En dimmig morgon vid sjön väcker tankar om stillhet, livets rytm och etik och moral i vardagen. I badets kalla klarhet väcks kroppen, sinnet och längtan efter balans.
Som i naturen växer vi bäst i samförstånd – när balans, respekt och samverkan får råda.
Morgonens bad, doften av kaffe och etik och moral i vardagen
Då var det en ny härlig morgon igen. I natt blev det en natt med snurrande och vända täcket – varmt, kallt, varmt igen. Men nu är det morgon, en ny dag att ta hand om. Kaffet står här bredvid mig och doftar aromiskt. Farmors lampor är tända och sprider sitt milda ljus i den mörka morgonen.
Redan innan klockan var 7.50 stod jag vid sjön. På vägen dit låg dimman tät och världen kändes nästan trollskt vacker. En hackspett klättrade på ett träd och småfåglar rörde sig runt stammen i sjöns spegelblanka yta.
Morgonen låg tyst och dimmig över sjön i Högsäter. Här, bland fåglar och tystnad, började dagen med ett kallt och livgivande bad – en stund av stillhet och etik och moral i vardagen.
Vattnet höll lite över tio grader, och kylan gjorde sitt med kroppen. Det var ett sådant där bad som väcker varje cell till liv. Jag flöt en stund, bara låg där och andades i tystnaden. Löven från trädet vid vattenlinjen låg utspridda som små öar på ytan – hela morgonen var som en målning, stilla och nästan overklig.
Ny badmössa och stegen hem i etik och moral i vardagen.
Idag hade jag dessutom på mig min nya badmössa, den där det står “Vinterbadarna i Högsäter – keep up”. Jag log lite när jag drog på den, för den känns som ett löfte till mig själv – att fortsätta, att hålla i, även när det är kallt.
Den nya badmössan – Vinterbadarna i Högsäter, Keep Up – blev dagens lilla glädje. En påminnelse om att hålla i, även när kylan biter. Ibland är det just det som är etik och moral i vardagen – att fortsätta i kärlek, trots motvind.
När jag steg upp, virade in mig i morgonrocken och åkte hemåt, väntade frukosten. Mina kesobröd med apelsin och russin spred en doft som kändes som ren lycka. I ugnen rostar just nu en ny plåt hemmagjord müsli, och dagen ska få innehålla läsning – lite mindfulness, personlig utveckling och samtalsmetodik. Det får räcka för idag.
Efter badet väntade värmen hemma. Doften av apelsin, russin och nyrostad müsli fyllde köket och påminde om glädjen i det lilla – om etik och moral i vardagen.
Tankar om etik och moral i vardagen
Igår gick förmiddagen åt till att läsa mina papper och fundera ut vad som var viktigt i ämnena etik och sorg. Just etik är ett ämne som jag gillar särskilt mycket. Det finns så mycket där som jag genom åren sett – hur det blir när man inte har med sig etiken inom sig. Så mycket som blir fel om det inte finns ett etiskt tänkande med i behandlandet.
Det är ett viktigt ämne. Viktigt att diskutera i arbetsgrupper och i samhället i stort. Vi behöver mer etik och moral i vardagen – bland våra politiker, i sjukvården, i kommunen, i skolan. Överallt där människor möts behövs förståelse, värdighet och respekt.
Jag tror att just det där med etik och moral är något som vi alla behöver jobba med och ha i tankarna i våra möten med andra människor. Men framför allt i situationer där vi är hjälpare. Där behöver vi arbeta med vår etiska kompass och reflektera över vad vi gjorde, vad vi gjorde bra och vad vi kunde ha gjort bättre.
Den individen vi möter vill, men kan inte. Om mötet blir högljutt eller stelt behöver du som hjälpare möta individen med respekt och ha förhållningssättet:
Han vill, men han kan inte. Han har viljan, men saknar förmågan just nu, men han kan och vill lära sig.
Då är det din uppgift att lära honom i små, små steg. Om man har känslan inom sig – att här möter jag en människa som vill, men inte vet hur – då går det att mötas, även när det stormar.
Jag har mött många människor som varit i hjälpläget, som inte just i stunden kunnat. Det är inte enkelt. Men när kompassen är rätt inställd, finns det alltid vägar att gå.
När barnet hamnar mitt i mellan – etik, moral och alienering
Jag har läst en hel del om alienering den senaste tiden. Det dyker upp överallt – i artiklar, samtal och sociala medier. Det där med att barn dras bort från en förälder och vad det gör med barnet.
För mig är det självklart att den förälder som sätter barnet emot den andra gör barnet en stor otjänst. Det berättar för barnet, genom handlingar och ord:
Du duger bara om du tycker som mig.
Men det finns en annan sida också. Kanske handlar det ibland inte om vilja att skada, utan om smärta, rädsla eller ilska. Kanske känner man sig sviken, hotad eller rädd att förlora sitt barn – och i den rädslan drar man barnet för nära sig. Men i det drar man också barnet bort från en annan del av sig själv. För barnet är ju en del av båda sina föräldrar.
Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam. De älskar båda sina föräldrar, men tvingas välja, ibland utan att förstå varför. De lär sig tidigt att vissa känslor inte får visas, att vissa minnen ska glömmas och att lojaliteten har ett pris.
Inuti barnet växer en tyst sorg, en sorg över det man inte längre får dela. Många vittnar som vuxna om känslan av att inte duga. Kärleken blev villkorad:
Du duger om du väljer rätt sida.
Men hoppet finns där. För lika mycket som barnet bär på smärta, bär det också på styrkan att läka – om det får stöd, trygghet och förståelse. Barnet är inte trasigt, bara sårat. Och det går att hela.
Forskning visar att barn som växer upp i den här typen av situationer ofta känner förvirring, sorg, skuld och skam. Läs mer om Alienation
Om avstånd och stilla hopp
Ibland tänker jag att det inte alltid handlar om vilja eller ondska, utan om rädsla. Rädslan för konflikt, för att förlora lugnet, för att något ska röras upp. Kanske är det just därför vissa väljer avstånd – för att bevara stillheten, inte för att skada.
Jag försöker tänka så ibland, när tankarna börjar snurra. Att tystnaden inte alltid betyder avvisande, utan kanske bara ett försök att skapa ro. Men ändå bär tystnaden sin egen tyngd. Den väger och saknar ord.
Jag vet inte hur vägen ser ut framåt. Men jag vet att kärleken inte försvinner bara för att man inte får ses. Den finns där, som ett mjukt andetag i luften – väntande, stilla, utan krav. Och kanske, en dag, hittar den sin väg fram igen.
Etiken i det lilla och det stora
Kanske handlar allt detta till sist om etik och moral i vardagen, fast i en annan form. För när vi pratar om alienering, om att dra ett barn bort från en del av sig själv, handlar det egentligen om hur vi möter varandra som människor.
Etik är inte bara något som hör till yrkeslivet eller arbetsplatsen. Den bor i vardagen, i relationerna, i hur vi pratar om varandra och i vad vi låter barn höra.
Att möta en annan människa med värdighet, respekt och förståelse – det är kärnan i etik. Att se att även den som gjort oss illa kanske bär på något vi inte ser. Och att stå kvar i det som är sant och gott, även när det gör ont.
För mig blir det tydligt: etik är inte bara något jag läser om. Det är något jag försöker leva – i varje möte och i varje tanke. Det är där vägen börjar, både i arbetet och i livet.
Reflektion över etik och moral i vardagen
Etik. Moral. Mänsklighet. Tre ord som ibland låter stora, men som i grunden handlar om att se varandra med hjärtat. Att stanna upp innan man dömer, att lyssna innan man svarar, och att minnas – vi vet aldrig vad den andra bär på.
Morgondopp och vardagsglädje blev starten på min dag. Den började i soffan med ett inlägg som försvann, men istället för irritation valde jag tacksamhet och lärdomar. Badet idag fyllde mig med energi, tankarna på barnbarnen öppnade både sorg och tacksamhet, och sovrummet väntar på att bli såpadoftande rent. Igår var en dag av vardagssysslor, stolthet och smärta – men också av glädje i det lilla.
Morgonen började i soffan, med kaffet bredvid och datorn i knät. Jag skrev ett helt inlägg – timmarna rann iväg – men så försvann allt. Först ville jag svära, skylla på datorn och muttra ett fult ord. Men istället stannade jag upp och sa till mig själv: ”Nu får du vara en ansvarstagande vuxen.”
Då skiftade tankarna. Jag insåg att jag inte hade sparat ordentligt och att jag behöver bli bättre på att alltid checka av innan jag stänger ner. Dessutom kanske jag ska acceptera att orden ofta kommer när jag badar, inte direkt när jag vaknar. En morgonlektion i tålamod, helt enkelt.
Idag – morgondopp och vardagsglädje
Det blev ett morgondopp idag. Mina badsystrar simmade, men jag flöt stilla och lät vattnet bära mig. Jag såg träden, himlen och allt det vackra just där och då.
Känslan var stark. Själen fylldes av ljus, kroppen av energi. Tacksamheten tog plats: ”Jag ger mig dessa morgnar där jag och naturen vaknar tillsammans.”
Två ekorrar jagade varandra i träden. Små, livliga påminnelser om vardagens glädje. Innan badet hann jag spela in en liten film till TikTok. Där landade en viktig insikt: En fin dag skapar jag själv. Jag är manusförfattaren i mitt liv. Mina tankar föder känslor, och känslorna skapar dagen.
Idag – tankarna på barnbarnen
Efter badet kom också tankarna på mina barnbarn som jag inte får träffa längre. Där bor sorgen, och den gör ont. Men jag sa till mig själv att jag måste ändra stämningen i de tankarna.
Istället valde jag att känna tacksamhet över den tid vi faktiskt fick tillsammans. Jag och min son. Jag och mina barnbarn. Alla de dagar som var våra innan han valde bort mig som farmor och mamma.
Jag har massor av fina minnen. Minnen av att passa Hugo när han varit sjuk, av att hålla hans lilla hand, sitta och läsa tillsammans. Minnen av Emilia, min prinsessa som alltid varit klok och nära, en underbar vän i liten kropp. Och min son – som jag är så stolt över. Hans klokhet, hans ord, hans tankar som han så generöst serverat genom åren.
Den tid som är nu kan jag inte förändra. Det är som det är. Men jag har minnena. Och de får fylla mitt hjärta med tacksamhet över den tid som var. Här finns ett arbete att göra: att välja tacksamheten över det som var, låta det fylla tiden nu.
Idag – sovrummet som ska dofta såpa
Efter badet och tankarna växte lusten till nästa projekt. Idag ska sovrummet bli såpadoftande rent. Väggarna ska torkas, tavlorna dammas av både fram- och baksida, parfymflaskor putsas och blommorna fräschas upp. Allt in i minsta detalj, tills rummet känns på riktigt rent.
Jag kan redan känna lättheten i kroppen, bubblorna av glädje och den djupa tacksamheten när allt är klart. Att kliva in i ett rum som doftar såpa är som att ge sig själv en ny start.
Igår – vardag och KonMari
Igår fylldes dagen av sysslor. Jag gick ner i källaren, vek tvätt och strök det som behövdes. Med KonMari-metoden har varje plagg sin plats. Det är nästan löjligt hur glad jag blir när jag öppnar garderoben och ser ordningen.
Igår – stolthet i utvecklingssamtalet
På eftermiddagen var det dags för lillgrabbens utvecklingssamtal. Jag sa till honom: ”Det här är nog det bästa samtalet jag någonsin varit på.”
Han har inte ens gått ett helt år i skolan, men redan lyckats så bra i alla ämnen. När han frågade varför, blev svaret enkelt: ”Du, så klart. Du fixar ju det här.”
Igår – kroppen som sa ifrån
Efter samtalet handlade jag, fortfarande glad över dagen. Men när jag la mjölken i korgen small det till i nacken. Smärtan var tillbaka, nästan samma som nervsmärtorna jag ibland känner i benen.
Hemma lagade jag mat: fiskpinnar, ris med curry och salt, och min kalla sås med filmjölk, majonnäs, bostongurka och kryddor. Lillgrabben åt med glädje – det gör mig alltid varm i hjärtat. Själv fick jag till slut ge upp. Nacken bestämde.
Reflektion
Kanske är det så livet är – en blandning av bad i sjön, doften av såpa, stoltheten över ett barn och smärtan i en nacke. Allt ryms i en dag, och allt får vara som det är.
AHA – Mellan raderna
Mellan raderna syns valet. Jag väljer att inte fastna i irritation eller sorg, utan att se lärdomar, vardagsglädje och tacksamhet. Det är i de små valen, de som sker i stunden, som livet förändras.
Din röst: Mellan raderna
Jag är en människa som bär både glädjen och smärtan. Jag vårdar mitt hem, min familj och mig själv, även när kroppen säger stopp. Det är inte bara städningen eller badet som räknas – det är känslan av att jag väljer att leva mitt liv, varje dag, på mitt sätt. Det är helande och där i föds Tacksamhet.
En tanke om tacksamhet
Ofta sitter jag och funderar på vad jag ska laga för mat idag. Just där blir det en kullerbytta i tankarna – för i själva den funderingen bor tacksamheten. Jag får möjligheten att tänka på vad jag ska laga, inte om jag kan laga något alls. Det finns föräldrar som funderar på om de ens kan servera någon mat idag. Jag har förmånen att kunna välja. Här bor massor av tacksamhet.
Igår är något som inte finns här längre än i minnen, morgondagen är något som vi kan uppleva men det är just nu i denna stund som livet kan levas. Det är i nuet minnen kan skapas – Carina Ikonen Nilsson.
Morning dip and everyday joy became the start of my day. It began in the sofa with a post that disappeared, but instead of irritation I chose gratitude and lessons learned. The swim today filled me with energy, the thoughts of my grandchildren opened both sorrow and gratitude, and the bedroom now waits to be cleaned until it smells of soap. Yesterday was a day of household chores, pride, and pain – but also joy in the little things.
The morning began in the sofa, with coffee beside me and the computer on my lap. I wrote an entire post – hours passed – and then everything vanished. At first I wanted to curse, blame the computer, mutter a bad word. But instead I paused and told myself: “Now you need to be a responsible adult.”
That shifted my thoughts. I realized I hadn’t saved properly and that I need to be better at always checking before shutting down. And perhaps I need to accept that words often come when I bathe, not right when I wake up. A morning lesson in patience, simply put.
Today – Morning Dip and Everyday Joy
This morning I went for a dip. My bathing sisters swam, but I floated still, letting the water carry me. I watched the trees, the sky, and all the beauty right there in that moment.
The feeling was powerful. My soul filled with light, my body with energy. Gratitude settled in: “I give myself these mornings where I wake together with nature.”
Two squirrels chased each other in the trees – lively little reminders of everyday joy. Before the swim, I even managed to record a short video for TikTok. In that video, an important insight landed: A good day is one you create yourself. I am the scriptwriter of my life. My thoughts give birth to feelings, and those feelings create the day.
Today – Thoughts of My Grandchildren
After the swim came thoughts of my grandchildren, the ones I no longer get to meet. There lives sorrow, and it hurts. But I told myself I needed to change the tone of those thoughts.
Instead, I chose to feel gratitude for the time we actually had together. Me and my son. Me and my grandchildren. All those days that were ours before he chose to shut me out as both mother and grandmother.
I carry so many beautiful memories. Memories of caring for Hugo when he was sick, holding his little hand, sitting and reading with him. Memories of Emilia, my princess – always wise, always close, a wonderful friend in a small body. And my son – whom I am so proud of. His wisdom, his words, his thoughts, shared so generously through the years.
The time that is now I cannot change. It is what it is. But I have the memories. And they fill my heart with gratitude for the time that was. This is my work: to choose gratitude for what was, and let that gratitude fill my time now.
Today – the Bedroom Waiting for Soap and Order
After the swim and those thoughts, the desire for the next project grew. Today, our bedroom will be made fresh with the scent of soap. The walls will be wiped down, the paintings dusted both front and back, perfume bottles polished, flowers refreshed. Every detail tended to, until the room feels truly clean.
I can already sense it: the lightness in my body, the bubbling joy and the deep gratitude when everything is done. Walking into a room that smells of soap is like giving myself a new beginning.
Yesterday – Everyday and KonMari
Yesterday was different. The day filled with chores. I went down to the laundry room, folded clothes and ironed what needed it. With the KonMari method, every piece of clothing has its place. It’s almost silly how happy I feel opening a wardrobe and seeing that order.
Yesterday – Pride at the School Meeting
In the afternoon, it was time for my little boy’s school meeting. I told him: “This is probably the best meeting I have ever been to.”
He hasn’t even been in school for a full year, but he has already succeeded so well in all subjects. When he asked why, the answer was simple: “You, of course. You’re the one making this work.”
Yesterday – When the Body Said Stop
After the meeting, I stopped to shop, still happy from the day. But when I placed the milk into the basket – bang! My neck gave way. The pain returned, almost like the nerve pain I sometimes feel in my legs.
At home, I cooked: fish sticks, rice with curry and salt, and my cold sauce with yogurt, mayonnaise, pickled relish, and spices. My little boy ate with joy – that always warms my heart. Myself, I finally had to give in. The neck had the last word yesterday.
Reflection
Perhaps this is what life is – a mix of swimming in the lake, the scent of soap, the pride of a child, and the pain of a neck. Everything fits into a single day, and everything is allowed to be as it is.
AHA – Between the Lines
Between the lines, the choice becomes clear. I choose not to remain in irritation or sorrow, but to see lessons, everyday joy, and gratitude. It is in the small choices, in the moments, that life truly shifts.
Your Voice: Between the Lines
I am a person who carries both joy and pain. I care for my home, my family, and myself, even when my body says stop. It’s not only the cleaning or the swim that matter – it’s the feeling that I choose to live my life, every day, in my own way. That is healing, and there gratitude is born.
A Thought on Gratitude
I often sit and wonder what to cook today. And right there, my thoughts make a somersault – because in that question lives gratitude. I get to think about what to cook, not if I can cook anything at all. There are parents wondering whether they can even serve food today. I have the privilege of choosing. And there, gratitude lives in abundance.
Closing Words
Yesterday no longer exists except in memories, tomorrow is something we may experience, but right now – in this very moment – is the only place life can be lived. It is in the now that memories can be created. — Carina Ikonen Nilsson
Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen. Idag vaknade jag med den tanken. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Den tanken var det allra första som landade hos mig när jag slog upp ögonen. Innan jag gick upp kände jag tacksamhet över att jag fick ännu en ny morgon att vakna i. En dag till här i livet – visst är det fantastiskt?
Jag gick upp. Katten sov så djupt att jag fick väcka honom. Kaffet var redan klart. Jag tände ett ljus i köket fast jag satt mig i vardagsrummet. Det är något med att tända ett ljus som gör att morgonen får ett extra lugn. Kanske någon annan vaknar och möts av det där ljuset. Kanske jag själv, när jag går för att fylla på kaffekoppen, möts av den lilla värmen.
En dag med värk – men också med tacksamhet i vardagen
Nacken värker fortfarande, och nu känns det även över vänster öga. Men med Ipren, Alvedon och lite tigerbalsam får jag några timmar av lindring.
Gårdagen blev stilla, men på ett nytt sätt. Efter två dagar i sängen var det härligt att komma igång och känna doften av mat och hem. Jag städade köket, lagade maten och lät det räcka som kroppsarbete.
Doften av pannbiffar och matglädje
När jag stod där och stekte mina pannbiffar, vilket var många. Då doftade hela köket underbart. Jag var noga med att samla på mig stekskyn för att kunna göra en riktigt god sås.
Igår provade jag att bryna löken innan jag lade den i köttfärsen, men som jag egentligen redan visste är det inte min grej. Det ska vara rå, riven lök för att ge den där riktiga smaken. Nu har jag påmint mig om det en gång till. Detta eller denna gång kan göra att jag nu vet att det är rå lök jag vill ha i smeten.
Den här gången blandade jag också i havregryn i stället för ströbröd. Det gjorde pannbiffarna extra saftiga. Såsen bakade jag upp på stekskyn – och den smakade ljuvligt.
Stora tankar i det lilla
Redan vid sängen började tanken om tacksamhet bo i mig. Jag kände glädje över att rummet var varmt. Tacksamhet över bergvärmen som ger både värme och varmt vatten. Tänk att någon klurat ut en maskin som plockar upp värme ur ett berg!
Bara att kunna vrida på en kran och få drickbart vatten är egentligen stort. För hundra år sedan fick man gå ut och hämta vatten, oavsett kyla. När jag stannar i den tanken fylls jag av ro. Sådana tankar kan lyfta en hel dag.
Som igår när lillkillen inte hann torka av bordet efter sig, innan skolan. I stället för irritation kände jag bara glädje över att han åt frukost. Det känns verkligen som första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen gör skillnaden.
En nygammal längtan – kanske ett bad?
Jag har saknat min nygamla vana att bada i sjön. Jag saknar mina badsystrar, våra små skratt och det där lugnet som alltid lägger sig efteråt. Kanske är det i dag jag vågar prova igen. Kanske kan ett bad få värken att försvinna, eller så kan det visa sig bli värre. Men då vet jag.
Bara tanken på ett dopp ger kroppen en sorts ny energi, som om sjön redan kallar på mig. Läs här hur jag igen tog tag i mina morgonbad. -> Ett morgondopp i tacksamhet- När viljan vinner
Att ta hand om sina tankar – en gammal vana tillbaka
Det känns som jag har tagit tillbaka en gammal, viktig vana. Jag har börjat ta ett större ansvar igen för hur jag tar hand om mina tankar och hur jag väljer mina känslor. Kanske har jag gjort det länge utan att tänka på det, men just nu är jag mer tydlig, mer aktiv. Jag märker hur jag medvetet byter ut tankar som inte ger glädje och hur jag håller kvar de som bär mig.
För här finns det vinster. Jag kan välja – välja om jag vill leva i lyckliga känslor eller i olyckliga känslor. Bara att skriva orden ger mig en härlig känsla, för jag har ett val. Ett viktigt val. Och jag väljer lycka.
Det gör att jag allt oftare lever i känslan av att må bra – trots värk och trots saknaden efter min son och de små barnen.
En liten stjärna för planeringen
Jag vill också tipsa om den astrologiska planeringskalendern som jag nämnt tidigare. Den får följa mig genom det nya året som inom snar framtid – som en kompass för tankar och små stunder av eftertanke.
Planeringskalendern utifrån stjärnorna som gäller för nästa år. Om du köper den via den här länken får du 30 % rabatt. Använd denna rabatt kod Astrocalendar30
Detta är ingen reklamlänk. Jag tjänar ingenting på att dela den, utan vill bara tipsa eftersom jag själv tycker kalendern verkar intressant. Rabattkoden ger dig 30 % om du vill prova. Min tanke är att den så småningom ska hjälpa mig att planera in pauser och välja tankar och självkärlek mer medvetet. Detta kanske inte är författarens tanke men så tänker jag att använda den jag har köpt.
Mellan raderna – AHA-spegel
Det här inlägget handlar inte bara om pannbiffar och tacksamhet. Det speglar ett medvetet val att leva här och nu: att varje kopp kaffe, varje doft av mat och varje liten tanke kan bli en plats för glädje – trots värk, saknad och de dagar som inte går att förändra.
Och mitt i stillheten finns modet att pröva igen – kanske ett kallt bad som väcker kroppen och sinnet.
Det säger om mig som skriver: Närvaro. Omsorg. Kreativitet i vardagen. En inre styrka som vågar pröva och fortsätter välja glädje.
Frågor till dig som läser
Vad fyller just dina morgnar med tacksamhet?
Har du något litet vardagsmirakel – en doft, en rutin – som bär dig genom dagen?
När kände du senast att en liten tanke förändrade hela din dag?
Vad skulle ett kallt morgondopp ge dig just nu?
Reflektion
Det enkla är ofta det största. Ett ljus i köket, doften av nystekta pannbiffar, rinnande vatten, en cykellycka i kvällsljuset – och kanske ett morgondopp. Där bor tacksamheten och de stilla miraklen som gör en dag värd att leva. Första dagen på resten av mitt liv – tacksamhet i vardagen får mig att välja lycka varje dag.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, där valde jag lycka, morgondagen väntar längre fram. Men just nu kan jag välja att leva i lycka, eftersom det här – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson.
The first day of the rest of my life – gratitude in everyday life. This morning I woke up with that thought. Today is the first day of the rest of my life. That thought was the very first thing that landed in me when I opened my eyes. Before I got out of bed, I felt gratitude for receiving yet another new morning to wake up in. One more day here in life – isn’t that fantastic?
I got up. The cat was sleeping so deeply that I had to wake him. The coffee was already ready. I lit a candle in the kitchen even though I sat down in the living room. There is something about lighting a candle that gives the morning an extra calm. Maybe someone else wakes up and is met by that light. Maybe I myself, when I go to refill my coffee cup, am met by that little warmth.
A Day with Pain – But Also with Gratitude in Everyday Life
My neck still hurts, and now I also feel it over my left eye. But with Ipren, Alvedon and some tiger balm, I get a few hours of relief.
Yesterday turned out still, but in a new way. After two days in bed, it was wonderful to get going again and feel the scent of home and food. I cleaned the kitchen, cooked the meal, and let that be enough as physical work.
The Smell of Meat Patties and the Joy of Cooking
When I stood there frying my meat patties – and there were many – the whole kitchen smelled wonderful. I was careful to save the pan juices to make a really good sauce.
Yesterday I tried frying the onion before mixing it into the minced meat, but as I already knew, that’s not my thing. It has to be raw, grated onion to give the real flavor. Now I reminded myself once again. This time made it clear to me: raw onion is what I want in the mixture.
This time I also mixed in rolled oats instead of breadcrumbs. It made the meat patties extra juicy. I built up the sauce with the pan juices – and it tasted delicious.
Big Thoughts in the Small Things
Already in bed, the thought of gratitude started living in me. I felt joy that the room was warm. Gratitude for the geothermal heating that gives both warmth and hot water. Imagine that someone figured out a machine that can pull heat from a mountain!
Just being able to turn on a tap and get drinkable water is actually huge. A hundred years ago, people had to go outside and fetch water, no matter how cold it was. When I stay in that thought, I am filled with peace. Such thoughts can lift an entire day.
Like yesterday, when the little one didn’t have time to wipe the table before school. Instead of irritation, I only felt joy that he had eaten breakfast. It really feels like the first day of the rest of my life – gratitude in everyday life makes the difference.
A Longing Made New – Maybe a Swim?
I have missed my new-old habit of bathing in the lake. I miss my bathing sisters, our little laughs, and that calm that always settles afterward. Maybe today I will dare to try again. Maybe a swim can make the pain go away, or maybe it will make it worse. But then I will know.
Just the thought of a dip gives my body a kind of new energy, as if the lake is already calling me. Read here how I once again picked up my morning swims -> An Early Morning Swim Filled with Gratitude
Taking Care of My Thoughts – An Old Habit Returned
It feels like I have taken back an old, important habit. I have once again started taking greater responsibility for how I handle my thoughts and how I choose my feelings. Maybe I’ve been doing it for a long time without thinking about it, but right now I am clearer, more active. I notice how I consciously replace thoughts that don’t bring joy and how I hold on to the ones that carry me.
Because here lies the gain. I can choose – choose whether I want to live in happy feelings or in unhappy ones. Just writing the words gives me a wonderful feeling, because I have a choice. An important choice. And I choose happiness.
This makes me live more and more often in the feeling of well-being – despite the pain and despite the longing for my son and the little grandchildren.
A Little Star for Planning
I also want to recommend the astrological planning calendar I mentioned earlier. It will follow me through the coming year – as a compass for thoughts and small moments of reflection.
The planning calendar based on the stars applies for next year. If you buy it via this link, you get a 30 % discount. Use the discount code Astrocalendar30.
This is not an affiliate link. I earn nothing from sharing it, but just want to recommend it because I myself find the calendar interesting. The discount code gives you 30 % off if you want to try it. My thought is that the calendar will eventually help me plan breaks and choose thoughts and self-love more consciously. This may not be the author’s idea – but that’s how I plan to use the one I bought.
Between the Lines – AHA Mirror
This post is not only about meat patties and gratitude. It reflects a conscious choice to live here and now: that every cup of coffee, every smell of food, and every little thought can become a place of joy – despite pain, longing, and the days that cannot be changed.
And in the stillness there is also the courage to try again – maybe a cold swim that awakens body and soul.
What it says about me as a writer: Presence. Care. Creativity in everyday life. An inner strength that dares to try and keeps choosing joy.
Questions for You as a Reader
What fills your mornings with gratitude?
Do you have a little everyday miracle – a scent, a routine – that carries you through the day?
When was the last time a small thought changed your entire day?
What would a cold morning swim give you right now?
Reflection
The simple things are often the greatest. A candle in the kitchen, the smell of fried meat patties, running water, a cycling joy in the evening light – and maybe a morning swim. That’s where gratitude lives, in the quiet miracles that make a day worth living.
The first day of the rest of my life – gratitude in everyday life makes me choose happiness every day.
Yesterday has already settled into history, where I chose happiness. Tomorrow awaits further ahead. But right now, I can choose to live in happiness – because this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
Ett frostigt morgondopp tacksamhet Kay Pollak var det som fick denna morgon att glöda. Här berättar jag hur naturens stillhet och en oväntad trafiksituation vilket blev en levande övning i självkärlek och närvaro.
Solen lyser in genom fönstret. Jag sitter i soffan med dubbla sockar, en kopp kaffe och en filt om mig. Kroppen mår alldeles förträffligt just nu och det beror på att jag för en stund sedan kom hem från ännu ett morgondopp tacksamhet Kay Pollak.
Ett bad där det visade sig all vackerhet du kan tänka dig.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak
Blunda en stund och följ med mig i stunden. Här bor du i ett frostigt gräs under fötterna, där till en sjö som ryker mer än vanligt. Samtidigt som alla steg du tar ger dig bilder av vattnet som klarnar även av bryggan som växer fram framför dig. Ön längre ut blir tydligare och tydligare för varje steg.
Kylan från luften smeker benen och ansiktet. Höstluften är fuktig men samtidigt frostigt frisk, vilket är en märklig blandning som nästan bjuder in till en egen dans av stillhet. Dessutom ger mötet med ekorren dig en extra känsla av närvaro när han sprang upp till trädet. I allt detta runt omkring dig så är allt tyst och stilla. En man ror sakta ut på sjön, men ju längre bort han kommer, desto otydligare blir han.
Din kropp saktar ner, tankarna blir klarare och känslan i kroppen är nu, just då, i denna stund.
Hur blev din känsla i kroppen? Vilka bilder fick du med dig? Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mejl – jag läser det som kommer och svarar på alla ord du sänder.
Tacksamheten som återvänder
När jag skriver orden här upplever jag stunden på nytt. Samma rofyllda känsla flyttar in i kroppen igen. Därför är det just de stunderna jag vill samla på. Det är i de stunderna jag mår mer än bra. Dessutom ger jag mig själv självkärlek som bara växer.
Detta morgondopp tacksamhet Kay Pollak blev en inre påminnelse om att små ögonblick kan bära hela dagen.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak ord i mitt liv
Jo, jag har igen snöat in på Kay Pollak. Jag lever mer i hans ord just nu än jag gjort på flera år. Jag bor i känslor av tacksamhet, och därför är det lätt att hitta mina tacksamheter.
Och i dag fick jag en extra övning på vägen hem.
Morgondopp tacksamhet Kay Pollak En bil, en risk – och ett val
En bil låg väldigt nära bakom mig. Framför mig kom flera mötande bilar. Ändå började bilen bakom köra om.
Jag valde att hålla hastigheten, men när jag såg hur nära det var för den mötande trafiken saktade jag in så att han snabbt skulle kunna komma in i filen igen.
För en vecka sedan hade jag kanske tutat, muttrat något fult och suttit kvar med irritation. Men nu, med Kay Pollaks ord i tankarna, blev det annorlunda.
”Här har vi någon som har väldigt bråttom. Det är nog bra att hjälpa honom så att han inte krockar. Det måste vara jobbigt att vara så stressad.”
Jag kände tacksamhet – över min egen uppmärksamhet, över att inget hände och över möjligheten att träna mig i att byta ut sicken idiot mot stackaren han måste vara stressad.
Kanske hade något hänt som han måste skynda sig till. Därför kände jag tacksamhet till mig själv som bromsade in, till situationen som gav mig en chans att öva på att välja vad jag ska tänka. Därför blev denna morgon ett tydligt exempel på hur tacksamhet kan förändra allt
Fakta: Vad tacksamhet gör i kroppen
Minskar stress – kroppen producerar mindre kortisol.
Stärker immunförsvaret – tacksamma människor blir mer motståndskraftiga mot infektioner.
Förbättrar sömn – känslor av tacksamhet gör det lättare att varva ner.
Höjer välmåendet – dopamin och serotonin, ”må-bra-hormoner”, frigörs när vi aktivt tänker tacksamma tankar.
Att som i dag stanna upp vid sjön och i bilen är alltså inte bara en fin upplevelse. Det är ren hälsoträning för hjärna och hjärta.
Ett liv fyllt av små tacksamheter
Nu, när jag sitter här, ser jag hur många tacksamheter som ryms i en enda morgon:
Sjön och dimman
Ekorren som visade sig
Bilen som blev en läroplats
Kay Pollaks ord som hjälper mig att leva här och nu
Det är sådana ögonblick som bygger självkärlek och stillhet. De visar att tacksamhet kan bo i nästan varje sekund.
Mellan raderna – min röst
Det här inlägget handlar om mer än en vacker morgon. Det är min påminnelse om att jag kan välja mina tankar. Jag tränar mig i att låta tacksamheten ta plats, även i situationer som annars kunde fylla mig med ilska.
AHA – mellan raderna
Att bromsa för en stressad bilist blev en övning i medkänsla. Det är en påminnelse om att små val förändrar stora känslor. Jag kan faktiskt välja att möta världen med ett öppet hjärta.
Reflektion
Att skriva detta är ännu en övning i att stanna upp. Varje minne – vattnet, dimman, den stressade föraren – fyller mig med lugn och tacksamhet.
När man unnar sig ett morgondopp, då får man bjuda sig själv på lyxmackor. Det är riktigt gott med riktigt goda mackor och en kopp varmt kaffe efter ett bad.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
A frosty morning dip gratitude Kay Pollak made this morning glow. Here I share how the stillness of nature and an unexpected traffic situation turned into a living practice of self-love and presence.
The sun streams in through the window. I sit on the sofa with double socks, a cup of coffee and a blanket. My body feels completely content – only moments ago I returned from another morning dip gratitude Kay Pollak.
A swim where every kind of beauty revealed itself.
Morning Dip Gratitude Kay Pollak – Every Step by the Lake
Close your eyes and follow me: frosty grass under your feet, a lake steaming more than usual. Each step paints new images of water clearing, the jetty stretching out ahead. The small island farther out becomes sharper with every step.
The chill in the air brushes against your legs and face. The autumn air is damp yet frostily fresh, a curious mix that almost invites you to join its dance of stillness. A squirrel runs past and disappears into a tree. Everything around you is quiet and still. A man rows slowly across the lake; the farther he goes, the blurrier he becomes.
Your body slows down, your thoughts grow clearer, and the feeling in your body is now—right now—in this very moment.
What feeling does this bring to your own body? What images stay with you? Leave a comment or send me an email – I read and answer every word.
Gratitude Returning
As I write these words, the moment comes back to me. The same peaceful feeling fills my body again. That is why these moments are worth collecting. They are the moments when I feel more than good. They make my self-love grow.
This morning dip gratitude Kay Pollak became an inner reminder that small moments can carry an entire day.
Morning Dip Gratitude Kay Pollak in My Life
Yes, I have once again immersed myself in Kay Pollak’s words. I live in his thoughts now more than I have for years. I dwell in feelings of gratitude, which makes it easy to find things to be grateful for.
And today I received an extra practice on my way home.
Morning Dip Gratitude Kay Pollak – A Car, a Risk and a Choice
A car was suddenly following very close behind me. Several oncoming cars approached. Yet the car behind began to overtake.
I chose to maintain my speed, but when I saw how close the oncoming traffic was, I slowed down so the driver could pull back into the lane quickly.
A week ago I might have honked, muttered something sharp, and stayed annoyed. But now, with Kay Pollak’s words in my mind, it was different.
“Here is someone in a great hurry. Better to help him so he doesn’t crash. It must be hard to be that stressed.”
I felt gratitude – for my own alertness, for the fact that nothing happened, and for the chance to practice replacing ‘what an idiot’ with ‘poor fellow, he must be stressed’.
Perhaps something serious had happened and he had to get somewhere fast. So I felt grateful to myself for slowing down and to the situation for giving me another chance to choose my thoughts. Therefore this morning became a clear example of how gratitude can change everything.
Fact Box: How Gratitude Affects the Body
Reduces stress – lowers the production of cortisol.
Strengthens immunity – grateful people are more resistant to infections.
Improves sleep – gratitude makes it easier to unwind.
Boosts well-being – dopamine and serotonin, the “feel-good” hormones, increase when we consciously think grateful thoughts.
Stopping today by the lake and in the car was not just pleasant. It was pure health training for brain and heart.
A Morning Full of Small Gratitudes
Now, as I sit here, I see how many gratitudes fit into a single morning:
The steaming lake
The squirrel that appeared
The car that turned into a classroom
Kay Pollak’s words that help me live here and now
These are the kinds of moments that build self-love and inner calm. They show that gratitude can live in almost every second.
Between the Lines – My Voice
This post is about more than a beautiful morning. It is my reminder that I can choose my thoughts. I practice letting gratitude take space, even in moments that might otherwise fill me with anger.
AHA – Between the Lines
Slowing down for a stressed driver became an exercise in compassion. It is a reminder that small choices transform big emotions. I really can choose to meet the world with an open heart.
Reflection
Writing this became yet another practice in pausing. Each memory—the water, the mist, the stressed driver—fills me again with calm and gratitude.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting further ahead. But right now—this is where life happens.
After a morning dip, I treat myself to luxury open sandwiches and hot coffee. A small everyday feast that completes the moment.
En frostig morgon vid sjön, ett kallt morgonbad och tankar som vilar i tacksamhet. Här berättar jag hur kroppen faktiskt reagerar när vi tränar oss i tacksamhet – och hur enkla stunder kan fylla en hel dag med glädje och lugn
Igår blev det bad tillsammans med mina härliga badsystrar. Det var minusgrader när jag satte mig i bilen för att köra milen till paradiset vid sjön. När jag kom fram rök sjön mer än vanligt och solen hade ännu inte hittat över trädtopparna.
Varje steg ner mot vattnet var en liten hyllning till livet. Gräset var vitt av frost, kylan stack i fingrarna men på det där sköna sättet – som när man trycker på en öm punkt och inte kan låta bli.
Jag var först på plats och satt en stund i tystnaden. En fisk bröt vattenytan. Badet blev stilla, utan simtag. Jag lät mig flyta och tog in allt som fanns omkring mig.
Värme, vardag och vila
När jag kom hem stannade känslan kvar. Jag kände tacksamhet för att jag gett mig själv den här stunden. Efter frukosten gick jag ner i källaren och strök tröjor. Jag älskar värmen från strykjärnet och tanken på hur skönt det blir att ta på en nystruken skjorta.
Dagen fortsatte i stillhet. Jag plockade in små krukor och bevattningssystemet – nu är allt klart för nästa vår. Kanske hinner jag plantera vitlök i veckan. Bara tanken på att skörda egen vitlök nästa år gör mig glad.
Tacksamhet som kroppens egen medicin
På kvällen, när jag stekte köttbullar, lät jag tacksamheten växa. Jag tänkte på att jag har ben att stå på, en spis, en familj som uppskattar maten. Det kan låta enkelt, men forskningen visar att tacksamhet frigör dopamin och serotonin – hjärnans egna må-bra-ämnen.
När vi medvetet tänker tacksamma tankar minskar stresshormonet kortisol, blodtrycket kan sjunka och sömnen blir djupare. Det är som att ge kroppen en inre massage av lugn.
Små steg för stor skillnad
Vill du prova? Börja smått. Känn tacksamhet för kaffekoppen, för andningen, för en väns meddelande. Det är i de enkla stunderna magin sker.
AHA – mellan raderna
Jag inser att jag inte bara badar för att kroppen ska må bra. Jag badar för att påminna mig om att livet finns här och nu, i frostiga steg mot sjön och i den varma ångan från ett strykjärn. Mina dagar blir hela när jag väljer att se det.
Reflektion
Det är i de små rörelserna som jag hittar mig själv. Ett dopp i tystnad, doften av strykjärn, en middag med köttbullar – allt blir en väg hem till mig. Här bor min lycka, enkel men stark.
Det är i de små stunderna jag hittar hem till mig själv. I stegen ner mot sjön när frosten knastrar under fötterna, i vattnet som rök och i värmen från strykjärnet. Jag ser hur livet påminner mig om att glädjen bor här och nu.
Det behövs inte mer än ett bad i tystnad, doften av en nystruken skjorta eller ljudet av en fisk som slår mot ytan. Där i det enkla finns all den lycka jag kan bära. Jag väljer att se den, jag väljer att leva i den.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien. Historian är men framtiden blir. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu i denna stund kan jag så frö som blir något i framtiden. – Carina Ikonen Nilsson
A frosty morning by the lake, a cold morning dip and thoughts resting in gratitude. Here I share how the body actually responds when we practice gratitude – and how simple moments can fill an entire day with joy and calm.
Yesterday I went for a swim with my wonderful swimming sisters. It was below freezing when I sat down in the car to drive the ten kilometers to the paradise by the lake. When I arrived, the water was steaming more than usual, and the sun had not yet climbed above the treetops.
Each step down to the water felt like a small tribute to life. The grass was white with frost, and the cold stung my fingers in that strangely pleasant way – like pressing a tender spot and not being able to resist.
I was the first to arrive and sat for a while in the silence. A fish broke the surface. The swim itself was quiet, without strokes. I simply floated and absorbed everything around me.
Warmth, Everyday Life and Rest
When I came home, the feeling remained. I felt deep gratitude for giving myself that moment. After breakfast I went down to the basement and ironed my shirts. I love the warmth of the iron and the thought of how wonderful it will feel to put on a freshly ironed shirt.
The day continued in stillness. I brought in the small pots and irrigation system – now everything is ready for next spring. This week I might plant some garlic. Just the thought of harvesting my own garlic next year makes me happy.
Gratitude as the Body’s Own Medicine
In the evening, while frying meatballs, I let my gratitude grow. I thought about having legs to stand on, a stove, a family who appreciates the food. It may sound simple, but research shows that gratitude releases dopamine and serotonin – the brain’s own feel-good chemicals.
When we consciously practice grateful thoughts, the stress hormone cortisol decreases, blood pressure can drop, and sleep deepens. It’s like giving the body an inner massage of calm.
Small Steps for a Big Difference
Would you like to try? Start small. Feel gratitude for a cup of coffee, for your breath, for a message from a friend. That’s where the everyday magic begins.
AHA – Between the Lines
I realize that I don’t only swim for physical well-being. I swim to remind myself that life is right here and now – in frosty steps toward the lake and in the warm steam of an iron. My days become whole when I choose to see that.
Reflection
It is in these small movements that I find myself. A silent dip, the scent of ironed fabric, a dinner of meatballs – all become a path back home to me. Here lives my happiness: simple yet strong.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. In this very moment I can plant seeds that will grow into something in the future. – Carina Ikonen Nilsson
My Voice – Between the Lines
It is in the small moments that I come home to myself. In the steps down to the lake as the frost crunches under my feet, in the water’s mist, and in the warmth of the iron. I see how life reminds me that joy lives right here and now.
It takes no more than a silent swim, the scent of a freshly ironed shirt, or the sound of a fish breaking the surface. In that simplicity lies all the happiness I can carry. I choose to see it, I choose to live in it.
Har precis kommit hem från mitt bad och vill bjuda in i en fantastiskt fin morgon där vid sjön. Filmen ligger på min Tiktok och här bor jag i tacksamhet och kärlek inte på tiktok kanske men vid sjön.
Godmorgon. Igår blev det inget inlägg – jag var fullt upptagen med mina höstprojekt och glädje i vardagen. Morgonen var stilla, precis som nu, men jag lät den vara som den var. Jag satt där i tystnaden, reflekterade och samlade kraft inför dagens arbete.
Det var bara fyra grader i luften när jag tog av morgonrocken nere vid sjön. Ändå kändes det inte kallt – solen lyste och värmde utan att bränna. Sjön rök i stilla dimma, dofterna av fuktig jord blandades med vattnets friska ton. Allt var vackert och stilla.
Morgonbad som ger glädje
Badet blev en upplevelse som nästan kändes högtidlig. Vattnet höll 15 grader, svalt men ändå förvånansvärt varmt mot huden. Jag simmade 200 meter tillsammans med mina badsystrar, med solen som glittrade på ytan. Känslan av välbehag stannade kvar när jag satte mig i bilen hem, som om sjön gav mig en inre glöd av glädje.
Att medvetet välja glädje kan börja i något så enkelt som ett morgondopp.
Höstprojekt i växthuset
Väl hemma fortsatte mina höstprojekt. Växthuset fick ta vila. Alla tomat- och gurkplantor togs bort, krukor och väggar skurades rena. Dessutom passade jag på att tvätta sängkläder – kanske sista gången i år som de fick soltorka ute på sträcket. Doften av sol och klar luft mötte mig på kvällen när jag kröp ner i sängen. En liten vardagslyx som blev en extra stund av tacksamhet.
Skapande och Kay Pollaks ord
Medan jag skurade och ordnade började tankarna vandra. Jag har lovat mig själv att trädgården ska bli klar innan jag flyttar ner i källaren till mina färger och dukar. Där väntar en ny målning – en glädjetavla. Jag ser framför mig vatten och berg där orden “Välj glädje” får dansa över landskapet. Kanske blir det något helt annat när penseln möter duken, men just nu är idén som en varm låga i kroppen.
Även Vinghästen kallar – min berättelse som vill fortsätta sin resa – men först får trädgården sitt.
Din tur – hur välkomnar du hösten?
Hur tar du emot hösten och alla dess möjligheter?
Startar du nya projekt när luften blir klarare?
Eller väljer du, som jag ibland gör, att bara låta morgonen vara som den är?
Dela gärna dina tankar i en kommentar. Kanske blir ditt höstprojekt en inspiration för fler.
Reflektion
I dag väljer jag glädje. Kanske börjar den i en kopp kaffe, i ett bad på 15 grader eller i doften av soltorkade lakan. Det är i de små ögonblicken jag märker hur Kay Pollaks ord – att vi själva kan välja vårt förhållningssätt – faktiskt blir verklighet.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – här händer livet. – Carina Ikonen Nilsson
AHA – mellan raderna
När jag skriver inser jag att det inte bara är växthuset som får vila. Även jag samlar kraft. Badet, målningstankarna och dofterna av höstjord blir sätt att möta en ny säsong med tacksamhet istället för stress. AHA-insikten: Glädje är ett val som börjar i de enkla handlingarna.
Mellan raderna – min röst
Under ytan handlar texten om modet att sakta ner. Att ge sig själv tillåtelse att först avsluta, sedan skapa. Det är en påminnelse om att glädje ofta växer när vi inte jagar den.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
här kan du läsa om kyliga bad mod och kraften i att bara göra ibland.
