Malix.se

Författare: Carina Ikonen Nilsson

  • När bloggen tystnar – och livet ändå fortsätter (med FileZilla, misosoppa och en grön badrumsmatta)

    När bloggen tystnar – och livet ändå fortsätter (med FileZilla, misosoppa och en grön badrumsmatta)

    När bloggen tystnar – och livet ändå fortsätter

    Med FileZilla, misosoppa och en grön badrumsmatta

    Read this post in English further down

    När bloggen låser ute sin egen ägare

    Vilken kväll det blev igår. Och vilken morgon.
    Jag satt här med datorn i knät, bloggen vägrade släppa in mig. FileZilla öppen, AI försökte hjälpa (lite trött ibland – det märks när det kommer STORA BOKSTÄVER och instruktioner som: Nu gör vi en sak i taget, Carina!).

    Tänk att AI lyckats lista ut att jag bara läser överskriften och sen kör på.

    Tillslut kom den där känslan: ”Ska jag kasta allt i sjön?”
    Men så tänkte jag om: ensam är inte stark – ensam är ensam. Jag bad om hjälp.

    arbete med en blogg som vägrar samarbeta.

    Loopia-ängeln och modet att be om hjälp

    Klockan 11.00 ringde jag Loopia.
    Och där fanns han – en ängel. För andra gången har jag haft tur. Han hittade ett tillägg som bråkade, tog bort det och fixade så bloggen fungerar igen. Men vet du – han berömde mig! Sa att jag gjort ett bra jobb med kataloger och filer.

    Och ja, jag blev stolt. Jag har lärt mig massor.
    Jag ska inte skryta. Men alltså – vilket tålamod, vilken envishet, vilken vilja att lära! Utan AI hade det aldrig gått. Fast han blev nog lite trött på mig.

    Har du också kämpat med teknik någon gång? Vad gjorde du?

    En mor-dotter-dag med rosa kofta och misosoppa

    Dottern ville shoppa – och ville ha med sin gamla mamma.
    Vi åkte till Borås, till outlets. Första stopp: Bubbleroom. Jag hittade en klänning, diskhanddukar och en liten vit teddyoverall med öron till en väns ofödda baby. Så söt att jag ville behålla den själv.

    Sedan vidare till Ellos outlet.
    Tur att dotterns bil inte är större – annars hade jag nog kommit hem med både soffa och stolar.

    På Knalleland hittade jag en rosa kofta och en blus. Exakt min stil.

    När modet känns som ett skämt

    Alltså – är det bara jag, eller ser allt ut som min farmors 70-tal?
    Brandgult, blommigt, hysteriska mönster. Jag gillar jordtoner och naturtyger.
    Jag är nog ganska ute just nu. Men vet du – jag bryr mig inte.

    Jag klär mig för mig själv. Inte för modet.
    Punken bor kvar i mig, även om det bara är i musiken nu.

    Hur gör du – klär du dig efter trender eller efter känsla?

    Sushi, passion och den där soppan

    Vi hade tänkt äta hos Ferdinand i Kungälv – men han hade stängt.
    Han ska sälja stället. Och jag vill verkligen hinna dit en sista gång. Han har en passion för mat som inte går att lära ut.

    Istället blev det sushi i Borås. Okej mat – men inte magisk.
    Men soppan! Miso med tång och purjo – wow. Den kommer jag att minnas.

    Det lilla som gör livet stort

    På vägen hem stannade vi på Överby – skor, Rusta.
    Och jag fick äntligen en grön badrumsmatta. Grönt är min färg.
    En lyxshake från Max fick avsluta dagen – men det får bli ett inlägg för sig.

    Vad tänker du?

    Har du kämpat med teknik som nästan tog musten ur dig?
    Vad tycker du om modet just nu?
    Vad gör du när livet krånglar – ger du upp eller biter du ihop?

    Skriv gärna en kommentar – jag läser allt!

    Stötta mitt skrivande

    Vill du stötta mitt skrivande? Lämna gärna ett litet bidrag via PayPal. Det betyder mer än du tror.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer med sin skönhet i morgon. Just nu gäller. Just NU!

    Read this post in English below 

    <a id="engelsktext"></a>

    When the Blog Shuts You Out – and Life Keeps Rolling

    With FileZilla, Miso Soup, and a Green Bath Mat

    Läs det här inlägget på svenska längre upp

    When Your Blog Locks You Out

    What a night. And what a morning.
    There I was, laptop on my lap, blog refusing to let me in. FileZilla open, AI by my side – sometimes a little annoyed (you can tell when the BIG LETTERS and ”Let’s take this one step at a time, Carina!” start coming out).

    Apparently, AI knows I only read the headline and skip the rest.

    I felt like giving up. But then I reminded myself:
    Being alone isn’t strong – it’s just lonely.
    So I did something brave: I asked for help.

    jobbar med en blogg som inte fungerar

    The Loopia Angel and the Courage to Ask

    At 11:00, I called Loopia.
    And there he was – an angel. Again.
    He removed the plugin causing the issue and got the blog working again. And even more – he told me I’d done a great job with all the files and folders.

    And yes – I was proud. I’ve learned a lot.
    I don’t mean to brag. But really – what patience, what persistence, what a will to learn! Without AI, I wouldn’t have made it. Even if he got a little fed up with me.

    Have you ever battled with tech problems? How did you deal with it?

    A Mother-Daughter Day – Teddy Suits and Miso Magic

    My daughter invited me to join her shopping in Borås.
    First stop: Bubbleroom. I found a dress, some towels, and the cutest white teddy overall with ears for an unborn baby. So soft I wanted to keep it myself.

    Next up: Ellos outlet.
    Thank goodness the car wasn’t bigger – I would’ve brought half the furniture section home.

    At Knalleland, I found a pink cardigan and a blouse – exactly my kind of style.

    When Fashion and I Go Separate Ways

    Is it just me – or does everything look like the 1970s exploded?

    Bright orange florals, weird prints, ruffles.
    I love earthy tones and natural fabrics. I’m definitely not on-trend. But you know what? I don’t care.

    I dress for me, not for fashion.
    The punk may be gone from my wardrobe – but it still lives in my soul.

    Do you follow trends – or your own style?

    Sushi, Passion, and the Perfect Soup

    We wanted to eat at Ferdinand’s in Kungälv – but he was closed.
    He’s planning to sell the place. I really hope to eat there one last time.
    He has a passion for food that can’t be copied.

    So, we went for sushi in Borås instead. Decent, but not special.
    But the soup! Miso with seaweed and leek – it was unforgettable.

    The Little Things That Make Life Big

    We stopped at Överby – shoes, Rusta.
    And finally – I got my green bath mat. Of course it’s green.
    A luxury shake from Max ended the day – but that deserves its own post.

    What About You?

    Have you ever had a day when tech nearly broke you?
    What’s your take on fashion these days?
    What do you do when life gets messy?

    Leave me a comment – I’d love to hear from you.

    Support My Writing

    If you’d like to support my writing, you can leave a small tip via PayPal. Thank you – it really means a lot.

    Carina Ikonen Nilsson Live today, right now – yesterday is gone, and tomorrow will arrive with its beauty when it comes. What matters is this moment. Right NOW!
    Carina Ikonen Nilsson
    Live today, right now – yesterday is gone, and tomorrow will arrive with its beauty when it comes. What matters is this moment. Right NOW!

    SV
    #bloggproblem #loopiasupport #teknikstrul #vardagsliv #mammadotterdag #personligstil #misosoppa #grönahem #skrivandetskraft #carinasblogg #vardagsreflektion #modetänkt #livetpågår #nuetgäller

    GB
    #blogissues #loopiasupport #techtroubles #everydaylife #motherdaughterday #personalstyle #misosoup #greenhome #writingjourney #bloglife #momentsmatter #fashionthoughts #rightnowmatters

  • Hemma igen – med blogg, bär och vardag i behåll

    Hemma igen – med blogg, bär och vardag i behåll

    Scroll down for the English version of this post.

    Så. Nu är bloggen tillbaka.

    Det tog sin tid. En hel del tålamod, klickande, rensande – och ja, några svordomar också. Men nu är jag här igen, med ord, tankar och en kopp kaffe i handen.

    Min gud, vad jag har lärt mig mycket under den här tiden.
    FileZilla är något jag aldrig ens sett förut, men nu? Nu kan jag ta bort skadlig kod och få bloggen att fungera igen. Jag känner mig faktiskt stolt. På riktigt.

    När tekniken tystnar

    Bloggen låg nere. Skadlig kod, säkerhetsplugins som krockade och en lång kamp med både mig själv och supporten. När jag till slut ringde Loopia – istället för att maila – möttes jag av en kille jag nog inte pratat med förut. En eldsjäl, som snabbt förstod att här satt en noob som behövde hjälp. Och hjälp fick jag. Han fixade det sista, och sidan öppnades igen.

    Jag har varit kund hos Loopia sedan starten, men ärligt – jag har ibland undrat varför. Men efter det samtalet känner jag: jag stannar kvar. För det är tryggt när det finns människor med hjärta på andra sidan supporten.

    Att bloggen varit nere har känts som att min röst försvann.
    Mitt skrivande är min röst.
    Mitt andetag. Min spegel. Min plats.

    Men nu är allt igång igen.
    Jag andas igen.

    Hemma i växthuset

    Vi kom hem igår från vår resa till Norr. Sista natten sov vi i Mora, regnet smattrade hela natten. Nu står husbilen åter på gårdsplanen och jag har tagit min sedvanliga runda – öppnat växthusdörren, inspekterat tomaterna, andats in den tunga, varma luften.

    Plantorna hade överlevt. Lite övervattnade, visserligen – sonen trodde bevattningen inte funkade, så han tog till slangen. Men vad gör det? Det växer, och det är det viktiga.

    Det är något särskilt med att komma hem till jord.
    Till sånt som växer – oavsett om jag är där eller inte.

    Svartavinbär och saft

    Buskarna dignar av svartavinbär. Tunga, mörka bär som nästan ropar på mig.
    Det är dags. Att plocka. Att koka. Att fylla frysen med smaken av sommar.

    Förr kokade jag massor av saft. Nu ska jag börja igen.
    En nygammal vana – svartavinbärssaft och tystnad i köket.

    Och bloggen då?

    Den är tillbaka. Tack och lov för det.
    Mina ord har bubblat inombords, och det här – min stund med bloggen – är så saknad.
    Tänk vad vanor gör med oss. Det här är min stillhet. Min vila.

    Med nya ord. Nya bilder. Nytt syre i tanken.

    Tack för att du väntat. Tack för att du läser.
    Vi hörs snart igen.

    Carina Ikonen NIlsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

    malix/Carina

    bloggåterkomst #växthusliv #svartavinbär #saftkokning #livetpålandet #skrivandetskraft #loopia #teknikstrul #bloggpaus #tillbakamedorden #malixblogg #egenodlat #husbilsliv #sommarskörd #tacksamhet

    English Version

    And just like that – the blog is back.

    It took time. A whole lot of patience, clicking, cleaning – and yes, a few curse words.
    But here I am again, with thoughts, words, and a coffee in hand.

    Oh my, I’ve learned so much during this time.
    FileZilla was a mystery to me – but now? I can remove malicious code and make things work again. I’m honestly proud of myself.

    When the silence took over

    The blog went down. Malware, conflicting plugins, and a long talk – with myself and with tech support. Eventually, I called Loopia instead of emailing. And on the other end was a soul on fire – someone who knew just how to help a noob like me.

    He fixed the final issue, and the site came back online. I’ve been a Loopia customer since the beginning, and now I feel like I’ll stay. There’s something comforting about people who truly care.

    When the blog was down, it felt like my voice disappeared.
    My writing is my voice.
    My breath. My mirror. My place.

    Now it’s working again.
    Now I can breathe again.

    Back home – in the greenhouse

    We returned home yesterday after our trip up north. We spent the final night in Mora, where the rain poured down endlessly. Now the motorhome is parked in our yard again. I took my usual walk – opened the greenhouse door, checked on the tomatoes, breathed in the heavy, humid air.

    The plants survived. A bit overwatered – my son thought the irrigation failed, so he used the hose. But that’s okay. They grow – and that’s what matters.

    There’s something special about coming home to soil.
    To things that grow – whether I’m there or not.

    Blackcurrants & summer syrup

    The blackcurrants are ready.
    Dark, heavy berries calling out to be picked.
    Time to make syrup. Time to fill the freezer with the taste of summer.

    I used to make a lot of juice and syrup. Time to start again.
    A familiar rhythm, rediscovered – with silence in the kitchen and summer in the air.

    And the blog?

    It’s back. Finally.
    My words have been bubbling inside me, and I missed this. This space.
    It’s strange how habits shape us. But this – this is my calm.

    New words. New images. New breath.

    Thank you for waiting. Thank you for reading.
    See you again soon.

    malix/Carina

    blog is back, WordPress malware, FileZilla, Loopia support, greenhouse at home, blackcurrants, homemade syrup, summer feeling, motorhome trip, blog writing, return to blogging, WordPress safe again

  • En ny dag att leva och andas i

    Engelsk version here

    Förord:
    Att skriva är mitt sätt att andas. Och idag andas jag tacksamhet – för natten, för morgonen och för resan som varit. Här kommer några rader från vår stund i Vilhelmina, innan vi styr hemåt igen.

    Tacksamhet som livsstil

    Ny dag att leva. Ny dag att andas i.
    Jag känner ofta tacksamhet över att få vakna – bara det att få slå upp ögonen och börja om, är något jag inte längre tar för givet. Ju fler år som går, desto oftare tänker jag just i tacksamhetens tankar. Det är som att åldrandet skalar bort bruset och gör plats för det som faktiskt betyder något.

    Morgon i Vilhelmina och en fulladdad start

    Just idag bor jag i mina tacksamheter.
    Tacksam över en god natts sömn.
    Tacksam för att vi landat här i Vilhelmina.
    Och tacksam för att vi idag påbörjar färden hemåt.

    Jag vet inte hur långt vi kommer åka – kanske hela vägen till Mora, eller så stannar vi i Östersund. Det är många mil hem, men vi tar det i vår egen takt.

    Alla mil vi lagt bakom oss

    Vilken resa vi har gjort!
    Så många upplevelser, så många mil – och framför allt: så mycket vi har delat. Jag, maken och lillkillen. Igår när vi kom fram hit var det dags att ladda – både teknik och kropp. Dammsugare, tandborste, datorer – allt behövde fyllas på inför en ny dag.

    Vi campar mest för att få duscha varmt och ladda våra grejer. Andra på campingen sitter ute, umgås, grillar och lever campingliv. Vi gör det där andra – fixar mat, duschar, plockar i ordning. Sedan kryper vi ner med våra mobiler eller datorer en stund, innan sömnen tar oss. Tror inte vi varit uppe sent en enda kväll. Alla upplevelser och mil gör oss kvällströtta.

    En trötthet som känns i kroppen

    Igår kväll satt jag och skrev mitt inlägg, och jäspade i kapp med mina egna ord. Tårarna rann längs kinderna av trötthet, och så fort huvudet landade på kudden var jag borta.

    Långfil – norrländsk frukostkärlek

    På vårt stopp vid Blåsjön hittade jag något jag längtat efter – långfil!

    Långfil är en klassisk norrländsk syrad mjölkprodukt, tjockare än vanlig filmjölk och med en lite syrlig, mjuk smak. Den har långa trådar när man rör i den – därav namnet. Långfil är en barndomsfavorit för många, och en symbol för norrländsk frukostkultur. Ibland kan man smaksätta den med lite kanel, ingefära eller socker – då blir det rena njutningen.

    Så idag blir det lyxfrukost med långfil. Och ett litet leende, bara för att det blev så norrländskt som det ska.

    Stekenjokk – ett fjällandskap att bära med sig

    Under vår resa passerade vi Stekenjokk, ett område som inte går att beskriva utan att andas in lite extra.

    Stekenjokk är en av Sveriges högst belägna vägar, och sträcker sig över fjällplatån i gränslandet mellan Jämtland och Lappland. Här öppnar sig landskapet som ett oändligt tak mot himlen. Karga fjäll, porlande smältvatten och snöfläckar som ligger kvar även mitt i sommaren. Naturen är mäktig – vild och vindpinad, men ändå rofylld.

    För lillkillen var det kanske mest snön i juni som var spännande. För oss andra – tystnaden, vidderna och känslan av att vara en liten prick i något mycket större.

    En resa för minnenas skull

    Lillkillen har kanske mest suttit med sin mobil eller dator, men han har ändå fått uppleva Norrland och Norge. Nu kan han säga ”Där har jag varit” – och faktiskt veta hur det ser ut. Han vet nu att vädret här kan slå om på ett ögonblick – från sol till regn, från lugnt till storm. Han kan berätta om vinden i fjällen, som ibland blåser så kraftigt att det knappt går att ta sig fram.

    Och just vindarnas kraft har vi fått känna av – inte bara en gång utan två. Då när luften känns som ett hinder i sig själv. En kraft att både respektera och minnas.

    Hemåt – med hjärtat fullt

    Nu packar vi ihop, laddar upp det sista och styr sakta hemåt.
    En resa är aldrig bara vägar och stopp – det är minnen, känslor, lärdomar.
    Och jag känner mig tacksam över varje steg.

    Skrivtid bland fjäll och filer

    Något annat jag burit med mig under den här resan är orden.
    Jag har fått tid att skriva – och kanske ännu viktigare, jag har fått tid att lyssna. Till mina egna tankar. Till vinden i fjällen. Till tystnaden.

    Det är också här, mitt i resan, som en ny titel till en framtida saga dök upp. Den ligger än så länge bara i sin början. Men Vinghästen – den sagan fortsätter att växa.

    Just nu arbetar jag aktivt med att skriva klart sagan om Vinghästen, Alfred och Tom. Det är en berättelse som vuxit fram under lång tid – bit för bit, bild för bild – och nu håller på att ta form som en riktig bok. En bok jag kommer att ge ut när den är färdig.

    Bilderna i boken skapas med hjälp av AI, men berättelsen, känslan och rösten är min. Det är min saga – född i en husbil, buren av skogar, tystnad och fantasi. Och kanske har fjällvindarna viskat några extra rader längs vägen.

    Vill du läsa mera om hur jag jobbar med boken. Det finns här på bloggen under taggen Vinghästen.

    ”Vill du få ett meddelande när boken är klar? Lämna gärna en kommentar eller skicka ett mejl.”
    …så gör jag gärna det! Vill du det?

    Tack för att du läser.
    Vill du följa fler inlägg från våra resor och min vardag? Lämna gärna en kommentar eller dela med dig av egna reseminnen.
    Och om du vill stötta mitt skrivande – skänk en slant via PayPal.

    Lev väl. Och glöm inte att andas.
    /Carina – malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #Långfil #Husbilsliv #Stekenjokk #Fjällresan #Norrlandskultur #Tacksamhet #Campingliv #Resedagbok #Vilhelmina #malixse
    #NordicTraditions #Stekenjokk #SwedishMountains #RVjourney #TravelJournal #GratitudeMorning #NorthernSweden #CampingLife #SwedishCulture

  • A New Day to Breathe and Live In

    SV version here.

    Foreword

    Writing is my way of breathing. And today, I breathe gratitude – for the night, the morning, and the journey we’ve been on. Here are a few words from our moment in Vilhelmina, before we begin our way home again.

    Gratitude as a Way of Life

    A new day to live. A new day to breathe.
    I often feel gratitude just for waking up – simply opening my eyes and starting over is something I no longer take for granted. The more years that pass, the more I live in thoughts of thankfulness. It’s as if growing older peels away the noise and makes space for what truly matters.

    Morning in Vilhelmina – Fully Charged

    Today, I live inside my gratitudes.
    Grateful for a good night’s sleep.
    Grateful that we arrived here in Vilhelmina.
    And grateful that we begin our journey home today.

    I don’t know how far we’ll go – maybe all the way to Mora, or perhaps we’ll stop in Östersund for the night. There are many miles to travel, but we’ll take them at our own pace.

    All the Miles Behind Us

    What a journey we’ve had!
    So many experiences, so many miles – and most of all: so much we’ve shared. Me, my husband, and the little one. Yesterday, when we arrived here, it was time to recharge – both body and devices. Vacuum cleaner, toothbrush, laptops – everything needed a boost before the new day.

    We mostly camp to enjoy a warm shower and recharge everything. Others at the campgrounds sit outside, socialize, grill, and enjoy the camping life. We do the other things – prepare food, shower, tidy up for the night. Then we curl up with our phones or computers for a little while, before sleep takes us. I don’t think we’ve stayed up late even once. All those miles and moments make us tired by nightfall.

    A Tiredness You Feel in Your Bones

    Last night, I was writing a blog post, yawning through every sentence. Tears streamed down my cheeks from all the yawning. And the moment my head hit the pillow, I was gone.

    Långfil – A Northern Breakfast Love

    At our stop in Blåsjön, I found something I’d been longing for – långfil!

    Långfil is a traditional northern Swedish fermented milk product – thicker than regular yogurt and with a soft, tangy taste. It forms long, silky threads when stirred – hence the name. For many, it’s a childhood favorite and a true symbol of northern Swedish breakfast culture. Sometimes, you can sprinkle a little cinnamon, ginger, or sugar on top – and it becomes pure delight.

    So today, I’m treating myself to a proper northern breakfast with långfil. And a quiet smile – because this morning feels exactly as it should.

    Stekenjokk – A Mountain Landscape to Carry with You

    During our journey, we passed Stekenjokk, a place you can’t describe without pausing to take a deeper breath.

    Stekenjokk is one of Sweden’s highest roads, stretching across a mountain plateau in the borderlands between Jämtland and Lapland. The landscape opens like a skyward roof. Rugged mountains, melting snow streams, and patches of snow that linger well into summer. The nature here is powerful – wild and wind-worn, yet calming.

    For the little one, it was the snow in June that stood out. For us, it was the silence, the vastness, and the feeling of being just a tiny dot in something so much greater.

    A Journey for the Memory Bank

    The little one may have spent a lot of time with his phone or laptop, but he still got to experience the landscapes of Norway and northern Sweden. Now he can say “I’ve been there” – and truly know what it looks like. He knows now how quickly the weather changes here – from sun to storm in a snap.

    He can say, “Yes, I remember – the wind up there really can blow!”
    And we’ve felt that – not once, but twice. Winds so strong you could barely walk forward. A force you have to both respect and remember.

    Heading Home – With a Heart Full

    Now we’re packing up, charging the last devices, and slowly heading home.
    A journey is never just roads and rest stops – it’s memories, emotions, and lessons.
    And I’m truly grateful for every step.

    Writing Time Among Fjäll and Fil

    Something else I’ve carried with me on this trip is words.
    I’ve had time to write – and more importantly, time to listen. To my own thoughts. To the wind in the mountains. To the silence.

    It was here, during this journey, that a new title for a future story arrived. It’s still just a seed. But The Winged Horse – that tale is growing.

    Right now, I’m actively working on writing the full story of The Winged Horse, Alfred, and Tom. It’s a tale that has grown slowly over time – piece by piece, image by image – and now it’s taking shape as a real book. A book I plan to publish when it’s ready.

    The illustrations are created with help from AI, but the story, the voice, the emotion – that’s all mine. It’s my story – born in a camper van, carried by forest stillness, silence, and imagination. And maybe the mountain winds have whispered a few extra lines along the way.

    Would you like to follow the journey as I work on the book? You can read more here on my blog, under the tag The Winged Horse.

    Would you like to get a message when the book is ready?
    Feel free to leave a comment or send me an email – I’d love that.

    Thank you for reading.
    If you’d like to follow more of our travels and everyday moments, feel free to comment or share your own stories.
    And if you’d like to support my writing – donate a small gift via PayPal.

    Live well. And don’t forget to breathe.
    /Carina – malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #NordicTraditions #Stekenjokk #SwedishMountains #RVjourney #TravelJournal #GratitudeMorning #NorthernSweden #CampingLife #SwedishCulture

  • Tillbaka på Kolgårdens Camping – som att komma hem

    Länk till engelsk version: Read this post in English.->

    Förord

    Det här är ännu ett inlägg från vårt liv på hjul – från vår lilla husbil LVL², där vi landat på en av våra favoritplatser. Här samlas trötthet, tacksamhet och en längtan efter vila. Att få stanna upp, andas ut och bara vara.

    Tillbaka på Kolgårdens Camping – som att komma hem

    Vi har landat på Kolgårdens Camping ännu en gång, och det känns lite som att komma hem. Här är vackert, lugnt och trivsamt. Servicehusen är fräscha, det är rent och snyggt överallt. Maken berättade att campingen har vuxit – och det syns. Nya servicehus har byggts och området har blivit mer tillgängligt.

    Det är alltid lika trevligt att komma hit. Man känner sig välkommen, nästan som om platsen minns en.

    En dusch som tvättade bort fjällets kyla

    Det första jag gjorde när vi kom fram var att duscha.
    Och om ni bara visste – vilken ljuvlig känsla det var att få ställa sig i en varm dusch, i ett varmt hus, efter fjällturen där vi nästan blåste bort.

    Vädret vände snabbt. Från klar himmel till kolsvart. På bara några minuter drog ett oväder in över oss. Det blåste upp, det regnade, och jag frös långt in i märgen. Men duschen gjorde underverk.

    En längtan att stanna – men också röra sig hemåt

    Nu när vi är här så känns det som att allt i kroppen andas ut. Jag skulle så gärna vilja stanna en dag extra – bara för att slippa åka iväg direkt. En dag till i det här vackra, välkomnande landskapet hade varit underbart.

    Men samtidigt finns en stilla lockelse i att börja färden hemåt. Vi får se vad maken säger – kanske tycker han som jag.

    Vägen från Stekenjokk – en prövning på fyra hjul

    Vägen mellan Stekenjokk och Vilhelmina var allt annat än behaglig. Det var vägarbeten – överallt.

    Vissa sträckor var bara grovt grus med stora stenar, nästan som rullgrus. Min is i magen smälte fort när vi körde där. Vi kunde inte köra fortare än 40 km/h, och jag höll andan mer än en gång.

    Men vi tog oss fram – långsamt, försiktigt – och nu är vi här. I trygghet, i värme.

    En stund för orden – och nya idéer föds

    Efter den långa färden, med fjällens regn och vägarbetens damm bakom oss, har jag också fått en oväntad men trivsam upplevelse – att bara sitta här, i vår lilla husbil, med utsikt över campingen och skriva av mig.

    Alla dagens intryck, ljud, växlande väder och känslor har format ord som behövde komma ut. Det känns som en slags lättnad.

    Och som om inte det vore nog – en ny idé till en saga dök upp. Titeln har redan viskat sitt namn till mig, men själva berättelsen får ligga till sig ett tag. Den får vila, mogna och växa – tills Vinghästen är klar med sin färd.

    Avslutningsvis

    Tack för att du följer vår resa. För mig betyder det mycket att få dela dessa stunder – med dig som läser.

    Har du själv campat på Kolgårdens Camping eller åkt över Stekenjokk? Lämna gärna en kommentar – jag blir glad av varje ord.

    Och om du vill stötta mitt skrivande:
    Skänk en slant via PayPal →

    Önskar dig en fin kväll,
    Malix/Carina

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Hashtags

    Svenska:
    #Husbilsliv #KolgårdensCamping #Fjällresa #Stekenjokk #CampingVästerbotten #SvenskNatur #Vägäventyr #Resedagbok #LVL2 #SkrivaPåResandeFot #Vinghästen #SkapandeResa

    Engelska:
    #RVLife #SwedenByMotorhome #StekenjokkRoad #SwedishNature #CampingInSweden #MountainTravel #TravelDiary #NordicCampground #CreativeJourney #WritingOnTheRoad #WingedHorse

  • Back at Kolgårdens Camping – Like Coming Home

    Link to Swedish version: Läs det här inlägget på svenska. ->

    Foreword

    This is another post from our life on wheels – from our little motorhome LVL², where we’ve just arrived at one of our favorite places. Here, fatigue, gratitude, and the longing to pause all come together. A moment to breathe and simply be.

    Back at Kolgårdens Camping – Like Coming Home

    We’ve arrived once again at Kolgårdens Camping, and it honestly feels like coming home. It’s beautiful, peaceful, and welcoming. The service buildings are fresh, clean, and tidy.

    My husband told me the campsite has expanded – and I can see that myself. They’ve built more service facilities and made the area more accessible.

    It’s always nice to come here. You feel truly welcome, almost as if the place remembers you.

    A Shower to Wash Away the Mountain Chill

    The very first thing I did when we arrived was to take a shower.
    And oh, what a delight it was – stepping into a warm shower, in a cozy building, after a windy and rainy trip up in the mountains.

    The weather changed in a heartbeat. One moment clear skies – the next, darkness and strong winds. It came faster than I expected. I was freezing to the bone, but the hot water brought me back to life.

    The Urge to Stay – Yet Also to Head Home

    Now that we’ve landed here, I feel my whole body exhale. I’d really love to stay an extra day – just to avoid rushing off again. One more day in this beautiful, welcoming place would be lovely.

    At the same time, there’s a quiet pull to begin the journey back home. We’ll see what my husband thinks – maybe he agrees with me.

    The Road from Stekenjokk – A True Challenge

    The road from Stekenjokk to Vilhelmina was anything but easy. Roadworks everywhere.

    Some stretches were just rough gravel with big, rolling stones. It felt like driving on loose rocks. My nerves melted the moment we hit that part – we couldn’t drive faster than 40 km/h, and I held my breath more than once.

    But we made it – slowly, carefully – and now we’re safe and warm.

    A Moment for Words – And New Ideas Are Born

    After this long day, with mountain rain and dusty roadwork behind us, I’ve had a truly comforting moment – just sitting here in our motorhome, looking out over the campground, writing down everything that’s been building up inside me.

    All the impressions, the sounds, the shifting weather and feelings – they needed to come out. And now they have.

    As if that wasn’t enough – a new story idea popped up today. The title came to me like a whisper. But the tale itself will have to rest and grow – for now, it remains in the shadows until Winged Horse has finished its journey.

    In Closing

    Thank you for following our journey. It means a lot to me to be able to share these moments – with you.

    Have you ever camped at Kolgårdens Camping or driven the Stekenjokk road? I’d love to hear your thoughts – leave a comment below!

    And if you’d like to support my writing:
    Send a small gift via PayPal →

    Wishing you a beautiful day,
    Malix/Carina

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Hashtags

    English:
    #RVLife #SwedenByMotorhome #StekenjokkRoad #SwedishNature #CampingInSweden #MountainTravel #TravelDiary #NordicCampground #WritingOnTheRoad #CreativeJourney #WingedHorse

    Svenska (för internationella sökningar):
    #Husbilsliv #KolgårdensCamping #Fjällresa #Stekenjokk #CampingVästerbotten #Vinghästen #SkapandeResa

  • Another Morning in LVL² – 1000 km from Home but Close to the Heart

    Another Morning in LVL² – 1000 km from Home but Close to the Heart

    SE läs det här inlägget på SVENSKA

    Foreword
    This is a morning post written from the small table in our camper van. Coffee in hand, the world still quiet, and my body slowly waking up after a better night of sleep than the ones before. Gratitude and longing swirl together in my thoughts as the road waits outside.

    On the Road Again – for the Last Time?

    We’ve only been away for three days, but it already feels like forever since we left home. We’re now about 1000 kilometers north, and today we’ll continue towards Gäddede, Stekenjokk, and Vilhelmina – places we’ve visited so many times I’ve lost count.

    But this trip isn’t just about us.
    This one is for the Little One – so he’ll know what our country looks like. So he can say:

    “I’ve been there. I remember. I know what it looks like.”

    Maybe it’s the last time we take this journey. Because this is the last youth we’ll have living with us. That thought stirs something deep in me.

    ADHD, Sleep, and the Soothing Rhythm of the Road

    Last night I finally slept – not perfectly, but better. Around six and a half hours. The previous nights? Barely four. And with ADHD, that kind of sleep deprivation starts to eat away at both body and mind.

    Sleep and ADHD don’t always go hand in hand.
    The thoughts keep spinning, the body doesn’t settle, and even when you’re tired, it’s like your brain didn’t get the memo.

    But here in the camper, something shifts. Maybe it’s the fresh, crisp northern air. Maybe it’s the rhythm of travel. The Little One, who often says he can’t fall asleep, drifts off in less than half an hour here. There’s a calm in motion that helps the chaos settle.

    For ADHD bodies, movement can bring peace. When the outside moves, the inside can finally rest.

    Vegset – Roadwork, Rocks, and Memories

    Right now, we’re in Vegset, staying at a familiar campsite. Outside, roadwork is underway – just like it was three years ago when we were here.
    The road closes between 7 p.m. and 7 a.m., every night.

    They’re widening the road and installing fences to catch falling rocks and forest debris. The timing is perfect for the campsite – the last stop before the road closes. Some might find it inconvenient. I think it’s clever.

    Missing Home, Wondering About Tomatoes

    Even though we just left, I already feel a pull toward home.
    How’s the greenhouse doing?
    Are the cucumbers bigger?
    Have the tomatoes begun to ripen?

    Our greenhouse waters itself – but only if the rain barrel isn’t empty. And the shower at home – oh, how I miss it. Campground showers work fine, but they stop when your coins run out. At home, there’s no such interruption.

    A Little Guilt, A Lot of Gratitude

    I have to admit, I felt a little guilty this morning.
    Here I am, sitting in our lovely camper, traveling across countries, and still… missing home.
    But then I reminded myself – we’re lucky.
    Not everyone can do this. Not everyone has the means.

    Be grateful, Carina. This is a gift.

    There will be days, soon enough, when I sit at home and wish I were back on the road.

    Writing on the Move – and Letting the Story Grow

    Even though it’s a bit cramped and tricky, I’m still working on my book.
    ”The Winged Horse at Dusk.”
    It was supposed to be a short story – but stories that carry feelings and challenges… they grow. And I’m letting it take the space it needs. I write a few pages each night, after we’ve parked and settled.

    Final Words – from LVL², With Heart

    That’s all for now.
    Thank you for reading – it means more than you think.

    Want to say hello or share your thoughts?
    Leave a comment or email me at carina@malix.se. I read every word.

    And if you’d like to support my writing:
    Click here to donate via PayPal. – Even a small gesture makes a big difference.

    Wishing you a day that’s yours to shape – in thought, in pace, in peace.
    /Carina

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Hashtags

    #VanLife #ADHDandSleep #NorwegianCamping #TravelingWithKids #WritingOnTheRoad #EveningHorseTale #TinyHouseOnWheels #GratitudeInMotion #GreenhouseThoughts #RoadtripReflections

  • Ännu en morgon i LVL² – 100 mil hemifrån, men nära känslorna

    Ännu en morgon i LVL² – 100 mil hemifrån, men nära känslorna

    GB Read this post in English.

    Förord
    Det här är en morgon i husbilen, där kaffet fortfarande är varmt och kroppen sakta vaknar till liv efter en natt med lite mer sömn än tidigare. Tankarna snurrar, längtan blandas med tacksamhet – och allt rör sig i mig medan världen utanför fortfarande är tyst.

    Vi är ute på vägarna igen

    Vi har bara varit borta i tre dagar – ändå känns det som en evighet sedan vi var hemma. Nu är vi nästan 100 mil bort, och i dag ska vi vidare mot Gäddede, Stekenjokk och Vilhelmina. De där platserna som jag inte längre minns hur många gånger vi besökt. Men varje gång är ändå en egen resa.

    Den här gången handlar det inte bara om vår egen längtan norrut. Det handlar om Lillkillen. Han ska få veta hur vårt land ser ut – och hur grannlandet ser ut. Han ska kunna säga:

    ”Där har jag varit. Jag minns. Jag vet hur det ser ut.”

    Och kanske är det här sista gången vi gör den här resan, just hit upp. För det här är också sista ungdomen vi kommer ha boende hos oss. Det är stort. Och lite vemodigt.

    ADHD, sömn och bilens lugnande rytm

    I natt fick jag sova. Inte hela natten, men ändå – sex och en halv timmar. De senaste nätterna har det varit max fyra timmar, och det känns i hela kroppen när sömnen inte kommer. Jag tror många med ADHD kan känna igen sig i det.

    Sömnen är ofta en kamp. Tankarna snurrar, kroppen vill inte stilla sig, och även när man är trött så är det som att kroppen inte lyssnar.

    Men här i husbilen händer något. Kanske är det rytmen i bilen, kanske är det luften – klar och frisk, lätt att andas. Lillkillen, som hemma säger att han inte kan sova, somnar på under en halvtimme här. Fast vi mest sitter still i bilen på dagarna, så sover han gott. Det är något med att vara på väg som gör det lättare att landa.

    Det är något läkande i rörelse, särskilt för en ADHD-kropp. Intrycken rör sig snabbare ute, och då blir det kanske lite lättare att vila inuti.

    Vegset, vägarbeten och gamla minnen

    Just nu är vi i Vegset, på en liten camping där vi varit förr. Utanför pågår vägarbete – precis som för tre år sedan. Vägen stängs av varje kväll mellan 19.00 och 07.00. Det är kanske irriterande för många, men för campingen är det nog ett guldläge. Hit kommer folk och stannar – eftersom de ändå inte kan köra vidare.

    De bygger bredare väg och sätter upp stängsel längs berget. Skydd mot nedfall från skogen. Det känns tryggt. Minnet av att vi varit här förr smyger sig på. Det finns något fint i att komma tillbaka till platser som bär ens historia.

    Hemlängtan och växthusfunderingar

    Trots att vi nyss kommit iväg känner jag hur hemlängtan smyger sig på. Jag undrar hur det ser ut i växthuset.
    – Har gurkorna vuxit?
    – Har tomaterna börjat få färg?
    – Har det regnat, eller är tunnan tom?

    Växthuset är självbevattnat, men utan vatten i tunnan blir det ingenting. Och duschen hemma – den längtar jag också efter. Här på campingen tar duschen slut när pengarna i automaten gör det. Hemma är det bara att stå där en stund till.

    Tacksamhet och tillrättavisning

    Mitt i den där längtan känner jag mig nästan skamsen. För vi har husbil, vi har råd att resa. Vi har möjligheten att visa barnen världen. Och ändå sitter jag här och längtar hem.

    Men jag vet ju – det kommer dagar när jag sitter hemma och längtar bort. Det går i vågor. Så jag påminner mig själv:

    Carina, du har det bra. Var tacksam.

    Skrivandet rör sig med mig

    Jag försöker fortsätta med min bok. ”Vinghästen i skymningen.” Det är trångt i husbilen, svårt att få ro, men jag skriver någon sida varje kväll. Det som skulle bli en liten saga har vuxit. För känslor tar plats. Och ibland kräver de många sidor för att få landa.

    Slutord – och ett hej från LVL²

    Orden tar slut för denna gång. Tack för att du är här, tack för att du läser.

    Vill du höra av dig? Skriv en rad i kommentarerna – eller mejla mig direkt på carina@malix.se. Jag läser allt.

    Och om du vill stötta mitt skrivande:
    Skänk en slant via PayPal här – varje litet bidrag gör skillnad.

    Önskar dig en dag där du själv får välja tempot, tankarna och tonläget.
    /Carina

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


    #Husbilsliv #ADHDochSömn #Vegset #Campingvardag #SkrivaPåResandeFot #Växthusdrömmar #VinghästenISkymningen #Familjeresa #ResaMedBarn #Tacksamhetsreflektion
    #VanLife #ADHDandSleep #NorwegianCamping #TravelingWithKids #WritingOnTheRoad #EveningHorseTale #TinyHouseOnWheels #GratitudeInMotion #GreenhouseThoughts #RoadtripReflections

  • From Mountains to Fjords – Our Journey to Vegset, Norway

    Support My Writing

    If my words touch you – if they bring comfort, curiosity or simply a moment of stillness – you’re welcome to support my writing.
    Donate via PayPal – and thank you for traveling with me through these stories.

    A Day on the Road – From Otta to Vegset

    We’ve now arrived in Vegset, after driving around 430 kilometers today – from Otta over the mighty Dovrefjell. Along the way, we made several stops – to refuel, eat, and take in the beautiful landscape. There’s always something to explore when driving through Norway.

    Dovrefjell was especially striking – vast, rugged and majestic. A place where the silence itself feels sacred.

    Fish Burgers and a Gnat Invasion

    Once we got to the campground, we prepared some fish burgers. Our plan was to eat outside, but we were quickly ambushed by biting gnats – tiny, relentless and absolutely everywhere. We fled into our LVL² camper, but unfortunately, the little beasts followed us in. It was itchy, annoying, and downright gross.

    Norway in Images – Fjords, Mountains and Roadworks

    We managed to snap a few photos during the journey. Norway is breathtaking – a postcard in motion. Towering mountains, shimmering fjords, rivers and valleys… sometimes all at once. It’s a country that truly makes you pause.

    That said, roadworks are everywhere right now. Nearly every few kilometers, you’ll encounter cones, signs, and reduced speed zones. But the roads are in excellent condition, so it’s hard to complain.

    Diesel Prices and Random Observations

    One curious thing we noticed: diesel prices vary a lot depending on location. In places with several gas stations, the price is often slightly lower – maybe a kind of quiet competition. A small but interesting detail.

    Weather and Winds in the Norwegian Highlands

    Right now the weather is mixed – between 13 and 16 degrees Celsius depending on altitude. Up in the highlands of Dovrefjell, the air was crisp and cool. In the valleys, it felt a bit warmer. You can really feel you’re traveling among the peaks – the air is fresh and bright.

    Have you traveled through Norway or in a camper?
    Share your story in the comments!

    Thank You for Reading

    Thank you for stopping by my blog – it means more than you know.
    To share these travels, thoughts and glimpses of everyday life with you is a quiet kind of joy.
    I hope you’ll join me for the next leg of the journey too.

    Wishing you a wonderful (and gnat-free) day.
    Malix/Carina

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads

    Läs inlägget på Svenska här.

  • Från fjäll till fjord – resan till Vegset i Norge

    Read this post in English

    Förord – Stöd mitt skrivande

    Vill du stötta mitt skrivande?
    Om mina ord betyder något för dig – om de får dig att stanna upp, känna eller bara le lite – får du gärna lämna en liten gåva.
    Skänk en slant via PayPal – och tack för att du följer med på mina resor!

    En dag på väg – från Otta till Vegset

    Nu har vi landat i Vegset efter många mil i bilen. Från Otta till Vegset – ungefär 43 mil har vi åkt idag. Det blev en heldag med storslagna vyer, fjäll, vägkrogar och dieselpauser.

    Vi passerade Dovrefjäll, ett av Norges vackraste fjällområden. Naturen där är mäktig, karg och tyst på ett sätt som nästan går att ta på. Stora, öppna vidder med fjälltoppar i fjärran – en upplevelse jag gärna återvänder till.

    Fiskburgare och knottinvasion

    När vi kom fram till campingen lagade vi fiskburgare. Planen var att äta ute, men så fort vi satte oss dök knotten upp – i massor! De drev in oss i vår lilla LVL², men tyvärr följde de med oss in. Och de nöjde sig inte med sällskap – de ville smaka på oss också. Vidriga små varelser som gör en kväll mindre njutbar.

    Norge i bild – fjordar, fjäll och vägbyggen

    Vi hann ta några bilder längs vägen. Det är svårt att inte stanna – Norge är som ett levande vykort. Fjäll, hav, fjordar och vattendrag. Ibland allt samtidigt. Det är mäktigt.

    Det finns dock något som bryter skönheten lite: vägarbeten överallt. Det känns som varannan kilometer har någon form av arbete igång, men å andra sidan är vägarna i gott skick.

    Dieselpriser och små reflektioner

    Vi har också märkt att dieselpriset varierar en hel del. På orter där det finns flera mackar kan det skilja några ören här och där. Lite som en lokal prismatchning i det tysta. Intressant ändå.

    Väder, vind och vardag i Norge

    Just nu är det växlande molnighet, runt 13–16 grader i fjälltrakterna. Dovrefjäll bjöd på kylig fjälluft, medan det nere i dalgångarna varit lite mildare. Det känns att vi är i höjd med de höga topparna – luften är frisk och fylld av något slags klarhet.

    Lite bilder från idag och igår.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    Tack för att du läser!

    Tack för att du tittar in här på bloggen – det betyder mer än du tror.
    Att få dela mina resor, mina tankar och det vardagliga med dig som läser, är ett slags stilla lycka.
    Jag hoppas du hänger med på nästa etapp också.

    Önskar dig en fin dag – och kanske lite myggfritt!

    Malix/Carina

    Vad tänker du?
    Dela gärna dina tankar i en kommentar – jag läser allt och svarar så ofta jag kan.

    #resedagbok #husbilsliv #Norge2025 #Dovrefjäll #vegset #fjällresa #knottinvasion #campingliv #vägar

    #travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads