Månad: juni 2025 Sida 1 av 4

From Mountains to Fjords – Our Journey to Vegset, Norway

Support My Writing

If my words touch you – if they bring comfort, curiosity or simply a moment of stillness – you’re welcome to support my writing.
Donate via PayPal – and thank you for traveling with me through these stories.

A Day on the Road – From Otta to Vegset

We’ve now arrived in Vegset, after driving around 430 kilometers today – from Otta over the mighty Dovrefjell. Along the way, we made several stops – to refuel, eat, and take in the beautiful landscape. There’s always something to explore when driving through Norway.

Dovrefjell was especially striking – vast, rugged and majestic. A place where the silence itself feels sacred.

Fish Burgers and a Gnat Invasion

Once we got to the campground, we prepared some fish burgers. Our plan was to eat outside, but we were quickly ambushed by biting gnats – tiny, relentless and absolutely everywhere. We fled into our LVL² camper, but unfortunately, the little beasts followed us in. It was itchy, annoying, and downright gross.

Norway in Images – Fjords, Mountains and Roadworks

We managed to snap a few photos during the journey. Norway is breathtaking – a postcard in motion. Towering mountains, shimmering fjords, rivers and valleys… sometimes all at once. It’s a country that truly makes you pause.

That said, roadworks are everywhere right now. Nearly every few kilometers, you’ll encounter cones, signs, and reduced speed zones. But the roads are in excellent condition, so it’s hard to complain.

Diesel Prices and Random Observations

One curious thing we noticed: diesel prices vary a lot depending on location. In places with several gas stations, the price is often slightly lower – maybe a kind of quiet competition. A small but interesting detail.

Weather and Winds in the Norwegian Highlands

Right now the weather is mixed – between 13 and 16 degrees Celsius depending on altitude. Up in the highlands of Dovrefjell, the air was crisp and cool. In the valleys, it felt a bit warmer. You can really feel you’re traveling among the peaks – the air is fresh and bright.

Have you traveled through Norway or in a camper?
Share your story in the comments!

Thank You for Reading

Thank you for stopping by my blog – it means more than you know.
To share these travels, thoughts and glimpses of everyday life with you is a quiet kind of joy.
I hope you’ll join me for the next leg of the journey too.

Wishing you a wonderful (and gnat-free) day.
Malix/Carina

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads

Läs inlägget på Svenska här.

Från fjäll till fjord – resan till Vegset i Norge

Read this post in English

Förord – Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord betyder något för dig – om de får dig att stanna upp, känna eller bara le lite – får du gärna lämna en liten gåva.
Skänk en slant via PayPal – och tack för att du följer med på mina resor!


En dag på väg – från Otta till Vegset

Nu har vi landat i Vegset efter många mil i bilen. Från Otta till Vegset – ungefär 43 mil har vi åkt idag. Det blev en heldag med storslagna vyer, fjäll, vägkrogar och dieselpauser.

Vi passerade Dovrefjäll, ett av Norges vackraste fjällområden. Naturen där är mäktig, karg och tyst på ett sätt som nästan går att ta på. Stora, öppna vidder med fjälltoppar i fjärran – en upplevelse jag gärna återvänder till.

Fiskburgare och knottinvasion

När vi kom fram till campingen lagade vi fiskburgare. Planen var att äta ute, men så fort vi satte oss dök knotten upp – i massor! De drev in oss i vår lilla LVL², men tyvärr följde de med oss in. Och de nöjde sig inte med sällskap – de ville smaka på oss också. Vidriga små varelser som gör en kväll mindre njutbar.

Norge i bild – fjordar, fjäll och vägbyggen

Vi hann ta några bilder längs vägen. Det är svårt att inte stanna – Norge är som ett levande vykort. Fjäll, hav, fjordar och vattendrag. Ibland allt samtidigt. Det är mäktigt.

Det finns dock något som bryter skönheten lite: vägarbeten överallt. Det känns som varannan kilometer har någon form av arbete igång, men å andra sidan är vägarna i gott skick.

Dieselpriser och små reflektioner

Vi har också märkt att dieselpriset varierar en hel del. På orter där det finns flera mackar kan det skilja några ören här och där. Lite som en lokal prismatchning i det tysta. Intressant ändå.

Väder, vind och vardag i Norge

Just nu är det växlande molnighet, runt 13–16 grader i fjälltrakterna. Dovrefjäll bjöd på kylig fjälluft, medan det nere i dalgångarna varit lite mildare. Det känns att vi är i höjd med de höga topparna – luften är frisk och fylld av något slags klarhet.


Lite bilder från idag och igår.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Tack för att du läser!

Tack för att du tittar in här på bloggen – det betyder mer än du tror.
Att få dela mina resor, mina tankar och det vardagliga med dig som läser, är ett slags stilla lycka.
Jag hoppas du hänger med på nästa etapp också.

Önskar dig en fin dag – och kanske lite myggfritt!

Malix/Carina

Vad tänker du?
Dela gärna dina tankar i en kommentar – jag läser allt och svarar så ofta jag kan.

#resedagbok #husbilsliv #Norge2025 #Dovrefjäll #vegset #fjällresa #knottinvasion #campingliv #vägar

#travelblog #motorhomelife #Norway2025 #Dovrefjell #campingadventures #bitinggnats #mountaintravel #Norwegianroads

Förälskad i Norges fjäll – och det började med en bok

Engelsk version finns att läsas här

Vill du stötta mitt skrivande?
Om mina ord betyder något för dig – så får du gärna lämna en liten gåva.
Skänk en slant via PayPal

Förord

Det här är en sådan berättelse som bor i både hjärta och kropp. En text om vind, fjäll, förundran – och om hur ett boktips blev till en långvarig kärlek till Norges natur. Jag skriver det här med fjällen utanför fönstret och vinden som just lagt sig. Kanske kan du känna stillheten mellan raderna.


Böckerna som öppnade dörren till fjällen

För några år sedan, kanske var det 2019, började jag få en förkärlek till Norge och deras fjäll. Det började med att jag läste en bokserie om Böverdalen och två systrar. Böckerna är skrivna om området runt Sognefjell, Skjolden och Luster. De utspelar sig ungefär tvåhundra år tillbaka i tiden och handlar om hur människor anpassade sig till fjällvärlden och dess väder.

Sedan dess har vi under flera år besökt Norge för att själva få uppleva fjällen och allt de bär på.


När vinden visar sin styrka

Igår, trots att det är mitt i sommaren, fick vi uppleva vädrets kraft här i fjällen. Vindarna grep tag i vår husbil så att det kändes som om den skulle lyfta. Hela bilen skakade, gardinerna rörde sig – trots att alla fönster och dörrar var stängda. Det var inte utan att det kändes både spännande och lite skrämmande. Jag är tacksam att det är sommar och inte vinter.

Visste du?
I de norska fjällen kan vädret slå om snabbt, oavsett årstid. Sommarstormar är vanliga, och vinden kan öka från lätt bris till stormstyrka på bara några minuter. Det är därför viktigt att alltid vara beredd, särskilt om man vandrar eller campar. Temperaturen kan sjunka snabbt – även mitt i juli.


Ett lugn vid Otta Seatacamping

Just nu befinner vi oss i Otta, på Seatacamping, där vår husbil står precis vid vattnet. På andra sidan älven tornar bergen upp sig. Det ser nästan ut som en miniatyrvärld där borta – små hus, ett tåg som rusar förbi som ser ut som en leksak. Fast allt är verkligt, förstås. Bara bergen är så mäktiga att de får resten av världen att se ut som något ur en dockfilm.


Fjällens inverkan på kroppen och själen

Jag vet inte vad det är, men när jag är här bland fjällen får jag en annan takt i kroppen. Ett lugn. Något stillnar i mig. Här finns inte samma brådska.

Vi har varit här förut – men det går inte att se sig mätt. Varje gång vi kommer hit stannar jag upp. Ser. Andas. Och varje gång hittar jag något nytt. Något som gör mig förundrad över hur storslaget livet kan vara, mitt i naturens storslagenhet.


Dagens mål: Dovrefjället

Idag åker vi vidare mot Dovrefjället. Vi hoppar över frukosten här på campingen, och tänker istället äta uppe i fjället. Kanske får vi se myskoxar – de strövar fritt däruppe om man har tur.

Efter Dovrefjället ska vi vidare mot Gäddede, där vi hoppas få en sista dos fjäll innan det bär av hemåt. Men handen på hjärtat – det svenska fjällandskapet får svårt att mäta sig med det vi fått uppleva här.


Norge – vår lillebror med storslagna vyer

Vi svenskar ser ibland Norge som vår lillebror, men när det gäller natur och fjäll är rollerna omvända. Norge levererar alltid mer. Större. Mäktigare. Och alltid med något nytt att upptäcka – om man bara tar sig tid att stanna upp.


Slutord

Tack för att du tagit dig tid att läsa. Kanske har du varit i Norges fjäll själv – eller så kanske du längtar dit nu. Oavsett vilket hoppas jag att du fått med dig en bit stillhet från mitt inlägg.

Lämna gärna en kommentar, dela om du vill – och ha en riktigt fin dag.
Vi hörs snart igen.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Malix /Carina

Här kan du läsa mera om resor till Norge.


Hashtags svenska:
#Fjällsemester #NorgeResa #Böverdalen #Dovrefjället #Husbilsliv #OttaCamping #Fjällmagi #NaturenHelar #ResaMedHjärta #Myskoxar

Hashtags engelska (för internationell räckvidd):
#MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Fakta om fjällväder – Svenska

Vädret i fjällvärlden är känt för att vara ombytligt och snabbt skiftande. Även mitt i sommaren kan temperaturen sjunka hastigt, och det kan komma snö eller hagel. Vindstyrkan kan öka på bara några minuter, vilket gör att även en solig dag snabbt kan förvandlas till en utmaning för den som vandrar eller campar.

I områden som Dovrefjället och Sognefjell förekommer ofta hårda vindar, tät dimma och snabba väderomslag. Därför rekommenderas det att alltid ha med sig varma kläder, regnskydd och extra mat och vatten – oavsett årstid.

Vädret i fjällen kräver respekt, planering och lyhördhet – men belöningen är en storslagen och levande naturupplevelse.

In Love with the Norwegian Mountains – And It All Started with a Book

SE läs detta inlägg på svenska här:

Support my writing
If my words moved you, feel free to leave a small donation:
Donate via PayPal

Preface

This is one of those stories that lives in both the heart and the body. A story about wind, mountains, wonder – and how a book recommendation turned into a deep love for the nature of Norway. I’m writing this with the mountains outside the window and the wind just beginning to calm down. Perhaps you’ll feel a sense of stillness between the lines.


The Books That Opened the Door to the Mountains

A few years ago – maybe it was in 2019 – I developed a deep fondness for Norway and its majestic mountains. It started when I read a book series about Bøverdalen and two sisters. The books take place in the area around Sognefjellet, Skjolden, and Luster. They’re set 200 years ago and tell the story of how people adapted to the harsh, beautiful mountain life and weather.

Since then, we’ve spent several summers traveling to Norway to experience these landscapes in real life.


When the Wind Shows Its Power

Yesterday, even though it’s midsummer, we experienced just how powerful the weather can be up here in the mountains. Gusts of wind rocked our motorhome so much it felt like it might lift off the ground. The whole vehicle shook, and the curtains moved—even though all the windows and doors were shut. It was both thrilling and a bit scary. I’m thankful it’s summer and not winter.

Did you know?
In the Norwegian mountains, weather can change quickly—regardless of the season. Summer storms are common, and wind speeds can go from calm to gale force in minutes. This is why it’s important to always be prepared when camping or hiking. Temperatures can also drop suddenly, even in July.


Stillness at Otta Seatacamping

We’re currently at Otta Seatacamping, with our motorhome parked right by the water. Across the river, the mountains rise so steeply that the houses on the other side look like something from a miniature world. Now and then a train rushes by, looking like a toy.

But it’s all real. The houses are full-sized, the trains real – it’s just the dramatic scale of the landscape that makes everything else feel tiny.


How the Mountains Affect Me

I don’t quite know what it is, but something shifts in me when I’m here among the mountains. A different rhythm settles in my body. I breathe slower. Move slower. The outside pace doesn’t matter anymore.

We’ve been here before, but I never grow tired of it. Every time we return, I stop and take it in. Every time, I notice something new. And each time, I’m filled with awe – at just how vast and beautiful this world can be.


Today’s Destination: Dovrefjell

Today we’re heading up into Dovrefjell. We’re skipping breakfast here and plan to eat up there in the mountains instead. Who knows – maybe we’ll spot a musk ox!

After that, we’re continuing toward Gäddede to experience the northern Swedish mountains before heading home. But honestly – after everything we’ve seen here, it will be hard for anything to top this.


Norway – Our “Little Brother” with a Big Heart

We Swedes sometimes jokingly refer to Norway as our little brother, but when it comes to nature and mountains, the roles are reversed. Norway always delivers more. Bigger. Wilder. And always with something new to discover – if you take the time to look.


Final Words

Thank you for visiting my blog and reading my thoughts today. Maybe you’ve been to the Norwegian mountains yourself – or maybe you’re now dreaming of going. Either way, I hope this little glimpse into my world brought you a sense of calm and wonder.

Feel free to leave a comment or share if you like.
Wishing you a beautiful and a powerful day.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Malix/Carina

MountainRetreat #NorwayTrip #MotorhomeAdventure #FjordBeauty #NatureHealing #Dovrefjell #TravelWithHeart #ScenicDrive #WildNorway #GlampingLife

* Facts About Mountain Weather – English

The weather in the mountains is known for being unpredictable and changing rapidly. Even in the middle of summer, temperatures can drop quickly, and snow or hail can occur. Wind speeds can increase within minutes, turning a sunny day into a serious challenge for hikers or campers.

In areas like Dovrefjell and Sognefjellet, strong winds, dense fog, and sudden weather shifts are common. It is highly recommended to always bring warm clothing, rain protection, and extra food and water – no matter the season.

Mountain weather demands respect, planning, and attentiveness – but the reward is a breathtaking and powerful experience of nature.

Camping vid Glomma – sol, dyn och norska vyer

Read this in English

Lång resa, stark sol och ett bad jag aldrig tagit i Sverige

Förord
Det här är ett sådant där inlägg som bär spår av resans puls – från timmar i bilen till kvällssol vid älven. Jag skriver det med sand mellan tårna och bilder i huvudet som fortfarande doftar fjälluft.


Från Sverige till Norge – med handlingsstopp och dieselprat

Igår blev det många timmar i bilen. Vi körde från ett regnigt Sverige, passerade Charlottenberg där norrmännen fyllde kundvagnarna och dieselpumparna, och rullade vidare in i Norge. Här är diesel dyrare – men tack vare vår starkare krona blev campingen, som kostade 420 norska kronor, bara 399 i svenska pengar. Kanske är dieseln ändå ungefär lika dyr som hemma, men ärligt talat är det för tidigt för att tänka matte.

Regn, räkning av husbilar och skrivdrömmar

regn och räkna husbilar.

Hela vägen fram till Kongsvinger följde regnet oss. Jag försökte räkna husbilar – en syssla jag gör med glädje – och samtidigt arbeta lite med Vinghästen. Men det gick sådär. Boken får vänta till vi är hemma. Ett manus tar tid, och det ska bli vackert. Men bilderna, de växer fram ur sagan om pojkarna och deras prövningar tillsammans med hästen.

Vinghästen

En pastagratäng i kvällssolens magi

När vi till slut anlände till campingen vid Glomma, värmde vi på pastagratängen vi hade med oss. Vi satt ute och åt i kvällssolen, som sken på oss som genom ett mirakel. Runt omkring – kolsvarta moln. Men just över oss: strålande sol. Det blåste, men vinden var varm, nästan välsignande. Maken brände sig på axlarna i solskenet. Det gjorde ont, men det var också ett bevis på hur stark solen var.

Ett bad jag aldrig skulle ta i Sverige

Jag frågade campingvärden om man kunde bada i älven – det kunde man. Men när jag väl gick ner dit, möttes jag av stora stenblock, och där det var sand, sjönk jag ner i dyn. Fötterna fastnade. Men jag hade bestämt mig. Det blev ett bad ändå – ett sådant där där man mest flyter, snarare än simmar. Vattnet var strömt, och ett vattenfall hördes längre bort.

Efteråt satt jag i solen och lät fötterna torka. Badskorna, däremot, är nu fulla av sand. Jag har blivit ännu mer övertygad: norrmän vet inte hur en riktig badsjö ska kännas. Jag skulle aldrig bada i sånt vatten hemma i Sverige. Redan förra året blev det tydligt – badkulturen här skiljer sig rejält.

Vyerna – så vackra att man blir tyst

Men – och det är ett stort men – vyerna här är magiska. Höga berg, djupa dalar, små pittoreska byar. Ögonen får sitt, och det med råge. Det är ett landskap som får en att känna sig liten, på ett vackert sätt.


Dagens funderingar – vilken väg ska vi ta?

Idag vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Kanske kör vi tillbaka in i Sverige, mot Vilhelmina och Stekenjokk – för att verkligen få den där wow-känslan av fjällen. Kör man genom Norge först, kan just Stekenjokk kännas lite… futtigt. Men om vi tar det från svenska sidan är det något annat.

Det blir många mil i bilen oavsett. Kanske blir det ett stopp i Strömsund, där det finns camping och pool. Eller så drar vi vidare mot Trondheim och letar camping i Oppdal eller uppe på fjället bland bisonoxarna. Oavsett var vi landar, så fortsätter resan.


Slutord

Det är så här det är – husbilslivet på vägarna, med sol, sand, vyer och oplanerade beslut. Vi följer känslan, vädret och vägen. Och jag följer orden som vill skrivas.


Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags (svenska och engelska):
#Husbilsliv #CampingVidGlomma #Vinghästen #ResaIADHDTempo #Fjällsemester #NorgeResa #Stekenjokk #BadaIStrandlöshet
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim

Camping by the Glomma – sun, silt and Norwegian views

Read this in Swedish

Long hours on the road, strong sun and a dip I’d never take in Sweden

Foreword
This is one of those posts that carries the pulse of travel – from hours behind the wheel to an evening in the sun by the river. I write this with sand between my toes and landscapes still lingering in my mind.


From Sweden to Norway – shopping stops and diesel thoughts

Yesterday, we spent many hours in the car. We left rainy Sweden and crossed the border at Charlottenberg, where Norwegian shoppers lined up at the pumps and checkout counters. Diesel is more expensive here, but since the Swedish krona is stronger this year, the campsite that cost 420 NOK only came out to 399 SEK. Maybe that means diesel is roughly the same – but it’s too early for math. That thought will have to stay uncalculated.


Rain, motorhome spotting and writing dreams

It rained all the way until we reached Kongsvinger. I counted motorhomes along the way – a little travel tradition of mine – and tried to work on The Winged Horse book. But that was easier said than done. The manuscript will have to wait until I’m back home. It takes time to shape a story into something beautiful. Still, I’ve created many lovely images based on the tale of two boys facing trials with the winged horse.


Pasta bake and evening sun magic

When we finally arrived at the campsite by the Glomma River, we reheated the pasta bake we’d brought along. We ate outside, bathed in evening sun, surrounded by black, ominous clouds – yet right where we sat, the sun kept shining. The wind was strong but warm. My husband ended up sunburned on his shoulders, a sign of how intense the sunlight really was.


A swim I’d never take back home

I asked the campsite host if one could swim in the river. She said yes. But when I got there, I was disappointed. Huge rocks blocked some areas, and where there was sand, your feet would sink into the silt, making it hard to get up again. Still, I was determined – and I took a swim, floating briefly in the current. Further downstream, I could hear the sound of a waterfall.

When I got out, I let the sun dry my feet. My water shoes are now full of sand. More than ever, I’m convinced: Norwegians don’t know what a real swimming lake or beach should feel like. I would never have swum in such water at home in Sweden. Last year already gave me that clear realization.


But oh, the views…

That said – and this is important – the scenery here is breathtaking. Towering mountains, deep valleys, charming little villages. There is beauty everywhere. It humbles you, in the best possible way.


Today’s thoughts – which direction shall we go?

Today, we’re undecided. Maybe we’ll drive back into Sweden, heading for Vilhelmina and Stekenjokk – for that epic mountain feeling. If you explore the Norwegian side first, Stekenjokk can seem small in comparison. But from the Swedish side, it hits differently.

Either way, we’ll cover many miles today. Perhaps a stop in Strömsund, with its campsite and pool? Or maybe we’ll continue toward Trondheim, looking for a campsite in Oppdal or up on the mountain among the bison. Wherever we land, the journey rolls on.


Closing words

This is what vanlife looks like – sun, sand, stunning views, and decisions made on the go. We follow the weather, the road, and the feeling. And I follow the words that want to be written.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.



Hashtags (English version):
#VanLife #CampingGlomma #WingedHorseBook #TravelWithADHD #MountainAdventure #NorwayTravel #Stekenjokk #StrangeSwim
#MotorhomeJourney #FamilyCamping #ScenicViews #SwedishMountains #TravelWriter #RiverCamping #EuropeByVan #NatureEscape

Northbound with the Little One – Packing, Pizza and Summer Memories

Läs inlägget på svenska här →

Prologue

This is one of those mornings where I just want to write myself out of the tiredness. A night of itchy mosquito bites and heat that just wouldn’t let go – but now I’m sitting here, on the couch with the laptop in my lap, ready to head north.

We got a lot done yesterday, and today, 400 kilometers of road lie ahead. I’m full of anticipation – now it feels like the vacation is truly beginning.


A New Journey – To Mora and Beyond

Good morning! Well, technically, it is morning – but it feels like I haven’t slept at all. Gnats and mosquito bites kept me company through the night, and the heat lay over us like a blanket.

Today will be a long one. But I’ll be sitting in our LVL^2, noting down motorhomes that pass us by. That’ll be okay – my body is with me, even if the hours might feel a bit slow over those 400 kilometers.

Tonight’s stop: Mora.


Laundry, Fridges, and the Habits We Barely Notice

Yesterday was laundry day – getting the little one’s clothes clean for the trip. Then it was time for the fridge and freezer. We emptied the freezer completely to see what was actually in there. My husband thought it was empty. He was wrong.

While we were at it, we cleaned out the fridge too. You know that metal rack that’s supposed to hold drinks? It’s only been used maybe two or three times over the years. We took it out – suddenly, we had more space!

Later, the little girl went to grab some milk and asked, surprised:
– Don’t we have any milk?

Oh yes, I said. It’s just on the top shelf now.
And just like that, it hit me how much we rely on habits. She thought we were out of milk – just because it wasn’t where it usually is.


Shopping, Cooking, and the Smell of Blueberry Pie

Later in the day, we drove to Vänersborg to get the last of what we needed and stock up the fridge and freezer in LVL^2. We didn’t need much – but somehow still spent over 2,000 kronor.

For dinner, we made pizzas using those pre-made kits. I topped mine with tomato sauce, cheese, a bit of turkey, sun-dried tomatoes, and olives. Super tasty! But salty – I ended up drinking three, maybe four bottles of water that evening.

After a short nap – while my husband cooked for the teens staying home – I got up and made some granola, baked a blueberry pie, and prepped a flour mix for scones. We have an oven in our camper, and it’s such a luxury to smell freshly baked bread while on the road.

Sometimes we even bake on the grill – it somehow tastes even better. Maybe it’s the sunshine. Maybe it’s the waiting. Or just the simplicity of it all.


LVL^2 is Ready – Norrland Awaits

The camper is packed, cleaned, and the beds in LVL^2 are freshly made. Now we’re off – this time with our little one. And yes, we’re ignoring the weather forecasts.

All so he can experience Norrland.
I believe it’s a basic right – that every child should get to know what’s out there in this beautiful country of ours. You should be able to carry memories from both the north and the south.

My husband and I have gathered many such memories – with all the children who’ve stayed with us over the years.


Final Thoughts

Wishing you a beautiful day – the kind you’ve chosen and created for yourself.
Thank you for being here, for reading. It means more than you know.

Have you travelled with kids in a campervan or explored Sweden from top to bottom?
Feel free to leave a comment – I read and appreciate every word.
It means a lot to connect with others who cherish the little and big moments of everyday life on the road.

Here you can read about some of the trips we’ve taken with our cars and caravans.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Carina Ikonen Nilsson
Live today, right now. Yesterday is no longer here. Tomorrow doesn’t come until tomorrow. Right now is what matters.

#MotorhomeLife #TravelWithKids #EverydayAdventure #LVL2 #HeadingNorth #FamilyLife #SwedishSummer #BlueberryPie #PackedAndReady #SleepyMorning #ChildhoodMemories

Mot norr med lillkillen – packning, pizza och sommarminnen

Länk till engelska versionen:
Read this post in English →

Förord

Det här är en sådan morgon där jag mest vill skriva mig ut ur tröttheten. En natt med kliande myggbett och värme som vägrar släppa taget – men nu sitter jag här, i soffan med datorn i knät, redo att ge mig av mot norr. Det blev en hel del gjort igår, och i dag väntar 40 mil på vägarna. Jag är förväntansfull och känner att nu blir det semester på riktigt.

En ny resa – mot Mora och vidare norrut

God morgon! Jo, det är faktiskt morgon, men det känns som att jag inte sovit en blund. Knott och myggbetten har kliat hela natten, värmen har legat som ett täcke. Den här dagen kommer att bli lång. Men jag ska sitta i LVL^2 idag, och registrera husbilar som kör förbi oss. Det kommer att vara okej – kroppen är med mig, även om det kanske blir lite långtråkigt under de där 40 milen.

Kvällens stopp blir Mora.

Tvätt, kyl och små vanor vi knappt märker

Igår var det dags för sista tvätten – lillkillens kläder, så att han har rena inför resan. Sedan blev det kyl och frys. Vi plockade ut allt ur frysen för att se vad som egentligen fanns. Maken hade nämligen fått för sig att den var tom. Det var den inte.

När vi ändå höll på, fixade vi kylen också. Den där plåtställningen för drickor? Den som knappt använts? Den åkte ut, och genast blev det mer plats. När lillflickan skulle ta mjölk frågade hon förvånat:
– Har vi verkligen ingen mjölk?

Jo då, svarade jag. Den står bara på översta hyllan nu. Och där blev det så tydligt hur mycket vanemänniskor vi är – hon hann tro att mjölken var slut innan hon såg att vi bara städat ur och ändrat lite.

Handla, laga och dofta på blåbärspaj

Sen åkte vi till Vänersborg för att handla det sista, och för att fylla på kyl och frys i LVL^2. Vi behövde inte så mycket – ändå gick det på över två tusen kronor.

Till middag blev det pizzor med pizzakit. Jag gjorde min med tomatsås, ost, lite kalkonkött, soltorkade tomater och oliver. Den blev supergod! Men salt – för oj vad törstig jag blev. Tror jag drack tre, kanske fyra flaskor vatten under kvällen.

Efter en kort tupplur – medan maken lagade mat till ungdomarna som inte ska med på resan – ställde jag mig och gjorde müsli, bakade blåbärspaj och förberedde en mjölmix till scones. Vi har ju ugn i bilen, och det är en lyx att få känna doften av nybakat bröd även när man är på rull. Ibland bakar vi i grillen – det blir extra gott då. Kanske beror det på att man får sitta där ute i solen och vänta på att brödet är redo.

LVL^2 är redo – nu väntar Norrland

Bilen är packad, iordningställd och sängarna är renbäddade i LVL^2. Nu ger vi oss av. Den här gången med lillkillen – och vi trotsar väderleksrapporterna. Allt för att han ska få uppleva Norrland.

Jag tycker det är en självklarhet – att alla barn ska få en chans att veta vad som finns i vårt vackra land. Man ska få ha minnen från både norr och söder. Jag och maken har samlat på oss många sådana – med alla barn som bott hos oss genom åren.

Avslutning

Önskar dig en fin dag – en sån där dag du själv valt och skapat.
Tack för att du är här och läser. Det betyder mer än du tror.

Har du också rest genom Sverige i husbil eller husvagn? Dela gärna dina minnen i en kommentar – jag läser allt med glädje!

Här kan du läsa om resor vi gjort med våra bilar och husvagnar.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Husbilsliv #ResaMedBarn #Vardagsäventyr #LVL2 #MotNorrland #Familjeliv #SvenskSommar #Blåbärspaj #PackatOchKlart #Morgontrött #BarnensMinnen

English Version: Alfred, Laundry and the Conversations That Matter

Läs detta inlägg på svenska – klicka här

Foreword

This is a post about what happens after a trip – but also what lingers in the heart. About Alfred’s wise words, clinking treasure hunts, Grandma’s magic water bottle and Pepsi Max. About missing what’s lost, but also moving forward – with laughter, conversations, and a coffee in hand.

This is one of those posts where the words just have to come. I’m sitting here with my coffee in hand, trying to settle after the days we’ve had. The trip is over, but I still feel like I’m on the road somehow. Those little moments with Alfred – the conversations, the games, the questions – they’re still moving around inside me.

This is life while it’s happening. When you’re right in the middle of it. And I want to capture it.


Morning Coffee, Washing Machines and a Child’s Wisdom

We’re back home again. My husband has edited all the photos from our trip, and I’m sitting on the couch with my morning coffee. Not just awake, but still on my first cup – in that in-between state between sleep and fully awake.

The laptop rests on my knees. I’m trying to gather my thoughts, to land in the everyday. Yesterday we unpacked the car. The laundry got washed and hung outside – thank goodness for our two washing machines. It really makes a difference, especially after a camper trip with kids. You get everything done in a day, even with the long programs. I’m always so grateful for that.


”The best part was that we did it together”

My daughter came to pick up Alfred yesterday. He’s back with his mom now. It feels a bit empty at home – like it always does after he leaves. I asked him what he thought was the best part of the trip. He answered without hesitation:

– That we did it together.

There’s something deeply touching in those words. Not the cowboys, not the ice cream – but being together. It warmed my heart completely.


”Grandma, you must never die”

Later in the afternoon, while we were sitting on the couch, he suddenly said:

– Grandma, I want you to live forever. You must never die.

It came so honestly and straight from the heart. I took the moment and tried to explain that we probably don’t live forever – but that’s exactly why it’s so important to do things together while we can. That we’re kind to each other. That we play, laugh, and say what we want to say.


Treasure Hunts and English Remarks

Alfred is always ready to play. Often the same games, over and over again. Yesterday he rediscovered one of our old favorites – the treasure hunt. Either he hides the treasure chest or I do, and then it must be found.

He’s bilingual, but speaks mostly Swedish. When I hid the treasure, he said:

– Grandma, you so obvious. You got no skills for hiding!

I laughed but also got a bit more clever. I started rattling cutlery, slamming doors, banging pot lids – all just to confuse him. And I managed to fool him. Eventually. A little, at least.


News, Trump and Pepsi Max

After Alfred had gone home, I stayed on the couch watching the news. I wanted to see if Trump had done anything more ridiculous. I’ve told Alfred about him – about the lies, the drama, how one man can make the whole world wobble.

Alfred knows what’s up. Yesterday he said:

– I don’t understand how to make Mom stop drinking Pepsi Max.

I smiled and told him that we can’t control others. We can only choose for ourselves. What we buy. What we say yes to. That’s where we take a stand – in our own actions.

– Good thing I like water best, he said. And your water tastes the best.

All the grandkids have always wanted Grandma’s water. It’s just regular tap water, poured into my water bottle. But if I offer the same water in a glass? Nope, not the same. It has to be from Grandma’s bottle – otherwise it’s not as good. There’s some magic in that.


Trumpanners at the Campground

When we were at High Chaparral, we saw several caravans with American flags. Alfred looked at them and said:

– Grandma, we have Trumpanners here!

I laughed. Yes, I said. They probably haven’t understood what’s best for themselves. Later he asked what that meant – what’s best for yourself. I tried to explain that it’s about not always saying yes just to be kind – sometimes you have to think about yourself too. But it kind of backfired.

A bit later, when I asked him to put down his phone, he replied:

– That’s not what’s best for me!


The Gifts for Hugo and Emilia

Alfred was going to deliver the gifts we had bought – small toy guns and some ammo. One for Hugo and one for Emilia. It stung a little in my heart. Because even if we can buy them things, I can’t be with them. I don’t get to see them.

I miss out on so much with those two little ones. But I’m deeply thankful that I get to have Alfred with me. If things were like they used to be, Emilia would’ve come with us on the trip too. But life looks different now. And I’m trying to accept that – day by day.


The Next Trip – But Where?

Today we’re going to get the camper ready. A new trip is ahead. The plan was to go to Norrland – maybe through Norway on the way back. But the weather up there looks dull. The east coast, on the other hand, promises sunshine. Maybe we’ll explore Västervik and then make our way through Skåne instead. Almost the same trip – just the other way around.

Anyway, we had three fantastic days at High Chaparral. It was just as much fun as last year – and this time we even managed to see things we missed before. But what stays with me the most aren’t the attractions. It’s the conversations and the closeness we had. The little girl, the little boy and little Alfred – we had so much fun together.


Closing Words

It’s in conversations between people that we grow. In those small moments where questions are allowed to remain questions, and answers can take their time. Alfred – that wise little soul – he teaches me more than he knows.

Thank you for reading. Please feel free to leave a comment. Tell me where you’re reading from – north, south, or maybe from a completely different country? Yesterday I saw I had a visitor from the Philippines.

Isn’t it beautiful how small the world becomes when we share it with one another?

#SwedishLifestyle #CamperLife #EverydayJoy #Balance #BloggerLife

Morgonkaffe, tvättmaskiner och ett barns visdom

Det här är ett inlägg om vad som händer efter en resa – men också om det som stannar kvar i hjärtat. Om Alfreds kloka ord, skramlande skattjakter, mormors vattenflaska och Pepsi Max. Om saknad som känns, men också om hur vi går vidare – med skratt, samtal och kaffe i handen.

Click here to read this post in English – Read in English

Förord

Det här är ett sådant där inlägg där orden bara måste få komma. Jag sitter med kaffet i handen, försöker landa efter dagarna som varit. Resan är slut, men jag är fortfarande kvar i känslan av att vara på väg. De små stunderna med Alfred – samtalen, lekarna, frågorna – rör sig fortfarande i mig. Det här är livet när det pågår. När man är mitt i det. Och jag vill fånga det.

Morgonkaffe, tvättmaskiner och ett barns visdom

Nu är vi hemma igen. Maken har redigerat alla bilderna från vår tur, och jag sitter i soffan med morgonkaffet i handen. Eller ja – inte just nyvaken, men fortfarande på första koppen. Det där stadiet mellan sömn och fullt vaken.

Datorn ligger i knät. Jag försöker samla mina tankar, landa i vardagen. Igår packade vi ur bilen. Tvätten tvättades och hängdes ut – tack och lov för att vi har två tvättmaskiner. Det gör verkligen skillnad, särskilt efter en husbilsresa med barn. Man hinner klart innan dagen är över, trots de långa programmen. Jag är alltid lika tacksam över det.


”Det bästa var att vi gjorde det tillsammans”

Dottern kom och hämtade Alfred igår. Nu är han tillbaka hos sin mamma. Det känns lite tomt här hemma – som det alltid gör efter att han åkt. Jag frågade honom vad som varit det roligaste med resan. Han svarade så självklart:

– Att vi gjorde det tillsammans.

Det finns något så rörande i de där orden. Inte cowboyerna, inte glassarna, – utan att vi var tillsammans. Jag blev alldeles varm inombords.


”Mormor, du får aldrig dö”

Senare på eftermiddagen, medan vi satt i soffan, sa han plötsligt:

– Mormor, jag vill att du ska leva för alltid. Du får aldrig dö.

Det kom så ärligt och rakt från hjärtat. Jag tog stunden och försökte förklara att vi nog inte lever för evigt – men att just därför är det så viktigt att vi gör saker tillsammans medan vi kan. Att vi är snälla med varandra. Att vi leker, skrattar och säger det vi vill säga.


Skattjakter och engelska kommentarer

Alfred är alltid redo för lek. Ofta samma lekar om och om igen. Igår hittade han tillbaka till en gammal favorit – skattjakten. Han gömmer eller jag gömmer en ”skattkista”, och så ska den hittas.

Han är tvåspråkig, men pratar mest svenska. När jag gömde skatten sa han:

– Grandma, you so obvious. You got no skills for hiding!

Jag skrattade, men blev också lite mer kreativ. Jag började skramla med bestick, smälla dörrar, prassla med grytlock – bara för att förvilla honom. Och han blev lurad. Till slut. Lite i alla fall.


Nyheter, Trump och Pepsi Max

När Alfred hade gått hem satt jag kvar i soffan och tittade på nyheterna. Kollade om Trump hade hittat på något nytt galet. Jag har berättat för Alfred om honom – om lögnerna, dramat, hur en enda människa kan få hela världen att gunga.

Alfred har stenkoll. Igår sa han:

– Jag förstår inte hur jag ska få mamma att sluta dricka Pepsi Max.

Jag log och sa att vi inte kan bestämma över andra. Vi kan bara välja själva. Vad vi köper. Vad vi säger ja till. Det är där vi tar ställning – i våra egna handlingar.

– Då är det tur, sa han, att jag gillar vatten bäst. Och ditt vatten är godast.

Alla barnbarnen har alltid velat ha mormors vatten. Det är vanligt kranvatten, hällt i min vattenflaska. Men ur ett glas? Då är det inte samma sak. Det ska vara vatten ur mormors flaska, annars är det inte lika gott. Det är lite magi i det där.


Trumpaner på campingen

När vi var på High Chaparral såg vi flera husvagnar med amerikanska flaggor. Alfred tittade och sa:

– Mormor, vi har Trumpaner här!

Jag skrattade. Ja, sa jag. De har nog inte förstått sitt eget bästa. Sen frågade han vad det betyder – sitt eget bästa. Jag försökte förklara att det handlar om att inte säga ja till allt för att vara snäll, utan också tänka på sig själv. Men det slog lite bakut.

Lite senare bad jag honom lägga ifrån sig mobilen, och då sa han:

– Det är inte för mitt bästa!


Presenterna till Hugo och Emilia

Alfred skulle lämna över presenterna vi köpte – små pistoler och skott, så kallad ”ammo”. En till Hugo och en till Emilia. Det stack till i hjärtat. För även om vi kunde köpa saker, så kan jag inte vara med dem. Jag får inte träffa dem.

Jag missar så mycket med de små. Men jag är djupt tacksam att jag får ha Alfred hos mig. Om allt varit som förr, så hade ju Emilia också varit med på resan. Men livet ser annorlunda ut nu. Och jag försöker acceptera det – dag för dag.


Nästa resa – men vart?

Idag ska vi fixa till husbilen. Nästa resa väntar. Planen var Norrland – kanske in i Norge på vägen hem. Men vädret ser tråkigt ut där uppe. Men på ostkusten ska det bli sol. Kanske blir det Västervik och sedan en tur runt Skåne istället. Nästan samma resa – fast tvärtom.

Vi hade i alla fall tre fantastiska dagar i High Chaparral. Det var lika roligt som förra året – och i år hann vi se ännu mer. Men det som stannar kvar mest i mig är inte attraktionerna, utan samtalen och gemenskapen vi hade tillsammans. Lilltösen, lillgrabben och Lilla Alfred vi hade så roligt,


Efterord

Det är i samtalen mellan människor vi växer. I de där små stunderna där frågor får vara frågor och svar får dröja. Alfred – den lilla kloka människan – han lär mig mer än han anar.

Tack för att du läser. Lämna gärna en kommentar. Skriv varifrån du läser – norr, söder, eller kanske från ett helt annat land? Igår såg jag att jag haft besök från Filippinerna.

Tänk, världen är liten när vi delar den med varandra.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag, just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Hashtags (svenska):

#BloggSverige #Husbilsliv #Resor #High Chaparral #Vardag #Balans


Sida 1 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén