Måndagsångest.
Ja, lite så känns det faktiskt här hemma idag innan resan ner till Gothenburg.
🇬🇧 English version Monday AnxietyJag känner stress över parkeringar, över att köra bilen ner och över att inte hitta rätt väg. Tankarna hinner springa långt före verkligheten innan jag ens fått på mig skorna.
När måndagsångest mest sitter i tankarna
Ångest över parkeringar.
Ångest över att köra bilen ner.
Ångest över att missa en avfart eller hamna fel.
Ångest över att inte hitta rätt väg.
Måndagsångest som går över när man gör
Samtidigt vet jag ju egentligen hur det fungerar för mig.
Det är ofta själva innan som är värst. Tankarna bygger upp allt till stora berg innan jag ens har startat bilen. Men när jag väl sitter där bakom ratten och börjar köra så brukar kroppen långsamt förstå att jag faktiskt klarar det.
Det är lite så livet fungerar ibland.
Man väntar på att rädslan ska försvinna innan man gör saker, fast det ofta är tvärtom. Rädslan minskar först när man börjar gå genom det man är rädd för.
Efter en härlig helg i Karlskoga börjar veckan alltså med en resa. Nu är det bara att snabbt få på sig kläderna, ta ett djupt andetag och åka iväg.
Och kanske är det precis det mod är ibland.
Inte att vara lugn och orädd — utan att göra det ändå.
Reflektion
Ibland tror jag att många av oss bär runt på små vardagsrädslor som ingen annan riktigt ser. Sådant som verkar enkelt utifrån men som inuti kroppen känns stort. Köra till en ny plats. Hitta parkering. Komma i tid. Vara bland folk.
Men steg för steg brukar världen bli lite mindre farlig när vi fortsätter röra oss genom den.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Frågor till dig som läser 🌿
Känner du också ibland stress innan något som egentligen brukar gå bra när du väl är där?
Vad hjälper dig när tankarna börjar springa före verkligheten?
Och hur brukar det kännas efteråt när du märker att du faktiskt klarade det?
Mellan raderna – vi människor bär mer än det syns
Det finns något väldigt mänskligt i det där.
Hur vi kan sitta hemma i tryggheten och ändå känna kroppen gå upp i varv över vägar, parkeringar, tider och allt som kan bli fel.
🇬🇧 Read this post in English
Vi är nog många som fungerar så.
Tankarna försöker skydda oss genom att tänka igenom allt i förväg, men ibland blir skyddet nästan större än själva situationen.
Ändå fortsätter vi.
Vi klär på oss. Tar nycklarna. Startar bilen. Kör iväg trots att hjärtat inte riktigt hunnit lugna sig ännu.
Och kanske är det just där vi människor möter något viktigt i oss själva.
Inte i perfektionen. Inte i total trygghet. Utan i de där små vardagsmodiga stegen som nästan ingen annan ser.
Läs mer på Malix.se
🌿 Läs fler reflektioner om vardag, ADHD, återhämtning och livet mitt i allt på
Malix.se
Prenumerera på bloggen
💌 Vill du följa nya inlägg och få små vardagsreflektioner direkt när de publiceras?
Prenumerera här:
Prenumerera på Malix.se
Stötta mitt skrivande
☕ Om du vill stötta mitt skrivande och bloggen kan du göra det här:
Stötta via PayPal
Lev idag just nu. Igår vilar i historien och morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar