Att köra på och jobba igen. Idag är det dags att köra långpass. 9-22.30. Jaha då vart det dags att säga hejdå till den här helgen. Sicken helg det varit. Har badat Fredag kväll, lördagen och även på söndagen. Först var det i Frillesås, lördagen blev det bad i Varberg närmare bestämt i Kärradal. Sist men inte minst i Mitt Älskade Lerkil.
LerkilsbadetFrillesås badet Den lilla Lerkilskrabban.
Nu sitter jag här med kaffekoppen och ska snart göra morgon. Idag är det jobb dags att göra skäl för lönen. Dags att jobba! Igår ställde vi av husbilen, första gången sedan i våras. Nu ska den stå i 14 dagar innan vi kan ge oss av igen. Vart det bär av har jag inte en aning om men ett besök till Lerkil igen hade suttit fint. Tänk att få sitta där och se det vita skeppet mitt i natten. Vem vet till och med ta ett dopp inne vid badviken.
Näää…. jag får sluta att jobba känner jag. Får se till att hitta ett jobb som är mera humant i arbetstider. Sluta upp med att jobba helg. Var ledig på helger och kvällar. Sova hemma i min egna säng. Nåja nog om detta, ännu så länge är det bara en dröm, jag får sätta upp delmål för att nå dit. Nu är det dags att göra klart.
Sicken tur att jag har en stund att åka till jobbet på. Idag ska jag sätta de nya ABBA låtarna på repeat och få njuta hela vägen till jobbet. Snart, snart blir det 10 låtar att lyssna på om och om igen. ABBA tänka sig att vi skulle få uppleva att dom igen gjort musik. Tack till er ABBA för att ni gjorde det verkligen gjorde…. Ny underbar Musik igen.
På vägen hem ikväll lär det bli mera ABBA.
Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller.
Då är det hela vägen hem då da… Nu sitter jag i passagerarsätet och skriver. Maken han koncentrerar sig på att köra Lvl^. Nu blir det vila för vår husbil. Två veckors vila är vad han behöver. För oss är det no, no till vila. Nu blir det jobb igen. Framför mig ligger en jobbhelg. Denna jobbhelgen blir ingen avstickare med vår lvl^, i helgen är det hela dagar med jobb. Där till har jag sökt semester på söndagen då det är Dop för vårt minsta barnbarn. Han den lilla ska heta Hugo.
Innan vi påbörjade resan hem, stannade vi till i Lerkil. Där åt vi lunch Pasta Carbonara. Efter maten ville jag titta till badplatsen, en skylt visade på 17 grader. Då är det enkelt att ta ett dopp. Men jag ville först kolla, att det inte fanns några brännmaneter. Det gjorde det inte. Hittade en krabba som var ute på söndagsvandring där nere på botten. Hade jag vart barn, hade jag sett till att fiska upp den. Det gjorde jag inte nu. Den va stor den där krabban tänk att få ha den i sin hink en sådan där härlig krabbfiskar dag.
den lilla krabba som hade en lite söndagspromenad
Vattnet var så fint och klart, det fanns liksom inga ursäkter för att inte bada. Det var liksom bara att hoppa i. När jag gick ner för trappan till det lite djupare, hörde jag farmors röst inom mig. Hon sa med sin lite mera bestämda röst, att jag inte skulle sjåpa mig. Det var bara att hoppa i. Nåja, jag sjåpade mig någon minut, sedan var det bara att hopp i. Så härligt och uppfriskande. När jag badat en stund gick jag upp men ångrade mig och gick i igen. Det badet fick bli för farmor, ett dopp för min lilla farmor som jag när hon levde alltid ville bada i Lerkil. Eller hm nej, farmor kunde nog bada precis var som helst bara det var saltvatten.
Om farmor hade levt nu så hade vi suttit just här och druckit kaffe och ätit farmors goda äggmackor. Just på den här klippbänken har jag ätit farmors äggmackor i många år, en och annan av hennes goda kanelbullar har jag nog ätit där med. Det var nästan som om farmor precis skulle komma ner från stigen och ropa att hon hade mackor med sig. Men hon bor vid den andar stranden och har gjort det några år nu. Men i år har hon i alla fall genom mig fått bada i Lerkil. Jag med för den delen.
Just här skulle jag sett farmor om hon levt. Här hade hon gått ner med den lilla eller ganska så stora fikakorgen.
Asså i gatan vad jag ibland saknar min fina gamla farmor.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen bor där borta i framtiden.
Maken sover ännu bara jag som sitter här och dricker kaffe. Att dricka kaffet i husbilen är helt underbart, nu när jag hittat sättet jag ska dricka kaffe. Jag får ju min Latte precis som den smakar hemma. fast det tar lite längre tid.
Igår var vi på stranden vid Kärradal. Jag badade så klart, vi hade några timmar där jag kunde njuta av solen. Där på parkeringen åt vi vår lunch. Det blev en enkel lunch. Lite entrecote, sallad Tzatziki. Efter på eftermiddagen skulle vi hem till min makes bror och äta kräftor. Just de kräftorna vi åt i går, är nog dom godaste kräftorna jag någonsin ätit. Det vart kräftor som varken va överkokta eller sladdriga. Perfekta, inte alls för dyra, självklart mera än dom på Citygross. Men så värda sitt pris. Lite över två hundra tror jag priset var.
Makens bror har just köpt hus i Varberg bara några km från Kärradal. Tänka sig, jag som bott i Kungsbacka under min uppväxt förstod inte hur vackert och fint Varberg var. För mig var det bara ett sjukhus. Då var Kungsbacka metropolen och Varberg bara ett ställe man åkte till om det var specialistläkare. Dessutom luktade det lika illa här, som det ibland gjorde i Kungsbacka. Det berodde på från vilket håll vinden låg på. Väröbruk var det som gjorde den illa lukten.
Havet är närmare här, än i Kungsbacka. När jag var liten så kunde man höra om någon kom från Varberg. Idag vet jag inte riktigt hur det är. Då sa folk som kom från Varberg, Varberg där r-et satt långt inne i munnen. G i slutet uttalades inte som g mera som ett J. Det var en stor skillnader på dialekten mellan Kungsbacka och Varberg. Självklart var skillnaderna ännu större mellan Varberg och Halmstad.
Nåja, Halland, Varberg och det övriga städerna så är det Kungsbacka som bor i mitt hjärta som ung, det var där den första kärleken blev till. Det var där, de där åren när ABBA bilderna, bodde på mina väggar i mitt rum. När pappa ibland gapade till, om att jag skulle sänka volymen. Det var även där, det ibland bodde så mycket sorg. Det var där den lilla flickan i mig, fick uppleva att hon inte dög till så mycket. Den där lilla flickan som nästan alltid, gjorde fel. Var fel, sa fel saker och inte dög. Tänk om jag då vetat, att det inte var den lilla flickan som var felet, utan det var människorna runt den lilla flickan som inte förstod. Idag är inte den lilla flickan, så liten. Utan riktigt stor till och med lite gammal.
Idag vet den lilla flickan att hon duger som hon är. Hon har förlåtit sig själv, och blivit en vän till och med sin bästa vän. Hon den där flickan som är jag, har till och med förlåtit alla dom där, som kanske inte alltid var så snälla. Dom visste inte heller bättre än så, just då. Den hon har förlåtit mest är mig själv, för just då viste jag inte bättre kunde inte mera.
Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller, just nu.
Just nu ska den där andra sista koppen kaffe bli till.
Vackert är nog bara ett förnamn för det är mera en vackert. Så vackert att det är svårt att sätta orden till förklaringen.
Idag vaknade jag i Frillesås. Vallersvik camping, campingen ligger precis vid havet. Havet sa till mig, du måste bada, på väg till Lvl^ från havet träffade jag en herre, som var på väg ner för att ta ett bad. Då passade jag på att fråga grader, han hade en termometer i handen. 19 grader sa han, jag sa men herre min skapare då går det att bada alla dagar i veckan. Måste upp och hämta badkläder. Vi pratade en del om denna vackra plats, innan jag gick för att ta på badkläder.
Här är vackert, Jag gillar havet i Halland. Kanske för att det var här, jag växte upp och hade min ungdom. Men det är något speciellt med Halland. Det börjar redan i Kungsbacka, som är min ungdomsstad. Lerkil, Hanhals, Gottskär, det är där Sverige i mig är som vackrast. Bäst är Lerkil men, det handlar nog om att det var där jag och min farmor badade.
Frillesås och Vallersvik, Har nästan allt i ett, har den där sanden som bor i Varberg, Falkenberg, Halmstad. Men den har även klipporna som jag älskar. Här finns liksom allt. Hit vill jag tillbaka.
I förrgår hade jag en extra allt av Menieres sjukdom. Då har man huvudet fullt av yrsel, illa mående och en gräslig trötthet. Det var längesedan jag hade det som jag hade det i torsdag. Låg nästan hela dagen i sängen och sov. När jag inte sov satt jag i soffan och försökte hålla huvudet stilla. I går blev det efterdyningar av syndromet, jag fick hålla maken i handen när vi gick. Jag var rädd för att ramla vid de där dropptakterna, av yrsel. Eftersom maken inte badar fick jag klara mig själv i havet. Skulle jag ramla där så var det sandbotten och grunt vatten. Det hade gjort liten skada att ramla. 20 grader i vattnet, gjorde att det blev långa dopp och två gånger. Ännu finns det lite doft av sommaren känner jag.
I ett inlägg om Frillesås, Menieres sjukdom och Havet så måste ju få ändå ABBA få plats. Hm just det skulle jag nog börjat med att skriva men nu blev det här jag skriver det. Sist men framför allt inte minst får jag tillägga. För just ABBA är number one. ABBA låten: I still have fait in you, Hänger kvar i tonerna i huvudet. När låtarna fastnar så med en gång, då är det bra låtar. Har fortfarande glad-heten i min kropp av att dom igen gjort musik. För mig stålar Deras musik om Kärlek. För mig är ABBA kärlek. I och med deras nya låtsläpp så bor det gamla härlighetskänslor som jag inte känt sedan 1982 i kroppen. Dom där förväntansfulla känslorna om att snart, snart kommer jag kunna köpa en ny skiva med dom. En till till min samling av massor av ABBA skivor. För självklart får det bli en LP skiva.
Nog om detta Igår är historia och morgondagen kommer först imorgon Just nu gäller Just nu andas och lev vi. Det ger oss möjlighet och ett ansvar att fylla just nuet med saker som vi gillar och mår bra av. Jag fyller på med toner från ABBA känner jag.
Att höra en ny låt med ABBA är stort, att höra två låtar är ännu större. Lycka jo, det är lycka. Jag tror nästan inte att det är sant. Låtarna är så mycket ABBA. Damernas röster är så underbart att lyssna till. Det var igår de levererade och pratade om framtiden. Jag har redan bestämt att jag är en av dom som ska till London.
Idag har jag lyssnat till de två låtarna sedan kl 7.00. Om och om igen. ABBA är ABBA. När jag var liten, var det lite fult att gilla ABBA. Sa jag något bra om ABBA, var det alltid någon som skulle retas, eller berätta att någon annan var bättre. Men för mig var det inte något som slog ABBA. Jag minns fortfarande vart jag var första gången, när jag lyssnade på Låtarna för första gången. Jag minns ring ring, waterloo, Mamma mia, varenda LP så minns jag. Var jag satt, hur jag kände mig när jag lyssnade på skivan för första gången. Allra tydligast minns jag när the visitors kom. Jag köpte den i Örebro. Den där dagen var jag och hälsade på min mormor. Mormor tyckte jag spelade på tok för högt, vilket ledde till att jag letade biljett hem till KBA, för att få lyssna på låtarna i den volym jag ville. När jag kom hem på kvällen, lyssnade jag på skivan i tre dagar i sträck. Kände sorg, för jag visste att nu är det slut. Nu kommer det inte mera. Det här är sista LP skivan, jag kommer att lyssna på med nyhetskänslan. Visst Under attak och Cassandra kom efter men det var inte en hel LP.
Idag är jag lycklig, de två låtarna är underbara, det är ABBA fattar ni ?ABBA som är igen aktuella. Inte några kopior, utan ABBA. Synd bara att det kommer vara ABBAtarer som uppträder. Fast kanske är det en klok tanke, för då får ABBA vara just det där som ABBA är för mig. Då när det begav sig.
Livet blir enkelt med ABBA, alla de där känslorna flyttar in igen. Känslorna av musikalisk lycka. Den 5 November kommer bli ännu en minnes dag, hur jag känner mig ,vart jag är. Det kommer vara en sådan där viktig dag i mitt liv när jag lyssnar på ABBA skivan för fösta gången. Tack ABBA för att ni igen gjort det. Jag bara älskar de nya låtarna.
Lev idag just nu, Just nu har Abba just släppt det nya låtarna. fast det var igår, men just nu gäller. Igår finns inte kvar bara ABBAs låtar. Imorgon är vi en dag närmare den 5 november då hela skivan finns att lyssnas på. Lovet it.
Firar en seger, segern firar jag med en snabb promenad i 40 minuter. Promenaden blev runt omkring här i vår lilla by. Segern bestod i att jag, under bara några veckor har gått ner 4,9 kg. Det är enkelt, när jag följer WW viktväktarna. Att följa deras plan är enkelt och du slipper vara hungrig.
Byxorna jag köpte för en månad sedan, börjar att bli lite förstora. Jag gillar´t. Ett steg närmare delmålet som är: När jag gått ner 10 kg, då ska jag skämma bort mig själv med något eller några plagg i garderoben men, då måste storleken vara mindre. Det kommer den att vara, när vikten är 10 kg mindre.
Ja, det är som det är….. jag hade inte allt tänkt skriva om WW. Jag hade tänkt skriva om något helt annat. Min nya dröm, som börjar ta fart. Just nu är det bara en dröm, kommer så att vara i en tre- fyra år. Jag tänker om tre- fyra år att jag och maken ska jobba mindre, utan att få dra åt svångremmen i ekonomiska frågor.
Vi pratar just nu bara löst om det men, vi pratar lite varje dag om det. Idag ringde maken nu på morgonen, pratade om hydrauliska stödben. Ja det handlar om husbilen.
När vår minsta pojk här hemma, är så pass stor att han inte längre bor hemma. Det är då drömmen inte är en dröm, utan mera en verklighet. Det ska in mera frihet, mindre kostnader och ännu mera frihet. Vi säljer då vårt hus, allt vi äger och har i vårt hus. Ska börja redan nu, med att packa ner sådant som jag ändå vill ha kvar. Foton, minnen som är viktiga. Men allt annat kommer vi att sälja, skänka och kasta.
Jag tänker träna mig på att bli minimalist, i både kläder och saker under de här tre åren. För då när drömmen är en verklighet, då måste jag vara minimalist. Då bor vi i husbilen. Det fungerar liksom inte att jag har flera garderober med kläder, som bara hänger där.
Någon klok har sagt ju mindre du äger, ju lyckligare är du. Jag tänker ta till mig det. Visst vi kommer att äga en husbil. Men det är det vi kommer att äga. I den tänker vi bo. Tänk sicken frihet att det bara är den där pytte-lilla ytan som är vår plats på jorden. Med den kommer friheten i att vi kan välja, att den ska bo på olika ställen. Klart måste vi ha en buffert, för sådant som kan hända. Det är självklart. Men friheten att välja att få mera lediga timmar, mera ställen att utforska och massor av tid till att umgås med han som betyder så mycket för mig. Min maken.
Tänker att det kommer bli enkelt, men ska redan nu börja skriva listor för vad vi kommer att behöva i utgifter. Kläder måste tvättas ibland, sådan kommer bli en kostnad. Ibland kommer det bli kostnader för vart husbilen bor. Mat, försäkringar, reparationer, förbrukningsartiklar, elektronik så som telefon mm. Oavsett, så har en ny dröm börjat ta form i mig. Nu kör vi. Ett steg i riktningen mot vårat mål att att börja rensa få mindre saker. Eller är det kanske att skriva en lista på vad som ska bo i de där lådorna med minnes saker kanske?
Nåja jag ska klura men, vi har ett mål att sträva emot. Målet att bo i husbilen, om bara några år. Leva i friheten där vi väljer, vart vi ska och bor.
Lev idag just nu, igår är borta och förbi morgondagen är där borta i framtiden. Idag just nu kan jag göra något åt. Nu det är just nu det börjar det där med att nå till målet.
Då sitter jag här igen. Trött är förnamnet och efternamnet idag. En jobb helg, är en jobb helg. Men det där med att campa mellan passen, gjorde susen även om sömnen blev så där. Den blev så där i natt med. Har nog vaknat varje timma i natt, redan innan makens klocka ringde idag. Gick jag upp, för kaffe var kroppens längtan. Nu sitter jag här, är halvvaken fast jag suttit här en timma.
Solen visar sig på himlen, inte en dag för tidigt känner jag. Den behövs, för att städa bort tankar och känslor i kroppen. Jag som ska leva här och nu, sitter med ältande tankar om allt dåligt jag gjorde i helgen på jobbet. I stunden glömmer jag, allt bra jag gjorde. För när jag tänker efter, gjorde jag nog mera bra, saker än dåliga. Dumt att hänga upp sig, på de dåliga sakerna. Jag tror det är tröttheter-na i kroppen som gör känslan. Även den där lilla genen som säger ADHD. Har skrivit det förr. Om den där självkänslan, ADHD-n ofta tar död på. Det är så många fel, under livet, jag lärt mig av. Den där sviktande känslan av att duga, försvinner när felen blir till.
Det är därför det är så viktigt att berätta för barn och ungdomar om alla bra saker, dom gjort under dagen. Dom där felen, det vet dom om ändå. När ungarna sedan blir vuxna, så har dom så många gjorde-fel, i erfarenheter. Felen som bor där, tynger ner och gör ont. Den falska självförtroende spegeln, de visar upp. Är en spegel, mera är gjord av skärvor. Ofta är det små sår som liksom aldrig läker. Det är som skrubbsår som hela tiden går upp. Eller som ett illa myggbett, man kliat på. Där sårskorpan gärna går sönder, vid minsta kliande.
Jag brukar tänka så när jag möter mina barnbarn. Dom som inte levt så länge, i livet. Dom ska bli rustade med självkänsla, istället för duktighetsgenen. Dom ska känna att dom duger, även om det blir fel i bland. Jag vill att deras ögon ska lysa av den solen, dom är, där längst där inne.
Igår när jag kom till jobbet, var han som sovit jouren kvar. Vi jobbade en timma ihop, innan han gick hem. I hans ögon, är jag någon som kan, som nästan hela tiden gör bra saker. När han pratar, känns det som att han pratar om någon annan. Men igår kom en klokhet, av hans ord fram. Även om jag känner att det är inte är sant, det han säger. Har jag en möjlighet att lyssna på orden, sträva efter att bli så bra, han säger att jag är. Det kommer bli något jag ska jobba med, inte i en vecka. Utan här kommer det ta längre tid, känner jag.
Nu ska jag kavla upp ärmarna här ska jobbas. Det dåliga tankarna lämnar jag här och nu. Dagen ska bli min, det ska bli en bra-ig-hets dag med stort mått. Nu kör vi.
Lev idag just nu, de ältande tankarna är historia och dom kan du och jag sudda bort. Det du/ jag kan göra något åt, är där vi är nu. Vi kan och har möjlighet, att göra om och göra rätt i nuet. Historian behöver inte upprepa sig. Just nu sår vi, det vi skördar imorgon. I morgon är där borta i framtiden.
Nu sitter jag i vår husbil lvl^och bloggar. Lunchen blev tidig idag. Jag brukar inte äta frukost på jobbet, när jag sover jour. Innan vi loggade in på Campingen som är Stenröset. Handlade vi på Citygross. Man kan nästan säga att just Stenrösets Camping, är vår hemmaplan. Som att vi just nu, spelar på hemmaplan. Vi brukar landa här då och då. Traditionen är även att det är här firar vi vår midsommar med våra barn och barnbarn. Stenröset är en bra camping om man vill ta promenader, bada i pool och bara njuta av det stillsamma livet på en camping.
Ojdå det blev en helt annan tanke i orden innan. “Lite ADHD-tänk” Precis när vi loggat in, gjorde jag lite lunch till mig och maken. Rullader med flödeost med lite vild ris. Det gick alldeles utmärkt att äta, även om man som jag är WWare. Poängen blev bara 9 stycken. Jag har sparat in en del poäng under veckan, jag kan till och med äta lite kräftor till kvällen.
Den där boken jag en gång skrev, den finns inte längre i bokformen men är du intresserad går det att köpta den som e-bok
Jag skulle jobba med mina tankar under veckan. Tankar som bara är tankar, inte någon verklighet. Hm, som jag jobbat med detta under morgonen här. Jag kämpar på men, just nu kommer de där katastroftankarna. Dom bara ploppar upp, gör sig påminda. Efter jourpassen gör sig Dampen mera påmind, tankarna blir ofta dömande av mig, mitt handlande och min o-tänksamhet. Det är i sådana stunder jag har mest ont av min ADHD, det är här min ADHD gör ont. Ont på riktigt och gör sönder mig del för del. Men jag kämpar på. Jag ska vara här och nu, vara i stunden just nu. Precis som just nu. När jag nu sitter här i lvl^och skriver, radion är bakgrundsljudet och maken sitter just nu och chattar med Comviq. Även här gör den ADHDn sig påmind, för radion och makens ord då och då gör att jag tappar koncentrationen.
Jag skaffade för en månad sedan ett abonnemang hos Comviq Senior. Det billigaste abonnemanget, visar mig att det är ett dyrköpt köp, när det är det gäller mig. Man fick bara ringa i 200 minuter, dom har jag redan gjort slut på tyvärr. Den nya potten ringminuter kommer först den 19 september. Ett nerköp känner jag, även om det var billigt. Jag kommer antagligen få betala närmare 200 koronor extra. Jag lär få leta upp ett annat abonnemang, men vet inte vad jag ska välja, Halebop har jag provat och dom använder jag aldrig mera. Vimla var okej men dålig teckning. Comviq har jag alltid gillat men, lite dyrt. Eller är jag kanske dum snål. Kanske är det att bara höja upp det och vara tyst. Ojdå , idag flyttar tankarna i hit och dit känner jag. Här blev det ord, och tankar som hoppar från ö till ö utan ett uns av sammanhang. F-låt men efter jourpassen är dagen som är ADHD i kubik. Det är bara att gillla läget. Eller så handlar det om att bara acceptera läget.
Nåja, nog om detta! Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Det är i just nu just i den här stunden, som jag och du kan göra val som kan vara bra val i till framtiden.
Att campa är ett bra val för mig, det är verkligen avkopplande.
Det blåser även idag här hemma, Idag blir det jobb. Imorgon träffas jag och maken utan för citygross i Trollhättan för att göra en del inköp till lvl^. Vi ska ta tillbaka semesterkänslan och campa. Jag sover jour på jobbet och det kan bli som en extra ledig dag. Att bo i husbilen lördag till söndag. Det blir igen jobb på söndagen, men då är jag nära jobbet. Man ska ha husvagn, eller nej husbil gör det så mycket enklare. Ska bli så mysigt att tillbringa dagen i lvl^. En extra semesterkänsla så där på en jobb helg. Hur härligt kan inte det vara.
Har just bestämt mig för att uppmärksamma mina tankar idag. Ska jobba med dom under en veckas tid. Bara för jag kan. Vara uppmärksam på vad tanken att det är en tanke och inte en verklighet. Att det jag tänker inte är verkligheten utan faktiskt bara en tanke. Vi får se vart det landar.
Lev idag just nu, igår är borta och förbi. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Det blåser i träden idag. Hösten är här. Just nu vilar jag mig i tankarna, va bra då är det dags att plocka fram den fina höstjackan jag köpte i måndag.
Jag hade ett samtal för några dagar sedan, där vi pratade om saker som gått lite fel. När det gått så där fel, att andra människor blir lidande.
Då behöver man be om ursäkt, till den man gjort illa. Men det är något annat som är viktigt i just den handlingen. Kanske till och med viktigare. Jag tänker att om jag bara säger ursäkta mig, förlåt mig för jag gjorde dig illa. Då glömmer jag av den viktigaste personen i livet. Det vill säga mig själv.
Varför är det så viktigt då? Kanske du tänker just nu.
Mitt svar bli här: För är jag medveten, vet om att jag, gjorde den där andra riktigt illa. Då är det en tanke, en medvetenhet som även skadar mig själv. Jag behöver förlåta mig själv, för att jag inte gjorde bättre just då. Jag är medveten om att jag skadade någon. Vilket oavsett om jag lurar mig själv med tankar om att han/ hon fick vad hon skulle. Fytt i gatan va bra jag satte dit den där… Visst det kan hända att man fyller sitt ego med just dom tankarna, en stund.
Men, då när man sitter ensam på sin kammare. Det är då dom där riktiga tankarna, kommer fram och möter spegelbilden.
Då blir tankarna mindre snälla om mig själv, mera skrämmande. Då möter vi oss själva. I mötet med oss själva, brukar tankarna göra mera ont. Om det är mera onda handlingar, vi gjort. När vi sitter där på vår kammare, nöter in de där tankarna om hur illa, hur dåligt jag betedde mig. Det är då dom tankarna, blir en sanning. Tankarna blir ett eget jag.
Handlingarna är en del, av det liv jag lever. Handlingarna jag gjorde är inte jag, i min person. Utan något jag gjorde, för att jag inte valde det bättre alternativet. Jag gjorde ett dåligt val. Det är här jag menar att det är viktigt, att förlåta mig själv. Det är här jag behöver ha mera förlåtande, till mig själv. Då har jag möjlighet att hitta tillbaka till den där som på riktigt är jag.
För visst är vi på riktigt där inom oss, egentligen helt fantastiska individer. Egentligen är vi har vi samma längtan av att bli accepterade, älskade. Vi har en längtan, av att bara få vara den vi egentligen är skapt att vara.
Så nästa gång du säger förlåt till någon, glöm inte av det förlåtet som du är skyldig dig själv. Det förlåtet är nog så viktigt. Kanske ett livsavgörande förlåt, där du har möjligheten att skapa en ny mera ärlig bild av dig själv.
Det är med mig själv jag måste stå ut med varje dag, varje timma, sekund. Det gäller att gilla mig själv, mina val och handlingar. Då vågar jag möta mig själv i min spegelbild. Jag måste, för att stå ut med mig själv, bli den bästa vän jag någonsin haft och kommer att få. Då kan ett förlåt till mig själv, vara det finaste jag kan ge mig själv.
När vi lever här och nu, har vi möjligheten att göra bra val. Just nu gäller. Igår finns inte längre här. Det tillhör historian, historian kan du lära av. Historian är idag den konsekvens du lever i just nu. Morgondagen är framtiden, den får konsekvens av det du väljer i ditt just nu. Det gäller att välja bra konsekvenser.
Just nu har jag möjlighet att andas och leva.
Carina Ikonen Nilsson
Gilla
GillaLaddar...
×
Like us on Facebook
Laddar kommentarer...
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.