Barn som är 14-15 år är inom vissa områden, kanske inte riktigt så gamla.

Ändå förväntar vi oss att de ska klara och slutföra saker, hospital som barn i den åldern.

Lyssnar på Ozzy. Försöker att varva ner efter jobbet. Det är lite svårt för mig att göra ibland. Ett antal tankar som jag liksom måste stänga av.

Så som: Låste jag dörren. En grymhet som jag har och har haft helsvårt att får ordning på. Men idag tar jag kort med mobilen, click när nyckeln är vriden åt det håll som den är låst på.

En annan tanke är men gud fick jag med allt skrev jag ner sakerna som jag skulle? Här får jag rent av lägga kraft på att bara stänga av tankarna när jag upptäcker att dom kommer. Inte alltid så lätt för ibland är jag liksom inte medveten om att de flyttar in.  I dag just nu hjälper Ozzy mig med att stänga av. Now you see it, ailment now you don’t  sjunger han. Det för mig tillbaka till 83 -84.  Livet var uppdelat i svart eller vitt, tajta randiga byxor på snygga killar med långt lockigt hår.  Fluffigt hår fullt med rak skum och allt va det var. Moster of rock Van halen, nått annat och ACDC. Var nog senare men då i tiden. En kopp kaffe till och jobbet är som bortblåst en stund.

 

Tänker på ADHD/ Skola /barn

Tänker mig ungar vi säger någon i  7 an 8an som också får till sig eget ansvar. Du är nu så stor att det är ditt ansvar.  Det är ditt ansvar att lämna in uppgifterna i tid. Det är ditt ansvar att ha med dig rätt saker till lektionen. Men det är ditt ansvar att ha koll på.

Jag är 47 år och får ont i magen av  det alltid återkommande ansvaret jag har i att ha koll på alla regler och förordningar på mitt jobb.

Tänker en liten tjej eller kille som  kanske  när han somnar , somnar med  Hjälp jag glömde pappret i skolan. Men oj jag missade göra läxan idag. Men oj jag skulle ha lämnat in den skulle vart klar.

Kommer till skolan och får till sig, att nu är du så stor att det är sådant som du har ansvar över, det är sådant som du själv måste ta ansvar över.

Vi säger att våran lilla tjej som nu ska ta allt det här ansvar har en diagnos.  Adhd säger vi.

Hon vill ju vara en av alla andra, hon till och med vill vara mera som alla andra eftersom hon inom sig har en känsla av att inte vara som alla andra.   Inser att hon inte kommer att bli som alla andra men kämpar febrilt med sin uppgift. Varje gång i början av terminerna så har hon en stark känsla av att denna gången, ska det inte bli som året innan. Denna gång ska hon minsann ta sig i kragen, hinna med, göra läxorna, få bra poäng på alla uppgifter.

Hon går in hårt så här de första veckorna. Eftersom hon inte vill vara annorlunda sitter hon tyst och sliter med att hålla fokus, bär med sig alla böcker i sin väska som hon har med. Det gör att hon alltid har med det hon ska till lektionen. Ingen märker att hon kämpar och lägger ner 220% på att lyckas.

Jo föresten, det finns några som märker, hennes mamma är en av dom som märker.  För varje dag när den lilla tjejen kommer hem, hör mamman då hennes flicka öppnar dörren till sitt hem. Då hör mamman på själva öppnandet och stängandet av dörren, hur eftermiddagen kommer att bli.  Redan här vet mamman om hon inom kort kommer att trippa på tå och ändå misslyckas med att ha en glad dotter.  Redan här hör mamma om hon ska fråga om Läxor.  När skolväskan sedan läggs i hallen så anar inte mamman längre nu är det helt klart hur eftermiddagen ska bli.  Hur vet hon?

Jo, från alla andra tidigare terminer, när samma saker upprepats gång på gång.   Den lilla flickan har ju ännu bara gått några få veckor i skolan. Ännu har vi inte kommit till den där tröttheten, som gör oss mammor oroliga på riktigt. Ännu så lyser det lite hopp i flickan, om att hon har koll och denna gång kommer hon att lyckats.  Så flickan svär lite åt sin mamma, för att hon e trött och för att hon skärpt till sig så många timmar. Går in på toa och tixar av lite av tröttheten.  Äter lite mat, dricker lite  saft och får lite energi.  Går in och pluggar, har datorn i gång, lite musik och pluggar, kollar olika sidor byter musik grupp och tänker på det fröken sa och pluggar, kommer på det som hände på rasten när hon pluggar, pluggar och pluggar kommer på att matte pappret inte finns där det skulle vara, måste ha glömt det i salen.

Allt bärande av alla böcker är tröttande och hon har lite ont i axeln som väskan hänger på dagligen.  När kvällen kommer har hon slutat plugga, blir ändå inget gjort.  Ännu tror hon att hon pluggar så som alla andra gör, att nu har hon verkligen skärpt till sig. Nu har hon koll. Somnar sover vaknar somnar igen. När mamma kommer in på morgonen är hon så grymt trött att hon inte kan förstå att det är morgonen. Men ännu är det tidigt på terminen, så hon orkar upp.  Hon har i tanken att hon ska ha de svarta byxorna som hon gillar. Tyvärr så hittar hon dom inte, mamma säger att dom ligger i tvätten smutsiga.  Det här ställer till det lite, för det var ju dom byxorna hon skulle ha. Här blir det svårt att tänka nytt, skäller på mamma skriker djävla kärring och lite till.  Men tillsist kommer hon på  och får på sig kläder. Går tillskolan med hela väskan full med  böcker i alla olika ämnen.  Tyvärr så glömde hon  boken som hon pluggat i. Den ligger kvar på skrivbordet.

Misslyckande flyttar in redan första lektionen när hon har det ämnet. Fröken som minns förra året  sucka och rycker på axlarna hon vet ju  ungen är ju inte intresserad, bara lat har alltid varit. Tänk om hon hade haft lika mycket intresse på ämnena i skolan som hon har i att hitta ursäkter.   Det går någon månad till, vi kanske till och med är någonstans runt oktober.

Vi säger att vi till och med är i oktober lovet.   Hon är ledig och ligger i mammas säng.  Mamma har nu på allvar blivit orolig. Nu är det som det var redan förra året på vinterlovet, hela veckor är inte längre på tal om att orka skolan.  Flickan ligger i sängen,  mamman orolig. Hon frågar sin dotter vad som är fel. Dottern börjar gråta, mamman ser hopplösheten i dotterns ögon.  Mamma jag är rädd säger dottern. Tårarna rinner ner för ögonen och dottern får nu svårt att tala.  Men lyckas får fram att hon hela tiden känner att hon har ont i magen, hon är ofta yr, känner hela tiden att hon inte hinner med, hon har tusen uppgifter i skolan, som hon inte hinner med. Mamma jag är rädd fortsätter hon jag kommer aldrig att orka med skolan  till Jullovet. Hur ska jag orka?  Mamman tittar på dottern, blir förtvivlad ser sin lilla underbara gulliga fantastiska dotter och blir rädd. Inom mamman flyttar det in tankar om men herre gud, hon är ju bara 14 år och redan känner att livet är övermäktigt.  14 år och känner att hon inte klarar av det som hennes omgivning förväntar sig att hon ska klara.  14 år och så full av symtom på stress och uppgivenheter, så att ungen bara ligger och tittar i taket. Hur ska jag kunna hjälpa snurrar tankarna.

 

Nu avslutar vi här, nu är det återigen nu, just nu.  Just det jag skrivit om vet jag att det inte är något som inte finns.  Och Inte ens så att du behöver ha ADHD, vara 14 år och flicka.  Jag vet att det finns, flickor och pojkar som växer upp och redan tidigt får helt klart för sig att de inte duger inte klarar det som förväntas av dom.  Vi har barn som känner att de har uppgifter i sina liv att göra, som är stora som hus som de aldrig kommer att orka med klara av.  Jag vill så gärna skriva att det inte är sant men då skulle jag ljuga och jag har svårt att vara smidig och hitta till mjukare vägar där sanningar inte gör ont. Maken kallar mig osmidig jo men visst låt mig vara det men problemen med små flickor och pojkar som håller på att växa upp finns och vi måste göra nått.

Vi måste göra nått nu!

Vi kan inte låta det vara så att våra barn växer upp och redan från början ger upp för att vi vuxna har bestämt att när barn är 14 ska dom klara det eller ta det ansvar.  Vissa barn är 14 år i kroppen men inom vissa områden yngre kanske inte ens 10 år och vi låter de ta ansvar.

Jag är vuxen, det är inte varje dag jag alltid orkar vara och ta ansvar.  Men vi kräver av barn som kanske är 14 år, att dom ska klara av det.  Trotts att de kanske har lite mindre förmåga att ta ansvar, ha koll, och hitta till nya strategier. Detta gör att  dom växer upp med en känsla av att inte duga…

 Alla barn ska får växa upp med en känsla att duga som de är.  Som den här lilla killen gör.

Alopeci är en oförutsägbar och nyckfull medicinsk åkomma som inte är lätt att uttala

Idag bär det av.  Till Varberg är det tänkt att vi ska åka  idag.   Hade i tanken att jag skulle vakna tidigt idag men i stället somnade jag sent runt  4 i natt.  Så när jag väl vaknade blev det kaffe  packa väska, find betala räkningar som jag borde gjort innan.  Glömde bort att borsta  håret  efter duschen och bävar för att gö  det nu. Hela hårborsten kommer att vara full av hår, treat   jag kommer att fälla en tår eller två  hår öm, try är mitt andra namn. Dessutom så har jag mycket stress som gör att jag idag har en stor kal fläck mitt på huvudet.  Munkfrisyr men med hippi stuk Ler. Jag kan inget annat än att le, för skulle jag göra annat så hade jag inte viljat gå ut. Tänker att alla gamla hattar som jag  slängde för några år sedan  nu  hade behövts. Men får väl inhandla en ny.

I dags läget använder jag mig av en schal som jag lindar om huvudet.  Eller så gömmer jag mitt håravfall med en tofs eller liknade.  Negativ stress här handlar det ju om att hitta orsaken ännu har jag inte gjort det.  Det enda som jag ännu kommit framtill är att det är sådant som jag själv inte kan lösa för då hade jag gjort det  för länge sedan.

 ArcSoft_Bild30

Förr fick jag massvis med cortisonsprutor i huvudet, hjälpte vet ej, ont gjorde det.  Idag är det mera att ja  ja sånt e livet nu. Där till fundera på vad jag  kan göra för att slippa stressen.  Massa dyra preparat funkar inte utan är bara dyrt. Ler

Vad är Alopeci?

Alopeci är en oförutsägbar och nyckfull medicinsk åkomma som inte är lätt att uttala och allt utom lätt att leva med. Forskare och läkare vet inte ännu vad som orsakar Alopeci, men de har lärt en hel del om vad som kontrollerar hårväxten och de fortsätter att forska med målet att utveckla effektivare behandlingar – och en dag, ett botemedel för Alopeci. Läs: “Diagnos och behandling” för mer info.

Alopeci betyder håravfall, oftast på huvudet. Alla åldrar drabbas Det finns ingen möjlighet att förutse vem som får Alopeci. Sjukdomen uppstår lika ofta hos kvinnor som hos män och den kan starta vid vilken ålder som helst även om ca 60 % utvecklar sjukdomen före 20 års ålder. Det finns inte heller någon kulturell disposition för sjukdomen. Människor över hela världen har blivit drabbade. I Sverige räknar man med kanske 150.000 människor.

Föreläsning av vikt!

På lördag i Alingsås.
Nu borde jag kanske ha en PDf fil eller en länk men får kopiera den inbjudan jag själv bad om att få. Ämnet är så otroligt viktigt och alltid så aktuellt. Platser finns kvar
Läs mera om Lisbeth Pipping här.

Mobbning bär vi med oss hela livet.
Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
”Vi måste prata om att mobbning finns, seek man kan ju inte stoppa något som inte finns.” Emma 11 år
Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin “Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.
Jag vet hur det är att vara mobbad, jag var det varje dag under hela min skolgång. Efter nio långa år av mobbning fanns det ingen Lisbeth kvar.
Jag var ”Lösset”, inte bara i mina mobbares ögon utan även i mina egna. Ett litet värdelöst löss. Det tog många långa år att komma dit jag är idag. Mobbning ger sår som tar lång tid att läka och ärren bär vi med oss hela livet.
Det är min djupa övertygelse att vi måste våga och vilja prata öppet om mobbning. Vi måste tala öppet om vad den gör med alla inblandade. Mobbning uppstår för att vi saknar modet att agera. Den lever kvar år efter år för att vi inte vill, orkar eller vågar stoppa mobbningen. Låt oss införa nolltolerans mot mobbning.
Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

Tid som rinner

Vart tar min tid vägen?  Just nu känner jag att gratis tiden rinner i väg. Hur blir det så, salve ?

Har varit på möte idag, tadalafil Känns så skönt för just nu finns inga uppbokningar kvar denna veckan. Tyvärr finns där mötesbokningar även nästa vecka. Det bara blir så allt liksom på en och samma gång.

Nu ska jag i alla fall bara vara ledig, ledig, ledig och åter ledig. Målandet har legat på is, Varför?  Svaret är nog att staflit står i Gillestugan, en bra läsning för trevlighetsfaktorn i stora rummet, mindre bra för målandet.

Kan meddela att grillen blev använd igår, 🙂 jag vann över solen, inte illa.

Tandläkarskräck

Igår gjorde jag något stort, medicine som jag är ganska stolt över.  Tidigt på morgonen vaknade jag tog två små tabletter som skulle säkra upp de stundande besöket hos min stora skräck.  Tusentalstankar innan och tusentals tankar under tiden till den skräckfyllda upplevelse situationen.  Men jag gjorde det.

En tand gick i sönder för länge sen, tadalafil igår blev den lagad, och den blev lagad utan att jag svettades, skakade och grät.  Tandläkarstolen innehöll mig, lugn och harmonisk.  Inga skakningar, utan händerna på magen, andas in andas ut, under en timmas tid.

Jag vet jag fuskade med de lugnande tabletterna, men utan denna säkerhet skulle besöket inte blivit av. Inte av mig i alla fall.

Jag gjorde det! Jag lagade en tand.  Mina tänder som jag är så oerhört rädd om är nu igen hela.

Har även funderingar på att jag nu ska ta tag i mitt nikotinberoende. Nicoretten gör slitningar i tänderna, eftersom jag tuggar hela tiden. Cigaretterna jag använde mig av för länge sen är bara ett minne men tuggandet är kvar, nu när tandläkaren pratade om  mina tänder så blev det en ny tanke hos mig en ny last som ska bli ett minne misstänker jag. Dessutom lär plånboken bli mera fylld, för detta tuggandet kostar pengar.

En ny utmaning skall till. Jag ska prova på att vara utan nicoretten, snart. Behöver bara bearbeta mina tankar ett tag.

Adhd, Migrän, stress, Concerta

Är det Concertan som nått sin gräns?

Här har det  kommit massor och åter massor av snö. Tog en liten promenad idag,  det var både tungt och jobbigt. Ingen skottning av gångbanor nej det var att pulsa i snön. Min nya fina jacka som jag fick av min syster var verkligen varm och skön att ha på, ylle värmer till och med själen. Den gav mig varma tankar, snälla mjuka tankar.
Uppfriskande steg, som hjälpte mig att sortera vad som är mitt och inte…..

Har återigen kommit in i fasen migrän, 4 av 7 dagar cirkulerar i migräntillstånd. Här behöver jobbas med saker som gör att jag hittar tillbaka till mera harmoni, lär mig att ta ett steg tillbaka så att jag slipper de stressrelaterade symtomer.

Spikmattan som för någon vecka sen tog bort  huvudvärken, hjälper inte längre. Eller just då just när jag ligger den försvinner huvudvärken. Men efter bara några minuter är den tillbaka med samma styrka. Funderar på om det har med min tablett att göra, vill inte att så ska vara fallet. För vad gör jag då? Ska jag sluta med tabletten och få tillbaka alla sov timmar, alla missar och åter igen vara högt och lågt för att orka vara vaken?.

