Vad sjön lärde mig om livet började jag förstå när WordPress visade att jag skrivit i 100 dagar i rad. När jag började läsa gamla blogginlägg trodde jag att jag skulle hitta berättelser om bad och simning. Istället hittade jag spår av min egen resa genom livet.
🇬🇧 Read in English What the Lake Taught Me About Life
Två inlägg om dagen.
Ett på svenska och ett på engelska.
Om jag räknar rätt blir det ungefär 200 inlägg.
Jag satt där och klickade runt bland statistik, siffror och funktioner när något annat fångade min uppmärksamhet.
Ett gammalt inlägg från 2022.
Jag började läsa.
Sedan hittade jag ett till.
Och ett till.
Plötsligt satt jag där och reste genom flera år av mitt eget liv.
Hur många inlägg kan man skriva om samma sjö?
Det märkliga var att så många av texterna handlade om samma plats.
Samma sjö.
Samma brygga.
Samma vatten.
Men samtidigt var inget av det samma.
Ibland handlade det om vinterbad.
Ibland om att simma.
Ibland om att tvätta håret i sjön.
Ibland om livet som pågick runt omkring.
Då slog det mig:
Hur många inlägg kan en människa egentligen skriva om samma sjö?
Svaret verkar vara:
Hur många som helst.
För sjön förändras.
Ljuset förändras.
Årstiderna förändras.
Och framför allt förändras människan som står där vid vattenkanten.
Fyra saker sjön har lärt mig
1. Vad sjön lärde mig om livet – mod i små steg
När jag läser de gamla texterna ser jag inte främst baden.
Jag ser morgnar när jag inte ville åka.
Dagar när soffan lockade mer än sjön.
Stunder när jag frös, tvekade eller ville stanna hemma.
Ändå åkte jag.
Om och om igen.
Mod visade sig sällan som stora hjältedåd.
Det visade sig som ett bad till.
En morgon till.
Ett försök till.
2. Vad sjön lärde mig om livet – vägen är viktigare än målet
Förr handlade mycket om att klara saker.
Jag skulle bli vinterbadare.
Jag skulle simma längre.
Jag skulle nå mina mål.
Idag ser jag att målen egentligen bara var vägskyltar.
Det som förändrade mig var inte att komma fram.
Det var att fortsätta gå.
3. Vad sjön lärde mig om livet – närvaro framför prestation
Jag bryr mig fortfarande om simningen.
Men jag bryr mig mindre om antalet meter.
Jag bryr mig mer om känslan när jag kommer upp ur vattnet.
Om lugnet.
Om tystnaden.
Om känslan av att vara precis där jag är.
Jag längtar efter närvaro mer än framgång.
4. Sjön och livet En vanlig morgon är inte vanlig
Mina gamla texter påminner mig om något viktigt.
Livet är inte självklart.
Därför är jag tacksam för morgnarna.
För sjön.
För människorna.
För kroppen som fortfarande bär mig.
För skrivandet.
För allt det där som kan se vanligt ut men som egentligen är ganska fantastiskt.
Sjön som blev en vän
Den där sjön och jag har upplevt mycket tillsammans.
Covid.
Krigsrubriker.
Arbetsår.
Tjänstledighet.
Husbilsresor.
Familjeliv.
Sorg.
Glädje.
Vanliga tisdagar.
När jag läser mina gamla inlägg inser jag att jag aldrig bara har skrivit om sjön.
Jag har skrivit om livet.
Och kanske är det därför jag fortsätter.
Inte för att dokumentera sjön.
Utan för att dokumentera livet som pågår runt omkring den.
Reflektion-Sjön och livet
Kanske är det det som skrivandet egentligen handlar om.
Att stanna upp tillräckligt länge för att se förändringen medan den pågår.
Inte bara i världen.
Utan i sig själv.
Fråga till dig som läser
Finns det någon plats som har följt dig genom livet och som bär på fler minnen än du först tänker på?
Kanske en skog, en väg, ett köksbord eller en sjö?
Berätta gärna i kommentarerna.
Mellan raderna
När jag läser mina gamla texter tror jag först att de handlar om bad.
Men mellan raderna hittar jag något annat.
Jag hittar en människa som försöker förstå sig själv.
En människa som gång på gång går till samma sjö men kommer hem lite annorlunda varje gång.
Jag ser hur jag tränat på mod utan att riktigt förstå det själv. Hur jag fortsatt även när livet varit tungt. Hur jag sökt stillhet när världen blivit för högljudd.
Det märkliga är att sjön aldrig har gett mig några svar.
Den har bara gett mig utrymme att hitta dem själv.
Kanske är det därför jag återvänder.
Inte bara till sjön.
Utan också till skrivandet.
För både sjön och orden hjälper mig att stanna upp och se det som annars lätt försvinner i vardagens brus.
Och när jag tittar tillbaka på flera års texter ser jag något som gör mig varm.
Jag ser att jag inte blivit någon annan.
Jag har bara blivit lite mer mig själv.
AHA – mellan raderna
Det här inlägget handlar egentligen inte om en sjö.
Det handlar om att upptäcka att förändring sällan syns medan den pågår.
Först när vi tittar bakåt ser vi hur långt vi har gått.
Sjön blev inte bara en plats för bad.
Den blev en spegel.
Och i den spegeln ser jag idag någon som är mindre upptagen av prestation och mer intresserad av närvaro.
Någon som fortfarande drömmer, fortfarande tvivlar ibland, men som också har lärt sig att livet inte behöver vara perfekt för att vara vackert.
Kanske är det därför samma sjö kan ge upphov till hundratals texter.
För vattnet berättar aldrig samma historia två gånger.
Och det gör inte livet heller.
När jag ser tillbaka inser jag att vad sjön lärde mig om livet aldrig handlade om badandet i sig. Det handlade om mod, närvaro, tacksamhet och att fortsätta dyka upp i sitt eget liv.
Läs gärna också
🌿 Lev ditt liv – hur svårt kan det vara?
Om de små pauserna som hjälper oss att hitta tillbaka till oss själva.
🌿 Min faster och lavendeln
Om minnen, rötter och hur människor vi älskat fortsätter att blomma i våra liv långt efter att de lämnat oss.
🌿 Vardag, ADHD och närvaro
Om att hitta sitt eget tempo i en värld som ofta vill att vi ska springa snabbare.
Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina texter ger dig något och du vill hjälpa mig att fortsätta skriva får du gärna bidra via PayPal:
Prenumerera på bloggen
Vill du följa med på fler morgondopp, vardagsreflektioner, ADHD-tankar och berättelser från livet?
Prenumerera här:
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar