Måndag trygghet och vardagsliv känns som en ganska fin beskrivning av den här helgen egentligen.
Helgen ligger bakom oss nu, inlagd i historien tillsammans med musik, grillrök, vila och sådana där små ögonblick som egentligen är stora när man tänker efter.
Det blev en riktigt fin helg.
En sådan helg som lämnar kvar något mjukt i kroppen.
🇬🇧 Read this post in English Monday Safety and Everyday Life – About Memories, White Stones and Safety Around the Kitchen Table
Helgen ligger bakom oss nu.
Inlagd i historien tillsammans med musik, grillrök, vila och sådana där små ögonblick som egentligen är stora när man tänker efter.
Det blev en riktigt fin helg.
En sådan helg som lämnar kvar något mjukt i kroppen.
Det är kanske just sådant här som blir måndag trygghet och vardagsliv för mig.
Måndag trygghet och vardagsliv med musik och vila
I fredags blev det utekväll med några av barnen.
God mat, härlig musik och en kväll som fick stanna kvar lite extra i hjärtat.
Lördagen blev sedan precis som lördagar ibland blir efter sena kvällar.
Trött. Så trött.
Men också mjuk och skön.
Maken åkte till travet med kameran och blev borta hela dagen. Under tiden roade jag mig med att vila utan skam. Jag kollade film, köpte hämtmat till mig och barnen och lät dagen få vara långsam utan dåligt samvete.
Och kanske är det just det som är återhämtning ibland.
Att inte göra motstånd mot tröttheten.
Det är kanske just sådant här som blir måndag trygghet och vardagsliv för mig.
Vardagsliv, småsten och trygghet på framsidan
Igår fick jag för mig att kolla vad sten till framsidan skulle kosta.
Jag har ju hållit på ett tag med pallkragarna där framme och försökt få ordning på odlingen på riktigt. Men jag har haft en liten paus, så allt har inte varit helt färdigt.
Jag tittade på små vita stenar som skulle ligga runt pallkragarna.
Och ibland ska man tydligen ha lite tur också.
Just igår var sista dagen på en riktigt rejäl rea.
Säckarna som brukar kosta 149 kronor kostade 49,50.
Så vi åkte till Vänersborg och köpte femton säckar.
Det kändes nästan magiskt när jag såg priset och insåg att sista dagen var just igår. Ibland känns det nästan som att livet säger:
“Varsågod, här får du något lätt för en gångs skull.”
Nu är odlingen på framsidan klar på riktigt.
Nu ska jag bara spraya lite ättika mellan plattorna, sedan är allt färdigt där ute.
Och gruset som blev över?
Det kommer alltid hitta sin plats. Precis som mycket annat i livet.
Jag tror att trygghet och vardagsliv ofta byggs av små saker.
Kaffet som faktiskt blev billigare
När vi ändå var iväg gick vi in på Willys för att handla till grillningen.
Förra året, när de började prata på tv om att kaffet skulle bli så dyrt, passade jag på att köpa flera stora påsar kaffebönor. Jag köper ju bönor till kaffemaskinen och då kostade påsarna 159 kronor styck.
Jag tror jag köpte fem eller sex påsar.
Det gjorde att jag klarade hela perioden med dyrt kaffe utan att egentligen behöva köpa nytt. Maken köpte någon reservpåse ibland, men annars levde vi på lagret här hemma.
Och igår stod mitt kaffe där igen.
169 kronor.
Tio kronors höjning på ett år känns faktiskt helt okej.
Jag stod där och kände mig nästan lite nöjd över min egen snålhet. Snål-Fia i mig log nog rätt stort där inne på Willys.
Samtidigt vet jag också att det handlar om tur och möjlighet. Alla kan inte köpa på sig saker innan priser går upp. Men jag kunde göra det då, och det hjälpte oss nu.
Trygghet och vardagsliv runt grillen
När vi kom hem började vi lägga stenarna mellan pallkragarna.
Det blev så fint.
Sedan grillade maken kött och hamburgare till barnen och lax och kyckling till mig. Trots blåst och kyla satt vi ute och åt ändå.
För nu är det sommar.
Även när vinden inte riktigt förstått det ännu.
Vi åt till rytmerna av Kalle Baah och den nya skivan maken fick av lillkillen i Göteborg.
Efter maten var jag genomfrusen. Då gick jag ner i källaren och tände eld i kaminen medan maken fortsatte hålla liv i elden.
Senare på kvällen tog maken ner filmduken och vi såg en film som hade precis allt.
Man skrattade.
Man grät.
Och man blev mjuk inuti.
Filmen handlade om en kvinna som förlorat både sin son och sin man, en bläckfisk i ett akvarium och en ung man som vuxit upp med en missbrukande mamma och reste runt i husbil.
En sådan där film som stannar kvar efteråt.
Och egentligen summerar den nog hela helgen ganska bra.
En helg med allt inkluderat:
musik, barnen som betyder mest, vila utan skam, bra fynd, grillmiddag, eld i kaminen och en film som rörde om lite i hjärtat.
Trygghet vid köksbordet – det viktigaste av allt
Idag ska jag till Göteborg och prata med familjer som funderar på att ta hand om barn som inte kan bo hemma.
Och jag tror att mitt viktigaste budskap är ganska enkelt egentligen.
Barn behöver en plats vid köksbordet.
En säng att sova i.
Men viktigast av allt är känslan av:
“Här ska jag få bo nu. Här får jag stanna tills jag blir vuxen.”
För ska man ta hand om andras barn, då behöver man göra det på riktigt.
Man går all in.
Trygghet handlar inte om hårda regler hela tiden.
Ofta handlar trygghet mer om det som upprepas.
Samma röst.
Samma köksbord.
Samma människor som står kvar även när livet stormar.
Det är då barn börjar våga tro på framtiden igen.
Och kanske känna att livet ändå är lite vänligt.
Reflektion-måndag trygghet och vardagsliv
Det här inlägget säger mycket om trygghet egentligen.
Om hur både barn och vuxna behöver platser där man får landa utan krav. Där man får vila utan skam, frysa lite runt grillen, köpa för mycket småsten eller känna sig nöjd över ett billigt kaffepaket.
Men också om något större.
Att trygghet nästan alltid byggs av det enkla:
någon som stannar kvar, samma rutiner, värme från en kamin och ett köksbord där det finns plats för fler.
AHA – måndag trygghet och vardagsliv
Ibland är det nästan som att vi människor bygger trygghet på samma sätt som vi bygger odlingar.
Lite i taget.
Något som får ligga kvar och bli beständigt.
Vi behöver våra köksbord, våra rutiner och människor som står kvar även när livet är stökigt och tröttheten tar plats.
Och kanske är det just det helgen handlat om egentligen.
Att få vila utan skam.
Att få skratta med människor man tycker om.
Att få känna att det fortfarande finns värme i både hemmet och livet även när vinden är kall ute.
Vi behöver nog alla få känna ibland att vi hör till någonstans.
Att det finns en plats där vi inte behöver prestera för att få stanna kvar.
Och kanske är det då livet känns lite vänligare.
Måndag trygghet och vardagsliv handlar kanske egentligen om att få landa.
Fråga till läsaren
Vad är trygghet för dig?
Är det en plats, en människa eller kanske bara känslan av att få slappna av helt en stund?
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Läs också:
📖 När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak
När orden får gensvar – om möten, statistik och Kay Pollak
📖 ADHD i vardagen – paus vid sjö och bad
Dimman gjorde sjön till en saga.
📖 Drömmar, vila och att långsamt hitta hem till sig själv
Drömmar, vila och att långsamt hitta hem till sig själv
📖 Kalle Baah, musik och en kväll att minnas
Kalle Baah, musik och en kväll att minnas
Prenumerera på bloggen
Vill du följa mina texter om vardagsliv, ADHD, återhämtning, relationer, husbilsliv och livet mellan raderna?
🌿 Prenumerera här:
Prenumerera på Malix.se
Stötta mitt skrivande
Om du tycker om mina texter och vill stötta bloggen och mitt fortsatta skrivande kan du göra det här:
🌿 Paypal:
Stötta Malix.se via PayPal
Lämna ett svar