Speglar mig

I går var jag på familjestödsenheten. Q gruppen var på dagordningen. Där får jag andrum, health pharm där är vi kvinnor lika talar med liknande saken och i alla fall jag har en chans att vila i mig så som jag är. För mig är det viktigt. Kvinnorna är viktiga för mig dom är speglar för mig. Tänker att det är viktigt med grupper som jag kan kända igen mig i.

Våren har hittat hit idag. Fick en urskön morgon promenad. Viker bra jobb jag har som bjuder på morgon promenader.

image

Lev idag just nu…

Okunniga människor diagnos befriar så gärna

Q gruppen. I måndags efter jobbet så tog jag en tripp ner till GBG. Närmare bestämt till Kruthusgatan, decease 6 våningen till familjestödsenheten.  Det var så att Kvinnor med eller utan Diagnoserna ADHD, here Asperger träffades.

Jag har haft förmånen om att veta om dessa träffar i flera år nu. I dessa sammanhang hämtar jag kraft. Jag får förmånen att sitta och lyssna på andras erfarenheter av sina till och otill. Tips om hur andra har gjort och ibland har även jag en del att komma med.

Denna gången hade jag med en tjej som inte visste vad det var för grupp. Hon har fått utlåtande om att hon har ADD. Men många som hon träffat henne har säkerligen i all välmening försäkrat henne om att hon minsann inte har ADHD.  Hon är ju så lugn, sitter ju still och lyssnar. Myndigheters människor som hon träffat på försäkringskassan mm. Har lämnat påståenden till henne som gjort att hon började misstänka att hon blivit botad. Ler 

 

På familjestödsenheten innan mötet  fick hon läsa igenom fyra fem papper om information om ADHD.  Hon skulle sätta kryss på det som hon kände igen sig i.

När hon läst igenom, visade det sig vara kryss på ganska många ställen.

 

Vad är det jag vill få ut med orden idag?

Jo, Jag tycker det är dumt av myndigheter att slänga ur sig kommentarer som de inte har en aning om.

 

Om nu tjejen är utredd av läkare och sedan efter utredningen, fått till sig av läkaren att det var Diagnosen ADHD. Jag tänker att människor som inte har den utbildning, ska sluta ifrågasätta om man har eller inte har.

Alla ifrågasättande för just denna tjej, har gjort henne sårbar, hon börjat misströsta på att få hjälp. Känt sig dum, inte vågat be om hjälp, för hon har börjat tro på alla dom där dumma kommentarerna om att:

  • men så är det för alla människor,
  • så blir det för mig med,
  • du som är så lugn kan ju inte ha sådana svårigheter.

 

Hur kan dom veta det?

Hur kan dessa personer som träffar tjejen någon gång ibland, någon timma hit eller  dit, veta något om henne och hennes situation?

Hur kan dom utan kunskaper om NPF, vara så säkra på att hon inte har just sådana svårigheter.

Hur kan Dom veta att hennes upplevelser är precis så  som det är för alla andra människor.

Hur kan dom veta att tjejens upplevelser är precis liknande som de själva har?

För mig tolkar jag just sådana påståenden som att de säger:

 

Men lilla vän du behöver bara ta och skärpa till dig och sluta klaga!

 

Nu vet jag att just symtom som är liknande mina även helt vanliga människor kan uppleva ibland. Men det är skillnad på ibland och alltid. 

Den situation som kanske skapar symtom för vanliga människor är sådant som för mig är nästan alltid. Och är alltid utan medicin!

Vilket jag helt nyligen fått erfara för under en period var jag utan medicinen Concerta efter som den gett mig så många biverkningar i slutet.

 

Det är skillnad på att bli lite rörig i stressiga stunder ibland. Emot att ständigt nästan alltid uppleva stress och alltid vara rörig och glömsk.

Det är mera svårt att vara koncentrerad om man saknar förmågan, än om man bara i stunden är okoncentrerad.

Det är ett hinder om jag har ett sämre arbetsminne alltid än om jag i stunden bara har lösa trådar.  För det är till och med så att ibland om jag ska tänka i flera led till och med har ont när jag tänker. Det är frustrerande när tankarna hoppar från tuva till tuva om de inte ska göra det.

 

Nej jag tycker att människor utan kunskap ska sluta upp med att diagnosbefria människor vilket då dom gör det, leder till att vi bara är allmänt lata, dumma.  Enligt dessa Okunskapsdiagnosställare menar de till sist bara att:

Vi bara behöver skärpa till oss, ta oss i kragen och sluta klaga.

Jag klagar inte men i vissa situationer ber jag om hjälp! 

Oftast handlar det om sådan enkel hjälp, som att de ska vilja förstå, visa acceptans,  lägga sina fördomar åt sidan en stund och lyssna känna och se.

Låt mig vara som jag är, låt mig lysa i mina tillgångar.

Det är då du kommer att se min storhet, det som är vackert i mig. Det är även då du kommer vara i din storhet. Det är då jag ser det vackra i dig.

IMAG0219

Varför vill ingen leka med Dennis och Stina?

Nu är Dennis här igen. Denna gång med sin kusin Stina. Denna
populära bok kom ut år 2000 som en sannsaga om en pojke med
ADHD berättad och ritad av sin mamma för att hjälpa barn att
förstå vilka svårigheter dessa
barn har. Nu berättar vi också
om flickan Stina och beskriver
hennes svårigheter i vardagen.
Båda barnen har ADHD.image
Bildberättelsen är riktad till
barnet själv, purchase kompisarna, site
syskonen och släktingarna.
I bokens andra del får föräldrar
och andra vuxna i barnets
omgivning kunskap om ADHD
och tips och råd i vardagen.
Vi som skrivit, ritat och
berättat är:
Annika Bengtner – pedagog och
ansvarig för uppbyggnaden av
Familjestödsenheten för
föräldrar till barn med
neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar, Ågrenska, Göteborg.
Birgitta Rennerfelt Iwarson – socionom, har arbetat med Annika
på Familjestödsenheten.
Jasmin Dagerhorn – ide´och illustration.
Beställ boken direkt från förlaget på
mail-adress: info@saveforlag.se
Priset är 200 kr inkl moms
Besök oss gärna på ; www.saveforlag.se
Varför vill ingen leka med
Dennis och Stina?
Att tala med barn om ADHD, med tips och råd i vardagen.
Varför vill ingen leka med Dennis och Stina?
ATT TALA MED BARN OM
ADHD
TIPS OCH RÅD I VARDAGEN
Säve Förlag
Säve Förlag Mimersvägen 47 433 64 Sävedalen info@saveforlag.se Pg 808634-0 Bg 5773-6449

Autism +ADHD = kompensation?

Det två damerna gav sig ut till Orust, nurse en av damerna var jag, view den andra är en vän som jag för inte alls så länge sedan lärt känna.

Vår vänskap är bindande av våra egenskaper där vi båda befinner oss inom NPF.  Hon autism som hon själv säger,  jag som dampar loss emellan åt. Dampigheten har även en finare benämning som ADHD.  Jag tar inte illa upp av någon benämning.  Ibland brukar jag säga att jag får damp. Då brukar barnen säga att det är inget du får mamma, det är något du har.  Nu var det inte riktigt det jag skulle skriva om utan om vänskap.

Själv är jag ingen kung i ämnet utan nybörjare.  Fast det beror hur man ser det.  Jag tänker att jag vill skilja på vänskap och bekantskap.  Vänskap är något som för mig är, när jag kan vara jag med alla mina till och o-till.  När man liksom kan spegla sig i varandra och får acceptans, även det som är negativ.

Jag och min vän brevväxlar när vi inte träffas. Då är det inte några korta sms eller fb chatter. Utan riktiga brev där vi delar tankar och klokheter.  För ett år sedan var det nästan ett brev om dagen, i dag är vi mera sparsamma. Kanske ett två ibland tre mail i veckan.  Dessutom är vi damer som planerar våra träffar. I vintras var vi ute på Orust och shoppade innan jul,  nu i dag var vi där för att påsk-shoppa.

Nästa träff har vi tanken till Borås.  Eftersom vi båda befinner oss inom NPF, så är vi noggranna med att se till att det är en planerad dag.  Inbokad, förberedd och tankar på vad som ska handlas och var vi ska äta mm.   Dagen i sin helhet är dela tankar och tankar och tankar.   En lunch och en tripp till blomsterlandet.  Sedan skills vi åt  för att åka hem var och en till sitt.

Jag blir förundrad hur lika våra erfarenheter är, hur lika vi är i våra uppfattningar.  Självklart finns det skillnader för vi har ju levt två olika liv, vår vänskap är ju nu på senare tid. Vänskapen är en vänskap av tillfälligheten att jag skrev min bok.

 ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv.” Hon hade läst boken och av små tillfälligheter fick vi kontakt.  En sådan där Connection där allt bara ramlar på plats.   Är det saker som jag funderar på så skriver jag till henne. Är det saker som jag är frustrerad över skriver jag till henne.  Hon är medicinen, som gör min impulsivitet mindre och mera lätt att leva med. För det impulsiva i mig har lärt sig att vänta, lärt sig att inte göra förhastade saker.  I dag gör jag inget om jag inte fått ett svar från min vän.  Kanske gör jag ändå som jag innan tänkt men, det känns gott att ha någon att dela tankarna med innan. Någon som liksom har samma tänk men ur ett perspektiv utifrån sig.

Nu vet jag egentligen inte vad jag har skrivit eller förmedlat.  Tanken från början var att det är helande att träffa människor, som liksom går på samma stigar som än själv. Som  utifrån sin egna livshistoria har  liknande upplevelser och tankar.  Jag känner stor tacksamhet över att jag har henne som vän. Är tacksam över att vi liksom hittat till varandra.

En av våra svårigheter är ju det sociala samspelet. Det här med sociala sammanhang och tänk här går vi tillsammans ut och gör sådana där sociala saker som vi båda inte har full koll på.  Kanske är det så att vi i våra olikheter i funktionsnedsättningarna kompenserar varandra. Men det har jag inga belägg för, utan är en tanke i stunden.

Jag tror vi har acceptansen i vårt sammanhang och gör någon av oss fel, så ser vi med våra egna glasögon ut ifrån vårt egna sätt att se på bristen om det nu är någon. Kanske är det så att vi känner igen oss i svårigheterna och liksom enklare struntar i dom.

Jag tänker att det är viktigt med olika forum där människor med mina egenskaper träffas. Att vi träffas delar med oss av det vi har.  Det jobb som familjestödsenheten i GBG gör är så viktigt. Här vill jag även flika in Compassen som är en intresseförening som även de är med i sammanhanget.

Det är så viktigt att vi som behöver har möjligheter att träffas, det är helande kraft där i alla fall jag samlar energi.  Familjestödsenheten ordnar olika former av grupper.  Föräldrarutbildningar, Q-grupper, vuxengrupp (ADHD), relationsgrupper där partnern har möjlighet att vara med och diskutera utifrån sitt. Jag tänker att sådant är viktigt för det är nog inte alltid enkelt. I alla fall inte för min kära make att alltid stå ut med mina egenheter och impulser.

Lev idag just nu så sitter jag mest och reflekterar över alla nya tankar som flyttade in hos mig.

 

Händelserika dagar. I morgon är det Ågrenska :) igen men då som åhörare.

Tänker skriva kort inlägg.  Trött men ändå är detta en helt annan trötthet än den  gamla vanliga tröttheten. Denna trötthet är mera en trötthet i välbehag en trötthet där vila hjälper. En trötthet där energipåfyllningar inte är svåra att fylla på.  Förra Torsdagen var ju då jag föreläste, doctor fredagen gick åt till jobba lite med i vägskickningar av böcker. Lördagen/ Söndag arbetstecken, måndagen röja hemma.

I går Gbg för utbildning på familjestödsenheten tillsammans med Bräckediakoni. Utbildningen igår var fantastiskt givande och återigen vill jag slå ett slag för det med delandets tecken.  14 deltagare var vi som var där och så fantastisk spännande att få ta del av andras erfarenheter.  Att se vilken kraft som bor i sådana sammanhang. 

Även det med hur lika vissa erfarenheter är, hur lika våra rädslor ibland är. Men framför allt vilken kunskap som växer fram i just dessa sammanhang.

Jag vill passa på att tacka för att jag fick ta del av denna utbildning. Vill passa på att tacka för att jag att jag fick vara i sammanhang där kraft växer fram och hur det liksom bara bor förståelse i sammanhanget.

Tack!

I kväll är jag redan i Gbg i morgon är det utbildande igen denna gången är det Ågrenska och  Svenny Kopp, Annika Bengtner , samt Johanna Björk som står för all kunskap. 
Det ska bli spännande att får ta del av all denna kunskap, som bor hos dessa människor där ska jag bara sitta och lyssnaBlinkar hela dagen. 

Men nu ska det först sovas lite grann.  Lev idag just nu så …….. ska det sovas.

Folkets Hus Järntorget. Reflektioner och kunskapsinhämtning :)

Jag har fått förmånen att vara med Compassen och Familjestödsenheten då det visar på vad de har att erbjuda.  Jag fick till och med visa upp min bok och sånt.

Nu skulle det ju självklart ha varit så, stomach att jag borde tagit massvis med kort på folkvimlet i dag.  NPF mässan Järntorget Folkets Hus.  Självklart jag vet så borde jag tagit massvis med kort och sånt. Efterklokheten ramlade på mig så fort som jag  satte fingrarna vid tangenterna.  Efterklokhets tankar, eftertänket som jag som ni kanske vid det här laget redan vet….. Saknar!!! Saknar, ja  sånt är livet i alla fall när man är mig. 

I min lilla förhoppning i morse tänkte jag att ja  jag får hoppas att jag får sålt en bok i alla fall. En bok då är jag nöjd. 

Tänkte även att det viktiga är att vara med sen om någon bok blir såld så är det plus.  Plusplus säger min kompis.  Idag lånar jag min kompis ord plus plus för idag är dagen plusplus.  De böcker som jag tog med mig till Järntorget de tog slut. Men finns på länken innan.   Redan innan lunchen fick jag ta ner den lilla lappen om priset på boken för den sista ville jag ha där för att visa och för att  de som tittade på den skulle kunna se boken om någon skulle vilja.  Hade jag haft lika många till med mig så tror jag de också hade blivit sålda. 

Men vad jag lärt mig av just det här!  Det som jag lärt mig är att: Har man skrivit en bok och vill promota den så är det bra att ha med sig så många böcker det bara går. Det är bättre att  ha några över när dagen är slut än att sälja slut.  Den klokheten tar jag med mig till nästa gång.  Men det får inte vara tills i morgon för i morgon har jag tyvärr inte så många böcker kvar. Men tänker att det som blir sålt blir sålt och innan nästa föreläsning som är den 17 nov, så har jag hunnit ta hem flera böcker.

Vill få plats med ett litet tips så här i slutet.

Bredvid mig satt en kvinna vid namn Karin Utas Carlsson. Intressant och bjöd på kunskaper hela tiden.  Böcker har hon också skrivit den sist utgivna boken  heter Hantera konflikter och förebygg våld.  Anette Rosenberg Kimberg är medförfattare.  Boken ligger just nu bredvid mig. Jag och Karin bytte liksom grejer med varann Ler eller vi bytte böcker hon  ska få min och jag  fick hennes. Hon får min i morgon innan jag åker om någon är kvar annars så blir det ett post utskick när jag kommer hem. Då jag har böcker hemma.

 

Så idag ska jag titta lite i just den boken Ler

Compassen är hemkänsla för mig, där har jag möjlighet att ladda energi samt Självkänsla……..

Compassen Vad är det?  Jo det är en förening där jag känner mig hemma. Där jag får tillåtelse att vara just sådan som jag är.  Men det är så mycket mera.

Compassen tillsammans med Familjestödsenheten som är knutet till Ågrenska ordnar i GBG olika former av sammanhang.

Q gruppen-träffar där kvinnor  med Npf träffas, hospital pratar, story fika  mm.  De ordnar intressanta föreläsningar, den senaste med Petter och gänget var nog  den populäraste. Tyvärr så var biljetterna slut innan jag fick tag på några, så det missade jag.  Compassen ordnar varje höst vinter en trevlig tillställning där föräldrar träffas diskuterar och blir klokare. Eller jag, blir så mycket klokare av alla som är där. Samtidigt får jag energi av att få befinna mig i situationer i acceptans, så jag slipper skärpa till så mycket. Sånt tror jag vi alla behöver. Mamma fika är också en sak som Compassen ordnar.

Har inte nämnt allt som händer och sker,  utan bara det som ploppar upp just nu. Intresseförening likt Attention, fast Compassen mera är närmare medlemmarna, för mig känns det så.  Jag känner mig mera hemma i Compassen. 

Compassen är mera matnyttig känner jag. Det är en förening som passar mig.  Nu är det inte så att jag uteslutit föreningen Attention utan även där har jag ett medlemskap. Det ena utesluter inte det andra så att säga.

Thåström 2012 ger han sig igen ut och ger oss det vi vill ha.

2011 blev en ensam tråkig och ett  tidningsklipp gjorde ont på riktigt. Då jag trodde Herr thåström skulle vila sig från sin konst för alltid.          

Idag blev min glädje stor, site nästan salig och jag  känner att 2012 kommer att bli ett år att minnas. Thåström him self kommer att igen att tala till min inre kraft både på scen och genom skiva.  Fast jag visste ju genom kommentaren på mitt inlägg i somras att herr thåström inte lagt av för alltid. För den vänliga Niklas berättade ju att som han sa Pimme Jobbade på nya material.  Att herrn skulle ge oss  nya influenser och nytt material, physician   då lät jag mig vila i den tryggheten. Idag, tidigt runt 10, så fick jag till mig nyheten om Herr thåström återigen ska segla in på scenen, stå där med sitt hemmabyggda mickstativ för att han inte innan konserten är slut, ska  plocka ner det i beståndsdelar. Denna gången tänker jag slå på stort, Kosta vad det kosta vill tänker njuta av herr thåström, i dagarna tre nere på trädgår´n.  Stå där längst fram och bara förundras över hans storhet och konst.  Kärlek är för dom nej just då är kärlek för mig och alla andra i just det sammanhanget. Kärlek är för oss, oss som är där.

http://www.luger.se/nyheter/thastrom-ger-sig-ut-pa-de-svenska-vagarna

Blir tårögd av ögonblicket nu, tänk att ja,  tänk, att jag igen kommer att se andas och uppleva en himmelsk stund där på trädgår´n igen. Förra gången var magisk då var det i och för sig sommar,  varmt och……. Men vet instinktivt att även  denna gången kommer bli magisk. Kärlek är för dom. Ne ää kärlek är för oss vi som är där. Ett kort litet klipp sen sommaren som då var magisk.

HMMM i stundens högtidlighet,  glömde jag helt av det jag egentligen skulle skriva om. Det handlade ju inte alls om Herr thåström, ny skiva och allt sånt. Hade ju  idag, nu i stunden tänkt  göra en påminnelse om i morgon. Då  jag kommer vara där och prata.  Men nej! Min blogg är inte för liten, för oss båda. Så fast hela inlägget tillägnat Herr thåström him self så tänker jag att en liten påminnelse funkar.

Klart det gör, det är ju min blogg, och jag som skriver bestämmer och  ja ja kärlek är för dom…….. Nej då  i morgon är det dax, då är jag på plats, nu ska det laddas upp packa väska och vila tills i morgon. Då ses vi på Familjestödsenheten!

Onsdagen den 19 oktober 2011 kl 19.00-21.00

Att vara mamma med ADHD – att hitta struktur i vardagen
Carina Ikonen Nilsson och Anna Lundgren, föräldrar

Föreläsningar på Familjestödsenheten

Välkommen till höstens öppna föreläsningar på Familjestödsenheten
2011
Adress: Kruthusgatan 17 plan 6, troche 411 04 Göteborg
 

Onsdagen den 28 september 2011 kl 19.00-21.00

Trots svårigheter kan livet bli bra

Malene Larssen berättar om sin undersökning om hur föräldrar till barn med
neuropsykiatriska funktionshinder har det

 

 

Onsdagen den 5 oktober 2011 kl 19.00-21.00

Sexualitet, search lust och allt runt omkring – att prata om sex och samlevnad med personer med neuropsykiatriska funktionshinder

Åsa Nilsson, pill hälsopedagog

 

 

  Onsdagen den 12 oktober 2011 kl 19.00-21.00

Att förstå och hantera problemskapande beteende

Thomas Ahlstrand, beteendevetare, KBT-terapeut
och Annika Bengtner, Familjestödsenheten.

 

Onsdagen den 19 oktober 2011 kl 19.00-21.00

Att vara mamma med ADHD – att hitta struktur i vardagen

Carina Ikonen Nilsson och Anna Lundgren, föräldrar.

 

Två onsdagskvällar den 26 oktober och 9 november kl 17.30-20.00 erbjuder
vi öppna föräldraträffar, en möjlighet att träffa andra föräldrar, umgås och dela
erfarenheter. Fika till självkostnadspris.

Obs!! Ingen föranmälan, fri entré.

 

 

Familjestödsenheten – i Göteborgs kommun syfte, är att sprida kunskap om inlärningssvårigheter genom föräldrautbildningar, telefonrådgivning, stödgrupper, stödsamtal, öppet hus och föreläsningar.

Vi vänder oss till familjer med barn/ungdomar som har svårigheter med koncentration,uppmärksamhet ex ADHD/ADD, eller har svårigheter med inlärning eller beteende och som inte får stöd av LSS.

Diagnos är inget krav. Våra kurser utgår utifrån föräldrarnas frågeställningar och önskemål om innehåll, för att ge bästa möjliga hjälp och stöd.

Välkommen att kontakta oss på Familjestödsenheten. Obs, begränsad telefonrådgivning, säkrast tisdag – onsdag.

Tala med Annika Bengtner pedagog eller socionom Anette Jonsson. Tfn: 031-15 49 50, övrig tid e-posta gärna frågor: familjestodsenheten@agrenska.se hemsida:

www.agrenska.se

 

“Självklart kommer jag ta med lite böcker som jag säljer då jag är där.”

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: