Trädgårdsliv och närvaro har blivit en viktig del av mina dagar, även om jag aldrig trodde att det skulle bli så. Solen visade sig under de första tio minuterna av min vakna tid, det gör något med humöret.
🇬🇧 Read this post in English: Garden Life and Presence
Trädgårdsliv och närvaro i växthuset
Idag ska jag plantera om mina paprikor och chiliplantor. Det borde jag ha gjort för länge sedan men idag får det bli, även om jag kommer bli regnad på eller solad på. Jag har ju ett växthus och kan stå där, så nu finns det inga ursäkter längre. Jorden finns, den köpte jag för två veckor sedan, och krukorna har funnits här hela tiden.
Idag ska det ske, och det är jag som ska göra det oavsett väder.
Trädgårdsliv och närvaro bland tomater och gurkor
Igår fixade jag lite i växthuset. Klippte mina gurkplantor och mina tomater så det blev lite tunnare med löv. Jag hade glömt att ta tjuvarna och de hade vuxit till sig ordentligt. Det märks att saker växer fort den här tiden på året.
Jag funderar på om jag ska åka och köpa lite blommor och blomfröer också. Kanske göra ett litet projekt av det hela. Driva upp dem i växthuset och sedan plantera ut dem. Jag vet inte om det är för sent eller om det fortfarande fungerar, men det kanske är värt att prova.
Jag förstår inte riktigt vad som har hänt med mig.
Förr såg jag mest allt som behövde göras i trädgården. Nu kan jag gå ut och bara njuta av platsen. Dra ett ogräs här och där. De finns ju där och de får finnas. Något ogräs kommer alltid att hitta sin väg upp ur jorden.
Det märkliga är att det inte stör mig längre.
Tvärtom får det mig att må bra att gå där ute. Få jord under naglarna och se hur det lilla projektet jag håller på med blir en del av något större. En del av trädgården.
Igår gick jag ut och plockade några blommor och satte dem i en vas. Den står ute under paviljongen och lyser upp. Bara en sådan liten sak kan göra skillnad.
Trädgårdsliv och närvaro även med akvareller
Jag målade också en liten teckning med mina akvareller igår. Den blev inget mästerverk, verkligen inte. Det blev mest färg på ett papper. Jag kan inte tekniken och akvarellfärger beter sig inte alls som oljefärgerna jag tycker om att måla med.
Men kanske är det inte resultatet som är det viktiga.
Kanske är det stunderna.
Samma sak som när jag går ut i trädgården. Tomaterna blir som de blir. Blommorna växer eller så gör de inte det. Akvarellen blir bra eller mindre bra.
Men en stund har jag varit där.
Med händerna i jorden eller med färg på fingrarna. Utan krav på att prestera något särskilt.
Jag tror att det är de stunderna jag är ute efter, inte själva grejen med vad det blir.
Och kanske är det just därför jag trivs så bra där ute nu.
Reflektion
Det är märkligt hur livet förändrar oss utan att vi riktigt märker när det händer.
En dag står man där med jord under naglarna och funderar över hur trädgården blev en plats för vila istället för ett projekt. Kanske är det inte blommorna, tomaterna eller paprikorna som lockar. Kanske är det känslan av att få vara i fred en stund. Att få göra något med händerna medan tankarna får vila.
Jag tror att många av oss letar efter just det. Små mellanrum i vardagen där vi får finnas utan att prestera.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar egentligen inte om paprikor, chili eller akvarellfärger.
Det handlar om att hitta hem i sig själv.
Om att upptäcka att glädje ibland gömmer sig i de allra enklaste sakerna. I ett ogräs som dras upp ur jorden. I en blomma i en vas. I färg som flyter ut över ett papper utan att bli perfekt.
Mellan raderna läser jag en människa som blivit vänligare mot sig själv.
Någon som inte längre kräver perfektion av varje stund utan kan njuta av processen. Någon som börjar förstå att värdet inte alltid ligger i resultatet utan i närvaron.
AHA – mellan raderna
Kanske är det därför trädgården känns så bra.
Där finns inget krav på att lyckas.
Tomaten växer i sin takt.
Blomman blommar när den är redo.
Regnet kommer när det vill.
Och mitt i allt det finns en påminnelse om att vi människor kanske också får vara precis där vi är, utan att skynda på.
Fråga till dig som läser
Har du någon plats eller syssla där tiden försvinner en stund?
Är det i trädgården, vid havet, med en bok, ett handarbete eller kanske med en kopp kaffe i handen?
Berätta gärna i kommentarsfältet. Jag tycker om att höra vad som får andra människor att landa i nuet.
Kanske vill du också läsa
🌱 Torsdag och bloggstatistik – och plötsligt fungerade blockredigeraren igen
🌱 Vardag, ADHD och närvaro
🌱 Vad sjön lärde mig om livet
🌱 En meter liv
Prenumerera på bloggen
Tycker du om mina texter?
Prenumerera gärna så missar du inga nya inlägg:
Stöd mitt skrivande
Om du uppskattar det jag skriver och vill hjälpa mig att fortsätta skapa innehåll på Malix.se får du gärna lämna ett frivilligt bidrag:
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson 🌿
Lämna ett svar