Trädgårdstid kanske???

Det känns som om jag fått motorstopp idag. Vart har energi tagit vägen. I huvudet skriker det mindre snälla idag. – Men gör nått då, patient gå genast ut i trädgården och gör något vettigt. Det är bara det att jag inte tycker sånt är vettigt, pharm för jag får ont i kroppen, tycker inte sånt är roligt och tror jag kan hitta hundra ursäkter till. Men jag gillar när trädgården ser ut som en trädgård. Det gör den inte nu.

– gör nått nu då sätt fart med en gång. Skriker hon där inne i mig, Jag kanske ska gå och bada då gör jag ju något. Men idag blåser det och det är inte skönt och ligga och frysa i solen. -Nej där ser du gå ut i trädgården det är en perfekt dag idag säger hon snällare nu.  Det är bara det att jag inte vet var jag ska börja, hur jag ska göra om jag ska göra snabb renset eller om jag ska ta tag i en liten bit och göra om och göra rätt. HAHAHA det där är jag i ett nötskal. Göra om och göra rätt.

Går ut hårt gräver sönder min kropp, rensar bort varenda liten tråd som kan vara ogräs. Eftersom det var länge sedan jag rensade nu och hela rabatten är full av rävsvansar så  kommer mitt projekt i så fall ta flera dagar och sedan är kroppen förstörd.  För några år sedan använde jag mig av ägg klockan satte den på en timma för att sluta i tid. Men eftersom arbetet inte var klart efter timman så struntade jag i den och fortsatte ändå. Nej jag borde ha ett system ett schema, Alltså måste jag göra ett schema först sedan efter det kan jag gå ut i trädgården 🙂

Mmm vad jag älskar att lura mig själv, för det är just det jag sitter och gör just nu. Så länge som jag sitter här och fantiserar fram hinder och olika saker jag måste göra innan jag ger mig ut i vildväxternas återkomst så blir det inget gjort.  Men jag har en tvätt i tvättmaskinen som snart är klar för uthängning är även det ett försvar för att inte gå ut och ge mig i kast med rensandet.  Sedan har jag ju min höft att tänka på också ju. Nej inser att den blåa himlen och den perfekta blåsten för trädgårds arbete är en illusion, Det kommer inte bli fint i trädgården idag inte av mig i alla fall inte nu i alla fall. Egentligen skulle jag vilja få bort alla rabatter och bara ha gräs sätta ut lite fina krukor, vara nöjd med det.  Ja, min stakars make får ta och gräva igen alla rabatter jag skapat,  så får det bli gräs igen. Stakars han, han har det inte lätt. Först gräver han upp hela trädgården för mig för att jag vill skapa.   Trädgårdens förfall är ett faktum och jag ids inte gå ut i den och dra ett  strå. Eller jo kanske jag tar med mig kaffet ut i trädgården och drar så många som jag orkar, ska till och med ta med mig ägg klockan ut. En timma är bättre än inget, Japp så får det bli…….

Varför är det så att en trädgård aldrig är klar, varför kan man aldrig känna att nu är det klart för all framtid. Hur gör dom som har så fint, hur hittar dom till glädjen?  Den ska jag hitta till idag, hmmm än en gång lurar jag mig själv… jo sånt är jag bra på……

Lev idag just nu är tiden perfekt för allt utom då trädgårds eller nej den är perfekt för det med :/

Dyslexi hindrar inte mig att skriva.

det tar bara lite längre tid för mig att skriva.  Jag har dyslexi, stuff vilket betyder att jag har svårt med att veta var bokstäverna ska vara, för att vara på rätt plats. Jag har svårt att veta när det ska vara två av samma sort samt när jag läser så läser jag väldigt långsamt. När jag var liten trodde jag att jag var dum i huvudet, fast där var inte hela sanningen. För jag trodde det enda fram tills den dagen jag fick min diagnos, vilket jag fick för ganska så många år sedan nu. Jag tror jag var 41 år, kanske var jag 42 har inte riktigt koll på det. Idag är jag 47 år.

Idag vet jag att min dum i huvudet var en feldiagnostisering av mig. Idag har jag rätt namn på mina små egenheter. ADHD är den rätta beteckningen och det är hur konstigt det än låter, en diagnos som jag är rätt tillfreds med. Även om vissa saker och sammanhang är lite jobbiga, så har jag idag en förklaring för varför det ibland är lite krångligt.

En annan sak som visar sig i det här inlägget är just ADHD, för jag hade här tänkt skriva om hur det är när jag skriver. Vilka hjälpmedel och hur mycket tid jag behöver för att få till en text. Men verkar som om jag är för ofokuserad, tankarna flyger och far i olika riktningar. Från dyslexi blev det dum i huvudet diagnos till sedan en mera nära sanningen diagnos. Inser redan nu att jag kommer skriva ett långt inlägg, Min medvetenhet om alla mina ord säger mig att jag kanske borde sluta för inlägget kommer att bli långt. Ungefär som långa tåg av väntan som Herr T sjunger om.

Dyslexi nu ska jag samla ihop mig. Ska försöka förklara hur det är för mig när jag skriver. Redan nu ser ni att det blir många ord när jag skriver, det är en del i det. Dyslexi gör att jag kastar om bokstäver. Hade jag inte haft word programmet till hjälp, så hade inte någon kunnat tyda det jag skriver. Inte ens jag själv efter några månader. Till min hjälp har jag även ett annat program. Det är ett program som heter Claroread plus V5,7. Detta program  bokstaverar det jag skriver och läser upp meningarna. Så att jag själv hör att meningen är på tok för lång, på tok för få komman i texten. Just det programmet hjälper mig liksom att få in andnings pauser i texten.  När jag sedan skrivit klart min text, får jag sitta och lyssna när programmet läser upp mening för mening. Efter varje mening får jag rätta felen, som är i orden. Jag får även till komman och punkter. Där efter får jag byta ut små bokstäver till stora. När meningen är rättad så får jag lyssna en gång till.  Därefter hör jag nästkommande mening i programmet, så att den hänger ihop med den föregående meningen.

Det här tar tid massvis med tid, men tid är det enda vi alla har gott om. Visst låter det tyket? Men lite så är det att det enda vi har är tiden.  När ett stycke är rättat och format med komman och punkter, så lyssnar jag av det igen. Denna gång om jag är nöjd, så låter jag det stycket vara klart. Är jag inte nöjd, så gör jag om hela proceduren igen.

När hela texten sedan är så som jag vill ha den, så är jag tyrann och tvingar min make att lyssna och rätta till det som kan vara fel i det jag skrivit, innan jag publicerar texten. Hela jobbet tar säkerligen mellan 1 till fyra timmar. Beroende på om jag får sitta ostört, med det jag jobbar. Får jag inte det, så får jag även börja om från början med mitt arbete. Förutom att jag inte behöver skriva alla ord igen, eftersom de redan är där på skärmen.

Man kan ju fråga sig varför jag i hela friden lägger ner sådan tid på att skriva. Svaret är att, jag gillar att skriva, det är avkoppling för mig. Fast det är en procedur att göra, så är glädjen till själva skrivandet, större än vad ansträngningen är.

Föreningen Compassen…….

Föräldra helg på Hotell Fregatten i Compassens regi. För oss är det tredje året i rad och för mig är det fortfarande som medicin. Påfyllningar av AHA, check jaha men det är klart  att det är. Men även frustration i att det finns så många som vandrat på liknade vägar.  Men mest blir jag förundrad över hur fantastiskt kloka och kraftfulla människor är.  På något sätt flyttar det in storhet i stunden människor jag möter i sammanhanget blir vackra och vi nickar i samförstånd. Ingen som säger nä nu överdriver du allt, du har missuppfattat.

En sak som även bott i dagen är att det som är självklart för vissa barn i skolsammanhang det är sånt andra föräldrar  till ex  föräldrar till barn med olika tillgångar inom NPF ser som drömmar som nästan inte går att uppfylla.  Då kan det till ex handla om acceptans, förståelse och en sådan enkel sak som läxböcker som kommer hem från skolan så att även deras barn kan göra Läxan. Själv är jag motståndare till just läxor det tar sådan kraft från barn föräldrar ja hela familjen. Det eviga tjatandet som för vissa startar stora världskrig.

 

Tacksamhet idag är: Tack till att jag  och maken fick förmånen att vara i sammanhanget Compassen även detta år. Det ger kraft det ger energi. Så otroligt viktigt så fantastiskt viktigt för mig och jag tror att många med mig känner liknade.

Natt natt nu ska jag se till att sova hela natten.  En timma tillbaka i natt ja

Compass till kartan i alla fall påfyllning och påtår……

Föräldra HELG i Compassen.  HÄR  finns och bor tacksamhetstankar i mig över att det finns eld Själar.  Människor som liksom orkar hela vägen fram. Alltså inte som jag, sales som bara orkar halvvägs ibland.  Min lilla av och på knapp.  Den där lilla på knappen som kör i 240 utan att blinka. som sedan när den ska blinka inte orkar lyfta blinkmuskeln utan dör DÖR, search Dör i den mildaste graden så att andningen är på sparlåga tills energipåfyllningen orkar samla på energi.  Mitt liv i motorvägshastighetsorientering.

Så är livet för mig och många med med mig.  Nu var det inte  ADHD i känslor och funktioner som jag skulle skriva om.  Utan om eldsjälarna som orkar och organiserar  rolighets- avkopplings samt möta-andra –i-samma-situation, order därtill  de kunskapshöjande föreläsningar som jag fått ta del av just  på de föräldra helger som jag varit på, i Compassens regi.  För just i dessa sammanhang får jag kraft, kunskapstankar, och inspiration. Inspirateringar infilteringar och reflektions avkopplingar i att vara jag. Sådan som jag är. Det är dynamik när man träffar andra som vet vad det handlar om. Det är semesterkänslor i skärpning och fokuseringskoncentrat i just de sammanhangen. Där finns inte kraven som annars jag försöker blunda eller lära mig.   Tack till er alla som  var med denna helg i Compassandan. Det ger mig energi, kraft och att jag orkar andas ett tag till. Det ger mig kraft och ännu mera kunskap om att vi måste, rent av MÅSTE för våra  alla barns skull, nu skapa ett mera humant och respekterande samhälle…..

 

Här i ser jag viktigheten i (H)järnkoll och attitydförändringsarbetet.

Min av-knapp är just påslagen och nu skall det tittas i mina ny in köpta Konstnärsböcker……..

Tack till er alla för alla möten jag fick ta del av igår och idag…..

Tack till eldsjälarna i Compassen som orkar och gör …….

 

tavla (9)_redigerad-2

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

LEDIGHETSDAG…. spikmatta

inga tankar på stress, diagnosis inga möten, ed inga saker som jag måste göra.  Förra veckan var kaotisk för mig, rx 7 dagar där jag hade upp bokade saker gjorde ont. Då det är uppbokade möten, där jag måste passa tiden blir det stress. Förra veckan var det i 7 dagar i rad. Har jag ett möte eller något som jag måste göra just en speciell tid, lägger jag all kraft på att inte komma försent, att bli förberedd och ha god tid på mig. Vilket blir i min värld, förberedelser och en ständig koll på klockan. Eftersom jag inte vet när klockan är nu ska du gå, nu måste du ha gjort det med mera, så tänker jag först: Nu kan jag vara ledig fram till klockan 12.oo.  Går jag upp klockan 7.00, så blir det att jag inte kan kopplat av. Utan istället sitter jag och har koll på tiden samt  planerar uppgifter i tankarna som jag ska göra tills den utsatta tiden. vilket blir stress i mig. Dessutom brukar det på något konstigt vis bli en uppgift lite innan jag ska gå som jag gör vilket blir: Oj NU Måste jag gå, ( lite sent) Stress.  Idag är inga sådana tider planerade inget på dags kartan som måste passas. Utan  här är det ledighet i ledighetstecken.  Igår kväll fick jag tankar om att denna morgon skulle bli promenad. Nu när jag sitter här känner jag att jag och mina penslar ska vara tillsammans idag, känner även att jag  vill skriva. Det är saker som jag inte gjort under de upp bokade dagarna. Ett par tag med dammsugaren skulle varit nödvändigt men först, först bara jag måste ha tid till mig min själ och mina intressen.

I går var första  gången jag provade på spik-matta. Den upplevelsen var enorm, eftersom jag alltid har en stressoro inom mig så var känslan på spik-mattan fantastisk. På bara några minuter kände jag hur oron blev mindre, Varm i kroppen och hur energin bara flödade.  Resten av kvällen var en av de bättre kvällarna misstänker starkt att spik-mattan hade en del i den bättre delen.

Lev idag just nu, en tidspassningsfri dag

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: