Klokhetstankar och andra konstigheter

 

Klokhet förslår klokheten. I mitt liv och i min verklighet har jag ju i 40 år inbillat och trott på yttre bekräftelser och gjort dessa till min sanning. I dag känner jag sorg och tacksamhet i samma paket. Sorg över att jag levt så länge i tankar om odugligheter och värdelösheter. Tacksamheter över att jippi jag e på väg jag e laddad och jag är jag. Står här nu andas och känner livet. Även om livet ibland känns för djävligt när de yttre omständigheterna påverkar och verkar i mig så vägrar jag att falla tillbaka och tror på sanningar om att jag inte skulle duga!

För duga jo det e klart att jag gör!

Duga det gör ju vi alla.

Om det nu är så att jag råkar hamna mellan stolar och bli arbetslös och bli en av dom som istället söker arbete så okey spelar det någon roll? Gör det mig mindre värd? Gör det mig till en sämre människa?

Nej Absolut inte!

Jag är samma människa, capsule jag är jag, thumb med mina värderingar och mina tillgångar.

Jag förlorar bara fotfästet lite. Förlorar ett arbete. Eller min arbetsplats och mina arbetskamrater, sovaldi ledningen kommer nu att förlora en arbetstagare. En arbetstagare som ibland kommer på att riktigt så ärlig behöver man inte vara. Just den sanning som nu ramlade ut ur munnen klarade inte mottagaren av att ta till sig. Jag kan välja att sitta här och säga att det är samhällets fel. Eller skylla det på andra yttre omständigheter.

 

Men det gör inte verkligheten mindre verklig det gör inte mig till en bättre människa inte heller ger det mig ett jobb. Så jag väljer i stället att se det som en utmaning. En ny chans till att göra det jag vill göra på riktigt. Det handlar mera om att något kommer att bli annorlunda, och något annat kommer bli till för min väg. Något vill att jag ska uppleva andra saker något vill att jag skall göra andra saker. Vissa av dessa saker vet jag redan. För det finns vissa människor där ute, som tycker att jag ska sätta mig här vid tangent bordet. För att skriva böcker, flera böcker än den jag skrivit. Vissa vill att jag publicerar de berättelser som jag nämnt i min bok, de små berättelserna som jag skrev till mina barn. Då när de var små, där all skuld försvann från dem. Att det var vuxnas ansvar och de var utan skuld.

Frågan är vad jag vill.

Vad ViLL Jag?

VAD VILL JAG?

 

Jo det med att gå ut och berätta möta andra människor och verka för att påverka attityder, sprida kunskap och vara en del av det sammanhang är något som ligger mig varmt om Hjärtat. Då är (H)järnkoll det som ligger mig närmast hjärtat just nu.

 

Läget är allvarligt, sales vår jord blöder och vi med den. Just nu spys det ut radioaktivitet och människor lider. Vi sitter här hemma och funderar på rosa eller blå grön eller röda strumpor, check längtar till våren.

Vad är det som håller på att hända?

Japanerna själva säger att läget är allvarligt!

Misstänker liksom att det då inte bara är lite allvarligt, sickness utan en ren djävla katastrof. Borde vi inte tänka om, nu borde vi inte nu göra slag i saken och ta hand om vår jord på ett bättre sätt. Våra egna reaktorer här hemma, kan också lägga av gå sönder och vi med dessa.

När ska vi vakna när ska vi bli klokare, när ska vi gemensamt ta ansvar över vår värld i det lilla och i det stora?

När ska vi värdera människor högre än maskiner?

När ska ett levande liv bli mera värdefullt än vapen, olja och pengar?

När ska vi värdera levande väsen till det värde vi alla säger att vi värderar det till?

När ska vi värderar olikheterna i människor som geniala tillgångar?

När?

När ska vi se det lilla som en del av helheten.

Såg även idag att Gaddafi skövlar liv. Snart har nog det sista av hopp dött hos människorna i Lybien.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: