Simning och närvaro handlar inte om tempo, prestation eller att jämföra sig med andra. Det handlar om att lyssna in kroppen, ta hänsyn till sig själv och låta rörelsen bli närande – både för kroppen och för själen. Idag blev simningen just det: ett stilla rum där jag fick vara i min egen takt.
Read this post in English->Swimming and Presence – Listening to the Body
För mig har simning och närvaro blivit ett sätt att ta hänsyn till mig själv, utan krav och prestation.
Simning, närvaro och återhämtning – att lyssna på kroppen
Jag har varit och simmat idag.
Det blev 1 200 meter på 40 minuter, och efteråt en lång, härlig dusch.
Idag tränade jag mig på att ta hänsyn till mig själv.
Jag simmade i min takt och valde de simsätt jag ville – inte med hänsyn till andra, utan till mig. Det uteslöt inte att jag visade hänsyn till den som simmade på samma bana, men fokus låg någon annanstans.
Det jag upptäckte i stunden var hur mycket mer avkopplande det blev när jag slutade ha koll på alla andra, så att jag inte skulle simma på någon.
Jag kunde hålla mitt eget tempo hela tiden, och stunden blev riktigt närande – både för kroppen och för själen.
Simning och närvaro får vara min påminnelse om att kroppen vet vägen.
👉 Relaterat inlägg på bloggen:
Simning och kallbad – när kroppen får vara med i besluten
När vardagen återställs – konflikt, omsorg och nya mattor
Igår hade vi en liten konflikt här hemma. Den löstes genom att det som hade gjorts fick återställas.
Det innebar ett besök till Uddevalla, där vi handlade bestick och lite annat till hemmet. Vi hittade också fina grå mattor till vardagsrummet.
Farmors kinamatta står nu i källaren.
Den är stor, handgjord, välvårdad och vacker – men med många färger. Rummet blev lugnare med de grå mattorna.
Jag kan inte ha alla farmors saker kvar bara för att de är farmors. Jag hoppas hon förstår där uppe och inte ser det som ett svek.
Sorg, minnen och de som går bredvid
När vi var och handlade köpte vi också en liten blomma till vår granne. De är i sorg, och jag ville ge dem något litet ljus i det mörker som bor där just nu.
När människor träder över till andra sidan gör det ont.
Känslorna i kroppen är många och svåra att orka med. Men orka måste man. Och en dag – om man tagit hand om sin sorg – kan det bli så att den som lämnat går bredvid. Man minns röster, känner dofter, ser små tecken.
Jag frågar ofta min farmor om råd, fast hon bott i himlen i många år.
När jag är ledsen känner jag ibland min mosters hand på axeln som säger:
”Men du är ledsen – gråt en stund, så kommer du att må bra igen.”
Min pappa, som också bor i himlen, är ofta här och gör sina små läten när saker är galna.
Och på somrarna är det han som inspekterar hur robotgräsklipparen Kenneth sköter gräsmattan.
Vi döpte honom efter pappa – han hade älskat den där gräsklipparen. Den köptes för arvet efter mamma, och samtidigt köpte vi ett växthus.
Så nu bor mammas och pappas andar i trädgården.
Simning, återhämtning och hälsa – kort fakta
Simning är en skonsam träningsform som stärker hjärta, muskler och leder, samtidigt som den kan lugna nervsystemet.
👉 Läs mer om träning i vatten på 1177:
https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/liv–halsa/fysisk-aktivitet-och-traning/-aktivitet/traning
Frågor till dig som läser
- När tog du senast hänsyn till dig själv – på riktigt?
- Finns det en plats där du kan släppa omvärlden och bara vara i din egen takt?
- Vem går bredvid dig, även om personen inte längre är här?
Stöd mitt skrivande 💛
Om du vill stötta bloggen och mitt fortsatta skrivande kan du göra det här:
👉 PayPal Me
Prenumerera
Vill du få nya texter direkt när de publiceras?
👉 Prenumerera här
Avslutande reflektion
Jag påminner mig själv om detta igen och igen:
Gårdagen vilar i historien. Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Lämna ett svar