Kategori: Dyslexi

  • Hjälpmedel ska vara en självklarhet. 🙂

    Sonen ringde hem idag. Han har  börjat plugga igen ska läsa in vissa ämnen.  Min son har dyslexi precis som jag själv har.  Vilket gör att det blir svårt det där med att läsa, cialis läsa så man förstår vad det står. I går tipsade jag honom om att han kan kontakta myndigheten för tillgängliga medier 

    Där har de ganska mycket litteratur inläst, view så att jag i stället när jag läser kan följa med och lyssna på texten. Vilket gör att jag lättare kan få ett sammanhang i texten.   Jag berättade även för honom att jag har ett läsprogram på datorn, som hjälper till att stava och sätta ut punkter där de ska vara.  Läsprogrammet heter Claroread. 

    Jag  berättade för sonen att han får prata med skolan, så hjälper de till att fixa så han får det på talbok. Jag berättade även om mitt program som hjälper mig att läsa skriva och stava.  När jag förklarade för honom att det kan vara så att han behöver intyg. Så kröp det fram det ett hinder i hans tillgångar.  Jag hörde på honom hur stressad han blev när han sa: Men mamma jag har fem veckor på mig.  Det är en del av adhd som visade sig.  Det krävdes flera led av saker som han skulle ordna till för att klara av det som är studier.

    Kanske var det så att han var tvungen att ringa och be om ett intyg, kanske var det så att det skulle med post, och att de skulle visas för skolan.  Då blev det stopp då gav han liksom upp.  Inte så att han skulle sluta läsa upp betyg, men gav upp med att få den hjälp som han så väl behöver för att slippa anstränga sig till tusen för att klara.

    Det är just sånt som ställer till det,  det gör det krångliga. Det borde inte vara så, det borde vara en självklarhet om jag bara andas ordet dyslexi, ADHD mm så är det människor som har kunskap om vad som kan hjälpa mig med en gång.   Tyvärr är det så med mycket  om jag  nu har svårigheter, då måste jag själv leta reda på och luska ut vilken hjälp jag kan få. Sånt måste det bli ändring på känner jag. Alla orkar inte leta reda på alla orkar inte slutföra, fixa och trixa för att få livet gå ihop. Någon borde ha det som jobb att hjälpa alla dessa elever mm att stödja och hjälpa till och hålla i det organisatoriska.

    För ganska så länge sedan kanske fem år,  läste jag på personlighetsteorier på Högskolan.  Jag hade aldrig klarat detta utan min talbok och mitt stavningsprogram på datorn.  För mig är just sådana program livsnödvändiga om jag ska skriva och stava något sådär, så att folk förstår vad jag skriver.

    Lev idag just nu

    igår är historiskt

    och

    framtiden är ännu bara en vision.

  • Mitt sätt att gratulera min kära vän Jenny Ström

    Ja men det får bli ett tredje inlägg idag, hospital bara för jag kan och för att jag kom på en sådan väldigt bra idé. Idag fyller min kompis Jenny år.  För ganska så många år sedan träffade jag Jenny när hon hade en föreläsning i Trollhättan.  På något sätt just där sa det klick, bara några veckor efter den träffen skickade jag min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv till henne.  Några månader efter det så blev jag bjuden på födelsekalas i Nynäshamn.  Jag gör ju ofta saker bara för jag kan, så jag bestämde att jag och maken ska minsann åka till Nynäshamn och fira henne på hennes 40 års dag.  Vi tog in på hotellet i Nynäshamn och fick uppleva ett riktigt roligt och trevligt kalas.

    Idag fyller min kära vän år, tanken idag var att jag skulle skicka henne blommor. Men när jag skulle leta upp hennes adress  hade jag bara hennes gamla adress. Hon flyttade i höstas.  Besvikelsen blev stor då jag insåg att den där buketten inte skulle hänga på hennes dörr, när hon kom hem. Men så fick jag en grym idé just nu så här på kvällskvisten.

    Och nu behöver jag hjälp av alla er som läser min blogg. Nu har vi alla möjlighet att fira henne stort och hjälpa till så att hon göra sin resa till Almedalen.  Just det besöket känner jag är viktigt och hjärtat bankar lite extra för att hon ska dit. Hon behövs där och där är hon den som visar en bild av hur samhället ser ut för våra barn.  Våra barn som kanske redan innan de går ut skolan har upplevt  år av besvikelser och har uppfattningar av att inte duga som människa. Ni som varit på mina föreläsningar vet genom min berättelse när jag pratar om min farmor. Hon som aldrig fick möjlighet att duga.

    Jenny har under ett tag försökt samla in pengar till Almedalsveckan och här kommer min idé som skulle göra underverk. Vi Kan alla hjälpas åt genom att skänka en pytte summa kanske bara en guld tia eller en tjuga till ett insamlingsprojekt som heter https://www.cocoin.com/jennystrom. Nu går det även att skänka mera pengar om man vill, men det räcker med en tia eller 20.   Tänk vilken underbar present det skulle vara, tänk vilken nytta hon skulle göra där, bland alla politiker och alla debatter.  Det är viktigt att vi får in debatten om skolan för barn som kanske inte helt är med i skolmatchen, får in debatten om utanförskapet som så många människor känner bara för de är i cirklarna av NPF.

    Hjälp mig alla snälla människor att samla in pengar.  Tänk vilken fin present vi ger till denna tillförda påhittiga kvinna.

    Så här till sist vill jag bara sjunga lite för min vän, är ni med?

    Vad är det för dag idag är det en vanlig dag nej det är inte en vanlig dag för idag är Jennys födelse dag hurra hurra hurra.

    Grattis på dig min kära vän.

    Det är inte alla som får så mycket som ett helt inlägg på min sida.  Fast du har nog fått det några gånger det är för att du är speciell för mig 🙂

    Klicka er nu in på länken ska själv nu skänka lite pengar i stället för den där blomsterbuketten jag  från början hade tänkt att skänka.

  • Supported Employment

    idag har vi våra småbarn här hemma, capsule då är det allt liv och rörelse här hemma.  Två små godispåsar och två muggar med saft står på vardagsrumsbordet tillhörande de små. Själv sitter jag och väntar i en chatt kö hos comviq. Det skulle jag faktiskt kunna vara utan, find men kortet har slutat att fungera så i kö blir det.  Igår var det sista utbildningsdagen i Supported Employment S E. Efter utbildningen fick vi alla Diplom.  Det kändes lite högtidligt i mig när jag tog emot det.

    För mig kändes hela utbildningen spännande, troche och i de olika verktygen vi fick känna på känner jag att det bor kraft i.  Tänka sig ett samhälle där alla får plats där alla har någon form av delaktighet och arbete. För mig blir det vackert nu känner jag att jag vill fortsätta med just sådana arbeten.  Det skulle vara jätte intressant att få arbeta med att få ut människor i arbeten tänk riktiga arbeten utformade så att alla vinner på just anställa just Han eller henne.

  • Att någon tror på din förmåga kan göra underverk.

    tänka sig att det blev sol idag med. Solens påverkan gör underverk och nu får vi samla på oss de där vitaminerna som ger oss kraft undervintern. I år har vi verkligen haft gott om vitaminlagringar. Tänk att solen kan göra sådan påverkan.

    Något annat gör kroppen och känslorna en tjänst är samtal. Även det minsta samtal kan påverka och ge kraft. Men jag tänker mera på de där samtalen som jag fått vara en del av som sker på Familjestödsenheten. Då även Compassen är med på ett hörn.  Just i dessa samvaro kvällar och eftermiddagar ger energi.  I familjestödsenheten regi ordnas det olika träffar, case det finns en grupp för kvinnor med AHDH, click en föräldrakurs, men även en samtalsgrupp, anhöriggrupp. Just i dessa grupper hämtar jag kraft och inspiration, efter en kväll i dessa lokaler är jag fylld med energi och tacksamheter över att fått vara en del i. Jag skulle i och för sig gärna velat har träffarna närmare mig själv men jag åker gladerligen de 12 mil för att delta. När inte jobbet krockar med dessa dagar för då är jag ju tvungen att arbeta.