Vågar man ta migräntabletter om man har lite högre blodtryck, eller äter concerta?  Min huvudvärk står ju för något det är en symtom på att något inte stämmer. I mina tankar  står den för att jag kräver saker av mig själv som min kropp kanske inte orkar med. En tablett tar bort symtomen just symtomen är ett tecken på att något inte stämmer i livet jag lever, vet att det är stressen som skapar symtomen, men herre gud jag stressar inte….

Men har en inre stress alltid, som är en del av ADHD. Concertan är till för att ta bort topparna av ADHD, är det Concertan som inte längre hjälper? Tre år av Concerta. Tre år av mindre huvudvärk.  Den senaste månaden har migränen kommit tillbaka, 4 dagar i veckan. Behöver nog diskutera med en läkare eller någon som är mera kunnig än jag. Vet bara att just nu vill jag inte  ha

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

inga tankar på stress, diagnosis inga möten, ed inga saker som jag måste göra.  Förra veckan var kaotisk för mig, rx 7 dagar där jag hade upp bokade saker gjorde ont. Då det är uppbokade möten, där jag måste passa tiden blir det stress. Förra veckan var det i 7 dagar i rad. Har jag ett möte eller något som jag måste göra just en speciell tid, lägger jag all kraft på att inte komma försent, att bli förberedd och ha god tid på mig. Vilket blir i min värld, förberedelser och en ständig koll på klockan. Eftersom jag inte vet när klockan är nu ska du gå, nu måste du ha gjort det med mera, så tänker jag först: Nu kan jag vara ledig fram till klockan 12.oo.  Går jag upp klockan 7.00, så blir det att jag inte kan kopplat av. Utan istället sitter jag och har koll på tiden samt  planerar uppgifter i tankarna som jag ska göra tills den utsatta tiden. vilket blir stress i mig. Dessutom brukar det på något konstigt vis bli en uppgift lite innan jag ska gå som jag gör vilket blir: Oj NU Måste jag gå, ( lite sent) Stress.  Idag är inga sådana tider planerade inget på dags kartan som måste passas. Utan  här är det ledighet i ledighetstecken.  Igår kväll fick jag tankar om att denna morgon skulle bli promenad. Nu när jag sitter här känner jag att jag och mina penslar ska vara tillsammans idag, känner även att jag  vill skriva. Det är saker som jag inte gjort under de upp bokade dagarna. Ett par tag med dammsugaren skulle varit nödvändigt men först, först bara jag måste ha tid till mig min själ och mina intressen.

I går var första  gången jag provade på spik-matta. Den upplevelsen var enorm, eftersom jag alltid har en stressoro inom mig så var känslan på spik-mattan fantastisk. På bara några minuter kände jag hur oron blev mindre, Varm i kroppen och hur energin bara flödade.  Resten av kvällen var en av de bättre kvällarna misstänker starkt att spik-mattan hade en del i den bättre delen.

Lev idag just nu, en tidspassningsfri dag

Tid…..

Idag skrev jag skrivpuffen först.  Om bara en timma jobbar jag igen, sovaldi Behöver vara LEDIG! men jobbar nu två pass.  Utvecklingsdagarna var givande, ed vi verkligen kom fram till viktiga saker. Våran grupp är en liten grupp. Fyra tjejer är vi, våran sammanhållning och tillit är enorm. Jag  tror att det är dynamiken i våran grupp som gör att vi trotts arbetets stress orkar med, vi blir aldrig griniga eller har tankar om att ingen gör något utan vi litar på varandra.

Nu fast våran framtid är oförutsägbar och det kommer att komma till en stor förändring så lyckades vi se att vi får ihop det, vi gör ett bra jobb. Ska nu snabba på och fixa till mig så inlägget blir kort kanske kommer jag inte hinna med att kolla in mera idag  inte heller imorgon. Men sånt e livet, Livet är sånt.

Snart är det då andra advent jag har inte ens hunnit med den första hmmm undra om det hinner bli jul eller om jag hinner med att vara i julen. Har lite saker att göra med  Företagsnamnet med hmmm tid är det enda som finns men var fan finns den?

lev idag  imorgon är till för att levas då. I morgon asså!

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: