Vägen hem är lång

6.59 jo då satte sig maken vid ratten. Nu rullar hjulen mot hemmet. Huset som vi i förra veckan målade om. Grått i stället för Gult. Många mil har det blivit. Flera kommer det att bli. 167 mil fram tills nu. Vi har väl en 70-80 mil kvar. I natt sov vi i Hoverberget kanske inte i men bredvid i alla fall. Campingen var liten och ihop med Båtklubben. Det första gokaffet inköpt. Nu ska det skrivas lite och sedan njutas av kaffet. Det måste kallna lite.

Vi gjorde en sväng till Åre igår, innan vi vände om för att påbörja resan hem. Har aldrig varit där. Det var värt ett besök. Eftersom jag inte åker skidor i backar, så har jag inte varit där innan. Vi tog en sväng upp till gruvan som var där. Men där bodde både knott och det vidriga bromsarna som bits så illa. Jag som trodde jag klarat mig utan myggor och bitare, fick min beskärda del av dessa otyg i år igen. Blir en del myggbett och annat att klia på framöver.

På Hover fanns det väl inte så många intressanta människor som vi pratade med alla höll sig mest för sig själva. Kanske berodde det oss. Vi var trötta. Men just när vi skulle lägga till på vår plats träffade maken Herren bredvid. En svensk som bodde i Danmark men hade sin bilförsäkring här i Sverige för att det blev billigare. Han berättade att han var irriterad på att han inte fick åka in i Norge eftersom han inte var vaccinerad. Maken löste problemet enkelt genom rådet att det är väl inte så svårt. Det är en väl inte en mänsklig rättighet att åka till Norge ovaccinerad. Det är väl bara att vaccinera dig. Men det ville inte gubben.

250 kronor var priset för campinen, dusch toa och tömning av toa fanns tyvärr inte grå vatten. Utsikt över en del av storsjön. Möjlighet till bad. Men jag hade redan i Strömsund simmat mina 2 km. Nu börjar träden glesna och skogarna börjar se mera ordnade ut. Vi närmar oss Dalarna. Redan innan vi åkte så gjorde jag ordning mackor för att ha till frukost. Maken kommentar blev när jag berättade om mackorna. Det är bra med en fru med Damp då gör hon saker istället för att sova.

Just nu åkte vi förbi kanske den sista renen för i år. Har inte sett så många i år. Dom är väl på fjället just nu. Det ska bli skönt att komma hem. Behöver tvätta, Duscha i min egna dusch och sova i hemmasängen. Det gjorde jag senast natten till Torsdag förra veckan. Torsdagen var en joursovarnatt på jobbet. Idag är första dagen på min Semester innan har jag bara varit helg ledig. Herre min skapare fredags åkte vi och redan på väg hem. VI är snabba i vändningarna.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

En trevlig cyklist från Tyskland.

Vad är det med alla tyskar och vårt land? Vad är det som gör att de tar så så lång vägars? Vad har vi som lockar så mycket?

Tänker att jag skriver under resan idag. Det vart mycket folk på fjället igår. Många husbilar och just nu sitter jag med skämskudde. Vi tar plats vi med husbilar, vi ser alla våra rättigheter men det där med skyldigheter glömmer vi fort. Även det där med hänsyn är en gen som saknas i alla fall hos vissa med husbilar. Djungelns lag råder känns det som. Finns det en grind uppsatt och liksom stoppar för att köra in på vägen, så säger det mig att jag ska nog inte köra in där. Alla tänker inte så, ganska många tänker inte så.

Nåja nog om det. Idag är vi på väg till Åreskutan. Joel och Hendrik Lundqvist födelseort säger maken. Jag har egentligen inte en aning men sådant där meningslöst vetande roar alltid någon.

Meselefors var orten vi bodde på i natt. Där träffade vi på en tysk cyklist. Han hade cyklat från Tyskland och var just nu på väg till Nordkap. Efter Nordkap skulle han till Estland och några ställen till som jag inte minns. När vi pratade med honom så trodde jag självklart att cyklar man så långt så har man självklart en El cykel. Det har man inte fick jag lära mig. Nu så här i efterhand i mina egna tankar kommer jag på hur dum frågan var. Hur skulle han ladda batteriet om han cyklade hela dagarna. Nej det är nog bättre som han gjorde han laddade upp sig själv med lite mat, kex och sömn för att sedan redan innan sju på morgonen börja förbereda sig och cykeln för nästa etapp.

En trevlig herre i övre medelåldern. Jag blev grymt imponerad av hans äventyr.

Campingen vi var på var inget storlaget men så mysig. Den ägdes av ett tyskt par, hur kommer det sig att tyskarna är så betagna av vårt land? Hur kommer det sig att ett tysk par ger upp sitt land och ger sig upp ända till Norrland? Även det är Modigt tycker jag.

Stannade just i Dorotea för att köpa mitt go kaffe på den sedvanliga tappen. Idag var det inte killen som serverade utan en ännu trevligare tjej. Jag blir glad av sådant bemötande. Borde finns flera sådana där glädje spridare.

Nu ska jag njuta av mitt kaffe. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Killen vid poolen.

Vaknade upp i Strömsund idag. Idag vaknade jag inte riktigt lika tidigt som igår. Då var kl 04 idag vart det 05.30. Strömsund ett jättefint kommunalt bad. Det kostar inget att bada i poolen och poolen är 50 meter lång. Det blev en del längder igår. De längderna blev 1,7 km. dom längderna av simning känns idag i axlarna på ett gott sätt.

Det blev många mil i bilen igår många vackra vyer. Men nu blir det bara ännu bättre med utsikter och upplevelser. I natt kommer vi att sova på mitt fjäll igen. Campingen Strömsund är väl inte av bästa sorten men priset är humant och allt finns. Det bästa är poolerna som ligger bredvid. Det pris dom tar är 280 kronor, för de kronorna har du gratis duschar, möjlighet att tvätta, bra kök om du behöver det och riktigt bra när du ska fylla på vatten, tömma gråvatten och toa. Poolerna där du kan simma dina simtag är bäst.

Igår jobbade det en trevlig liten prick vid poolen. Han stannade och snackade med min make medans jag badade. Han jobb var tydligen att fråga gästerna hur dom hade det och sprida en god stämning. Tydligen gillade han makens sällskap för dom snackade i en 30 minuter medans jag simmade mina simtag. Under kvällen efter vi sagt adjö till den trevliga killen, så var hans samtal med maken det vi pratade om. Kille har förmodligen lite Asperger i sig. Ni som känner mig, vet att jag och maken gillar just det där med lite diagnos hit och dit.
Killen var så härligt ärlig. Mina frågor om tempen i vattnet och hur lång poolen var fick så härliga ärliga svar. Han sa egentligen har jag inte en aning men jag brukar säga 22 grader. Längden på poolen vet jag inte heller exakt men det stå 25 där och det är lika lång dit bort som dit så då är det logiskt att den är 50 meter. Asså han hade kunnat säga 22 grader och 50 meter. Men han var mera ärlig än så. Därtill fick vi veta att han ville göra lumpen och det var nog bra för hans pappa med. Då kunde farsan hans som han sa, hyra ut rummet. Det var mycket vi fick veta av honom och han ville gissa vart ifrån vi kom. Så han gissade på Stockholm eller Göteborg. Han blev glad när han hade gissat rätt. Jag tänker att det är många från gbg här även stockholmarna hittar nog hit. Men som någon stockholmare pratar vi nog inte.

Jag gillade honom, han den där poolkillen. Jag hoppas att han hittar sin plats i livet, att han någon gång får göra lumpen som han så väldigt gärna ville. Han gjorde Strömsund och den kommunala badplatsen till ett trevligt ställe. Jag tänker att många som varit här fått liknande upplevelser av honom. Jag hoppas innerligt att han fått ett bra bemötande och fått goda erfarenheter av att prata med poolbesökarna. Han var ett guldkorn någon som behövs i det här samhället.

Snart ska jag börja koka ägg, steka lite bacon tänker bjuda maken på gofrukost. Själv tänker jag mig njuta av den fantastiska långfilen jag köpte igår. Den smakar så mycket godare här uppe än hemma. Det är så mycket Norrland i smaken. Andra funderar på att åka till varmare breddgrader när de går i pension. Jag har många år kvar men igår på resan hit började tanken gro om att tänk att flytta hit upp när tiden är inne. Då skulle jag kunna njuta av landskapet alla dagar i veckan. Men frågan är skulle jag njuta lika mycket på vintern. Jag som inte är hel förtjust i just snö. Där är ju så mycket snö här då….

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson.

Mot Norr ska vi. Såklart!

I natt sov vi i Öje. En liten camping som jag inte kan rekommendera. En badsjö som jag självklart badade i hade dom. Men den var full med fågelskit av änder. Hade inte gjort något om de hade sopat den. Det hade varit trevligare att gå på bryggan då.

250 kronor kostade campingen och servicehuset var under all kritik. Gråvatten fick man gå in i ett rum att tömma. Jag frågade efter gråvatten tömning och det hade dom minnsann. Skulle vi tömt vårt gråvatten så hade huset gått sönder. Bilen med för den delen. Gråvattentömningen var inte anpassad för husbil hon som svarade mig stod bredvid vår husbil och borde sagt att tyvärr så finns inte möjligheter för husbilen Om du skulle duscha så kostade det 10 kronor för några minuter. dessutom var de simpla duschar smutsiga inte alls något jag skulle vilja duscha i. En camping som i alla fall jag bara är på en gång. Ett misstags camping som man lär sig av.

Kanske är jag bortskämd med våra västkustcampingar, för nöjd vart jag inte. Nåja det blev sömn för maken som kör vilket är bra. Strömsund och poolen är målet för dagen tror jag.

Just nu åkte vi förbi Kättbosjön som ligger någon mil från Mora. Klockan är 06.37. Husbilen är på vägen och rullar. Tidigt i morse gjorde jag frukostmackor som vi ska ta till frukosten om en stund, när hungern gör sig hörd. Jag vaknade redan kl 04.00 idag . Det var som en lögn att sova, det var bara att gå upp och fixa till för dagens resa mot norr.

Skog och åter skog men milen till målet blir mindre och mindre. Nu är det inte så att vi inte varit där förut. Utan denna resa är en återkommande resa som ger näring åt min själ. Storslagenheterna är samlade på rader nästan direkt efter att man åker från Åmål tills vi kommer till det fina Stekenjokk. Storuman inte helt fel det heller.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen är här först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Semester, semester SSSemester.

Dagar när dagarna är oskrivna blad. Jo dom är här nu, just nu just i denna stund är jag i de där dagarna när jag helt och hållet själv bestämmer över dagen. Eller jag och jag? Jag och maken är det kanske mera, som bestämmer.

Vi kom överens om att göra en repris av en kortare sort. En repris bara till Orust några dagar för att bara koppla av. Orust var fullt fanns inte en plats kvar. Eftersom dagarna är oskrivna, så kom maken hastigt på att vi åker till Trollhättan. Det är lagom långt bort.

Den där rolighetskänslan var så där. Inte en fjäril i magen. Bara en sådan där vanlighetskänsla av…. ja, ja jo men det kan blir lite trevligt. Maken bokade plats. Hela, hela mitt väsen grät men, jag sa inte något. Tänkte men det blir bra, det blir roligare nästa vecka. Helt plötsligt sa maken det finns mera gott om plats i Norr.

Mitt hjärta tog ett skutt vågade nästan inte att andas. Sedan sa han ring Trollhättan och avboka. Jag avbokade. Nu ska vi göra en snabb visit Till vårt hem igen. Maken vill hämta kameran, vi behöver fylla på med lite mera kläder, kanske bra att ta med lite tvättmedel. Vi siktar på någonstans i Värmland idag. Norrland here we go again. Den där lilla kortare resan blir en resa på väldigt många mil i stället. Ack Värmland nä det blir I Gatan Norrland. Fjärillar i magen??? Jo, jo nu får min impulsiva, min älskade impulsiva del i mig mat. Äntligen nu blir det en sådan där…. vet inte vart vi hamnar, när vi kommer hem och allt sådant där som jag gillar.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller! Just nu är en blank sidan som ska fyllas med ord, känslor och upplevelser. Trevlig dag till dig som orkade läsa enda hit.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Den där lilla grå tonen

vaknar av ett regn som slår mot taket i vår bil. Det är härligt att vakna så. Vi har varit här sedan Torsdagen. Wiggerswik heter Campingen, här har vi varit många gånger. Lite mera folk nu än det var sist vi var här. Inte så konstigt vi är i semester tider. Även om vi inte har semester ännu. Två veckor kvar innan jag går ut i lediga dagar.

Idag är en hemresedag. Med regnet som smattrar säger det mig att just här är en bra dag, att resa hem på. Min andra och sista kopp kaffe är bredvid mig och till den dansar fingrarna på tangenterna.

Dansar och dansar. Inte riktigt sant för det verkar som om mina ord har tagit slut för den här bloggen. Orden verkar ta slut i mig i många sammanhang. Är jag inne i en mera ledsamperiod i livet igen.? Det känns som jag måste se upp, göra annorlunda för att inte ramla ner. Ramla ner i de där depressiva tankarna igen. Just dom tankarna och läget utan känslorna i kroppen vill jag inte ha. Been there done that.

Jag tror jag egentligen känt av det länge men, inte vågat stanna upp. Känner hur det mesta just nu är tråkigt. Nu jag bara vill vara i min bubbla och egna ord och tankar. Tankar som kanske inte är så bra för mig, som på ett underligt sätt vaggar min själ till ro. Saktar ner och gör mig mindre levande i mina känslor. Kärleken till mina färger brukar bli att jag lämnar mig själv och ramlar och slår mig. Färgerna har varit många i år. Men nu har dom tystnat, blivit något som står inne i mitt målar rum och skrattar åt mig. Kanske är det de smattrande regnet och den dåliga sömnen i natt, som gör mina känslor. Men jag känner igen och ser tiden som varit, hur den sakta men säkert är tecken på att jag måste se till att ta hand om det som är jag, i mig.

Den där grå lite tunga klangen, finns där och lurar är på väg. Här står jag, känner hur den långsamt går framåt och sätter bo i det som är jag. Jag hatar och på något sätt ändå tycker om känslan. Känslan är så verklig, så svår att sätta fingret på. Man bara vet om att den bor där och finns där i mig. Jag måste ge mig tid att andas, andas luft, som är syresättande och ger mig vågor i mina känslor. Måste rida ut den tysta stormen som bor inom mig. Den stormen eller den stillhet som är innan stormen måste få finnas där för att jag ska sakta ner och andas.

Men rädslan finns där, kommer den här känslan av ingenting bli större och flytta in på riktigt? Är det bara en post it lapp av den röda sorten som gör att jag fortfarande faktiskt kan välja och lämna kvar tomheten och gå vidare? Eller har jag stannat kvar i den för länge? Nej, jag väljer att se den som en post it lapp som ger mig möjligheten att göra om och göra rätt.

Göra om och göra rätt, är att lämna känslan där på lappen. Välja att göra saker som jag brukar tycka är roligt. Göra dom fast dom inte ger någon glädje just nu. En sådan sak är ju faktiskt att skriva. Vilket jag just nu sitter och gör. Frågan är bara för vems skull jag skriver? Mest är det nog för min egen skull. Men finns det någon där ute som känner igen sig, så är det bra. Då blir man mindre ensam. Då blir tomhetssyndromet inte så farligt och ensamt. Det blir mera att men jag är inte så konstig. Vissa människor har den där mera grå tonen i sig. Jag är en av dom. Jag är en av dom som i bland faller ner och missar solen. Egentligen tror jag inte att jag vill vara annorlunda. Vill vara den där som hela tiden lever i solen och skrattar. Jag tror inte att alla dom där skratten är äkta. Jag är äkta, en oslipat diamant som glimmar till ibland när ljuset är rätt…..

Även solen har sina fläckar. Så varför skulle inte jag ha lite fläckar här och där. Fast dom gör ont. Men dom syns inte för jag döljer dom med ett oäkta leende. Jag behöver ju inte förpesta luften för alla som kommet i min väg.

Nog skrivet om detta. Efter regn kommer solsken igen. Just nu behöver jag inte mera sol så det är bra med detta regn. Låt det regna som Thåström sjunger. Låt det regna!

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Sol, helg och ledigt och massor av kärlek

Mer än så önskar jag mig inte just nu. Idag vaknade jag upp i husbilen. Med den där mysiga känslan i kroppen och en kopp kaffe med datorn i knät, gör jag min morgon. Vi kom till Orust ställplats redan vid 13 igår. Jag hade jobbat jour kom hem vid halv tolv och duschade sedan iväg. Handlade gjorde vi när vi kommit till plats. Vid fem fick jag min massage hos Chaba thaimassage. Jag brukar klaga på höften, men hon säger att det är nacken och ryggen som behövs göras frisk. Mest nacken, axlarna och ryggen. Idag så här några timmar efter massagen så har jag lite mysigt öm känsla av träningsvärk i kroppen.

Vi är här med makens bror hans sambo och grannen. Jag öppnade munnen igår om att imorgon, ska jag bada. Makens bror hängde på sa att även han hade tänkt sig ett dopp i det blå. Hmm ibland ska jag vara tyst, för mitt glappande gör att det kommer bli av ett dopp i det blå idag. Så jag försöker vänja mig vid tanken just nu. Med att jag måste hoppa i och doppa mig. Hade jag varit tyst och inte sagt något hade det inte känts så tvingande men, just nu är det den känslan.

Efter en jobbhelg, jourpass är det husbilshelg som är bästa avkopplingen. Man sitter liksom bara här, inga krav inget som inte kan vänta om man inte har lusten att gö.

Igår spelade vi både boule och sifferspelet, självklart så vart det inte jag som vann. Men det är roligt att leka lite fast man är så gammal som jag. Kommer antagligen njuta av ett glas Prosecco eller två men får köpa en ny för den som var inhandlad sist, var inte god. Den får jag låta rinna ut i avloppet. Nej nu har maken vaknat och morgonen är ny. Dags att fånga dagen gör den till en sådan där fin mysig dag med sol och jo det får ju bli ett dopp i havet lite sol på mitt skinn och timmar av ledigt…

Ha en fin Lördag, gör den till din……

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Imorgon, då firar vi makens födelsedag och vår 15 åriga bröllopsdag tydligen är det Kristall. Igår skulle maken förklara sin kärlek till mig det slutade med att han hade berättat för mig hur förträfflig och bra han är som står ut med mig och mina hyss. Jo det är kärlek det!!!

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat den
Kategoriserat som Malix

Den första söndagen på resten av våra liv…

Sitter just nu och njuter av den andra sista koppen kaffe. Jag har allt varit vaken en stund, njuter av hur måsarna skriker utanför husbilen och hör makens andetag. Det är morgon, söndag morgon och jag försöker få ut de där sista av dessa dagar i husbilen.

Igår var jag på Thaimassagen, idag känns det i kroppen. Precis som förra gången då jag var på massagen, blev det en natt med god nattsömn. Är lite öm i kroppen men, höften som hon gick in för att töja ut och skaka rätt. Visar mig inga symtom på att tagit skada. Utan mera tvärt om. Jag är mera rörlig och värken som brukar väcka mig, lyser med sin frånvaro. Jag är grymt imponerad. Att jag inte vågat prova innan är dumt.

Idag åker vi hem, packar upp och gå in för denna nya vecka av jobb. Men inte från imorgon. Nästa helg jobbar jag, då lär det inte bli någon husbil. Jag längtar till semestern. Längtar till dagar där de oskrivna bladen skrivs i stunden. Fast jag längtar så är tiden just nu, den som är härligast. Den där tiden när man längtar och har allt det hägrande framför sig.

Gårdagens måltid var fantastiskt god. De bakade potatisarna var perfekt bakade, i den lilla Omnian. Auberginen och svampen smakade fantastiskt gott. Så gott att jag hoppade över köttet som maken grillat. För två år sedan köpte vi nya tallrikar till våra dagar i husbilen. Jag är så nöjd med dom, de är så vackra. Till potatisen hade vi tre olika sorters smör Vitlök, persilje samt trepepparkorns smör. Pepparkornssmöret var det som tilltalade mig mest. Tänker att det ska jag prova själv att gö, då smaker smör alltid bäst. När man gör det själv asså.

Innan vi skaffade vår lilla omnia saknade jag ugn i både husvagn och nu till sist husbil. Men Omnian, den visste hur man skulle sluta sakna ugn. den går att göra allt i. Jag har både bakat, gjort suffléer och gratänger men bakad potatis är den bara bäst till. Det tar ca en timma att baka lagom stora potatisar i den. Tar man vanliga lite större potatisar som är mjölig, så blir det bäst. Det behövs inte köpa de lite dyrare stora bakpotatisarna.

Nej nog om detta nu ska jag göra morgonen till min. Vill bara visa min fina vägg hemma med alla tavlor som blivit till, det senaste halvåret. Maken överraskade mig att spika upp mina tavlor, medans jag gjorde det årliga besöket hos min revisor. Eftersom Covid bott hos oss under året så var besöket ett kortare besök, då det inte fanns så mycket att redovisa. Inte en enda gång, har jag varit ute och pratat om De olika diagnoserna och dess tillgångar. Det vart inga inkomster bara lite utgifter. Covid gjorde att det fick bli tavlor istället för ord på väggen i företaget.

Just den här tavlan är grym känner jag. Den är så bra att det inte går att bara gå förbi den, utan jag måste stanna till och titta en extra gång på mannen som döljer sig där bakom. Vem är han, varför så ledsen och vad vill han säga.
Det har blivit en del tavlor detta halvår.
Känns så härligt att komma in i vardagsrummet och se alla dessa tavlor.

Nej nog om detta Lev idag just nu. Igår finns inte kvar, Morgondagen kommer först imorgon. Just nu är det som gäller och just nu är det första just nu, på resten av våra liv. Ta hand om dig och ha en härligt fin Söndag.

Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

En husbilshelg. Love it…

En helg i husbilen. Vi kom hit till Henån redan igår. Då vart det sol på himlen och värmen visade på sommar. Det gick allt att sitta ute i solen, till och med svalka sig med en iskall Prosecco. Vi satt till och med ute på kvällen och njöt av värmen och den fina himlen. Stegen blev till i formen av promenad.

Vi hade tänkt att vi skulle åka hem idag efter att jag hade haft min Thai massage. Men precis innan jag skulle in till massagen så bestämde sig maken för att vi lika gärna kan sitta här ute i husbilen som att vara hemma och grina över vädret. Fast jag vill inte säga att vi grinar över vädret, utan jag tror mera vi njuter av regnet som smattrar och litenheten i husbilen. Maken kollar travet, jag skriver och lagar mat. Idag blir det bakad potatis Portabello svamp och Aubergine som jag förarbetat med lite salt, peppar, vitlök samt olivolja. Potatisen bakar vi i vår lilla Omnia så klart.

