I går var det en stor dag för oss här hemma. Mest för sonen kanske men även för mig och maken. Igår hade vi en student här som skulle träda in i det vuxna livet. Nu är alla år av skolans värd något vi kommer att komma på att tänka på ibland. Tänk att han fixade det. Han tog sig ända hit. Många turer med skolan och massa möten har det varit men dom är nu minnen blott. Han gjorde det och igår ställde vi till med studentfirande här hemma.
Han verkar ha haft väldigt kul på skolan detta är ett av alla kort vi fick 
med oss hem på ett usb igår. 
Vår kille som varit så duktig med att faktiskt ta sig hela vägen hit. Igår började dagen tidigt. Redan innan sju på morgonen. Fin kläder skulle på, och studentmössan. Sonen skulle köras till skolan för att äta lunch, och få betygen. Vi skulle vara på skolan först vid tre på eftermiddagen. Vilket var tur för här skulle ställas till med kalas. Mat skulle hackas, ballonger skulle blåsas upp och blommor skulle få blågula band på sig.
Sonen har haft en önskan om att åka Jänkebil från skolan, vår överenskommelse var att jag ska fråga den som ska frågas om han lovade att ha andra kläder på än de vanliga träningsbyxorna. Han höll sitt löfte om än det va svårt. 
Bilen hjälpte minsta dottern och hennes Sambo till att fixa fram. Hela vägen från Ed fick sonen åka denna jätte maskin. Här hemma under tiden de tog sig ner fixade vi till maten. Egentligen hade sonen en önskan och köttgryta vilket är en favorit. Men här gick vi halva vägen var eller fick möjligheten att påverka honom att välja ett annat alternativ vilket blev tacos. Eftersom det var hans dag så får det ju vara sådan mat som han tycker om. Vi skålade i cider när han kom hem. Skumpa var inte något alternativ, det hade han smakat på vid nyåret och det skulle han minsann inte smaka igen redan då vid nyåret tog han det beslutet. Det var en omtumlande dag igår. När vi stod där vid utsläppet och sonen kom ut, när jag såg honom då trillade min tårar oj vad jag grät. Det var en så stor stund att stå där se honom med finkläder på och mössan på huvudet. Det gjorde ont att se honom göra ett avslut av denna tid nu ska vi in i framtiden. Hur kommer den att bli och vad kommer att komma i hans liv. Nåja jag väljer att inte tänka på det nu för stunden visar sig stor nu medans jag skriver det. För tårarna börjar trilla ner även nu när tankarna hittar fram. 
Han gjorde det, han tog studenten och nu börjar vuxenlivet.
Lev idag just nu då tenderar problemen ligga där borta. Just nu, igår är historia och morgondagen den kommer först imorgon.
