Kategoriarkiv:Malix

När jag är ute och föreläser så pratar jag om energi. Jag brukar likna det med Biopower och att jag har en längre bromssträcka. Biopower handlar om att jag snabbt får energi om det finns intresse för det jag gör. Då tänker jag inte efter, hinner inte med att komma på att jag ska hushålla med min energi. Det är en snabbtändande energi som brinner upp fort. Oftast är energin billigare och en motorn kräver mera av den där billigare så man behöver tanka oftare.

Alla tappar har inte heller just den energin. dessutom behöver motorn in på service oftare om du har en sådan bil. Lite så är det för mig med. Servicen på verkstad är ju oljebyte mm. Servicen av mig handlar om att bara ligga på soffan kolla film och göra inget alls. Eller göra det ytterst nödvändiga.

Bromssträckan handlar om att oftast går jag all in, när jag är på jobbet. Hinner inte med att sortera mina tankar och känslor, när jag lämnar in nycklarna i vårt nyckelskåp så går jag fortfarande på högvarv. Har det då hänt något på jobbet så är hjärnan mera i högvarv än vanligt. Tankarna slutar inte snurra och jag är på jobbet även hemma. Har svårt att koppla av, känner massvis med känslor som egentligen är jobb känslor. Ledigheten kan vara i tre dagar, men de första två dagarna går åt till att ladda ner och vila. Den tredje dagen blir att ladda upp inför jobbet igen och min energi är inte fulltankad. Jobbdagen är energin på kanske 75 % brinner upp igen.Går hem, där 25 % kanske är kvar. Sover dåligt hinner tanka upp mig till 50% . Går till jobbet igen ger mera än jag har, går hem är helt slut och tom på allt va kraft är. Det är tur att jag har ett jobb där jag jobbar två till tre dagar för hur skulle jag annars fungera?

Sedan tänker jag så här. Barnen som går i skolan varje dag. kommer hem helt tomma på energi. Har saker att göra hemma. Sover dåligt, går till skolan ger energi, tomma på energi, i fem dagar. Inte konstigt att dessa barn gömmer sig bakom en dator och lever sina liv i sina hjältar, de skapar i sina spel. Till och med i wow behöver hjältarna ibland sova. Hur det är i fortnite vet jag inte.

Men det är inte konstigt att dessa ungdomar som är lite lika mig. Lever sina liv via en dator, där de kan umgås när de orkar umgås. Där de bestämmer själva vad som ska hända och ske. Där de styr sina hjältar och äntligen faktiskt får uppleva att hjältarna just är hjältar. För just den känslan saknar de i sin vardag. Där är de oftare att de går runt med känslor om att vara fel ute, inte passar in och är någon som lyckas mindre ofta än sina medmänniskor.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är där borta i framtiden.

Godmorgon.

Redan igår åkte jag och maken till Tanum. Ni vet det där stora köpcentret som ligger lite utanför stan. Där har dom gratis ställplatser med el till husbilar. 8 st platser har dom. Jag som alltid eller kanske inte alltid men ibland gör saker i sista stund. Gjorde ordning föreläsningen i går i vår lilla husbil. Viket jag idag inser är en perfekt plats att göra sådan på. Litenheten och inte så många måsten gjorde att jag kunde sitta där och bara göra det jag skulle. Vilket då var att göra ett bildspel, även skriva ner tankekarta för varje bild.

Redan fem i morse var jag uppe och duschade i vår lilla bil. 7.00 åt jag frukost och lite efter 8 var jag på plats vid Grebbestads folkhögskola.

Mitt föredrag skulle vara mellan 8.30 till 12.30. En fika rast kl 10. Nu var det ju flera än jag som hade Diagnos så några kortare pauser blev det. Men inte så många.

I gatan va jag är imponerad av mina åhörare. De var så engagerade hade så många frågor och så intresserade av det jag hade att berätta. Jag fick sådan energi av stunden även om energin försvann nu på eftermiddagen. Det tar ju på krafterna när jag är i sådana sammanhang. Men just sådana stunder ger så mycket kraft ork och inspiration. Det är så skönt att vara i sådana sammanhang där vi pratar samma språk och har förståelsen för varandra.

Vill passa på att tacka alla er som var där, Ni gav så mycket jag fick sådan energi. jag blev klokare av era tankar och frågor lärde mig så mycket. Tack till Attention som anlitade mig och tack för det fina lilla trollet, att jag fått möjlighet att ge någon rent vatten och tygväskan, jag samlar på sådana. Den får bo här hos mig på väggen där Thåströms väskan hänger tänker jag.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här mera än i minnen. Morgondagen ligger där borta i framtiden.

Nästa vecka ska jag besöka Attentions sommarläger. Tanken är att jag ska prata om ADD. För ganska så många år sedan så ringde jag läraren för ett av mina barn. Jag skulle berätta för läraren att det var ADD som ställde till det i skolan. Till svar fick jag frågan ADD vad är det? Jo du ADD vad är det?

ADD är ju en variations variant av ADHD, Det saknas H i ADD. Fast egentligen bor det där in i. Ibland syns det till och med på utsidan. Själv har jag fått ADHD diagnosen en gång för länge sedan. I vår familj har vi alla variationer av de NPF diagnoserna. Men det är inte bara det vi är, vi är oss själva också, NPF är bara en liten del som kan ställa till det lite ibland. Fast då handlar det egentligen inte om oss, utan mera bemötande och förhållningssätt där utanför. Lite så är det, finns gränserna och tydligheten så har jag inga problem. Det är mera när jag behöver gissa mig till och försöker klura själv som det kan bli stunder av att ojdå, det där tänkte jag inte på. Eller oj hur blev det nu? Det där med nu nu kan också ställa till det. Nu nu, beror på energin, stress och min dagsform samt inte att förglömma Motivation. Motivationen är nog största problemet.

Saknar jag motivation så gör jag faktiskt inte det jag borde göra. Vissa kallar mig lat, och visst lat kan jag vara men, det handlar mera om Motivationen. Förstår inte jag eller tycker något är tråkigt, så går det liksom inte att lägga ner mera än ytters lite ansträngning. Oftast tröttnar jag redan innan jag börjat. Ja, jag vet man måste göra tråkiga saker. Men ibland går det inte. Jag skulle inte för mitt liv kunna lägga ner en massa energi på något som jag inte har intresse för. Däremot kan jag lägga ner timmar, dagar och år på sådant som är viktigt för mig. Jo, lathet du får kalla det för det. Men jag vet det handlar inte om lathet utan att jag saknar motivation, inspiration, intresse. Min motor går inte igång på vissa saker. Men när den går igång då går den på utan att det ens känns. Då kan jag göra underverk. Som till exempel så borde jag nu sitta här och planera in för föreläsningen.

Idag är den stora dagen idag ska det bli till det där bild grejjerna som ska till.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen är här först imorgon.

Igår när jag och maken åkte ut med vår för oss nya husbil, så spelades den låten. Jag gillar den och jag gillar det som stod för just de engagemang. Jag frågade maken under tiden låten spelades vad hände, vad görs idag, var är kraften tillsammans. Var eller vilka storheter finns det idag som gör lite samma? Vart har alla stora musiker tagit vägen som gör sånt idag? Är det en svunnen tid, i denna så individualistiska värld? Är världen i dag mera egoistisk? Vad fanns då som inte finns idag?

Har det att göra med alla dessa rasistpartier och politiker som bor över allt idag? Är det en annan tidsanda? Vad är det som hänt med alla ideal?

Förlåt, säkerligen har jag varit inom mina murar och för mycket i min värld för jag har svårt att förstå vad som hänt. Vad är det som gör att vi inte delar med oss idag så som det gjordes förr? Eller görs det idag men jag inte förstått?

I alla fall, jag saknar den där stora kraften som blir när man går samman och gör tillsammans. Visst vi har ju hon lill tjejen som kämpar på för miljön. Men räcker det borde vi inte alla gå ut ur hus och rum för att bidra tillsammans. Borde vi inte alla bidra på något sätt mera än vad vi gör idag? Vad är det som håller oss tillbaka? Vad är det som gör att vi bara går och går utan mål utan att kämpa för något utanför oss själv. Vi är världen vi är dess barn tillsammans skulle vi kunna göra storverk…… hur kommer det sig att våra stora musiker idag inte bidrar mera? Ordets makt tillsammans med musik gör saker med människor.Väcker känslor som sover…. Nej slutflummat från mig. Ha en fin söndag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först i morgon. Just nu, är tid vi kan göra något åt. Just nu kan vi göra saker tillsammans.

En gång för länge sedan fick jag diagnos, den gången var jag lättad, lite glad och kände förklaringsmodell. Idag fick jag ev, en ny diagnos. Inte alls så farligt farlig, ganska så självklar när det handlar om mig. Då jag vart sånt där öron-barn som blev öron-vuxen.

Tog tid innan jag accepterade Hörselapparat. Idag känns det som en käftsmäll rätt i trynet. En käftsmäll som gör ont, bara vid tanken på det… rinner tårarna.

Kapitulation, kapitulering bara att inse.

Doktorn va en klok en, men så ont hennes ord gjorde. Så ont att jag fick stanna bilen och gråta en skvätt, nu så här när jag tänker på det rinner tåren igen.

Dags för hjälpmedel för hörseln, annars kommer du vara någon annan än det som är du idag, om två år. Hjälp sa jag, jag har just börjat inse att det är bra att gilla hörapparaten. Jo sa hon, så kan det vara men du behöver till hörverksamheten och be dom hjälpa dig, med lite bättre finesser.

Yrseln har du tur så är det Mieners syndrom, då finns det medicin och lite annat. Har du otur så är det din hörselnerv, växer till sig och trycker mot balansorganet. Då är det brom-medicin och gilla läget.

För första gången i mitt liv känner jag mig handikappad. På riktigt, för första gången så känner jag att jag har ett handikapp, en funktionsnedsättning.

Ni tänker säkerligen inte så farligt, hon som både har Lite damp och lite dyslexi. Dampen och dyslexin kan jag leva med, där ser jag mera tillgångar än funktionsnedsättningar. Men mera hörselhjälpmedel och en yrsel som jag måste stå ut med, bara bromsa upp.

Hjälp jag har blivit handikappad, jag är beroende av saker för att min vardag ska kunna stås ut med. Jo, det är inte en rullstol och jag har inte blivit av med en arm. Men för mig är det här något som är för stort, för att passa in i mig. Jag vet jag borde förberett mig på det här, borde insett att just hörsel är det som är mitt egentliga problem och det är ett ganska så löjligt problem. Men det är det inte för mig. Det gör råttont i mig det här. Det är inte jag. Det är inte jag i mig och min bild av mig själv alls. 

Känns som jag ger upp. Känns som om det är ett steg till, i att ge upp. Jag som alltid klarat mig så bra, visst jag ramlar ner ibland med jag reser mig alltid och ger inte upp. Nu förlorade jag fotfästet på riktigt. Jag som aldrig känt mig handikappad. Jag förstår och inser själv att det är en petitess att jag är löjlig just nu.

Men för mig är det inte det. Just nu, gör det ont och jag vill inte inse. Kapitulerar, känns det som jag gör. Ska jag ha med mig massa saker till jobbet, för att jag ska höra? Nej, det är inte jag…. Jag har ju just lärt mig gå i min hörapparat. Orättvist nej inte alls, bara så svårt att förstå att jag kommer få större men med min hörsel och öra. Jag vill inte det, jag vill inte. Spelar ingen roll vad jag vill utan det är det som livet vill som gäller.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först imorgon. just nu gäller just nu. Just nu är ett nu som jag helst skulle vilja vara utan just nu.

Nu behöver jag inse att det finns värre saker och dom som hade varit glad för lite yrsel och hörapparat saker att bära med sig. Det finns dom som inte hör alls. Jag ska egentligen vara tacksam över att jag hör. Men just nu orkar jag inte med den tacksamheten alls. Utan behöver min lilla offerkofta för att sedan ta klivet till att få mera hjälp än jag vill ha.

Ha en fin dag.

Yes!

Den där yrseln jag skrev om är borta. Kanske för denna gång och kommer återkomma men borta är den nu. Å härligt, härligt med stora bokstäver. Idag är nog första dagen som den på riktigt är borta.  Idag var nog första dagen på länge som min kropp var full med energi.  Redan i morse när jag vaknade kände jag hur hela kroppen sprudlade av energi. När jag vaknade så vart det som det ska vara när jag vaknar. Jag liksom hoppar upp ur sängen och kör på med en gång. Kaffe, kolla in min app om hur jag sovit sedan på g. Fixade i köket, tog min Proteindrink och tänkte att så här bra dagen börjar så ska jag göra den bättre. Så jag gick ner i källaren och stannade vid mitt gymrum.  Har lyckats redan nu att träna i alla fall 45 minuter. Idag får det vara den träningen som blir. Har inte tränat på länge, tror jag haft ett uppehåll på en månad eller två. Så nu är det dags igen.

Hurra, jag på g igen. Har läst mycket på nätet om åkomman med yrseln. Även här pratar dom om träning och åter träning.  Kost ska vara viktigt. Saltfattig kost, träning, undvika stress, är rekommendationerna. Just det där med saltet är svårt för mig, för jag gillar salt. Men ska försöka minska ner det. Likt min artros-höft ska jag nu på riktigt hitta till friskvården i den andra diagnos-sjukdomen.  Tydligen ska den komma i skov, mellan skoven ska man vara bra.  Så här ska jag samla på bra dagar. Tänker att bra dagar, kan vara bra att samla på även utan olika symtom och diagnoser. Tänker att vi alla borde samla in bra dagar, sätta på bra-dagar-bankboken. Tror det är viktigt för själva känslan i livet.  Livet är ju upp och ner ibland. Ibland är det mera ner än upp. Just i sådana perioder, kan det vara bra att gå in och titta i bra-dagar-bankboken, för att hitta till att det inte är alltid ner.

Tänker att vi alla har upp och ner dagar. Ner dagarna är här för att vi ska uppskatta upp dagarna. Upp dagarna är här för att vi ska orka ta oss igenom ner dagarna.  Så börja samla på bra dagarna.

Har inte varit ute på uppdrag på länge. Har inte pratat om ADHD, bland folk på länge. Men i sommar kommer det att ske. Denna gången är det på Attention sommarläger, jag har tackat ja till. Jag pratade med en kvinna som hade skickat en förfrågan till (H)järnkollriks. Presenterade mig genom att prata om hur min familj såg ut, hur saker och ting blir här hemma ibland.  Jag ska prata om ADD, vilket för mig är det samma som ADHD fast på insidan.  Man är rik på Dagdrömma när man har ADD, kanske inte alla men ofta är det det som jag får till mig.

 Nu finns det forskning som visar på att vi alla håller på att förlora våra dagdrömmar. De pratar även om att just det där med dagdrömmar, är något viktigt. Man pratar om att dagdrömmarna, får ge vika för våra smarttelefoner, att vi inte längre har tid att drömma oss bort bland dagdrömmar. Så här, som den optimist jag är, hittar jag till en tillgång i ADD som innan varit en o-tillgång. Eftersom Dagdrömmar ibland ställer till det, för den som har ADD så kanske smarttelefonen tar bort en del. Vilket sedan leder till att Add-rikedomen i dagdrömmar blir mera sund. Hm fast det är klart det är nog fortfarande lika enkelt att ramla in i dagdrömmar i skolan. Ni vet det där när man läser matte tal. Lisa har två äpplen, Kalle har fyra och två bananer…

Redan där kan man spåna ut och fundera på vad man kan göra med äpplen, om de är ekologiska, vart dom kommer ifrån, hur dom kommit hit.  Vilket klimat är det, miljöförstöring till isberg. Jo det är ju det, som är det. Så, nå ja, inlägget spånades bort, jag som skulle skriva om bra dagar. Blev föreläsningsbokningen och dagdrömmar. Men kolla vad jag lärt mig, knyta ihop säcken, ser jag.

Ha en bra dag.

Lev idag just nu, igår är borta och förbi, morgondagen den är där borta i framtiden.