Nu var det inte mat jag hade tänkt att skriva om utan den fantastiska massagen som jag innan hade. Igatan sicken härlig känsla det bor i kroppen efter en timmas massage. Nu var det inte speciellt mjukt och skönt utan kvinnan som masserade använde hela sin kropp för att få till detta. Visst det gjorde ont men känslan efteråt går inte förklara på ett rättvist sätt. Utan den tror jag man måste uppleva. Man blir fylld av energi, varm och som en riktigt god lite snällare träningsvärk känsla i kroppen. Massagen ger effekt flera dagar efter massagedagen. Jag har redan bokat in till onsdagen en ny tid. Skulle egentligen bokat in tills lördagen men, då jobbar jag. För att slippa värken i mina leder så tänkte jag hellre tidigt än sent. Tänker boka in ny tid även på onsdagen. För jag är förundrad hur jag mår i kroppen efter massagen. Nops nu får jag sluta skriva maken har tänt grillen jag får duka fram lite tallrikar här i husbilen. Ute visst vill man sitta ute så går självklart det men mulet, 12 grader då är det mysigare att sitta här inne i värmen och mysa.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är här först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix

En magisk utsikt ett bra sätt att vakna.

det är magiskt vackert just nu. Små kobbar och skär Havet ligger spegelblankt och de små hus som liksom ramar in skönheten är en berättelse av historia. Att vakna till det här gjorde fem minuterna till enkelhet. Jag brukar låta de den 5 minuterna vara minst en kvart i vanliga fall nu vart dom nog en halvtimma. Du funderar nog på vad jag pratar om nu… Jag ska förklara. Det handlar om att landa in i mig själv på morgonen, inte rusa runt. Utan ge mig själv och min kropp tid att vakna till, utan att kasta mig in i den digitala världen. Att jag och kroppen vaknar till i samklang, att jag och kroppen vaknar till och ser det vackra i det riktiga livet. Det liv som finns utan uppkopplingar och nyheter. Just den här morgonen var något alldeles extra att vakna upp till.

Vi kom hit redan igår hade tänkt skriva inlägget under resan hit. Men min lilla röda krånglar en del, det gick inte få till ett inlägg med det tålamod jag fötts med. Utan jag stängde av datorn och lät inte den förstöra min känsla av ledigheten och det som låg framför mig och maken. VI är just nu i Kungshamn på en Camping som heter Wiggersvik. Vi var här redan i höstas då fiskade vi. Denna gång kommer det säkerligen bli fiske men, igår när vi kom Njöt vi bara av friheten, utsikten.

Kände på vattnet gjorde jag självklart, men innan vattenkänslan blev till hade vi ätit våra kräftor. Asså kräftor till lunch och ett glas Prosseco gjorde inte ont. Det som är kvar i flaskan idag, tänker jag njuta av till solnedgången. I Dag blir det att samla steg. Majutmaningen ska till och det ska till 200 tusen steg under månaden. Bra att börja starkt, det gör att man ligger några dagar före och kan ta det lugnt dagar men inte har gnistan…

Samla steg men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog bli en teckning eller två också. Kände just rit känslan redan igår. Tror jag ska ta med mig blocket om maken vill fiska eller så sitter jag här vid vår lilla TomCar och låter pennan göra en bild av utsikten här.

Dags att göra denna morgon till min. idag äter vi frukost ute. Maken ska få ägg och bacon. Jag kommer nöja mig med lite mysli en macka med brie.

Gör en fin dag ta hand om dig och din dag.

Lev just nu, igår finns inte kvar och just nu finns möjligheten att samla på guldkorn. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Publicerat den
Kategoriserat som Malix