2009 skrev jag boken Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Idag är jag ute och pratar om Npf hur det kan funka och vad som inte funkar. En och annan bok säljer jag också.
Ibland är det bra att hitta till något nytt i tankarna. Just nu provar jag det här med att vara i stunden. Stunden just nu, Jo jag vet jag brukar avsluta varje inlägg med just nu tankar. Men att skriva det och göra det är inte samma sak. Under några veckor har jag provat på det där med att vara mera närvarande i stunden. Vara mera medveten om vad jag gör just nu, hur det känns i kroppen när jag gör just det jag gör. Hur andas jag, var någonstans i kroppen är känslan. Äter jag så smakar jag på varje tugga, hur känns det i munnen, vilka smaker finns det hur känns det i stunden vilka känslor bor i kroppen.
Här bor känslan av kyla då lillkillen skulle bada för första gången ett år.
Något händer i mig och mina takter på något sätt. Jag saktar ner takten i kroppen om det är så man kan förklara det. Stressen och den där lite rastlösheten trappas ner. Dessutom lär jag mig att hitta till olika känslor i kroppen. Ett bra sätt att varva ner, ett bra sätt att komma närmare mig själv. Lär mig även hitta till olika upplevelser i att blunda, smaka på bara ett russin om så är. Blir jätte spännande. Gjorde ofta det förr om åren, men har liksom glömt det i vardagen. Känner mig glad över att hitta tillbaka till dessa övningar jag nu gör igen.
Nej, nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är här först imorgon.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar från Lindex.
Ibland måste man skämma bort sig själv. När jag skämmer bort mig själv så brukar jag göra det på Lindex. Fast jag har flera sätt att skämma bort mig själv på. Ett sätt är att sitta och skriva. Jag gillar att skriva, sitta med fötterna på skrivbordet och bara låta fingrarna dansa över tangenterna. Sedan om jag skriver hellre än bra, gör inget. Inte för mig.
Ett annat sätt att skämma bort mig är att ligga vid havet och sola, hoppa ner i det kalla vattnet för att simma för att sedan ligga där på brygga och lapa sol. Tänk snart är vi där igen.Där mitt i allt det härliga. Jag har redan sett hav av vitsippor, tussilago var det flera veckor sedan jag såg. Ute i trädgården kommer det upp mer och mer tecken på livet efter denna konstiga vinter.
Nu är det ju bara den där Coronan som inte passar in. Nu när livet börjar bli så härligt så ställer det där viruset till det. Det gör det lite svårare att skämma bort mig i Lindexbutiken. Men det går att handla online, där av länken som jag lägger här.
Jag vet, det är inte samma känsla som att ströva runt där inne i butiken. Men man slipper sprida smitta eller få smitta. Ett enkelt sätt att vara trygg. I dessa tider behöver vi inte springa runt i massa butiker, utsätta oss för risken att sprida eller få Corona. Det gör valet lite enklare, dessutom är det enkelt att skämma bort mig här, med tangenterna och shoppa på Onlinebutiken Lindex samtidigt.
Jag behöver inte någon annan klädaffär för hittar jag kläder, så brukar jag alltid dom på just Lindex. Har alltid varit så. Jag köper även kläderna till min barnbarn på Lindex de ha bästa kvaliteten.
Märkte ni att jag Gillar Lindex? Hmmm inte? Slow Learner….
Nej strunt i det. Lev idag just nu,Igår finns inte kvar och morgondagen är här först i morgon. Just nu Gäller. Just nu.
I mitt förra inlägg pratade jag om osäkerhet i stunden du blir mamma. Det är inte alla mammor som är i den där fullständiga lyckan, när de äntligen blir mamma. Istället kan det bo en massa osäkerhet i stunden, då du och den lilla babyn får åka hem. Gör jag rätt? Duger jag att bli mamma? Tänk om mitt barn blir sjuk? Det kan även finnas skam. Över att den där lyckliga stunden den där obeskrivliga lyckan över att bli mamma, inte infinner sig.
Jag var en av dom där mera osäkra, olyckliga mammorna. Det handlade inte om att inte älska mitt barn eller något sådant, utan om osäkerheten i den nya situationen. Det gjorde ont inom mig, att inte ha den där fullständiga lyckan över att få bli mamma. Nu är det väldigt länge sedan men, till och med nu när jag skriver det så kommer jag ihåg känslorna. Jag känner att dessa känslor är viktiga att skriva om. För jag inser att jag inte kan ha varit ensam om dessa känslor. Tänker att det finns flera, som har och kanske till och med just i denna stund upplever de där mindre bra känslorna. Tänker att det kan vara en tröst att veta i allt det som gör ont, så är du inte ensam. Det finns hjälp att få. Gå inte där hemma, må dåligt och dölj undan dina känslor. Gör något åt dom. Ett sätt är att sätta ord på dina känslor, berätta om dina känslor för någon, prata med BVC, sök hjälp! Framför allt dölj det inte, klanka inte ner på dig själv utan sök hjälp. Det finns hjälp. Dessutom vill jag skicka med dig att du kommer att komma ut ur den tunnel du just nu befinner dig i. En dag sitter du där på parkbänken/skogsdungen, stranden eller var du nu är, känner känslorna av att oj, vilket underbart härligt liv jag har.
Det är inte alla som har den där obeskrivliga babylyckan, utan de har en mera grå ton, som en sorglig klang av toner under en tid. När klangerna klingar dovt och utan glädje så ta hand om dig och sök hjälp. Jag hade en farmor som hjälpte mig, min farmor, min underbara farmor som liksom såg mig i den stunden jag var i. Hon sa till mig, att de som är så där obeskrivligt lyckliga har inte förstått allvaret i att ta hand om ett litet liv. i mig blev det en klokhet. Hon fanns även med mig i mina olika känslor sa alltid de där rätta orden som gjorde att jag fick förlåtande tankar om mig själv. jag vågade känna och vågade må. Vissa stunder måste vi faktiskt få må, men då är det viktigt att vi tar hand om det som är i oss. Ibland räcker det med att vagga och krama om oss själva. Nej nog om detta.
Snart fyller vårt lilla barnbarn år. I dessa Corona tider känner jag det tryggast med att beställa över nätet. Jag gillar Jollyroom. Där har jag handlat många julklappar och födelsepresenter. Bekvämt är det bara att hämta ut på vår lilla ICA i vår lilla by. Det blir mindre möten där jag kan sprida eller få smitta av det fruktade Viruset.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller! Just nu idag har du möjligheten att påverka din framtid, den där framtiden som är här imorgon.
Tänk vad ord ställer till det. Tänk vad saker kan ställa till det när man är ny på något, är med om saker första gången. Just det, har jag tänkt en del på nu. Har pratat med en tjej som är nybliven mamma. Tänk då, när man själv fick sitt första barn. Vad rädd man var, för att inte göra det som skulle göras. Alla kanske inte har det så men, jag minns att jag var jätterädd för att inte göra rätt, för att inte vara den där perfekta mamman.
Herre min skapare vad jag läste klokhetsböcker om barns sovtider, utveckling, vad som är bäst för allt va det nu var, gjorde efter konstens alla regler. Idag när jag pratade med den nyblivna mamman, (även om det barnet är ett halvår gammalt) så är man nybliven mamma, tänker jag. Först då kom alla dessa konstigheter tillbaka till mig, under vårt samtal kom klokheten fram i mig. När jag sa: men du, gör alla dessa böcker dig illa och osäker, så släng böckerna. Ge dom till någon som behöver dom, skänk dom till välgörenhet, gör vad som helst med sluta läs dom. Det hade hon redan gjort, men böckerna hade skapat ångest i henne.
Lita på dig själv, gör det som känns rätt för dig, blev min fortsättning.
Gör som flickan här, göm dig, när du inte vill vara med. Visa tydligt att nej, det där vill inte jag, jag gör på mitt sätt.
Alla dessa duktigheter som finns om barn, alla dessa klokheter man får höra, då man får sitt första barn. Gör vissa av oss illa. Är ingen nytta alls, för den som är osäker på vad man ska göra, eller inte göra. Som tur var hade jag en klok svärmor, klok farmor och en klok kusin, som hjälpte mig med mina orolighetstankar som var då. Idag kände jag att jag kunde dela med mig, av min lilla klokhet. Kasta bort sånt du inte mår bra av! Lyssna på dig själv. När det känns rätt, det du gör och barnet verkar nöjt och belåtet. Vila dig då i att du har gjort tillräckligt bra. Att det du gör, är det som är bästa just nu och för er.
Lyssna till din egen röst och skapa det liv du vill vara i. Ingen kan dig och ditt barn, bättre än du själv. Se till att må bra, se till att släng bort alla oros tankar, som inte hjälper dig. Summera dagen och du kommer att se att du duger i dina göremål.
Nu säger jag inte att man inte ska läsa böcker om man nu vill det. Men ställer böckerna till det för dig, skapar oro inom dig, sluta läs. Gör något som ger dig trygghet, se ditt barn. Barn visar i sina olika sätt att vara, om det du gör är bra eller dåligt. Va lyhörd, lyssna och känn efter i din magkänsla. Inse att du är tillräckligt bra, du duger som du är. Glöm inte bort att skämma bort dig själv. Ta hand om dig. Du är värd det!
Det bästa jag vet är att bada och är ett sätt som jag skämmer bort mig med.
Nog om det för idag.
Lev idag just nu vilket är ett nu som finns just nu. Igår är borta och förbi men finns i dina minnen. Morgondagen är framtiden och kan vara något som blir genom dina val idag just nu. Just nu gäller. Idag just nu.
Det är en konstig tid vi lever i….. Just nu litar jag inte ens på min egna förmåga. Jag blev lite snuvig, för två veckor sedan. Har varit hemma sedan dess. Första veckan kände jag mig inte ens sjuk, Jag var bara snuvig och hostade ganska mycket. Hade lite feber, ont i huvudet och sov kanske lite mera än vanligt. Andra veckan kände jag mig frisk och var beredd att gå till jobbet. Men då sa arbetsgivaren, nej stanna du hemma så du blir frisk på riktigt. I helgen kom feber, jag ringde till doktorn i appen för att fråga om hur jag ska tänka. Doktorn sa nej du ska stanna hemma, det är inte bra att du går till jobb. Har varit hemma, haft feber från och till, hostar från och till och är snorig. Känner mig lite down, men det blir jag när jag inte jobbar. Men är så osäker och rädd för att föra min smitta vidare. Just den här tiden hjälper inte till, att hålla mina tankar borta från bakterier och smuts. Men jag har jobbat starkt på att inte falla in i massa tvång. Det är bara den där lite större rädslan jag har för att föra smitta, som ställer till det. För det är tänker jag, lite stora proportioner i mig just nu. Det gör att jag är väldigt rädd för att om jag går till jobbet så kanske jag smittar. Jag blir den som förde in smittan på mitt jobb. Vilket blir en väldigt vidrig tanke i mig. I vanliga fall skulle jag inte varit hemma första veckan utan jobbat på för att se hur det utvecklar sig. Men tiden är ju som den är och rekommendationerna är att stanna hemma om du är sjuk. Här tog jag ansvar, tänker jag.
Vecka två hade jag kanske funderat på om det går över eller är dags att ta det lite lugnt. Denna vecka hade jag kanske stannat hemma och vilat mig lite extra. Men dagsläget, i dessa Covid -19 tider har gjort att jag gjort annorlunda. Nu blir tankarna svårare i mig för jag är inte helt återställd, men inte så sjuk att jag behöver vara hemma.
Jag känner igen känslorna i mig från en annan situation som var för länge sedan. Då vi fick till oss att handspriten var bra. Det har gått en lång tid sedan just den situationen och det jobbet. Eftersom det var bra med handspriten så formligen jag nästan badade i det. Jag använde det hela tiden, på ställen som man kanske inte ska ha handsprit. I ansiktet, tvättade arbetet i handsprit så fort jag kom till jobbet. Diskbänk, toa, handfat handtag, stolar och det jag skulle äta på. Till sist blev det lite mera än mycket, faktiskt ganska så jobbigt. För det blev mycket att hålla efter, med all handsprit. Ångesten försvann bara för ett kort tag, kom tillbaka i en större dos med kraftigare tag. Ångesten över smuts och alla dessa osynliga bakterier. Nu är jag mera rädd för att den hosta jag fortfarande har kvar, är smitta och att jag sprider smitta, de där äckliga virusen. Men febern är borta och har varit borta i två dagar, så jag tänker att jag är frisk och bara har det där eftersläpande av lite snuva och hosta. Hosta gör man eller i alla fall jag, i flera veckor efter en förkylning.
Självklart har jag varit i kontakt med arbetsgivaren, om mitt beslut att gå tillbaka till jobbet. Lite feg är jag men, jag tänker att jo, jag är inte sjuk och jag sprider inte smitta längre. Just i denna stund kommer tanken men tänk om. …. Tänk om. Nej jag ska inte klura på det, för jag känner mig frisk och har bara efterverket kvar. Jag kommer att hålla avstånd och ta mitt ansvar, i dessa så viktiga tider, jag sprider inte smitta.
Tankar som får hjälpa mig känner jag.
Ta hand om dig, ta det personliga ansvar du har. Det är så viktigt just nu.
Nej, lev idag just nu, igår är historia och morgondagen vet vi inget om. Just nu gäller. Just nu lever vi. Just nu kan vi göra något åt. Just nu är det viktigt med vårt allas ansvar, att lyssna och gör rätt. Det är svårt att göra om och göra rätt, just nu.
Allt sitter i Huvudet, med en tro kan man förflytta berg… Nu är jag klen i min tro om vi pratar religiösa saker. Fast någonstans inom mig har jag nog lite tro ändå. Nåja, i alla fall tror jag att gott föder gott. Ge kärlek och du får kärlek igen. Finns säkert någon sång om det. Men just nu är det tyst i huvudet på sånger, utan mera i min tanke är att allt sitter i huvudet. Det var en fd kollega till mig som sa det. Nu pratar vi akupunktur, Som jag skrivit innan så har jag artros. Inga mediciner funkar på mig. När jag åt Arcoxia vilket jag gjorde för några år sedan så blev jag sjuk. Sjuk på riktigt så att jag var tvungen att åka till storsjukhuset för att kolla lungor mm. Då funkade i och för sig medicinen för ont hade jag inte men, vatten i lungorna fick jag och kroppen svullnade upp,Svimningskänslor i två dygn och bara jag nuddade min hud fick jag vidriga blåmärken.
Nej medicin fungerar inte på mig, dessutom är jag livrädd för biverkningar pga då jag åt Arcoxia. Jag har under några veckor provat på det där med Akupunktur. Det kollegan sa att det fanns inga vetenskapliga bevis på att det fungerar. Han hade lite rätt men ändå lite fel där för det finns forskning som säger att vissa blir hjälpta av det men inte alla. Hade det inte funnits forskning på det, så hade sjukgymnaster inte fått använda metoden. Så forskning finns att det finns vissa, som faktiskt blir hjälpta av Akupunktur. Jag är en av de lyckliga i just det. Har provat på det nu i över en månad, har tre gånger kvar denna gången. På mig fungerar det, värken håller sig borta i nästan en hel vecka. Den dagen jag igen får nålarna instuckna i höften och benet, börjar värken på natten innan nålstickardagen.
Just det står jag ut med. Morgonen med värk står jag också ut med. För jag vet att när jag efter någon timme lämnar sjukgymnastiken så är värken borta, helt under nästan en hel vecka. Förra veckan på Torsdagen fick jag nålar i höften och det har varit väder omslag. Vilket jag brukar känna extra mycket i min höft, men denna gången uteblev det onda i höften som orsakas av vädrets makter. Denna gången kände jag inte alls av det. För bara en timme sedan var jag och fick mina nålar, nu är höften som om jag var 20 år igen. Känner mig tacksam över att det fungerade på mig. Skulle det nu vara så som kollegan sa, att allt sitter i huvudet. Det spelar det ingen roll. Bara värken är borta och jag slipper ha ont, så gör det mig inget om det är i huvudet det sitter. Då får det bara vara så, men ont har jag inte. Då är det helt okej. Skulle bara önska att jag då kunde få in det i huvudet utan de där nålarna, för det gör lite ont när de är där och de ska skruvas på dom. Med tankens kraft kan vi förflytta berg nja Rättare är väl att: Tron kan försätta berg.
Lev idag just nu. Igår finns inte längre hör utan är bara former av erfarenheter, minnen idag. Morgondagen kommer först där borta i framtiden. Och just det vet vi inget om. Just nu gäller det är just nu vi lever och andas. Ha en fin dag.
Här sitter jag med fötterna på skrivbordet. Om några timmar börjar jag jobba. Jag tycker det är jobbigt att börja så där mitt på dagen. Bättre att börja tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. På morgonen kan jag inte starta upp projekt utan bara köra till jobbet. Om jag börjar fyra så är det en dag där jag kan göra saker. När jag som idag börjar halv två, så är det knepigare då måste jag liksom sitta och vänta in tiden. Fast det finns tid så vågar jag liksom inte börja med något. Hade jag börjat fyra så hade jag idag suttit och målat en stund för då hade jag hunnit med både att måla och rengöra penslarna. Idag hade penslarna fått stå i vatten och det vill jag inte riktigt.
Jag blev intervjuade av en journalist en gång, då hon tittade på mina tavlor och på intervaller mellan tavlorna, sa hon du kör femårs intervaller. Målar ett tag vilar i fem år och börjar igen. Kanske är det just det som gör att jag aldrig blir riktigt bra på det jag gör.
Det krävs ju tiotusen timmar för att bli bra så jag har nog några tusental kvar, innan jag kommer att känna mig nöjd. Fast kan det vara så att när man gör uppehåll länge att det liksom börjar om från början då? Eller är det som att lära sig att cykla?
När det gäller skrivandet så är det i alla fall så för mig att uppehåll gör ringrostigheter. Vilket gör att det är svårt att komma igång.
Skriver jag hela tiden ramlar orden fram utan att jag tänker. Men skriver jag inte på ett tag, så är det som att jag får gå ner i källaren för att hitta orden.
Nej nog babblat av mig.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar, för mig var gårdagen en ledighetsdag. Idag just nu är det timmen innan jag ska iväg till jobb där borta i framtiden är jag på jobbet. Just nu gäller det är i nuet vi har möjlighet att påverka.
Livet är inte som det ska här hemma. Ont i höften men något stort har hänt. För jag, jag har vågat mig på att prova det där med nålar i kroppen. Jag som inte ens vågar mig på att vaccinera mig mot odjuren fästingar som jag tycker så illa om. Tror det var för 5 år sedan som jag faktiskt vågade mig fram i pratet om vaccinationen mot fästingar. Men det tog stopp när sköterskan berättade att det inte var en spruta utan det var tre eller fyra. Då gick jag hem efter att jag sagt tack men nej tack.
Nu idag firade jag tredje gången gillt, med Fem nålar instuckna i rygg, höft och ben. Akupunktur som det så fint heter. Funkar? Jag vet inte, första gången jag gjorde det kändes det bra dagen efter. Andra gången gjorde det ont, samma dag och dagarna efter särskilt i natt då jag inte kunde sova. På Onsdag är fjärde gången och då ska det utvärderas om det fungerar. Nå, Ja, vi får se. I alla fall så tänkte jag belöna mig själv i min duktighet efter nålstickandet i dag. Om man nu belönar sig med att ligga på en brits med filt över sig och en obekväm ställning på nacken.
Det var i alla fall det som var min belöning. För efter Nål-stickandet så åkte jag till Munkedal, där de finns en salong för att göra fransar. Jo, trotts mina många år så har Dottern lurat mig in på en bekväm väg. Nåja inte bara dottern för en kollega till mig visade resultat på det redan i julas. Det var nog då jag kände att ja men kan hon så kan jag.
Så idag åkte jag och maken iväg till Munkedal närmare bestämt till Salongen
Jag hade redan innan bokat tiden i förra veckan, via bokadirekt .se. Redan i morse hade jag pratat med min dotter om att jag hade en tid. Då när hon kollade så blev hon lite konfunderad. För jag bokat in något som liksom hon visste att jag skulle bli besviken av. Så hon hade kontaktat salongen och ordnat till så att det blev det som jag ville ha. När jag kom till butiken så berättade fransfixar tjejen att hade hon hade pratat med min dotter, dom hade kommit fram till att det var singelblack något som skulle passa mig. Jag skulle få det till rabatten som fanns nu.
Asså tjejen som visade sig heta Erica var jätte duktig. Det tog inte alls så lång tid som det gjorde förra gången jag provade.
Jo för jag har provat för två tre veckor sedan då tog det lång tid och ont i nacken fick jag. Det var inte på den salong jag besökte nu. utan hemma hos en tjej som hade sånt i ett rum i hennes hus, Dessutom så funkade det inte så bra den gången. Fransarna ramlade av efter en vecka och då bara på ett öga.
Nu har jag ju just gjort dom här nya, men jag tänkte att jag får prova igen, och prova igen då får jag göra det på riktigt hos någon som är mera seriös. Eller som liksom har det som sitt jobb.
Asså hon den där Erica var fantastik så duktig och det blev så bra. Hela proceduren tog denna gång 1 timma och 40 minuter. Skillnad från förra gången då det tog minst två timmar och lite till. Priset var överkomligt 740 kronor då det var rabatt under Jan och februari. Skulle du boka så glöm inte skriva in koden JanFeb2020 under rabattkod.
Jag kan varmt rekommendera denna tjej hon var så duktig. Dessutom så tog hon inte illa vid sig av att jag hade en lite handduk med mig som jag rullade ihop för att få stöd för nacken. För va det något jag minns från första gången var det att nacken tog stryk av att ligga så länge och göra fransar. Idag tog det i och för sig mycket kortare tid men handduken hjälpte. Det var till och med skönt att ligga där och bli ompysslad. Lite lyx i vardagen och dessutom så behöver jag inte kleta på maskara under några veckors tid nu. Kommer bli enkelt att tvätta ansiktet på kvällen nu.
Nog om detta Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Nålarna ligger där bakom och lite i framtiden först på onsdag ska det igen bli akupunktur igen och det är där borta i framtiden. Just nu sitter jag här med fötterna på skrivbordet och dansar över tangenterna med mina fingrar. Ha en fin kväll.
Sonen visade mig lite peptalk eller motivation för dagen. Jag tyckte det var så klokt så jag frågade om jag fick dela med mig av den. Självklart fick jag det tyckte han. Så var så goda Läs och begrunda. Ibland behöver man lite motivation för att orka med dagen.
Positive Thinking!
Theres always time when you have a bad day and bad thoughts but thats ok. Sometimes You need that too to appreciate the good days and thoughts.
When you think its over, you need to remember the people that have supported you, think positive. Days go by and your still here and thats something to appreciate.
Time gose by and times over you have gotten up out of you bed and even when the days been bad your still walking around , Wipe away the tears and Look Forwards to a Better Day, A better Tomorrow.
Just idag behövde jag dessa kloka tankar, tur att jag har så klok son.
Lev idag just nu, igår är inte här och morgondagen är här först Imorgon. Just nu gäller.
Sitter nere i källaren och skriver. Klockan är snart 8, huset sover och vanligtvis brukar jag vid den här tiden sitta i soffan och dricka mitt kaffe. Men på grund av nattgäst så blir mitt kaffe intaget här nere i källaren. Det senaste året har det inte blivit så mycket sittande här. Sitter mest uppe på övervåningen och ner i källaren tränar jag mest. Igår var jag , maken och vår dotter med sin lille pojk till Eds marknad. Där träffade jag en av de jag jobbade med innan jag började jobba med ungdomar igen. Tänker att de flesta hörde att vi träffades för när vi sågs så hördes det. Hej Carina, lite efter det heja Frölunda nu.
På marknaden hade ett litet skrämmande gäng,träff och delade ut sitt hat och sin rädsla på små papper. Väl kammade om de hade hår. Stod de militäriskt på en kulle vid sidan om i slutet av Marknaden. Många tog emot pappret de delade ut. Nordiska motståndsrörelsen var det som stod där.
Mitt hat alltså min rädsla bolmande upp. Det var tur att jag hade maken och dottern med för annars hade jag gått fram och berättat ett och annat för gruppen. Min rädsla blir hat precis som deras rädsla är ett hat. Mitt hat är inte lika farligt som deras rädsla och hat.Det har historien påvisa redan tidigt 30-40 tal. När jag gick förbi gruppen en andra gång så var det inte hatet som bodde i mig,mera kunskapen som trillar ner när jag låter mig vänta och tänka en stund. Det var unga människor som inte hittat någon gemenskap utanför sin grupp. Det är unga människor som blivit skrämda av att vi tagit emot människor som har lämnat sina länder för att undvika krig och förföljelse.
Det är unga människor som vägrar tror på att Hitler fanns eller i alla fall att denne dåre gjort illdåd och förföljelse. Det är unga människor utan kunskap, som drivs och bildar uppfattningar av sina rädslor och hat. De är människor som lägger skulden på andra och inte inser att vi alla är en del av en helhet. Det är människor som är rädda för sådant som är okänt som de inte känner till. De är människor som blir stora, starka, farliga,hatiska i grupp. Det är människor som jag är rädd för. Inte för människorna i sig utan för deras hat, inskränkthet och okunskap, som jag till och med kallar dumhet.
Jag är rädd för vad dessa hatiska grupper kan ställa till med, Jag är rädd för den gemenskap som kan locka unga människor till att skada och göra samhället till ett kyligt hatiskt land.
Fast mest är jag rädd för alla dessa medelålders samt äldre människor som tog emot deras lappar och la i sina påsar. Jag hoppas verkligen att de förstod,att det endast var skräp som de tog till sig. Sånt som inte här hemma i en demokrati, som inte passar sig i vårt land. Fast Nordiska motståndsrörelsen en liten skrämd grupp kanske jag inte är så rädd för, är nog mera rädd för den tysta massan som tog hem papperna och kanske höll med om deras farliga åsikter.
Lev idag just nu, igår är historia och inte här just nu gäller, morgondagen den kommer först i morgon.
Just nu gäller! Passa på och sprid kärlek det gör vi genom handling och ord.
