Håll i hatten, det susar i säven eller storma i träden i alla fall.

Här blåser det i träden idag. Håll i hatten om du nu har någon.  Förr när jag var i trettioårsåldern när mina kala fläckar tog fart på huvudet, sovaldi  då bar jag alltid hatt. Inte för att jag frös utan för att på något sätt dölja mina ganska så stora kala fläckar, help där håret ramlat av.  Har från och till även nu samma problem, viagra sale men idag blir de kala fläckarna  kanske  så stora som en femkrona inte mer.  Långt hår har jag  och en tofs gömmer mycket.
Hormonförändringar sa läkaren,  sedan bytte han ut den diagnosen till stress.  Då i 30 års åldern fick jag  kortison sprutor i huvudet. Idag säger man att det finns inget som hjälper. Fast de där sticken med kortison, gjorde i alla fall att håret slutade trilla av och det gjorde att det växte ut igen.  Men jag har ju inte läkarexamen.  Alla dessa ord av att jag skrev håll i hatten.

Varför är jag vaken redan nu? Jo, för min artros har vaknat till liv, på en nivå som jag inte känner igen.  Har känt av den nästan hela natten, sova när man inte vågar röra sig för att man är rädd för smärtan som blir till om rörelsen blir fel, är svårt.   Idag redan nu, har jag tänkt mig ta mig ner till min cykel och trampa en stund. Ska nog även  styrketräna en stund.  För det brukar bli bättre när jag tränar.  Ska i alla fall träna innan jag kapitulerar och tar medicin för värken.  Då känns det i alla fall mera okej att ta medicin, om jag liksom gjort allt det där andra,  som jag kan göra för att slippa ha ont.  Så här får bli en timma på cykeln, och en  20 minuter på träningsbänken. Hör redan hur cykeln ropar på mig.  Synd att det är så tidigt på morgonen för  lite dumt att köra igång stereon nu får bli lurarna istället. 20131119_203240

Lev idag just nu, igår är inte här och kvar mera än i minnen. Morgondagen den är inte här ännu.  Idag just nu går att påverka i dagens val påverkar vi vår morgondag.

En crosstrainer?!?

idag vaknade jag tidigt redan vid 5. Min kaffe maskin hörs när jag sätter igång den. Men det kan inte hjälpas, cheap den får höras.  För utan kaffe är inte en morgon.  Just morgon gillar jag. Jag är inte en sådan som ligger kvar och drar mig i sängen. Nej så fort mina blå öppnas hoppar jag upp ur sängen. Skulle jag ligga kvar ligger jag ändå och rör på mig så maken vaknar. Nej då är det bättre han vaknar lite grann av kaffe maskinen då mår både jag och han bra.

Idag hade jag tanken om att ta  mig ut i solen och låta min kropp ladda vitaminer. Tanken var god det är bara det att solen inte riktigt hittat hit. Frågan är om den någonsin idag kommer bo på himlen för här är det grått.  Så idag får jag vara min egna sol. 🙂 Egentligen spelar det ingen roll om det bor sol på himlen eller inte. Det är en ledig dag och idag räcker det för mig. Så skönt att dagen är vad den och och blir vad den blir.  Inga måsten förutom min träning.  Har fuskat några dagar under mina jobbpass, viagra det kände jag redan i söndags att fusket behövdes slutas upp med.  För jag blev mera rastlös än jag brukar vara.  Så igår redan innan det blev kväll på riktigt så satt jag på cykeln.

När jag cyklar lyssnar jag till a little piece of heaven med Avenged Sevenfold.   Låten är på repeat och  efter fyra gånger har jag cyklat i 32 minuter. Igår la telefonen av när jag lyssnade. När jag kollade tiden på cykeln hade jag redan cyklat i 40 minuter kände att jag ändå inte var så trött så jag fortsatte cykla.  Det slutade på en timmas cykling, salve med det blev samvetet mjukt.

Jag som aldrig har tränat i hela mitt liv innan, har blivit ett träningsfreak. Idag behöver kroppen minst en timmas träning, minst 3 dagar i veckan. Om det längre beror på att min artros blir bättre eller inte, vet jag faktiskt inte längre.  För idag har det mera blivit ett gift, ett bra gift som jag måste ha, för att må bra i både kroppen och själen.  Hade du sagt det till mig för tio år sedan att om jag tränade så, skulle hela jag må bra. Då hade jag inte trott på dig, då hade jag inte ens provat. Men när höften började göra ont och jag ibland knappt kunde ta mig ner för trappan till källaren, där vår dusch är. Då började jag förstå varför jag måste  gö nått. Träningscykeln har vi haft under alla år jag och min maken varit tillsammans. Men den har innan detta år bara stått i källaren, samlat damm.

Idag eller under en tid har jag funderat på om jag inte ska köpa mig en Crosstrainer. Skulle vilja ha valmöjligheten att träna på olika sätt.  Fast den möjligheten har jag ju redan för jag har både hemmagym  gymbänk och cykel men ändå. Nej det får nog bli en sådan också med tiden. Kanske är det en sådan där belöning som får bli till när jag firar ett år, eller varför inte kanske ska jag köpa mig det i 50 års present. Ja men oj vad kul det blev nu då. Jag har kommit på vad jag vill ha den dagen då jag fyller 50.

Fast jag hade tänkt mig smyga undan den dagen, så är ju det ett bra sätt att smyga undan den med att gå ner i källaren och träna. Har ett halvt åt på mig att spara så Japp så får det bli.  När jag fyller 50 ska jag bjuda mig själv på en Crosstrainer. 🙂  Ett halv år är det dit.  Jo men visst är det så att solen även om den ännu bara bor i mitt sinne hittade hit idag med med.

Lev idag, just nu och just nu är ny hela tiden. Nu ska jag  spring ner till källaren och hänga upp kläder på tork. Ha en  helfin dag.

Det viktiga är inte hur vi har det utan hur vi tar det. Hur vi mår handlar om vilka attityder vi har till det som sker.

Artros och ergonomi

jag börjar ju närma mig de 50, see  vad vill jag säga med det? Jo det är så här att jag faktiskt kommit till insikt, om att det gäller att kroppen håller.  Det är ju en av anledningarna till att jag träna.  Inte just åldern men för att kroppen ska hålla.  Artros är ju något som jag fått uppleva och det till den grad att det gör riktigt ont. Inte hela tiden, men varje dag.  Hur ont det gör är beroende på vad jag gör och hur jag tar hand om min kropp.  Fast det är inte riktigt sant för ibland gör det ont fast jag gjort efter konstens alla regler.  Artros kommer i skov och i alla fall min artros är beroende av väder, hur mycket jag rör mig i träning,  hur jag sitter, ligger  och om jag går mycket.  Just det där med att  gå är inte bra för då om jag gått för mycket med fel skor mm då kommer värken som ett brev på posten.

Jag tänker att det finns vinster i att undersöka olika hjälpmedel. Idag har jag redan en sittdyna. Min stol och mitt skrivbord i mitt skrivarrum gör mindre nytta än jag behöver. Har svårt att sitta där längre stunder.  Har faktiskt börjat fundera på om det kanske finns bättre stolar och sånt som kan hjälpa mig så att jag slipper få ont.  Ibland känns det märkligt för just nu när jag gått och funderat på just ergonomi och sånt så fick jag en förfrågan om jag inte kunde skriva om kontorsmöbler som är mera ergonomiska. Företaget som jag skulle skriva om heter Ergoff och det visade sig att de var just ergonomi och kroppsvänliga möbler.  Kontorsstolar, skrivbord, till och med sittdynor då av tempur material.  Den sittdyna som jag har idag är inte alls av sånt material och det blir varmt att sitta på.   Företaget hade allt mera än det jag skrivit om.  Tror det faktiskt  tänkt in ett allt som kan behövas för att just ha en bra arbetsmiljö, Friskvårdsmöbler och massage fåtöljer.

 Ja just det jag som aldrig vet vad jag vill ha när jag fyller år kom just på att här ska det kollas vidare och tänk jag kanske hittar något som jag vill ha i femtioårs present.  Ska spara detta inlägg och ge länken om någon frågar vad jag vill ha i  50 år present :).  Den där sittdyna som var i materialet Tempur den ska jag nog beställa redan nu 🙂 

Lev idag just nu igår är förbi och i morgon är en helt annan dag.

Personligt rekord har jag gjort och det personliga ska bli ett nytt denna månaden. :)

Då är det 1 maj då, treat den dagen som våra förfäder banade väg till. Idag är dagen vi får  gå ut ur våra hem och visa vad vi tycker och tänker,  höra någon politiker säga varken bu eller bä…

Själv ska jag jobba, i dag känns det inte så trevligt att jobba  när jag vet att maken inte ska jobba. Men sånt är det, jobbar man inom vård och omsorg så spelar dagens högtid ingen roll då jobbar man.  Igår var det en högtidsdag för mig efter klockan 20.00 kunde jag stolt se hur mina prestationer av träning vuxit upp till ett nytt personligt rekord.20131119_203248[1]Carina-portratt-1.jpgCarina-portratt-1.jpg

9233 cal månaden april. Den bästa sedan oktober som jag slog med 2000 cal. 153 workouts sammanlagt 31653 cal. Jag känner mig grymt stolt över min insats och nu  ny månad. Nu blir det nya mål.  Det nya målet ska vara att slå  april.  Redan här känner jag känslan av seger.  Ser mig träna det där sista passet  och känner hur  Yes jag gjorde det.

Carina-portratt-1.jpg130221-Carina Ikonen Nilsson.Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

Jag har aldrig upplevt mig som en tävlings människa men  den här tävlingen kommer jag att ta hem. redan nu ska jag stega mig ner i källaren för att svettas lite tänker jag….

Ha en fin dag denna vackra 1 maj.

Lev idag just nu igår är historia och imorgon är en ny dag där ddu kan göra nyare prestationer, nu är nu, och nu är det träning för mig.

Solann företaget som gör patienten glad…

jag har skrivit om det förut det här med artros. Vilket är värk som gör ont.  Träning hjälper och jag vill aldrig vara ett offer för att jag inte tagit hand om mig kropp därför tränar jag ständigt nu minst tre gånger i vecka, hospital hårt ibland fyra fem gånger.  Utöver det tränar jag de  övningar som sjukgymnasten visat mig som bara är för min höft.  Det ger resultat vill jag lova. Från att gått med krycka och haft sitt-kudde hela tiden, buy   står nu kryckan och väntar om ifall att det skulle bli en sådan dag.  Just sådana dagar är idag sällsynta men ibland bor dom här.  I början lusläste jag nätet om olika mirakeltabletter av alternativa mediciner. Idag gör jag det som är bra för mig vilket är träning, De olika svindyra medicinerna har jag faktiskt kastat. De gjorde bara att magen kom i otakt.

Men vissa dagar har jag mera ont än andra, idag är en sådan dag, vilket gjorde att jag tittade på olika sidor som kanske skulle kunna vara till hjälp. Då hittade jag Solann.

Solann.se

Företaget som ger nöjdare patienter, tänkte precis då att det är ju just det som är grejen.  För även om jag inte blir helt återställd så kan jag bli nöjdare. Lära mig leva med och underlätta.  Hittade saker som min farmor, min gamla farmor skulle bli hjälpt av. Lassekudden som avlastar och kan hjälpa till och lindra vid liggsår. Farmor är ju gammal nu, hela 88 år, mest sängliggandes och kanske skulle dessa kuddar lindra hennes ben.  Nästa gång jag är där ska jag tipsa personalen om sidan jag hittat.

Lev idag just nu ler solen emot mig.  Imorgon är en helt annan dag som jag påverkar idag.  Nu ska jag iväg och hämta små barnen igen. påskäggen ligger här och väntar på dom.  Vi får tjuvstarta det får man om man vill.

Hungerflickan är värd att läsas.

Eftersom inlägget blev långt och jag egentligen skulle rekommendera en bok så skriver jag det först.  Boken heter Hungerflickan är skriven av författaren Hillvi Wahl.  Just den boken känner jag att den skulle ligga på varje bord där det finns flickor, seek på varje bord där man jobbar med ungdomar och barn.  Om nu någon ska läsa boken så  är de personalen som jobbar med just ungdomar och tjejer.   Jag köpte tre böcker av Hillevi i tisdags förra veckan.  Tyvärr så har jag redan läst dom alla tre, troche men inser att jag redan nu kommer att läsa dom igen och igen.  Hillevi skriv mera!!! Jag vill ha mer!

– Vad veckorna går, remedy säger en man som jag har förmånen att känna. Just nu håller jag med honom. För oj vad dagarna tickar iväg.  Har under en tid känt det som om jag inte är på banan.  Vart lite låg i sinnet och mest haft dagar vid tv, när jag varit hemma. Kollat in hur många filmer som helst.  För några dagar sedan blev jag rejält förkyld, så det där med träning har legat på is.

När man som jag inte är en sådan där rörlighetsmänniska som tyckt det är helt skönt att träna och sånt. Så har man inte, eller så har jag inte heller lärt mig det där med när är det okej att träna. Just nu, inser jag att träning kanske inte är det bästa. Men hur länge ska man vänta? Sånt kan inte jag, även om jag nu inser att träning kanske bör vänta till i alla fall febern är borta några dagar.

De sista dagarna har gått i Alvedonens tid.  Både för att ta bort feber men även för min värk i höften.  Värken i höften kommer om ett  mail på datorn när jag inte tränar.  Det räcker med att hoppa över en dag så kommer värken tillbaka.  Just nu är jag lite rädd för att jag snart kommer få ta hjälp av min Okompis kryckan igen.  Men ännu är jag inte där.  Förhoppningsvis så kommer de här dagarnas vila göra susen, så jag kan sätta i gång med träningen igen, till veckan som kommer. Det skulle jag se som en vinst, om nu jag och  kryckan har en tävling.   Det har varit lite mycket nu och nu är jag helt ärligt ärlig. Har haft ganska många tider att passa och haft en del föreläsningar gjorda. Förra veckan hade jag även förmånen att vara på utbildning i projektet (H)järnkoll.

Tyvärr så ser det ut som att tider och passa lär vara i framtiden också ett tag, dessutom kommer vi göra om vårt schema i framtiden. Så just nu vet jag inte hur tider ska planeras in. Jag som till och med lärt mig och följer  kalendern maniskt just nu. Känner oro när jag inte kan planera. Jag fyller ju i jobbtider i flera år framåt och brukar veta redan i Januari om jag jobbar jul och nyår året som kommer, har inte längre koll på mina helger. Just sånt är jobbigt.

Min Chef har hittat på ett stort jippo, som kommer att vara i maj. Medborgaren i Centrum, eller så var det tvärt om, lär veckan kallas. Jag fick en för frågan om jag ville delta och tackade jag med en gång,  Men nu när jag sitter och tänker på det, så blir det hmm vad har jag egentligen tackat ja till.  Färgelanda är litet och här i byn är jag privat, ska jag stå framför Färgelanda bor och prata om mina tillkortakommanden?

Hon vill även att jag ställer ut mina tavlor men just där  känner jag att där går nog min gräns. Det är jag inte helt säker på att jag vill göra.  Nja, tror jag kan tänka mig att prata in för Medborgarna i vår kommun, sälja en bok eller två men tavlor hm.  Vem skulle vilja se mina tavlor på duk? Nej det får räcka med tavlan som är framsidan av boken.  Sorry cheifen, just det är jag inte redo för. Inte just nu i alla fall……

Mediciner som har bipacksedel bör läsas.

När jag var hos doktorn fick jag en medicin som skulle hjälpa mot värk. Vilket den gjorde. Jag var duktig och kom ihåg min medicin varje dag. Värken försvann.  Några dagar innan julafton så kände jag hur jag fick lite snabbare puls,  och hjärtat slog som om jag sprungit det fortast jag kunde.  På julafton började jag känna att jag hade svårt för att andas lite och jag kände mig sjuk.  I går när jag kom hem från jobbet var jag trött, så jag tänkte att det får bli en dag med film och soffan.   Trodde jag höll på att bli riktigt sjuk.  Maken åkte till stan och handlade när jag för första gången kände att jag inte kunde andas riktigt.  När maken kom hem så berättade jag för honom att det kändes konstigt i halsen som om jag hade svårt att få in luften. Började känna ångest över mitt jobb pass och kurerade mig med att sova sova och åter sova.  Tror jag var vaken högst fem timmar i går på dagen,och sov ändå hela natten tills idag.  När jag vaknade var jag fortfarande trött och fortfarande känslan av att ha svårt att andas.  När maken gick ut med hunden kände jag hur hjärtat galopperade i kroppen på mig.  Vilket gjorde mig rädd, Jag har också börjat få blå märken på kroppen.

När hjärtat började slå normalt igen tänkte jag att nej jag får nog ta och titta på de där biverkningarna på medicinen, kanske är det något som jag kan klura ut genom att i alla fall läsa dom. Det var ett bra beslut att läsa dom, för allt det som jag trott varit sjukdom är tydligen biverkningar. Det gör att jag tar egna beslut igen.  Tänker inte äta mediciner som gör mig sjuk.  På bipacksedeln stod där att medicinen som jag fått kan ge hjärtklappning, till och med hjärtinfarkt, stroke,  att man kan få andnöd och att blåmärken är vanligt att de uppkommer, samt att man kan känna av trötthet.

För ett år sedan slutade jag läsa just bipacksedlar, då jag ofta blir så rädd så jag inte vågar äta medicinen jag fått.  Idag känner jag att det är ett dumt beslut jag tog, då för ett år sedan när jag slutade läsa dom.  Så dum tänker jag inte vara igen.  Medicinen som jag fick för en vecka sedan tänker jag inte äta igen för just den känslan som bor i kroppen just nu vill jag verkligen inte ha.  Svårigheter att andas och bli andfådd av bara röra mig är inte något som jag vill uppleva. Frågan är nu bara om jag bara slutar äta medicinerna kommer då biverkningarna att upphöra eller är det kanske så att jag behöver prata med en läkare? Nu står det ju att man bör rådgöra med Läkare om man upplever biverkningar, men jag tänker att jag väntar några dagar.  Jag tänker att om det går över av sig själv lär det ju inte vara något farligt.

Medicinen jag har ätit är Arcoxia 90 mg. När jag läste på fass ska man tydligen ta 30 mg vid artros.  Jag tänker inte äta den överhuvudtaget för den verkar vara farligt farlig i alla fall för mig.

en lång resa bara för ett läkarbesök

Nu åker vi bil, online ska tilläggas att det inte är jag som kör bilen. Vi ska åka enda till Halmstad. Idag kommer bli en spännande dag, order för idag ska jag träffa ortopeden som ska visa på hur framtiden ska bli. Nu önskar jag mest att han ska ta fram trollspö, och säga men oj du behöver bara göra eller du ska bara ta en sådan här tablett, så är du frisk. Nu inser jag att det skulle vara magi och overkligt, men ibland får man vara i lite overklighet för att orka med. Vi får se vilka svar jag får, vilka jag gillar mer eller mindre. ?..

Träningsverket men det skulle även kunna stavas med Ä

sitter just nu  och svettas efter ett ganska så hårt träningspass. Hade detta varit för några år sedan så hade det jag skriver nu inte varit sant utan något som jag bara trodde var sant i stunden

.20131119_205042[1]

Men nu ska jag ärligt helt utan att det finns en uns av osanning i det jag skriver nu. 20131119_205002[1] 

Helt underbart hela kroppen är slut till och med i fingrarna är det lite tomt på kraft. 20131119_205012[1] 

Nu har jag cyklat i några månader, nurse varje dag om har det inte varit varje dag så har det varit minst 6 dagar i veckan.  Igår åkte vi till stan och köpte ett sånt där hemmagym så bänken som stod här innan är nu förpassat till källaren.

20131119_203300[1]

Träningsve(Ä)rket !?

Idag har jag cyklat en halvtimma med en hastighet som gav mig 1, sale 8 mil. Svettigt jo men, det blir sådan fantastisk känsla i kroppen när jag sedan är klar.  Där till har jag provat på den andra grymme maskinen tränat både ben armar och rygg och allt vad det nu är man tränar. Maken har fått visa mig hur man gör och varit supporter.

20131119_203248[1]

Förr när jag försökt mig på att gympa och träna så har jag aldrig upplevt det där alla pratar om den där känslan efter ett träningspass.

Idag sitter jag här nu helt slut i kroppen och känner redan hur jag längtar tills i morgon när jag kan träna igen.  Jag har lovat mig själv att inte gå ut för hårt vilket jag brukar göra vilket i sin tur leder till att jag tröttnar och inte gör.  Allt som jag brukar företa mig gör jag i cykler och gör intensivt men Mina höftbesvär har även om det för med sin värk och ont ändå varit till att föra något gått med sig.  För idag cyklar jag mera än gärna på min lilla motions cykel utan att blinka laddar jag upp med vatten och sätter igång Spotify med Nickelback eller något annat och cyklar utan att blinka i minst en halvtimma.  Fast idag fick Meat Loaf göra takten hittade tillbaka till ett gammal album som gått varmt idag. 20131119_203224[1]

Jag som trodde att nu vart det slut på det roliga när jag fick ont i höften livrädd för att bli helt förstörd. Idag ser jag lite med tacksamhet på att kroppen  inte längre pratade så snällt med mig utan fick mig att se allvaret i hur jag sköter om min kropp när det handlar om träning. För hade jag inte fått ont så hade cykeln fortfarande stått där ute i källaren och ropat mitt namn utan att jag ens försökte höra det. Nu behöver den inte ens ropa utan jag går dit frivilligt har till och med köpt ett par skor som jag kan ha när jag cyklar. 20131119_203232[1]

Nu djäklars ska jag sluta gömma min kropp i förstora kläder har redan fått köpa kläder som har mindre storlekar.  Och hittat till kläder i garderoben som jag lagt undan för de varit för trånga nu är det julafton att leta i garderoben. 

Lev idag just nu, Morgondagen är inte ett säkert kort utan just nu är det vi gör storverk och har förmågan att leva fullt ut.

Kryckan har blivit en säkerhetsåtgärd.

Träning ger färdigheter som börjar bli hanterbara.  Idag gick jag ut med hunden 🙂 till och med utan kryckan.  Underbart kompisen fick vara hemma.  Just att kompisen fick vara hemma handlar om rädsla. Rädsla över att få så ont som jag haft, stuff så den har fått följa med som en säkerhet. Men idag fick mod bli min kompis och det gick bra, fast det blev en kort tur med hunden.

Idag ska jag jobba vet att det kommer bli en del steg,  så idag tänker jag att kryckan får följa med om det blir samhällsbesök.  Men idag som en trygghet inte som en nödvändighet.  Idag är min kumpan kryckan en säkerhetsåtgärd mera än ett hjälpmedel. Men mod tränas nu och det lär jag få göra ett tag.

Innan jobbet blir det träning och idag är det även en fastedag. Så här efter två utbildningsdagar behövs den. Utbildningsdagar har ju så många ät-stunder, så idag känner jag att kroppen ska få vila från just mat.

Har fått inbokat en föreläsning men den kommer att vara först i Januari. Den kommer att göras på Ågrenska och det är en kvällsföreläsning. Annika Bengtner Ska även vara med under kvällen. Förhoppningsvis kommer jag då vara så frisk i min höft så jag inte ens tänker på den. 🙂

Lev idag just nu……

Nu ska jag vänta på att dottern ska köras till jobbet, jag ska passa på att handla sedan blir det en tur på cykeln och lite träning för höft och knä.

 

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: