I morgon väntar vårt 60-årskalas hemma och idag är det dags för alla förberedelser.
🇬🇧 Read this post in English Headache, a 60th Birthday Party and a Day of Preparations
Idag blev det sen uppgång, fast jag vaknade tidigt för att få i mig en huvudvärkstablett. Nu ligger huvudvärken i lite vila. Bara lite dov sådär som den kan vara ibland när tabletten gjort verkan. Det lär bli en sådan dag idag. En sådan där dag med huvudvärk som ligger på lur när tabletten går ur kroppen. Men det får vara så.
Idag ska jag skära grönsaker, koka pasta och fixa till inför morgondagen då kalaset ska bli till.
Maken fyller 60 år
Maken fyller 60 år och vi ska ha gäster.
Vi har ingen utsatt tid utan det får bli kalas mellan klockan tolv och tills gästerna har tröttnat och åkt hem igen.
Vi brukar göra det ganska enkelt.
Lite bröd, sallad och tårta.
Det blir kycklingsallad och vid sidan om lite kycklinglår, bröd, sallad med allt man kan tänka sig och självklart tzatziki, fetaostkräm och lite annat gott.
Dottern ska göra tårtorna. Maräng, chokladkräm, grädde och bär vid sidan om. Dels för att marängen ska hålla sig fin, men också för att lilla Alfred inte tycker om bär.
60-årskalas hemma är ganska enkelt. Det viktigaste är inte att allt är perfekt utan att familj och vänner känner sig välkomna.
Det där med att fylla 60
60 år.
Jo, han börjar bli gammal, min make.
Fast jag är ju äldre och har redan provat på det där livet som 60-åring i ett och ett halvt år.
Det går ju det med.
Jag tycker faktiskt att det känns ungefär som innan, bara med lite fler erfarenheter i bagaget och kanske lite fler glasögon i lådorna.
Dagens plan
Nu ska jag skriva klart det här inlägget och sedan ska jag yra runt här hemma och fixa så att det är framkomligt och ser okej ut.
Själva städandet tänker jag däremot att vi sparar till efter kalaset.
Det lär behövas betydligt mer då än vad det behövs nu.
Mat och gemenskap på ett 60-årskalas hemma
Ibland är det nästan skönt att ge upp tanken på att allt ska vara perfekt.
Gästerna kommer inte för att se om golven glänser eller om kudden i soffan ligger exakt rätt. De kommer för att fira en människa de tycker om.
Och kanske är det just där det viktiga finns – i skratten runt bordet, i samtalen mellan tuggorna och i känslan av att människor samlas för att dela en dag tillsammans.
För mig handlar ett 60-årskalas hemma mer om gemenskap än om perfektion.
Reflektion
Det finns något fint i de där dagarna när livet inte riktigt blir som man tänkt sig.
När huvudet värker lite i bakgrunden, energin inte är på topp och att-göra-listan känns längre än tiden som finns tillgänglig. Ändå fortsätter vi. Vi skär våra grönsaker, kokar vår pasta och förbereder det vi kan.
Kanske är det just sådana dagar som påminner oss om att livet inte behöver vara perfekt för att vara bra.
Vi tror ibland att allt måste vara färdigt, städat och genomtänkt innan människor får komma nära. Men de flesta av oss minns inte hur välputsat köksbordet var. Vi minns skratten, samtalen och känslan av att vara välkomna.
I morgon fyller Tommy 60 år. Ett helt liv av erfarenheter, misstag, skratt, kärlek och vardag ryms i de där åren. Och kanske är det just vardagen som är den största gåvan av alla. Att få sitta tillsammans runt ett bord, dela en måltid och vara en del av varandras liv.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar egentligen inte om huvudvärk, pasta eller ens ett 60-årskalas.
Det handlar om att livet fortsätter även när allt inte känns perfekt.
Om att välja gemenskap framför perfektion.
Om att förstå att människor oftast inte kommer för att granska våra hem utan för att vara tillsammans med oss.
Och kanske känner vi igen oss i det. Hur vi ibland stressar över sådant som ingen annan egentligen lägger märke till, medan det som betyder något redan finns där – i relationerna, samtalen och människorna runt bordet.
Läs också
För ett och ett halvt år sedan var det jag som fyllde 60. Om blommor, vinylskivor, familj, tårar och en helt vanlig dag som blev något alldeles extra:
👉 Födelsedag, vinylskivor och 60-årskalas
https://malix.se/07/fodelsedag-vinylskivor-60-arskalas/19/35/37/
Läs också
- Läs gärna mitt inlägg om ”När kroppen säger vila – om små steg och vänligare tankar”
- Eller ”När ångesten nästan åt upp morgonen – men jag åkte ändå”
- Du kanske också tycker om ”Måndag morgon och modet att göra ändå”
Prenumerera på bloggen
Om du vill följa mina vardagsbetraktelser, tankar om ADHD, närvaro, husbilsliv, familj och livet i stort kan du prenumerera här:
Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina texter betyder något för dig och du vill hjälpa mig att fortsätta skriva kan du stötta bloggen här:
Tack för att du läser, kommenterar och följer med på resan. Det betyder mer än du tror. ❤️
Fråga till dig som läser
Är du en sådan som vill ha allting färdigt innan gästerna kommer, eller har du också börjat upptäcka att gemenskap ofta är viktigare än perfektion? 😊
Vad är viktigast för dig när du bjuder hem människor – maten, ordningen eller själva gemenskapen?
Lev idag just nu. Igår vilar i historien och morgondagen väntar där borta i framtiden. Just nu är det som gäller. 🌿
Lämna ett svar