Kategorier
Malix

Det är svårt att ta ansvar…..

Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet  och sov kanske lite mera än vanligt.  Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb.  Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig.   I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.  

Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt.  Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra.  Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma. 

Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen.   Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.

Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.

Tankar som får hjälpa mig känner jag.

Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.

Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt.  Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.

Ta hand om dig, du behövs i den här världen.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Kategorier
Artros

Akupunktur. Allt sitter i huvudet…

Allt sitter i Huvudet, med en tro kan man förflytta berg… Nu är jag klen i min tro om vi pratar religiösa saker. Fast någonstans inom mig har jag nog lite tro ändå. Nåja, i alla fall tror jag att gott föder gott. Ge kärlek och du får kärlek igen. Finns säkert någon sång om det. Men just nu är det tyst i huvudet på sånger, utan mera i min tanke är att allt sitter i huvudet. Det var en fd kollega till mig som sa det. Nu pratar vi akupunktur, Som jag skrivit innan så har jag artros. Inga mediciner funkar på mig. När jag åt Arcoxia vilket jag gjorde för några år sedan så blev jag sjuk. Sjuk på riktigt så att jag var tvungen att åka till storsjukhuset för att kolla lungor mm. Då funkade i och för sig medicinen för ont hade jag inte men, vatten i lungorna fick jag och kroppen svullnade upp,Svimningskänslor i två dygn och bara jag nuddade min hud fick jag vidriga blåmärken.

Nej medicin fungerar inte på mig, dessutom är jag livrädd för biverkningar pga då jag åt Arcoxia. Jag har under några veckor provat på det där med Akupunktur. Det kollegan sa att det fanns inga vetenskapliga bevis på att det fungerar. Han hade lite rätt men ändå lite fel där för det finns forskning som säger att vissa blir hjälpta av det men inte alla. Hade det inte funnits forskning på det, så hade sjukgymnaster inte fått använda metoden. Så forskning finns att det finns vissa, som faktiskt blir hjälpta av Akupunktur. Jag är en av de lyckliga i just det. Har provat på det nu i över en månad, har tre gånger kvar denna gången. På mig fungerar det, värken håller sig borta i nästan en hel vecka. Den dagen jag igen får nålarna instuckna i höften och benet, börjar värken på natten innan nålstickardagen.

Just det står jag ut med. Morgonen med värk står jag också ut med. För jag vet att när jag efter någon timme lämnar sjukgymnastiken så är värken borta, helt under nästan en hel vecka. Förra veckan på Torsdagen fick jag nålar i höften och det har varit väder omslag. Vilket jag brukar känna extra mycket i min höft, men denna gången uteblev det onda i höften som orsakas av vädrets makter. Denna gången kände jag inte alls av det. För bara en timme sedan var jag och fick mina nålar, nu är höften som om jag var 20 år igen. Känner mig tacksam över att det fungerade på mig. Skulle det nu vara så som kollegan sa, att allt sitter i huvudet. Det spelar det ingen roll. Bara värken är borta och jag slipper ha ont, så gör det mig inget om det är i huvudet det sitter. Då får det bara vara så, men ont har jag inte. Då är det helt okej. Skulle bara önska att jag då kunde få in det i huvudet utan de där nålarna, för det gör lite ont när de är där och de ska skruvas på dom. Med tankens kraft kan vi förflytta berg nja Rättare är väl att: Tron kan försätta berg.

Lev idag just nu. Igår finns inte längre hör utan är bara former av erfarenheter, minnen idag. Morgondagen kommer först där borta i framtiden. Och just det vet vi inget om. Just nu gäller det är just nu vi lever och andas. Ha en fin dag.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Kategorier
Malix

10 000 timmar…

Är det utan uppehåll eller är det som att cykla?

Här sitter jag med fötterna på skrivbordet. Om några timmar börjar jag jobba. Jag tycker det är jobbigt att börja så där mitt på dagen. Bättre att börja tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. På morgonen kan jag inte starta upp projekt utan bara köra till jobbet. Om jag börjar fyra så är det en dag där jag kan göra saker. När jag som idag börjar halv två, så är det knepigare då måste jag liksom sitta och vänta in tiden. Fast det finns tid så vågar jag liksom inte börja med något. Hade jag börjat fyra så hade jag idag suttit och målat en stund för då hade jag hunnit med både att måla och rengöra penslarna. Idag hade penslarna fått stå i vatten och det vill jag inte riktigt.

Jag blev intervjuade av en journalist en gång, då hon tittade på mina tavlor och på intervaller mellan tavlorna, sa hon du kör femårs intervaller. Målar ett tag vilar i fem år och börjar igen. Kanske är det just det som gör att jag aldrig blir riktigt bra på det jag gör.

Det krävs ju tiotusen timmar för att bli bra så jag har nog några tusental kvar, innan jag kommer att känna mig nöjd. Fast kan det vara så att när man gör uppehåll länge att det liksom börjar om från början då? Eller är det som att lära sig att cykla?

När det gäller skrivandet så är det i alla fall så för mig att uppehåll gör ringrostigheter. Vilket gör att det är svårt att komma igång.

Skriver jag hela tiden ramlar orden fram utan att jag tänker. Men skriver jag inte på ett tag, så är det som att jag får gå ner i källaren för att hitta orden.

Nej nog babblat av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar, för mig var gårdagen en ledighetsdag. Idag just nu är det timmen innan jag ska iväg till jobb där borta i framtiden är jag på jobbet. Just nu gäller det är i nuet vi har möjlighet att påverka.

Ha en härligt fin helg.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Kategorier
malix.se

Idag belönade jag mig själv genom fåfänga.

Livet är inte som det ska här hemma. Ont i höften men något stort har hänt. För jag, jag har vågat mig på att prova det där med nålar i kroppen. Jag som inte ens vågar mig på att vaccinera mig mot odjuren fästingar som jag tycker så illa om. Tror det var för 5 år sedan som jag faktiskt vågade mig fram i pratet om vaccinationen mot fästingar. Men det tog stopp när sköterskan berättade att det inte var en spruta utan det var tre eller fyra. Då gick jag hem efter att jag sagt tack men nej tack.

Nu idag firade jag tredje gången gillt, med Fem nålar instuckna i rygg, höft och ben. Akupunktur som det så fint heter. Funkar? Jag vet inte, första gången jag gjorde det kändes det bra dagen efter. Andra gången gjorde det ont, samma dag och dagarna efter särskilt i natt då jag inte kunde sova. På Onsdag är fjärde gången och då ska det utvärderas om det fungerar. Nå, Ja, vi får se. I alla fall så tänkte jag belöna mig själv i min duktighet efter nålstickandet i dag.
Om man nu belönar sig med att ligga på en brits med filt över sig och en obekväm ställning på nacken.

Det var i alla fall det som var min belöning. För efter Nål-stickandet så åkte jag till Munkedal, där de finns en salong för att göra fransar. Jo, trotts mina många år så har Dottern lurat mig in på en bekväm väg. Nåja inte bara dottern för en kollega till mig visade resultat på det redan i julas. Det var nog då jag kände att ja men kan hon så kan jag.

Så idag åkte jag och maken iväg till Munkedal närmare bestämt till Salongen

Lash Beauty (Beauty Stop)

Strömstadsvägen 11455 30 Munkedal

Jag hade redan innan bokat tiden i förra veckan, via bokadirekt .se. Redan i morse hade jag pratat med min dotter om att jag hade en tid. Då när hon kollade så blev hon lite konfunderad. För jag bokat in något som liksom hon visste att jag skulle bli besviken av. Så hon hade kontaktat salongen och ordnat till så att det blev det som jag ville ha. När jag kom till butiken så berättade fransfixar tjejen att hade hon hade pratat med min dotter, dom hade kommit fram till att det var singelblack något som skulle passa mig. Jag skulle få det till rabatten som fanns nu.

Asså tjejen som visade sig heta Erica var jätte duktig. Det tog inte alls så lång tid som det gjorde förra gången jag provade.

Jo för jag har provat för två tre veckor sedan då tog det lång tid och ont i nacken fick jag. Det var inte på den salong jag besökte nu. utan hemma hos en tjej som hade sånt i ett rum i hennes hus, Dessutom så funkade det inte så bra den gången. Fransarna ramlade av efter en vecka och då bara på ett öga.

Nu har jag ju just gjort dom här nya, men jag tänkte att jag får prova igen, och prova igen då får jag göra det på riktigt hos någon som är mera seriös. Eller som liksom har det som sitt jobb.

Asså hon den där Erica var fantastik så duktig och det blev så bra. Hela proceduren tog denna gång 1 timma och 40 minuter. Skillnad från förra gången då det tog minst två timmar och lite till. Priset var överkomligt 740 kronor då det var rabatt under Jan och februari. Skulle du boka så glöm inte skriva in koden JanFeb2020 under rabattkod.

Jag kan varmt rekommendera denna tjej hon var så duktig. Dessutom så tog hon inte illa vid sig av att jag hade en lite handduk med mig som jag rullade ihop för att få stöd för nacken. För va det något jag minns från första gången var det att nacken tog stryk av att ligga så länge och göra fransar. Idag tog det i och för sig mycket kortare tid men handduken hjälpte. Det var till och med skönt att ligga där och bli ompysslad. Lite lyx i vardagen och dessutom så behöver jag inte kleta på maskara under några veckors tid nu. Kommer bli enkelt att tvätta ansiktet på kvällen nu.

Nog om detta Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Nålarna ligger där bakom och lite i framtiden först på onsdag ska det igen bli akupunktur igen och det är där borta i framtiden. Just nu sitter jag här med fötterna på skrivbordet och dansar över tangenterna med mina fingrar. Ha en fin kväll.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Kategorier
Malix

Att tänka på.

Sonen visade mig lite peptalk eller motivation för dagen. Jag tyckte det var så klokt så jag frågade om jag fick dela med mig av den. Självklart fick jag det tyckte han. Så var så goda Läs och begrunda. Ibland behöver man lite motivation för att orka med dagen.

Positive Thinking!

Theres always time when you have a bad day and bad thoughts but thats ok. Sometimes You need that too to appreciate the good days and thoughts.

When you think its over, you need to remember the people that have supported you, think positive. Days go by and your still here and thats something to appreciate.

Time gose by and times over you have gotten up out of you bed and even when the days been bad your still walking around , Wipe away the tears and Look Forwards to a Better Day, A better Tomorrow.

Just idag behövde jag dessa kloka tankar, tur att jag har så klok son.

Lev idag just nu, igår är inte här och morgondagen är här först Imorgon. Just nu gäller.

Kategorier
Uncategorized

Grupper som är rädda, visar sitt hat

Sitter nere i källaren och skriver. Klockan är snart 8, huset sover och vanligtvis brukar jag vid den här tiden sitta i soffan och dricka mitt kaffe. Men på grund av nattgäst så blir mitt kaffe intaget här nere i källaren. Det senaste året har det inte blivit så mycket sittande här. Sitter mest uppe på övervåningen och ner i källaren tränar jag mest. Igår var jag , maken och vår dotter med sin lille pojk till Eds marknad. Där träffade jag en av de jag jobbade med innan jag började jobba med ungdomar igen. Tänker att de flesta hörde att vi träffades för när vi sågs så hördes det. Hej Carina, lite efter det heja Frölunda nu.

På marknaden hade ett litet skrämmande gäng,träff och delade ut sitt hat och sin rädsla på små papper. Väl kammade om de hade hår. Stod de militäriskt på en kulle vid sidan om i slutet av Marknaden. Många tog emot pappret de delade ut. Nordiska motståndsrörelsen var det som stod där.

Mitt hat alltså min rädsla bolmande upp. Det var tur att jag hade maken och dottern med för annars hade jag gått fram och berättat ett och annat för gruppen. Min rädsla blir hat precis som deras rädsla är ett hat. Mitt hat är inte lika farligt som deras rädsla och hat.Det har historien påvisa redan tidigt 30-40 tal. När jag gick förbi gruppen en andra gång så var det inte hatet som bodde i mig,mera kunskapen som trillar ner när jag låter mig vänta och tänka en stund. Det var unga människor som inte hittat någon gemenskap utanför sin grupp. Det är unga människor som blivit skrämda av att vi tagit emot människor som har lämnat sina länder för att undvika krig och förföljelse.

Det är unga människor som vägrar tror på att Hitler fanns eller i alla fall att denne dåre gjort illdåd och förföljelse. Det är unga människor utan kunskap, som drivs och bildar uppfattningar av sina rädslor och hat. De är människor som lägger skulden på andra och inte inser att vi alla är en del av en helhet. Det är människor som är rädda för sådant som är okänt som de inte känner till. De är människor som blir stora, starka, farliga,hatiska i grupp. Det är människor som jag är rädd för. Inte för människorna i sig utan för deras hat, inskränkthet och okunskap, som jag till och med kallar dumhet.

Jag är rädd för vad dessa hatiska grupper kan ställa till med, Jag är rädd för den gemenskap som kan locka unga människor till att skada och göra samhället till ett kyligt hatiskt land.

Fast mest är jag rädd för alla dessa medelålders samt äldre människor som tog emot deras lappar och la i sina påsar. Jag hoppas verkligen att de förstod,att det endast var skräp som de tog till sig. Sånt som inte här hemma i en demokrati, som inte passar sig i vårt land. Fast Nordiska motståndsrörelsen en liten skrämd grupp kanske jag inte är så rädd för, är nog mera rädd för den tysta massan som tog hem papperna och kanske höll med om deras farliga åsikter.

Lev idag just nu, igår är historia och inte här just nu gäller, morgondagen den kommer först i morgon.

Just nu gäller! Passa på och sprid kärlek det gör vi genom handling och ord.

Carina Ikonen Nilsson

Kategorier
Uncategorized

Mäbe och hans gäng.

Tidigt i morse bestämde jag mig för att åka till havet, Jag ringde min bror och frågade om hans lilla dotter ville följa med och bada. Det ville hon, bada det gjorde hon. När jag sa att nu får vi nog gå upp för annars blir du för kall. Så skulle hon sitta i solen och värma sig. Tror det tog tre sekunder, sedan hade hon tråkigt. Hon började plocka stenar som sedan blev tråkigt och sedan ville hon ringa pappa. Hon ville däremellan åka hem för hon var hungrig sa hon. Hon ringde sin pappa och efter det ville hon bada igen. Den lilla loppan rörde på sig, det var inte en sekund i att sitta och bara njuta av solen inte. Det var en trevlig dag på stranden. Jag har blev ju introducerad för ett år sedan av denna fina badplats. Visst inte är det Lerkil eller badplatserna neråt landen men den påminner lite grann om det i alla fall, den duger liksom.

Nu på kvällen åkte vi till Uddevalla Kalaset. Mäbe spelade på stora scenen. Innan han och bandet skulle upp så var det sådan där breakdancetävling. Ungdomar som dansade emot varandra till sådan där vet inte vad det heter musik, men bra vart det. De va helt grymma ungdomarna som dansade.

Kolla in hur han står på sina händer, och kolla de som är domare deras miner.

De två som vann den stora prissumman asså grymma är bara ett förnamn. Om de fortsätter kommer det vara något man pratar om i framtiden. Visste inte att man ens kunde röra kroppen så som dessa grabbar rörde sig.

Dessa två var vinnarna

Efter dansarna kom då Mäbe. Så bra, blir aldrig besviken, Dom levererar som alltid.

Sedan var dom där dom där som spelar så det gör nästan ont i kroppen av takten och ljuden. Mäbe och hans gäng. Asså han är värd att ses då är han som bäst Mäbe. Men det funkar allt att bara lyssna på också. Texterna är grymma. Värda att läsa som poesi. Dom har alltid en mening, de har ett eget språk som säger saker till mig när jag lyssnar. Mäbe är en bra till och med Grym textförfattare.

Det är Nya band medlemmar Kent och gänget va bra dom med, men de här nya killarna är nog snäppet bättre i alla fall Gitarristen han vet hur en gitarr kan låta.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar inget att göra med. Morgondagen kommer först i morgon den påverkar vi idag. Just nu gäller….

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Kategorier
Malix

5 4 3 2 1

Just nu sitter jag och skriver medans jag och maken åker vår lilla Buster. Vi ska ut och ställ-plats-campa ute på Orust. Jag vet egentligen inte om jag ska tipsa om boken jag läser just nu. För min impulsiva sida säger kanske dumt då Impulsiva människor kanske mera behöver eftertänkstankarna för att inte rusa ut och göra för att man kan. Samtidigt så känner jag ju mera jag lyssnar på min bok att ja, men det här känns rätt i magen. Nu har jag inte de problem som de pratar om i boken. För jag kan gå upp ur sängen. Jag gör oftare det jag tänker än många. Men även jag nu på senare år har fått de där mera hindrande tankarna, som gör att jag inte gör.

Nåja, jag vill tipsa om boken för när jag tänker tillbaka på stunder där jag utan att veta använt mig av 5 4 3 2 1 så har det för det mesta kanske inte blivit bra men någon form av resultat har jag fått. 5 4 3 2 1 handlar om att man ska göra något åt sina första tankar utan att känna in om ifall att tänk om. Det handlar om att man ska ge den där första tanken en chans att göra. Till exempel du ser någon som du känner att du skulle vilja prata med. Då är det 5 4 3 2 1 vid ett har du redan börjat gå framåt och i nästa sekund är du i samtal med den där personen som du känner att du skulle vilja ha ett samtal med. Det värsta som kan hända är att denna inte vill prata med dig. Men vad gör det? Du gav dig själv en chans. Det där intressanta jobbet du just tittat på 5 4 3 2 1 du har redan klickat iväg ditt CV under de sekunderna som du annars hade vältrat dig i de där tankarna som, men jag har inte, jag får det inte mm. Det vet du inte och innan de tankarna kommer ligger ditt CV redan i mailkorgen hos den önskade framtida Arbetsgivaren.

Läs boken! Jag rekommenderar den varmt. 5 4 3 2 1 Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu kan du använda dig av 5 4 3 2 1

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Kategorier
Malix Uncategorized

Loopia är ett jättebra Webbhotell.

Har haft problem med min blogg den senaste veckan. Loopia som är mitt webbhotel är grymma på att vara till hjälp. Det hela började med att jag ville lägga in min blogg Malix campingblog i mitt konto på Loopia. För det ville dom ha en kostnad på 1000 kronor om dom skulle hjälpa mig. Då ryckte snålcarina fram och tänkte nej det vill jag inte betala. Det fixar jag själv. Hmm det gjorde jag inte. Utan allt bara försvann. Loopia fixade till och allt blev som vanligt som innan jag ställde till det. Förutom att min blog endast publicerar mina inlägg när den själv vill. I aktivitetsfältet stod det även har kanske även gjort innan jag började göra om saker, att min blogg inte var säker. Vilket jag nu fixat till genom att köpa något som heter SSL.

SSL köpte jag hos Loopia, sidan min blev säker och mitt företagskonto blev av med några hundralappar. Just SSL grejen säger mig: att de som jobbar på Loopia har ett tålamod inte av denna värld. I gatan vad dom är grymma på bemötande. Jag som till och med kände mig otrevlig när jag i omgångar pratade med dom,ändå var dom under våra samtal urtrevliga och bara hjälpte till att få det att fungera.

