Malix.se

Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

  • Att Hela Sig Efter Att Bli Bortvald Som Förälder

    Att Hela Sig Efter Att Bli Bortvald Som Förälder

    Inledning:

    Att bli bortvald av sitt barn är en smärta som inte går att beskriva med ord. Men ändå försöker jag. För mitt eget helandes skull. För att ge plats åt det som gör ont – men också åt det som fortfarande lever.

    Att hela mig själv – trots sorgen

    I dag vaknade jag med samma tomhet i bröstet. Den där som kommer när tanken slår till – att jag är bortvald som mamma. Det är som att hjärtat drar ihop sig. Det är tystnaden som gör ondast. Inte orden, inte konflikterna, utan frånvaron. Men jag är här. Jag andas. Jag försöker. Mina tankar gör ont, men jag har varit här förut. Jag har gått den här stigen innan. Men vet inte om vart den leder eller var den slutar.

    Jag skriver vidare, inte för att väcka sympati. Jag skriver för att det är mitt sätt att hålla ihop mig själv. Orden blir som små stygn i ett hjärta som trasats sönder. Och varje gång jag vågar skriva, vågar känna, så läker jag lite till. Det är i alla fall så jag tänker just nu.

    Att stå ut – för min skull

    Jag försöker stå ut med tanken att jag kanske inte kommer att få vara med. Inte i hans liv. Inte i barnbarnens. Det känns outhärdligt vissa dagar. Men jag försöker göra det som förväntas av mig – inte av någon annan, utan av mig själv.

    Jag försöker leva. Vattna i växthuset. Baka bröd. Andas. Skapa stunder där det finns liv, trots sorgen. Även om en del av mitt hjärta är tyst. Resten klappar fortfarande för de som är omkring mig och för mig själv.

    Livet är till för att levas, det kommer fortsättas att levas av mig precis som det gjort innan. Men utan att jag vet vad som sker med mina barnbarn. Jag har haft tanken att jag kan sitta och titta på från utsidan. Det hade varit väldigt konstigt. Det hade även varit sorgligt. Jag hade blivit en kuf någon som är en konstig iakttagare. Just nu bor det funderingar på vad gör mina barnbarn just nu. Vet dom om att vi inte får träffas? Vet dom om att jag blivit bortvald eller tror dom att jag valt bort dom?

    Kärleken finns kvar – i mig

    Att vara bortvald betyder inte att min kärlek har försvunnit. Den är kvar. Den finns i varje tanke, varje bön, varje stilla önskan om försoning. Men jag lever inte i väntan. Jag lever i nuet. Jag väljer att ta hand om det liv som pågår. Här. Nu.

    Min dörr står fortfarande öppen. Alltid. Men jag står inte där utanför och fryser. Jag har gått in. Tänd ett ljus. Håller mig varm. Bygger något av det som finns kvar.

    En dag på stan med min dotter.

    Idag till exempel ska jag och dottern åka till stan. Hon vill hitta något nytt att ta på sig. Själv tänker jag slinka in i tebutiken. Jag ska förse mig med te som kan värma min kropp och mina tankar. Allt känns lite lättare när det står en kopp varmt te framför mig. Teet som finns nu, snålar jag med för att smita undan i små stunder av lycka. Här behöver fyllas på med te lycka.

    Liknande situationer.

    Jag har läst mycket om andra som är i liknande situationer. Det är så många fler än jag trodde, som lever utan kontakt med barn och barnbarn. Det ger viss tröst – men hjälper ändå inte när sorgen slår till. Vad tänker barnbarnen, undrar jag ibland? Tror de att jag valde bort dem? Eller vet de hur mycket jag fortfarande älskar dem?

    Oro, rädsla in för framtiden.

    Ibland kommer rädslan smygande. Inte bara för min egen sorg. Även för vad det kan göra med en människa att skapa avstånd. Jag vet inte hur det känns för den andra sidan. Kanske känns det befriande, kanske bara tomt. Men min innerliga önskan är att beslutet, hur smärtsamt det än är, är något som bär. Att det vilar på någonting inifrån – inte bara på sår eller tystnad. Jag hoppas att valet som valt, är en väg fylld av känslan att stå stadigt. Att det är något som inte lämnar ett djupt eko inombords längre fram. Utan är ett val som fyller en med en känsla av egenkärlek och rättfärdigar handlingarna i sina egna tankar. Att benen är stadiga och vandrar framåt utan ånger eller skamkänslor. Känslor som landar i att jag gjorde rätt val den där gången. Jag gjorde det för min egenskull och för att jag behövde det.

    Startpunkten är oftast osynlig

    Ibland vandrar tankarna tillbaka till det som blev början på avståndet. Det var inte något stort. Inga hårda ord. Ingen dramatik. Snarare små händelser, missförstånd och glömska i vardagen – sådant som egentligen kunde ha varit överkomligt. Men ibland är det just det lilla som fastnar, och som växer i tystnaden. Jag minns särskilt ett tillfälle när något glömdes bort, och jag försökte rätta till det – men kanske var det redan för sent. Jag vet inte. Jag kan bara ana hur det togs emot.

    Avslutning

    Det här livet är mitt. Jag väljer att leva det – med sorg och kärlek, samtidigt. För de två får plats. Och kanske är det just så helande ser ut – inte i det perfekta, utan i det som ändå fortsätter.

    Ett steg framåt även om steget känns bakåt så är det ett steg. Små små steg blir stora kliv till sist. Ha en fin dag och ta hand om dig, du är värd att tas hand om. Var din egna bästa vän för det är dig du ska stå ut med hela livet.

    Tack för att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar. Det betyder mycket

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #föräldraskap #sorgibandet #läkaeftersorg #öppendörr #attståkvar
    #bortvald #självkärlek #malixblogg #relationer #helande

  • När relationer brister – men dörren står öppen

    Just idag önskar jag att jag hade en liten vrå som bara var min.

    En plats att få vara i fred med mina tårar, mina tankar, min sorg. För just nu befinner jag mig i något av det svåraste en förälder kan uppleva – att känna sig bortvald av sitt barn.

    Vi har en konflikt i familjen. Och det gör ont. Så ont att jag stundtals tappar andan. Ändå skriver jag, för det är mitt sätt att andas igen.

    Att bli bortvald – en smärta som inte syns

    Jag upplever ett avstånd. Ett val som inte är mitt, men som påverkar hela mitt inre. Sorgen, skammen, saknaden – de bor i mig. Tårarna rinner, och jag undrar om de någonsin kommer att ta slut.

    Ord har sagts som skaver. Om att jag skulle vara orättvis, osann, och partisk. Det gör ont – särskilt när det kommer från någon jag älskar så djupt.

    Tystnaden – ett sätt att skydda mig själv

    Jag har valt tystnad. Inte för att ge igen. Utan för att orka. För att slippa bli sårad mer. Jag vet att jag inte kan förändra någon annan – bara mig själv.

    Relationer behöver bygga på respekt och öppenhet. Inte på rädsla, inte på villkor. Kärlek behöver vara fri.

    Ett namn är inte ett band – men blodet är

    Jag har blivit uppmanad att jag ska ta bort mitt efternamn. Men mitt namn en del av min historia, min identitet. Jag tror inte att ett namn avgör om man är någons mamma. För det bandet sitter inte i ett papper det sitter i ens hjärta. I alla fall i mitt hjärta.

    Den tysta sorgen – den jag bär men inte alltid kan visa

    Jag har ägnat mitt liv åt att stötta andra, lyssna, finnas där. Nu står jag själv i en situation där jag inte får vara en del av min egen familj. Det gör ont – på ett sätt som inte syns utanpå.

    Jag har fått ord riktade mot mig som inte stämmer överens med den jag upplever att jag är. Jag försöker inte vara något annat än en mamma som sörjer, älskar och försöker förstå.

    Mitt ansvar – mitt liv

    Jag kan inte påverka andras val. Bara mina egna. Jag har satt en gräns – inte av ilska, utan av självrespekt. Jag vill inte leva mitt liv på någon annans villkor.

    Men jag står inte med ryggen vänd. Jag står med öppen famn. Min dörr kommer alltid att stå öppen – om mitt barn en dag vill kliva in.

    Avslutning – Livet är för kort för att fastna i konflikt

    “Ibland är det enda man kan göra att fortsätta älska – på håll.”

    Livet är skört, föränderligt och alldeles för kort för att slösas bort på bråk, missförstånd och tystnader som får växa sig stora. Jag vill leva med kärlek, öppenhet och försoning – även när vägen dit känns lång.

    Min dörr står öppen. Inte för att jag är svag – utan för att jag är stark nog att fortsätta älska. Men också stark nog att leva mitt liv här och nu, i det som är.

    Igår var en tung dag. Men jag tände ljus – små lågor som hjälpte mig hitta tillbaka till något som ändå kändes okej. För även i sorgens mörker finns det färger kvar. Och dem vill jag se.

    Mina steg idag ska vara vilsamma, jag ska vila ögon på det som är vackert, försöka hitta mig själv och skriva ord som ger mig styrka. Ska sätta mig och skriva ord som behöver synas för mig. Lyssna på hon där inne vad säger hon till mig?

    Har du liknande upplevelser skriv och berätta. Vilka steg tog du? Vad gjorde du för att du skulle må bättre?

    Och livet rullar vidare

    I förrgår satt jag och maken ihop vattensystemet till växthuset. Hur ofta och hur mycket det ska vattnas vet vi inte riktigt – men vi provar oss fram. Det får bli som livet – ett steg i taget.

    Önskar dig en fin dag. Ta hand om det som är viktigt i ditt liv. Och tack för att du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #familjekonflikt #bortvald #föräldraskap #relationermedvuxnabarn #gränssättning #försoning #självrespekt #sorgbearbetning #öppendörr #livetärkort

  • En lugn dag med väder och familjeplaner

    En lugn dag med väder och familjeplaner

    Inledning:
    Idag blev det ett lite senare inlägg än vanligt. Vädret är ostadigt, tvätten fladdrar i vinden och tankarna likaså. Det är en sådan där dag där allt går i ett lugnare tempo – samtidigt som känslan av väntan och oro ligger och skvalpar i bakgrunden. Ändå finns det också stunder av små glädjeämnen, pyssel och planer som ger dagen sin egen rytm.

    Vädret, vinden och vardagstvätten

    Klockan är kanske inte så mycket ännu, men det är senare än jag brukar skriva. Idag trotsar jag vädret – men med en viss oro i magen. Kommer det börja regna, eller kommer tvätten att blåsas torr? Jag tänker att det får bli lite is i magen – någon gång torkar den.

    Medan jag var ute och fotade såg jag att torkvindan hade blåst omkull. Jag ställde upp den igen och hoppades på det bästa. Tvätten – ja, den där eviga följeslagaren – fick sig ett varv i maskinen igen. Nu är det sista maskinen för idag, och den får hänga inomhus.

    Samtalet med chefen och tankar om framtiden

    Igår pratade jag med min chef. Hon sa: ”En olycka kommer aldrig ensam.” Vi pratade om hur jag ska göra framåt. Jag berättade om mina önskningar – nu väntar jag på svar.

    Jag har bestämt mig för att inte lägga mer energi på det just nu. Vi kom överens om att jag har två månaders uppsägningstid, om det blir aktuellt. Jag fick också lite mer insyn i hur läget är på jobbet – något jag får väga in i mitt beslut. Men som sagt: först väntar jag på svar. I teorin har jag fortfarande jobbet kvar.

    Självvattnande projekt och tekniska utmaningar

    Igår köpte jag en självvattningsapparat till växthuset. Det skulle vara enkelt att installera – men oj vad många delar det var! Nu ligger hälften ute i växthuset och hälften här inne. Jag vågar inte ens försöka sätta ihop det själv. Risken är att om jag misslyckas, hamnar allt i soporna. Så nu får det bli någon annan som installerar det.

    Dagens mat: Pinsa med kalasrester

    Idag har jag inte mycket kvar att göra – förutom att laga mat. Tur det, för jag har sovit dåligt i natt. Det har varit så varmt i rummet.

    När bloggen är klar ska jag börja med middagen. Idag ska vi prova att laga Pinsa – en slags pizza med tjockare botten. Min kollega har pratat så gott om det. Vi har massor av rester kvar från kalaset, så fyllningen blir tomater och kyckling.

    Ljudbok i öronen och lugnt omkring mig

    Det har varit en långsam dag. Jag har haft ljud i öronen i form av en bok, medan jag gått här hemma och fixat. Det är något särskilt med att låta berättelser följa med i vardagen.

    High Chaparral – en liten besvikelse men nya planer

    Idag bokade jag både biljetter och boende till High Chaparral. Tre nätters boende och endagsbiljett till själva parken. Tyvärr följer inte Emilia med i år – hennes föräldrar hade andra planer. Jag tror att Hugo hade uppskattat äventyret också. Kanske kan vi ta med honom en annan gång. Det känns tråkigt att Emilia inte följer med oss, hon hade så roligt förra gången.

    Lilltjejen och lillgrabben ska i alla fall med, så Alfred blir inte ensam. Vi hade först tänkt bjuda med både barn och föräldrar, men det föll på att semestrarna inte gick att få till – de är beroende av när dagis håller öppet. Tänk så kul det hade varit om vi alla kunnat åka! Vi i husbilen och de andra i en liten stuga. Men det får bli vi som åker, och vi ska göra det bästa av det.

    Avslut:
    Det blev en stillsam dag med både eftertanke och småprojekt – precis sådana dagar som också behövs. Nu väntar matlagning, och kanske en stunds vila innan kvällen tar vid. Tack för att du ville läsa om min dag, mina tankar och små ögonblick. Vi hörs snart igen – ta hand om dig tills dess.ch tack för att du läser.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #tvättdag #växthusliv #familjeplaner #bloggreflektioner #självvattning #pinsa #middagstips #highchaparral #mammatankar #sommarplaner

  • Att Skapa Glädje Trots Grå Väder

    Att Skapa Glädje Trots Grå Väder

    Det är något visst med måndagar. Nystarten. Den där stilla känslan av att få börja om, även om molnen hänger tunga och vinden ruskar om. I det lilla ryms så mycket – ett växthus, ett barns prat, ett samtal som väntar. Här kommer några rader från just en sådan dag. En vanlig, ovanlig måndag i juni.

    Ny månad, ny vecka och en ny dag att ta vara på

    Jo, det är redan juni. Sommarmånaden. Ändå är det kyligt, blåsigt och molnen hänger tunga över himlen här hos oss. Inget regn ännu – men dagen ser misstänkt lik ut en klassisk svensk blåsig regndag. Maken sa något om att det inte skulle regna, och kanske har han rätt? Molnen har börjat ljusna.

    Att skapa en fin dag – trots vädret

    Men vädret – det kan vi ändå inte göra något åt. Så jag får skapa min dag själv, även om det får bli inomhus. Jag började dagen med en stilla stund i växthuset. Där ute bor lugnet, även om vinden viner utanför. Egentligen borde jag gå ut och rensa i slänten, men ärligt talat – vädret lockar inte.

    Kalas med familj, skratt och små samtal

    Igår firade vi maken. Ett litet kalas med hans mamma och hennes livskamrat, ett sällskap som vi inte träffar så ofta längre – särskilt inte efter pandemin. Dottern och Alfred kom också, och vår äldsta flicka dök upp. Alfred och lillgrabben lekte, byggde lego, spelade dator och lekte kurragömma. Det var full fart!

    Men det som värmde mest var att se hur Alfred pratade med makens mamma. Länge och noggrant berättade han om sina kamrater, om skolan, om flickorna som vill att han ska bli kär – och såklart hur gammal alla i släkten är. Han visste till och med att hans mormor är 60, och påpekade med ett skratt att jag alltid kommer vara äldre än maken. Undrar just vem som planterat den tanken?

    Små vardagsögonblick med kärlek och humor

    Lillgrabben och hans flickvän, som kom upp från Göteborg, höll till i köket med dottern. Äldsta dottern var mer intresserad av sin farmor – och makens dator. Själv satt jag i soffan mellan varven, vilade och betraktade. Det är något särskilt med att bara få vara mitt i allt det där enkla och fina.

    Och så fick jag mig ett leende när jag såg att lillgrabben kört igång diskmaskinen – men med pappret kvar på diskmedelstabletten. Det blev bara att köra om maskinen. Men det är ju tanken som räknas, och det där lilla misstaget värmde mer än det störde.

    En vecka av ovisshet och hopp

    Nu har en ny vecka börjat, fylld av oro och förväntan. Jag ska prata med min chef. Jag vill inte sluta jobba; jag vill stödja ungdomarna, ha samtal med dem och följa deras utveckling. Jag vill fortsätta skratta med kollegerna och jobba de helger som ger energi.

    Som det ser ut nu verkar det inte bli så. Men jag håller fast vid en liten gnutta hopp. Kanske, kanske finns det ändå en öppning. Kalla mig naiv, men jag är optimist. Jag tror på att det goda i livet alltid finns där – även när molnen hänger tunga.

    En stilla måndag i juni

    Nu ska jag ta en promenad och lämna skräp på återvinningen. Solen tittar fram, och kanske får maken rätt – kanske uteblir regnet ändå. Jag väljer att tro det.

    Ha en fin dag, du också!

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Juni #Vardag #Familjeliv #ArbeteMedUngdomar #Kalasglädje #Växthusliv #HoppOchOro #SvenskSommar #Måndagsreflektion

    Ibland kan livet kännas monotont och dystert. Det är grått och blåsigt, men mitt i detta finns det ändå strålar av ljus i form av små, men betydelsefulla, samtal, omtanke och en tro på framtiden. Kanske är det just i vardagens osäkerhet som hoppet finner sin plats. För det finns alltid godhet omkring oss – i växthusets livfulla växtlighet, i barnens glada skratt, och i vår vilja att hålla fast vid det vi har.

  • Nya Möjligheter: Att Njuta av Livets Små Stunder

    Nya Möjligheter: Att Njuta av Livets Små Stunder

    En ny dag, nya steg – i rätt riktning

    Det är något vilsamt med morgnar. När kaffet ångar och dagen fortfarande är orörd. En ny morgon, en ny chans. Möjligheten att göra om, göra rätt – eller helt enkelt göra gott. För ibland räcker det gott att bara vara. Att luta sig tillbaka, andas in stillheten och låta livet få visa vad det vill ge.

    Bra saker behöver inte vara stordåd. Ibland är det just de små, stilla ögonblicken som bär mest mening. Ett steg fram eller ett steg tillbaka – så länge det känns rätt i magen. Så länge det stillar det som rör sig där inne.

    Tystnaden som balsam

    Jag har lärt mig att stanna upp. Åldern har gjort sitt, kroppen saktar ner, och det har öppnat rum för förundran. Jag kan sitta i tystnaden och bara se. Träden. Himlen – blå eller grå, spelar mindre roll. En skiva som snurrar på vinylspelaren. Då får jag ro. Då blir det tyst även på insidan. Det ger mig möjlighet att känna på vad som händer i mina tankar hur dom känns i kroppen. Men även att sortera tankarna och reflektera över vad som är verkligheten eller bara sådant som bor i tankarna. Jag är inte mina tankar ibland är det inte sanningen och då är det viktigt att reflektera över dom.

    Skivbutik, hörlurar och en liten solcellslampa

    Igår tog vi en tur till stan inför kalaset vi ska ha idag. Men innan matvarorna stod på tur, blev det ett stopp i skivaffären – ett måste för oss musikälskare. Vi kom därifrån med två nya skivor: en med Queen och en med Helloween. Små glädjestunder som glimmar till.

    Lilltjejen följde med oss – hon är finurlig, den där kloka unga damen. Hon vet att följer man med, kan man ibland hitta det man ”behöver”. Igår råkade det vara ett par hörlurar. Och när maken ändå stod där med sin nya dator, råkade just de hörlurarna bli en del av inköpet. Han har ett svagt hjärta, min man – särskilt för henne.

    Själv letade jag efter tillbehör till robotdammsugaren. Det gick inte så bra. Men jag fick med mig en liten solcellslykta till paviljongen. Man får glädjas åt det lilla.

    ICA Bastu och kloka funderingar

    När vi kom hem hjälpte lilltjejen till att bära varor – några bar hon till vår lilla ICA Bastu som vi kallar vårt förråd. Det är mysigt att hon fortfarande vill följa med på sådana turer ibland. Det händer inte ofta längre – men när det gör det, känns det extra fint.

    Lillgrabben är inte där än. För honom vinner datorn alla gånger. Inte ens på husbilsturer vill han följa med in och handla. Där har vi försökt förklara: den som inte är med, får heller inte vara med och välja. Ett ansvar och en frihet, som går hand i hand.

    Idag blir det kalas

    Idag firar vi maken. Tyvärr ser vädret ut att bjuda på rejält regn – så det blir kalas inomhus. Igår förberedde jag tzatziki och ostkräm, maken plockade sallad från trädgården. Den är sköljd och ligger klar. Idag väntar mer fix: tomater, gurka, bröd och ägg. Kycklingsallad står på menyn. Kanske blir det en paj till efterrätt. Eller bara glass. Det får visa sig i stunden.

    Morgonkaffe och växthusets visdom

    Men först: en kopp kaffe till. Stillhet. Energi. Mjuka tankar.

    Jag brukar tänka på vad som är mitt ansvar – och vad som inte är det. Det ger mig andrum. I växthuset lär jag mig tålamod. Där går det inte att skynda. Där har min rastlöshet inget att säga till om. Tomaterna växer i sin takt, gurkorna likaså. Och jag? Jag lär mig att följa med. Att sakta ner. Att se varje blomma, varje framsteg – och känna tacksamhet.

    Slutord – Att följa sin takt

    Livet springer fort ibland. Men vi får välja vår egen rytm. Steg fram, steg tillbaka – det viktigaste är att stegen känns rätt i hjärtat. Att vi ibland stannar upp, lyssnar på en skiva, tittar på en växande tomat och bara är.

    Idag är en sådan dag. I alla fall nu innan vi satt igång med att bereda för det som ska göras.

    Hur ser din dag ut? Vad står på din lista idag? Jag vill oavsett önska dig en fin dag. Tack återigen för att du kikar in här och läser på min blogg malix.se.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller. 
    #Vardagsglädje #Familjeliv #LugnLivsstil #Växthusliv #TystnadensKraft #Kalasdags #Reflektioner #Musikglädje #LångsamtLiv #Vinylskivor #Stillhet

    Eftertanke:
    Ibland är det i de små ögonblicken vi hittar det stora. En kopp kaffe i stillhet, ett barns leende i bilen, eller ett växthus som viskar om tidens gång. Det är där jag samlar kraft – i det enkla, det närvarande. Kanske hittar du ditt lugn just där du är, om du stannar upp en stund.

  • Fiskekakor och Familjeliv: En Norsk Upplevelse

    Fiskekakor och Familjeliv: En Norsk Upplevelse

    Idag sitter jag hemma i soffan och skriver. Kaffe nummer två står bredvid mig och är fortfarande varmt. Katten – han väckte mig redan vid femtiden genom att lägga sig på mig. Han börjar bli tung, den lilla katten. Eller så gör han det extra krångligt på morgonen bara för att han tycker att jag har sovit färdigt. Kanske är det båda två…

    Norge à la Fiskekakor

    Igår, när vi lämnat Grönebacke, tog vi de fem milen till Norge. Halden var vårt mål – och där fick vi äntligen tag på de goda fiskekakorna! Dessutom hittade vi Römmesås, som passar så himla bra till de där fantastiskt goda kakorna.

    På vägen hem stannade vi innan vi kom in i Sverige för att äta lunch. Maken gillar inte fiskekakor, så han grillade lite av korven som blev över från dagen innan. Men lillkillen – han var nyfiken på fiskekakorna jag pratat så varmt om. Medan jag stekte dem, tog han en kall för att provsmaka.

    Först sa han att det nog inte var hans favorit. Men han åt ändå upp den där kalla kakan. Ju mer han åt, desto mer ändrade han uppfattning.

    Vi åt lunchen ute i ett soligt Norge. Jag hade bröd till min fisk, men lillkillen tog den som den var, tillsammans med Römmesåsen. Vi hade även lite remouladsås, men han föredrog, likt mig, den där Römmesåsen – med stor aptit. Jag bjöd honom på lite brunost också, men det blev ingen favorit. Jag diskade i bilen, och sen rullade vi hemåt igen.

    Vattning och växthusro

    När vi kom hem packade vi snabbt ur bilen, tog hand om mat och tvätt. Nu står husbilen redo för nästa resa – som blir till helgen. Då styr vi mot Varberg.

    När allt var klart gick jag bort till det lilla växthuset för att se hur plantorna mådde. De fick lite vatten, och jag öppnade luckan i taket så att de fick syre. Kanske flyger någon insekt in också och hjälper till med pollineringen. Tre stora kannor vatten fick blommorna. Sen lämnade jag dem till sitt eget öde. De behöver inte mig och min kärlek hela tiden – ibland mår även växter bra av lugn och ro för att kunna ge frukt.

    Trötthet, film och kvällsmat

    Sömnen som uteblev på morgonen gjorde eftermiddagen seg. Jag tände en eld och satte mig för att titta på film. Frös, trots både eld och filt omkring mig. Några snuttar av Barbie-filmen såg jag allt, men hur den var? Nja, inte riktigt min kopp te. Jag såg nog bara början och slutet, så mitt betyg är nog inte helt rättvist.

    Under tiden som jag filmslumrade lagade maken lite mat. Till mig blev det några fiskekakor och lite pommes. Barnen åt fryspizza idag. Det var en sån där seg dag efter hemkomst. Kakorna var lika goda den här gången som tidigare på dagen. Lite nyheter hann jag se, och redan innan klockan slagit halv tio låg jag i sängen.

    Fiskekakorna – en ny favorit?

    Jo, de har faktiskt blivit en favorit även för lillkillen. På kvällen frågade han om han kunde ta några till kvällsmat – och självklart fick han det. Två av fem i familjen gillar alltså fiskekakor. Men brunosten? Den får jag ha för mig själv. Och det är precis vad jag tänkt mig till frukost idag – brunost och knäckebröd. Det kommer att smaka gott.

    Inför kalaset

    Idag står inköp på vår planering. I morgon är det kalas för maken. Hans mamma och några av våra barn kommer hit för att fira honom. Vi tänker bjuda på sommarsmaker – sallader, kyckling och frukt. Maken är ingen tårtfantast, så det blir nog glass med lite frukt eller något enkelt.

    Jag ska göra fetaostkräm och tzatziki redan idag – det blir alltid godare när det får stå till sig över natten.

    Välja ljuset, trots moln

    Jo, dagarna går – och även om det bor mörka moln på min himmel just nu så väljer jag att fokusera på ljuset. Ljuset i att jag lever, även om andra önskar att jag inte gjorde det. Jag fick möjligheten att vakna till ännu en dag. Jag har människor omkring mig som vill mig väl.

    Tårarna som runnit de senaste två veckorna har torkat. Och även om livet ibland gör ont, väljer jag ändå att fokusera på ljuset, livet och kärleken. Det där andra… det kan jag inte påverka.

    Tack för att du läser

    Jag vill önska dig en fin lördag – och tacka dig för att du är här och läser min blogg.
    Ta hand om dig.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #norgeutflykt #fiskekakor #brunost #växthusliv #tjänstledig #småresor #sommarkänsla #kärlekilivet

    Här finns mera att läsa om Norge det fantastiska landet i grannskapet.

  • En bröllopsdag i regnets rytm – med kaffet, kärleken och de fyra elementen

    En bröllopsdag i regnets rytm – med kaffet, kärleken och de fyra elementen

    Inledning:
    Regnet smattrade på husbilstaket hela natten. Det var som om naturen själv ville tvätta bort det gamla och ge plats för en ny dag – vår bröllopsdag. Att vakna upp i husbilen med kaffekoppen i handen och datorn i knät är en speciell känsla. Det är att vakna i stillhet, i närvaro – och i harmoni med elementen runt omkring.

    Morgonkaffe, regn och stillhet

    Jag har vaknat flera gånger i natt, varje gång regnet tog ett nytt andetag över taket. Dagen kommer vara som ett töcken – men ändå vilsam. Kaffet smakar inte riktigt som hemma, men det är något meditativt i att sitta här, ensam i husbilen, med mitt nybryggda kaffe och låta tankarna vandra.

    Promenader, bangolf och glutenfria pizzor

    Gårdagen bjöd på promenader runt området. Vi hamnade till slut vid receptionen, men bangolfen hade redan stängt för dagen. Dottern berättade att pizzan på campingen ska vara riktigt god – men eftersom glutenfria pizzor sällan smakar som man önskar, avstod vi.

    19 år av kärlek på en lunchrast

    Idag fyller min make år – och vi firar även vår 19:e bröllopsdag. Vi gifte oss under hans lunchrast. Jag hade jobbat jour, och efter ett snabbt ombyte åkte vi till rådhuset i Uddevalla. Efter ceremonin åt vi vår bröllopsmiddag på ett köpcenter – något som senare blev en tradition, år efter år. Nu har restaurangen tyvärr stängt, men minnet lever vidare.

    Innan vi gifte oss smet jag in i en blomsterbutik för att köpa en bukett. Expediten blev nästan förtvivlad – inga blommor hade levererats ännu. Hon gjorde sitt bästa med vad som fanns, knipsade från krukväxter och skapade en enkel bukett. Jag sparade den länge.

    Feng shui och de fyra elementen i hemmet

    Men när jag började feng shuia vårt hem fick buketten lämna oss. Inom feng shui bör inget dött finnas kvar – som torkade blommor. Hemmet ska flöda av liv, rörelse och balans mellan de fyra elementen: jord, eld, vatten och luft.

    I vår husbil känner jag alla dessa element:
    – Jord i marken vi står på.
    – Vatten i regnet som smattrar.
    – Eld i värmen från kaffet och kärleken.
    – Luft i stillheten omkring mig.

    Det är kanske därför jag trivs så bra här – i närheten av allt det där som får livet att kännas levande.

    Det kanske inte blev något stort bröllop, men vi fick något ännu bättre – ett minne som bär kärlekens kärna. Enkelhet, närvaro och ett skratt åt det oväntade. Och det är det som gör en dag minnesvärd, oavsett om man firar med pizza, regn eller en bukett från krukväxterna.

    Önskar dig en härlig dag och tack för att du läser min blogg.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #FengShui #FyraElementen #Bröllopsdag #Husbilsliv #RegnigMorgon #Kaffestund #Enkelhet #Närvaro #Malixblogg

    Ett annat inlägg från just den 30 maj

  • Tråkigaste sällskapet – men mysigaste platsen

    Campingliv i Ed, besök från familjen och gröna kryp i överflöd

    Sällskapet fast i skärmar – jag fastnade i bloggen

    Både lillkillen och maken är grymt tråkiga. De sitter med sina mobiler och glor. Det gjorde att jag bestämde mig för att ägna lite tid åt bloggen istället.

    Vi har landat i Ed – Grönebacke, tror jag att campingen heter. Här är lummigt, grönt och riktigt mysigt. Förutom… ja, de där vidrigt vidriga gröna krypen. Små, äckliga, gröna spindelliknande saker som verkar ha haft någon form av explosion i förökning just här. Står man still för länge blir kläderna fulla av dem, och just nu känns det som om hela kroppen är täckt. Vidriga små gröna kryp. Men det hör väl sommaren till – särskilt så här i början när allt grönskar och frodas.

    Besök, grill och ett bad med kläderna på

    Idag kom dottern, hennes sambo och lilla Alfred på besök. Vi grillade och njöt av solen. Bara några hundra meter från vår plats finns en liten badvik, så vi gick ner för att känna på vattnet.

    Alfred, lilla funderaren, frågade först om han fick doppa ett finger. Det fick han. Sedan undrade han om två fingrar gick bra. Det gick också an. Sen kom frågan om hela handen – och då visste jag, det kommer inte att stanna där…

    Och mycket riktigt. Väl där nere traskade han först ut i vattnet – med kläderna på. Efter en liten stund åkte kläderna av, och han badade med hela kroppen. Tre eller fyra dopp blev det innan han kom upp. Det var en sån där fin stund man sparar i hjärtat.

    Efter att de åkt hem tog jag och maken en liten promenad här på campingen. Den är verkligen mysig – ja, förutom de där gröna marodörerna då.

    Imorgon blir det Halden och Römmesås

    Planen för morgondagen är att åka till Halden, som ligger ungefär fem mil härifrån. Där ska vi köpa fiskekakor – de där goda som bara finns över gränsen. Och viktigast av allt: Römmesåsen!

    Förra året köpte jag två stora flaskor innan vi åkte hem. De tog slut på två veckor. Den såsen passar till precis allt – sallader, fiskrätter, ja till och med som dipp.

    Och så det där med jobbet…

    Men trots det mysiga, trots det goda – jag våndas fortfarande över hur jag ska göra med jobbet. Den där frågan ligger och skaver.

    Tack för att du läser. Ta hand om dig och ha en fin kväll

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #husbilsliv #campingvardag #Grönebacke #Ed #Dalsland #familjebesök #Alfredbadar #grillkväll #sommarliv #Norgefärd #Römmesås

    Här är inlägget om som bor i tankar

  • En dag i solen -Och ett svårt beslut.

    Ett liv i solen

    Anni-Frid sjöng en gång om ett liv i solen. Kanske är det någons längtan. Men vad händer om solen alltid skiner? Uppskattar man den då – eller söker man sig till skuggan?
    Jag vet inte svaret. Men igår, då levde jag en hel dag i solen.

    En dag i växthuset

    Det var en sådan där härlig dag där kroppen rörde sig naturligt och händerna blev smutsiga av jord. Jag band upp mina tomatplantor och njöt av värmen i det lilla växthuset. Det blev också lite kantklippning av gräset, och en Zukini fick flytta ut – den tog helt enkelt för mycket plats inne i växthuset.

    Nu bor den i kompostjorden istället, och där på stjälken växer redan en liten Zukini. Har du smakat grillad Zukini någon gång? Ringla över lite citron, olivolja och krydda med chili – så blir det en fest för smaklökarna.

    När gräsklipparen jagar

    Kennet, vår självgående gräsklippare, hade tydligen spring i benen. Där satt jag och försökte sola lite, men Kennet hade andra planer. Han följde inga mönster – bara irrade runt som en vilde. Jag gav upp till slut, inte ens när jag skulle hänga tvätt fick jag vara ifred. Då kom han farande igen.

    Ett hjärtedilemma

    Jag är tjänstledig just nu. Hemma. Och det fungerar bra, till och med riktigt bra. Men om några månader tar ledigheten slut – och då måste jag fatta ett beslut.

    Ska jag gå tillbaka till mitt jobb? Eller måste jag faktiskt säga upp mig?

    Min arbetsgivare har varit tydlig: sex månader är max. Det finns ingen möjlighet till deltid. Ingen fortsatt ledighet. Ska det fungera här hemma, måste jag vara kvar hemma ett tag till. Och det betyder att jag behöver säga upp mig.

    När kallet krockar med livet

    Det gör ont. För jag tycker om mitt jobb. Jag har kolleger jag trivs med och ungdomar som betyder något för mig. Jag har jobbat inom yrket i väldigt många år – det har blivit en del av mig, nästan som ett kall.

    Att behöva släppa det känns som att mista en del av mig själv.

    Det som blir kvar

    Det jag kommer sakna är inte bara jobbet i sig. Det är samtalen. Planeringsmötena. Skratten. Den där känslan av team – att man drar åt samma håll och gör sitt bästa för ungdomarna. Det är inte alltid enkelt, men det finns en tillit. Och en stolthet.

    Jag gillar min chef. Jag gillar lillchefen också – trots att han är kort i rocken har han pondus. Vi har varit kolleger innan, och det fanns samma känsla av arbetsglädje även då.

    När historien vänder blad

    Det känns sorgligt att tänka att det här kapitlet är på väg att ta slut. Att inte längre få känna fredagskänslan – oavsett vilken veckodag det är. Att inte få räkna ner till en ledig dag och orka det där lilla extra bara för att i morgon… ja, då är man ledig.

    Det är något vackert i det, något mänskligt.

    Ett beslut som gör ont – men måste tas

    Nej, det är inte ett enkelt beslut. Men det är mitt. Och bara mitt.

    Jag vet att när jag väl tagit beslutet så kommer lättnaden. Men just nu, när jag sitter här och skriver… då gör det mest ont. För det här är inte bara ett jobb. Det är en plats i mitt liv där jag trivts, vuxit och fått känna mening.

    Nej nu får det bli dags för mig att sluta skriva. Idag blir det antagligen en tur med Lvl^2. Maken pratar om Fiskekakor men först en mellanlandning någonstans där vi kan njuta av sol och bad. Han njuter av solen och jag av badet.

    Hur ser din dag ut? Hur den än ser ut så önskar jag dig en vacker fin dag. Ta hand om dig och tack för att du läser min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #livetisolen #tjänstledig #svårabeslut #arbetsglädje #grilladzukini #växthusliv #jobbasocialt #vardagstankar

  • När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    När tankarna blir för tunga – och växthuset bär mig en stund.

    Morgonen har passerat, och jag har varit ute i växthuset för att inspektera det lilla som nu växer sig stort. Igår vattnade jag med regnvatten från tunnan som snällt samlat på sig av himlens tårar. Jag blandade i lite växtnäring också – för att ge det där lilla extra.

    Dahlior, solrosor och kärleksfull omsorg

    Det frodas verkligen nu. Gurkorna börjar bli stora och tomatplantorna har fått grövre stjälkar och en djupare, mörkgrön färg. Jag är på gång, det känns. Naturen vill, och jag följer med.

    Jag planterade om några plantor också. De fyra Dahliorna som jag fått av grannen har nu fått nya hem i stora krukor. När jag såg till dem i morse såg de ut att ha klarat flytten fint. Men eftersom det ska regna hela dagen idag bor de under paviljongtaket. För mycket vatten är inte heller bra – det har jag lärt mig. Allt behöver lagom.

    Lillflickans små solrosor växer som om de vet att någon älskar dem. Nu är de minst 20 centimeter höga. Hon – och numera också maken – vaktar dem som hökar. Det är något vackert i det där. Att vårda något tillsammans. Något som spirar, växer och vill uppåt.

    När tankarna blir för många

    Men om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt ro i kroppen idag. Tankarna skaver. De virvlar runt och letar sig in i varje liten vrå av kroppen. Tankar som gör ont. Som tar plats. De där osynliga stormarna som inte syns i växthusets fönster, men som känns i varje andetag.

    Att skriva för att hålla fast i sig själv

    Jag vet att jag behöver stillhet, och ändå vill tankarna rusa. Jag skriver inte för att jag har något särskilt att säga. Jag skriver för att hålla fast i något som är mitt. Bloggen har funnits med så länge, och ibland är det den som påminner mig om att jag faktiskt finns kvar. Att jag lever, trots allt.

    Så – till dig som tittar in här: Jag önskar dig en vacker dag. En dag med lite andrum. En stund av stillhet, eller kanske ett frö som spirar. Ta hand om dig, och glöm inte att dina tankar inte alltid är sanning. Ibland får man bara låta dem regna, och låta något annat växa fram.

    Hur ska du göra din dag till en dag att minnas?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #tankarförtungt #bloggsomterapi #trädgårdsliv #odlarglädje #dagensreflektion #självomsorg #skrivandetskraft #regnvatten #dahliorochsolrosor

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