Den här helgen blev en helg hemma med familjen – utan morgondopp, men full av värme, traditioner och skratt. Vänskap, julkänsla och små stunder av glädje fick ta plats, och jag insåg hur mycket det lilla faktiskt betyder.
Inget morgondopp, inga kalla vågor som tar tag i kroppen. Igår var vägarna för hala, maken kom med telefonen i handen och sa att många åkte av vägen. Då valde jag att stanna hemma.
Den här helgen blev verkligen en helg hemma med familjen, där värmen fick ta plats även utan bad.
Read this post in English ->Family weekend at home – traditions, friendship and warmth
Det är också en sorts omsorg – att lyssna när livet säger: var rädd om dig.
Vänskap som känns i kroppen
Idag träffade jag min vän.
Vi ses inte ofta, men när vi gör det känns det som att tiden stått still. Vi behöver inte låtsas. Vi kan vara precis som vi är.
När barnen var små brukade vi säga:
”Nu när barnen leker – då kan väl vi också leka?”
Och lite så blev det idag också.
Vi pratade om livet, barnen, om att vilja ses oftare och om hur verkligheten ändå brukar rinna iväg mellan fingrarna. Men viljan finns, och det är det som betyder något.
Hon sa något som landade djupt i mig:
att jag kämpat så för mina barn. Att hon sett det.
Vi pratade om våra barn hur dom är och vad dom blivit. Jag tänker att vi är två stola kärleksfulla mammor. Även om barnen är vuxna idag så är vi fortfarande mammor till våra barn. Vi pratade om alla år som flutit förbi och vi pratade om hur dagarna ser ut just nu. hon är en vän som jag uppskattar så mycket, en människa som hon är det få av, jag tror att vi ser på människor på liknande sätt hon berättade när jag kom att hon just då suttit och läst lite i fortbildning och berättade att synsätt har förändrats. Man ser svårigheter på ett annat sätt och det värmde mitt hjärta.
Traditionerna hemma
När jag kom hem hade maken hittat en klocka han tittat på länge. Under Black Week blev den billigare och den fanns i Göteborg – så vi åkte dit, spontana som vi är.
Vi kom hem med klockan, en extra elljusstake (för jag ville ha två i fönstren), en matta under granen och en lite porslinskatt med julluva på som får bo där tillsammans med nötknäpparen och tomten min mamma gjort i lera. Tomten Han ligger alltid under granen framåt jul och vaktar klapparna.
Det är en tradition jag burit med mig sedan jag var i 20 årsåldern jag fick den i julklapp av min mamma en gång. Den har legat under granen i alla år när barnen var små.
Den där lilla tomten i lera är som ett minne av trygghet.
Av mamma.
Av den där känslan av att julen får bo i hjärtat, inte bara i huset.
Förväntan inför födelsedagen
Igår köpte vi också födelsedagspresenter till lillgrabben.
Jag skriver inte vad – det ska få bli en överraskning. Men jag känner redan nu att han kommer att bli så glad. Den känslan av att veta att man hittat något som landar rätt – den är fin.
Jag har tänkt baka tårta åt honom.
Han har bestämt sig för prinsesstårta, så prinsesstårta får det bli.
Det känns så självklart och så väldigt vi.
Helg hemma med familjen
Det har varit härligt att ha en helg tillsammans med familjen igen.
Det är alltid något som händer här hemma, och även om det kanske låter som stress, så känns det lugnt och skönt. Som att tempot får vara högt, men hjärtat ändå vilar.
I morse hittade maken ett sätt att få lillgrabben att vakna.
Jag sa:
”Nu står Tommy och steker ägg och bacon. Om du vill ha så får du gå upp nu.”
Inom tio minuter hörde vi steg i hallen.
Han kom ut i köket, tittade på oss och sa:
”Här är jag så ni ser – och bacon och ägg vill jag inte missa!”
Det är sådana stunder som gör ett hem levande.
De små skrattögonblicken, vardagsglimtarna som blir till minnen.
Det är just det jag älskar med en helg hemma med familjen, att det alltid händer något men ändå känns lugnt.
Min insikt
Den här helgen påminde mig om något viktigt:
Traditioner och relationer bygger inte sig själva.
De växer i det lilla.
I en ler-tomte under granen.
I bacon en söndagsmorgon.
I en vän som ser en.
I förväntan inför ett barns födelsedag.
I lasagne som någon lagar åt dig.
Det är där utvecklingen sker – i värmen, i vardagen, i kärleken som inte behöver stora ord.
Avslut
Så även utan bad och stora äventyr blev helgen mjuk och vacker.
Vänskap, familj, traditioner och en glittrande känsla av förväntan.
Att vara hemma betyder inte att stå still.
Det är här livet händer, steg för steg.
Det är i en helg hemma med familjen som jag ser hur relationer växer i det lilla.
Utforska din egna väg lite djupare?
Om du känner att du vill utforska din egen väg lite djupare, eller om du behöver någon som lyssnar och håller rummet med dig, så är du varmt välkommen till min sida:
Närvaro & Samtal – här kan du läsa mer och boka samtal
Vill du följa mina texter?
Om du vill fortsätta läsa det jag skriver och få nya inlägg direkt när de kommer, kan du prenumerera här:
https://wordpress.com/reader/site/subscription/72932311
Stöd mitt skrivande
Om mina texter ger dig något och du vill stötta mitt fortsatta skrivande, får du gärna bidra en slant via PayPal:
paypal me
Fråga till läsaren
Har du någon tradition som följer dig år efter år?
En sådan där liten sak som gör att det känns som jul – eller hemma?
Hur ser en härlig helg ut hos dig? Vad roar du dig med?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer. I morgon ska jul gardiner och allt annat fram nu kör vi.
Lämna ett svar