Kategori: Camping, ställplats. Sida 1 av 8

En ny dag att leva och andas i

Engelsk version here

Förord:
Att skriva är mitt sätt att andas. Och idag andas jag tacksamhet – för natten, för morgonen och för resan som varit. Här kommer några rader från vår stund i Vilhelmina, innan vi styr hemåt igen.


Tacksamhet som livsstil

Ny dag att leva. Ny dag att andas i.
Jag känner ofta tacksamhet över att få vakna – bara det att få slå upp ögonen och börja om, är något jag inte längre tar för givet. Ju fler år som går, desto oftare tänker jag just i tacksamhetens tankar. Det är som att åldrandet skalar bort bruset och gör plats för det som faktiskt betyder något.


Morgon i Vilhelmina och en fulladdad start

Just idag bor jag i mina tacksamheter.
Tacksam över en god natts sömn.
Tacksam för att vi landat här i Vilhelmina.
Och tacksam för att vi idag påbörjar färden hemåt.

Jag vet inte hur långt vi kommer åka – kanske hela vägen till Mora, eller så stannar vi i Östersund. Det är många mil hem, men vi tar det i vår egen takt.


Alla mil vi lagt bakom oss

Vilken resa vi har gjort!
Så många upplevelser, så många mil – och framför allt: så mycket vi har delat. Jag, maken och lillkillen. Igår när vi kom fram hit var det dags att ladda – både teknik och kropp. Dammsugare, tandborste, datorer – allt behövde fyllas på inför en ny dag.

Vi campar mest för att få duscha varmt och ladda våra grejer. Andra på campingen sitter ute, umgås, grillar och lever campingliv. Vi gör det där andra – fixar mat, duschar, plockar i ordning. Sedan kryper vi ner med våra mobiler eller datorer en stund, innan sömnen tar oss. Tror inte vi varit uppe sent en enda kväll. Alla upplevelser och mil gör oss kvällströtta.


En trötthet som känns i kroppen

Igår kväll satt jag och skrev mitt inlägg, och jäspade i kapp med mina egna ord. Tårarna rann längs kinderna av trötthet, och så fort huvudet landade på kudden var jag borta.


Långfil – norrländsk frukostkärlek

På vårt stopp vid Blåsjön hittade jag något jag längtat efter – långfil!

Långfil är en klassisk norrländsk syrad mjölkprodukt, tjockare än vanlig filmjölk och med en lite syrlig, mjuk smak. Den har långa trådar när man rör i den – därav namnet. Långfil är en barndomsfavorit för många, och en symbol för norrländsk frukostkultur. Ibland kan man smaksätta den med lite kanel, ingefära eller socker – då blir det rena njutningen.

Så idag blir det lyxfrukost med långfil. Och ett litet leende, bara för att det blev så norrländskt som det ska.


Stekenjokk – ett fjällandskap att bära med sig

Under vår resa passerade vi Stekenjokk, ett område som inte går att beskriva utan att andas in lite extra.

Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, och sträcker sig över fjällplatån i gränslandet mellan Jämtland och Lappland. Här öppnar sig landskapet som ett oändligt tak mot himlen. Karga fjäll, porlande smältvatten och snöfläckar som ligger kvar även mitt i sommaren. Naturen är mäktig – vild och vindpinad, men ändå rofylld.

För lillkillen var det kanske mest snön i juni som var spännande. För oss andra – tystnaden, vidderna och känslan av att vara en liten prick i något mycket större.


En resa för minnenas skull

Lillkillen har kanske mest suttit med sin mobil eller dator, men han har ändå fått uppleva Norrland och Norge. Nu kan han säga ”Där har jag varit” – och faktiskt veta hur det ser ut. Han vet nu att vädret här kan slå om på ett ögonblick – från sol till regn, från lugnt till storm. Han kan berätta om vinden i fjällen, som ibland blåser så kraftigt att det knappt går att ta sig fram.

Och just vindarnas kraft har vi fått känna av – inte bara en gång utan två. Då när luften känns som ett hinder i sig själv. En kraft att både respektera och minnas.


Hemåt – med hjärtat fullt

Nu packar vi ihop, laddar upp det sista och styr sakta hemåt.
En resa är aldrig bara vägar och stopp – det är minnen, känslor, lärdomar.
Och jag känner mig tacksam över varje steg.

Skrivtid bland fjäll och filer

Något annat jag burit med mig under den här resan är orden.
Jag har fått tid att skriva – och kanske ännu viktigare, jag har fått tid att lyssna. Till mina egna tankar. Till vinden i fjällen. Till tystnaden.

Det är också här, mitt i resan, som en ny titel till en framtida saga dök upp. Den ligger än så länge bara i sin början. Men Vinghästen – den sagan fortsätter att växa.

Just nu arbetar jag aktivt med att skriva klart sagan om Vinghästen, Alfred och Tom. Det är en berättelse som vuxit fram under lång tid – bit för bit, bild för bild – och nu håller på att ta form som en riktig bok. En bok jag kommer att ge ut när den är färdig.

Bilderna i boken skapas med hjälp av AI, men berättelsen, känslan och rösten är min. Det är min saga – född i en husbil, buren av skogar, tystnad och fantasi. Och kanske har fjällvindarna viskat några extra rader längs vägen.

Vill du läsa mera om hur jag jobbar med boken. Det finns här på bloggen under taggen Vinghästen.


”Vill du få ett meddelande när boken är klar? Lämna gärna en kommentar eller skicka ett mejl.”
…så gör jag gärna det! Vill du det?


Tack för att du läser.
Vill du följa fler inlägg från våra resor och min vardag? Lämna gärna en kommentar eller dela med dig av egna reseminnen.
Och om du vill stötta mitt skrivande – skänk en slant via PayPal.

Lev väl. Och glöm inte att andas.
/Carina – malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Långfil #Husbilsliv #Stekenjokk #Fjällresan #Norrlandskultur #Tacksamhet #Campingliv #Resedagbok #Vilhelmina #malixse
#NordicTraditions #Stekenjokk #SwedishMountains #RVjourney #TravelJournal #GratitudeMorning #NorthernSweden #CampingLife #SwedishCulture

A New Day to Breathe and Live In

SV version here.

Foreword

Writing is my way of breathing. And today, I breathe gratitude – for the night, the morning, and the journey we’ve been on. Here are a few words from our moment in Vilhelmina, before we begin our way home again.


Gratitude as a Way of Life

A new day to live. A new day to breathe.
I often feel gratitude just for waking up – simply opening my eyes and starting over is something I no longer take for granted. The more years that pass, the more I live in thoughts of thankfulness. It’s as if growing older peels away the noise and makes space for what truly matters.


Morning in Vilhelmina – Fully Charged

Today, I live inside my gratitudes.
Grateful for a good night’s sleep.
Grateful that we arrived here in Vilhelmina.
And grateful that we begin our journey home today.

I don’t know how far we’ll go – maybe all the way to Mora, or perhaps we’ll stop in Östersund for the night. There are many miles to travel, but we’ll take them at our own pace.


All the Miles Behind Us

What a journey we’ve had!
So many experiences, so many miles – and most of all: so much we’ve shared. Me, my husband, and the little one. Yesterday, when we arrived here, it was time to recharge – both body and devices. Vacuum cleaner, toothbrush, laptops – everything needed a boost before the new day.

We mostly camp to enjoy a warm shower and recharge everything. Others at the campgrounds sit outside, socialize, grill, and enjoy the camping life. We do the other things – prepare food, shower, tidy up for the night. Then we curl up with our phones or computers for a little while, before sleep takes us. I don’t think we’ve stayed up late even once. All those miles and moments make us tired by nightfall.


A Tiredness You Feel in Your Bones

Last night, I was writing a blog post, yawning through every sentence. Tears streamed down my cheeks from all the yawning. And the moment my head hit the pillow, I was gone.


Långfil – A Northern Breakfast Love

At our stop in Blåsjön, I found something I’d been longing for – långfil!

Långfil is a traditional northern Swedish fermented milk product – thicker than regular yogurt and with a soft, tangy taste. It forms long, silky threads when stirred – hence the name. For many, it’s a childhood favorite and a true symbol of northern Swedish breakfast culture. Sometimes, you can sprinkle a little cinnamon, ginger, or sugar on top – and it becomes pure delight.

So today, I’m treating myself to a proper northern breakfast with långfil. And a quiet smile – because this morning feels exactly as it should.


Stekenjokk – A Mountain Landscape to Carry with You

During our journey, we passed Stekenjokk, a place you can’t describe without pausing to take a deeper breath.

Stekenjokk is one of Sweden’s highest roads, stretching across a mountain plateau in the borderlands between Jämtland and Lapland. The landscape opens like a skyward roof. Rugged mountains, melting snow streams, and patches of snow that linger well into summer. The nature here is powerful – wild and wind-worn, yet calming.

For the little one, it was the snow in June that stood out. For us, it was the silence, the vastness, and the feeling of being just a tiny dot in something so much greater.


A Journey for the Memory Bank

The little one may have spent a lot of time with his phone or laptop, but he still got to experience the landscapes of Norway and northern Sweden. Now he can say “I’ve been there” – and truly know what it looks like. He knows now how quickly the weather changes here – from sun to storm in a snap.

He can say, “Yes, I remember – the wind up there really can blow!”
And we’ve felt that – not once, but twice. Winds so strong you could barely walk forward. A force you have to both respect and remember.


Heading Home – With a Heart Full

Now we’re packing up, charging the last devices, and slowly heading home.
A journey is never just roads and rest stops – it’s memories, emotions, and lessons.
And I’m truly grateful for every step.


Writing Time Among Fjäll and Fil

Something else I’ve carried with me on this trip is words.
I’ve had time to write – and more importantly, time to listen. To my own thoughts. To the wind in the mountains. To the silence.

It was here, during this journey, that a new title for a future story arrived. It’s still just a seed. But The Winged Horse – that tale is growing.

Right now, I’m actively working on writing the full story of The Winged Horse, Alfred, and Tom. It’s a tale that has grown slowly over time – piece by piece, image by image – and now it’s taking shape as a real book. A book I plan to publish when it’s ready.

The illustrations are created with help from AI, but the story, the voice, the emotion – that’s all mine. It’s my story – born in a camper van, carried by forest stillness, silence, and imagination. And maybe the mountain winds have whispered a few extra lines along the way.

Would you like to follow the journey as I work on the book? You can read more here on my blog, under the tag The Winged Horse.

Would you like to get a message when the book is ready?
Feel free to leave a comment or send me an email – I’d love that.


Thank you for reading.
If you’d like to follow more of our travels and everyday moments, feel free to comment or share your own stories.
And if you’d like to support my writing – donate a small gift via PayPal.

Live well. And don’t forget to breathe.
/Carina – malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#NordicTraditions #Stekenjokk #SwedishMountains #RVjourney #TravelJournal #GratitudeMorning #NorthernSweden #CampingLife #SwedishCulture

Tillbaka på Kolgårdens Camping – som att komma hem

Länk till engelsk version: Read this post in English.->


Förord

Det här är ännu ett inlägg från vårt liv på hjul – från vår lilla husbil LVL², där vi landat på en av våra favoritplatser. Här samlas trötthet, tacksamhet och en längtan efter vila. Att få stanna upp, andas ut och bara vara.


Tillbaka på Kolgårdens Camping – som att komma hem

Vi har landat på Kolgårdens Camping ännu en gång, och det känns lite som att komma hem. Här är vackert, lugnt och trivsamt. Servicehusen är fräscha, det är rent och snyggt överallt. Maken berättade att campingen har vuxit – och det syns. Nya servicehus har byggts och området har blivit mer tillgängligt.

Det är alltid lika trevligt att komma hit. Man känner sig välkommen, nästan som om platsen minns en.


En dusch som tvättade bort fjällets kyla

Det första jag gjorde när vi kom fram var att duscha.
Och om ni bara visste – vilken ljuvlig känsla det var att få ställa sig i en varm dusch, i ett varmt hus, efter fjällturen där vi nästan blåste bort.

Vädret vände snabbt. Från klar himmel till kolsvart. På bara några minuter drog ett oväder in över oss. Det blåste upp, det regnade, och jag frös långt in i märgen. Men duschen gjorde underverk.


En längtan att stanna – men också röra sig hemåt

Nu när vi är här så känns det som att allt i kroppen andas ut. Jag skulle så gärna vilja stanna en dag extra – bara för att slippa åka iväg direkt. En dag till i det här vackra, välkomnande landskapet hade varit underbart.

Men samtidigt finns en stilla lockelse i att börja färden hemåt. Vi får se vad maken säger – kanske tycker han som jag.


Vägen från Stekenjokk – en prövning på fyra hjul

Vägen mellan Stekenjokk och Vilhelmina var allt annat än behaglig. Det var vägarbeten – överallt.

Vissa sträckor var bara grovt grus med stora stenar, nästan som rullgrus. Min is i magen smälte fort när vi körde där. Vi kunde inte köra fortare än 40 km/h, och jag höll andan mer än en gång.

Men vi tog oss fram – långsamt, försiktigt – och nu är vi här. I trygghet, i värme.


En stund för orden – och nya idéer föds

Efter den långa färden, med fjällens regn och vägarbetens damm bakom oss, har jag också fått en oväntad men trivsam upplevelse – att bara sitta här, i vår lilla husbil, med utsikt över campingen och skriva av mig.

Alla dagens intryck, ljud, växlande väder och känslor har format ord som behövde komma ut. Det känns som en slags lättnad.

Och som om inte det vore nog – en ny idé till en saga dök upp. Titeln har redan viskat sitt namn till mig, men själva berättelsen får ligga till sig ett tag. Den får vila, mogna och växa – tills Vinghästen är klar med sin färd.


Avslutningsvis

Tack för att du följer vår resa. För mig betyder det mycket att få dela dessa stunder – med dig som läser.

Har du själv campat på Kolgårdens Camping eller åkt över Stekenjokk? Lämna gärna en kommentar – jag blir glad av varje ord.

Och om du vill stötta mitt skrivande:
Skänk en slant via PayPal →

Önskar dig en fin kväll,
Malix/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags

Svenska:
#Husbilsliv #KolgårdensCamping #Fjällresa #Stekenjokk #CampingVästerbotten #SvenskNatur #Vägäventyr #Resedagbok #LVL2 #SkrivaPåResandeFot #Vinghästen #SkapandeResa

Engelska:
#RVLife #SwedenByMotorhome #StekenjokkRoad #SwedishNature #CampingInSweden #MountainTravel #TravelDiary #NordicCampground #CreativeJourney #WritingOnTheRoad #WingedHorse

Back at Kolgårdens Camping – Like Coming Home

Link to Swedish version: Läs det här inlägget på svenska. ->


Foreword

This is another post from our life on wheels – from our little motorhome LVL², where we’ve just arrived at one of our favorite places. Here, fatigue, gratitude, and the longing to pause all come together. A moment to breathe and simply be.


Back at Kolgårdens Camping – Like Coming Home

We’ve arrived once again at Kolgårdens Camping, and it honestly feels like coming home. It’s beautiful, peaceful, and welcoming. The service buildings are fresh, clean, and tidy.

My husband told me the campsite has expanded – and I can see that myself. They’ve built more service facilities and made the area more accessible.

It’s always nice to come here. You feel truly welcome, almost as if the place remembers you.


A Shower to Wash Away the Mountain Chill

The very first thing I did when we arrived was to take a shower.
And oh, what a delight it was – stepping into a warm shower, in a cozy building, after a windy and rainy trip up in the mountains.

The weather changed in a heartbeat. One moment clear skies – the next, darkness and strong winds. It came faster than I expected. I was freezing to the bone, but the hot water brought me back to life.


The Urge to Stay – Yet Also to Head Home

Now that we’ve landed here, I feel my whole body exhale. I’d really love to stay an extra day – just to avoid rushing off again. One more day in this beautiful, welcoming place would be lovely.

At the same time, there’s a quiet pull to begin the journey back home. We’ll see what my husband thinks – maybe he agrees with me.


The Road from Stekenjokk – A True Challenge

The road from Stekenjokk to Vilhelmina was anything but easy. Roadworks everywhere.

Some stretches were just rough gravel with big, rolling stones. It felt like driving on loose rocks. My nerves melted the moment we hit that part – we couldn’t drive faster than 40 km/h, and I held my breath more than once.

But we made it – slowly, carefully – and now we’re safe and warm.


A Moment for Words – And New Ideas Are Born

After this long day, with mountain rain and dusty roadwork behind us, I’ve had a truly comforting moment – just sitting here in our motorhome, looking out over the campground, writing down everything that’s been building up inside me.

All the impressions, the sounds, the shifting weather and feelings – they needed to come out. And now they have.

As if that wasn’t enough – a new story idea popped up today. The title came to me like a whisper. But the tale itself will have to rest and grow – for now, it remains in the shadows until Winged Horse has finished its journey.


In Closing

Thank you for following our journey. It means a lot to me to be able to share these moments – with you.

Have you ever camped at Kolgårdens Camping or driven the Stekenjokk road? I’d love to hear your thoughts – leave a comment below!

And if you’d like to support my writing:
Send a small gift via PayPal →

Wishing you a beautiful day,
Malix/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags

English:
#RVLife #SwedenByMotorhome #StekenjokkRoad #SwedishNature #CampingInSweden #MountainTravel #TravelDiary #NordicCampground #WritingOnTheRoad #CreativeJourney #WingedHorse

Svenska (för internationella sökningar):
#Husbilsliv #KolgårdensCamping #Fjällresa #Stekenjokk #CampingVästerbotten #Vinghästen #SkapandeResa

Another Morning in LVL² – 1000 km from Home but Close to the Heart

SE läs det här inlägget på SVENSKA

Foreword
This is a morning post written from the small table in our camper van. Coffee in hand, the world still quiet, and my body slowly waking up after a better night of sleep than the ones before. Gratitude and longing swirl together in my thoughts as the road waits outside.


On the Road Again – for the Last Time?

We’ve only been away for three days, but it already feels like forever since we left home. We’re now about 1000 kilometers north, and today we’ll continue towards Gäddede, Stekenjokk, and Vilhelmina – places we’ve visited so many times I’ve lost count.

But this trip isn’t just about us.
This one is for the Little One – so he’ll know what our country looks like. So he can say:

“I’ve been there. I remember. I know what it looks like.”

Maybe it’s the last time we take this journey. Because this is the last youth we’ll have living with us. That thought stirs something deep in me.


ADHD, Sleep, and the Soothing Rhythm of the Road

Last night I finally slept – not perfectly, but better. Around six and a half hours. The previous nights? Barely four. And with ADHD, that kind of sleep deprivation starts to eat away at both body and mind.

Sleep and ADHD don’t always go hand in hand.
The thoughts keep spinning, the body doesn’t settle, and even when you’re tired, it’s like your brain didn’t get the memo.

But here in the camper, something shifts. Maybe it’s the fresh, crisp northern air. Maybe it’s the rhythm of travel. The Little One, who often says he can’t fall asleep, drifts off in less than half an hour here. There’s a calm in motion that helps the chaos settle.

For ADHD bodies, movement can bring peace. When the outside moves, the inside can finally rest.


Vegset – Roadwork, Rocks, and Memories

Right now, we’re in Vegset, staying at a familiar campsite. Outside, roadwork is underway – just like it was three years ago when we were here.
The road closes between 7 p.m. and 7 a.m., every night.

They’re widening the road and installing fences to catch falling rocks and forest debris. The timing is perfect for the campsite – the last stop before the road closes. Some might find it inconvenient. I think it’s clever.


Missing Home, Wondering About Tomatoes

Even though we just left, I already feel a pull toward home.
How’s the greenhouse doing?
Are the cucumbers bigger?
Have the tomatoes begun to ripen?

Our greenhouse waters itself – but only if the rain barrel isn’t empty. And the shower at home – oh, how I miss it. Campground showers work fine, but they stop when your coins run out. At home, there’s no such interruption.


A Little Guilt, A Lot of Gratitude

I have to admit, I felt a little guilty this morning.
Here I am, sitting in our lovely camper, traveling across countries, and still… missing home.
But then I reminded myself – we’re lucky.
Not everyone can do this. Not everyone has the means.

Be grateful, Carina. This is a gift.

There will be days, soon enough, when I sit at home and wish I were back on the road.


Writing on the Move – and Letting the Story Grow

Even though it’s a bit cramped and tricky, I’m still working on my book.
”The Winged Horse at Dusk.”
It was supposed to be a short story – but stories that carry feelings and challenges… they grow. And I’m letting it take the space it needs. I write a few pages each night, after we’ve parked and settled.


Final Words – from LVL², With Heart

That’s all for now.
Thank you for reading – it means more than you think.

Want to say hello or share your thoughts?
Leave a comment or email me at carina@malix.se. I read every word.

And if you’d like to support my writing:
Click here to donate via PayPal. – Even a small gesture makes a big difference.

Wishing you a day that’s yours to shape – in thought, in pace, in peace.
/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags

#VanLife #ADHDandSleep #NorwegianCamping #TravelingWithKids #WritingOnTheRoad #EveningHorseTale #TinyHouseOnWheels #GratitudeInMotion #GreenhouseThoughts #RoadtripReflections

Ännu en morgon i LVL² – 100 mil hemifrån, men nära känslorna

GB Read this post in English.

Förord
Det här är en morgon i husbilen, där kaffet fortfarande är varmt och kroppen sakta vaknar till liv efter en natt med lite mer sömn än tidigare. Tankarna snurrar, längtan blandas med tacksamhet – och allt rör sig i mig medan världen utanför fortfarande är tyst.


Vi är ute på vägarna igen

Vi har bara varit borta i tre dagar – ändå känns det som en evighet sedan vi var hemma. Nu är vi nästan 100 mil bort, och i dag ska vi vidare mot Gäddede, Stekenjokk och Vilhelmina. De där platserna som jag inte längre minns hur många gånger vi besökt. Men varje gång är ändå en egen resa.

Den här gången handlar det inte bara om vår egen längtan norrut. Det handlar om Lillkillen. Han ska få veta hur vårt land ser ut – och hur grannlandet ser ut. Han ska kunna säga:

”Där har jag varit. Jag minns. Jag vet hur det ser ut.”

Och kanske är det här sista gången vi gör den här resan, just hit upp. För det här är också sista ungdomen vi kommer ha boende hos oss. Det är stort. Och lite vemodigt.


ADHD, sömn och bilens lugnande rytm

I natt fick jag sova. Inte hela natten, men ändå – sex och en halv timmar. De senaste nätterna har det varit max fyra timmar, och det känns i hela kroppen när sömnen inte kommer. Jag tror många med ADHD kan känna igen sig i det.

Sömnen är ofta en kamp. Tankarna snurrar, kroppen vill inte stilla sig, och även när man är trött så är det som att kroppen inte lyssnar.

Men här i husbilen händer något. Kanske är det rytmen i bilen, kanske är det luften – klar och frisk, lätt att andas. Lillkillen, som hemma säger att han inte kan sova, somnar på under en halvtimme här. Fast vi mest sitter still i bilen på dagarna, så sover han gott. Det är något med att vara på väg som gör det lättare att landa.

Det är något läkande i rörelse, särskilt för en ADHD-kropp. Intrycken rör sig snabbare ute, och då blir det kanske lite lättare att vila inuti.


Vegset, vägarbeten och gamla minnen

Just nu är vi i Vegset, på en liten camping där vi varit förr. Utanför pågår vägarbete – precis som för tre år sedan. Vägen stängs av varje kväll mellan 19.00 och 07.00. Det är kanske irriterande för många, men för campingen är det nog ett guldläge. Hit kommer folk och stannar – eftersom de ändå inte kan köra vidare.

De bygger bredare väg och sätter upp stängsel längs berget. Skydd mot nedfall från skogen. Det känns tryggt. Minnet av att vi varit här förr smyger sig på. Det finns något fint i att komma tillbaka till platser som bär ens historia.


Hemlängtan och växthusfunderingar

Trots att vi nyss kommit iväg känner jag hur hemlängtan smyger sig på. Jag undrar hur det ser ut i växthuset.
– Har gurkorna vuxit?
– Har tomaterna börjat få färg?
– Har det regnat, eller är tunnan tom?

Växthuset är självbevattnat, men utan vatten i tunnan blir det ingenting. Och duschen hemma – den längtar jag också efter. Här på campingen tar duschen slut när pengarna i automaten gör det. Hemma är det bara att stå där en stund till.


Tacksamhet och tillrättavisning

Mitt i den där längtan känner jag mig nästan skamsen. För vi har husbil, vi har råd att resa. Vi har möjligheten att visa barnen världen. Och ändå sitter jag här och längtar hem.

Men jag vet ju – det kommer dagar när jag sitter hemma och längtar bort. Det går i vågor. Så jag påminner mig själv:

Carina, du har det bra. Var tacksam.


Skrivandet rör sig med mig

Jag försöker fortsätta med min bok. ”Vinghästen i skymningen.” Det är trångt i husbilen, svårt att få ro, men jag skriver någon sida varje kväll. Det som skulle bli en liten saga har vuxit. För känslor tar plats. Och ibland kräver de många sidor för att få landa.


Slutord – och ett hej från LVL²

Orden tar slut för denna gång. Tack för att du är här, tack för att du läser.

Vill du höra av dig? Skriv en rad i kommentarerna – eller mejla mig direkt på carina@malix.se. Jag läser allt.

Och om du vill stötta mitt skrivande:
Skänk en slant via PayPal här – varje litet bidrag gör skillnad.

Önskar dig en dag där du själv får välja tempot, tankarna och tonläget.
/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


#Husbilsliv #ADHDochSömn #Vegset #Campingvardag #SkrivaPåResandeFot #Växthusdrömmar #VinghästenISkymningen #Familjeresa #ResaMedBarn #Tacksamhetsreflektion
#VanLife #ADHDandSleep #NorwegianCamping #TravelingWithKids #WritingOnTheRoad #EveningHorseTale #TinyHouseOnWheels #GratitudeInMotion #GreenhouseThoughts #RoadtripReflections

From Mountains to Fjords – Our Journey to Vegset, Norway

Support My Writing

If my words touch you – if they bring comfort, curiosity or simply a moment of stillness – you’re welcome to support my writing.
Donate via PayPal – and thank you for traveling with me through these stories.

A Day on the Road – From Otta to Vegset

We’ve now arrived in Vegset, after driving around 430 kilometers today – from Otta over the mighty Dovrefjell. Along the way, we made several stops – to refuel, eat, and take in the beautiful landscape. There’s always something to explore when driving through Norway.

Dovrefjell was especially striking – vast, rugged and majestic. A place where the silence itself feels sacred.

Fish Burgers and a Gnat Invasion

Once we got to the campground, we prepared some fish burgers. Our plan was to eat outside, but we were quickly ambushed by biting gnats – tiny, relentless and absolutely everywhere. We fled into our LVL² camper, but unfortunately, the little beasts followed us in. It was itchy, annoying, and downright gross.

Norway in Images – Fjords, Mountains and Roadworks

We managed to snap a few photos during the journey. Norway is breathtaking – a postcard in motion. Towering mountains, shimmering fjords, rivers and valleys… sometimes all at once. It’s a country that truly makes you pause.

That said, roadworks are everywhere right now. Nearly every few kilometers, you’ll encounter cones, signs, and reduced speed zones. But the roads are in excellent condition, so it’s hard to complain.

Diesel Prices and Random Observations

One curious thing we noticed: diesel prices vary a lot depending on location. In places with several gas stations, the price is often slightly lower – maybe a kind of quiet competition. A small but interesting detail.

Weather and Winds in the Norwegian Highlands

Right now the weather is mixed – between 13 and 16 degrees Celsius depending on altitude. Up in the highlands of Dovrefjell, the air was crisp and cool. In the valleys, it felt a bit warmer. You can really feel you’re traveling among the peaks – the air is fresh and bright.

Have you traveled through Norway or in a camper?
Share your story in the comments!

Thank You for Reading

Thank you for stopping by my blog – it means more than you know.
To share these travels, thoughts and glimpses of everyday life with you is a quiet kind of joy.
I hope you’ll join me for the next leg of the journey too.

Wishing you a wonderful (and gnat-free) day.
Malix/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads

Läs inlägget på Svenska här.

Från fjäll till fjord – resan till Vegset i Norge

Read this post in English

Förord – Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord betyder något för dig – om de får dig att stanna upp, känna eller bara le lite – får du gärna lämna en liten gåva.
Skänk en slant via PayPal – och tack för att du följer med på mina resor!


En dag på väg – från Otta till Vegset

Nu har vi landat i Vegset efter många mil i bilen. Från Otta till Vegset – ungefär 43 mil har vi åkt idag. Det blev en heldag med storslagna vyer, fjäll, vägkrogar och dieselpauser.

Vi passerade Dovrefjäll, ett av Norges vackraste fjällområden. Naturen där är mäktig, karg och tyst på ett sätt som nästan går att ta på. Stora, öppna vidder med fjälltoppar i fjärran – en upplevelse jag gärna återvänder till.

Fiskburgare och knottinvasion

När vi kom fram till campingen lagade vi fiskburgare. Planen var att äta ute, men så fort vi satte oss dök knotten upp – i massor! De drev in oss i vår lilla LVL², men tyvärr följde de med oss in. Och de nöjde sig inte med sällskap – de ville smaka på oss också. Vidriga små varelser som gör en kväll mindre njutbar.

Norge i bild – fjordar, fjäll och vägbyggen

Vi hann ta några bilder längs vägen. Det är svårt att inte stanna – Norge är som ett levande vykort. Fjäll, hav, fjordar och vattendrag. Ibland allt samtidigt. Det är mäktigt.

Det finns dock något som bryter skönheten lite: vägarbeten överallt. Det känns som varannan kilometer har någon form av arbete igång, men å andra sidan är vägarna i gott skick.

Dieselpriser och små reflektioner

Vi har också märkt att dieselpriset varierar en hel del. På orter där det finns flera mackar kan det skilja några ören här och där. Lite som en lokal prismatchning i det tysta. Intressant ändå.

Väder, vind och vardag i Norge

Just nu är det växlande molnighet, runt 13–16 grader i fjälltrakterna. Dovrefjäll bjöd på kylig fjälluft, medan det nere i dalgångarna varit lite mildare. Det känns att vi är i höjd med de höga topparna – luften är frisk och fylld av något slags klarhet.


Lite bilder från idag och igår.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Tack för att du läser!

Tack för att du tittar in här på bloggen – det betyder mer än du tror.
Att få dela mina resor, mina tankar och det vardagliga med dig som läser, är ett slags stilla lycka.
Jag hoppas du hänger med på nästa etapp också.

Önskar dig en fin dag – och kanske lite myggfritt!

Malix/Carina

Vad tänker du?
Dela gärna dina tankar i en kommentar – jag läser allt och svarar så ofta jag kan.

#resedagbok #husbilsliv #Norge2025 #Dovrefjäll #vegset #fjällresa #knottinvasion #campingliv #vägar

#travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads

Förälskad i Norges fjäll – och det började med en bok

Engelsk version finns att läsas här

Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord betyder något för dig – så får du gärna lämna en liten gåva.
Skänk en slant via PayPal

Förord

Det här är en sådan berättelse som bor i både hjärta och kropp. En text om vind, fjäll, förundran – och om hur ett boktips blev till en långvarig kärlek till Norges natur. Jag skriver det här med fjällen utanför fönstret och vinden som just lagt sig. Kanske kan du känna stillheten mellan raderna.


Böckerna som öppnade dörren till fjällen

För några år sedan, kanske var det 2019, började jag få en förkärlek till Norge och deras fjäll. Det började med att jag läste en bokserie om Böverdalen och två systrar. Böckerna är skrivna om området runt Sognefjell, Skjolden och Luster. De utspelar sig ungefär tvåhundra år tillbaka i tiden och handlar om hur människor anpassade sig till fjällvärlden och dess väder.

Sedan dess har vi under flera år besökt Norge för att själva få uppleva fjällen och allt de bär på.


När vinden visar sin styrka

Igår, trots att det är mitt i sommaren, fick vi uppleva vädrets kraft här i fjällen. Vindarna grep tag i vår husbil så att det kändes som om den skulle lyfta. Hela bilen skakade, gardinerna rörde sig – trots att alla fönster och dörrar var stängda. Det var inte utan att det kändes både spännande och lite skrämmande. Jag är tacksam att det är sommar och inte vinter.

Visste du?
I de norska fjällen kan vädret slå om snabbt, oavsett årstid. Sommarstormar är vanliga, och vinden kan öka från lätt bris till stormstyrka på bara några minuter. Det är därför viktigt att alltid vara beredd, särskilt om man vandrar eller campar. Temperaturen kan sjunka snabbt – även mitt i juli.


Ett lugn vid Otta Seatacamping

Just nu befinner vi oss i Otta, på Seatacamping, där vår husbil står precis vid vattnet. På andra sidan älven tornar bergen upp sig. Det ser nästan ut som en miniatyrvärld där borta – små hus, ett tåg som rusar förbi som ser ut som en leksak. Fast allt är verkligt, förstås. Bara bergen är så mäktiga att de får resten av världen att se ut som något ur en dockfilm.


Fjällens inverkan på kroppen och själen

Jag vet inte vad det är, men när jag är här bland fjällen får jag en annan takt i kroppen. Ett lugn. Något stillnar i mig. Här finns inte samma brådska.

Vi har varit här förut – men det går inte att se sig mätt. Varje gång vi kommer hit stannar jag upp. Ser. Andas. Och varje gång hittar jag något nytt. Något som gör mig förundrad över hur storslaget livet kan vara, mitt i naturens storslagenhet.


Dagens mål: Dovrefjället

Idag åker vi vidare mot Dovrefjället. Vi hoppar över frukosten här på campingen, och tänker istället äta uppe i fjället. Kanske får vi se myskoxar – de strövar fritt däruppe om man har tur.

Efter Dovrefjället ska vi vidare mot Gäddede, där vi hoppas få en sista dos fjäll innan det bär av hemåt. Men handen på hjärtat – det svenska fjällandskapet får svårt att mäta sig med det vi fått uppleva här.


Norge – vår lillebror med storslagna vyer

Vi svenskar ser ibland Norge som vår lillebror, men när det gäller natur och fjäll är rollerna omvända. Norge levererar alltid mer. Större. Mäktigare. Och alltid med något nytt att upptäcka – om man bara tar sig tid att stanna upp.


Slutord

Tack för att du tagit dig tid att läsa. Kanske har du varit i Norges fjäll själv – eller så kanske du längtar dit nu. Oavsett vilket hoppas jag att du fått med dig en bit stillhet från mitt inlägg.

Lämna gärna en kommentar, dela om du vill – och ha en riktigt fin dag.
Vi hörs snart igen.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Malix /Carina

Här kan du läsa mera om resor till Norge.


Hashtags svenska:
#Fjällsemester #NorgeResa #Böverdalen #Dovrefjället #Husbilsliv #OttaCamping #Fjällmagi #NaturenHelar #ResaMedHjärta #Myskoxar

Hashtags engelska (för internationell räckvidd):
#MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Fakta om fjällväder – Svenska

Vädret i fjällvärlden är känt för att vara ombytligt och snabbt skiftande. Även mitt i sommaren kan temperaturen sjunka hastigt, och det kan komma snö eller hagel. Vindstyrkan kan öka på bara några minuter, vilket gör att även en solig dag snabbt kan förvandlas till en utmaning för den som vandrar eller campar.

I områden som Dovrefjället och Sognefjell förekommer ofta hårda vindar, tät dimma och snabba väderomslag. Därför rekommenderas det att alltid ha med sig varma kläder, regnskydd och extra mat och vatten – oavsett årstid.

Vädret i fjällen kräver respekt, planering och lyhördhet – men belöningen är en storslagen och levande naturupplevelse.

In Love with the Norwegian Mountains – And It All Started with a Book

SE läs detta inlägg på svenska här:

Support my writing
If my words moved you, feel free to leave a small donation:
Donate via PayPal

Preface

This is one of those stories that lives in both the heart and the body. A story about wind, mountains, wonder – and how a book recommendation turned into a deep love for the nature of Norway. I’m writing this with the mountains outside the window and the wind just beginning to calm down. Perhaps you’ll feel a sense of stillness between the lines.


The Books That Opened the Door to the Mountains

A few years ago – maybe it was in 2019 – I developed a deep fondness for Norway and its majestic mountains. It started when I read a book series about Bøverdalen and two sisters. The books take place in the area around Sognefjellet, Skjolden, and Luster. They’re set 200 years ago and tell the story of how people adapted to the harsh, beautiful mountain life and weather.

Since then, we’ve spent several summers traveling to Norway to experience these landscapes in real life.


When the Wind Shows Its Power

Yesterday, even though it’s midsummer, we experienced just how powerful the weather can be up here in the mountains. Gusts of wind rocked our motorhome so much it felt like it might lift off the ground. The whole vehicle shook, and the curtains moved—even though all the windows and doors were shut. It was both thrilling and a bit scary. I’m thankful it’s summer and not winter.

Did you know?
In the Norwegian mountains, weather can change quickly—regardless of the season. Summer storms are common, and wind speeds can go from calm to gale force in minutes. This is why it’s important to always be prepared when camping or hiking. Temperatures can also drop suddenly, even in July.


Stillness at Otta Seatacamping

We’re currently at Otta Seatacamping, with our motorhome parked right by the water. Across the river, the mountains rise so steeply that the houses on the other side look like something from a miniature world. Now and then a train rushes by, looking like a toy.

But it’s all real. The houses are full-sized, the trains real – it’s just the dramatic scale of the landscape that makes everything else feel tiny.


How the Mountains Affect Me

I don’t quite know what it is, but something shifts in me when I’m here among the mountains. A different rhythm settles in my body. I breathe slower. Move slower. The outside pace doesn’t matter anymore.

We’ve been here before, but I never grow tired of it. Every time we return, I stop and take it in. Every time, I notice something new. And each time, I’m filled with awe – at just how vast and beautiful this world can be.


Today’s Destination: Dovrefjell

Today we’re heading up into Dovrefjell. We’re skipping breakfast here and plan to eat up there in the mountains instead. Who knows – maybe we’ll spot a musk ox!

After that, we’re continuing toward Gäddede to experience the northern Swedish mountains before heading home. But honestly – after everything we’ve seen here, it will be hard for anything to top this.


Norway – Our “Little Brother” with a Big Heart

We Swedes sometimes jokingly refer to Norway as our little brother, but when it comes to nature and mountains, the roles are reversed. Norway always delivers more. Bigger. Wilder. And always with something new to discover – if you take the time to look.


Final Words

Thank you for visiting my blog and reading my thoughts today. Maybe you’ve been to the Norwegian mountains yourself – or maybe you’re now dreaming of going. Either way, I hope this little glimpse into my world brought you a sense of calm and wonder.

Feel free to leave a comment or share if you like.
Wishing you a beautiful and a powerful day.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Malix/Carina

MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Facts About Mountain Weather – English

The weather in the mountains is known for being unpredictable and changing rapidly. Even in the middle of summer, temperatures can drop quickly, and snow or hail can occur. Wind speeds can increase within minutes, turning a sunny day into a serious challenge for hikers or campers.

In areas like Dovrefjell and Sognefjellet, strong winds, dense fog, and sudden weather shifts are common. It is highly recommended to always bring warm clothing, rain protection, and extra food and water – no matter the season.

Mountain weather demands respect, planning, and attentiveness – but the reward is a breathtaking and powerful experience of nature.

Sida 1 av 8

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén