina första tankar utan att känna in om ifall att tänk om. Det handlar om att man ska ge den där första tanken en chans att göra. Till exempel du ser någon som du känner att du skulle vilja prata med. Då är det 5 4 3 2 1 vid ett har du redan börjat gå framåt och i nästa sekund är du i samtal med den där personen som du känner att du skulle vilja ha ett samtal med. Det värsta som kan hända är att denna inte vill prata med dig. Men vad gör det? Du gav dig själv en chans. Det där intressanta jobbet du just tittat på 5 4 3 2 1 du har redan klickat iväg ditt CV under de sekunderna som du annars hade vältrat dig i de där tankarna som, men jag har inte, jag får det inte mm. Det vet du inte och innan de tankarna kommer ligger ditt CV redan i mailkorgen hos den önskade framtida Arbetsgivaren.

Läs boken! Jag rekommenderar den varmt. 5 4 3 2 1 Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu kan du använda dig av 5 4 3 2 1

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Loopia är ett jättebra Webbhotell.

Har haft problem med min blogg den senaste veckan. Loopia som är mitt webbhotel är grymma på att vara till hjälp. Det hela började med att jag ville lägga in min blogg Malix campingblog i mitt konto på Loopia. För det ville dom ha en kostnad på 1000 kronor om dom skulle hjälpa mig. Då ryckte snålcarina fram och tänkte nej det vill jag inte betala. Det fixar jag själv. Hmm det gjorde jag inte. Utan allt bara försvann. Loopia fixade till och allt blev som vanligt som innan jag ställde till det. Förutom att min blog endast publicerar mina inlägg när den själv vill. I aktivitetsfältet stod det även har kanske även gjort innan jag började göra om saker, att min blogg inte var säker. Vilket jag nu fixat till genom att köpa något som heter SSL.

SSL köpte jag hos Loopia, sidan min blev säker och mitt företagskonto blev av med några hundralappar. Just SSL grejen säger mig: att de som jobbar på Loopia har ett tålamod inte av denna värld. I gatan vad dom är grymma på bemötande. Jag som till och med kände mig otrevlig när jag i omgångar pratade med dom,ändå var dom under våra samtal urtrevliga och bara hjälpte till att få det att fungera.

Eftersom bloggen bara väljer att publicera ibland så har vi haft mailkontakt många mail under denna vecka. Loopia jo du Loopia dom levererar och kan det där med bemötande. Dom ger inte upp fast jag är rätt så ointerligent till och med dumpåriktigt när det krånglar det här med bloggen. Dom skickar mail på mial, som visa mig vad sin händer, kan du ta en skärmdump, dom ger inte upp, dom är så hjälpsamma att mera skulle inte kunna gå att vara hjälpsamma. Hade jag jobbat där och haft mig som kund så hade jag berättat för mig att om du nu inte kan så lägg av, sluta skriv och lämna detta utrymme och tid till någon som kan.

Loopia och dess personal. Kan bara varmt rekommendera dom är bara bäst på att möta mig i mina behov av datakunskaper.

Tack Loopias Personal på supporten Ni är grymma på att vara trevliga och bemöta mig i min okunskap. Ni ger inte upp, ni står ut med min okunskap och gör mig klokare även om jag inte i stunden inser det.

Energi är olika.

När jag är ute och föreläser så pratar jag om energi. Jag brukar likna det med Biopower och att jag har en längre bromssträcka. Biopower handlar om att jag snabbt får energi om det finns intresse för det jag gör. Då tänker jag inte efter, hinner inte med att komma på att jag ska hushålla med min energi. Det är en snabbtändande energi som brinner upp fort. Oftast är energin billigare och en motorn kräver mera av den där billigare så man behöver tanka oftare.

Alla tappar har inte heller just den energin. dessutom behöver motorn in på service oftare om du har en sådan bil. Lite så är det för mig med. Servicen på verkstad är ju oljebyte mm. Servicen av mig handlar om att bara ligga på soffan kolla film och göra inget alls. Eller göra det ytterst nödvändiga.

Bromssträckan handlar om att oftast går jag all in, när jag är på jobbet. Hinner inte med att sortera mina tankar och känslor, när jag lämnar in nycklarna i vårt nyckelskåp så går jag fortfarande på högvarv. Har det då hänt något på jobbet så är hjärnan mera i högvarv än vanligt. Tankarna slutar inte snurra och jag är på jobbet även hemma. Har svårt att koppla av, känner massvis med känslor som egentligen är jobb känslor. Ledigheten kan vara i tre dagar, men de första två dagarna går åt till att ladda ner och vila. Den tredje dagen blir att ladda upp inför jobbet igen och min energi är inte fulltankad. Jobbdagen är energin på kanske 75 % brinner upp igen.Går hem, där 25 % kanske är kvar. Sover dåligt hinner tanka upp mig till 50% . Går till jobbet igen ger mera än jag har, går hem är helt slut och tom på allt va kraft är. Det är tur att jag har ett jobb där jag jobbar två till tre dagar för hur skulle jag annars fungera?

Sedan tänker jag så här. Barnen som går i skolan varje dag. kommer hem helt tomma på energi. Har saker att göra hemma. Sover dåligt, går till skolan ger energi, tomma på energi, i fem dagar. Inte konstigt att dessa barn gömmer sig bakom en dator och lever sina liv i sina hjältar, de skapar i sina spel. Till och med i wow behöver hjältarna ibland sova. Hur det är i fortnite vet jag inte.

Men det är inte konstigt att dessa ungdomar som är lite lika mig. Lever sina liv via en dator, där de kan umgås när de orkar umgås. Där de bestämmer själva vad som ska hända och ske. Där de styr sina hjältar och äntligen faktiskt får uppleva att hjältarna just är hjältar. För just den känslan saknar de i sin vardag. Där är de oftare att de går runt med känslor om att vara fel ute, inte passar in och är någon som lyckas mindre ofta än sina medmänniskor.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är där borta i framtiden.

Godmorgon.

Carina Ikonen Nilsson

Attentions sommarläger

Redan igår åkte jag och maken till Tanum. Ni vet det där stora köpcentret som ligger lite utanför stan. Där har dom gratis ställplatser med el till husbilar. 8 st platser har dom. Jag som alltid eller kanske inte alltid men ibland gör saker i sista stund. Gjorde ordning föreläsningen i går i vår lilla husbil. Viket jag idag inser är en perfekt plats att göra sådan på. Litenheten och inte så många måsten gjorde att jag kunde sitta där och bara göra det jag skulle. Vilket då var att göra ett bildspel, även skriva ner tankekarta för varje bild.

Redan fem i morse var jag uppe och duschade i vår lilla bil. 7.00 åt jag frukost och lite efter 8 var jag på plats vid Grebbestads folkhögskola.

Mitt föredrag skulle vara mellan 8.30 till 12.30. En fika rast kl 10. Nu var det ju flera än jag som hade Diagnos så några kortare pauser blev det. Men inte så många.

I gatan va jag är imponerad av mina åhörare. De var så engagerade hade så många frågor och så intresserade av det jag hade att berätta. Jag fick sådan energi av stunden även om energin försvann nu på eftermiddagen. Det tar ju på krafterna när jag är i sådana sammanhang. Men just sådana stunder ger så mycket kraft ork och inspiration. Det är så skönt att vara i sådana sammanhang där vi pratar samma språk och har förståelsen för varandra.

Vill passa på att tacka alla er som var där, Ni gav så mycket jag fick sådan energi. jag blev klokare av era tankar och frågor lärde mig så mycket. Tack till Attention som anlitade mig och tack för det fina lilla trollet, att jag fått möjlighet att ge någon rent vatten och tygväskan, jag samlar på sådana. Den får bo här hos mig på väggen där Thåströms väskan hänger tänker jag.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här mera än i minnen. Morgondagen ligger där borta i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson

Attention

Nästa vecka ska jag besöka Attentions sommarläger. Tanken är att jag ska prata om ADD. För ganska så många år sedan så ringde jag läraren för ett av mina barn. Jag skulle berätta för läraren att det var ADD som ställde till det i skolan. Till svar fick jag frågan ADD vad är det? Jo du ADD vad är det?

ADD är ju en variations variant av ADHD, Det saknas H i ADD. Fast egentligen bor det där in i. Ibland syns det till och med på utsidan. Själv har jag fått ADHD diagnosen en gång för länge sedan. I vår familj har vi alla variationer av de NPF diagnoserna. Men det är inte bara det vi är, vi är oss själva också, NPF är bara en liten del som kan ställa till det lite ibland. Fast då handlar det egentligen inte om oss, utan mera bemötande och förhållningssätt där utanför. Lite så är det, finns gränserna och tydligheten så har jag inga problem. Det är mera när jag behöver gissa mig till och försöker klura själv som det kan bli stunder av att ojdå, det där tänkte jag inte på. Eller oj hur blev det nu? Det där med nu nu kan också ställa till det. Nu nu, beror på energin, stress och min dagsform samt inte att förglömma Motivation. Motivationen är nog största problemet.

Vinden i seglet är det som gör att det går undan . Mitt segel saknar ibland vind.

Saknar jag motivation så gör jag faktiskt inte det jag borde göra. Vissa kallar mig lat, och visst lat kan jag vara men, det handlar mera om Motivationen. Förstår inte jag eller tycker något är tråkigt, så går det liksom inte att lägga ner mera än ytters lite ansträngning. Oftast tröttnar jag redan innan jag börjat. Ja, jag vet man måste göra tråkiga saker. Men ibland går det inte. Jag skulle inte för mitt liv kunna lägga ner en massa energi på något som jag inte har intresse för. Däremot kan jag lägga ner timmar, dagar och år på sådant som är viktigt för mig. Jo, lathet du får kalla det för det. Men jag vet det handlar inte om lathet utan att jag saknar motivation, inspiration, intresse. Min motor går inte igång på vissa saker. Men när den går igång då går den på utan att det ens känns. Då kan jag göra underverk. Som till exempel så borde jag nu sitta här och planera in för föreläsningen.

Idag är den stora dagen idag ska det bli till det där bild grejjerna som ska till.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen är här först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

We are the world we are the children ….

Igår när jag och maken åkte ut med vår för oss nya husbil, så spelades den låten. Jag gillar den och jag gillar det som stod för just de engagemang. Jag frågade maken under tiden låten spelades vad hände, vad görs idag, var är kraften tillsammans. Var eller vilka storheter finns det idag som gör lite samma? Vart har alla stora musiker tagit vägen som gör sånt idag? Är det en svunnen tid, i denna så individualistiska värld? Är världen i dag mera egoistisk? Vad fanns då som inte finns idag?

Har det att göra med alla dessa rasistpartier och politiker som bor över allt idag? Är det en annan tidsanda? Vad är det som hänt med alla ideal?

Förlåt, säkerligen har jag varit inom mina murar och för mycket i min värld för jag har svårt att förstå vad som hänt. Vad är det som gör att vi inte delar med oss idag så som det gjordes förr? Eller görs det idag men jag inte förstått?

I alla fall, jag saknar den där stora kraften som blir när man går samman och gör tillsammans. Visst vi har ju hon lill tjejen som kämpar på för miljön. Men räcker det borde vi inte alla gå ut ur hus och rum för att bidra tillsammans. Borde vi inte alla bidra på något sätt mera än vad vi gör idag? Vad är det som håller oss tillbaka? Vad är det som gör att vi bara går och går utan mål utan att kämpa för något utanför oss själv. Vi är världen vi är dess barn tillsammans skulle vi kunna göra storverk…… hur kommer det sig att våra stora musiker idag inte bidrar mera? Ordets makt tillsammans med musik gör saker med människor.Väcker känslor som sover…. Nej slutflummat från mig. Ha en fin söndag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först i morgon. Just nu, är tid vi kan göra något åt. Just nu kan vi göra saker tillsammans.

Carina Ikonen Nilsson

Inte alls vad jag vill det här. Jag tappar fotfästet känner jag.

En gång för länge sedan fick jag diagnos, den gången var jag lättad, lite glad och kände förklaringsmodell. Idag fick jag ev, en ny diagnos. Inte alls så farligt farlig, ganska så självklar när det handlar om mig. Då jag vart sånt där öron-barn som blev öron-vuxen.

Tog tid innan jag accepterade Hörselapparat. Idag känns det som en käftsmäll rätt i trynet. En käftsmäll som gör ont, bara vid tanken på det… rinner tårarna.

Kapitulation, kapitulering bara att inse.

Doktorn va en klok en, men så ont hennes ord gjorde. Så ont att jag fick stanna bilen och gråta en skvätt, nu så här när jag tänker på det rinner tåren igen.

Dags för hjälpmedel för hörseln, annars kommer du vara någon annan än det som är du idag, om två år. Hjälp sa jag, jag har just börjat inse att det är bra att gilla hörapparaten. Jo sa hon, så kan det vara men du behöver till hörverksamheten och be dom hjälpa dig, med lite bättre finesser.

Yrseln har du tur så är det Mieners syndrom, då finns det medicin och lite annat. Har du otur så är det din hörselnerv, växer till sig och trycker mot balansorganet. Då är det brom-medicin och gilla läget.

För första gången i mitt liv känner jag mig handikappad. På riktigt, för första gången så känner jag att jag har ett handikapp, en funktionsnedsättning.

Ni tänker säkerligen inte så farligt, hon som både har Lite damp och lite dyslexi. Dampen och dyslexin kan jag leva med, där ser jag mera tillgångar än funktionsnedsättningar. Men mera hörselhjälpmedel och en yrsel som jag måste stå ut med, bara bromsa upp.

Hjälp jag har blivit handikappad, jag är beroende av saker för att min vardag ska kunna stås ut med. Jo, det är inte en rullstol och jag har inte blivit av med en arm. Men för mig är det här något som är för stort, för att passa in i mig. Jag vet jag borde förberett mig på det här, borde insett att just hörsel är det som är mitt egentliga problem och det är ett ganska så löjligt problem. Men det är det inte för mig. Det gör råttont i mig det här. Det är inte jag. Det är inte jag i mig och min bild av mig själv alls. 

Känns som jag ger upp. Känns som om det är ett steg till, i att ge upp. Jag som alltid klarat mig så bra, visst jag ramlar ner ibland med jag reser mig alltid och ger inte upp. Nu förlorade jag fotfästet på riktigt. Jag som aldrig känt mig handikappad. Jag förstår och inser själv att det är en petitess att jag är löjlig just nu.

Men för mig är det inte det. Just nu, gör det ont och jag vill inte inse. Kapitulerar, känns det som jag gör. Ska jag ha med mig massa saker till jobbet, för att jag ska höra? Nej, det är inte jag…. Jag har ju just lärt mig gå i min hörapparat. Orättvist nej inte alls, bara så svårt att förstå att jag kommer få större men med min hörsel och öra. Jag vill inte det, jag vill inte. Spelar ingen roll vad jag vill utan det är det som livet vill som gäller.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först imorgon. just nu gäller just nu. Just nu är ett nu som jag helst skulle vilja vara utan just nu.

Nu behöver jag inse att det finns värre saker och dom som hade varit glad för lite yrsel och hörapparat saker att bära med sig. Det finns dom som inte hör alls. Jag ska egentligen vara tacksam över att jag hör. Men just nu orkar jag inte med den tacksamheten alls. Utan behöver min lilla offerkofta för att sedan ta klivet till att få mera hjälp än jag vill ha.

Carina Ikonen Nilsson

Ha en fin dag.

Bradagsbankbok

Yes!

Den där yrseln jag skrev om är borta. Kanske för denna gång och kommer återkomma men borta är den nu. Å härligt, härligt med stora bokstäver. Idag är nog första dagen som den på riktigt är borta.  Idag var nog första dagen på länge som min kropp var full med energi.  Redan i morse när jag vaknade kände jag hur hela kroppen sprudlade av energi. När jag vaknade så vart det som det ska vara när jag vaknar. Jag liksom hoppar upp ur sängen och kör på med en gång. Kaffe, kolla in min app om hur jag sovit sedan på g. Fixade i köket, tog min Proteindrink och tänkte att så här bra dagen börjar så ska jag göra den bättre. Så jag gick ner i källaren och stannade vid mitt gymrum.  Har lyckats redan nu att träna i alla fall 45 minuter. Idag får det vara den träningen som blir. Har inte tränat på länge, tror jag haft ett uppehåll på en månad eller två. Så nu är det dags igen.

sdr

Hurra, jag på g igen. Har läst mycket på nätet om åkomman med yrseln. Även här pratar dom om träning och åter träning.  Kost ska vara viktigt. Saltfattig kost, träning, undvika stress, är rekommendationerna. Just det där med saltet är svårt för mig, för jag gillar salt. Men ska försöka minska ner det. Likt min artros-höft ska jag nu på riktigt hitta till friskvården i den andra diagnos-sjukdomen.  Tydligen ska den komma i skov, mellan skoven ska man vara bra.  Så här ska jag samla på bra dagar. Tänker att bra dagar, kan vara bra att samla på även utan olika symtom och diagnoser. Tänker att vi alla borde samla in bra dagar, sätta på bra-dagar-bankboken. Tror det är viktigt för själva känslan i livet.  Livet är ju upp och ner ibland. Ibland är det mera ner än upp. Just i sådana perioder, kan det vara bra att gå in och titta i bra-dagar-bankboken, för att hitta till att det inte är alltid ner.

Tänker att vi alla har upp och ner dagar. Ner dagarna är här för att vi ska uppskatta upp dagarna. Upp dagarna är här för att vi ska orka ta oss igenom ner dagarna.  Så börja samla på bra dagarna.

Att titta på småbarns fötter kan höra till bradagsbankboken tycker jag-

Har inte varit ute på uppdrag på länge. Har inte pratat om ADHD, bland folk på länge. Men i sommar kommer det att ske. Denna gången är det på Attention sommarläger, jag har tackat ja till. Jag pratade med en kvinna som hade skickat en förfrågan till (H)järnkollriks. Presenterade mig genom att prata om hur min familj såg ut, hur saker och ting blir här hemma ibland.  Jag ska prata om ADD, vilket för mig är det samma som ADHD fast på insidan.  Man är rik på Dagdrömma när man har ADD, kanske inte alla men ofta är det det som jag får till mig.

 Nu finns det forskning som visar på att vi alla håller på att förlora våra dagdrömmar. De pratar även om att just det där med dagdrömmar, är något viktigt. Man pratar om att dagdrömmarna, får ge vika för våra smarttelefoner, att vi inte längre har tid att drömma oss bort bland dagdrömmar. Så här, som den optimist jag är, hittar jag till en tillgång i ADD som innan varit en o-tillgång. Eftersom Dagdrömmar ibland ställer till det, för den som har ADD så kanske smarttelefonen tar bort en del. Vilket sedan leder till att Add-rikedomen i dagdrömmar blir mera sund. Hm fast det är klart det är nog fortfarande lika enkelt att ramla in i dagdrömmar i skolan. Ni vet det där när man läser matte tal. Lisa har två äpplen, Kalle har fyra och två bananer…

Redan där kan man spåna ut och fundera på vad man kan göra med äpplen, om de är ekologiska, vart dom kommer ifrån, hur dom kommit hit.  Vilket klimat är det, miljöförstöring till isberg. Jo det är ju det, som är det. Så, nå ja, inlägget spånades bort, jag som skulle skriva om bra dagar. Blev föreläsningsbokningen och dagdrömmar. Men kolla vad jag lärt mig, knyta ihop säcken, ser jag.

Ha en bra dag.

Lev idag just nu, igår är borta och förbi, morgondagen den är där borta i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson
×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: