God morgon, på riktigt är det en riktigt god morgon idag. Varför? jo, jag gjorde det, jag verkligen gjorde det igen. Jag tog modet till mig att åka den där milen för att träffa mina badsystrar.
Mina härliga, fina och så glada badsystrar. Idag var det 1,8 grader i vattnet. Jag var en av dom som badade. Vi var idag sex stycken, badsystrar. Den kyliga vinden var kall, innan badet. Det där första modighetssteget som ska till, vart enkelt och ta, efter ett litet jobb med mina tankar. Stegen ut till djupet där det är dags att doppa sig, gick helbra. Sedan blev det andning, lugna andetag och mod, att göra det där sista få kroppen under vattnet. Stickandet i huden var välkommet, behagligt och igenkännande, av små stick när huden kyls ner. Väl ner i vattnet kom lugnet som fyllde hela mitt väsen. När det sedan var dags att gå upp kom värmen, den omslöt mig. Vinden gjorde inte något illa längre, utan var mera behaglig än kall. Mitt morgondopp är klart.
Idag får det bli en redan nu tacksamhetstanke till mig själv. Jag tog mitt mod och gjorde det jag mår så bra av. Jag träffade mina badsystrar och vi badade tillsammans. Den här nästan heliga stunden, där jag får vara i just nu, där jag är i ett Kasam, där jag tar hand om mig, min oro som stillas, mina tankar som blir mera vänliga och kärleksfulla. I just detta är min tacksamhet, där bor min tacksamhet. Tacksamheten över att jag hittat till det som är så härligt. Tacksamheten över mina badsystrar som hejar på och hjälper till att göra så jag vågar ta det där härliga vinterbadet. Jag är återigen på g.
Idag kommer det vara jobb för mig. Idag är det en ART dag. Moralen är ämnet. Börjar kl 13.30 så ännu har jag ledighetstid, till mitt förfogande. Ändra tankar och känslor står för mig att göra. Jobbar på förfullt med just det. När jag lyfter upp huvudet och tittar uppåt mot skyn, säger Yes idag ska det jobbas, fylls jag av en känsla av glädje som sprider sig i kroppen. Prova att göra så när det känns motigt. Jag gjorde det i morse redan, men då vart det diskbänken som skulle göras fin. Det blev även då att jag höjde händerna mot taket, tittade upp och sa högt till mig själv. Yes, nu ska jag äntligen göra diskbänken fin. Det gjorde att jag även gick till handfatet och toastolen gav den lite omsorg. Idag när jag satt i soffan och drack mitt kaffe så visualiserade jag hur jag sakta gick upp ur vår lilla badsjö. Hur värmen omslöt mig och hur jag åkte bilen hem.
Nu ska jag visualisera hur grymt Arten kommer att vara idag. Hur alla är glada, hur alla nästan pratar i mun på varandra för att de är så inne i ämnet. Hur jag och min kollega briljerar i ämnet. Hur arbetsdagen kommer att förflyta lugnt och fantastiskt. Jag kommer att hinna med allt det där jag ska göra, hinner med dokumentationen. Åker hem säkert i natt kommer hem efter en trygg bilkörning hem. Somnar underbart sover gott och vaknar i morgon igen taggad för det stundande badet. Yes, jag gör, jag kan, jag klarar.
Men nu nog om detta, nu är det dags för frukost, dusch och fixa till innan jag åker iväg till mina guldklimpar på jobbet. Åker till alla mina fantastisk fina kolleger.
Lev idag just nu, just nu kan du göra något åt. Du kan ringa det där viktiga samtalet och berätta för den du bryr dig om att du bryr dig om. Jag tror vet att sådant gör skillnad. Det är skillnad som är viktigt. Igår finns inte kvar och i morgon är först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
Har under dagen funderat över det där med tacksamhet. Jo, det har jag eller gör jag ganska ofta. När jag tänker på tacksamheter som är i livet, känns det så mycket rikare, än när jag inte gör det. Idag blev det tacksamhet, över att jag redde ut körningen hem. Det var mycket regn på vägen, jag hade nog lite för hög hastighet för vägunderlaget. Bilen lättade när jag körde igenom en vattensamling på motorvägen, det kunde gått riktigt illa. Just då efter att hjärtat slutat banka, saktade jag ner tankarna tillsammans med den långsammare hastigheten. Den snabbaste tanken blev- det kunde gått illa. Efter det, blev det oj vilken tur att jag redde upp situationen. Därefter blev det att jag kände tacksamhet, över att inget farligt hände. När den tanken var klar, kom den där riktigt lite klokare tanken som blev. Tacksamhet över att jag råkade köra i vattenpölen, att det gjorde att jag blev lite klokare i min bilkörning. Tacksamhet över att jag lärde mig något där under bilfärden hem.
Idag innan jag åkte till mötet på jobbet, blev det även ett snack med dottern. Vi fick tråkiga besked under söndagsmorgon, någon har lämnat jord livet. Denna någon, är någon jag känt eller i alla fall varit bekant, med under hela mitt liv som Färgelanda bo. Barn som lekte när dom var små, gjorde att jag träffade lekkamraternas föräldrar. Då när barnen var små, hade jag inte riktigt utvecklat det där med den sociala färdighetsträningen av att fika. Utan oftast stod vi och pratade, vid lämningar och hämtningar. Ibland blev det längre stunder, ibland mindre stunder. Sedan blev barnen stora, andra händelser gjorde att våra stigar möttes igen. Det har blivit att vi varit på vissa kalas och träffats, Vi har även suttit här på altanen och druckit en del vin.
Jag fick i våras veta att kvinnan var sjuk. Gick här hemma och gruvade mig, för hur jag skulle förhålla mig till detta. Ville inte störa, ville inte verka nyfiken och ville familjen vara i fred. Då ville inte jag störa, inte ville jag slösa på hennes tid som hon kunde lägga på sina nära och kära. Men det blev att jag i alla fall kunde skicka ett mess till henne, berätta att jag tänker på henne. Vi kom framtill att när hon kände sig bra, skulle jag besöka henne. Vi skulle fika bestämde vi, jag lovade att ta med fikabröd. Det hann inte bli den där fikan. Det hann aldrig bli det där snacket, som jag hade gått här och tänkt ut i min ensamhet. I söndags fick hon lämna denna värld, bo där uppe i himlen.
Det bor så mycket tårar i mina ögonlock, av denna händelse. För när jag gått här och tänkt. Tror jag, att om jag hade varit mera social, hade haft mera sociala skils. Tror jag att vi hade kunnat bli, riktigt goda vänner. Jag har alltid tyckt om att prata med henne, hon har alltid haft ett leende och hon var en sådan där fantastisk fin givare, Hon liksom gav och gav och krävde aldrig något tillbaka. Hon var liksom en sådan där genomgod människa, satte alla människors väl, före sitt egna. Den gick inte att hitta något ont i henne. Mina tårar är nog att jag inte tog chansen, att visa min uppskattning. Att jag nu så här i efterhand, inser vilken förlust det varit. Kanske är förlusten bara för mig, inte för henne, att inte jag kunde vara den där som jag längs inne i mig är. Jag hade aldrig kunnat vara lika fantastisk givare som hon alltid varit. Jag inser att jag stulit mig själv, på en vän. Någon som alltid i mitt liv här på landet alltid varit i närområdet men, jag inte tog chansen att få som en riktigt god vän.
Jag gillar ju människor, gillar att ha några få nära vänner. Jag inbillar mig just nu, att jag förlorade en vän som jag aldrig fick. Att jag inte tog chansen är lära känna henne, på riktigt. Jag tror vi hade kunnat haft många trevliga stunder, under de år hon vandrade här på jorden. Jag känner att hennes bortgång, lärt mig något, något eller en sådan där riktig klokhet, kunskap som jag lärt mig för sent.
För det bor människor runt omkring oss, som vi har runt omkring oss. Utan att vi gör det där som är så viktigt. Skapa relationer, hitta vänskap, vara vän och få vänner.
Denna klokhet som just hittat in i mig, säger mig även att det bor en kvinna och hennes man, några hundra meter bort. Någon som jag alltid uppskattat att dricka tea med. Men tiden, åren har gått. De koppar tea vi druckit, under dessa senaste åren har varit noll. Noll och inget. När jag fyllde år, fick jag en bukett tulpaner av henne. Men Tea-et har inte blivit gjort, inte heller har jag gjort en inbjudan. Nu handlar det kanske även om Covid, att man ska vara restriktiv, hålla avstånd. Men man kan dricka tea utomhus, man kan ta en promenad och umgås, man kan hålla avstånd, så att man inte smittar om man nu skulle ha utan symtom.
Det bor en kvinna och en man i ett annat kvarter, mannen är sjuk. Förr umgicks vi ofta, idag träffas vi på kalas och dop. Ska jag igen sitta här om några år, få till mig klokheten som jag igen missat. Nej, jag ska börja ta ansvar, över de få relationerna jag har. Jag vill inte sitta här om några år med samma tankar, om hur jag inte tog chansen att umgås….
Mitt i allt det sorgliga just nu, känner jag tacksamhet emot henne som somnat in. Tacksamhet över klokheten, som bor i tankarna om henne. Att jag måste göra saker innan det är försent. Även om måsten inte finns, så ska jag se till att vara mera öppen i möten med människor. Vara mera vänskaplig, vara mera vänlig. Inte låta människor, bara vara i periferin. Nej, nu ska jag inte sitta så här och ångra saker. Utan jag ska göra. Jag ska göra, göra och åter göra.
Jag ska ringa det där samtalet, gå dom där stegen. Berätta för människor runt omkring mig, att jag håller av dom. Att dom är värdefulla, för mig. Nu är det dags, för mig att ta ansvar över mina vänner.
Visst, hon givaren, hon som flyttade till den där andra stranden, den vänskapen kan jag inte längre, göra något åt. Även om jag önskat att jag handlat, redan för länge sedan. Men jag ska inte en gång till, känna den här känslan som just nu bor i mig. Nej, det ska vara andra känslor som ska flytt in.
Att jag tar hand om människor, som betyder mycket för mig. Det är just i dessa tankar som det bor oändligt mycket tacksamhet, i mig just nu. Tack min förlorade vän, tack för den klokhet som jag just hittat till. Tycker det är synd att jag inte kan berätta det för dig. Men om du bor där uppe nu, ser mig. Låt mig då säga förlåt, att jag vaknade så sent, att jag inte var i denna klokhet då. Sent ska syndaren vakna säger man….. Här är det jag som är syndaren….
Lev idag just nu, just nu kan vi göra något åt, imorgon kan det vara försent. Just nu kan man ringa det där samtalet, som man så länge tänkt ringa. Just nu kan jag säga dom där orden som är så fulla av vänskap och kärlek. Dom där orden som man alltid vill höra.
Du betyder så mycket för mig. Sex små ord som kan göra någon glad. Nu får det vara slut på instängdhet och tysthet…… Här ska pratas.
God morgon, Jo det är en god morgon. Vad är en god morgon? Är inte det att faktiskt få vakna upp till en helt ny dag, andas, ha förhoppningar om dagen? Dagen är ny, vi vaknar och har en helt ny oskriven dag, framför oss. Det är inte alltid, jag känner så. Vissa dagar är det bara att överleva få dagen att gå. Samtidigt när jag skriver just det, inser jag hur dumt det är att bara låta dagarna gå… Vi har ett liv att leva, vi har vårt egna liv att leva. Då är det väl viktigt att fylla dagarna med bra viktiga saker för oss själva, fylla det med sådant som är viktigt för oss.
Viktigt vad är då viktigt? Viktigt för mig är att få känna mig levande. Viktigt för mig är att få känna att människor runt omkring mig, får energi, av att möta mig. Jag vill må bra, då är jag runt människor som inte hänger upp sig på att lägga kraft, på att berätta för mig hur dum eller konstig den där är. Vi har bara oss själva, att ta ansvar över. Vi vet inte varför eller vad som gör, att någon annan gör. När någon annan gör sådant som vi själva inte skulle göra, är den konstig, vi tar oss rätten att döma ut.
Vem ger oss rätten att göra det? Varför gör vi det? Får det oss att må bra? Blir vi själva bättre, av att göra någon annan sämre? Mitt svar på det är NEJ! Näee, jag blir inte bättre om jag gör dig sämre. Jag blir inte bättre, bara för att jag inbillar mig att min sanning, är den rätta sanningen. Det är min sanning och den kan vara rätt, för mig.
Men det är även en inskränkt sanning, om jag tror på den och inte vågar utmana den. Utmana den, kan vara att faktiskt fråga den som inte ser min sanning, som en sanning, hur den tänker.
När jag ställer frågan är det viktigt att lyssna, på svaret. Jag tror just det där med att lyssna på svaret, kan vara svårt. Där finns utmaningen, i att faktiskt lyssna och inte stå tyst och klura ut ett svar, som försvarar, min sanning. Utan lyssna på det den andra säger. Låta orden flytta in, känna av hur orden känns. Det kan göra att den andras ord gör din sanning lite längre in i sanningen, lite mera sann. Orden som kanske till och med förändrar det du tror på, ord som kan göra att det du nyss trodde var en sanning kanske inte är helt sant.
Huva vad jag klurar in mig, alla dessa ord om ingenting bara att det är en god morgon. Fast jag är så gammal som jag är. Jag har nyss fyllt 57 år, sitter här och klurar på sådant som andra kanske redan har lärt sig. Men du, jag håller på att lära mig, jag ser hela livet som ett lärande. Kanske är jag inte fullt inlärd ens när jag dör. Men jag gillar att sitta och klura på saker. Gillar att få mina funderingar nerskrivna. Men nu ska det bli annat än att bara skriva. Lite frukost ska till nu när kaffet är uppdrucket,
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Idag ska jag göra en bra dag. Vad har du tänkt dig göra med din dag? En bra dag för mig är egentligen att börja den med ett bad, men det får bli först i morgon. Så den här braighetsdagen börjar med kaffe och ett blogginlägg. Nu kan det bara bli ännu bättre.
Det har blivit ett långt uppehåll, med bad och blogg, för mig. Jag jobbade måndag tisdag och onsdag. På torsdagen blev det covid vaccin vid samma tid som badet är. Vaccinet vilket ledde till att jag fick biverkningar från vaccinet. Igår och idag har jag varit osäker på om jag vågar mig ut och bada, om i fall att det kanske funnits lite Covid i kroppen. Men jag tror jag är frisk.
Eftersom vi åker tillsammans i bilar upp till den lilla badsjön, har jag undvikit att åka ut och bada, dessa dagar. Tänk om jag skulle smitta någon, om jag nu skulle ha Covid. Nu vet jag att jag inte har det men, jag har känt mig lite osäker, då jag blev sjuk efter vaccinet. Feber, ont i huvudet, kroppen och grymt trött var symtomen. Dagen efter vaccinet sov jag hela dagen, gick upp någon timma eller två, på eftermiddagen för att sedan igen sova. Sov hela natten efter det. Lördagen var inte heller en helkul dag utan tröttheten, huvudvärken satt kvar i kroppen. Men nu känner jag mig bättre igen. Nu är biverkningarna borta.
I söndags morse fick jag väldigt tråkigt besked, vilket gjorde att dagen blev i sorg-tankar. det gjorde att dagen bara fick gå i en grå ton. Men nu, känner jag att jag igen ska ta tag i livet. Nu får det bära eller brista. Kan ju inte kalla mig vinterbadare, om jag hoppar över i nästan två veckor. Jag tänker ta tag i det där badet, redan på torsdag. Då kan jag vara helt säker på att det var vaccinet, som gjorde så illa. Under dessa dagar när energin inte varit på topp, har det blivit mycket podd-lysnande. Framgångspodden är riktigt bra. Där till har jag hitta favoriter, som gör egna poddar och där lär jag mig massor.
Till ex när det blir fel, eller ett problem dyker upp så ska jag sluta grubbla och istället lyfta handen och säga Yes, som det skulle vara en seger. Jag har provat några gånger och känner faktiskt, att problemet blir enklare. När det blir fel så är det inte fel, utan mera att jag fortfarande håller på att lära mig. Jag tänker faktiskt att det kan göra skillnad. När man oroar sig, får man byta ut själva oroandet och hitta till att göra något annat i stället. Det är ju dumt att gå och nervösa sig, i onödan. Jag tror på det där med att bryta beteenden, byta ut ord som måste eller inte, ord. Till exempel jag måste åka till jobbet. Nä det är då enklare att tänka, att jag vill åka till jobbet. Jag väljer att åka till jobbet. För det är egentligen det man gör.
Det finns inga måsten, de måsten som är nödvändiga att andas, äta, gå på toa, sova för att orka leva. Alla dom där andra måsten, vi lyckas hitta på. Är måsten som faktiskt inte är måsten. Du behöver inte jobba, om du inte vill. Men det är bra att arbeta, för då får du lön och känner säkerligen känslor av att, du gjorde ett bra jobb. Lön är bra, det gör att jag kan välja att lägga pengar, på sådant som jag tycker är roligt. Betala räkningar, är inte måsten. Men det är bra att betala sina utgifter, för då slipper man negativa konsekvenser i formen av inkassobolag och kronofogde. Man måste nästan ingenting, men dom saker jag väljer att göra är göranden som kan, vara bra för mig. Till exempel duscha, det finns inga måsten i det, men jag väljer att göra det. För det är skönt att duscha, dessutom så tror jag maken och andra människor omkring mig, uppskattar att jag inte luktar illa. Jag vill inte lukta illa. Finns många sådana där måsten som jag ska byta ut. Jag ska byta ut dom till jag väljer eller jag vill.
Just nu vill jag smyga in i duschen, sedan krypa till kojs. För att få en god natt sömn.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller fast jag tänkt mig att sova nu. God Natt.
Idag har jag provat på mitt mod. Jag har blivit en sådan där människa som tar sprutor när det behövs. Innan för ca två år sedan var jag en människa som inte tog sprutor. Oavsett om det behövdes eller ej. Men tack vare min fobi, min kärlek till naturen plus massor av KBT träningar med en Jätte duktig kille. Har jag lyckats hitta till att jag är någon, som tar sprutor när det behövs. Jag är inte någon som går dit med lätta steg. Utan här krävs det en kraftansträngning, mod och lite mycket djä… annama.
Idag blev det den där tredje dosen, av vaccin. Innan sprutan var jag inte helt säker, på att det skulle bli den där tredje sprutan. Redan under natten har ångesten, spelat mig spratt. Har blivit jagad av sprutor, under nattens drömmar. När jag vaknade i morse var jag helt slut i mina känslor. Satt här och drack mitt kaffe. Samtidigt med mina tankar om att jag inte är en dålig människa, om jag inte vågar ta sprutan. Toa besök 45 nu på morgonen, så blev de. Men ta på dig kläder så kan du ångra dig, när kläderna är på. Du har tid att sminka dig, innan du åker.
När facet och kläderna var på, kokade maken ägg. Jag gjorde min havregrynsgröt och kände ändå nej, jag gör det inte. Jag hade inte sagt något till maken, om min rädsla. Ett sista besök på toa innan vi åkte iväg. Under bilturen kände jag hur jag igen, hade behövt kissa. Jag insåg då att det var inte någon infektion, utan nervositet. Maken parkerade bilen och jag började känna smått panik, nu behövde jag verkligen kissa.
Skriva i lappen, på med munskyddet och sätta sig och vänta. Då när jag satt där och väntade, såg jag hur stor den där sprutan var. Jag hade svårt att inte titta på den, som hon just då skulle ge en spruta till. Hjärtat bankade som om det höll på att sprängas. Innan jag kom på att jag faktiskt inte behövde titta på sprutan. Utan började nagelfara själva lokalen, för att se om det fanns en toa. Ville inte kissa på mig, då sprutan skulle tas. Men där fanns inte toa. Några blev uppropade, efter det blev det min mans tur. Det var jag och en annan kvinna, som satt och väntade. Jag tänkte att hon kunde göra före mig. Men då sprutsjuksköterskan sa nästa, väntade jag men, kvinnan bredvid mig tittade på mig och nickade, att jag skulle gå dit. Av ren reflex reste jag mig och gick till den tomma stolen. Tänkte jag kan bara gå förbi henne, jag behöver inte sätta mig där.
Innan hade jag haft tankar om att jag kan låtsas glömt något och gått ut ur ingången. Men alla dom där tankarna försvann, jag satte mig på stolen. Drog upp ärmen på min klänning och väntade. Sjuksköterskan sa, nu får du luta dig tillbaka, slappna av. Jag lutade mig tillbaka, det där med att slappna av gick inte. Trodde att hon hade satt fast sprutan i armen fast jag inte kände något men, då kom sticket. I gatan vad ont det gjorde, kändes som akupunktur nålarna jag brukar få i höften men, tusen gånger värre.
Ett rejält stick och sedan en kyla, som blev en stelhet. Rummet började gunga men, inte av sprutan utan av min rädsla. Då hörde jag henne säga att, nu har du fått den tredje sprutan och nu är du klar, för denna gången. Det gjorde lite ont i armen men, ångesten som varit innan, försvann. Jag gjorde det, jag är fast jag inte trodde det, någon som tar sprutor när det behövs. En seger känsla flyttande in i mig, vid hennes ord. Nu är du klar. Just den här sprutan med vaccin, är en modighetsspruta där jag borde få en OS medalj. För oj jag verkligen gjorde det, fast jag var så rädd. Minst lika rädd som när jag tackade nej till stelkrampsvaccin när jag var 20 år. Men jag gjorde det. Nu kan jag andas ut, ska belöna mig med en vilodag, där inget ska vara något måste. För just nu är jag helt slut i kroppen av denna vidriga oroskänsla jag bott i hela morgonen. Jag verkligen gjorde det.
Lev idag just nu, imorgon kan det vara försent. Igår är inte längre här utan just nu gäller.
Idag blev det att hoppa över badet. Det fick bli ett besök hos tandläkare istället. Jag har under många år haft servicen via tandläkarförsäkring. En gång om året blir det tandhygienist, om det vill sig illa så blir det ett vidare besök till tandläkaren. Det är inte så ofta det blir besök till tandläkare. men i år blev det att boka in ett besök till. En lagning som gått lite sönder. Just det där med tandvårdsförsäkring är det bästa för mig. Jag betalar en liten summa varje månad och slipper dyra tandläkarbesök.
Jag frågade självklart om bedövning. Men nops det kommer det nog inte bli. Frågan är om jag kommer våga gå dit. Just bedövning har varit den sista utvägen, jag inte gett upp i min tandrädsla. Nu kommer ångesten bo i kroppen, fram tills det där tandläkarbesöket kommer att bli till.
Som alltid så blir det fina ord hos tandläkaren, jag sköter om mina tänder exemplariskt. Detta pga av att jag är så fasligt rädd för att besöka tandläkaren. Jag hade planerat in ett litet bad på torsdag, men inser att jag har viktigare saker för mig. Det är dags för den där tredje sprutan. Den är viktigare än badet just den dagen. Idag blir det att jobba jour, efter det blir det en lång dag på jobbet i morgon för då slutar jag 16.30. Jag kommer att vara trött, imorgon kommer det att bli sova på soffan när jag kommer hem. Torsdagen blir att vila upp sig inför helgens jobb. Veckan efter blir luft i systemet. Då är det flera lediga dagar.
Jag har hittat till flera bra-saker med FitLine. Den där morgondrinken ar blivit ett sätt att starta upp dagen i lugn och ro. Nästan så det skimrar om just den stunden. Min mage som gjort ont så länge jag minns. Men nu är det som trolleri, inte ont alls. Ofta får jag ont i magen efter jag ätit, men den senaste veckan har jag inte haft ont över huvudtaget efter att jag ätit mat.
Mina naglar bryts inte lika mycket, dom har blivit starkare.
Jo, i morse när jag satt här i soffan, hade jag bestämt mig för att sluta upp med dumheterna! Om att åka till sjön och bada. Riktigt dumt, kände jag att det var. Så härligt skönt, att sitta här med kaffe och njuta av värmen som omslöt mig.
Då tittade hon fram den där fightern i mig. Hon frågade om jag var nöjd, med mitt beslut.
Jaaaa då, oviljan hon i mig, hon var så nöjd , hörde jag en hon säga. Då dök hon upp en gång till den där viljan, frågade mig om jag verkligen skulle hoppa över mitt bad.
Den här första dagen i mitt nu 57 åriga liv. Det är att ge upp, sa hon. Okej, sa jag då gör jag det. Satte mig mera tillrätta i soffan, njöt ännu mera av mitt kaffe.
No, no, sa jag högt för mig själv. Inte är jag en sådan som ger upp, fast jag är så gammal. Drack snabbt upp den sista klunken kaffe, skyndade mig göra mig klar, för att åka iväg. Hann till badplatsen i tid och blev upphämtade av en av mina badsystrar. Idag var en ny gammal syster med oss i badet och vi var 8 stycken som badade.
Vattnet var självklart lika kallt som vanligt men, det var svårt att doppa ner kroppen. Väl i vattnet var det skönt, friskt och härligt. Känslan efteråt helt underbar. Det doftade vår, där i skogen. Känslan i mig var en seger, igen och igen en seger. Det senaste halvåret har varit så fulla och segrar. Det där motståndet, som ibland bor i mig, gör segrarna så stora. Jag övervann min bekvämlighet, verkligen gjorde det jag förutsatt mig att göra. Så härligt. Så helt underbart att nästan varje vecka, känna hur min motivation viljan är en segrare varje gång modet sviktar.
På vägen hem lyssnade jag på en av mina arbetskamraters musik. Gruppen heter eller om det är en duo/ trio, vet jag inte i alla fall heter dom David Nilsson & The Bon Vivants. Låten som just nu bor i mitt hjärta är The light inside of me. Det känns som det är mina ord som sjöngs i låten, som om de orden är skrivna ut mitt liv. Första gången jag hörde den, grät jag. Den gör ont på insidan och talar till något inom mig.
Det finns många fina låtar, dom gjort och texterna är så värda att lyssna till. Sångarens röst är så grym. Håren på armarna reser sig när han tar ton, det är svårt att inte sjunga med i låtarna. Ett band som jag vill se Live!
Nog för idag just nu, Just nu lever vi. Det är i nuet, vi verkar alltid. Just nu vi kan göra något åt. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Det behövs efter ett jour pass. Då har jag igen fyllt år. En riktigt trevlig födelsedag blev det. Den började på jobbet. När de där morgontimmarna var klara på jobbet, åkte jag hem i snö yra. Väl hemma hade maken gjort frukost. När den var intagen, kom min väninnan och hennes make ringande på dörren. Hon och jag fyller år på samma dag. En bukett tulpaner uppvaktades jag med. Tyvärr så hade jag inte samma tanke att gratulera henne med present men, jag får komma på något i efter hand.
Under eftermiddagen åkte jag och maken till Torp där har det precis öppnat en Turkisk restarraung vid namnet Mangal turkisk kolgrill. Jag åt något med en massa röror. Grymt god mat, har dom där. Har varit där två gånger nu. Där bor ingen besvikelse för maten är gudagod. Under kvällen kollade vi tv här hemma och maken bjöd på sriracha popcorn. lite spännande smak men får jag välja mellan lakritspopcorn och dom där sriracha så är det lakritspopcorn som gäller. Idag blev det inte något bad, eftersom jag sovit på jobbet och slutade halv elva. jag och mina badsystrar brukar ju bada vid halv nio. Om man nu tänker att man lever i en meter har jag redan varit på denna jord i 57 cm, det säger mig att jag faktiskt levt mera dagar än jag har kvar att leva. Det gäller att smaka på livet, leva livet. Inte bara lägga kraften på jobb och måsten. Utan njuta av tillvaron. Jag tror jag är rätt bra på det. I alla fall känns det så just nu, när allt flyter på och jag verkligen orkar nå dom mål jag satt upp i min vardag.
Lev idag just nu igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon.
Igår fick jag en lite tidig födelsedags present. En ny grej, till mina morgonbad. Maken hade fått till uppgift att köpa en stol som skulle vara lätt att ta med sig. Men istället hittade han den här.
Den perfekta om än lite stor väska för mig, som är vinterbadare. Den var riktigt bra att ha med sig nu på morgonen. Där fanns fack för mobil och nycklar, ett fack för de våta skorna och ett stort fack för mina torra kläder som sedan blev fack för morgonrock och handduk. En riktigt bra ryggsäck med stol. Vilket gjorde det enklare att ta på badskorna och få av badskor, när det var dags för det. I morse hittade jag mina badskor, fortfarande våta från igår. Inte en höjdare att ta på dom, innan badet. Men eftersom vi badar i skogen just nu och jag inte vill möta det kalla vattnet med bara fötter, blev det att ta på det våta kalla badskorna. Vi var flera som badade idag, 6 badsystrar blev vi idag. En väg av dimma, mötte mig på vägen till badet och lite puder av snö. Det gjorde att jag var lätt på gasen. Såg ut som det var halt.
Även inne i skogen, vart det en slöja av dimma. Lervällingen hade förökat sig. Nu får det nog bli gummistövlar, nästa gång jag åker till badet. 0 grader på land och 2 grader i vattnet kanske var det 2, 3 men, allt under tio grader är riktigt kallt tycker jag. Idag var det lite mera snatter än igår men, ändå en form av stillhet med det där badet. När jag skulle till och doppa mig, vart det som om det inte gick. Det tog längre tid än vanligt, att få under kroppen under vattenytan. Kändes som att jag badade i isflak. Men när väl doppet blev till så blev det bättre. Kylan sitter fortfarande i kroppen, fingrarna är kalla. Men det där badet är gjort och morgonen har börjat. Här kommer dagens bildskörd.
Idag ska vi avtacka våran chef. Han ska nu prova på andra uppgifter, hos en annan arbetsgivare. Känns lite så där, med just det. Men i min ålder borde jag lärt mig, eller jag har lärt mig, att just bra chefer är intresserade chefer, som är nyfikna och vågar lämna en post för att ta en annan. Bra chefer flyttar på sig, gör nya saker och man får vara glad, för att man fått förmånen att haft en bra chef.
För mig är en bra chef lyhörd, modig och vågar prata om sådant som man måste, men inte vill prata om. En bra chef underlättar det jobb som ska göras. Ser till att ge dig de verktyg, du behöver för att göra ett bra jobb. Han/ hon tror på dig, ser dig och bekräftar dig. Han/ hon har tid när medarbetare behöver tid. En bra chef motiverar, inspirerar och ser sina medarbetare. En bra chef är med i verksamheten och vet hur verksamheten är, när han inte är där.
Nåja det blir nog bra med den nya chefen med, hon har ju varit med i verksamheten redan under tiden vår chef var där. Hm… vem vet kanske var det hon som gjorde att han var en bra chef? Eller så har hon lärt sig av honom, hur en bra chef ska vara. Det hoppas jag i alla fall. Det känns som att det är många saker som händer på jobbet. sakerna som händer säger mig att det är dags att röra på sig. Allt som hänt det sista halvåret, med saker på jobbet och erbjudande i mitt vanliga liv.
Säger mig att hmm, något där uppe vill annorlunda för mig. Någon där uppe vill, att jag ska gå en annan väg. Jag hade samma känsla då, när jag för många år sedan hoppade av SIS, för att prova nytt. Då var det kanske mera jag som valde, men nu känns det som om något annat håller på att välja mig. Men självklart, är det saker som jag i slutändan ändå behöver ta beslut om och göra. Lite som när jag för några år sedan tackade nej till ett jobb, som kunde bli mitt. Då ringde dom en extra gång, för att erbjuda mig en tjänst igen. Då just i det samtalet kände jag, men någon där uppe har bestämt sig för att jag ska göra det här. Det här kommer att vara bra för mig. Den gången blev det riktigt bra för mig.
Just nu när jag sitter här och skriver, finns den där känslan här igen. Något där utanför mig själv, vill att jag ska ta ett steg i en annan riktning. Det är bara jag som behöver ha lite mod, vara lite modig. Jag som är en sådan feg skit som inte gillar att gå utanför min komfort zon. Hmmm hur tänkte jag här??? Feg skit? Hmmm jag som Vinter-badar. Fast just vinterbadet har nu blivit en vana, så det är inte värst modigt längre, jag som skrev en bok och gav ut den.Det var modigt då på den tiden men,….. jo men den där boken två som bor på skrivbordet, som inte blivit en bok ,….där bor fegheten, jag som startade ett företag och gick ut och pratade med människor om ADHD. Jo, visst gjorde jag det men….. gör jag det idag? Fast det beror kanske inte på feghet, utan mera på att jag inte fått någon förfrågning just nu, det beror kanske på helt andra saker en feghet….. hmm många hmm blir det i mig just nu… kanske dags att sluta fundera och göra något helt annat. Ta en varm dusch i stället få in lite värme i kroppen för jag sitter här och fryser just nu.
Man säger att från och med idag, ska det bli ljusare på morgonen, det var inget jag märkte. Fast kanske var det lite ljusare när vi jag och mina badsystrar, traskade mot vår lilla skogsglänta. Skogsgläntan där våra morgonbad blir till. 4 januari, tänka sig att jag har hållit i min goda vana så länge. I och för sig hade jag en svacka mellan Jul och nyåret. Men redan på Nyårsafton tog jag tillbaka min vana med att ta en morgonbad. Idag var det strömningar i vattnet. En av mina badsystrar kände hur strömmen vill ta med henne i sin kraft. Morgonens bad skedde genom tystnad. Inte alls det där tjattret som det brukar vara utan idag var vi i våra egna bubblor och gjorde det vi var där för att göra. Ett tyst och stilla bad med forsande iskallt vatten, 1,2 grader gör att kroppen vaknar till och sinnet blir mjukt.
Det är inte s mycket is längre 🙂
Jag känner mig så glad och faktiskt tacksam emot mig själv över att jag verkligen vågade och gjorde det, höll i och höll ut i mitt badande. Fast det är fasligt kallt, en geggig stig att gå på, så gör jag det. Jag mår så bra av min nya vana, den tillför mig så mycket. Till en början var det bara stolthet och modighet jag kände. Det var nyhetens behag. Nu hoppar det fram andra saker i denna vana som blir till fördelar för mig. Värken i min höft avstannar en stund, värk över huvud taget försvinner en stund på dagen. Jag har lärt mig att vara i just nuet. Jag blir piggare av mitt bad. Den där lilla tabletten som jag inte ätit i flera år, för min koncentration.
Den som kan hjälpa mig att vara mindre ADHDig, så att min vardag går ihop. Valde jag bort för att jag inte mådde så bra av den, den behöver inte jag nu! Vaktmästaren som utan tablett jobbar i mörker, har efter bad fullstyrka av ljus eftersom kroppen och huvudet är fullt vaket, efter bad. Rastlösheten försvinner, ångest och oro bortblåst. Energi flyttar in i kroppen, på ett sätt där jag mera kan härbärgera den. Göra något konstruktivt av den, i stället för att börja göra saker som aldrig blir färdiggjorda. Stillheten och ron som badet för med sig och som idag då tystnaden.
Tystnade förde med sig stillhet och ron i kroppen, den sitter i ännu fast, jag varit hemma en stund. Idag gjorde jag annorlunda mot var jag brukar göra, när jag kom hem. Jag intog frukosten med ens, efter att jag sköljt upp mina badskor. Eftersom jag äter viktväktarvänlig mat så blir det alltid Gröt till frukosten. Havregrynsgröt utan mjölk men, med bär eller frukt. Idag tog jag frusna jordgubbar till den heta gröten. Låter de frusna bären ligga i en stund så dom hinner att tina och kyla ner gröten. Till gröten blir det två st ägg som jag mosar med lite salt på. Det där står jag mig på fram till middagen. Inte alls hungrig, utan klarar mig bra fram till tre fyra på eftermiddagen. Kämpar du med vikten kan jar varmt rekommendera WW appen.
Att låta kroppen vakna till morgonen där ute i skogen gör susen för själen. Doften av skog och gran har en magisk inverkan på mitt sinne. Jag får så många kreativa tankar, under någon timma efter bad. Jag är så innerligt tacksam emot mig själv, att jag faktiskt gjorde det! Jag vågade ta steget till att bli en vinterbadare. Det bor allt lite tacksamhet emot mina badsystrar också. För dom är reserven som jag ibland tar till när lusten är mindre motiverande. Dom är bland mitt mod, dom gör att jag vågar. Jag har under detta halvår i min strävan av att bli vinterbadare även blivit mera medveten om naturen upplevelsen av naturen har blivit starkare det finns så mycket vackert där ute som jag inte innan sett.
Pinnen på bilden är en klädhängare som en av mina badsystrar hängt dit.
FitLine Jag har även återtagit en annan god vana, som jag för några år sedan provade, men slutade med. Jag slutade med den för jag kände att nej, det behövs inte mera nu. jag mådde så bra och var inte helt övertygad om att det berodde på mina drinkar från Fitline.
Sedan dalade energin ut, utan att jag förstod det. Nu pratar vi Fitline. Här har vi de produkter som kroppen behöver. Jag har druckit mina drinkar morgon och kväll i snart två veckor. Känner jag någon skillnad. Jag tror det…
Jag är piggare men, framför allt så har jag hittat tillbaka till sömnen. Sover gott, somnar utan att jag vaknar upp och inte kan somna igen. Visst vaknar jag går till toa. Men med ens jag lägger huvudet på kudden igen, sover jag. Känner mig mera utvilad. Dessutom har jag fått en renare bänk i köket. Nu bor det bara mina portionspåsar i ett skåp.
En halv-böj som Cornelis sjöng om. Men jag tar inte seglar vatten. Utan en halv böj ner till skåpet under bänken är för att ta en påse, fullproppad av vitaminer, i ett glas och på med vatten. Rör runt så att pulvret löser upp sig, dricker den långsamt under en halvtimma och njuter av den friska härliga vitamindrinken. Ställer glaset i diskmaskinen och gör mig redo för en kopp kaffe. Eftersom jag vill att vitaminerna ska hitta rätt, väntar jag en stund. Det gör kaffet hinner svalna av så det blir drickvänligt. Mår gott av tanken, att jag fyllt på med lite extra vitaminer för min kroppen. Den rena bänken beror på att alla mina vitaminburkar behövs inte längre, då jag är helt på det klara med att Min PowerCocktail tar hand om att förse min kropp med det som behövs. Klicka på länken så har du möjlighet att hitta det som passar dig.
Lev idag just nu, igår är inte längre kvar mera än i minnen, morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!
Carina Ikonen Nilsson
Titta här vad massor av nyttigheter det finns i den här lilla morgondrinken.
Njut av alla fördelar hos PowerCocktail, nu ännu mer!
Vad har blivit bättre för dig? Flertalet naturliga polyfenoler från de bästa extrakten och koncentraten från bär, frukter, grönsaker, örter och kryddor.
– De bästa extrakten från högkvalitativa bär, frukter, grönsaker, örter och kryddor, för att ge dig en mix av polyfenoler och vitaminer1
– En 2-i-1-lösning som stödjer energin2 och koncentrationen3 som du behöver samtidigt som den bidrar till ett normalt fungerande immunsystem1!
– Innehåller lösliga och olösliga fibrer från frukt, grönsaker och spannmål så väl som mjölksyrabakterier (L. reuteri, L. acidophilus)
– Unik kombination av bioaktiva mikronäringsämne, så som vitaminer4 och spårämnen, och kurkumin med upp till 40 gånger högre biotillgänglighet
– Vårt exklusiva Närings Transport Koncept (NTC®) stödjer ett optimalt näringsintag
1rik på vitamin C – bidrar till immunsystemets normala funktion. 2rik på vitamin B6 – bidrar till normal energiomsättning. Med vitamin B2 (riboflavin) och B3 (niacin) – bidrar till att minska trötthet och utmattning. 3vitamin B6 (pyridoxin), vitamin B12 (kobalamin) och vitamin C – bidrar till normal psykologisk funktion. 4Vitamin C – ökar järnupptaget och bidrar till att minska trötthet och utmattning
Vitamin A – bidrar till att bibehålla normala slemhinnor
Vitamin C – bidrar till normal kollagenbildning som har betydelse för tändernas normala funktion
Vitamin E och selen – skyddar cellerna mot oxidativ stress
Gurkmeja med snabbare och högre biotillgänglighet som ett resultat av nya CD-komplex teknologin!
Lactobacillus reuteri (L. reuteri)
Gilla
GillaLaddar...
×
Like us on Facebook
Laddar kommentarer...
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.