Malix.se

Kategori: Barn

  • Spår från igår………

    Jag tänker fortsätta på spåret jag hade igår. Retorikern Elaine Bergqvist intervjuas  av Jessica Balksjö i svenska dagbladet, look   Elaine beskriver hur det  på hennes tid var en fasa att gå i hennes skola. Skolan där hon gick var det några få som gjorde så att många mådde dåligt. De som var utsatta för den kränkande behandlingen, de som blev mobbade, allierade sig. De gick hem till de som inte vågade gå till skolan. Barn är oftast klokare än vuxna. Barnen i hennes skola hade alltså tappat modet och tron på den vuxna världen i den skolan. De tog saken i egna händer och ställde upp för varandra.

    Barnen gjorde det som vuxna borde gjort. Eller barnen gjorde något för att de vuxna inte vågade. Barnen hade gett upp hoppet om en trygg  skola, en trygg skola där vuxna ser till och verkar för trygghet.  Elaine Bergqvist var sedermera tvungen att byta skola för hon ville inte gå kvar, långt upp i gymnasiet såg hon till att inte gå på samma skola som de pojkarna som var skräcken i småskolan. 

    Det är med sorg som  jag ser, hur det gång på gång upprepar sig, hur vuxna sviker barn från alla håll och kanter.  Ingen i en mobbnings situation mår bra. Den som mobbar får erfarenheter som gör illa. Den som blir mobbad får känslor av inte duga, värdelös, dum till och med att inte vilja andas mer. Barn som innan de fått uppleva sin första kyss väljer att sluta andas.  Det oacceptabelt helt och hållet bortom allt förnuft ändå, ändå finns det, ändå väljer vuxna att titta åt ett annat håll. Barn gör inte som vi säger det gör som vi gör. Så den stora stenen måste flyttas och det är nödvändigt att vi börjar med oss själva för det är vi som uppfostrar våra barn vi som visar barn på hur man ska göra. Jag tror ordet som är viktigast är kärlek, Kärlek att vi från början slutar upp med att tillgodose vårt egna behov och ger våra barn det dom behöver. Att alla barn får växa upp i känslan av att duga, vara värdefulla och att alla har lika stor rätt att få sin plats på denna jord.

    Det kan räcka med att du ser Lisa som går ensam på rasten, eller Kalle som genom råhet och styrka försöker bevisa främst för sig själv att han duger. Just det gör han genom att trycka ner någon som kanske fått vara sin mamma sol. Eller motsatsen. Den motsatsen väljer jag att inte förklara för det gör ont.

  • Gud, skall hanteras varsamt till barn…..

    Jag ska läsa bibeln för barna på tre nya språk. Jorå så sjunger han, sickness herr thåström asså. Jag bugar och bockar för tillsammans med textens ord och FB, buy så ramlade det fram ett minne som jag i dag kan skratta åt. Då det begav sig gjorde det ont och jag trodde min son skulle få men för livet. Kanske är det just det jag skapat i honom, cialis för den tro som jag själv alltid saknat  saknar även min son. Även om jag  faktiskt gjorde saker för att han skulle få chansen att i alla fall välja själv.

    Då det begav sig var min son två och ett halv år. Jag hade köpt en bibel som var till för att läsas till barn, det var  massvis med vackra bilder i.  Vi öppnade den och läste, läste gud skapade  jorden, han skapade människor och  en massa spännande äventyr blev till.  Just nu skriker herr thåström Jesus gick på vattnet och att alla vill till himlen. Jo de är så…..

    Åter till sonen och bibelstudien, som jag ville att min son skulle få, i boken blev gud arg och gjorde om nått hav till blod. Själv var jag helt uppslukad av denna berättelse, människor som blev 800 år, någon som tog död på sin bror tror jag…. Som tur va så tittade jag på min son efter ett tag, hans livliga ögon hade vid ett av tillfällena då vi läste, förvandlats till fasa, skräck jag tror det var  att gud hade blivit arg, och  vattnet var blod. Felix började gråta och frågade mig om gud fanns. Jag gav honom ett ärligt svar om att det finns människor som tror att det har hänt och att gud finns.

    – Mamma tror du att gud finns? frågade min son.

    – Nej, jag tror inte på det men jag tror att jag skulle vilja tro.

    Min son bestämde sig där att gud var en stygging, att sova gick inte för honom.  Dagen efter kände jag att jag måste göra nått, ville ju inte att min sons skulle få för sig att gud var en dumming och inte heller ville jag att han skulle vara rädd för gud.  Jag ringde till kyrkan och pratade med en präst, prästen berättade att man då man läste för barn brukade välja speciella avsnitt av bibeln inte allt.  Prästen skickade hem en bok med vackra dikter som han tyckte min lilla pojk kunde lyssna till istället.

    Men min son är fostrad av en kvinna, som spelar thåström. I texterna som thåström har så ser jag att herr thåström antagligen , har ett litet kantigt förhållande till gud och himmelen, han liksom jag.  Så i stället för att lägga de kyrkliga dikterna till sitt minne, så hör jag ibland min son nynna på samma ramsor som jag själv nynnar på ibland.  Jag ska läsa bibeln för barna, alla vill till himlen mm.

     

    Kärlek är för dom fick just en ny innebörd för mig  just nu  i tillfället. Kanske är det så att kärlek är för dom dom som har tro.  Vi andra får stirra framför oss och ha olika mantran se att kärlek är för dom dom som har tur.  Vi förfallna satar utan tro får liksom se till att stjäla lite kärlek här och där för inget är  gratis för oss. Vårt vatten är vatten,det förvandlas inte till vin,  en fisk, är en fisk inte flera tusen.

    Jo,  faktiskt så önskar jag att jag hade en tro men jag är nog förtappad för alltid. Dessutom fick jag aldrig plats i kyrkliga sammanhang för jag var så frågvis att söndagsskole prästen inte orka svara till sist……..

     

    Alla vill till himlen… jo så är re men få kommer dit  kanske ……….. vilken buss eller spårvagn är det som har hållplatsen himmelen.

    Lev idag just nu…… kanske  så ramlar det fram nån tro till sist.

    Hur är det man säger när fan blir gammal´…….. eller hur är uttrycket?????

    Radio thåström här…!!!

  • Ungdom-ålderdom samt (H)JÄRNKOLL

    Kaffe, ailment jo.  Utan kaffe, doctor försmäktar jag på denna morgon. Vart, shop eller är det någon som sett vart solen tog vägen idag? Ne-hä, tänkte det! Vi  fick ju en glimt av den i går, nu har den tydligt bestämt att inte visa sig. Får det gå till på detta sättet? Nej, tycker inte det.

    Det borde vara så att om solen visar sig, så måste den visa sig minst i 7 dagar.

    Vi hade tänkt ta husvagnen till en ny camping i dag. Den förra campingen var inte för oss!

    Nu hade jag tänkt lägga in en bild på husvagnen men har nyss rensat min dator och då försvann vissa saker som jag borde sparat. Det bara blev så jag tänkte inte på det!!!

    Thåström 007

    Platsen och havet va det. Men Människorna på den förra campingen gillade inte Tonåringar. Vi har tonåringar, som måste få plats! Vår kille gillar att spela spel på sånt där DS, vilket han gjorde, där till fiskade vi mycket. Ändå trots allt, så fick han skulden för att smutsa ner på toaletten, genom att slänga pappers handdukar på golvet. Sen va det lite annat med som han fick skulden för.

    Vi bestämde oss för att flytta husvagnen, nu hade vi hittat en ny plats. Men solen skulle ju visa sig, tycker jag när man ska ut och rigga husvagnen.

    Campingen vi nu hittat ligger i Dalsland, fiska och bad sjö. Jo det e ju det, Havet får byta plats för en sjö. Hm jo sånt e det.

    För jag  misstänker att Campingen vi va på och dess ägare, hade hittat mera saker att klaga på. Vi passade inte in i den idyll, medelåldern var kanske 65, då blir det lite tokigt med 14 15 åringar.

    Kanske påminns åldringarna om sin egen ungdom, minns vad som varit. Vissa kanske saknade den vitalitet och nyfikenhet, som ungdomar vittnar om. Kanske har deras drömmar, inte gått i lås. Vår son kanske påminde dom, om att de hade tänkt annat i sina liv. De hade haft hög flygande planer i deras egna liv, men istället  satt de lugnt tillbaka i en plast stol med en kopp kaffe i handen.

    Vår sons vistelse visade kanske på, drömmar som inte gått i lås, visade dom deras egna ungdomsår som inte alls var som nu avund, kanske bor i deras tankar. Rädsla för va de själva va i den åldern. Rädsla för sådant som är nytt och okänt. 

    Hoppla sitter här och skriver om Camping och tonår, samt fördomar ser hur det liksom blev (H)järnkolls inlägg av det.

     

    (H)järnkoll, attityder, fördomar jo för det var just det som hände på just den campingen.

    Fast nu handlade det mera om åldersgapet mellan gammal och ung! Jag tänker ändå slå ett slag för just Hjärnkoll_logo_med_ny_payoff_röd_vit text_ENDAST för SM

    Gör som jag, bli en Hjärnkoll supporter och berätta hur du ska bryta tystnaden kring psykisk ohälsa – ett viktigt bidrag för att nå ett psykiskt friskare Sverige. Gå in på http://www.hjarnkoll.se

     

    Bli en gillare av Hjärnkoll på Facebook, toppen om du kan sprida till andra. Det hjälper oss att nå målet att 10 000 personer vid kampanjens slut nyår 2011/2012 ska stå bakom kampanjen och vår viktiga fråga

  • Skolmöte som Fungerar!

    då sitter jag i min lilla husvagn igen. På vägen hit cirkulerade det tankar om mötet vi hade idag. Skolan och vi föräldrar, medicine innan mötet var jag nervös (Historiska möten från förr gjorde sig påminda.)

    Nu efter mötet och några timmar i efterhand bor det tacksamheter i mina tankar. För Om det är så att du har barn som har lite mera krav på sin utbildning och behöver mera tillrättaläggningar så är det så att du bör bo i vår kommun! Jo tänka sig i mina meningar flyttade det in att skolan i kommunen är bra! Där till på köpet är den bra för barn som har lite speciella egenskaper som behöver speciella verktyg i studiesammanhang. Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva just dessa ord om skolan i Färgelanda. Trodde inte det fanns på kartan att Färgelanda var dröm kommunen om du har barn som går i skolan. Men det gör jag och de saker som är gjorda i skolan för mina barn i alla fall i högstadiet är kanske självklarheter för andra men för mig är det högt uppsatta önskningar om hur skolan skulle kunna fungera. Nu där till en verklighet.
    I färgelanda är det så att skolpersonalen och rektorn lyssnar och litar på att föräldrarna vet vad som är bäst för deras barn!. Så har jag blivit bemött, site i högstadiet är det även så att personalen ansträngt sig lite extra, gjort det där lilla som är så stort för vissa barn. Jag har barn som fått känna att de fått lyckats med sin skolgång som lyckats få betyg och bli godkända så att de kan studera vidare. För 5 år sedan trodde jag inte det var möjligt, för fem år sedan fanns det inte att jag skulle skriva att i Färgelanda kommun ska skolpersonal sträcka på sig känna att de gör så bra som möjligt. I skolan där mina barn nu går är inget omöjligt och ord om att vi har inga resurser är inte i deras vokabulär. För mig är det fantastiskt Jag sitter här och är tacksam för att jag har barn som fått gå i högstadiet i Färgelanda kommun. Hur blev det så? Jo attityder inom skolan i Färgelanda Har Verkligen Förändrats! Vi e på väg emot en ny framtid där våra barn blir bemötta ut i från sig själva för mig är det en framgång och glädje om 10 år är det kanske en självklarhet och då har det varit en självklarhet i Färgelanda i 10 år. Det är fantastiskt
    Tack Valboskolans Högstadium för ett bra möte idag och för en ljus framtid om en bra trygg hösttermin.. Oj hur blev det nu ja sånt är livet ibland funkar det liksom

    Valboskolan - Skylt

  • Akustik är det som gör Instrumenten Njutbara.

    att få diagnos,  är som Gessle sjunger  här kommer alla känslorna på en och samma gång.  Fast inte riktigt så här kommer alla känslorna om vartannat och lite runt och hit o dit.  Uppgång och fall skulle också funka.  Ibland blir jag rädd att människor som läser här, läser min bok eller lyssnar på mig när jag föreläser, att de tror att jag sitter inne med hela sanningen.

    Kan man säga så?

    Vet inte om man kan det men jag säger så ändå.

    Det är ju inte så att jag har patent på eller har det svar eller påstående som är det som är det riktiga. Ibland skulle jag önska att livet var så enkelt. Att det liksom fanns ett helt akustiskt rakt och tydligt svar som var lösningar på allt.  Riktigt så enkelt e det inte men i en rundare form. Skulle jag kunna säga att min bok, Min blog, det som jag visar fram i mina föreläsningar är en del som bidrar till den akustik som gör att det akustiska blir en njutning.

    Skulle ju också kunna visa på akustiskt som en tydlig ärlig form ut ifrån den som håller i instrumentet. Inga  pålagringar, inte heller konstiga data ljud.

    Det så viktiga är bara att inget är endast den enda riktiga sanningen, inte det enda, eller det som bara är sant.  Utan en del som bidrar till helhet. Sådant som jag skriver om är sånt som jag erfarit och upplevt, och som funkat för mig.

    Oj vad mycket text och jag som skulle skriva om Att Få Diagnos.  Hm  det får bli senare i ett annat inlägg. Så är ADHD i mig ibland blir det mera ord än det skulle, och ord som handlar om allt annat än det som var meningen. Det bara blev så och, då när det bara blev så……

    Då tänkte  jag inte på det…..

  • Tillgångar eller Handikapp?

    Har läst inskränkta tankar på FB, treat blir mörkrädd för attityder som bor hos människor. Vissa människor ser Asperger och ADHD som sjukdomar, site handikapp och störningar. Kanske beror mina egna åsikter på att jag själv har variabler av ADHD, drugs eftersom jag har dessa variabler. Eftersom ADHD och de andra närbesläktade tillstånden inom npf sitter på samma gren, så har självklart mina barn samma tillgångsvariabler av just ADHD och även lite Asperger. En svårighet för mig och mina barn är sömnstörning, under vissa perioder så sover vi mindre och blir lätt väckta ur vår sömn. Det är en svårighet i ADHD i mig även mina barn. Här kan jag till och med gå med på att det ibland blir ett handikapp till och med. Eftersom lite sömn eller ingen sömn alls gör mig socialt nerbrytande och helt slut i tankar och kropp.

    Men ADHD är inte ett handikapp. Handikapp är ju enligt hur jag tänker, vad jag själv upplever. Om det är så att jag själv känner att jag inte klarar av att göra olika saker, pga mina till och o-tillgångar. Jag är handikappad om jag själv känner och upplever att jag saknar förmågan, att göra det som jag och min omgivning vill att jag ska göra. Om jag sitter i rullstol och tänker möta en vän i stan. Tänker mig att jag tar bussen till stan. Men bussen är inte gjord på ett sådant sätt så att jag klarar av att åka den för det är trappor som är för smala, och just denna bussen har ingenstans där jag och min rullstol får plats. Då upplever jag att min funktionsnedsättning gör mig handikappad.

    Om jag har ADHD skall utsätta mig för samma tur, som då jag sitter i rullstol. Så kan problemet stället vara att jag helt saknar lokalsinne, jag kanske inte vet vart jag ska hoppa av bussen, kanske hoppar jag av en hållplats innan, eller efter. Då kan Just mitt dåliga lokalsinne göra att jag känner av min svårighet och jag upplever känslan att vara handikappad. Men om jag har kunskap om mitt dåliga lokalsinne, så kan jag innan jag skall ge mig iväg, göra saker som underlättar och gör att jag faktiskt hoppar av bussen på den hållplats jag ska. Jag kan innan ha kolla på hur många gånger bussen skall stanna, innan jag ska av. Jag skulle kunna berätta för min vän, att det hade varit bra om han eller hon stod vid hållplatsen som jag skulle hoppa av på. Skulle kunna be chauffören om hjälp. Detta hade kanske gjort att jag lyckades med det jag ville lyckas med. En svårighet som jag har kan genom kunskap och små enkla knep göra att jag inte längre känner av mitt handikapp. Du kan tycka och tänka att herre gud att eller vilka svårigheter hon har mm. Men det gör inte mig handikappad, om jag själv inte upplever att det är svårigheter. En form där jag upplever att jag faktiskt är handikappad är all okunskap. Alla fördomar, alla åsikter och uppfattningar som jag och mina barn blir bemött med. Fast det är inte riktigt sant för det är inte mitt handikapp utan omgivningens oförmåga att se bredare, omgivningens oförmåga att våga tänka nytt tänka, om, tänka annorlunda. Det finns så mycket som skulle kunna göra att jag och mina barn, slipper känna av omgivningens attityder. Bara genom kunskap, genom förståelse, acceptans men framför allt kunskap, samt ett vidare bredare sätt att se på saker.

    Jag känner mig inte som en sämre människa bara för jag har svårighet att lära mig känna tid. Där ser jag istället att jag behöver hjälp. Jag ser inte dig som en sämre människa, för att du kanske inte har samma förmåga som jag i att måla eller koppla i att formulera ord på rader av prosa och dikteri.

    Jag kräver liksom inte av dig att du för att duga för mig måste kunna dikta, eller vara kreativ på samma sätt som jag är. Det är inte bra för genom ditt sätt, blir våra kreativa tillgångar vidare och bredare. Genom våra olikheter utvecklas vi, och får en större vidd. För mig, duger du just sådan som du är, men ibland blir jag rädd för dina åsikter. Dina inskränkta tankar som gör att du vill se till mina o-tillgångar, och sätta en massa konstiga uppfattningar på mig och mina barn, bara för att vi tänker snabbare eller annorlunda. Du har inte någon störning enligt mig, bara för att du inte har samma humor eller samma tidsuppfattning som jag har. Det gör inte heller att jag behöver sätta mig på dig, visa att jag är bättre än dig. För jag vet att vi är bra på olika saker. Och att det är i våra tillgångar som vi växer i som människor. Vi borde alla göra sådant vi är bra på, det gör att vi alla skulle få plats och känna gemenskap. Det gör även att vi alla skulle Växa, slippa uppleva känslor av utanförskap.

     

     

  • Mobbning, Kränkning samt så många kunskaper……

    Nu blev jag lite grinig och trött inser att jag behöver alltid ha med mig en vettig kamera. För de bilder min make tog blev suddiga bevis på att jag skulle behöva en sådan där vackert fin systemkamera för en massa tusenlappar. De bilder som finns av dagen är inte bilder, and som visar en rättvis bild då suddigheter är det som syns. Idag tog jag med maken, diagnosis eftersom min väninna blivit sjuk. På vägen till föreläsningen hade min make ett samtal med mig om att jag kanske inte behöva prata hela tiden. Jo, tadalafil då! ! Jag säger att jag klarade mig riktigt bra enligt mig. Men vad min make har för uppfattning får stå för honom.

     

    Dagen har innehållt tårar, i minnesbilder om förr när jag själv var liten. Som liten och ibland stod utanför och tittade in. En klokhet och ett nej inte en gång till ska jag köpa och ändra mina tankar. Inte en gång till ska jag låta historiska episoder bli mina sanningar. För det är just det.

    Den senaste tiden under ett år har jag mjuknat i mina tankar och trott på saker som jag själv innan inte ens kommit i närheten av. Idag tack vara klokheter av just Lisbeth Pipping flyttade det in återgå…. Gå tillbaka till din egna sanning och lita, lita åter lita på min egna uppfattning som redan som liten flyttade in hos mig.

    Det är aldrig mitt fel om jag bli mobbad, det är inte mig det är fel på! Nu visste jag det innan men idag blev jag klokare och ännu mera tydligt tydlig med klokheten, mobbningsoffret. Jag som blir mobbad är inte fel. Det är inte mig det är fel på.

    Skolan har så långt ännu att gå när det handlar om mobbing, under några år har jag fått höra om skolan och att:

    någon bör se sin egen del i, men någon måste inse att folk blir irriterade, någon måste lära sig att inte prata så mycket, inte ta åt sig, se sin egen del, skylla sig själv bla bla. Till och med fått till mig att jag måste bearbeta min historia, för det är den som spökar har jag fått höra.

    När jag berättat för skolan och vridit ut och in på mig själv, för att det är inte okey att några blivit utsatta för kränkande behandling.

    Mobbning och åter mobbning. Det är inte okey!

    Ändå finns det, mobbning är en olaglig handling, ändå tittar vi vuxna åt ett annat håll när barn blir utsatta. Det är aldrig tillåtet aldrig någonsin, finns inte på kartan

    Ändå får barn verka som egna försvarsadvokater då de blivit kränkta, ändå trots att Det är inte okey så får barn till sig men om du bara inte BLA BLA BLA.

    Hur står det till, hur blir det så? Hur?

    Nu vill jag skriva ett fult ord, det fulaste ordet jag använder är Råtta! Då är det riktigt allvarligt!

    Hur Råtta kan vi fortsätta som människor, tillåta kränkande behandlingar inte bara i skolan utan Mobbning bor över allt. Vi ”den tysta massan” hur i Hel vete i en skål kan vi tillåta att många av oss bor i utkanter?

    Att vissa av oss får bo i utanförskap, att det runt vissa av oss anses okey! Det är okey att kalla medmänniskor hora, fitta, bög, djävel eller knäppgök tror till och med att knäppgök i vissa sammanhang skulle kunna betraktas som musik för vissa.

     

    Gud så mycket klokheter och så många intressanta människor jag träffat idag. Idag kände jag så mycket att idag, Just idag fick jag förmånen att vara i ett sammanhang där jag lärde mig och fick bekräftelser återigen att jag ska lita på det som bor inom mig. Samt att vi alla har ett ansvar.

    Det är inte okey att unga människor väljer att lämna detta liv, för att det i vissa omgivningar verkar vara okey att kränka människor dag ut och dag in. Till sist så står det sen en kille tjej där ute i vuxen livet och tror på alla de yttre bekräftelser som människor i sin osäkerhet slängt ut sig för att slippa bli utsatta själva.

    Idag fick jag även förmånen att träffa pappan som startat en Fond . Hans son som inte orkade. Hans son som i skolan fick till sig att det är okey att det som går i samma klass som dig, är dumma och förpestar ditt liv. Sonen som tidigt fick klart för sig att han inte dög i skolan. Skolan svek Pappans son, men skolan svek även de barn som fick klart för sig att det är okey att vara stygg och dum emot sonen så att hans son tillsist inte orkade leva längre.

     

    Just dessa barn blev svikna tidigt i livet. Ingen i skolan hjälpte dessa barn! Ingen tänkte på att deras alla dumheter och kränkningar till sist gjorde att en liten glad kille inte orkade. Dessa barns dumheter är dumheter som vuxna borde ha skonat dessa barn ifrån. Just dessa barn fick i själva verket vara i en zon där vuxna lämnade dem åt sitt egna öde. Där de i hela sitt liv vet om att de kunde valt annorlunda. Här vill jag säga till och med att dessa barn är offer! Offer och misshandlade av vuxna som skulle reagerat!!!

    Vuxna skulle ha skyddat även mobbarna från sina handlingar genom att våga vara vuxna och våga sätta gränser.

     

    Om nu skolan och samhället inte vill se, inte vet, hur inte orkar ta tag i. Så låt du, jag alltså vi som individer i vårt samhälle visa våra och andras barn att Det är Okey att vara just de underbarheter som vi är. Även att det är aldrig Okey att skada eller se på när någon blir skadad kränkt eller utsatt.

    Vi tillsammans kan göra förändringar! Vi som människor som samhällsinvånare, vi har ett ansvar, vi har en skyldighet att ta hand om varandra. I dessa ord är även ta hand om, att visa barn att:

    Vi mobbar inte

    Mobbning är inte tillåtet och ingen får kränka någon annan.

     

    Detta säger mig att vi måste tänka barn gör inte som vi säger, utan som vi gör.

    Det säger mig att vi som vuxna, måste våga se oss själva i ögonen fråga oss vad jag strålar ut, gör jag saker av kärlek eller av rädsla för att inte bli kränkt. Vågar jag stå upp för mina medmänniskor? Det finns många vuxna som också blir drabbade och kränkta. Det är inte okey att människor på grund av otrygga och svaga medarbetare och chefer, väljer att ta sina liv, för att vi inte vet hur vi ska behandla varandra. Vuxenmobbingen är ju tyvärr lite mera sofistikerad och dold . Den som utsätts mår lika dåligt trotts det mer sofistikerade sättet som kränkningar då betalas i…..

    Trots alla sofistikeringar i vuxenkränkning, så är det ändå lika råttigt en kränkning, och gör förbenat ont.

    den bild som blev minst suddigJ

    Jag köpte även Lisbeths båda böcker, Kärlek och stålull, Jag mobbar inte. Fick även ett av hennes jag mobbar inte knappar. Så nu pryder min jack krage av jag gillar olika och jag mobbar inte. Tycker om dessa båda pins och känner att de hör ihop.

    Sydväst foreningenstopp.se pratade efter Lisbeth om psykosocial arbetsmiljö och om civilkurage i arbetslivet.

    Den 16 april finns det möjlighet att lära sig mera och få mer kunskap om just föreningen Stopp.

     

    Lev idag just nu och Jag mobbar inte vare sig i stort eller smått……J

  • På Lördag ska ja ba

    på något som jag länge velat göra men inte blivit av. Nu tack vare FB och Lisbeths Engagemang så fick jag tummen ur. Min underbarhets vän som fyller år samma dag som gillar te och har massvis med klokhet som jag gärna tar del av skall med. Känner mig så förväntansfull, rx ska bli spännande och roligt lärorik. Har låtit kvällen förflyta framför tv, see först det där jobbprogrammet på 5. och Nej inte då det var inte värt att titta på kändes uppgjort tycker jag. Dessutom hängde jag upp mig på inspiratören då hon pratade om självkänsla och att den byggs upp av en yttre bekräftelse. Hmmm, För mig som har adhd så är det den yttre bekräftelsen jag tagit till mig hela livet. Trott på omgivningens uppfattningar om mig. Idag några års klokhetssamlande så tackar jag mig själv tackar mig för att jag är bra och duger, tackar för att jag bekräftar tillåter mig att vara den jag är alltid slutat upp att bara skärpa till mig. Idag bor det självkänsla i mig på en helt annan plan idag vet jag på riktigt att jag duger just så som jag är. Om jag hela tiden är beroende av min omgivnings tyckande och uppskattande anser jag att jag inte har någon självkänsla. Utan självkänsla är jag beroende av min omgivnings gillande och livrädd för att prova mina egna vingar. Menar till och med att jag då är ett offer. ett tomt svart hål som så frenetiskt behöver andras gillande. Jag menar i stället att jag måste tycka om, jag måste våga lita, jag måste älska Jo nu kommer det. MIG, mitt jag och mig själv. För om inte jag gör det hur ska då andra se att jag är värd att älskas? då visar jag ju min omgivning att nej bort från mig jag är inte värd……

    litet smak prov av kvinnan jag ska få förmånen att se på lördag med min väninna.
    I förr går fanns det fortfarande platser kvar ring henne så kanske du får förmånen att se henne.

    Iväg till Alingsås, Mobbning bär vi med oss hela livet.
    Välkommen till Alingsås den 2 april 12:00- 15:00.
    Vi syns på Ahlströmska Magasinet vid Lilla torget.
    ”Lisbeth Pipping är författaren bakom självbiografin ”Kärlek och stålull – att växa upp med en utvecklingsstörd mamma” och boken ”Jag mobbar inte”. Ta del av barn och ungdomars känslor, tankar och idéer om hur vi skall gå tillväga för att stoppa den mobbning som sker i dagens skolor. Barnen och ungdomarna är tydliga i sina svar, de säger att det går att stoppa mobbning och det är ingen kostsam lösning de ger oss – den är helt gratis.

    Linda Mathiasson, från föreningen Stopp mot kränkande särbehandling kopplar ihop likheter och olikheter mellan skolmobbning och vuxenmobbning.
    ? Vuxenmobbning är ofta utstuderat men samtidigt luddigt
    ? Det finns en klar lagstiftning vad gäller mobbning i skolan – det finns inget motsvarande lagstiftning vad gäller vuxenmobbning.
    ? Vågar man visa civilkurage anses man ofta som besvärlig.

  • (H)järnkoll

    livskraft är en kraft som är så otroligt ovärderlig och vacker. Skulle det gå att färgsätta just livskraften  som behövs nog alla skalor och lite till. Ja man skulle nog till och med behöva uppfinna helt nya färger för att livskraften skulle kunna belysas i den kraft den är. 

    Det var en parantes, ask om livskraft bakom denna kraft i denna, site kraft bor en liten människa. Beroende av kunskapstörst så visar det sig att denna lilla människa antingen kan vara liten eller stor, här handlar det inte om storheten i storlekar. Utan om helt andra saker, Hur människan blivit behandlad av livet själv, vilka omgivningar och vilka bekräftelser som bott hos just honom eller henne. Människans stor och liten het är ibland beroende av omgivningarnas yt-kunskaper och okunskaper. Det min mamma tyckte kanske är något som bor i mig,eller så gör det det inte. Detta beroende på vart jag är, vart jag har varit, och vart jag är på väg.

    017Klicka på bilden så kan du beställa min bok.

    Min Bok  uppmärksammades i Tidningen hälsa.

    lite reklam 001 (2)

    När jag föreläser börjar jag berätta   att Var fjärde svensk skulle inte vilja ha en arbetskamrat som har ett psykiskt funktionshinder, Alltså skulle var fjärde svensk inte kunna tänka sig att ha mig som arbetskamrat. Funderar på alla de arbetskamrater jag haft, om de  har sådana tankar. Mina funderingar säger mig att: nej, jag tror inte att det är så. För dessa känner mig, och vissa av dessa har jag fortfarande kontakt med.

    Lika väl finns det människor (kanske då inte mina fd arbetskamrater) men det finns de som inte skulle   bjuda hem en granne om denne är eller har varit patient inom psykiatrin. Inte handlar det om kunskap då inte, utan om rena okunskaper och fördomar, och då gör det mig inget att jag inte är välkommen för just den inskränktheten är jag  faktiskt rädd för.  Kanske just det  som jag är mest rädd för eftersom det är sådan som kan göra mest skada.  Just det här är något som SVT uppmärksammat och Rikard Bracken   reagerar på.

    Ja du, Rikard du är inte ensam, Jag är med,  Kan till och med känna att alla de Människor ut i Sverige som jag har,  och inte har träffat, som är ute i samma svär som mig, som oxå är Attitydambassadörer. De  står  även de på just denna fronten. Tror till och med att vi är ännu flera om vi tittar ut över havet av människor.  Jag tror att kunskap och verkligheterna inom  detta område, skulle och gör nytta.  vilket kommer att leda till att inskränktheten flyttar bort till landet “inskränktlandia” för i just vårat samhället tycker jag inte de får plats fast kanske får de plats genom att jag vågar bjuda hem dem på middag.

    Jag kan tillägga här att jag är en duktig kock, så maten lika väl kunskaperna kommer att komma till sin plats.  Var fjärde svensk vill inte arbeta med någon,  17 % skulle inte bjuda hem någon med ………..

    Ser att vårat uppdrag ger plast åt attitydförändringar och redan nu finns mätbara skillnader  på Hjärnkolls text´s sidan 17 till 11 %

    Just nu sker förändring  för jag har just bestämt att jag ska bjuda hem min största rädsla på middag. Jag ska bjuda inskränktheten på små gemytliga måltider, och ge mig den på att få inskränktheten att  ta till sig kunskaper och mod. Så att han  faktiskt bjuder igen, men med  förbehållet om han kan laga mat. Han eller hon får  inte heller  bjuda mig på Lever. För just Lever där bor min inskränkthet. Jag är till och med allergisk.

    Lev idag  lev nu  Få ( H ) järnkoll

  • GOD JUL OCH Kan du göra så?

    220 kvm och julfirande är lite litet. Jo så e re, decease detta inlägg skall skrivas. Därefter kommer jag packa ner min stationära dator, nurse för att sedan få plats med broders familj, click systers familj, min moder och där till min gamla farmor. Min älskade gamla Farmor. Tåren rinner ner för kinden, min moster upp i himlen viskar hela tiden till mig just nu,  ”Carina, gråt inte torka tårarna och snälla gumman gråt inte. Kan du göra så, säger hon?” Därefter så berättas sedan den gamla historian om när jag var liten, ”och gjorde så” vilket var att grina upp hela ansiktet. Mormor som också bor i himlen, tittar lite strängt med glimten i ögat  på min moster, säjer till henne att klart att flickan ska få gråta. Det gör henne till människa. Därefter klappar hon på mitt huvud och låter mina tårar torkas av hennes mjuka klänning med blommor på. Hela mitt sinne framkallar nu mormors mjuka händer som klappar mitt hår, doften av min mormor gör att tårarna stillas. Tårarna som fälls över att farmors sista jul, kanske är denna julen som kommer.  Ännu är det inte säkert att min syster får med sig henne hit, men är det någon som lyckas så är det min syster som i så fall kommer att göra det.

    Men tårarna rinner även för att min rädsla, som jag kände förra veckan,  då det fortfarande fanns ett hopp inom mig. Hoppet om att min vän är fel att säga, för han är mera som ett av mina barn, även om jag inte är hans mamma så ligger eller bor han och hans själ just på den platsen i mitt hjärta som är till för barnen. Han är ett av mina barn om inte biologiskt så i alla fall mitt själsliga barn.  Han har återigen så här i juletid fått för sig att välja att sakta ta livet av sig.  Förra julen åkte jag upp till honom och hans familj i dag, med en julklapp till honom i formen av en tavla som jag gjort till honom, där till lite kläder till lillemannen som bara var fyra fem månader.

    Idag sitter han i någon kvart och lurar ut hur han ska få nästa sil, eller så sitter han just nu och fiskar efter nästa sil. Det blir kallt inom mig, rädslan från i förrgår när jag hörde fel och trodde att pojken lämnat livet för att flytta upp ett steg till himlen han med.  Just den rädslan grep tag om mig. För kanske är det just nu det som hänt, att han tagit sitt sista andetag, kanske är det just det som kanske hänt, kanske är det just nu i denna stund, just det, som han lyckats med. Kanske det skulle kunna vara så och kanske är det inte så. Det enda jag vet är att det gör för djävla ont att ha en pojke i tankarna som är vuxen men ändå ett litet barn. Idag är hans hjärta och hjärna kalla, idag vet jag att han kanske inte ens har en aning om att det imorgon är jul. Att hans son för andra gången ska uppleva julen, denna gången väljer sonens pappa att sakta ta livet av sig, i stället för att vara pappa till sin son och sin månadsgamla dotter.

    Nej, min själsliga son väljer att knarka sönder sig, sin familj, stället för att ta tag i det livet han har, att vara pappa till sina barn. För Djävla sjukt att knarkandet, är viktigare än barnen. Denna skrift är nu till sin enda och den stationära skall nu plockas ner.  Tillsammans med den stationära datorn skall även, Mina tankar om min knarkande pojke nu begravas. Datorn kommer jag återigen packa upp på juldagen, men, Mina tankar om Sonen skall inte läggas mera kraft på. Jag har lagt så många redan, mina känslor och mina tankar behöver inte den oron och den sorgen.  Den sorgen kan komma då han gjort det han strävar efter, Då kan jag sörja, sörja i Kyrkan, vid hans bår, då kommer jag sörja hans död, och min oförmåga att inta sanningen, om att han är en knarkare som vill knarka, att han har ett val, ett val där han väljer att knarka sig till döds. Att han faktiskt skiter i alla,  runt omkring honom, som bryr sig, och vill han väl.
    Han vill knarka sig till döds och han vill inte ha omtanke överhuvudtaget. Om han inte får knarka till omtanken.  Nej, nu kommer jag släcka ner tankarna, om honom. Nu ska jag välja livet, välja att leva just nu, nu handlar det om att packa ner datorn och fixa till. Därefter  skall det firas Jul, en riktigt God Jul, tillsammans med min familj, mina syskons familjer , moder och farmoder.  Vi skall äta gott leva gott!

    Just så här, just nu, vill jag passa på att önska er alla en God Jul.

    En riktigt God Jul, Där ni mår Gott, bor i närhet och kärlek.

    Vill även passa på att tacka för att ni orkade läsa enda hit.

    God Jul

    Tomten Han kommer i år med

    GOD JUL!!!


    PS. 2011  är året då jag  skall genomföra mitt GÖRA SKILLNAD!