Malix.se

Välkommen till malix.se – där vardagen får ta plats

Här skriver jag – Carina – om livet så som det faktiskt känns. Med snigelsteg genom morgnar, jord under naglarna från växthuset, samtal med ungdomar, kvällar med familjen och tankar som ibland drar iväg till punkens värld.

Det är berättelser från mitt köksbord, från badstegen vid sjön och från hjärtat. Ofta reflekterande, ibland irriterade, men alltid med en vilja att förstå – både mig själv och världen omkring.

Jag kallar det vardagspoetiskt. Kanske själfullt. Kanske bara ärligt.

Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror.

  • Sommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

    Sommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

    Vi har landat. Ute i Kungshamn, på plats 409 i Wiggersvik, har vi slagit oss till ro för en helg fylld av havsbris, fiskdelikatesser och stillhet. Med växthuset vattnat och väskorna uppackade sitter jag i skuggan och ser ut över vattnet. Det är sådana här ögonblick jag sparar i mitt inre och plockar fram under vinterns kalla dagar – när längtan efter sommaren känns som störst.

    Vid havet, mitt i min sommarbild

    Innan vi åkte vattnade vi i växthuset där det just nu frodas – både örter och ruccola växer i överflöd. På vägen hit stannade vi och köpte både jordgubbar, kräftor och räkor. Allt som behövs för en sommarhelg i min smak.

    Här, bara hundra meter från havet, finns en stege ner i det salta vattnet. Den väntar på mig. Jag kan bada där, och bättre än så här blir det inte om du frågar mig.

    Lite huvudvärk, men mycket njutning

    Yrseln jag haft har släppt, men ersatts av en rejäl huvudvärk. Den lindras med Alvedon och Ipren – och kanske lite havsluft. Jag kände mig orolig i morse och tog ett blodtryck bara för att försäkra mig om att allt stod rätt till. Kanske är det allt stickande som orsakat huvudvärken – den sitter i hela huvudet.

    Men trots det, så njuter jag. Njuter av utsikten, av vyn jag längtat efter hela vintern. En ensam liten fiskbåt glider förbi ute i viken och gör bilden komplett.

    Barnens blick på världen

    Lillkillen är ute och undersöker omgivningarna. Hans första reaktion när vi kom fram var: ”Wow, men vad fint!” Det räckte för att fylla mitt hjärta. Poolen är tyvärr stängd, och han gillar inte riktigt saltvatten – men jag tänker försöka locka honom ändå. Ett dopp i havet hör sommaren till.

    Kvällens sommarplaner

    Nu ska jag rensa jordgubbar och bjuda honom på en smak av sommaren. Ikväll dukar vi upp för räkor och kräftor här ute vid vattnet. Inne i viken blåser det inte så farligt, det är lugnt och stilla – precis som jag vill ha det.

    Avslutning

    Det är i stunder som dessa jag känner mig som mest levande. När vardagen får stå åt sidan och det bara är jag, havet, sommaren och de jag älskar omkring mig. Med huvudvärk och allt – livet är ändå vackert. Just nu är det sommar, och jag är mitt i den.

    #Kungshamn #Wiggersvik #Sommarliv #Jordgubbar #Havsbad #SemesterVästkusten #LivetVidHavet #MammaLiv #SommarminnenSommar vid havet – stillhet, saltvatten och jordgubbar i Kungshamn

  • När världen snurrar – en dag med yrsel och acceptans

    När världen snurrar – en dag med yrsel och acceptans

    Idag ligger jag i sängen eller halvsitter tack vare att våra sängar är justerbara. Rör jag huvudet för mycket, snurrar det till direkt – en karusell jag inte själv valt att kliva på. Yrseln slog till redan igår. Mitt i något så vardagligt som att laga gratäng tvingades jag ge upp, ringa Manken och lägga mig. Två formar stod i ugnen, men jag kunde bara tänka på att ta mig till sängen.

    Den här yrseln har bott hos mig sedan 2017 den kommer och går ibland några månaders mellanrum. Innan jag fick dessa anfall som jag haft dessa kanske två månader hade jag ett uppehåll på kanske ett år. Men allt som allt har jag nog under dessa år haft ett 50 tal anfall av yrsel. Några har jag haft under arbetspass oftas när jag slutar men då får maken komma och hämta mig på jobbet för jag kan knappt gå när det slår till. Jag är innerligt tacksam över att jag har möjlighet att ligga här hemma i sängen denna gång.

    Yrsel är lurig. Den kan vara borta länge – så pass att man nästan glömmer att den existerar – och plötsligt slår den till igen. Utan förvarning, utan logik. Det är bara att tacka, ta emot och vila.

    Fakta om yrsel – vad händer egentligen i kroppen?

    Yrsel kan bero på många saker, men vanligast är att den kommer från innerörat – vårt balansorgan. Några vanliga orsaker till yrsel är:

    • Kristallsjuka (BPPV) – små kalkkristaller lossnar och hamnar fel i innerörat, vilket leder till kortvarig men kraftig snurrkänsla när man rör huvudet.
    • Lågt blodtryck – särskilt när man reser sig för snabbt.
    • Stress och utmattning – påverkar balansen mer än man tror.
    • Virus på balansnerven – kan ge kraftig yrsel i flera dagar.

    Råd vid yrsel:

    • Res dig upp mycket långsamt.
    • Sitt stilla en stund innan du reser dig.
    • Undvik plötsliga rörelser.
    • Vila – mycket!

    Att acceptera att dagen inte blir som jag tänkt

    Jag är en person med tusen små planer. Men idag får jag tänka om. Inget ska bli gjort. Det är bara att acceptera. Grannen håller dessutom på att asfaltera sin uppfart – ett ljud som normalt inte stör mig, men just nu känns det som om varje liten ton ekar i huvudet. Men de ska väl ha rast någon gång. Och bli klara. Någon gång.

    Det här är en sån dag då jag inte styr själv. En dag som bara är. En dag som inte blev som jag ville. Men jag övar mig i acceptans. Det är inget jag måste gilla – bara något att stå ut med.

    Ensam hemma med en snurrande värld

    Lite olustigt är det, att vara helt ensam när kroppen sviker. Men samtidigt är jag glad. Jag är hemma. Inget är akut. Inga tider jag måste passa. Ingen stress. Bara jag, min pyjamas och ett mjukt täcke som skyddar mot världen. Det är faktiskt okej.

    Visst var det dumt att jag la i en tvätt i morse. Jag tänkte att jag skulle hänga ut den. Ute får vänta. Men tvätten… ja, den får väl hängas inne då. Små måsten som får gå långsamt. För just nu är långsamt mitt tempo.

    Att skriva är min uppgift idag

    Ute skiner solen. Trädgården lockar. Men den får vänta. Jag ligger här med slutna ögon och låter tankarna vandra. Jag skriver ner det som rör sig i huvudet. Det får vara dagens uppgift. Och jag är nöjd med det. För igår kunde jag inte ens det.

    Att skriva blir en slags vila. Ett sätt att ändå vara kreativ, även om kroppen strejkar. Jag behöver inte ens kolla stavningen – programmet hjälper till. Och tur är det, för jag stavar som en kratta gräver.

    Slutord – ibland är det bara att stanna upp

    Yrsel påminner mig om något viktigt. Att vi inte alltid styr. Att kroppen ibland säger ifrån, oavsett våra planer. Då får man stanna. Andas. Vänta. Och låta världen snurra klart.

    Så idag är jag inte den som gör. Jag är den som vilar. Och det får vara nog.

    Önskar dig en mera aktiv dag än den jag har. Ta hand om dig och tack för att du besöker min blogg. Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller. 
    **Hur ser din dag ut?**  
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.  
    Eller skicka ett mejl till mig på: **carina@malix.se**

    *Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.*  
    **/ Carina Ikonen Nilsson, malix.se**

    #yrsel #egenomsorg #sjukdag #vila #acceptans

  • Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Födelsedagsfirande vid sjön, Pokémonkort och makaronpudding – en vanlig men ovanlig dag

    Vissa morgnar är inte som andra. I dag blev jag bokstavligen väckt av ett ”God morgon” – något som inte hör till vanligheterna i mitt hem där jag alltid brukar vakna först. En ovanlig start som snabbt ledde vidare till frukost med dottern, växthusinspektion och tankar kring gårdagens fina firande vid sjön. Välkommen till ännu en dag i mitt tjänstlediga vardagsliv – fyllt av barnbarnsglädje, fiskelycka och funderingar.

    När morgonen börjar annorlunda

    Vaknade till i morse – verkligen vaknade till – på bara två sekunder. Ett ”god morgon” i köket, och jag var klarvaken. Det hör inte till vanligheterna. Vanligtvis är det jag som tassar upp först i huset.

    Tankarna började snurra: Hur har natten varit? Har han sovit? Var det en bra natt eller en orolig? Jag fick de svar jag ville ha – men helt övertygad om att de var sanna är jag kanske inte. Vi får se hur dagen artar sig.

    Frukostbesök och omtanke

    Innan klockan ens var halv nio ringde dottern. Hon var hemma för att lämna prover och undrade om jag bjöd på frukost. Självklart! Det var inte så mycket frukostmat hemma, men lite fil, frallor och pålägg plockades fram.

    Vi åt frukost tillsammans efter att ha vinkat av lillkillen som skulle till skolan. Jag sa till honom att känna efter under dagen – om det känns för tungt eller trött, så är det helt okej att komma hem och vila. Det är viktigt att lyssna på kroppen

    En titt i växthuset

    Efter frukosten tog vi oss ut till växthuset. Dottern fick med sig några remsor och salladsfrön – de ska ner i jorden på hennes uteplats. Älskar när det gröna får leva vidare på fler platser.

    Alfreds glädje över Pokémonkort och inline

    Dottern berättade att Alfred varit väldigt glad över sina Pokémonkort han fick av oss igår. När han kom hem efter kalaset, ringde han både morfar och faster via telefonen och visade stolt upp alla sina 100 kort. Han hade också fått inline-skridskor i present av sin mamma – sådana skulle han tydligen ha på sig även när han skulle sova.

    Födelsedagsfirande vid sjön

    Det var ett riktigt kalas vid sjön igår. Maken tog med sig grillen, vi grillade korv, åt gott och fiskade. Alfred, som fyllde 7 år, visade sig vara en riktig fena på att kasta ut draget långt i sjön med sitt kastspö.

    Lillgrabben fick låna mitt kastspö och visade snabbt att även han har talang. Han fick napp – men fisken släppte tyvärr. Trots det var det en glädje att se hur roligt han hade. Jag hoppas få med honom på fler fisketurer när vi ger oss ut med LVL^2. Maken är inte så förtjust i fiske, men kanske jag och lillgrabben kan få till det.

    Tankar om trädgård, vila och dagens projekt

    Det var så roligt att träffa Alfred och fira honom vid sjön. Tyvärr hade jag inte med mig badkläder, så det blev inget dopp. Men jag hoppas det blir fler sådana kvällar – med bad, fiske och kvällsmat vid vattnet. Själv somnade jag gott efter kvällen. Hur det var för lillkillen vet jag inte – men kanske sover han bättre i natt.

    På dagens lista? Jo, trädgårdsarbete. Men det känns lite kallt ute. Kanske blir det i morgon istället. Idag lutar det åt inomhuspyssel – tvätta en tvätt, pula runt, och laga något enkelt.

    Dagens middag – makaronpudding med piff

    Ibland får det bli enkel vardagsmat. Idag blir det makaronpudding på rester – med sidfläsk, tomater, lite riven ost och en nypa muskot. Det enkla kan vara nog så gott.

    Avslut – hur ser din dag ut?

    Hur ser din dag ut? Vad står på din att-göra-lista? Är det en jobbdag för dig, eller har du också tid för lite trädgård, vila eller kreativt fixande?

    Solen skiner faktiskt nu, och jag funderar på att sätta mig bakom huset och rensa den sista rabatten. Kanske blir det en fin rabatt idag ändå. Blommorna därunder behöver mer plats – de ska få flytta till slänten som skriker efter lite färg.

    Ha en fin dag. Ta hand om dig själv och din tid.
    Och tack – tack för att du besöker min blogg.

    #Vardagsblogg #Morgonstund #Familjeliv #FiskeLycka #Pokémonkort #Trädgårdsliv #MalixBlogg #EnkelMatglädje #BloggmedVärme #StillhetIVardagen

    Hur ser din dag ut?
    Vad står på din att-göra-lista? Kanske har du också tid för lite vila, trädgård eller något kreativt idag?

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Kommentera gärna här på bloggen – jag blir alltid glad för dina tankar.
    Eller skicka ett mejl till mig på: carina@malix.se

    Lev mjukt, andas djupt – just nu är det som gäller.
    / Carina Ikonen Nilsson, malix.se

  • En kaka, maskjakt och snigelfällor – en vanlig men smått magisk dag

    Morgonrutiner och en kaka som inte riktigt ville

    Morgonen började precis som den brukar – med att väcka ungdomar, passa tider och köra några maskiner tvätt. Mitt i allt hann jag baka en kaka. Det blev en nyttighetskaka med havregryn, gamla bananer och russin som sötning. Den blev lite kletig den här gången, och lillgrabben från Göteborg tyckte kanske inte att jag behöver baka den igen… Men jag tycker den är både god och mättande ändå.

    Mötet som nu kan läggas till handlingarna

    Förmiddagen innehöll ett möte här hemma. Ett sådant där som tar tid men nu är avklarat och kan läggas till handlingarna. Efter mötet gick jag och lillgrabben ut till komposten för att leta mask. Vi hittade riktigt feta och fina maskar – och dessutom ett och annat småkryp som gråsuggor och annat spännande.

    Grattis till Alfred – 7 år idag!

    I morse ringde jag till Alfred och sjöng grattis – sju år idag! Tänk vad åren går. Ikväll blir det eventuellt fiske med korvgrillning och så får han öppna en liten present också. Fiske, korv och Alfred – en härlig trio.

    Huvudvärken som talar om åska

    Jag har haft en konstig huvudvärk hela dagen, en sådan där som brukar tala om att åska är på väg. Jag gillar varken åska eller huvudvärk. När jag skulle hämta tvätten som hängt på tork, la jag mig i hammocken en stund. Det var kanske inte så smart – solen och värmen förvärrade huvudvärken. Kanske får det bli en tablett ändå. Fast jag hoppas på åska, för ofta släpper det då.

    Sniglar, öl och små experiment

    Idag har jag inte gjort så mycket i trädgården förutom att undersöka maskarna. Men jag stal en öl av maken för att experimentera. Jag hittade två snigelfällor i städskåpet och fyllde båda med öl. Nu ska vi se vilken som fungerar bäst – ett litet spännande snigelexperiment på gång!

    Kreativitet med snören och garnfynd

    Min lilla kruka jag gjorde igår höll fortfarande ihop idag. Snöret jag använde är nästan finare än det ”fulsnöre” man brukar köpa. Nu börjar hjärnan snurra igen – jag vill köpa mer snöre och göra fler krukor. Dessutom hittade jag billigt 100 % ullgarn online och har nu beställt fler nystan till tröjan jag stickar. Det går åt mycket garn eftersom jag stickar i patent – det slukar verkligen garn.

    Små stunder, stort liv

    Det här blev ett sånt där smått inlägg, fullt av vardagsglimtar, tankar, misslyckade kakor och lyckade maskletningar. Ibland är det just de små stunderna som gör dagen.

    Tack för att du läser min blogg malix.se det betyder massor för mig. Ta hand om dig och ha en fin eftermiddag.

    Havregrynskaka recept:

    4 ägg
    2.5 dl Olivolja
    4dl havregryn
    1 kopp russin
    4 övermogna bananer
    2 msk bakpulver
    Vispa ägg bananer och olja lägg sedan i russin och havregryn tillsist i med bakpulvret. Jag använde mixern för att få smeten slät och fin men det funkar med vanlig elvisp med. 180 gr mitten i ugnen ca 30 -50 minuter.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #stickning #egenomsorg #kreativitet #barndomsglädje #trädgårdsliv #morgonkaffe #maskletning #snigelfälla #nyttigkaka #malixblogg

  • Ris à la Afghanistan och mysteriet med köttfärssåsen

    Just nu sitter jag ute på altanen med datorn i knät. Vi har precis ätit middag – korvstroganoff med ris, eller som jag skämtsamt kallade det: Ris à la Afghanistan. Idag fick jag faktiskt till den där stroganoffen riktigt bra. Lite kycklingfond, paprika, matlagningsgrädde och en skvätt crème fraîche gjorde susen.

    Jag och lillkillen satt här ute och åt i vår lilla oas av grönska och vardagsprat. Vi pratade om maten i skolan och vad som väntar framöver. Tydligen hade de fått spaghetti med köttfärssås till lunch. Men han var inte imponerad. Tvärtom. Den smakade visst som något hämtat från ett matlagningsprogram som borde avbrutits i sändning.

    Och jag förstår honom. Hur kan man ens misslyckas med köttfärssås? Det är som att bränna vatten – det borde inte gå. Speciellt inte när det är proffs i köket. Eller är det just det – att det inte är proffs? Är det råvarorna som är för trötta, smaken som blivit urvattnad av besparingar och mjölkfri grädde? Kryddorna som glömts bort i stressen? Jag vet inte. Men en sak vet jag: det krävs nästan en ansträngning för att göra en köttfärssås dålig.

    Nåväl, nog om köttfärssåsens förfall. Jag kom i alla fall iväg till tandläkaren idag – och klarade mig den här gången också. Faktiskt med beröm! Tandläkaren sa att det var ovanligt att se en så välmående mun på någon i min ålder. Alla tänder kvar och inga större bekymmer. Kanske är det just rädslan för tandläkaren som håller mig i schack – jag är nämligen otroligt noga med att sköta mina tänder, just för att slippa onödiga besök. Så ja, ett plus med tandläkarskräck finns det visst.

    Efter tandläkarbesöket hann jag med en liten stund i trädgården. Inte för att göra något särskilt vettigt, utan mest för att klura ut en hänganordning till en kruka som skulle dingla från styret på en sparkcykel vi ställt i rabatten (ja, du hör ju själv – ren konstnärlighet).

    Precis när jag skulle hänga upp krukan ringde telefonen. Jag släppte taget med ena handen, och såklart välte hela härligheten. Blöt jord över fötterna, och i försöket att rädda blomman blev händerna riktigt geggiga. När jag svarade hörde jag själv hur otrevlig jag lät – jag var så jordig och frustrerad att rösten förlorade sin vänliga ton. Lillflickan i andra änden måste ha blivit rädd. Jag förklarade snabbt att det inte var hon – det var bara mina geggiga händer som pratade.

    Senare på eftermiddagen visade det sig att hon börjat läsa min blogg. Hon hade inte gjort det tidigare, men nu skickade hon ett sms där hon skrev att hon också är rädd för tandläkaren. Först förstod jag inte varför hon berättade det – tills hon förklarade att hon läst mitt inlägg. Det värmde. Mer än jag trodde.

    Och här slutar dagens betraktelse. Tack för att du tittade in på malix.se – och för att du läser. Det betyder mer än du anar. Ha en fin kväll!

    /Carina

  • Att gå till tandläkaren- en kamp med ångest och mod.

    Inledning

    Det är måndag och ett tandläkarbesök väntar. Jag vill egentligen att klockan ska vara efter besöket, men det är några timmar kvar. Ångesten har redan börjat röra på sig, den liksom vibrerar i kroppen. Men jag går ändå. För jag är en människa som utmanar mina rädslor – även de som skriker högst.

    Rädslan som kommer redan med tiden

    Så fort jag får en tid hos tandläkaren sätter rädslan igång. Det är inte bara borren, det är lukterna, ljuden och känslan av att inte ha kontroll. Jag har gått till tandläkaren i många år, och ändå – varje gång känns det som om jag gör det för första gången.

    Jag föredrar morgontider. Då hinner inte rädslan få så stort fäste. Men idag blir det ett besök kring lunchtid. Och tiden fram tills dess går långsamt, väldigt långsamt.

    Ångesttrappan – och att hålla ut

    Min tidigare KBT-terapeut berättade om ångesttrappan. Det där med att ångesten når en topp, en spettspets, innan den planar ut. Om man kan stå ut där en stund, andas djupt och inte fly – då sjunker den igen.

    Just nu försöker jag hålla mig där. Sitta still i obehaget, skriva, få ner tankarna i ord. Det här – att skriva – är min egen lilla terapi. Och ibland hjälper det faktiskt.
    Vill du läsa mer om hur jag brukar hantera min ångest? Jag har tidigare skrivit om det här: Att minska ångesten

    Den där lilla rösten på axeln

    Tandläkaren vet om att det här är en kamp för mig. Han bemöter mig fint, med respekt. Ändå kommer den där rösten:

    ”Det var så länge sedan du hade hål. Idag är det dags. Idag hittar han något.”

    Och även om det är den rösten som just nu viskar högst, så vet jag att det också finns en annan sanning. En sanning som jag fått höra nästan varje gång:

    ”Det ser fint ut. Inga hål. Skulle du få ont – hör av dig.”

    När jag tänker på den möjligheten mjuknar kroppen, andetagen blir lättare och jag känner: jag kommer att fixa det här.

    En stund i växthuset, en annan vid tvättmaskinen

    För att distrahera tankarna gick jag ut till växthuset. Plantorna klarade nattens kyla – sex grader inne, tre ute – och såg ändå pigga ut.

    Nu tänker jag tvätta sängkläder. Det finns få saker som slår känslan av att krypa ner nyduschad i soltorkade, frasiga lakan som doftar tvättmedel och sommar. Så där vill jag vara i tanken – i sängkläder och växthus – inte i väntrummet hos tandläkaren.

    Slutord

    Tack för att du läser. Det betyder mer än du tror. Jag skriver för att hålla mig kvar, för att förstå mig själv. För att orka härda ut. Och ibland, bara ibland, hjälper det.

    Ta hand om dig – och glöm inte: ibland är modet inte att vara orädd. Det är att vara rädd, men gå ändå.
    / Malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ångest #tandläkarskräck #egenvård #kbt #vardagsmod #reflektioner #malixblogg #växthusliv #soltorkadelakan

  • Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.

    Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar

    Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.

    En dröm om ett tomt skal

    Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?

    Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.

    ADHD och tankens galopp

    Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.

    Egna bubblor och gemensamma mötesplatser

    Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.

    Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.

    Drömtydning och dagens avokado

    Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.

    Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.

    Frön av framtid

    Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.

    Avslutning – Skal, frön och plats för livet

    Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.

    Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #drömtydning #ADHDlivet #morgonreflektion #livetmedADHD #skapandeliv #egenbubbla #helgmorgon #citronträd #clementinträd #vardagsbalans #egenomsorg #malixblogg

  • En dag i trädgårdens tecken – kreativt kaos, grilldoft och glädje i det lilla

    Ibland tar dagarna en annan riktning än man först tänkt sig – och tur är väl det. Idag blev en sån där dag. Kreativiteten fick fritt spelrum bland jord och komposter. En sparkcykel förvandlades till en trädgårdsprydnad. Det blev ingen citronplanta. Istället blev det något mycket mer värdefullt. Det blev en dag i nuet, med jord under naglarna och hjärtat fullt av trädgårdslycka.

    Vattning, växthus och stan utan citronträd

    Dagen började tidigt i växthuset. Jag ville vänta med att vattna till morgonen för att skydda de små plantorna från nattkylan. Efter frukost åkte vi till stan – planen var att köpa ett citronträd och lite grillmat. Vi kom hem utan träd, men med fröer och nya trädgårdsverktyg. Ibland får man det man inte visste att man behövde.

    Grilldoft, rödlök och trehögarsteorin

    Efter några timmars vila i soffan gick vi ut i trädgården. Där slutade inte dagens arbete – maken grävde i komposten och satte rödlök. Jag mindes vad en kollega en gång lärde mig om trehögarsteorin. En hög att kasta i. En hög att vända. Och en hög redo att sprida. För första gången på länge har vi faktiskt lyckats få lite ordning i vårt organiska kaos.

    En sparkcykel blir konst

    När löken var i jorden tog maken häcksaxen och klippte ner den spretiga busken vid källartrappan. En gammal sparkcykel som stått och väntat på att slängas fick istället nytt liv. Jag bestämde mig för att göra den till trädgårdsdekoration – med blommor, färg och lite påhittighet. Det är precis sådana ögonblick som gör mig lycklig. Just där och då förstod jag varför det inte blivit några tavlor gjorda på sistone. All min kreativa energi går just nu till att skapa utomhus.

    Skördelycka och trädgårdssallad

    Vi samlade ihop trädgårdsskräp. Vi insåg att det nog inte blir någon tur till tippen. Allt får plats i bilen. Till middag blev det en liten grillfest: kycklingspett, hamburgare och en sallad på blad från vår egen trädgård. Den känslan – att plocka salladsblad ute i trädgården och lägga dem direkt på tallriken – är svår att beskriva. En slags innerlig tacksamhet. Snart kommer även salladslök, tomater och gurkor. Till hösten väntar broccoli och brysselkål. Närodlat, ekologiskt och meningsfullt.

    Regndroppar på paviljongtaket

    Efter maten bäddade jag in mig i en filt och somnade under paviljongen. Jag vaknade av att regnet smattrade på taket. Kallt – men med en varm sommarkänsla i kroppen. Jag hade tänkt skriva ute, men flyttade in i fåtöljen i vårt musikrum. Här sitter jag nu, bland skivor och tavlor jag skapat. Ett litet hörn av min värld. Här får det kreativa ta plats. Det sker oavsett om det är med pensel, tangentbord eller i rabatterna.

    ADHD och kreativ struktur i vardagskaoset

    Det finns något vackert i hur en dag kan spreta åt olika håll men ändå ha en röd tråd. Det är något jag ofta upplever – och något som många med ADHD nog känner igen. Den där energin som flyger mellan projekt, där något halvfärdigt plötsligt byts ut mot ett nytt infall, men där helheten ändå känns meningsfull. Att skapa ute i trädgården, att improvisera med en sparkcykel, att låta inspirationen styra – allt det är inte ett tecken på att man inte kan fokusera. Det är ett tecken på att fokus ibland ser annorlunda ut.

    Det blev ingen citronplanta idag. Men det blev en sparkcykel med framtid, ny jord för löken, och en grillmiddag med trädgårdens egna blad. Det blev en dag som på ytan var rörig – men i hjärtat kändes som allt annat än det. Precis som livet ofta är, när man tillåter sig att följa sin egen rytm.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

    #kreativitetiträdgården #vardagslycka #trädgårdsliv #ADHDochkreativitet #odlarglädje #närodlat #grillmiddag #sparkcykelpynt #kompostsmart #sommarkänsla #bloggliv #malixlivsstil #egenodlat #vardagsreflektion

    #trädgårdsdagbok #närodlat #odlaglädje
    #kreativmedADHD #återbruksträdgård #egenomsorg
    #vardagsreflektioner #malixblogg #sinnesro

  • Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Idag sitter jag under paviljongen och skriver. Solen tittar fram, vinden är ljummen, men några illavarslande moln sveper förbi ibland. Tvätten hänger ute – trots hot om regn – och jag har gett upp väderappen för idag. Det får bli som det blir.

    Jag började morgonen med att handla. Först till affären, sedan en sväng till Djur & Natur för att köpa mer jord. Och som vanligt – när jag väl är igång med något jag tycker om – kan jag inte hejda mig. Två blommor och några blompinnar slank också med hem. Blommorna är i skottkärran. Pinnarna står som stöd i vårt växthus. De står som stöd till våra tomater, gurkor, paprikor och annat grönt som snart förhoppningsvis exploderar i liv.

    Det är typiskt mig. Min ADHD-hjärna älskar att gå all in. Igår gjorde jag slut på 150 liter jord. Hela växthuset blev fullt – inte bara av jord, utan också av driv, kreativitet och smärta. Ont i ryggen är mitt förnamn just nu, men det är självförvållat. Jag vet att jag inte måste göra allt på en gång, men jag funkar inte så. När lågan brinner måste jag följa den – för när energin försvinner, då finns det oftast inget ”sen”. Det där ”jag gör det senare” blir nästan aldrig av.

    Plantvakt och återhämtning i växthusets tysta rum

    Alla plantor jag planterade om igår slokade rejält. De såg både trötta och ledsna ut efter flytten. Jag kände nästan skuld – tänk att de kunde se så nödbäddade ut! Men redan i natt när jag smög ut för att kolla till dem (ja, jag vaknade av oro) såg de bättre ut. Stolta, nästan glada, som om de redan börjat rota sig i sina nya, rymliga krukor.

    Det är något läkande med trädgårdsarbete. Kanske är det därför jag älskar det så. Odling som återhämtning, både för mig och mina växter. Jag längtar redan till den första gurkan, den första tomaten. En paprika är faktiskt klar – stor, nästan 10 cm lång – men jag väntar tills den blir vackert röd innan jag plockar den.

    Snart kommer maken hem från jobbet, och han har lovat att ta med sig ännu mer jord. Jag har nämligen fler planer: krukor för rödlök och purjolök. De ska få börja med lite jord i botten, och så tänker jag fylla på allt eftersom de växer. Det är något tillfredsställande i det där – att se livet växa upp ur jorden, precis som det ska.

    Tvätt, vädertrots och tankar om morgnar

    Utöver jord och grönska rullar vardagen på. En tvätt hänger ute, två maskiner snurrar. Jag bytte nyss från varma kläder till linne och kortbyxor. Morgonen var kylig, men nu är det varmt – fast molnen lurar fortfarande. Jag trotsar dem. Tvätten får hänga ute ändå.

    Natten gick faktiskt bra. Det var ovant att sova utan maken hemma, men det var nog bra – han slapp bli väckt av mitt plant-oroande. För jag var uppe i natt. Kollade temperaturen i växthuset. Ville försäkra mig om att mina gröna små vänner hade det bra.

    Det ska bli skönt med helg. Skönt att han är hemma igen. Och skönt att ingen behöver passa tider i morgon bitti. För just morgnarna här hemma har blivit riktigt stressiga. Ett evigt tjatande. Jag tycker inte om den versionen av mig själv – den tjatiga mamman som påminner, manar, hetsar.

    Men det är så det är just nu. Jag påminner mig själv att det kommer att bli bättre. Säger till mig själv att det här är en fas. Det gäller att hålla ut. Fortsätt tro på att det kommer en tid när jag inte tjatar längre. Detta gäller även om det inte känns så just nu.

    Avslutning – Jag vattnar både plantor och tålamod

    Så jag fortsätter att vattna – inte bara paprikor och gurkor – utan också tålamodet och hoppet. Jag tänker att om jag fortsätter ge lite varje dag, kommer det en skörd. Av frukter. Av lugn. Av självgående morgnar.

    Och om det inte gör det, så har jag i alla fall odlat något vackert i växthuset – och något varsamt i mig själv

    Ha en fin dag och som alltid tack för att du besöker min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDilivet #Växthusliv #AllInMentalitet #OdlingOchÅterhämtning #PaprikaPåGång #Morgonstök #Självkärlek #Familjeliv #TvättOchTålamod #GrönaDrömmar

  • Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Vissa dagar börjar med en känsla som skaver. Idag var en sådan dag. Irritationen låg som ett dis över morgonen – allt gick i snigelfart här hemma, medan klockan tickade på i vanlig takt. När det till slut blev bråttom blev jag stressad, och jag verkligen ogillar att ha ont om tid. Tyvärr verkar inte resten av familjen känna likadant.

    Medicin för själen: Plantera om i växthuset

    Nu har jag däremot tid att varva ner. Snart ska jag gå ut på altanen och plantera om alla tomat- och gurkplantor. Att hålla på med sådant är ren medicin för både kropp och själ. Det går liksom inte att stressa, utan blir ett lugnt och metodiskt arbete.

    Igår kom maken hem med vitt grus, det la vi i växthuset. Han köpte det på Byggmax. Det blev så vackert – det vita gruset mot det svarta och grå växthuset. Visst, det är bara ett växthus. Men jag vill att det ska vara en plats för odling och stillhet. Inga möbler, bara växter, ett planteringsbord och kanske – längre fram – några solcellslampor.

    Just nu handlar det om att plantera om och sätta ut i växthuset. Jag har läst att om temperaturen håller sig över 5 grader på nätterna en längre tid så ska det gå bra.

    Ensam i huset – men inte riktigt ändå

    Maken ska iväg på teamdagar med jobbet och sover inte hemma i natt. Jag är ju mörkrädd och tycker det känns obehagligt att vara själv. Men egentligen är jag inte ensam – huset är fullt av ungdomar och vår minsta. Den äldsta bor ju fortfarande hemma och sitter ofta uppe halva nätterna. Så egentligen finns det ingen anledning att känna oro.

    Det kommer nog ändå kännas lite märkligt att inte höra makens andetag bredvid mig i natt. Men det är ju bara en natt. Förr sov jag ofta borta i jobbet när jag hade jour, och maken klarade sig då. För många år sen jobbade han på annan ort och var bara hemma över helgerna – det gick det med.

    Familjesamtal, kalasplaner och en gnutta punk

    Igår somnade jag tidigt, men blev väckt av dottern som ringde – och vi pratade länge. I morse ringde sonen innan klockan slagit halv sju. Efter honom ringde dottern igen. Hon hade pratat med lillgrabben i Göteborg om Alfreds kommande kalas. Eftersom han bor så långt bort blir kalaset i helgen, även om Alfred fyller mitt i veckan. Jag tänker att jag ska fira honom både på själva födelsedagen och på kalaset.

    Sonen hade dessutom vunnit biljetter till en subkulturell festival – punk och synth. Han tyckte nog att jag och maken skulle gå. Kanske något för lillgrabben också? Det vore ju en perfekt första konsertupplevelse – om han inte redan varit på någon. Punk är alltid rätt, tänker jag.

    Punkkulturen har alltid haft en plats i mitt hjärta. Den är rå, ärlig, oborstad och ibland obekväm – men alltid sann. Punk handlar inte om att vara perfekt. Den handlar om att vara människa, högljudd eller lågmäld, men aldrig tillrättalagd. Det är något vackert i det. En påminnelse om att vi får vara precis som vi är. Kanske är det just därför jag tycker den är alltid rätt.

    Små steg mot rätt känsla

    Nu sitter jag här och väntar på att rätt känsla ska infinna sig. Men det gör den nog inte förrän jag tar de första trippande stegen själv. Det ska regna, men vad gör det? Jag har ju växthuset. Där kan jag stå i lugn och ro och plantera om. Tar jag med trädgårdsslangen så kan jag dessutom vattna allt när jag är klar.

    Tack för att du följer med i mina tankar

    Ibland börjar en dag med stress och irritation, men slutar i jordlukt, punkmusik och lite eftertanke. Det är vardagen i sin renaste form – rörig, men ändå fin.

    Tack för att du läser min blogg. Det betyder mer än du tror. Ta hand om dig, på riktigt.Malix.se

    Tack och hej.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #vardagsglimtar #odlaeget #trädgårdstid #familjeliv #egenstund #punkäralltidrätt #bloggliv

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