Njuter av den där sista ledigheten innan vardagen blir här igen.

En morgon, en grå lite regnig morgon men, med massvis med glada badsystrar. Vi tappra kvinnor, som kommer åkandes tidigt på morgonen. Vi möts, åker tillsammans i bilar upp till sjön. Sjön som ligger lite längre in i skogen. Vi trampar på den lite sörjiga stigen. Efter ett 20 tal meter, ser man hur några av oss gjort det lite hemtrevligt, där vid gläntan. Det är där vi byter om, till våra badskor och tar på våra vantar. Hänger av oss jackor och förbereder vår stundande bad.

Det snattras och skrattas där i skogsgläntan. Några av oss tar kort, när vi är klara för att doppa våra kroppar i vattnet, så är det stegen ut till den lilla naturtrappan och ut i vattnet.

Kanske ett tiotal steg ut i vattnet, ner med kroppen i sjön. I dag var det 1,6 eller om det var 1,3 grader i vattnet. 6,5 grad på land. Sockerdricks känslan i kroppen är den känslan jag vill ha, innan det är dags att gå upp. Som alltid blir jag förundrad, över hur kroppen blir härligt varm när jag lämnar vattnet på mina stumma ben. Uppe på land blir det att omsluta sig, med morgonrocken. Försöka trilska sig ur bad skor, vantar och morgonrock för att torka kroppen med handduken. Sedan den där härliga känslan, av att ta på mys-kläderna då en härligt mjuk känsla med värme, sprider sig i kroppen. Säga tack för idag och hejdå. Nere vid min bil sätter jag mig i bilen och kör den där milen hem. Bil-sterion spelade Elton John idag. Just nu lyssnar jag på 2021 listan på sportify. Behöver omväxling, efter dessa ABBA månader jag nu haft.

Hemma blev det ett möte med grannens katt idag, hon ville in i värmen. Sedan skölja av badskor och vantar. Ladda dammsugaren med såpa för att göra ordning golven här uppe. Kaffe självklart kaffe och datorn i knät. Fönsterna här i vardagsrummet visar mig på regn där ute i naturen. Det var allt några droppar regn där vid badplatsen med.

Livet börjar så smått återgå till det normala här hemma. Maken och stora sonen är på sina jobb. Jag är ledig ännu några dagar. Imorgon kan jag bada igen men sedan är det jobb igen. Den vardagliga lunken ska till och bli som vanligt igen. Men idag och imorgon ska jag njuta av de där sista lediga dagarna. Har ett par raggisar som ska fästas trådar på sedan lämnas till dess ägaren. Inser att det är mycket garner kvar, det lär bli ett par strumpor till. Igår var jag och hälsade på min lilla mamma. Hon har flyttat till ett boende för demens i somras. Tror det har gjort henne gott, för det var allt en del kg extra på henne nu. Men det gör ont i mig, när jag ser hur gammal hon blivit. Mamma drabbades av blodproppar i hjärnan, för något år sedan och idag har hon tappat sammanhang, orden som kommer ur henne är svåra att förstå. Hon hänger inte med i samtalen och hon pratar i lös rykta trådar som det inte finns några sammanhang i. Min lilla mamma har blivit gammal, den mamma jag hade bor där inne, men syns inte längre. Nu är det en kvinna som inte vet, som inte minns och som är förvirrad. Demens är en vidrig sjukdom, den har gjort så att mamma har blivit helt personlighetsförändrad.

Nog om detta….

Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller det är nu du sätter dina frön som blir till saker i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson

Skapa blogg och morgonbad så klart.

God morgon, nu har jag varit vaken en stund men det är fortfarande morgon när jag skriver det här. Badet är klart och jag sitter och värmer mig med kaffe och datorn. Jag gillar inte vår nuvarande bad plats, själva gläntan är fin och den ger dofter av skog och natur. Men den gör att man får med sig en del av skogen hem. Dessutom är det svårt att byta om få på bad skor och vantar. Jag vill att isarna tinar upp så badet kan bli där borta, vid det välkomnade trädet och den mysiga badstugan. Men jag vill inte ge upp, vill ha kvar mina badsystrar och våran morgonstund där när vi gör våra modiga steg ner i vattnet. Vi få uppleva känslan när kroppen vaknar till liv på riktigt. Vill känna den härliga sockerdrickskänslan som blir i sjön. Skulle sakna den där känslan som bor i kroppen när man efter badet går upp ur sjön. Det blir en sådan fin känsla av värme i kroppen efter badet. Att få ta på mysbyxor och tröja av lammull efter badet är en känslan som fyller mig med mjukheter. Nu är det första gången idag, som jag gör det men, sicken härligt god känsla att ta på kläderna efter det kyliga badet. Frusenheten uteblir och just nu har jag bara den mjuka goda känslan i kroppen. När kroppen kyls ner som den gör av det iskalla vattnet, infinner sig en känsla av att all värk i kroppen försvinner för en stund. Alla små bekymmer man kan ha försvinner, jag som har ont i min höft får en höft ledig från värk. Skulle jag någon dag ha lite huvudvärk så försvinner den när kroppen skyms av iskallt vatten fast jag inte doppar huvudet under vattnet. Just nu blir närvarande och livet känns enkelt. Jag vill inte vara utan mina badstunder som sker på morgonen.

Jag lovade att jag skulle skriva om siten skapa blogg.nu. Nu är jag kanske inte expert på det men, jag har skrivit blogg sedan 2008 tror till och med att jag började redan 2007. Ibland ser man inlägg och annonser, om att tjäna pengar på din blogg. Det kan nog vissa göra men jag tjänar ytterst lite på min blogg. Nu om åren, inte så mycket alls. Men för några år sedan blev det en del intäkter, men inte flera tusental. Kanske en tre fyra tusen om året i alla fall, pengarna täckte webbhotellskostnaderna. De där pengarna var ganska så lätta att tjäna ihop. Det handlade om att skriva ett inlägg för företag, jag var tvungen att skriva i inlägget att det var ett samarbete och betalt inlägg, i själva inlägget. Ett skrivet inlägg och jag kunde tjäna en tusenlapp eller två. Högst 15 minuters jobb, då även själva fakturaskickandet inräknat. Jag vet inte hur det är idag, för idag lägger jag inte något jobb på att försöka ragga företag, de senaste året har det även varit svagt med förfrågningar. Men som sagt visst några kronor hit eller dit, går det att tjäna. Ska man driva en blogg, måste man vara där på bloggen ofta. De år jag inte skrivit så många inlägg, sjunker självklart läsarantalet. För några år sedan hade jag massvis med läsare. Jag fick ofta mail från läsare och hade en del läsare som mail vänner.

Men under några år nu, har jag saknat inspiration, motivation och tyckt att jag upprepar mina skrivna ord. Vilket jag gör, se bara höstens inlägg dom handlar mest om mina badmorgonar. Förr skrev jag för att jag brann, för att skriva och sprida ord om ADHD och alla de andra diagnoserna. Jag var även ute och föreläste en del, om ämnet. Men dom orden har idag tagit slut, i alla fall just nu. Nu har jag kommit in i en fas, där jag försöker skriva lite i bland ganska mycket, varje dag jag är ledig. Inte för att det jag skriver alltid är värt att delas, utan mera för mig själv och för att jag mår bra av det. Många ord blir det ser jag. Ska du ha en blogg så är det viktigt, att du skriver ofta. Gärna varje dag. Bilder är bra, bilder ger din blogg en vackerhet och blir mera intressant. För att sprida din blogg, får du jobba med att dela inlägg och vara aktiv läsa andras bloggar. Lämna gärna kommentarer mm. Jag har haft ganska så många bloggar, men just nu har jag bara den här gamla vanliga bloggen. Har skrivit om campingar på Malixhusvagnsblogg, skrivit om att odla chili på bloggen chilin. Jag har även haft en skrivpuffar blogg eller två för lösenordet glömde jag av. Det är enkelt roligt och givande att ha en blogg. Vill du få mera kunskaper, gå in på denna sidan där du lär dig mera. Jag skriver i wordpress för den ger mig friheter, här bestämmer jag själv vad som ska visas i min blogg. Jag har även provat andra bloggsiter men, wordpress passar mig bäst. Webbhotellet jag använder mig av är Loopia. Loopia har varit otroligt hjälpsamma, när det krånglar. Dom fattar att vissa av oss behöver hjälp, ut ifrån Internet får Dummies. Vilket jag är- Nog om detta starta en blogg och skriv en kommentar här, när du starta så har du en trogen läsare 🙂

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Gör saker idag, just nu i framtiden blir det resultat.

Ha en fin dag.

Carina Ikonen Nilsson