Samtal via Teams – lugn sjö i morgondimma som symbol för närvaro och trygghet

Ibland öppnar livet dörrar vi inte riktigt planerat, men som ändå känns självklara när vi väl kliver igenom dem.
Idag öppnade jag en sådan dörr här på bloggen, och jag erbjuder nu samtal via Teams genom min nya sida Närvaro & Samtal.

Jag har skapat en ny sida – Närvaro & Samtal – en plats där du kan boka ett samtal med mig.
Det känns stilla, varmt och lite pirrigt, men framför allt rätt.

Min väg hit – många år av möten

Jag har i hela mitt yrkesliv arbetat nära barn och ungdomar som på olika sätt hamnat snett eller kämpat med livet.
I behandlingsmiljöer, i hem, genom vardag, rutiner, gränser, skratt, motstånd och kaos.

Och det som alltid burit mig är själva samtalet.
Inte det formella, utan det mänskliga.

De där stunderna när man sitter med en ungdom och världen runt omkring liksom försvinner.
När tiden stannar.
När den unge, som varit arg, rädd, splittrad eller avstängd — plötsligt når sig själv.

När ögonen mjuknar.
När något landar.
När masken faller och personen bakom blir synlig.

De stunderna har följt mig genom åren.
De är mitt varför.

Varför en samtalssida – och varför nu?

Under utbildningen till samtalsterapeut har jag insett att allt jag gjort i livet på något sätt lett hit.
Det långsamma lyssnandet.
Närvaron.
Nyfikenheten på människan bakom beteendet.
Och att våga vara kvar, även när det skaver.

Jag har känt mer och mer:
Det här är jag. Det här är något jag både kan och vill.

Samtidigt har frågorna kommit:
“Tar du emot samtal?”
“Kan man boka dig någonstans?”

Nu finns svaret: ja.

Hur fungerar det? – Enkelt och tryggt

Första samtalet är gratis

Ett prova-på-samtal där du i lugn och ro får känna efter:

Känns det tryggt?
Är detta något för dig?
Vill du fortsätta?

Du bestämmer. Alltid.

Därefter har jag varierande priser

Jag anpassar priset efter plånboken.
För mig är det viktigt att samtal ska vara tillgängligt – inte exkluderande.

Betalningen sker enkelt via Swish, direkt efter samtalet.
Inget krångel, inga fakturor.

Vissa arbetsgivare godkänner samtalen som friskvård.
Ta gärna reda på vad som gäller på din arbetsplats.
Jag kan alltid skriva ett kvitto anpassat för friskvård om det behövs.

På sidan Närvaro & Samtal finns priserna presenterade, så att allt är tydligt innan du bokar:
https://malix.se/narvaro-samtal-har-kan-du-boka-samtal/

CFT – Compassion Focused Therapy

CFT är grunden i mina samtal.
Det handlar om att förstå hur vårt nervsystem fungerar, och hur vi kan bygga trygghet inifrån.

Vi arbetar med:

självmedkänsla i stället för självkritik
att lugna system som skapar stress, skam eller press
att stärka det som ger trygghet, värme och balans
att förstå våra mönster med mjukhet i stället för hårdhet
att skapa en vänligare relation till oss själva

Det är en metod — men också ett sätt att möta sig själv mjukt, ärligt och mänskligt.

Trygghet och tystnadsplikt

Det vi pratar om stannar mellan oss.
Jag arbetar med respekt, integritet och ett tryggt samtalsrum – även när det sker digitalt.
Dina ord är dina, och de behandlas med varsamhet.

Ett stödjande samtal – inte sjukvård eller akutstöd

Samtalen jag erbjuder är ett stödjande, medmänskligt rum.
De ersätter inte sjukvård, behandling eller akuta insatser.
Men de kan vara ett utrymme där du får andas, känna och förstå lite mer av dig själv.

Om du behöver akut stöd kan du alltid vända dig till 1177 eller Mind.

En ungdom åt gången – gratis samtalskontakt

Mitt engagemang för ungdomar kommer alltid att följa mig.
Det är en del av mitt hjärta, en del av mitt varför.

Därför erbjuder jag en ungdom åt gången kostnadsfri samtalskontakt.

Det innebär:

ungdomen får så många samtal den behöver
ofta räcker 6–8 samtal
ibland behövs fler – och då finns jag kvar
allt är gratis
ungdomen bestämmer tempot – aldrig jag

Det här är mitt sätt att fortsätta göra skillnad där jag alltid funnits:
i mötet med unga människor som behöver bli sedda, hörda och lyssnade på utan krav.

Det är också mitt sätt att tacka och ge tillbaka till alla de ungdomar jag mött genom åren.
Mitt sätt att hedra dem.
Alla de ögonblick då tiden stannat och de nått sig själva – de bär jag med mig, och nu får de leva vidare här.

Vuxna och ungdomar – olika behov, samma närvaro

Jag tar emot både vuxna och ungdomar.
För ungdomar erbjuder jag en kostnadsfri plats åt gången, så länge behovet finns.
För vuxna anpassas priset efter plånboken, och betalning sker via Swish.

Samtal via Teams – tryggt och utan krångel

Alla samtal – både för vuxna och ungdomar – sker via Teams.

Det innebär att:

du behöver inte resa någonstans
samtalet sker där du är, i en miljö du känner dig trygg i
du slipper stress och nya platser
du kan välja soffan, köket, bilen eller skogen
vi hittar en tid som passar både dig och mig

Det enda du behöver är en telefon, surfplatta eller dator – och en stund som är din.
Det känns fint att få erbjuda samtal via Teams – enkelt, närvarande och tillgängligt.
Jag vill att mina samtal via Teams ska vara ett lugnt rum där du får landa i dig själv.

Samtal via Teams – bokning och tider

Gå till sidan Närvaro & Samtal – boka samtal
https://malix.se/narvaro-samtal-har-kan-du-boka-samtal/
Välj en tid som passar dig
Skriv gärna några rader om vad du önskar prata om (om du vill)
Du får sedan en Teams-länk skickad till dig
Vi ses i samtalet – i lugn takt, i ett rum där du får vara du

Du bestämmer tempot

Det finns inga mallar och inga krav.
Samtalet följer det du bär på.
Vi går inte snabbare än du vill, aldrig långsammare än du behöver.

Jag erbjuder bara några tider i veckan, så att varje möte får rum och närvaro.

Det lilla steget som blev något större

När sidan blev klar kände jag inte nervositet, utan ett lugn.
Det här är inget jag stressar fram.
Det är något jag växt in i.
Och nu får det äntligen ta plats.

Vill du läsa mer?

Närvaro & Samtal – här kan du boka samtal
https://malix.se/narvaro-samtal-har-kan-du-boka-samtal/

Kanske är det för dig.
Kanske för någon du känner.
Kanske är det en länk du bär med dig tills livet knackar lite hårdare.

Du är varmt välkommen.

Fråga till dig som läser

När har du själv upplevt att tiden stannat — på det där sättet som sker när man möter sig själv, eller någon annan, på riktigt?

Mellan raderna – i min egen röst

Det här steget känns som ett sätt att komma hem till mig själv lite mer.
Jag har alltid burit samtalet i mig, men kanske inte vågat se hur naturligt det faktiskt är för mig.
Nu när sidan ligger där känns det inte som ett stort hopp, utan som ett lugnt kliv vidare.
Det är som om alla de där stunderna med ungdomar genom åren lett mig hit.
Och nu vågar jag stå kvar i det och säga:
det här är något jag vill, något jag kan och något som är mitt.

For my English-speaking readers: This post is in Swedish only, as the conversations I offer right now are available only within Sweden. Thank you for being here anyway.

Samtal via Teams – jag sitter med datorn i knät i en lugn miljö och arbetar. — Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.

When feelings get stuck in the body and create tension – the body speaking before the mind.

När känslor fastnar i kroppen – och hur jag lär mig lyssna

Av Carina Ikonen Nilsson

den 9 november 2025

i Reflektion & självläkning

Känslor som fastnar i kroppen kan skapa reaktioner långt innan tanken hinner med. I det här inlägget skriver jag om vad som händer när känslor fastnar i kroppen, varför det sker och hur jag försöker förstå känslorna istället för att trycka bort dem.

Read This Post In English -> English Version – When Feelings Get Stuck in the Body

När kroppen minns det huvudet glömt

När känslor fastnar i kroppen reagerar jag ofta snabbare i kroppen än i tanken. Ett tryck över bröstet, spända axlar eller en känsla av att luften fastnar. Det är sådana kroppsliga signaler som berättar att något gammalt väcks, inte något som faktiskt händer här och nu.

Som barn hade jag känslor jag inte hade ord för. Kroppen tog emot det jag inte kunde uttrycka. Den höll ihop det som ingen annan såg. Därför är det inte konstigt att de gamla reaktionerna fortfarande kan komma fram – kroppen fortsätter tills jag visar att jag är redo att ta över.

När jag stannar upp och lyssnar märker jag ofta att känslan inte hör till idag. Det är en gammal reaktion, ett gammalt minne som kroppen visar mig för att jag kan hantera det nu. Då kan jag säga:

“Jag hör dig. Det här är gammalt. Du skyddade mig då. Jag klarar mig nu.”

Och det i sig är en del av läkningsprocessen.

Flykt, kamp eller att stanna kvar – mitt val idag

Förr reagerade jag oftast med flykt eller kamp. Flykt kunde vara sängen, musik, tystnad, att sluta känna. Kamp kunde vara ilska, irritation eller försvar. Det var mina sätt att överleva.

Idag försöker jag göra något annat: jag stannar kvar.

Det betyder inte att jag alltid klarar det, men det betyder att jag försöker. När jag stannar kvar ser jag att känslorna inte är hot – de är information. De visar var det gjorde ont en gång, och varför reaktionen blir stark idag trots att situationen är liten.

Då behöver jag inte prestera eller försvara mig. Jag behöver bara fråga:

“Tillhör den här reaktionen idag – eller tillhör den historien?”

När jag gör det faller dramatiken bort.
Jag får tillbaka lugnet.

Att lyssna på kroppen – utan att döma

När känslor fastnar i kroppen är det lätt att döma sig själv. Att tänka att jag “borde” vara över något. Men känslor fungerar inte så. Kroppen reagerar före logiken.

När axlarna höjs, magen knyter sig och luften fastnar vet jag att en gammal känsla är aktiv. Då försöker jag inte trycka bort den. Jag försöker förstå vad den egentligen säger:

Är det ensamhet?
Litenhet?
Sorg?
Rädsla att inte räcka till?

Känslan behöver tid. Och ord. När jag hittar orden tappar känslan sin styrka.

Ibland säger jag tyst:

“Förlåt att du behövde skrika. Jag lyssnar nu.”

Det lugnar mig.
Och det lugnar kroppen.

När gamla känslor dyker upp i vardagen

De starkaste reaktionerna kommer sällan när det händer något stort. De kommer när något litet påminner kroppen om något gammalt – ett tonfall, en blick, ett ord.

Då kan kroppen säga:

“Nu blir du avslöjad. Nu blir du liten igen.”

Det här handlar ofta om gammal skam och gamla berättelser från en tid då jag inte hade ord eller trygghet.

Det kommer också ofta när jag står i mitt stora jag. När jag är trygg, närvarande, rak. Då kan någon annan – som känner sig osäker – reagera. Inte för att trycka ner mig, utan för att min styrka påminner dem om något i dem själva.

Men idag vet jag att jag inte ska krympa mig.
Inte gå ner i samma nivå.
Inte överge mig själv för att någon annan ska känna sig större.

När jag står kvar i mig själv blir både jag och relationen tryggare.

Läkningen i att förstå sig själv

När jag förstår varför jag reagerar som jag gör, behöver jag inte längre kämpa med mig själv. Jag behöver inte pressa, dölja eller förklara bort. Självkärlek blir något naturligt – en följd av förståelsen.

Då blir frågorna:

“Vad behöver jag nu?”
“Kan det vänta tills jag landat?”

Jag väljer idag de tankar som ger mig lugn istället för den automatiska tanken som drar ner mig.

Det är små skiften.
Men de gör stor skillnad.

Små steg – stora förändringar

Det är i de små stegen det händer. När jag stannar upp och frågar:

“Måste jag fortsätta så här?”
“Finns det en bättre väg?”

När jag ser de små sakerna som fungerar, när jag känner tacksamhet för att jag vaknade, skrev, kände – då händer något i mig.

Och så finns hon där: den lilla flickan i mig som behövde mer än hon fick. Jag kan inte ändra hennes historia. Men jag kan ge henne omsorgen nu.

Det gör skillnad.
För henne.
Och för mig.

Mellan raderna – min röst

Det jag inser mellan raderna är att allt jag känner har en förklaring. Det är inte konstigt, det är gammalt. Och när jag ser det för vad det är blir det lättare att möta mig själv med respekt istället för krav. Det gör mig lugnare, för då vet jag att jag inte behöver förändra allt på en gång – jag behöver bara förstå det som händer i mig.

Aha – min insikt

Min aha här är att läkning inte handlar om att ta bort känslor, utan att förstå dem. När jag förstår varför något känns stort, då minskar trycket i kroppen av sig själv. Jag behöver inte slåss med mig själv längre. Jag behöver lyssna, inte prestera.

Reflektion – min tanke idag

Min reflektion är att jag börjar lita på mig själv på ett nytt sätt. Det känns ovant men bra. Samtidigt vet jag att jag aldrig blir klar. Man blir aldrig klar. Utveckling är något som måste hållas levande. För börjar jag somna i min utveckling, då smyger de gamla sanningarna tillbaka igen. Det är därför jag fortsätter skriva och förstå – det håller mig vaken i mig själv.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.

Stöd min blogg:

Prenumerera på bloggen:

Person wrapped in a towel sitting on a bench by a quiet lake on a frosty morning after a cold swim, calm air and still reflections in the water.

Att leva med positiv psykologi – som jag ser det

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 oktober 2025

i Morgon & tacksamhet, Personlig utveckling & tankar, Reflektion & självläkning

Att leva med positiv psykologi i vardagen handlar inte om att alltid vara glad eller låtsas som att livet är enkelt. Det handlar om att se på tillvaron med öppna ögon, möta det svåra med medvetenhet och välja att fokusera på det som faktiskt fungerar. Positiv psykologi i vardagen hjälper oss att skapa mening, hitta tacksamhet och växa genom livets små och stora erfarenheter.

Read this post in English. ->Living with Positive Psychology – as I See It

Vad positiv psykologi betyder för mig

Positiv psykologi handlar inte om att pressa fram lycka. För mig är det snarare ett förhållningssätt till livet – att vara närvarande och att ta ansvar för mina tankar och känslor. Det handlar om att leva medvetet och att förstå att livet alltid bjuder på både ljus och mörker, men att jag kan välja hur jag vill förhålla mig till det.

Genom att öva på att se det som fungerar, och samtidigt acceptera det som gör ont, kan jag skapa balans. Det är inte en metod för att undvika svårigheter, utan en väg att hitta styrka i det som är.

PERMA – fem delar av välbefinnande

Inom positiv psykologi talar man ofta om PERMA-modellen, som beskriver fem delar av välbefinnande. Jag ser dem som små påminnelser om vad som hjälper mig att må bra.

Positiva känslor

Att uppleva glädje och tacksamhet i vardagen är en viktig del av livet. Det kan vara så enkelt som doften av kaffe på morgonen, stillheten i huset eller ljuset som letar sig in mellan gardinerna.

Engagemang

När jag skriver, målar eller badar i sjön glömmer jag tid och rum. Då är jag helt i stunden, och det är där engagemanget föds. Genom att göra det jag tycker om skapar jag energi och närvaro.

Relationer

Relationer är grunden för mening. Att möta andra med ärlighet, respekt och lyhördhet skapar tillit. När jag vågar visa mig som jag är, uppstår verklig kontakt.

Mening

Mening handlar om att leva i riktning mot det som känns viktigt. Jag upplever mening när jag får bidra, när jag gör något som känns sant i hjärtat – oavsett om det handlar om skrivande, samtal eller möten med människor.

Accomplishment – att lyckas

Att lyckas behöver inte betyda att prestera stort. För mig handlar det om känslan av att slutföra det jag påbörjat. Det kan vara att avsluta en text, genomföra en uppgift eller hålla fast vid mina morgonrutiner. Små framsteg stärker självkänslan.

Allt jag företar mig blir inte alltid klart, men när något väl blir färdigt efter hinder på vägen känns segern desto större. Då händer något nästan magiskt – som om vägen dit gett djup åt själva resultatet. Det är då jag verkligen känner att jag lyckats, inte för att det blev perfekt, utan för att jag stod kvar och fullföljde.

Tacksamhet och närvaro i vardagen

Varje morgon försöker jag börja med tacksamhet. Jag påminner mig om att jag har fått en ny dag, att jag får dricka mitt kaffe i lugn och ro och att jag lever. Genom att fokusera på det lilla, skapar jag en grund för dagen.

Den här morgonen var marken frostig, gräset knastrade under fötterna och sjön låg stilla. Luften var isig, och vattnet kändes nästan som glas mot huden. Ändå var det något i kylan som väckte kroppen till liv. När jag gick upp ur vattnet, mötte luften mig med den där sprudlande känslan som bara ett riktigt kallt bad kan ge. Det är som att hela kroppen sjunger – vaken, levande och fri.
Det har blivit ett beroende, men av det goda slaget. Ett som tillför klarhet, styrka och glädje.

När jag badar i sjön, oavsett väder, stannar världen upp. Kylan gör mig närvarande och andningen blir långsam. Det är min egen form av mindfulness. Den stunden ger ro åt både kroppen och tankarna.

Att leva med positiv psykologi i vardagen är att välja omtanke i tanken. Det är att se på sig själv med vänlighet, även när det inte blir som man tänkt.

Att öva på varje dag

Jag försöker byta ut självkritik mot nyfikenhet. När något inte går som jag vill, frågar jag mig vad jag kan lära mig av det.
Ibland lyckas jag, ibland inte – men varje gång jag försöker, stärker jag förmågan att stå kvar i mig själv.

Utveckling handlar inte om att alltid vara stark. Det handlar om att resa sig efter fall, att förlåta sig själv och fortsätta framåt med tillit.

Att välja sina tankar

Positiv psykologi i vardagen är ingen genväg till lycka. Det är snarare ett sätt att skapa medvetenhet.
Att välja sina tankar är att ta ansvar för sitt inre klimat. Jag kan inte styra allt som händer, men jag kan påverka hur jag tänker om det.
Varje gång jag väljer att se något gott, varje gång jag tackar livet för det jag har, bygger jag långsamt ett inre lugn.

Slutord

För mig är positiv psykologi som att bygga muskler i själen.
Varje gång jag väljer en tanke som bär istället för tynger, växer styrkan inifrån.
Små val, små steg – och till sist en väg att gå.

Fråga till dig som läser

Hur skapar du plats för tacksamhet, mening och lugn i din vardag?

Stöd mitt skrivande: PayPal me

Prenumerera på bloggen

Det vi gjorde i går lämnar spår i just den här dagen.
Vi skördar det vi sår.
Det ger mig klokheten att varje stund räknas – även de små.
Igår är historia, morgondagen vår framtid,
men just här, där vi står, finns samtalet, andetagen och livet.

Våga vara vuxen – barns behov av gränser och närvaro

Av Carina Ikonen Nilsson

den 26 juli 2025

i Malix – personligt & bloggen, Reflektion & självläkning

Förord

Läs det här inlägget på engelska

Read this post in English

Förord

Jag har tänkt en del sedan jag skrev det senaste inlägget.
Kanske kände någon sig träffad.
Kanske tyckte någon att det var för mycket, för rakt, för obekvämt.

Och kanske var det just det, det behövde vara.

Jag skriver inte för att döma

Det jag skrev – det kom inte ur ilska mot föräldrar.
Det kom ur kärlek till barn.
Och ur en sorg som samlat sig genom åren.

För jag har sett. Jag har jobbat med ungdomar i många år. Jag har mött dem på behandlingshem, på institutioner, i samtalsrum och ute på stan. Jag har lyssnat till berättelser som skär i bröstet än idag.

Som den gången jag frågade vad en riktig kompis var – och förstod att den unge aldrig haft en. När jag förklarade vad det innebar, såg jag att hen trodde jag berättade en saga. Så långt ifrån verkligheten var det.

När barnens blickar blir tomma

Så när jag ser unga barn – för det är barn – hänga runt sent på kvällarna, med blickar som redan tappat tillit… då gör det ont.
Då måste jag skriva.

Det är inte syndabockar vi behöver

Vi behöver gemenskap. Samarbete. Närvaro.

Vuxenvärldens ansvar

Jag vet att föräldraskap inte är enkelt.
Vi är trötta. Vi kämpar. Vi försöker.
Tvätten växer, kylskåpet gapar tomt, tiden räcker inte.

Jag har själv varit där.

Men samtidigt:
Vi måste våga se att vissa barn håller på att gå vilse.
Springer ut för stupet – i tron att det är där de syns.

Och ansvaret?
Det är vårt. Vi vuxnas.
Tillsammans.

Det går att göra mer – även när vi tror att det inte går

Vi kanske tänker att det redan är för sent.
Att vi har tappat greppet. Att barnet har valt sin väg.
Men det är sällan för sent.

Små förändringar kan göra stor skillnad.
Ett samtal. En tydlig gräns. Ett “jag ser dig, och jag bryr mig”.

Det handlar inte om att ha perfekta lösningar.
Det handlar om att försöka. Om att orka ta ett steg till.
Att stå kvar en kväll till.
Att be någon om hjälp.
Att våga säga till en annan förälder:
“Du, jag är orolig – hur gör vi det här tillsammans?”

För det går.
Det går att göra mer än vi tror.
Det börjar ofta med att någon vågar tro.
Och ibland – är det du som behöver vara den någon.

Ett rop på närvaro och mod

Det jag skrev förra gången var ett rop.
På närvaro. På engagemang.
Och på att våga vara vuxen – inte bästa polare.

Ett rop på mod.
Och på det mod som krävs för att våga be om hjälp.

För trygghet bor ofta där det är tråkigt.
I rutinen. I gränsen. I förutsägbarheten.

Vi ska inte vara våra barns bästa kompisar

Vi ska vara deras riktning. Deras vägvisare. Med mjuk, men fast hand.

Till dig som kände något

Om du kände ilska, skuld, sorg – eller bara trötthet – så vill jag säga:

Jag är inte emot dig.
Jag är för dig.
Jag står med dig.

När du vågar säga:
”Nej. Det här är inte okej.”

Jag vill att dina barn ska lyckas. Jag vill att vi ska våga se – tillsammans.
Det är dags att dra upp rullgardinen. Våga titta ut.

Att säga nej – och ändå stå kvar

Barn behöver inte bara kärlek.
De behöver riktning.
De behöver någon som säger nej – och menar det.

Någon som orkar stå kvar.
Någon som säger:

“Jag ser vad du gör. Jag tillåter det inte. Men jag står kvar – för jag vet att du behöver mig.”

Ibland är den största kärleken inte den som säger ja –utan den som säger nej, och ändå vägrar släppa taget.

Reflektion:

Ibland skriver vi för att få ut något ur kroppen.
Ibland skriver vi för att förändra något utanför den.
Och ibland – gör vi båda.

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson

Stöd mitt skrivande

Om du tycker om det jag skriver och vill stötta bloggen:
Stöd mig via PayPal

#vuxenansvar #barnibehov #gränssättning #föräldraskap #trygghet #närvaro #modattståkvar
#parentingtruth #boundariesmatter #adultresponsibility #childhoodmatters #supportouryouth #standfirmwithlove