    Varför skriver jag nu just om det här just idag. Jo för det var ganska så länge sedan det var just en sådan där träff, och jag saknar vill att de ska komma igång nu.  Det var faktiskt under just en sådan där kvinnogrupps träff som min bok inspiration föddes.  Just en sådan där magisk kväll så pratade vi om drömmar. Någon frågade mig vad jag hade för drömmar, och jag viskade fram jag skulle vilja skriva en bok.  De vänliga själarna där tittade på mig och ställde den magiska frågan: Men varför gör du inte det då?

    Att det var tolv mil hem var bra just den där gången,  under den sträckan  bodde frågan inom mig.

    Varför gör du inte det då?

    När jag kom hem hade maken gått och lagt sig. Jag full av energi säger till min trötta make: Jag ska skriva en bok.  Varpå han svarar och jag riktigt hör hur sucken bor i hans ord, Ja ja, gör du det så vänder han sig om säkerligen med huvudet fullt med tankar om alla mina påbörjade projekt som nästan aldrig får ett avslut. Gör du  det säger han igen och somnar. Jag gör min kväll och till sist ligger jag i sängen och somnar med orden ja ja gör du det då.

    Vaknar näst kommande morgon med en vilja och inspiration som till och med gör att jag städar upp mitt skrivbord utan att hitta andra projekt under tiden. Sätter mig där vid skrivbordet och skriver. Under tre månader skriver jag  dag ut och dag in. Skickar i väg mitt manus till ett bokförlag som säger tack men nej tack.

    Varpå jag under andra omständigheter hade lagt alla papper åt sidan och gett mig av till något nytt projekt. Men inte denna gången, utan jag letade vidare och vidare funderade på om jag skulle trycka upp den själv och hitta på  egna vägar för att nå ut. Till sist bestämde jag mig för liten upplaga, och tryckte upp 100 böcker till en början.  Trodde att jag skulle vara tvungen att tvinga på min mamma ett tio tal böcker och sedan ge bort resten i present i hundra år framåt.

    Så blev det inte, utan bara någon vecka eller två efter min bok var jag tvungen att trycka upp flera.  Böckerna gick åt som smör, och fler och fler blev det.  Nu så här just nu ser jag hur jag åter igen står inte för ett val. böckerna börjar sina,  ta slut igen.  Ska jag trycka upp flera eller ska jag låta de få exen som är kvar säljas ut och sedan låta det vara så? Kanske göra en ebok av den.  Just nu har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra.

    Men frågan om hur kommer det sig att just detta projekt blev ett lyckat projekt som blev klart?  Jag tror det handlar om att kvinnorna just där på familjestödenheten gjorde magin även om jag gjorde jobbet.  I det magiska låg kraften i att dom trodde på mig, dom trodde att jag hade förmågan att faktiskt göra det klart. Dom  trodde att jag hade förmågan att faktiskt skriva en hel bok.  Deras uppmuntrande ord på vägen blev bensin när det kändes motigt.  De trodde att jag skulle kunna skriva en bok fast jag  har läs och skrivsvårigheter.  Tänk dom hade rätt och jag gjorde det  🙂 .

    Tänk jag tror att de som jobbar på familjestödsenheten ganska många gånger är en del i att det funkar och att människor får till det ibland lite extra.

    Min bok har titeln Jag föredrar att kalla mig impulsiv 

    BOK-0011-e1326972514227-191x300.jpg

  • Årets finaste ledighets dag fast jag jobbar då da……

    morgonen är i morgonrock och gokaffe.  Nu kommer jag inte sitta med morgonrock så länge idag. För snart ska jag packa ihop och gå till jobbet. Jag börjar redan vi 10.30. Slutar det gör jag inte från kl 14 imorgon. Jag lär vinna tävlingen, ailment om att jobba den finaste dagen hittills. För vilken morgon.  Nå ja, jag tjänar pengar, jag har ett jobb och det är inte alla förunnat.  Antagligen blir det mera gjort av mig idag, än det hade blivit om jag inte hade jobbat.

    Men inte utan att det känns som en fin ledighetsdag, ligga vid stranden och bara ta´t lugnt. Men Antagligen hade jag bränt upp mitt skinn, fått pollenallergi vilket jag redan känner av. Så nej Carina, se till att packa dig i väg till jobbet. Jo ja jag ska, även om det är motorhaveri. Motivationen ligger långt inne i kroppen, känner jag.
    Idag är en sådan där dag när man inte får vara inne, idag måste det ut och samlas vitaminer för kroppen. Vilken tur att jag har ett så fritt jobb. Antagligen kommer det bli en promenad till affären och en och annan fika, så här på morgonen avnjuter man den bäst på balkongen på jobbet.  Måste se till att ta en allergitablett, för oj vad förkylt det känns i näsan.

    Just det där med motivation är ett underverksord.  Motivationen sitter längre in på vissa av oss människor, motivationen är svårare att ha i fokus, och få igång. Nästan som en sådan där gammal gräsklippare.  En sådan där som det är ett helt företag att starta upp.

    Just sådana där gräsklippare känner jag till, för min pappa Renoverade en gång ett 50 tal gräskippare som han hade kommit över.  När dom funkade, så funkade dom bara på ett speciellt sätt. Det var bara min pappa visste om hur. Så var det med många saker som min pappa lagade och grejade med, man var tvungen att göra på ett speciellt sätt för att dom skulle funka. Men lagade det gjorde pappa allt han kom över om han hade intresse för det. Då kunde han lägga ner dagar på att få det till att funka. Oftast var inte det saker som min mamma tyckte  va så viktiga saker att laga.

    Men oj vilken saknad det blev hos mig, av pappa nu då. Det var många år sedan han dog. Min underbara pappa. Nej du pappsen, nu ska jag sluta med mitt stora intresse vilket är att skriva. Vilket i sig är konstigt för det är ju en sådan där svårighetsgrej i mig.  Likt min pappa så har jag lite svårt med det där att få bokstäverna i rätt ordning.  Punkter och komman ska vi inte prata om, vem kom på sådana konstigheter.

    Min pappa kunde inte läsa, jag är en slow reader som stavar som en konstnär målar.

    Ha en underbart fin dag där ute i er ledighetshelg, själv ska jag som skrivets jobba 🙂

    Jo för några år sedan då ha jag motivation till att skriva bok trots dyslexi.  Jag gör bara för jag kan brukar jag säga då gjorde jag trotts att jag inte kunde.

    cropped-BOK-0011-e1326972514227-191x3002.jpg

  • Vem är du?

    Kaffe i husvagnen, look capsule så här tidigt och till fågelsång det är kurera själen till 110%. Bättre än så här blir det inte. I alla fall inte för mig. Jag tror att våran camping värd skaffat sig arbetskraft, tadalafil jag hoppas och vill att det ska vara arbetskraft som inte är utnyttjad bidragsjobb.  Vad beträffar den saken så har jag inte en aning, prescription mannen som kommer cyklandes är i de övre åren kanske runt 60, där till i Bengtsfors och även så ser det ut som han är från något av våra nordiska länder. Det luktar lite bidragsjobb, men jag får låta det vara osagt, oskrivet är redan försent.

    Men så som jag känner vår campingsvärd så vet jag inom mig att han inte utnyttjar några system framför allt inte människor. Det första året vi var på denna camping så var det nästan så vi fick tvinga honom att ta emot våra pengar. Jag fick ofta känna på att det var jag i stället för han som utnyttjade. Att jag på något sätt lurade honom.

    Nu har både jag och vår natur hunnit med att förstå att det är sommar, fåglarna sjunger i kapp. Solen är ännu på baksidan av förtältet men,  det är inte kallt i skuggan så jag fryser inte. Jag önskar att alla människor får uppleva känslan som jag har i kroppen nu. Jag mår just nu så bra, det är så fullkomligt fridfullt inom mig och ändå har jag inte ens tagit min tablett. Nu ger ju inte Concerta mig frid, den bara saktar ner tempot och tar bort lite av rastlösheten som bor i min kropp. De snabba tankarna som hittar hit när jag är utan tablett är snabba och det byts lite fokus från sekund till sekund. Det jag tänker innan klockan tolv tänker andra en hel dag. Riktig så kanske det inte är, men i alla fall känns det så, när jag har tagit min tablett. Tankarna  stannar till och är på samma ställe en längre stund.

    Jag har funderat på det här med ADHD,  och har en längre tid känt att jag är ganska så trött på allt va ADHD heter. Kanske är jag just nu utanför mina cirklar, inne i någon form av ogemenskap med mig själv. Fast det är inte heller sanningen för jag gillar när jag är jag, så som jag är. Vad jag egentligen är trött på är att andra klagar på mina tillgångar inom mig själv.

    Jag blir till och med ledsen. Jag hade utvecklingssamtal med min chef, det är ju nya löner nu och då fick jag till mig av chefen att jag måste sluta upp att vara så impulsiv. Fast han använde inte ordet impulsiv, det aktade han sig för. Utan istället berättade han för mig att jag måste tänka efter före. Jag ska jobba med magkänslan och backa ett steg och tänka en gång till. Just det säger mig att han menade att jag ska sluta upp med impulsiviteten i mig.  Impulsiviteten som är min tillgång, för det är den som gör att jag tänker på ett annorlunda sätt. Det är den som gör att jag vågar prova på saker och vågar testa.  Nu är det  så att han säkerligen inte menar att jag helt och hållet ska sluta upp,  men på arbetstid då ska jag minsann komma på konsten att tänka efter före. Första veckan tog jag till mig det han sa, tänkte efter innan jag ens tänkte, jag tog till mig och blev ledsen.  Nu när jag sitter här tänker jag mest att det är synd om honom. Att hans ord mera handlar om han, än om mig.  Ofta när någon hoppat på mig och klankat ner på sådant  som är jag,  så kommer jag fram till samma slutsattser att det faktiskt handlar om den som uttalar mera än vad det handlar om mig.

    För det gör  det, dom står inte ut med tillgångarna som jag har och vill stöpa alla människor i former som passar dom. Men  tyvärr,  jag är inte en sådan formgiven människa, jag vill inte ens bli det. För jag vill vara så som jag är dessutom kan jag inte bli någon annan. Jag är liksom bäst på att vara mig. Jag är som bäst när jag är jag, att springa runt och försöka vara någon som jag inte är, tänker jag inte vara och inte bli. Så sorry nu har jag säkerligen gjort människor förbannade, men va då, jag har inte tid att ställa om mig.

    Dessutom vill jag att mina barn ska se att dom duger som dom är. Då måste jag våga visa dom att jag, jag duger som jag är. Jag är inte formgiven  och mallanpassad  utan jag är den jag är. Visst jag ska försöka tänka varvet en gång till, men tyvärr då brukar jag på något sätt bara lura mig själv. Genom att bara byta ut orden eller flytta runt dom lite. Tankarna är liksom ändå på något konstigt sätt de samma.

  • Klipska klipp Också Jenny förstås…..

    Käraste vännen ringde mig, pharmacy då blir jag alltid glad. Hon på något konstigt sätt kvittar fram sina budskap.  Idag lyckades hon med något som hon  inte lyckats med under många år.  Hon lyckades mig att inse att jag har ett namn. Att det namnet inte är Malix. Vilket är ett namn som jag annars tycker om.

    Vi pratar kanske inte så ofta som  vanliga vänner gör, shop eller som vänner gör. Men vi pratar på vårt vis, så som vi gör på vårt vänskaps-vis.  Redan första gången jag såg henne föreläsa tyckte jag om henne, där hon gick och visade på sånt som lika gärna kunde vart min dotter.  Olika strumpor på fötterna. Där är jag och Jenny olika, för jag är så noga att jag måste ha vänsterstrumpan på vänsterfoten.  Men nu skriver jag om sånt jag inte skulle skriva om.

    2.-Comfort-Focus-Miniatyrbild

     

    För jag hade tänkt tipsa om hennes små klipp om klipska små saker som kan hjälpa till i vardagen.  Hennes tips är ju inte bara till för mig som har ADHD eller Asperger.

    Nej jag tänker att alla, oavsett om du har a eller ö i dina tillgångar. Smarta små tips som får vardagen att bli enklare, är till  för alla.

    Du behöver inte ha ADHD för att behöva förutsättningar Förutsättningar det behöver vi alla.  Därför tänker jag att klipska klipp kan vara bra att titta till ibland. Pennan som hon visade för ett tag sedan är grym.  jag har en hemma och en som jag har på jobbet. Den underlättar massvis för mig, Det blir så mycket enklare för mig när det är möten.

    Sedan kan ju det vara så att jag har mera nytta av det än någon som inte har mina små kryddigheter.

    Comfort fokus  Klipska klipp

  • Dyslexi hindrar inte mig att skriva.

    det tar bara lite längre tid för mig att skriva.  Jag har dyslexi, stuff vilket betyder att jag har svårt med att veta var bokstäverna ska vara, för att vara på rätt plats. Jag har svårt att veta när det ska vara två av samma sort samt när jag läser så läser jag väldigt långsamt. När jag var liten trodde jag att jag var dum i huvudet, fast där var inte hela sanningen. För jag trodde det enda fram tills den dagen jag fick min diagnos, vilket jag fick för ganska så många år sedan nu. Jag tror jag var 41 år, kanske var jag 42 har inte riktigt koll på det. Idag är jag 47 år.

    Idag vet jag att min dum i huvudet var en feldiagnostisering av mig. Idag har jag rätt namn på mina små egenheter. ADHD är den rätta beteckningen och det är hur konstigt det än låter, en diagnos som jag är rätt tillfreds med. Även om vissa saker och sammanhang är lite jobbiga, så har jag idag en förklaring för varför det ibland är lite krångligt.

    En annan sak som visar sig i det här inlägget är just ADHD, för jag hade här tänkt skriva om hur det är när jag skriver. Vilka hjälpmedel och hur mycket tid jag behöver för att få till en text. Men verkar som om jag är för ofokuserad, tankarna flyger och far i olika riktningar. Från dyslexi blev det dum i huvudet diagnos till sedan en mera nära sanningen diagnos. Inser redan nu att jag kommer skriva ett långt inlägg, Min medvetenhet om alla mina ord säger mig att jag kanske borde sluta för inlägget kommer att bli långt. Ungefär som långa tåg av väntan som Herr T sjunger om.

    Dyslexi nu ska jag samla ihop mig. Ska försöka förklara hur det är för mig när jag skriver. Redan nu ser ni att det blir många ord när jag skriver, det är en del i det. Dyslexi gör att jag kastar om bokstäver. Hade jag inte haft word programmet till hjälp, så hade inte någon kunnat tyda det jag skriver. Inte ens jag själv efter några månader. Till min hjälp har jag även ett annat program. Det är ett program som heter Claroread plus V5,7. Detta program  bokstaverar det jag skriver och läser upp meningarna. Så att jag själv hör att meningen är på tok för lång, på tok för få komman i texten. Just det programmet hjälper mig liksom att få in andnings pauser i texten.  När jag sedan skrivit klart min text, får jag sitta och lyssna när programmet läser upp mening för mening. Efter varje mening får jag rätta felen, som är i orden. Jag får även till komman och punkter. Där efter får jag byta ut små bokstäver till stora. När meningen är rättad så får jag lyssna en gång till.  Därefter hör jag nästkommande mening i programmet, så att den hänger ihop med den föregående meningen.

    Det här tar tid massvis med tid, men tid är det enda vi alla har gott om. Visst låter det tyket? Men lite så är det att det enda vi har är tiden.  När ett stycke är rättat och format med komman och punkter, så lyssnar jag av det igen. Denna gång om jag är nöjd, så låter jag det stycket vara klart. Är jag inte nöjd, så gör jag om hela proceduren igen.

    När hela texten sedan är så som jag vill ha den, så är jag tyrann och tvingar min make att lyssna och rätta till det som kan vara fel i det jag skrivit, innan jag publicerar texten. Hela jobbet tar säkerligen mellan 1 till fyra timmar. Beroende på om jag får sitta ostört, med det jag jobbar. Får jag inte det, så får jag även börja om från början med mitt arbete. Förutom att jag inte behöver skriva alla ord igen, eftersom de redan är där på skärmen.

    Man kan ju fråga sig varför jag i hela friden lägger ner sådan tid på att skriva. Svaret är att, jag gillar att skriva, det är avkoppling för mig. Fast det är en procedur att göra, så är glädjen till själva skrivandet, större än vad ansträngningen är.

  • Vi måste se människor så som vi är innanför skalet.

    Framtiden säger mig sommarlov.

    Just nu går vi på de sista krafterna i vår familj, decease pills sommarlovet hägrar. Sommar lovet ger oss tid att andas, store decease ger oss tid för rekreation. Trötthet, ja just tröttheter bor det massvis i oss just nu. Men snart om bara några veckor slipper vi bekymren om att vi har tider att passa. Jag slipper att klura ut när dörren öppnas på eftermiddagen om jag behöver gå på tå eller om jag kan låta axlarna vara mera avslappnade.  Jag tror det är svårt att sätta sig in i hur det är att vara förälder som har barn som kanske inte alltid fixar det där som är barns uppgifter, skola,  kamrater, läxor och de återkommande proven.

    Jag tänker att det är alla barns önskan att de får vara bra, vara duktiga.  Alla barn når inte upp till de målen om de jämför sig med sina kamrater.  Vissa barn har andra begåvningar.  Vissa barn är bra på sport, andra på att rita, sjunga eller som min dotter som är otroligt duktig på att skriva berättelser.  Hon skriver ofta berättelser om svårigheter. Hennes berättelser bjuder in oss läsare i världar som vissa inte ens trodde att de existerade. Fattigdom, barn med missbrukande föräldrar, barn som är utsatta. Skulle någon läsa hennes berättelser som hade befogenheter i att ge betyg så skulle hon få A++i oändligheter i många olika ämnen, svenska till exempel, samhällskunskaper, rättsväsende och socialpsykologi.  Är ämnen som bor i hennes berättelser. Var hon fått sina sagor från vet jag inte för min dotter har ett bra liv, hennes liv är skyddat ibland tror jag till och med att det är lite väl skyddat.  Min dotter har liksom jag Dyslexi men det hindrar henne inte från att skriva ner sina berättelser.

    Min dotter körde i engelskan, hon ringde mig efter provet och sa: mamma jag är helt misslyckad jag klarade inte av provet. Mitt svar till dottern blev: men lilla vän inte är du misslyckad för att du inte klarar av ett engelska prov. Det är  inte helt kört bara för att engelskan inte blev bra. Det är inte du som misslyckats, du har som uppgift att gå i skolan skaffa dig en utbildning. Men dina lärares uppgift är att motivera, inspirera hjälpa dig att lägga alla klossar så att du förstår. Det är deras jobb att få dig förstå hur  det ska vara, hur meningarna formas, hjälpa dig så att du förstår. Det är just det som är lärarnas jobb det  är det som dom är bra på och får betalt för att göra.

    Nu säger jag inte att lärarna inte ger  min dotter stöd och hjälp, för det tror jag visst dom gör. Men inte tillräckligt för hade dom gjort det så hade inte dottern ringt hem och varit förtvivlad över att hon är totalt misslyckad. Som hon egentligen inte är.

    Jag  tänker att det inte bara är min dotter som ringar sådana samtal. Jag tror det finns flera föräldrar som är störtepelare när marken gungar för deras barn.   Jag  tycker det är synd med alla debatter om ADHD  hit och dit. Vi måste se människor vi måste se innan för skalet. Vi måste ge alla människor de förutsättningar som de behöver för att lyckas. Sedan kan man ju diskutera vad är att lyckas. Det tror jag är lika olika som det finns människor. Lycka för mig just nu är att  jag börjat smaka på sommarlovskaramellen. Snart behöver vi inte stressa på morgonen, snart behöver jag inte smyga mig upp i min dotters rum och fråga försiktigt när börjar du idag, har du sov morgon eller har du försovit dig.  Snart kan vi  låta livet styra låta den inre klockan styra mera. Vi gör det här hemma, vet inte om jag hade låtit den styra om vi inte var inbitna morgonmänniskor, men sover dom till tio så gör det inte mig något. Oftast vaknar de långt innan, liksom jag gör.

    Sommarlov sommarlovstider sommarlovsliv, snart är vi där  då finns inte misslyckanden och prov då är  det återhämtningstidstider.

    Fåglarna kvittrar det ger mig en  försmak av det snart stundande sommarlovet. 

  • Särskrivning…. eller ska det vara sär skrivning? sä rsk ri vn ing? Sånt är livet……

    Min  syster ringde mig.  Varje gång hon ringer och  det är något som  jag gör fel  eller sånt. Så börjar hon alltid med att  inte för att jag vill klaga, decease eller att det är fel…….Där efter  så säger hon,   inte samma varje gång men idag  blev det s är sk riv ni ng.

    Ja aa  så är det  jag har en underlig förmåga att sär– skriva hörde på radion för ett tag sen om att detta med särskrivning  är  något som har med  det genetiska   och ett arv. Så är det säkerligen. Min far  var  dyslektiker, kunde inte läsa och skriva  mera än hjälpligt.

    Även jag har ju dyslexi.  Idag  finns det ju så fina hjälpmedel, så  problemen  blir ju inte så stora som de var för min  pappa.  Men  problemen finns ju  då  stavningskontrollen, inte vet vad jag har skrivit, eller  då jag inte vet hur eller vad som är fel.   Men åter till ämnet  min syster  och  det att hon inte vill klaga…. jag måste  ha varit en fruktansvärd syster  efter som hon  innan  hon klagar,  måste poängtera att hon inte  klagar, och att jag inte skall ta det  på det eller detta sättet…. Jag  tar inte vid mig  om någon säger att  nu skrev du eller stavade du fel

    Jag  kan förstå , se problemet med särskrivning  som  det finns många  som  tycker illa om.  Det finns tydligen  en   särskrivnings hatar klubb till och med.   Men   skall sanningen fram, så  lägger  jag inte så stor vikt vid de,t  så ni kommer säkerligen   i fortsättningen  oxå  behöva stå ut med särskrivningar, plus  lite  annat smått och gött.  Själv klart så vill jag ha kvar er som läsare, men  är det så att någon  faktiskt får   bryt,  eller   olika illa mående  av  sådant som särskrivning  så rekommenderar  jag vederbörande att   kanske inte läsa min sida.  För jag vill inte vara en bidragande orsak till att  hat  växer, eller  att denne skulle må  dåligt …..

    Nu är det inte så, att jag vill att min syster skall sluta läsa,  eller  få för sig att hon har trampat mig  på tårna,   för  så är det inte.   Det är bara det att jag  inte  har koll på särskrivning.  dessutom är det  inte är så viktigt för mig.  Så ni lär få står ut med  detta även i fortsättningen   sånt e livet.

    Nu  hoppas jag att jag inte  trampa dig  på tårna  kära syster  och  särskrivning eller inte   sånt e livet ibland  är det särskrivning 🙂