Etikett: gemenskap

Jag har ofta känt mig ensam i mina känslor. Därför skriver jag. Jag vill att andra ska veta att känslor inte är farliga. De ska få finnas, förstås och få plats i livet. När vi lämnas ensamma med dem blir de svåra att bära.

Engelska versionen

Feeling Alone in Emotions – Why I Write

---

Ensam i sina känslor, När orden hittar mig

Jag skriver inte när jag måste, utan när orden söker upp mig. De kommer till mig när jag går ner till sjön, vid köksbordet, i bilen eller när jag ska sova och hjärnan bestämmer sig för att nu är tiden rätt. Orden är min andning, och andningen är en förutsättning för livet. Skrivandet hjälper mig att fortsätta förstå mig själv, och världen omkring mig.

---

Ensam i sina känslor – men inte ensam om dem

Nu när jag studerar igen landar allt jag skriver på ett nytt sätt. Orden får luta sig mot kunskap jag samlat genom åren – i möten, i erfarenheter och i teorier som nu fått en hemvist i mig. Det jag tidigare kämpade för att förstå har fått sammanhang. Teorierna blir inte längre bara ord på ett papper, de blir en del av min verklighet, mitt liv och mitt arbete.

---

Att möta ungdomar – och mig själv

I mitt arbete möter jag ungdomar som ofta bär känslor som ingen fått syn på. De har lärt sig hålla ihop, eller att gå sönder så högt att någon ska reagera. När jag skriver försöker jag förstå mina egna skyddsmekanismer lika mycket som jag försöker förstå deras. För att kunna möta andra behöver jag också möta mig själv.

Barn ska få vara barn – ansvar, anknytning och vardagens trygghet

---

Morgondoppet – och modet att vara kvar

Och kanske är det därför morgondoppen blivit en så viktig del av mitt liv. I det kalla vattnet finns inga fasader. Första steget är alltid motstånd, kroppen ropar att den vill vända. Men när jag stannar kvar, andas, låter vattnet bära mig – då händer samma sak som när jag skriver. Jag ser att jag överlever också det som känns obekvämt. Jag blir starkare för varje dopp.

---

---

Badsystrar och KASAM

Ingen ska behöva känna sig ensam i sina känslor, inte i det förflutna och inte i nuet.

Det är inte bara själva doppet som betyder något. Det är att vi gör det tillsammans. Där bor även ett KASAM – en känsla av sammanhang. Vi badsystrar möts i gryningen, innan världen riktigt vaknat. Vi pratar ibland, är tysta ibland – men vi är alltid i våra jag, i samma upplevelse. Vi badar oavsett väder eller vind. I den stunden är vi fullt närvarande, i en bubbla där ingen behöver förklara vem hon är. Det gör något med oss. Det stärker oss. Det binder oss samman.

Himlen är här – natur, kärlek och compassion

---

När texten hittar andra, Ensam i sina känslor

Det har funnits perioder i mitt liv där jag varit omgiven av människor men ändå varit ensam i det jag känt. Den ensamheten vill jag bryta genom att skriva. Och varje gång någon läser och känner igen sig – då blir vi två som bär. Då blir känslan mindre tung.

Bloggstatistiken har blivit ett oväntat kvitto på att orden når fram. Klick och siffror är inga svar i sig, men de visar att någon har hittat hit. Någon i Sverige. Någon i USA. Någon jag aldrig kommer möta – men som kanske behövde just de här orden. Det säger mig att vi aldrig är ensamma om det vi känner, även om det kan kännas så.

---

---

Varför jag skriver, Ensam i sina känslor

Jag skriver för att orden finns och för att jag behöver dem. Men jag skriver också för att någon annan kanske behöver dem lika mycket. Känslor är inte farliga. De hjälper oss att förstå var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. De känslor som en gång räddade mig kan idag hindra mig från att leva fullt ut. Därför fortsätter jag skriva – för att våga växa, våga leva och dela den resan med andra.

Trauma kroppen minns – överlevnadsstrategier och självläkning

---

Frågor till dig som läser
Känner du igen dig i känslan av att vara ensam i dina känslor?
Vad hjälper dig att stanna kvar när något känns svårt?
Har du ett eget sätt att hitta sammanhang — som badet, skrivandet eller samtalet?

Reflektion

När vi delar det vi känner blir livet mindre ensamt att leva. Jag vet idag att vi aldrig är ensamma i våra känslor, även när vi tror det.

---

Mellan raderna – min röst

Mellan orden finns stillhet.
Jag skriver inte längre för att förstå, utan för att dela det jag redan lärt mig.
Här får känslorna vila utan kamp – och jag med dem.

Stöd bloggen

Prenumerera

Igår kan bära känslor som hör till då, men ibland hittar de fram i nuet.
En del av dem behövde vi en gång, för att överleva eller orka vidare.
Men idag kan samma känslor mest ställa till med oreda och hålla oss tillbaka.

Det är just när de dyker upp i nuet som vi får möjlighet att jobba med dem.
Då kan vi släppa gamla strategier och ge plats för det liv vi vill leva imorgon.

Därför gäller just nu — även i våra känslor.

---

Engelska versionen

Feeling Alone in Emotions – Why I Write

---

---