Eftersom bloggen bara väljer att publicera ibland så har vi haft mailkontakt många mail under denna vecka. Loopia jo du Loopia dom levererar och kan det där med bemötande. Dom ger inte upp fast jag är rätt så ointerligent till och med dumpåriktigt när det krånglar det här med bloggen. Dom skickar mail på mial, som visa mig vad sin händer, kan du ta en skärmdump, dom ger inte upp, dom är så hjälpsamma att mera skulle inte kunna gå att vara hjälpsamma. Hade jag jobbat där och haft mig som kund så hade jag berättat för mig att om du nu inte kan så lägg av, sluta skriv och lämna detta utrymme och tid till någon som kan.

Loopia och dess personal. Kan bara varmt rekommendera dom är bara bäst på att möta mig i mina behov av datakunskaper.

Tack Loopias Personal på supporten Ni är grymma på att vara trevliga och bemöta mig i min okunskap. Ni ger inte upp, ni står ut med min okunskap och gör mig klokare även om jag inte i stunden inser det.

Kategorier
Malix

Energi är olika.

När jag är ute och föreläser så pratar jag om energi. Jag brukar likna det med Biopower och att jag har en längre bromssträcka. Biopower handlar om att jag snabbt får energi om det finns intresse för det jag gör. Då tänker jag inte efter, hinner inte med att komma på att jag ska hushålla med min energi. Det är en snabbtändande energi som brinner upp fort. Oftast är energin billigare och en motorn kräver mera av den där billigare så man behöver tanka oftare.

Alla tappar har inte heller just den energin. dessutom behöver motorn in på service oftare om du har en sådan bil. Lite så är det för mig med. Servicen på verkstad är ju oljebyte mm. Servicen av mig handlar om att bara ligga på soffan kolla film och göra inget alls. Eller göra det ytterst nödvändiga.

Bromssträckan handlar om att oftast går jag all in, när jag är på jobbet. Hinner inte med att sortera mina tankar och känslor, när jag lämnar in nycklarna i vårt nyckelskåp så går jag fortfarande på högvarv. Har det då hänt något på jobbet så är hjärnan mera i högvarv än vanligt. Tankarna slutar inte snurra och jag är på jobbet även hemma. Har svårt att koppla av, känner massvis med känslor som egentligen är jobb känslor. Ledigheten kan vara i tre dagar, men de första två dagarna går åt till att ladda ner och vila. Den tredje dagen blir att ladda upp inför jobbet igen och min energi är inte fulltankad. Jobbdagen är energin på kanske 75 % brinner upp igen.Går hem, där 25 % kanske är kvar. Sover dåligt hinner tanka upp mig till 50% . Går till jobbet igen ger mera än jag har, går hem är helt slut och tom på allt va kraft är. Det är tur att jag har ett jobb där jag jobbar två till tre dagar för hur skulle jag annars fungera?

Sedan tänker jag så här. Barnen som går i skolan varje dag. kommer hem helt tomma på energi. Har saker att göra hemma. Sover dåligt, går till skolan ger energi, tomma på energi, i fem dagar. Inte konstigt att dessa barn gömmer sig bakom en dator och lever sina liv i sina hjältar, de skapar i sina spel. Till och med i wow behöver hjältarna ibland sova. Hur det är i fortnite vet jag inte.

Men det är inte konstigt att dessa ungdomar som är lite lika mig. Lever sina liv via en dator, där de kan umgås när de orkar umgås. Där de bestämmer själva vad som ska hända och ske. Där de styr sina hjältar och äntligen faktiskt får uppleva att hjältarna just är hjältar. För just den känslan saknar de i sin vardag. Där är de oftare att de går runt med känslor om att vara fel ute, inte passar in och är någon som lyckas mindre ofta än sina medmänniskor.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är där borta i framtiden.

Godmorgon.

Carina Ikonen Nilsson