Min rygg är på bättringsvägen, men det går långsamt. Jag märker förbättring men måste fortfarande vara försiktig. Jag har lärt mig att inte stressa över hur snabbt jag blir bättre utan istället ta det lugnt och ge min kropp tid att återhämta sig från ryggont. Jag försöker vara noga med att röra mig sakta och vara försiktig med varje rörelse för att undvika smärta.
Vila och kreativitet: Att hålla sig sysselsatt under återhämtning
För mig har vila och kreativitet blivit en viktig del av återhämtningen. Jag virkar nu en filt av tjockt garn, vilket är ett bra sätt att hålla händerna upptagna medan jag återhämtar mig från ryggproblem. Jag har också börjat teckna igen, och min gamla ritbräda kommer till användning på nytt. Att skapa medan jag vilar känns både avkopplande och terapeutiskt.
Små glädjeämnen: Överraskande presenter och positiva ögonblick
Trots att min kropp inte är helt återställd, har jag fått små glädjeämnen som gör denna period lite lättare. Min son överraskade mig med födelsedagspresenter som verkligen träffade rätt: ett set med virknålar, sybehör och en lampa med simmande maneter – en perfekt present för både min kreativitet och för att ge mig något att fokusera på under min återhämtning.
Värken lindras och tiden går långsamt
Det är fortfarande lång väg till full återhämtning från ryggont, men smärtlindring och vila hjälper. Jag är tacksam för små framsteg och de fina presenterna som gör att jag kan hålla mig positiv under denna långsamma återhämtningsperiod.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Jag som vanligtvis duschar varje dag, ibland två gånger om dagen, har de senaste dagarna tvingats till ett oväntat uppehåll. Inte på grund av vattenbesparing eller miljötänk, utan för att ryggen helt enkelt inte tillåtit det. Smärtan har varit så påtaglig att jag knappt vågat röra mig.
Idag tog jag mig dock modet att duscha. Det blev ett helt projekt. Att ta av pyjamasen var svårt nog, men att klä på mig efteråt var ännu svårare. Jag vågade inte ens torka mig torr utan lät kroppen självtorka för att undvika ytterligare smärta.
Små rörelser, stora utmaningar
Att få på sig strumporna var en process som krävde både planering och små rörelser. Resten av kläderna kom på till slut, men det tog sin tid – en kvart, närmare bestämt. För mig, som är van att göra saker snabbt, är detta en helt ny verklighet.
Dagen har fortsatt i ett lugnt tempo. Tvättkorgarna fylls på, men det blir maken som får ta hand om dem. Diskmaskinen? Den får sonen plocka ur. Själv kan jag bidra med att laga mat, men bara om sonen bär allt tungt.
Smärtans begränsningar
Det är frustrerande att känna sig så begränsad. Att ens sätta sig vid datorn kräver en stol med perfekt stöd. Alvedon och Ipren är mina följeslagare, även om jag försöker använda dem sparsamt.
Det som skrämmer mig mest är tanken: Hur länge kommer det vara så här? Till och med enkla saker som att gå på toaletten är en utmaning. Smärtan känns vid varje rörelse. Det gäller att sätta sig, resa sig och till och med att ligga still i sängen. Det är den enda positionen som inte gör ont, men det går inte att göra mycket liggandes.
Vad kan man göra själv?
Mitt i allt detta försöker jag hitta sätt att hjälpa mig själv. Jag har läst mycket om övningar och egenvård vid ryggsmärta. Här är några tips och länkar som kanske kan hjälpa dig som också lider av smärta:
Tips för egenvård – Att tänka på hållning och undvika tunga lyft är viktigt. Läs mer om egenvård vid ryggont på Vårdguiden.
Det är viktigt att inte överbelasta sig själv.
Små ljusglimtar
Mitt i allt detta försöker jag hitta ljusglimtar. Idag har jag kunnat njuta av en kanna te, något som alltid ger mig lite tröst. Att jag dessutom lyckades duscha var ett stort steg. Även om det var en kamp, fick det mig att känna mig lite mer som mig själv.
Vägen framåt
Jag gör mina övningar och försöker hålla hoppet uppe. Tyvärr hjälper de inte mycket just nu. Jag har försökt få en tid hos sjukgymnasten. Väntetiden är lång. Jag kan inte få hjälp förrän i februari. Det känns hopplöst, men jag försöker påminna mig om att detta är tillfälligt och att det kommer att bli bättre.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Jo, kaffemaskinen går på sista versen, och jag funderar på om det är dags att sätta punkt för äventyret med dessa maskiner. Jag har haft flera olika modeller genom åren, men nu känner jag att det kanske inte är värt det längre.
På morgonen är kaffet klart på två minuter. Det kräver bara att trycka på on-knappen och sedan välja vilken typ av kaffe jag vill ha. Nybryggd espresso på nymalda bönor av högsta kvalitet – svårt att klaga på det. Men är jag verkligen klar med kaffemaskiner?
det här var den första maskinen som gav upp. Den var hel-grym men väldigt jobbig att rengöra. Den här håller nu på att ge upp.. enklare att göra rent än den förra men den är bara fem år gammal. Borde hålla längre.
För- och nackdelar med maskinen
Visst, de är jobbiga att rengöra. Fast å andra sidan behöver man bara göra det någon gång varannan eller var tredje månad. Tömma skålarna? Ja, det får man göra efter ett visst antal koppar. Jag ska ärligt erkänna att jag inte tömmer dem så ofta. En gång i veckan kanske, eller varannan vecka?
Hmm, ser det ut som att jag försöker övertala mig själv om att inte skaffa en ny maskin? Eller kanske tvärtom – att jag borde unna mig en ny? Det är ju något visst med doften och smaken av espresso på morgonen.
Livslängd och kostnad
Jag insåg precis att den här maskinen har bott hos mig i fem år. Det är inte så lång livstid för en kaffe maskin, eller hur? När jag köpte den var den dyr, men idag skulle samma modell kosta 7 000 kronor. Det är inte direkt billigt.
Samtidigt funderar jag på alternativen. En perkulator? Det har jag redan en, För det köpte barnen till mig förra året när jag fyllde år. Kaffekvarn så bönorna är nymalda finns här, även det är en födelsedagspresent från förra året. Och Jo, kaffet blir fantastiskt, men det tar minst tio minuter att brygga. Det känns som en evighet på morgonen när kaffesuget är som störst. Visserligen har jag redan en mjölk skummare som jag köpte i vintras för att ha i husbilen. Den var även tänkt som ett substitut för kaffe maskinen om jag bestämde mig för att inte köpa en ny.
Slutord – beslutet dröjer
Jag blir verkligen inte klokare av att skriva om det här. Ska jag satsa på en ny maskin eller inte? Den gamla tar stor plats i köket och är inte direkt billig att ersätta.
Jag får fundera vidare medan jag väntar på att den nuvarande helt ger upp. Tills dess får jag fortsätta njuta av mina nybryggda koppar och kanske drömma om en framtida kaffelösning.
Det smartaste och billigaste allternativet är att använda den där perkulatorn. Har allt för att det ska bli så gott kaffe som jag vill ha. Kanske är det så att jag ska ge just perkulatorn en chans. Det tjänar jag 7000 kronor på att göra. Men den där kaffe maskinen den är allt bra…….
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Godmorgon, jo det är en ledig godmorgon här. Men redan när jag startade kaffemaskinen blev det en mindre godmorgon. Struntade i att det knäckte i ryggen. Sträckte på mig och tog tag i en påse med kattmat. Böjde mig för att ta upp kattens matskål. Oj, oj, oj, det blev en spännande resa att ta sig rakt upp. Jag fyllde skålen med kattmat. Sedan blev det lite av en utmaning att få ner skålen på golvet. Katten var hungrig och min rygg krånglade.
Kaffet blev klart och stegen gick till soffan i vårt vardagsrum, som numera kan kallas musikrum. Ner i soffan, men inte utan problem. Att resa sig från soffan går just nu i olika steg. Först mental träning för att stå emot smärtan när jag rör benen. Jag som trodde att ryggvärken var ett litet minne blott med små knivar som stack in i sidan bara vid riktigt illa rörelser har fått en ny käftsmäll. Bara att gilla eller i alla fall acceptera läget.
Musik och tankar om världen
Alla sover, och jag lyssnar på Mike Oldfield. Just nu är det Crises som ligger på skivtallriken. Hur jag ska ta mig upp härifrån blir ett senare problem. Det är en ledig dag, och jag hade tänkt tvätta jobbkläder tidigt. Hmm, tror inte jag ens kan gå ner för trappan. Det får bli maken som tvättar kläderna.
Jag har suttit och tittat på TikTok en stund och inser att många i USA verkar bedrövade. I alla fall de som inte röstade på Trump. Vissa säger att han hotar senaten om de inte står på hans sida. Andra vill att vi sparar deras videor som historiska dokument för framtiden, så att deras barn kan se att de kämpade för en bättre värld.
Det skrämmer mig, fast jag bor på andra sidan jordklotet. En kvinna berättar att vi i omvärlden behöver få upp ögonen och stötta de som riskerar att bli förföljda. Det går att se rädsla i ögonen på de som är rädda. Amerikanska flaggor tas ner från flaggstänger och ersätts med svarta flaggor. Jag frågar mig, vad är det som händer? Hur kunde det bli så här? Hur kan ett demokratiskt land vara rädda för sin egen valda ledare? Det känns som att landet har väldiga motsättningar och att den här tiden är på riktigt farlig. Samtidigt inser jag att detta är demokrati – än så länge. Men jag undrar, hur länge har de där människorna fortfarande en demokrati?
Tankar om framtiden och att hitta lugnet
Nej, det här är inte en politisk blogg. Det här är min blogg. En egentligen helt vanlig vardaglig blogg. Men även jag känner oro för vad som händer i min omvärld. Det känns som att det är så mycket nu, så mycket som jag inte kan påverka. Allt ont som händer just nu känns som en kedja av ondhet. Jag är rädd, rädd på riktigt, för att tänka framåt. Kommer vi en dag att stå där och fundera över hur det kunde bli så här? Kommer vi skämmas, fundera på vad som gick fel? Kommer det fria ordet fortfarande vara fritt?
Nej, jag ska sluta tänka på omvärlden just nu. Jag behöver tänka smått och fokusera på min värld. Min oro behöver vila sig från omvärlden och flytta ut från kroppen. Min oro ska bo utanför mig själv. För idag ska jag njuta av min lediga dag – även om den kommer med ryggvärk.
Avslutning: Ta hand om din dag
Jag önskar dig en härligt fin dag. Ta hand om dig och de dina. Tack för att du läser min blogg. Skivan har slutat spela, och jag ska nu, i etapper, ta mig upp från soffan och spela samma sida igen.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Idag startade dagen tidigt. Jag var på jobbet redan vid sju och arbetade tillsammans med en timanställd kille. Vilken fantastisk ung person! Han tar sig an alla uppgifter med en otrolig glöd och gör verkligen ett fantastiskt jobb. Det blev en härlig arbetsdag, även om jag fortfarande väntar på svar jag hoppats få idag.
Middag serverad och musikglädje
När jag kom hem möttes jag av en underbar överraskning. Min man hade lagat middag – kebab med en härligt krämig tzatziki. Det var bara att sätta sig till bords och njuta.
Men det slutade inte där. Han hade också fyllt på vår musiksamling! Igår kom han hem med tre album av Mike Oldfield. Idag överraskade han med ett album av ZZ Top. Han kom också med ett dubbelalbum med Electric Light Orchestra (ELO). När jag hör de första tonerna från ELO kastas jag tillbaka till tonåren, en tid då musiken var allt.
Tonårsnostalgi och trygghet i nuet
När jag var ung kunde jag sitta i timmar och bara lyssna på musik. Det var en tid av både frihet och osäkerhet. Då kändes det som om alla andra var bättre än jag, och självkänslan var långt ifrån vad den är idag. Men nu, 60 år gammal, är känslan annorlunda.
Jag har lärt känna mig själv och känner mig trygg i den jag är. Musiken väcker fortfarande den där härliga känslan av frihet, men utan de osäkra tankarna som jag bar på då. Här i soffan, med ELO i bakgrunden, kan jag njuta av att bara vara. Volymen är fortfarande hög – men inte lika öronbedövande som förr. Och maken och jag kan fortfarande prata med varandra, även om musiken spelar.
Reflektioner och tacksamhet
Det är fint att kunna blicka tillbaka och känna tacksamhet över både det som var och det som är nu. Musik har en förmåga att förena det förflutna med nuet och skapa nya minnen. Att utvecklas, våga nya saker och känna friheten – det är något jag värderar högt.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Nu får ni ha en fin kväll. och tack för att du läser här på min blogg Malix.se
Godmorgon, eller förmiddag kanske jag ska säga. Jag har redan varit uppe ett tag och hunnit med att baka bröd. Det enkla brödet med keso och havregryn som jag aldrig verkar tröttna på. Idag tog jag fram mixern och mixade ihop ingredienserna – smidigt och snabbt!
Recept: Mitt enkla kesobröd med kummin
5 ägg
250 g keso
5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
Salt och kryddor du gillar
Sätt ugnen på 220 grader. Blanda ihop allt till en jämn smet, gärna i en mixer, och grädda tills brödet fått fin färg.
Doften av nybakat sprider sig i hela huset. Jag provade att ha lite kummin i idag, och oj vad det lyfter smaken! Min lillflicka älskar också det här brödet. Hon väljer det till och med framför köpebröd, vilket jag tycker är ett härligt betyg.
En kopp te och tankar om smaker
Vid min sida står just nu en rykande kopp Cream Earl Grey. Jag är en enkel själ när det gäller te – svart te utan krusiduller passar mig bäst. Men ibland kan en hint av saffran eller kanel ge en extra touch, särskilt på vinterkvällar.
Våren på väg eller en grå dag?
I helgen hade jag vårkänslor i kroppen. Fåglarna kvittrade, och solen kikade fram när jag gick till jobbet. Det kändes som om våren var på väg. Men idag är det en annan känsla. Himlen är grå, och till och med katten surar där ute. Trots det tänker jag att det alltid går att hitta något som värmer, även om det inte är solen.
Musikminnen och en ny skivspelare
Vi har fått en ny skivspelare här hemma. Den gamla var mer som en leksak, enligt maken. Nu står en riktig pjäs i vardagsrummet, och skivorna snurrar nästan konstant. Just nu har jag fastnat för Mike Oldfield. Hur kunde jag glömma bort hans mästerverk? Jag har lyssnat på samma skiva tre gånger om och blir lika betagen varje gång.
Känslan av nostalgi är stark. När jag lyssnar på hans musik väcks minnen från förr till liv. Maken är på jakt efter fler av hans skivor idag – det ska bli spännande att se vad han hittar!
Skivspelaren är grymt bra. Den lilla högtalaren är bara bäst eftersom jag kan ta med den till det rum jag är i.
Eld i kaminen och vila för kroppen
Det har gått en vecka utan att jag eldat i källaren, men idag längtar jag efter den där mysiga värmen. Min rygg har bråkat med mig sedan förra veckan, men kanske är det bättre nu. Igår tog jag en riktig vilodag och låg på soffan med musik som sällskap. Det är inte ofta jag unnar mig sådana stunder, men ibland behöver kroppen få återhämta sig.
På bilden ser ni en mysig köksscen som verkligen fångar känslan av min morgon. Nybakat bröd ligger framdukat på en träskärbräda, och en rykande kopp te står bredvid. I bakgrunden skymtar en hög med vinylskivor, som ett litet blink till all den musik som spelas här hemma. Ljuset som strömmar in genom fönstret ger en varm och inbjudande stämning – precis som jag vill att mina morgnar ska kännas.
Tack för att du läser
Har du något favoritte eller ett recept du aldrig tröttnar på? Dela gärna med dig i kommentarerna!
Idag blir en dag för återhämtning och små glädjeämnen. Lite te, lite musik och kanske en eld i kaminen till kvällen. Tack för att du läser min blogg och delar mina vardagsstunder – det betyder mycket!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Så, vad tycker ni om det nya utseendet på min blogg? Ska jag behålla det eller gå tillbaka till det förra temat? Efter lite funderande har jag nog bestämt mig. Det här blir bra. 2025 känns som rätt tid att fräscha upp bloggen och börja året med något nytt. Jag tror att temat kommer att bli trevligare ju mer jag vänjer mig vid det. Just nu är jag faktiskt nöjd.
Jag har tänkt mycket på bloggen och dess framtid. Om jag ska vara helt ärlig har jag inte längre någon tydlig vision om vad jag vill att den ska bli. Jag lägger mycket tid på den, men ibland undrar jag om det är av glädje eller bara en vana. Är det kanske dags att sluta blogga? De flesta av mina bloggkollegor från när jag började har ju redan slutat.
Drivet bakom bloggen just nu är att jag har investerat så många år i den. Att bara låta den dö ut känns svårt. Jag har dessutom betalat för ett helt år hos Loopia, men om jag ska vara ärlig spelar det mindre roll. Kanske har jag gjort mitt som bloggare. Kanske är det dags att pensionera bloggen. De här tankarna har jag haft ett tag. De kommer och går, och det är svårt att bestämma mig för vad jag verkligen vill. Kanske får tiden utvisa.
Bilden är skapad med hjälp av AI av ChatGPT
Ingen blogg i helgen
En sak som är säker just nu är att det inte blir något blogginlägg i helgen. Jobbet tar all tid och energi, och både dagarna och kvällarna kommer att tillbringas där. Det blir en helg utan bloggande helt enkelt.
Tack till er läsare
Jag vill passa på att önska er en härlig fredag och en trevlig helg. Tack för att du läser min blogg och följer med mig på den här resan, oavsett var den leder. Om du vill kontakta mig kan du nå mig på Carina@malix.se.
Hur känner ni kring att blogga i dagens tid? Har ni själva haft liknande tankar om att sluta eller fortsätta? Jag skulle gärna höra era reflektioner!
En mysig morgonstund med te och vinylspelaren, jo det har det varit. Idag vaknade jag tidigt och tog mig ner till min skriv hörna, eller rättare sagt skrivbordet där datorn står. Trots den tidiga morgonen har jag redan hunnit med en hel del innan jag slog mig ner här. Jag har tränat tai chi, fixat köket, lyssnat på skivor, duschat och städat i lillflickans rum. Dessutom har jag lagt in en tvätt och funderat på dagens middag. Allt detta efter en natt med hela 8,5 timmars sömn!
Ett hälsosammare jag
För ungefär två veckor sedan bestämde jag mig för att göra lite förändringar för min hälsa. Jag började tillföra nyttigheter till kroppen genom magnesium och hälsokost som hjälper levern på traven. Träningen är också tillbaka i mitt liv, och jag äter ännu mer hälsosamt. Eller rättare sagt, jag undviker godis helt.
Istället unnar jag mig själv minst en kanna te om dagen – en vardagslyx som jag verkligen uppskattar. På jobbdagar blir det kanske bara två koppar, men det känns ändå som en härlig rutin. Kroppen har börjat svara på de här små förändringarna. Jag känner mig lugnare och har mer energi än på länge. Kanske är det också den smygande våren som gör sig påmind? För mig infinner sig vårkänslorna så fort julen städas bort, vilket vi faktiskt gjorde redan under juldagarna i år.
”Den här bilden har jag fått hjälp med att skapa av AI-assistenten ChatGPT, och jag tycker att den fångar känslan i texten perfekt!”
En kär present och nostalgiska toner
Igår berättade min make att han inte var nöjd med den skivspelare han gav mig i 60-årspresent. Han kallade den en ”leksak”, men för mig är den något alldeles speciellt. Det där knastret från vinylen tar mig tillbaka till tiden då jag hade min första skivspelare – även om den var långt ifrån perfekt.
Trots att jag älskar den presenten beställde han igår en mer påkostad skivspelare, som ska levereras imorgon. Själv jobbar jag då, så jag missar när den packas upp och installeras. Men jag misstänker att den kommer stå på plats och vara redo när jag kommer hem på kvällen.
Reflektioner över dotterns besök
Jag skrev igår att min dotter var på besök, men jag vill dela med mig av mina tankar kring det. Det senaste året har varit tufft för henne, med en avslutad relation och allt som det innebar. Men igår kändes det som att hon hade landat – att livet börjat hitta sin balans igen.
Det var en harmonisk känsla i henne. Vi satt i över en timme och bara pratade, jag, maken och dottern. En stund av närhet och lugn. Idag kommer hon på besök igen efter ett ärende i byn. Till hennes förmodade besvikelse planerar jag att bjuda på soppa, men jag hoppas att en äppelpaj till efterrätt väger upp det.
Dagens planer och en fråga till er
Nu börjar tekoppen bli kall, så det är dags att fylla på med mer te och förbereda dagens mat. Soppa och paj står på menyn.
Jag vill passa på att tacka alla er som läser min blogg, särskilt ni som har följt mig under flera år. Finns det någon av er som har varit med ända från starten? Hör gärna av er till mig – det är så roligt att få era mail! Ni kan nå mig på carina@malix.se.
Ha en fin dag, och tack för att ni fortsätter att läsa och stötta mig här på bloggen!
Idag vaknade jag galet tidigt, innan jobbet. Men det hade sina fördelar. Jag hann plöja mig igenom lite skivor. Jag njöt av inte bara en, utan två koppar kaffe i lugn och ro. Jag tog det väldigt lugnt och hade en riktigt härlig morgon. Hann till och med att läsa i min bok som jag fick i födelsedagspresent.
På jobbet var det en mötesdag. Vanligtvis uppskattar jag våra möten. Jag inser att de är viktiga. Men idag var det som om motivationen inte ville vara med. Jag kände att jag hellre hade spenderat dagen hemma i mjukisbyxor och bloggen. Men jobb är jobb, och ibland är det viktigare än mjukisbyxor och skrivandet.
Vad är förarbetet?
Igår kväll, innan jag gick ner i källaren för att skriva, ställde min make en intressant fråga. Han undrade om jag brukar fundera på vad jag ska skriva om innan jag börjar blogga. Han frågade också om det fanns något slags förarbete innan jag sätter mig vid tangenterna.
Jag insåg att det hade låtit bättre om jag hade svarat: ”Ja, jag kämpar faktiskt vidare. Jag tänker igenom mina inlägg noggrant och gör lite research.” Men sanningen är att jag sätter mig ner. Jag låter fingrarna skriva det som finns i mina tankar just då. Ibland har jag en vag tanke om vad jag vill skriva om. Det kan vara sorg, glädje eller dagens väg till jobbet. Men ofta byts den tanken ut när jag börjar skriva.
17 år av bloggar – en resa genom tid
Jag fick nyligen klart för mig att jag har bloggat i hela 17 år. Det är länge, om man tänker på hur bloggandet har utvecklats i vår värld. Bloggar har gått från att vara ett nischat sätt för entusiaster att dela sina tankar. Nu är de en del av vår vardag och kultur. Under dessa 17 år har jag haft flera olika bloggar, men jag landar alltid tillbaka här, i den här bloggen.
Från början var tanken att skriva om ADHD och hur det känns inifrån. Men som ni förstår, är det svårt att hålla sig till ett enda ämne – särskilt med en ADHD-hjärna. Livet är fullt av saker som lockar, och jag hoppar mellan dem med glädje. Målning, ritande, skrivande – allt kommer och går i perioder. Men skrivandet är något jag alltid återvänder till.
Dyslexi och viljan att uttrycka sig
Att skriva är inte alltid lätt. Jag har dyslexi och har haft mina utmaningar med att stava rätt och veta när komma och punkt ska användas. Men jag har blivit så mycket bättre på det genom åren. Och vet ni vad? Jag bryr mig inte lika mycket längre. För mig handlar skrivandet inte om att vara perfekt. Det handlar om att uttrycka mig. Jag vill dela mina tankar med er som läser.
En grön present och en varm stund
Idag kom min dotter på besök. Hon skulle bara stanna en kort stund, men det blev längre än väntat. Vi hann prata, äta middag och bara vara. Innan hon gick hem fick hon en present – mjuka handdukar i olika nyanser av grönt. Grönt är min favoritfärg, så jag hoppas att hon gillar dem lika mycket som jag gör. Grönt är en så harmonisk färg som sprider ett lugn tycker jag.
Hur länge har du hängt med?
Jag är nyfiken på dig som läser: Hur länge har du följt min blogg? Har du varit med i flera år, eller är du en ny läsare? Oavsett vilket vill jag tacka dig för att du tar dig tid att läsa mina ord. Det betyder mer än du kan ana.
Ha en fin kväll och ta hand om dig!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Här kommer lite ytterligare information om själva bloggandet.
Bloggar har funnits sedan slutet av 1990-talet. Den första bloggen, som många anser vara startpunkten, skapades av en amerikan vid namn Justin Hall år 1994. Han började publicera personliga tankar och länkar på sin hemsida. Termen ”weblog” myntades senare 1997 av Jorn Barger, och 1999 förkortades det till ”blog” av Peter Merholz.
I Sverige tog bloggandet fart på allvar runt början av 2000-talet, och det blev riktigt populärt i mitten av decenniet. Under dessa år var bloggar ofta personliga dagböcker eller specialiserade ämnessidor. Idag har bloggandet utvecklats till en bred plattform för allt från företagsmarknadsföring till personliga berättelser och livsstilsdelning.
Med andra ord har bloggandet varit en del av vår digitala värld i ungefär 30 år!
Här är min allra första blogg och andra bloggar jag skrivit från och till på.
Idag har varit en sån där riktigt ledig dag – en dag utan måsten. Jag har tillbringat stora delar av dagen med att läsa min bok och njuta av flera koppar te. Visst, jag fick laga mat eftersom vår hemmaboende son fyllde år idag. Men att stå vid spisen och steka pannbiffar kändes som en fin gest för honom och familjen.
En smakrik födelsedag
Eftersom sonen inte äter socker, blev det ingen tårta. Istället fick han önska maten, och hans val landade på pannbiffar med potatis, brunsås och brysselkål – hans favoriter. Det märktes att även maken hade något att säga till om. Han hade nämligen tagit fram rejält med köttfärs, så det blev pannbiffar för flera dagar framåt. Nu finns det även till hans mackor på jobbet!
Recept på farmors pannbiffar
Om du vill laga pannbiffar som blir precis som förr, är det här ett recept du kan testa:
Stek pannbiffarna i gjutjärnspanna för att få fram den där autentiska smaken. Lägg dem i ugnen medan du steker klart resten. Vispa sedan ur pannan med lite vatten och använd skyn till brunsåsen.
Jojo dom smakade dom där pannbiffarna.
Tankar om etisk konsumtion
Efter middagen kom tankarna tillbaka till ett dilemma jag burit på ett tag. Det handlar om hur vi konsumerar och varifrån vi handlar våra varor.
Jag har vid några tillfällen köpt saker från nätet – från företag som jag trott varit seriösa. Men vid närmare efterforskning har jag upptäckt att de i sin tur beställer från lågprisföretag som Shein och Temu. Dessa företag är ökända för att exploatera sina arbetare och bidra till stor klimatpåverkan.
Kan jag göra skillnad?
Det känns som om jag blir lurad från två håll:
Jag betalar ett överpris för varor som är värda mycket mindre.
Jag bidrar indirekt till att stödja företag som utnyttjar människor och miljön.
Min snåljåpiga sida kan visserligen frestas av ”billiga” priser, men när jag inser vilka konsekvenser det har, känns det inte alls billigt längre. Att veta att människor arbetar 17–18 timmar om dagen för minimilöner, samtidigt som företagen ignorerar klimatpåverkan, gör mig illa till mods.
Ett löfte till mig själv
Jag vill bli mer medveten om var jag handlar och hur produkterna jag köper har tillverkats. Jag kanske inte kan bojkotta allt som kommer från Kina, men jag kan börja med att göra bättre val. Att välja företag med transparenta och etiska värderingar känns som en bättre väg framåt – både för mig själv och för världen omkring mig.
Reflektion och inspiration
Den här lediga dagen har inte bara handlat om pannbiffar och mys, utan också om att reflektera över mina egna värderingar och handlingar. Det är små steg som gör skillnad, och jag är fast besluten att låta min moral vinna över snåljåpen i mig.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.