I have a dream, sa någon.

Jag säger istället, cure I have a friend som jag saknar enormt mycket.

Jag har en vän. En sådan där vän som man upplevt fasansfulla saker tillsammans med. Men man löste det tillsammans på det för stundens bästa sätt. Ibland tänker jag på denna vän och blir varm i mina tankar. Just nu är min vän inte så bra hon mår dåligt. Jag vet inte riktigt vad som är felet eller hur jag ska tackla situationen. Det jag vet är att den dagen vi träffas och pratar om det. Så spelar mitt ev fel och o-fel-tacklande ingen roll. Min vän är förstående, here klok, och alltid helt kärleksfull.  Så hur man än gör ser min vän godhet i det som hänt. Tankar som Men just då kunde du inte bättre, just då  gjorde du det bästa du kunde.  Det är även så att Min vän är världens bästa på att säga förlåt. 

En gång för länge sedan så hände det sig att vi blev arga på varandra och vi skiljdes som ovänner. Dålig kommunikation var grunden till missförståndet. Det gick några träffar där vi knappt pratade med varandra. Eftersom vi träffades i andra sammanhang än bara vänskapssammanhang så var vi liksom tvungna att uppföra oss korrekt. 

Ett magiskt ögonblick skapades i ett sådan sammanhang. Jag var inte grunden till det magiska, utan min Mentalt nära vän var magiken i stunden. Då orden som flöt ut var: Carina, hur länge ska vi gå runt och bete oss som främlingar, jag saknar dig som vän. Ska vi inte förlåta och gå vidare.  Magiskt vacker är just den stunden för mig, vi kramade om varandra, även jag bad min vän om ursäkt.

Idag är det lång tid sen incidenten, Idag är min vän sjuk och jag vet inte riktigt hur sjuk, vad som är sjukdomen, vad som händer. Ibland hör jag av mig utan att tänka på att men gud tänk om jag stör och ibland kommer jag på att min vän kanske vill vara ifred.

Samtidigt som jag vet att när jag vart sjuk och velat vara ensam, är ensamhetsviljan en  vilja som inte skall tillgodoses när jag varit nere.  Just det som jag drabbats av är illasinnat i ensamhet. Depression är inte en sjukdom som blir friskt i ensamheter. Utan just de stunderna ska man inte lyssna på mina önskemål om just ensamhet.

Men vad  som  hänt eller vad min vän drabbats av, har jag inte en aning om.  Jag är bara så rädd för att det är just depression, och att jag inte hör av mig tillräckligt.  

Jag hoppas att min vän Läser just det här inlägget, för jag misstänker att min vän då vet vem Han/hon är. Då läser och ser min vän min rädsla av att göra fel hur jag än vrider mig. 

Jag tänker på dig, vill dela tankar, få möjligheten att vara din vän, ge dig den vänskap, jag alltid känt i din närhet.

Krya på dig/ Din vän Carina.

Att vara vänner på riktigt ……….

We half way there låter det hemma hos mig just nu. Inom mig bubblar det, sick   minns hur jag varje morgon åkte till jobbet som då var på Fagared. I högtalarna skrek Bon Jovi sånt, som då talade till mig. Inte gjorde det speciellt ont att han  var trevlig att titta på heller. Idag har han även vuxit som människa för mig. Hans engagemang för hemlösa är vackert.

Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om för jag hade tänkt mig att skriva om min riktiga vän, hon som finns på riktigt.  I somras tog vi en lunch i vårt lilla samhälle, igår shoppade vi loss.  En resa som vi planerat sen i augusti tror jag.  Min make har skrattat åt mig. Samtidigt som han har sagt att det måste kännas bra att träffa någon som helt förstår hur det är att vara socialt osocial.  Jag behöver ju luft i mina dagar, veckor, månader och år. Gör jag något så vill jag göra det fullt ut vara där i stunden och vara bara för det. När det är så då krävs det planeringar. Därför har vi redan börjat planera våran vår träff nu. Nu ska det väl bli lite lättare för kalendern har mera tomrum nu, än den haft under hösten. Så nu kommer det säkerligen bli lättare att få till en liten vårshopping.  Jag lär mig så mycket av denna kvinna genom att bara lyssna på  vad hon säger. Det magiska ordet planering blir ett ord som bli tydlig gjort.

Nu är det ju inte så att vi bara umgås  någon gång om året eller i halvåret utan vi brevväxlar allt som oftast.  Vi gillar båda två att skriva, minst en ibland två tre gånger i veckan mailar vi varandra. Då är det inte små FB meddelanden utan ganska många rader.  Där vi talar om tankar, attityder, Funktionsnedsättningar men mest pratar vi om vardagliga saker som händer. Ofta får hon läsa om mina frustrationer och ofta får jag vid sådana tillfällen ta del av hennes klokheter. 

47 år  är är jag snart på riktigt, äntligen helt ärligt äntligen! Börjar jag få dela vänskap på ett för mig  mera härligt sätt.  Visst självklart har jag vänner men, idag har jag även vänner som jag mera kan känna igen mig i.  Såg ni det sista programmet med så ska det låta Wiehe och Laleh?  Scenen när Mikael förklarade en artist tjurighet och genialitet som ibland kan bli svårt.  Att just Wiehe och Laleh fann vänskap är för mig inte konstigt. Det är ju speglar av varandra även om de är olika konstnärssjälar så är de liksom födda på samma planet. Thåström 007

En påminnelse om den snart ljusare årstiden

Det liksom vilar samförstånd på ett konstigt enkelt sätt.

Just så är det med vissa kvinnliga vänner som jag träffat idag och då är det just i de sammanhang där vi befinner oss inom NPF. 

Idag är jag så  Tacksam, för att jag kunnat uppleva, fått förmånen att uppleva det.  I vissa sammanhang har jag förmånen, att slippa skärpa till mig.  Och i de sammanhang är det helt okey, att bara vara mig. Just i de sammanhang är vi alla där , de storheter som vi egentligen alla är. 

 

Det skulle jag vilja att alla människor får  förmånen att vara i.

Snart är det den stundande Julen igen,  låt oss tända ljus i samförstånd och låt oss alla får vara de storheter vi är.

Lev idag just nu så är det några dagar kvar om någon behöver mera tid till julstök.

Själv stökar jag inte så mycket, vilar mera!

Kvinnor är inget som Man slår på!

Kvinnor Måste inse sitt eget värde, sovaldi då Nöjer man sig inte med Bara han inte: SUPER; KNARKA; SLÅSS mm.

Män som Kallar sin kvinna för Fitta, ailment hora  berättar om sin kvinnosyn! Även sin syn på sig själv, och deras värde.

Igår hade jag och min vän ett intressant samtal, om egentligen riktigt allvarliga saker.  Vi pratade familjesituationer. Vi pratade partner, att man kan höra vilket värde vi sätter på oss själva, då vi förklarar vilka  till och otillgångar vi söker hos våra partner.  Bara han inte knarkar, super eller slåss är fraser som både jag  och hon hört.  Hur värderar vi oss själva då? Hur  ser vi på oss själva?  När vi pratar om att välja livskamrater, så borde kraven vara högre än knark,superi, och misshandlare borde inte ens ingå i dialoger,tankar med mera.

Hur många gånger har jag inte hört men han super i alla fall inte.  Har ju själv en gång för långe sen träffat en  kille som söp till det, så att musklerna växte tillsammans med att förståndet flöt ut. Om  förståndet någonsin fanns där.

I början av sådana förhållanden inbillade jag mig att, nej Såååå mycket super han inte, Nej det var mitt fel ellet han menade inte att slå mig.  I Alla fall var det så jag tänkte, De gånger jag fattade att nu är det en helg med alkohol, så hittade jag på annat. Varpå killen  blev svartsjuk och trodde jag hade någon annan.

Under denna tiden  levde min far som då var en  nykter alkoholist.  Han ställde ofta frågor till mig som gjorde ont, som jag inte ville svara på, men som flyttade in och gnagde i mig.  Sista gången jag råkade ut för killens vrede följde min far och min moster med mig upp till vårat hem, för att jag skulle kunna hämta saker till mig och mina barn.  Vreden hamnade då på min far, som åkte ner för en brant trappa.

Jag minns min fars ord, då han svarade på en fråga som var ställd till mig, om varför jag hade med mig den  gubbdjäveln. Min fars svar var: Därför du uppenbarligen inte kan ta hand om min dotter, på rätt sätt.  Det värmde i mig. De orden är ord som inte gnager, utan är ord som ger mig  styrka och visar mig på värdet i mig.

På rätt sätt.

Hur tar man hand om mig på rätt sätt? Jo man låter mig vara mig, älskar mig för den jag är, ser min vackerhet, kallar mig för älskling, kärleken, mm. Kramar och smeker mig när jag vill och behöver det. Lyssnar på det som kanske inte sägs, ser mig, tror på mig.

Tänk er den mannen. han är den mannen. som jag faktiskt är gift med, visst han vet inte  hur dammsugaren funkar och lite sånt men hans muskler är Hjärtmuskler, och (H)järnmusker.  Dessutom är han min tid, min (H)jälpreda i ADHD, inte i att hitta saker och sånt, för där  är jag  faktiskt duktigare än han. Men i att säga till mig vad jag ska packa, när jag skall göra det, han är min kompass då jag inte hittar och min utmanare när han tror jag fixar det själv. Han stödjer mig i alla mina tokiga projekt, får mig att tro på att det jag  gör är det rätta. Det är kärlek det. Tänk Han som jag ibland kan bli så arg på, han står ändå där och älskar mig ser mig och är hos mig. Han är nog min prins på den vita hästen.  Och kan ni  tänka er,  jag är värd honom.

Könsord och andra glåpord är inte ord som handlar om mig utan om den som säger det. Det säger mera om ordsägarens syn på kvinnor, och på vilka partners han tror sig  vara värd att ha. Då någon slår och misshandlar visar det  på svagheter som inte någon är värd inte ens den som slår.

bilden hittade jag här

Vi ALLA Måste inse vårt värde, när vi insett vårt värde, då hittar vi  den kärleken som vi behöver och är värda!!!!

//Malix

Huvudet på spiken

Huvudet på spiken

sommaren har kommit tillbaka.

I går bråkade våran kille då sa jag  något som gjorde honom väldigt ledsen.  Det är oftast mig han bråkar med, recipe  hans bråk har blivit mer och mer likt en mobbares bråk.

Inte så konstigt kanske, pill eftersom han blivit så bemött i skolan. Han tog illa vid sig då jag sa till honom, capsule att det han håller på med är mobbing, ( upprepade tillfällen, endast emot mig, fulare och fulare trixs för att andra ska bli arga på mig). Han blev riktigt ledsen,  och började att skriva brev om att han hatade mig och pappa. Eftersom pappa också tyckte att det var mobbing.

På lappen han skrev, skrev han även att han ville dö. Nu  grät han, när  han  visste att vi läst det.

Jag sa till honom att hans ledsenhet och upprördhet berodde på huvudet på spiken, Han replikerade snabbt, med att han inte förstod. Då förklarade jag mera tydligt att jag trodde att han var ledsen, för att det jag sa stämde. Han kände igen sig i klassens bemötande, emot honom.

Nu ville han inte prata mera, ett par lappar till skrev han och tårarna rann. Efter ett tag lugnade det ner sig,  och jag hörde ett par tassanden till vårat sovrum.

Låg kvar i sängen tills han lagt sig i sin säng, gick upp och frågade vad han gjorde.

Då tände han lampan och sa att han skrivit ett nytt brev.  Som jag var tvungen att läsa.

I det stod det:

Jag älskar er!  och jag vill inte dö på väldigt länge.

Mitt hjärta var på två sekunder flytande margarin, eller rent av olivolja. La mig bredvid honom, men då blev det för mycket för honom.

Efter ett visst kämpande fes han regält så han var säker på att jag skulle gå……..

Han är ju kille, det får ju inte bli för mycket känslomässigt.

EN NY BOK ATT LÄSA….

En vän till mig har gett ut en bok. Även hon är  en skrivpuffare, doctor Mera än mig för jag har liksom tappat gnistan.

Skulle det vara så att du innehar min bok så titta på baksidan av den och titta på Marmorias namn.

Marmoria

Maria Vernersson


Marmoria



ISBN13: 978-91-633-6611-6 / 148×210 mm / År: 2010 / 146 sidor
ISBN10: 91-633-6611-8

Varje morgon, eller så snart hon har tid, går hon ut på nätet och kollar vad dagens skrivutmaning är. Sedan skriver hon. Rakt upp och ner. Det är därför Maria Vernersson har definierat den här samlingen kortprosa som ”tillfällighetsprosa”.
”marmoria” är hennes alias på nätet och så heter också den blogg där hon publicerar sina texter.

De bästa av dem är samlade här. De handlar om barnsoldater och flygande faddrar, ja, det mesta, möjligen med en lätt övervikt åt märkliga dystopier och, inte minst, barnsliga minnen från frikyrkan. Trots ett mycket blandat innehåll och ett visst laborerande med olika stilar finns det en ton som ljuder under allt, en ton hon inte kan göra sig av med, för den är rent marmoriansk..

På marmoria.blogspot.com hittar du mer tillfällighetsprosa och till www.skrivpuff.se kan du gå om du själv vill anta utmaningarna.

”Maria Vernersson har förgyllt första året på skrivpuff.se med sina målande och berörande texter. Jag brukar skicka mina skrivarkurselever till hennes sida för att de ska få bra exempel på gestaltning. Förundras över hur hon intar nya perspektiv med en trovärdighet som om hon hade upplevt allt. Med fantasi och empati skapar hon nytt liv – jag ser ett författarskap födas.”

Ann Ljungberg, författtarcoach och
skapare av skrivpuff.se

Platt tv

I går åkte vi till stan, stuff ett par vänner till oss skulle köpa tv. De har ingen bil, så vi körde dem. En 32 tums tv hade de tänkt sig, men väl i affären blev det istället en 42 tums plasma tv. LG var märket. Sista exet och priset prutades på. Jag vet att våra vänner helst herren i familjen vart grymt glad, då vi kom hem. Misstänker starkt att han suttit uppe i natt och kollat sina fina tv. Tror att det kommer att ta lång tid innan de kommer och hälsar på här nu, för de kommer att ha fullt upp att kolla in bilden.

Min tid går för det mesta åt till att måla, men igår fick jag för mig att baka en sockerkaka. Inte för att jag var särskilt sugen på just det, men jag var intresserad av att prova min vispskål som jag just köpt till min hushållsassistent. En passion jag har i livet är alla dessa hushållsmaskiner, tror jag haft de flesta. Tre stycken brödbakarmaskiner har jag haft just nu har jag ingen den sista gav jag bort eftersom den bara stod här och samlade damm.

Idag lär det bli stafli tid… känner jag

Gamla vänner som visar sig………..

skrivkraften och jag hittade varandra idag. En gammal vän hörde av sig, sickness via mail. Tror det är minst tio år sen sist.  Igår ringde telefonen här hemma en av mina fd, diagnosis arbetskamrater ringde och berättade att äntligen hade hon fått läsa min bok.  Sånt gör mig glad inombords, honung eller balsam för mig just nu. Hon hade nog lite bokstäver hon med sa hon någon hit eller dit.  Nu när jag sitter här och skriver ler jag det nästan bubblar om mig, kanske är jag nu på väg att hitta hem igen till den  lilla flickan inom mig, hon som måste hanteras med mjuka händer. Hon inom mig som har tystnat för en stund. Idag är jag glad över att jag hittade till tangentbordet, jag har saknat det. Orden har inte funnits, kanske finns det där bara just nu eller så har jag samlat på mig en del nu.

Igår  kväll, skottade min make av ena sidan av taket, så utanför våra fönster på baksidan huset är det nu en  snövall som är närmare två meter hög.  Kommer snön någonsin försvinna? När blir det sommar?

SNÖ i massor just nu……….

Tänk vad lite som behövs egentligen.

Idag var vi i stan min lilla dotter fick födelsedags pengar av sin pappa. Hon fyllde år förra veckan, malady och idag kom det pengar in på hennes konto. Hon har väntat vill jag lova.  Idag blev hon överlycklig då det var 1600 insatt.  Min kära make kom genast på att den nya mobilen går att handla då. Så vi tre åkte till stan, mind kollade in mobiler köpte en hylla till hennes rum och två duntäcken.  Mobilen den är rosa med en pekskärm, treatment en dotter som är lycklig och tror till och med att hon har tankar på att hälsa på sin pappa. Men det vågar jag inte lova men tanken finns nog.  Har under några dagar haft tankar om min nyvunna vänskap med min  gamla vän, nu är det inte så att tankarna varit hos honom utan mera hos hans fru. Sorry, vännen du har inte förmågan att dricka the som det ska drickas  för du dricker det för snabbt! Din fru däremot inbillar jag mig att hon har förmågan och kunskapen om hur man njuter av en kopp varmt te.  Idag köpte jag en tidig Julklapp, till den alltid så glada frun, En kanna i lera, te smakar bäst i lerkanna. Det blir mera njutning då. Skämdes lite över att frun fick present, utan att hennes make fick det är ju han jag känt från början. Men vet inte vad som skulle passa honom, Får hoppas att det duger med att vara vän.

Nu ska jag snart lägga mig och sova med mitt nya duntäcke, det är känsla det för mitt gamla täcke började duna ner.

Herr pelletspanna hade idag stannat så nu behöver jag värmen av täcket för det är kallt att duscha i kallt vatten. Kunde i och för sig väntat en stund men det orkade jag inte.

Vänner……..

vaknade senare än vanligt idag. Snart till jobbet igen. Börjar vid halv elva, for sale slutar i morgon klockan 14.  Igår ringde jag upp en kvinna som jag inte pratat med på länge, buy det är lite konstigt med vissa människor, för även om det är lång tid mellan varven, så börjar man nästan diskussionen där den förra slutade även om det är två år emellan varven. Så är det när jag pratar med henne på ett underligt sätt, bara jag känner henne och hon mig.  Hon bor egentligen inte så långt ifrån mig, men fast ändå bara vi pratar om att träffas men det blir aldrig av. Jag tycker mycket om henne,  ändå får man liksom inte till det där att bara åka iväg. En fika eller bara ett hej. Inte kan det väl vara så att tiden inte finns?

Är jag verkligen så upptagen?

Varför tar jag mig inte i kragen, ser till att vi träffa?  Vad beror det på att det lilla mötet aldrig blir av?

Jag vet inte vad det är som gör att jag inte hinner, För hinner det vet jag att jag egentligen gör.

Efter samtalet igår så lovade jag mig själv, att faktiskt ta tag i denna relation, för min vän är verkligen en kvinna jag tycker om. Jag beundrar hennes mjuka kloka sätt att vara. Hennes ord och tankar är tankar och ord som jag gillar. Jag ringde henne för att jag själv ville berätta om min bok, att jag personligen ville berätta om varför och hur vad mitt syfte med min bok är.  Även hon hade spännande saker att berätta, hon utbildade sig igen, hon skulle snart åter igen bli mamma. Mamma ett litet knyte skulle finnas där, ett barn som snart ska ta sina första andetag, uppleva världen och lysa upp med sin närvaro.

Med denna kvinna kan jag vara ärlig, jag vågar vara mig.  Vissa människor betyder mera för mig än andra, hon är en av dessa.   Vissa människor bara finns där, är små änglar som bara sprider ljus runt sig. Denna tjej är en sådan människa. Hela hon lyser, har sitt egna ljus.

Nej, nu ska jag verkligen ta tag i det, jag vill verkligen träffa henne.

Tack vännen för samtalet igår dina ord bor och stannar kvar lite extra i mig. Dina ord är så kloka. Nu ska mina ord inte bara bli ord utan även handling.

Men hmmm finns några men, Så som att: jag ska bara……….. Men efter jag ska bara. Så tänker jag se till att vi äntligen träffas en dag ……

Nu ska jag bara skriva skrivpuffen för dagen sen iväg till arbetsplatsen………..

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: